Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0266/2006) av Pedro Guerreiro för fiskeriutskottet om förbättring av fiskerinäringens ekonomiska läge (2006/2110(INI)).

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), föredragande. – (PT) Fru talman! Jag vill inleda med att tacka samtliga ledamöter av fiskeriutskottet som medverkade till att föreliggande betänkande om en förbättring av fiskerinäringens ekonomiska läge kom till stånd. Betänkandet antogs enhälligt. Jag vill även tacka alla de organisationer inom fiskerisektorn, som genom sitt aldrig sviktande stöd till fisket och till arbetstagarna inom sektorn har bidragit till att betänkandet innehåller en rad förslag där enligt vår mening den allvarliga sociala och ekonomiska kris som sektorn står inför tas upp.

Det är vår förhoppning att parlamentet i morgondagens omröstning kommer att stödja betänkandet. Vid ett möte i Algarve med en delegation från fiskeriutskottet så sent som för några dagar sedan gav företrädare för fiskerisektorn en lägesbeskrivning som kan sammanfattas på följande sätt: Fiskerinäringen står inför en allvarlig ekonomisk och social kris som har förvärrats med åren. Det svåra läget har skärpts ytterligare genom höjningen av produktionskostnaderna, särskilt bränslekostnaderna, samtidigt som priserna vid första försäljningen har stagnerat, vilket sammantaget utgör ett hot mot den ekonomiska bärkraften i många företag och har fått ödesdigra konsekvenser för besättningarna, vars inkomster är kopplade dels till avkastningen från fångsterna, dels i stor utsträckning till bränslekostnaderna.

Den gemensamma fiskeripolitiken har misslyckats, genom att en fortlöpande och omfattande avveckling av fiskebåtar har främjats, vilket har lett till att tusentals fiskare har lämnat en sektor som är av strategisk betydelse för en del medlemsstater. Det krävs en omläggning av den hittills förda gemensamma fiskeripolitiken, som innebär att de specifika drag som kännetecknar varje lands fiskerinäring erkänns, liksom rätten till ett hållbart fiske som gör att fiskebestånden ges möjlighet att återhämta sig. Politiken bör inriktas på att människorna ska kunna försörja sig och ges full sysselsättning, att arbetstagarnas sociala villkor ska förbättras och företagens hållbarhet garanteras.

Sektorn kommer att vinna på att praktiska åtgärder vidtas. Det handlar om räddningsåtgärder som syftar till att få bukt med de brant stigande bränslepriserna, exempelvis inrättandet av garantifonden, liksom ett tillfälligt direktstöd för att minska kostnaderna för dieselbränsle och bensin samt en höjning av stödet enligt de minimis-regeln.

Det krävs också en rad åtgärder med syftet att slå vakt om inkomsterna för dem som är sysselsatta inom fiskerisektorn, exempelvis åtgärder som rör prisbildningen vid förstaförsäljningen, vilket fordrar en översyn av de nuvarande reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter. Undersökningar bör genomföras för att få fram åtgärder som syftar till att öka värdet på fisken och därmed kanalisera mervärdet till tillverkningssektorn utan att detta drabbar konsumenterna. Stöd bör ges till modernisering och förnyelse av de nationella fiskeflottorna, vilket skulle innebära ett definitivt slut på den odifferentierade avvecklingen av båtar. Det krävs också ett riktat stödprogram för det traditionella småskaliga kustfisket. Dessa åtgärder föreslogs av sektorn vid mötet med parlamentet.

Trots att kommissionen har betecknat läget inom näringen som allvarligt har den föreslagit åtgärder som är otillräckliga för att få bukt med det. Fiskerisektorns nuvarande svårigheter hänger framför allt samman med ett strukturellt kostnadsproblem som innebär att kostnaderna är höga i förhållande till inkomsterna. Kostnaderna har ökat abrupt genom de brant stigande bränslekostnaderna, och därför kommer förslaget om att minska fiskeansträngningen och anpassa fiskeflottan, det vill säga dra ned på antalet båtar, inte att innebära att problemet är löst. Det som krävs är en förbättring av det ekonomiska läget inom näringen, vilket framför allt innebär att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med problemet med balansen mellan vikande inkomster och ökande verksamhetskostnader inom sektorn.

Mot bakgrund av att de restriktioner som gradvis har införts för fisket har bidragit till att förvärra näringens ekonomiska läge, även om de inte är den enda orsaken, är det likaledes svårt att förstå hur dessa åtgärder ens kunde övervägas eller överhuvudtaget accepteras som ett sätt att förbättra det ekonomiska läget inom näringen. Som företrädare för fiskerinäringen har framhållit krävs det i exceptionella lägen exceptionella åtgärder, vilket betyder att alla möjligheter måste uttömmas och de ekonomiska gränserna tänjas i årets gemenskapsbudget, inte minst eftersom det handlar om en EU-politik, den gemensamma fiskeripolitiken, där de egna kostnaderna bör finansieras på ett sammanhängande sätt inom ramen för Europeiska fiskerifonden.

Jag ska avsluta med att återigen betona att fiskerisektorn har en potential och en framtid och att det inte bör skapas någon motsättning mellan denna och vattenbruket. Nya prioriteringar kräver mer resurser och nya resurser.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden Pedro Guerreiro för hans betänkande och fiskeriutskottet för att ha tagit upp detta viktiga ämne i form av ett initiativbetänkande. Det ger ett viktigt bidrag till den pågående debatten om den ekonomiska situationen i EU:s fiskesektor.

