Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en debatt om Syrien och våld mot de mänskliga rättigheterna(1).

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Syrien har de senaste åren strävat efter demokratisk reform, särskilt efter det att president Bashar al-Assad kom till makten. Men framstegen har tyvärr tagit lång tid, framför allt för att de undantagslagar som infördes under särskilda omständigheter för 43 år sedan fortfarande tillämpas i dag. Dessvärre har, särskilt de senaste månaderna, flera överträdelser av mänskliga rättigheter mot politiker, advokater, författare och andra civila rapporterats och bekräftats av oberoende organisationer såsom Amnesty International. Några, men inte alla, av dessa incidenter listas i resolutionsförslaget.

Vi hoppas och förväntar oss att den syriska regeringen ska vidta omedelbara och kraftfulla åtgärder för att rätta till situationen kring mänskliga rättigheter. Ratificering, utan ytterligare dröjsmål, av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning skulle verkligen vara ett steg i rätt riktning. Det skulle så klart även en omedelbar frigivning från häktena av aktivister för mänskliga rättigheter som bor och arbetar i Syrien och upphörande av trakasserier mot dessa vara.

Syrien och EU har många politiska, ekonomiska och kulturella band, och det är vår starka vilja och innerliga önskan att dessa band ska stärkas i framtiden. I detta syfte ligger för närvarande ett associeringsavtal mellan EU och Syrien och väntar på att undertecknas. Vi är hoppfulla om att de syriska myndigheterna, med tillbörligt allvar, ska ta till sig den oro som har uttryckts i detta resolutionsförslag och iaktta behovet av att främja respekten för mänskliga rättigheter i sitt land med den vikt som det med all rätt förtjänar. Dessutom att de ska foga sig efter internationella principer om mänskliga rättigheter på ett ihärdigt och ansvarsfullt sätt.

  Józef Pinior (PSE), författare. – (PL) Herr talman! Europaparlamentet har många gånger tagit upp frågan om brott mot mänskliga rättigheter och grundläggande politiska friheter i Syrien.

De syriska myndigheterna är kända för att fängsla aktivister i det civila samhället och försvarsadvokater i politiska mål, liksom deltagare vid konferenser om mänskliga rättigheter som återvänder hem. Dessa arresteringar strider emot artikel 38 i Syriens konstitution, enligt vilken alla medborgare har ”rätt att fritt och öppet framföra sina åsikter i tal och skrift och med alla andra uttrycksmedel”. I den syriska undantagslagen, som har varit i kraft sedan den 8 mars 1963, rättfärdigas inte heller att man arresterar och kvarhåller människor i fängsligt förvar utan rättegång för att de fritt har framfört sina åsikter.

I maj i år internerade den syriska säkerhetstjänsten Amn al-Dawla 12 personer som hade undertecknat ett upprop med krav på att de syriska myndigheterna skulle förbättra förbindelserna mellan Syrien och Libanon genom att respektera båda ländernas suveränitet. Omkring 300 namnteckningar från intellektuella och aktivister i det civila samhället i Syrien och Libanon samlades in för uppropet under första hälften av maj. Den 14 maj internerades Michel Kilo, välkänd journalist och allmänt respekterad företrädare för den inhemska oppositionen. Den 16 maj arresterades ytterligare två människorättsaktivister, Nidal Darwish och Mahmud Mer’i. Dagen efter internerades fler människor, däribland den välkände försvarsadvokaten Anwar al-Bunni. Tio dagar innan han internerades upphävde det syriska advokatsamfundet Anwar al-Bunnis medlemskap i denna yrkesorganisation. Det var meningen att Anwar al-Bunni skulle bli direktör för det Centrum för de mänskliga rättigheterna som Europeiska unionen finansierar och som skulle starta sin verksamhet i Damaskus. De flesta av dem som internerades mellan den 14 och den 17 maj befinner sig i centralfängelset i Adra, nära Damaskus.

