- Betänkande: Freitas (A6-0395/2006)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I föreliggande fiskeavtal mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kap Verde anges fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskeflottor för perioden 2006–2011. Det är ett viktigt avtal för tonfiskenäringen och innebär att sju portugisiska fartyg beviljas fiskelicenser för fiske med flytlinor.

Vi röstade därför för betänkandet.

I likhet med andra fiskeavtal med tredjeländer ger dock även detta avtal upphov till viktiga frågor om den ekonomiska livskraften för flottor som fiskar i avlägsna vatten och de faktiska fiskemöjligheter som beviljas i deras område, med tanke på att avtalens kommersiella natur ständigt förändras och partnerskaps- och utvecklingsdimensionen har stärkts.

Det har skett en direkt ökning av avtalskostnaden, inom ramen för de minskade fiskemöjligheterna, inte minst på grund av att det antal licenser som beviljas har skurits ned. Å andra sidan har fartygsägarnas kostnad stigit från 25 till 35 euro per ton tonfisk som fångas av notfartyg och fartyg för fiske med flytlinor. Dessa villkor har ökat svårigheterna när det gäller fartygsägarnas möjligheter att utnyttja licenserna för att upprätthålla näringen på nationell nivå och det växande underskottet gentemot övriga världen i fråga om fiskeprodukter.

- Betänkande: Friedrich (A6-0391/2006)

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet av Ingo Friedrich i dag, eftersom det innehåller positiva delar såsom övervaknings- och rapporteringsförfarandet för att se över det som har genomförts var sjätte månad i syfte att se till att det flerspråkiga arbetssättet i Europaparlamentet omfattar alla officiella språk och arbetsspråk.

Jag är dock besviken på förseningarna och begränsningarna när det gäller möjligheterna för iriskan under den närmaste framtiden. Denna besvikelse beror inte på den roll som Ingo Friedrich spelat, utan på det faktum att den irländska regeringen och EU:s institutioner inte gjorde det nödvändiga förberedande arbetet.

Jag kommer att fortsätta utöva påtryckningar för att begränsningarna av det som är genomförbart på iriska ska slopas.

- Betänkande: Gál (A6-0306/2006)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Kinga Gál föreslår i sitt betänkande att det ska inrättas en Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Jag är rädd att de europeiska medborgarnas grundläggande rättigheter är sparsamt representerade, även i så kallade högre domstolar av olika slag. Jag tänker på internationella brottmålsdomstolar, i synnerhet den som inrättats för före detta Jugoslavien.

Samtidigt som jag säger detta har en högt uppsatt serbisk ledare, Vojislav Seselj, suttit fängslad i fyra år. Han är ordförande i ett av de största partierna i Serbien, Serbiska radikala partiet, och inställde sig frivilligt till domstolen. Han har inte tillgång till alla handlingar i åtalet mot honom på sitt eget språk. Han är professor i juridik och vägrar att låta sig försvaras av en officiellt utsedd advokat. Dessutom förvägras han rätten att försvara sig själv. Jag menar att vi här ser ett exempel på en mycket allvarlig kränkning av grundläggande rättigheter, och jag ville uppmärksamma kammaren på detta enskilda fall, som är ytterst allvarligt.

- Betänkande: Kósáné Kovács (A6-0282/2006)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Som jag just sa kan man befara att dessa domstolar, som felaktigt framställs som perfekta garanter för mänskliga rättigheter i Europa, tvärtom bara leder till att mänskliga rättigheter kränks. Till följd av dessa domstolars överdrifter permanentas motsättningar mellan olika länder på ett orimligt sätt, och den nödvändiga försoningen mellan nationerna försenas. Detta gäller särskilt brottmålsdomstolen för före detta Jugoslavien, och vi kommer därför att nämna fallet Vojislav Seselj varje gång frågan om mänskliga rättigheter tas upp här i kammaren.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det blir allt mer uppenbart att det verkliga skälet till att inrätta Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter är att främja EU-insatser i tredjeland.

Ett led i denna strävan är det nyss antagna förslaget om att låta EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik ingå bland den nya byråns verksamhetsområden, vilket kommer att bana väg för en politik där mänskliga rättigheter används som påtryckningsmedel och redskap för inblandning i andra länders interna angelägenheter och där ekonomiska medel används med utgångspunkt i EU:s kriterier och intressen.