Jag noterade också med tillfredsställelse att utskottsordförandekonferensen uttryckte sin uppskattning över kommissionens meddelande om sektorns ekonomiska svårigheter. Utskottsordförandekonferensen välkomnade kommissionens synpunkter i meddelandet, där man tittar på olika möjligheter att hjälpa sektorn på kort sikt inom den befintliga ramen för gemenskapslagstiftningen om statligt stöd; i synnerhet vår villighet att granska de nationella ordningar för räddnings- och omstruktureringsstöd som medlemsstaterna lägger fram under två år efter det att meddelandet offentliggjorts. Jag kommer därför även in på några av utskottsordförandekonferensens rekommendationer, vilka till stor del sammanfaller med rekommendationerna i det betänkande som vi diskuterar.

Vi delar samma oro och mål när det gäller fiskesektorn. Vi instämmer i flera av förslagen och utvärderingarna i ert betänkande, även om vi har olika åsikter och syn på några andra saker, som till exempel de kortsiktiga stöd som ska ges till sektorn.

Låt mig direkt säga att jag inte alls instämmer i påståendet att kommissionen verkar dra nytta av den nuvarande ekonomiska krisen för att minska storleken på fiskeflottan. Genom att nämna saker vid dess rätta namn, genom att belysa den situation som gemenskapens fiske befinner sig i på grund av åratals överfiske så drar vi inte nytta av någonting. Jag anser också att det är orättvist att påstå att vi har gjort för lite, för sent.

Obalansen mellan flottkapaciteten och tillgängliga resurser och de stigande oljepriserna är objektiva orsaker till de svårigheter som sektorn för närvarande står inför. Kommissionen har gjort allt den kan för att hjälpa sektorn, inom ramen för gemenskapslagstiftningen och med hänsyn till behovet av att se till att stödet verkligen bidrar till fiskets hållbarhet.

Ingen obligatorisk kapacitetsminskning förutses enligt gemenskapslagstiftningen. Vår utmaning har varit att balansera behovet av att hjälpa de delar som påverkats mest av höga oljepriser med behovet av att ta itu med långsiktiga strukturella problem. Vi har därför försökt utforma instrument för att rädda och omstrukturera fiskeföretag i svårigheter för att hjälpa dem att anpassa sig och bli lönsamma även vid höga oljepriser.

Det är ingen mening att ge stöd till fiskeföretag i svårigheter om de inte tar sig an eller inte kan ta sig an den omstrukturering som kommer att göra dem lönsamma igen. Därför har vi uteslutit alla former av verksamhetsstöd från räddningsprogrammen som, förutom att de strider mot gemenskapslagstiftningen, endast kommer att dra ut på problemet utan att lösa det.

Kortsiktiga åtgärder kan vidtas av de medlemsstater som är villiga att ge stöd åt finansiell och praktisk omstrukturering av fiskeföretag i svårigheter, inom ramen för nationella räddnings- och omstruktureringsprogram. Dessa är just till för att erbjuda fiskeföretag i svårigheter lånekapital och lösa ut dem, såsom har begärts både i ert betänkande och i utskottsordförandekonferensens rekommendationer om kommissionens arbetsprogram.

Gemenskapen är starkt engagerad i dessa räddnings- och omstruktureringsprogram, eftersom gemenskapsmedel kommer att finnas tillgängliga huvudsakligen genom Europeiska fiskerifonden, för att medfinansiera omstruktureringen av fiskeföretag och för att mildra de sociala konsekvenserna. Socioekonomiskt stöd kan ges genom Europeiska fiskerifonden, såsom begärs i ert betänkande. Den nya Europeiska fiskerifonden kommer också att erbjuda fördelaktigare villkor för skrotning av båtar, vilket var en oro som uttryckts både i ert betänkande och i utskottsordförandekonferensens rekommendationer.

Förutom stöd från Europeiska fiskerifonden har vi arbetat hårt för att upprätta nya regler för de minimis-stöd, i samarbete med kommissionens andra avdelningar, för att underlätta medlemsstaternas hantering av små statliga stödordningar. Detta går i linje med er begäran, vilken även utskottsordförandekonferensen tog upp. Ni måste förstå att vårt förslag redan motsvarar en tiofaldig höjning i jämförelse med den tidigare tröskeln, som fastställdes för mindre än två år sedan.

Vi har också noterat en begäran om särskild behandling av fjärrfiske, vilket uttryckts både i ert betänkande och av utskottsordförandekonferensen. Vi är beredda att överväga om, och under vilka förutsättningar, ett särskilt register för denna del av flottan skulle vara berättigat.

Utöver räddning och omstrukturering av fiskeföretag i svårigheter måste vi på lång sikt skapa en miljö som bidrar till hållbar framgång. I meddelandet framhävs därför vissa politikområden som jag vill utveckla de kommande åren för att skapa denna fördelaktigare miljö. Jag tänker inte upprepa dem här, men jag vill belysa några områden där våra åsikter stämmer överens.

Vi instämmer helt i att yrkesfiskarna måste göras mer delaktiga i fiskeförvaltningen. Det är mycket viktigt för den reformerade gemensamma fiskeripolitikens framgång, och jag är fast besluten att inrikta mig på detta. Vederbörlig uppmärksamhet kommer också att ägnas finansieringen av regionala rådgivande nämnders verksamhet.

I linje med era rekommendationer har vi vidtagit viktiga åtgärder för att stärka kampen mot det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket på internationell nivå. Vår handlingsplan för 2002 håller på att uppdateras och ny lagstiftning övervägs. Detta är något vi prioriterar högt. Vi delar åsikten att det småskaliga kustfisket har särdrag som förtjänar att erkännas. Vi har gjort det i stor utsträckning, både i räddnings- och omstruktureringsprogrammen och i Europeiska fiskerifonden. Vi har inlett en undersökning för att objektivt bedöma om man kan göra mer. Vi håller även med er om att man måste ägna särskild uppmärksamhet åt saluföring i syfte att höja mervärdet på fiskeriprodukter för fiskare.