Europaparlamentet uppmanar Syriens regering och parlament att omedelbart släppa dessa människor och att se till att det politiska systemet i Syrien respekterar grundläggande politiska och samhälleliga rättigheter.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), författare. – (DE) Herr talman! Syrien får ta emot mycket öppna krigshot från omvärlden. USA räknade till exempel in landet i det de kallade ”ondskans axelmakter” och EU är också en mycket rättfram kritiker av den syriska regimen.

Samtidigt finns det ett mycket nära samarbete med Syrien. Till exempel flygs misstänkta terrorister till Syrien och torteras där. En del av EU:s medlemsstater samarbetar också mycket nära med Syrien och den nederländska staten sammanför syriska flyktingar i Nederländerna med företrädare för regimen ansikte mot ansikte.

I Syrien finns det ett ökande förtryck av den demokratiska oppositionen, särskilt av dem som har undertecknat den så kallade Damaskus-Beirut-framställningen, i vilken det betonas att ”Syrien måste slutgiltigt erkänna Libanons självständighet”. I denna förklaring tillbakavisas också externt inflytande och aggression, till exempel från Israels och USA:s sida, och det står det också i framställningen.

För några månader sedan hade vänstern en gäst här i parlamentet, Michel Kilo från den syriska oppositionen. I dag sitter han i ett syriskt fängelse. Det ska också noteras att många av dem som har arresterats tillhör vänstern. Vi kräver att alla dessa fångar släpps och att hoten mot Syrien från omvärlden, främst från USA och EU, en gång för alla upphör. Vi måste stödja den demokratiska oppositionen i Syrien.

  Jana Hybášková (PPE-DE), författare. – (EN) Herr talman! Först och främst skulle jag vilja välkomna fyra företrädare för den syriska oppositionen som har kommit hit från olika håll i Europa för att stödja sina landsmän.

Anwar al-Bunni, Michel Kilo, Khalil Hussein, Safwan Tayfour, Mahmoud Issa, Fateh Jammous, Suleiman Achmar, Nidal Derwiche, Suleiman Shummor, Ghalem Amer, Muhammad Mahfud, Mahmoud Mer’i och Kamal Labwani är bara några av dem som sattes i de grymma och inhumana fängelserna av de syriska säkerhetsstyrkorna den 19 maj. De sattes i fängelse för att de, tillsammans med 500 andra intellektuella, undertecknade en namnlista som uppmanade till en normalisering av förbindelserna med Libanon. De sattes i fängelse för att de vill att fred, stabilitet och normalt liv ska råda i Mellanöstern. De sattes i fängelse för att de vill ha exakt samma sak som vi.

Kamal Labwani kom till oss för ett år sedan för att här dela med sig av utsikterna när det gäller situationen i Syrien. Han berättade för oss att han skulle han gripas när han åkte tillbaka. Han ankom till flygplatsen i Damaskus och greps. I dag riskerar han livstidsstraff, och än så länge har vi inte gjort något för att hjälpa honom. Anwar al-Bunni hade precis tackat ja till direktörstjänsten på centrumet för mänskliga rättigheter som finansieras av Europeiska unionen. Han greps därför omedelbart.

Vi bär ett tydligt ansvar för deras frihetsberövanden. Låt oss ta ansvar för deras frihet. Hur kan vi arbeta och leva här med värdighet om de som kommer hit för att tala och arbeta för oss riskerar livstids fängelse? Vi uppmanar er, kommissionen, rådet, medlemsstaterna och särskilt den europeiska allmänheten att hjälpa oss att fria dem som torteras, misshandlas, fängslas och dödas för att de vill att sitt land och sina landsmän ska leva i värdighet och fred.

Den auktoritära regimen i Syrien driver ett enormt antal ovanligt grymma politiska fängelser. Låt Syrien fria alla sina politiska fångar innan vi fortsätter dialogen om Syriens associeringsavtal.

  Alyn Smith (Verts/ALE), författare. – (EN) Herr talman! Vi gör rätt i och är moraliskt förpliktigade i denna kammare att notera och belysa överträdelser av mänskliga rättigheter i Syrien. Att uttrycka vår oro är det minsta vi kan göra. I detta förslag gör vi, ärligt talat, inte så mycket mer än så.

Jag växte upp i Mellanöstern, så jag känner till regionen väl. Vi måste även ta hänsyn till det vidare sammanhanget av dessa frågor. Faktum är att vi i EU inte ses som de goda. Vi anses inte ha rena händer. Jag vill hänvisa till det offentliga regeringsuttalandet från det syriska utrikesministeriet den 19 maj 2006. Det lyder: ”De stater som tillät hemliga flygande fängelser att passera sitt luftrum och användning av sina flygplatser och som tillät hemliga fängelser på sin mark, vilket är en tydlig överträdelse av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och internationella fördragen med anknytning till detta ämne, har inte rätt att propagera försvar av mänskliga rättigheter.”

Vi har försatt oss i ett läge där Syrien kan anklaga oss för att bryta mot de mänskliga rättigheterna. Det är en galen värld; det är helt klart. Vi ses inte som de goda. Hyckleri är den mest avskyvärda anklagelsen vi kan råka ut för. Vi står anklagade för det nu, med viss rätt. Vi måste göra mer för att få ordning på hemmaplan, liksom att se efter Syrien.

  Bogusław Sonik, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag var i Libanon nyligen och såg att det börjar spira ett hopp om att kunna bygga upp demokrati och ett demokratiskt land, och för att statens suveränitet ska omfatta hela territoriet.

Av det skälet är Syrien också nyckeln till fred i Mellanöstern. Syrien vägrar att erkänna Libanon eller att upprätta diplomatiska förbindelser med landet. Man håller människor som har undertecknat Beirutframställningen med krav på normaliserade förbindelser mellan Syrien och Libanon fängslade. Man arresterar journalister, advokater, arbetare, tjänstemän och medlemmar av oppositionen på triviala anklagelser.

Vi måste insistera på att de syriska myndigheterna ska släppa dem som hålls fängslade i strid med lagen. De omständigheter under vilka fångarna hålls måste förändras. Syrien bör också släppa fångar som har hållits internerade i åratal och som Libanon klassificerar som saknade, och vilkas mödrar har krävt intervention och frigivande. Vi bör insistera på att Syrien ratificerar konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling.

  Marek Aleksander Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! Alla vill leva värdiga liv i frihet, och förtjänar att få göra det. Att främja mänskliga rättigheter och demokratiska principer är en uppgift med global räckvidd. Det är också Europaparlamentets uppgift.

Historien, och ofta den närmaste historien, visar att den bästa garantin för mänskliga rättigheter är en korrekt fungerande demokratisk stat. Detta innebär en stat där medborgarnas rättigheter respekteras och där alla medborgare, oavsett kön, tro eller samhällsställning, behandlas på samma sätt.

På 2000-talet kan vi inte tillåta att en kvinnas liv offras för hennes familjs heder. Vi kan inte i en civiliserad värld tillåta att ett undantagstillstånd införs för att rättfärdiga övergrepp. Detta fungerar som en täckmantel för omotiverade arresteringar, användning av tortyr och mord på civila, journalister, advokater och aktivister som kämpar för att försvara mänskliga rättigheter. Av dessa skäl är jag för resolutionsförslaget.

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Förgående talare har berättat om dramatiska fall där syriska oppositionella har internerats under de senaste månaderna, och ändå har brotten mot grundläggande rättigheter i Syrien begåtts i över 40 år.

Det är oacceptabelt att en familjeklan med vänner och släktingar har absolut makt i ett land som är en nära granne till Europeiska unionen. Under mer än 40 år har undantagstillstånd rått, och parlamentet är en institution som är helt underordnat ett parti, nämligen Baaspartiet, och som inte har några lagstiftningsbefogenheter. Medborgarna har inga rättigheter som väljare, de har ingen föreningsfrihet och inga politiska rättigheter. Dessutom finns det ingen laglig opposition av något slag. Det är omöjligt att kritisera myndigheterna och ständigt närvarande underrättelsetjänster och korrumperade domstolar med obegränsad makt att genomföra arresteringar och använda tortyr fullbordar den dramatiska bilden.