Som utskottsordförandekonferensen också har nämnt bör man även bedriva forskning inom det sjunde ramprogrammet för att hjälpa till att ta itu med några av de allra viktigaste utmaningarna i sektorn.

Slutligen vill jag än en gång tacka er för era inlägg och ert intresse. Det visar hur mycket vi alla arbetar för att garantera en hållbar och sund framtid för fiskesektorn. Jag ser fram emot en givande diskussion med er.

  Zdzisław Kazimierz Chmielewski, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Fru talman! Föredraganden påtog sig en mycket svår uppgift. Arbetet med att ta itu med enskilda yrkesgruppers situation leder lätt till att man vill förstärka den sociala känsligheten, som därefter ofta förvandlas till överkänslighet när kortsiktiga politiska krav hopas.

Föredraganden hör hemma till vänster i kammaren och valde en egen ”tredje väg” när han bedömde att det ekonomiska läget inom fiskerisektorn är ett exceptionellt problem och krävde att kommissionen skulle vidta exceptionella åtgärder. Kärnan i Pedro Guerreiros ståndpunkt återspeglas bland annat i ändringsförslag 23, där de sociala konsekvenserna av ekonomiska lösningar beskrivs. Kommissionen uppmanas enträget i ändringsförslagen att utarbeta nya instrument för att skapa ekonomiska program som i första hand kommer att utgöra en garanti för ökad finansiering.

Mer sansade åsikter kommer till uttryck i de ändringsförslag som rör en långsiktig sjöfartspolitik, exempelvis ändringsförslagen 3 och 5. Där förringas inte kravet på att bevara sambandet mellan dels en hållbar inkomst och beskattningen av fisket, dels en särskild form av och nivå på socialt stöd. Principen bör tillämpas både på långsiktiga verksamheter som leder till en hållbar utveckling av fiskerinäringen och på kortsiktiga åtgärder som utbyte av motorer och fiskeredskap.

Pedro Guerreiros betänkande är viktigt för gemenskapens fiskeripolitik och utsattes även för en ingående granskning i fiskeriutskottet. Den slutliga versionen är resultatet av multilaterala förhandlingar och en fast beslutsamhet att komma fram till en version som ledamöterna kunde vara nöjda med. Den fick utskottets enhälliga stöd.

Parlamentet bör stödja dokumentet i övertygelsen om att två frågor av grundläggande betydelse för det europeiska fisket tillgodoses genom lagstiftningsprocessen för det europeiska fisket, nämligen såväl en bred ekonomisk strategi som vardagliga frågor som ligger de verksamma inom sektorn varmare om hjärtat.

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot! Fiskerinäringen förbrukar en hel del energi och har följaktligen drabbats särskilt hårt av problemet med höjningen av bränslepriserna, som har lett till att ett redan ansträngt ekonomiskt läge har förvärrats ytterligare. Den utmaning som detta innebär för fiskesektorn ställer krav på lösningar som bidrar till att förbättra läget i stället för att förvärra det. Jag syftar på åtgärder som allmänna förordningar, vars efterlevnad inte kan övervakas ordentligt eller som är dåligt anpassade till de särskilda villkor som gäller inom den sektor som berörs av dem. Det behövs i stället förordningar som innebär att de specifika och mångfacetterade omständigheterna beaktas.

Det anses generellt att den bästa lösningen är att minska fiskeansträngningen, att vara mer nogräknad i valet av fisketekniker och att införa positiv särbehandling för det lokala småskaliga fisket, vilket är det bästa sättet att garantera färsk fisk. För att dessa mål ska uppnås kan det emellertid i det aktuella fallet bli nödvändigt att dels öka motorkapaciteten och antalet fiskebåtar, vilket kommer att underlätta arbetet och göra det bekvämare och säkrare, dels investera i en diversifiering av verksamheten och exempelvis satsa på turism.

En in i minsta detalj reglerad och centraliserad lagstiftning, vars genomförande omöjligen kan övervakas och vars faktiska inverkan på de situationer som är avsedda att regleras inte kan överblickas, leder till en ökad förekomst av olagliga, orapporterade och oreglerade fångster på och utanför gemenskapens territorium. Detta bidrar i sin tur till att klyftan vidgas mellan den låtsasvärld där lagar stiftas och den verklighet som råder på den europeiska fiskemarknaden.

Den gemensamma fiskeripolitiken måste decentraliseras i grunden, och de lokala yrkesfiskarna, de organ som företräder dem och fiskesamhällena måste bli mer delaktiga i politiken och i förbättringen av fiskeförvaltningen. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) handbok om att bevara fiskens kvalitet handlar en viktig princip i en hållbar fiskeripolitik om att förhindra ”allmänningarnas tragedi”, vilket betyder att om något saknar en bestämd ägare – vare sig det handlar om bufflar eller fisk – kommer alla att skynda sig att exploatera och slutligen ödelägga det.

Det är följaktligen endast genom att lägga över ansvaret på yrkesfiskarna och göra dem direkt delaktiga som vi kan förbättra deras ekonomiska situation långsiktigt.

  Arūnas Degutis, för ALDE-gruppen. – (LT) Jag instämmer i föredragandens uppfattning att när det gäller att förbättra de ekonomiska villkoren för fiskerisektorn behöver vi lägga fram förslag för att uppnå målsättningarna både inom en omedelbar framtid och som uppföljning av åtgärderna för att åstadkomma avsevärda förändringar på medellång och lång sikt. Eftersom sektorn är särskilt känslig för påverkan från naturen måste vi utveckla ett kompensationssystem för förluster som beror på faktorer utom vår kontroll. Vi måste utveckla ett försäkringssystem både nationellt och på gemenskapsnivå som kan hjälpa fiskerisektorn att överleva vid naturkatastrofer. Liknande åtgärder har redan införts inom andra sektorer.