Ett av de mest trängande problemen i Syrien är emellertid diskrimineringen av en minoritet, nämligen den kurdiska minoriteten. De en och en halv miljoner människor som utgör den kurdiska minoriteten är för närvarande berövade de mest grundläggande samhälleliga rättigheterna. Det finns ett totalförbud mot att använda det kurdiska språket liksom att ge uttryck för kurdisk kultur. Kurderna har inte syriska medborgarskap och därmed har de inga pass, ingen tillgång till utbildning eller till hälso- och sjukvård och ingen rätt att äga mark.

Vi kan inte förbli passiva inför detta.

  Michael Gahler (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Låt mig, efter att nyss med kort varsel ha tagit över kollegan Albert Jan Maats en minut långa talartid, säga att jag delar hans stora oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien. Den fria yttranderätten är i praktiken obefintlig. Repressiva åtgärder vidtas inte bara mot journalister och aktivister i det civila samhället, utan också i ökande utsträckning mot etniska och religiösa minoriteter. Det är oerhört viktigt att EU skjuter upp undertecknandet av ett associeringsavtal med Syrien tills situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna har förbättrats betydligt. Vi vet alla att papper kan vänta. Om vi undertecknar det tar vi bort trycket på regimen trots att man fortsätter att arrestera och tortera oppositionens anhängare och trots att situationen i fråga om åsiktsfriheten inte skulle förändras och Syrien ändå inte skulle sträva efter försoning med Libanon. Att EU sätter press på Syrien betyder inte att vi hotar landet. Tvärtom anser jag att det skulle vara en legitim åtgärd mot en tämligen auktoritär regim från en union av demokratiska stater.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tackar er för att ni ger mig tillfälle att tala om den allvarliga situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna i Syrien i dag.

Kommissionen bevakar situationen ingående och är bekymrad över den senaste utvecklingen.

I början av året fanns det vissa skäl till optimism. Regeringen släppte hundratals politiska fångar. Den började också begränsa användningen av undantagslagar genom att inskränka dem till att omfatta aktiviteter som hotar statens säkerhet, och den hade för avsikt att inrätta ett nationalråd för mänskliga rättigheter. Vid den tidpunkten välkomnade vi dessa positiva åtgärder varmt.

I dag kan vi dock bara beklaga bakslagen. Myndigheterna genomtvingar nya begränsningar av de grundläggande friheterna. En arresteringsvåg i maj är det främsta exemplet på denna oroande trend, som drabbar de intellektuella och de människorättsaktivister som har undertecknat förklaringarna i Damaskus och Beirut.

Herr talman, mina damer och herrar! Både ni och jag känner en del av dessa företrädare för det civila samhället personligen. De har fredliga avsikter. Vi kan inte acceptera att människorättsaktivister och regeringskritiker förföljs och hotas eller fängslas godtyckligt och hålls isolerade. Syrien respekterar inte de skyldigheter det har enligt FN:s fördrag om samhälleliga och politiska rättigheter. Därför svarade EU resolut den 19 maj med en offentlig förklaring med krav på att alla politiska fångar omedelbart skulle släppas.

Kommissionen hyser farhågor särskilt på grund av att en av de personer som har internerats leder ett projekt inom ramen för Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter.

Att göra offentliga förklaringar räcker naturligtvis inte. Vi måste bevaka enskilda fall och öka vår interaktion med våra syriska partner. Att det inte finns något gällande Europa-Medelhavs-associeringsavtal för Syrien innebär att vi saknar den politiska grunden för att öppet lösa de här frågorna tillsammans med regeringen, som för andra länder. Vi använder dock de diplomatiska kanalerna flitigt och kommer att fortsätta att göra det, tillsammans med medlemsstaterna i Damaskus.

Jag är helt säker på att Europaparlamentet orubbligt kommer att stå vid vår sida och stödja dessa bemödanden.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 17.00.