Jag stöder fullständigt de kortfristiga åtgärder som föredraganden föreslår. När det gäller långfristiga åtgärder är tillräckliga investeringar i ramprogrammet för fiskeriforskning av största betydelse, särskilt med tanke på att energieffektiviteten måste förbättras. Europeiska fiskerifonden bör fortsätta att bidra till uppgradering och modernisering av den europeiska fiskeflottan. I detta sammanhang vill jag uppmärksamma er på att vi verkligen behöver överväga de förslag som ingår i de tidigare resolutionerna från Europaparlamentet.

  Ian Hudghton, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! De fiskeberoende samhällena i Skottland har upplevt en kraftig nedgång i sitt ekonomiska välbefinnande de senaste åren, vilket är ett direkt resultat av de politiska beslut som fattats i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken – beslut som fattats i aktivt samarbete med den skotska och den engelska regeringen.

Ett stort antal fartyg har tvingats skrotats, återstoden är tvungna att ligga i hamn halva månaden, och till råga på allt har bränslepriserna ökat kraftigt. Följderna för fiskesamhällena, för de familjer som är beroende av fångst- och beredningssektorerna, har varit mycket allvarliga och mycket stressande.

Tyvärr fortsätter Skottlands kustsamhällen att lida medan den egna regeringen gång på gång vägrar att använda sig av de möjligheter som finns att erbjuda finansiellt stöd.

Vår föredragande anser att en större decentralisering av den gemensamma fiskeripolitiken skulle vara en förbättring, och jag håller med om att det vore ett steg i rätt riktning. Slutligen måste jag dock tyvärr säga att den gemensamma fiskeripolitiken är dömd att misslyckas; och avvecklingen av denna, samt en ny regering i Skottland, är det enda hoppet på lång sikt för fiskesamhällena i Skottland.

  Jacky Henin, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Fru talman! Tillåt mig att lyckönska min kollega Pedro Guerreiro till hans betänkande som är utmärkt och mycket genomgripande.

Låt oss vara tydliga. Fiske i allmänhet och småskaligt fiske i synnerhet riskerar att dö ut i Europa. Om inget görs kommer det inte längre att finnas några småskaliga fiskare om 15 år inom Europeiska unionens territorium. Om det inte längre finns några småskaliga fiskare kommer all turistverksamhet och all ekonomisk verksamhet från försäljning vid auktioner och till specialiserade restauranger också att försvinna. Om inte de som älskar havet finns kvar kommer sannolikt medlemsstaternas territorialvatten att hamna i klorna på de som förstör havet, personer som inte räds vare sig Gud eller människan.

Hur kan man låta bli att förstå att vissa människor vill se fisket försvinna när det är uppenbart att vissa fiskehamnars försvinnande skulle kunna erbjuda nya möjligheter att utveckla fritidsbåtsmarknaden, något som inte skulle lämna de särskilt inflytelserika ekonomiska intressena oberörda?

För att stödja mitt argument och bevisa att målet verkligen är att sänka fisket uppmanar jag er att tänka på de skandalösa och brottsliga beslut som fattades av kommissionen som, under förevändning att konkurrensen snedvreds och vid ett tillfälle när priset på dieselolja bara fortsätter att öka i Frankrike, har satt stopp för Fonden för förebyggande av riskerna med fiske, vilket lett till att hela yrkeskåren har försatts i en mycket svår situation. Enligt rekommendationen i betänkandet borde Fonden för förebyggande av risker med fisket ha utvidgats till hela unionen och inte förbjudits av kommissionen.

Jag tror också det är nödvändigt att kräva centrala inköpskontor för stormarknader, där man vid prissättningen tar hänsyn till de verkliga kostnader som småskaliga fiskare har.

Avslutningsvis anser jag att om vi ska kunna vända utvecklingen och rädda det europeiska fisket är det viktigt för oss att anta detta betänkande och framför allt att kommissionen mycket snabbt genomför de förslag det innehåller.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag välkomnar förslaget till resolution, i vilket man belyser de skadliga effekter som höga bränslepriser har på fiskeindustrin, vilket leder till förlorade arbetstillfällen och allvarliga problem i fiskesamhällena. Jag instämmer i förslaget att inrätta en garantifond för att säkerställa stabila bränslepriser och likvärdiga konkurrensvillkor för gemenskapen.

Jag håller med om att kommissionens meddelande från i våras är bristfälligt, särskilt i fråga om kortsiktigt stöd. Att en tillfällig bunden finansiering ingår i ett räddnings- och omstruktureringspaket gör att dess lämplighet som stödåtgärd allvarligt ifrågasätts; och att taket för de minimis-stöden endast höjs till 30 000 euro under tre år är också mycket restriktivt och orättvist i förhållande till andra sektorer.

Fiskeindustrin befinner sig i kris och kommissionens meddelande har inte hjälpt. Det återstår att se om dess medel- och långsiktiga åtgärder kommer att vara bättre. Jag stöder rekommendationerna om att en översyn av den gemensamma organisationen av marknaderna skulle innebära mer hjälp till yrkesfiskarna och deras organisationer så att de kan bli mer delaktiga i saluföring och produktion av fisk. Jag håller också med om att importen av fisk från länder utanför EU bör lyda under samma villkor och bör åtminstone vara laglig. Jag håller med om att Europeiska fiskerifondens minskade finansiering är otillräcklig. Detta kommer att vara ett problem vid omstruktureringen av fiskeflottor genom avvecklingsprogram.

  James Hugh Allister (NI). – (EN) Fru talman! Jag delar den besvikelse som uttrycks i betänkandet över kommissionens bristfälliga svar på krisen i fiskeindustrin, men jag tänker inte låtsas vara överraskad. Jag befarar att socioekonomisk press innebär för kommissionen att något ska utnyttjas snarare än mildras, eftersom kommissionen i grund och botten genom den gemensamma fiskeripolitiken vill minska fiskeansträngningen kraftigt. Herr kommissionsledamot! Ni kan förneka det om ni vill, men är det inte sant att den socioekonomiska pressen hjälper er att uppnå det målet?

Det kan inte råda några tvivel om krisens djup när arbetstillfällena, i hela EU, har minskat med 35 procent på tio år, priserna har fallit, fångsterna har minskat, vi är beroende av import till 40 procent och bränslepriserna har ökat med 100 procent de senaste två åren. Det råder inga tvivel om detta, men det finns en hel del skäl att ifrågasätta värdet av kommissionens svar. Det tillåtna stöd som enligt detta svar tillhandahålls kan för många regioner, särskilt i Förenade kungariket, lätt bli mer teoretiskt än verkligt på grund av nationella regeringars motstånd mot att ge finansiering eller någon form av statligt stöd.

Här, herr kommissionsledamot, kommer vi till ett ämne som jag vill att ni koncentrerar er på: ett uppenbart fel i den gemensamma fiskeripolitiken. Hur kan ni föra fram en gemensam fiskeripolitik om vissa regeringar utnyttjar möjligheterna och vissa inte? Ja, vi får alla uppleva de negativa sidorna av att förbinda sig till den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser och kvoter och restriktioner, men inte alla får uppleva de positiva sidorna som följer av tillåtna stöd. Resultatet är en ojämlik fiskepolitik, inte en gemensam; och fram till dess att kommissionen och parlamentet hittar ett sätt att behandla frågan kommer till och med dess blygsamma förslag här att framhäva skillnaden mellan de som har och de som inte har enligt den gemensamma fiskeripolitiken.

  Carmen Fraga Estévez (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för att han varit här. Precis som övriga parlamentsledamöter vill jag börja med att lyckönska föredraganden till detta utmärkta betänkande eftersom man där, precis som tidigare talare har sagt, inte förnekar den allvarliga ekonomiska situationen för fiskerinäringen, som huvudsakligen har påverkats negativt av de senaste två årens stigande bränslepriser.

Just när vi behöver ta tag i situationen är emellertid bristen på engagemang och stöd i kommissionens meddelande beklaglig, eftersom man där endast tillhandahåller åtgärder som innebär en långfristig lösning, och till och med då handlar det om de värsta lösningarna för sektorn, exempelvis omstrukturering av flottan.

Med tanke på den nuvarande situationen behöver vi emellertid också kortfristiga lösningar och kommissionen har helt bortsett från dessa. Det minimistöd som aviserats är inte bara löjligt i jämförelse med det som erbjuds andra produktionssektorer, utan kommissionen misslyckas fortfarande med att uppfylla sitt löfte att offentliggöra den förordning som tillåter det och som vi har väntat på i över två år. Detta är obegripligt med tanke på att denna typ av stöd dessutom är enbart nationellt och därför inte innefattar några extra belastningar för unionens budget.

Som Pedro Guerreiro sa har vi just återvänt från ett besök i Algarve och några månader tidigare var vi i Grekland. Vi är alla medvetna om fiskets situation i våra länder och jag anser därför att detta dokument erbjuder det minimistöd som vi politiker måste tillhandahålla för fiskerisektorn vid detta tillfälle. Även jag vädjar därför om att det ska godkännas i kammaren i morgon.

  Stavros Arnaoutakis (PSE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Även jag vill lyckönska föredraganden till det exceptionella arbetet med betänkandet.

Som ni vet bidrar fiskenäringen avsevärt till kust- och öområdenas välstånd och ekonomiska och sociala struktur liksom till att upprätthålla sammanhållningen. Den bidrar även till fiskprodukter med högt näringsvärde, till sysselsättningen för ett stort antal arbetstagare i tillhörande industrier och till att bibehålla lokala kulturella traditioner.

Jag tror att det skulle vara en bra idé att inrätta ett program för gemenskapsstöd till kustfiske och småskaligt fiske som använder traditionella metoder, särskilt i mitt land Grekland, där fisket är den grundläggande inkomstkällan för tusentals familjer på öar och i avlägset belägna områden. Det bör också finnas direkt gemenskapsstöd på grund av de ökande bränslekostnaderna.

Avslutningsvis instämmer jag med föredraganden att miljömärkningen på ett betydande sätt kan främja produktdifferentiering och innebära ett grundläggande incitament för en hållbar fiskerinäring.

  Vincenzo Aita (GUE/NGL). – (IT) Fru talman mina damer och herrar! Fördelen med synpunkterna i Pedro Guerreiros betänkande är att de innebär ett positivt svar på de krav som fiskare ställt de senaste åren och de bör därför tydligt tas med i kommissionens beslut.

Betänkandet innehåller ett starkt försvar för sysselsättningsnivåer inom denna sektor som omfattar 90 000 fartyg och sysselsätter omkring 190 000 personer i Europa. Tidigare fiskeridirektiv ledde till att avsevärda arbetstillfällen förlorades, och det resulterade i att Europa nu importerar 40 procent av sitt behov. Under de senaste tio åren har 35 procent av arbetstillfällena och 20 procent av fartygen förlorats i en industri som framför allt är koncentrerad till regioner med svag och särskilt sårbar ekonomi.

En av de viktigaste punkterna i betänkandet är uppmaningen till kommissionen att garantera och stödja genomförande och antagande av åtgärder för att avhjälpa den stora instabiliteten när det gäller bränslepriser, både genom att skapa en garantifond för sektorn där gemenskapen deltar och genom att genomföra Fonden för fiskets utveckling och minska driftskostnaderna till ett minimum.

Perioden för räddningsstöd måste utvidgas till tolv månader och taket höjas från 30 000 euro till 100 000 euro. Europeiska fiskerifonden måste fortsätta att garantera stöd till att förnya och modernisera flottan, särskilt för att göra det möjligt att byta ut redskap så att besättningens säkerhet och miljöskyddet kan garanteras. Forskningens roll inom detta område får inte heller glömmas bort. Forskningen behöver genomföras och utvecklas för att förbättra energieffektiviteten, minska kostnaderna och säkerställa skydd för fiskbestånd och fiskesystem.

Om vi bara kommer ihåg dessa punkter kan vi hjälpa de svagaste regionerna i det europeiska ekonomiska systemet som har starka band med fisket att skydda sina arbetstillfällen och fortsätta att stödja Europas konsumenter.

(Applåder)

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Jag vill lyckönska föredraganden till hans betänkande.

Fiskeindustrin går dåligt och krymper hela tiden. De senaste tio åren lär antalet fiskare ha sjunkit med 4 till 5 procent per år, antalet fartyg minskat med 20 procent och de landade fångsterna sjunkit med 28 procent. Det enda som har ökat är kostnaderna för fisket. Bränslekostnaderna har exempelvis ökat med 100 procent, medan yrkesfiskarnas intäkter har sjunkit med 25 procent sedan 2004.

Stödåtgärder måste vidtas. Jag är mycket glad över att kommissionen har varit den första att inse behovet av att vidta stödåtgärder. Jag är mindre glad åt att de åtgärder som åstadkommits är olämpliga. Vi behöver använda varje möjlighet för att få stöd från gemenskapsbudgeten för återstoden av budgetåret 2006. Vi behöver skattelättnader, eftersom fisket annars inte kommer att kunna konkurrera med verksamhet från tredjeländer med tanke på att driftskostnaderna har tredubblats. Vi behöver öka kompensationen och vi behöver öka stödperioden till tolv månader. Vi behöver – vilket vi alla erkänner – ha åtgärder för att skydda haven, men vi behöver också stödja gemenskapens fiskare som i den senaste analysen var de enda som fiskade enligt miljöskyddsreglerna.

På lång sikt måste utbyte av redskap också stödjas, utan att effekten av dem minskar. Havet döljer många faror. Vi vill inte att våra fiskare ska drunkna och därför måste vi ha nya säkra redskap för att skydda dem.

Kustfisket måste stödjas på grund av sin stora sociala roll. Vi behöver vidta åtgärder för att bekämpa föroreningarna av havet och åtgärder för att bekämpa illegalt fiske, och därmed skydda fiskebestånden.

Avslutningsvis måste fiskeindustrin räddas eftersom fiskare är en viktig del av traditionen, civilisationen och den europeiska kulturen. Får jag dessutom påminna er om att de erbjuder konsumenterna hälsosam mat.

  Rosa Miguélez Ramos (PSE). – (ES) Fru talman! Rent allmänt är vi positiva till kommissionens meddelande, eftersom vi anser att det motsvarar sektorns krav på att söka lösningar för att säkerställa fiskerinäringens livskraft och hållbarhet och garantera att den har en möjlighet att överleva i framtiden. Vi välkomnar också det enorma arbete som föredragande Pedro Guerreiro har utfört.

Vi vill också säga till kommissionen att vi tror att det är nödvändigt att förbättra och utvidga vissa åtgärder i meddelandet, exempelvis de som gäller förbättrad marknadsföring och forskning om att utveckla effektivare energianvändning. Vi behöver också mer ambition när det gäller att främja innovativa åtgärder för att förbättra för fiskare i den kommersiella kedjan och höja såväl deras levnads- och arbetsvillkor som utbildningsnivå. Jag är därför positiv till kommissionens förslag att genomföra en översyn av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter. Om marknadsföringen av fisk och fiskeriprodukter förbättrades skulle det öka produkternas mervärde, herr kommissionsledamot.

  Duarte Freitas (PPE-DE). – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag välkomnar kommissionens meddelande om att förbättra den ekonomiska situationen i fiskenäringen som i sig tyder på att något måste göras för att hjälpa sektorn, med betoning på de svagaste områdena inom den gemensamma fiskeripolitiken.

Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är att garantera och bevara balansen mellan den ekonomiska och sociala utvecklingen av fiskesamhällen och en hållbar förvaltning av fiskeresurserna. När det gäller båda aspekterna av denna gemensamma politik befinner sig yrkesfiskarna och deras samhällen ofta i en situation som är lika sårbar, eller ännu mer sårbar, än den situation som många av de hotade arterna befinner sig i. Jag föreslår inte att vi ska kasta resursernas hållbarhet över bord för att främja sektorns ekonomiska överlevnad, eftersom det skulle leda till att hållbarheten för miljön och dessa yrkesfiskares framtid kollapsar.

I kommissionens meddelande ställs en diagnos, ändå misslyckas man med att tillhandahålla de lösningar som sektorn behöver och som i stor utsträckning nämns i Pedro Guerreiros betänkande. Jag vill för övrigt passa på att lyckönska honom. Konsekvensen av balansen mellan de två linjerna i den gemensamma fiskeripolitiken är att vi måste investera i mer selektiva metoder, småskaligt fiske, vattenkultur, vetenskaplig forskning och socioekonomiskt stöd. Detta stöd måste kompensera för den permanenta förlusten av intäkter som uppstår när arbetstillfällena försvinner och intäkterna sjunker som ett resultat av återhämtningsplaner och av långtgående förändringar i kostnadseffektivitet på grund av externa omständigheter. Det är exakt det som sker med de nuvarande svårigheterna som uppstår på grund av de ökade bränslepriserna. Kommissionen måste göra mer på det här området. På samma sätt bör vissa medlemsstater använda befintliga möjligheter bättre. Vi måste också tänka på prissättningen av fisken. Det är oacceptabelt att fiskare helt enkelt ska ta vad de erbjuds när det gäller prissättning, när priset för konsumenten ibland är dubbelt så högt som priset vid den första försäljningen.

Vi måste dessutom tänka på att stödja producentorganisationerna, låt vara inom befintliga lagstiftningsramar för att säkerställa större rättvisa och skydda dem som stöder sektorn.

  Luis Manuel Capoulas Santos (PSE). – (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot! Vi är alla överens om den ekonomiska och sociala betydelsen av fiskesektorn i EU och om kommissionens diagnos att situationen är kritisk. Ingen betvivlar heller Joe Borgs förståelse av problemet eller hans strävan efter att minimera effekten inom gränserna för de nu tillgängliga resurserna. Kommissionens svar är emellertid inte tillräckligt och sektorn anser att det är en besvikelse. Det gäller särskilt småskaligt kustfiske som är den socialt mest sårbara delen av industrin. Om det hade funnits några tvivel skulle de ha skingrats fullständigt av de åtgärder som vidtagits i år av fiskeriutskottet i Grekland, Italien, Frankrike och nyligen också i Portugal.

Kommissionens meddelande och innehållet i det här betänkandet – och jag tar tillfället i akt att lyckönska föredraganden – gör rätt i att varna oss för en ohållbar situation som inte får tillåtas att fortgå. Vi kan inte ha en gemensam politik som innebär restriktioner på gemenskapsnivå och sedan låter medlemsstaterna plocka ut godbitarna bland de problem de väljer beroende på vilka medel de har tillgängliga.

Gemenskapen måste snabbt bemöta problemen med bränslepriser, vilket flera tidigare talare har nämnt, samt det stagnerande fiskpriset och förnyelsen av flottan utan att öka kapaciteten. Jag hoppas därför att parlamentet antar betänkandet och att kommissionen ser till att det omsätts i praktiken.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Fisket är en viktig del av unionens ekonomi, ändå har näringen befunnit sig i kris i flera år. Det finns en obalans mellan extremt stora fångster och tillgängliga resurser. Större utnyttjande av fiskeområdena har bidragit till problemet med överfiske, vilket nu är vanligt och förekommer i de flesta vatten. Ökade bränslekostnader leder till högre driftskostnader. Vi bör komma ihåg att många ekonomiskt svaga regioner är beroende av fiskesektorn. Å ena sidan har vi miljövännerna och uppfattningarna från många vetenskapsmän om den katastrofala situationen för resurserna i våra hav, och å andra sidan måste vi tänka på fisket, yrkesfiskarna och deras familjer. Vi måste hitta en gyllene medelväg så att vi både kan äta upp kakan och ha den kvar.

Både kortare och långfristiga åtgärder krävs om vi ska klara de svårigheter som drabbar sektorn. Dessa åtgärder innefattar fiskekvoter, restriktioner när det gäller fisketider, en rad subventioner och andra former av stöd. Svåra förändringar och anpassningar måste därför planeras. Europeiska unionen behöver ingripa om vi ska kunna välja den raka och smala vägen med en hållbar utveckling. Vetenskapsmän, statstjänstemän och fiskare måste alla enas för att överbrygga svårigheterna inom denna sektor. Det var olyckligt att Europeiska rådet vid sitt decembertoppmöte sänkte medlen till Europeiska fiskerifonden från cirka 4,9 miljarder euro till 3,8 miljarder euro för perioden 20072013. Unionens fiskeindustri behöver verkligen dessa ekonomiska resurser.

Fisket kan ses som ett slags lantbruk till sjöss. De gör mer än bara erbjuder konsumenter hälsosam mat och representerar mer än en inkomstkälla för människor som lever i kustområdena. De är också en del av en rik kultur och ett arv. Precis som jordbruket är fiske beroende av naturen. Det är därför nödvändigt att förstå fiskets särart och se på ekosystemet som en helhet. Först då kan vi lyckas ta fiskesektorn ur krisen.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna för de olika frågor de har tagit upp. Jag ska försöka svara på en del av dem.

Först och främst, när det gäller behovet av en garantifond är det grundläggande problemet med finansiering från en garantifond att det kan innebära stöd till driften, vilket inte är tillåtet enligt konkurrensreglerna. Vi ser närmare på detta och välkomnar alla förslag från medlemsstaterna om hur sådana fonder kan fungera i enlighet med konkurrensreglerna. Kommissionen skulle kunna godkänna sådana system på nationell nivå om återbetalning garanterades av allt statligt stöd på affärsmässiga villkor.

När det gäller det långsiktiga målet att hjälpa industrin att anpassa sig till höga bränslepriser prioriterar kommissionen i hög grad forskning och utveckling för mer bränslesnåla och miljövänliga fiskemetoder. Ett betydande ekonomiskt stöd tillhandahålls för att stödja sådant arbete inom sjunde ramprogrammet för forskning. Förnybar energi, särskilt biobränsle, är exempel på en sådan åtgärd.

Forskning om utformningen av nya, mer selektiva eller mer bränslesnåla fiskeredskap uppmuntras och kan finansieras inom ramprogrammet, och inledande anskaffning av sådana redskap kan också finansieras inom Europeiska fiskerifonden.

Europeiska fiskerifonden, som det fattades beslut om i juni, beviljar stöd till ersättning av motorer, och i detta avseende gynnas mindre fartyg. Vi har när det gäller det småskaliga kustfisket sörjt för specifika egenskaper i systemet för att rädda och omstrukturera samt i Europeiska fiskerifonden. Ett exempel är anskaffande av nya motorer eller ersättning av motorer. Vi studerar vad som kan göras i övrigt för att hjälpa det småskaliga kustfisket.

Låt mig, som svar på kommentaren från bland andra James Hugh Allister om att kommissionen utnyttjar höjningen av bränslepriser för att reducera flottan, upprepa fakta som jag känner till dem. Överfisket har pågått i åratal, och det har orsakat mindre fångster. Det innebär att det i dag finns en stor överkapacitet: vi har fartyg med en kapacitet som vida överstiger vad som kan fiskas med bibehållen hållbarhet. Detta är fakta. Den stora majoriteten bestånd fiskas på ett helt ohållbart sätt.

Om vi medger detta kommer det att bidra till att vi finner lösningar som är till nytta på lång sikt för fiskare i framtiden. Om vi fortsätter att sticka huvudet i sanden kommer vi bara att förlänga plågan innan fisket dör en naturlig död genom fortsatt överfiske.

Vi håller med om att särskild uppmärksamhet måste riktas mot marknadsföring med sikte på att öka mervärdet på fiskeriprodukter för fiskare. Vi studerar detta aktivt, och förnyelsen av den gemensamma organisationen av marknaden måste möta sektorns behov på detta område, särskilt genom att hjälpa sektorn att förbättra priset vid första försäljningen.

De minimis-taket på 30 000 euro som kommissionen föreslår är en välavvägd och rimlig kompromiss. Kommissionen har föreslagit att taket ska höjas från det tidigare beloppet 3 000 till 30 000 euro. Översynen av detta tröskelvärde har genomförts mot bakgrund av fiskeföretagens särdrag, oberoende av sektorns nuvarande svårigheter.

Det har påtalats att kommissionen föreslår alltför lite alltför sent. Jag erkänner att meddelandet utfärdades senare än önskvärt, men man måste se på den komplicerade situation vi hanterar och på begränsningarna i gemenskapslagstiftningen, särskilt konkurrensreglerna. Det är därför viktigt att noga beskriva de regler och villkor som är nödvändiga för att utforma planer för att rädda och omstrukturera.

Många fiskeföretag kommer att dra nytta av de föreslagna åtgärderna om medlemsstaterna antar utmaningen och snabbt förbereder de nödvändiga ramarna. Dessa åtgärder är väsentliga: finansiell omstrukturering, byte av motorer och fiskeredskap samt stöd för tillfälliga avbrott. Enligt riktlinjerna kan statligt stöd för att rädda och omstrukturera små och medelstora företag inom fisket täcka upp till 75 procent av de totala kostnaderna för en plan för att rädda och omstrukturera.

Låt mig föreslå att vi arbetar tillsammans och gör vårt yttersta för att utnyttja möjligheterna på bästa sätt.

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Iles Braghetto (PPE-DE). – (IT) Vi är alla medvetna om den svåra situation som fiskeindustrin befinner sig i, med tanke på den pågående och i vissa fall allvarliga utfiskningen av bestånden, de nedskärningar som påtvingats fisket och de ökande kostnaderna för vissa produktionsfaktorer.

Industrin spelar en stor roll i vår utvecklingsekonomi, i den hållbara hanteringen av marina resurser och uppfyllandet av full sysselsättning i kustsamhällen. För att stödja och främja sektorn är det enligt vår uppfattning avgörande att investera för att modernisera flottan, utbilda yrkesfiskare och förbättra levnads- och arbetsvillkoren för sjöfarare. Vi kan inte bara kräva en omstrukturering av sektorn utan att ta hänsyn till de skadliga effekterna på den fulla sysselsättningen: de åtgärder kommissionen kräver är rimliga men otillräckliga. Jag stöder helt de specifika och detaljerade förslagen i betänkandet.

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Pedro Guerreiros betänkande om förbättring av fiskenäringens ekonomiska läge gör mig mycket bekymrad. Det sätt på vilket gemenskapens fiskeflotta bedriver sin verksamhet kommer att leda till en oåterkallelig utfiskning av världshaven, allt för att skydda en näring som inte är konkurrenskraftig internationellt sett.

Låt mig ge ett exempel. Kommissionen presenterade i början av september ett förslag om fisket i Östersjön. ICES, Internationella rådet för havsforskning, upprepade på nytt kravet om ett totalstopp för torskfiske i östra Östersjön, men kommissionen anser att det räcker med att det minskas med femton procent. Detta visar med all tydlighet att EU inte låter miljön gå först, utan hellre ser till industrins bästa. Det sista är dock en sanning med modifikation, eftersom fiskenäringen kommer att dö ut när haven är utfiskade.

Man bör även anlägga ett globalt rättviseperspektiv när man diskuterar EU:s fiskeripolitik. Föredraganden säger uttryckligen att EU:s fiskeflotta är tvungen att konkurrera med tredje länders fiskeflottor. De senare har mycket lägre kostnader och deras produkter blir följaktligen billigare. Genom att införa skattelättnader, vilket definitivt inte är en gemenskapsfråga, vill Pedro Guerreiro snedvrida den internationella marknaden och därmed beröva fattiga människor deras enda möjlighet till inkomst. Det är skrämmande och samtidigt mycket tragiskt. Å andra sidan visar EU här sitt riktiga ansikte – en icke-konkurrenskraftig ekonomi som är beredd att göra vad som helst för att skydda sin produktion, samtidigt som man stänger ute världens fattiga.