Det viktiga för EU – som ju kännetecknas av dubbla måttstockar i synen på mänskliga rättigheter – är ”allierade” och ”fiender”. Annorlunda uttryckt dikterar sakernas rådande tillstånd EU:s intressen av att dominera och exploatera liksom dess stormaktsambitioner, något som Palestina är ett slående exempel på.

Vi har därför röstat nej till förslagen som ett led i vår kampanj för de avgörande frågorna om frihet, medborgarnas grundläggande rättigheter och garantier, sociala framsteg och fred och solidaritet mellan folken.

- Betänkanden: Gál (A6-0306/2006) och Kósáné Kovács (A6-0282/2006)

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Sinn Féin stöder den ökande harmoniseringen av mänskliga rättigheter inom EU och stöder följaktligen principen om att inrätta en byrå för grundläggande rättigheter. Av denna anledning stödde vi Kinga Gáls och Magda Kósáné Kovács betänkande.

Vi oroar oss dock för att uppgifterna kanske blir överlappande med tanke på Europarådets etablerade roll när det gäller dessa frågor. Maktskiftet från Europarådet till EU-nivå är en annan sak som vi inte är helt nöjda med. Eftersom byrån ska bygga på det existerande Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, borde byråns arbete fortsättningsvis innefatta fenomenet rasism.

En europeisk byrå för grundläggande rättigheter borde ta itu med diskriminering på systematiska grunder i stället för att bedöma varje enskilt fall, såsom Europarådet gör.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger ger vårt starka stöd till principen om att upprätthålla och utveckla de mänskliga rättigheterna. Men om man ska döma av erfarenheten från byråns föregångare, EUMC, kommer den inte att bidra till att dessa aktningsvärda mål uppnås, eftersom det tidigare har visat sig att den är mottaglig för politisk manipulation. Än allvarligare är att byråns inspirationskälla är stadgan om de grundläggande rättigheterna, som inte har rättslig ställning i avvaktan på att den föreslagna europeiska konstitutionen ska träda i kraft, något som vi av princip är fullständigt emot.

Dessutom kan vi inte stödja inrättandet av denna nya byrå, eftersom vi är emot inrättandet av nya byråer om inte målet för dem är fastställt. Skattebetalarna inom Europeiska unionen har rätt att förvänta sig att parlamentsledamöter har en klar bild av vad det kostar att inrätta nya europeiska byråer. Vi är inte övertygade om att denna viktiga fråga har fått den uppmärksamhet som den förtjänar.

- Betänkande: Van Orden (A6-0420/2006)

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Jag lägger fram denna röstförklaring för mig och för min kollega Piia-Noora Kauppi. Jag måste tillstå att jag är missnöjd med två saker som rör omröstningen om Geoffrey Van Ordens betänkande.

Först och främst måste jag beklaga att Rebecca Harms lämnade vilseledande uppgifter om våra ändringsförslag mitt under pågående omröstning. Har hon inget sinne för heder? Så får det inte gå till.

För det andra måste jag påpeka att ni inte gav oss någon chans att korrigera de felaktiga uppgifterna, trots att ni anmodades att göra detta. Eftersom omröstningen var mycket jämn frestas jag att tro att den kunde ha slutat annorlunda om det inte varit för de felaktiga uppgifterna.

Tidigare sa jag själv i kammaren att vi inte begär att anslutningsfördraget ska återkallas, utan ändras mot bakgrund av de senaste uppgifterna, så att vi kan vara flexibla när det gäller datumet för stängning. Det kan bara bli fråga om delvis kompensation för stängning och det för brunkolskraftverk, som är den smutsigaste energiformen av alla. Det stöd som begärs i ändringsförslaget från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen skulle gå till att växla från en renare teknik till en smutsigare. Än en gång riskerar De grönas åtgärder att påskynda klimatförändringen snarare än att stävja den.

  Christine De Veyrac (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Trots att jag principiellt stöder Bulgariens anslutning till unionen avstod jag från att rösta om detta betänkande. Enligt rådande bestämmelser har EU för närvarande stora svårigheter med att fatta beslut och träffa överenskommelser. Under dessa omständigheter är det förhastat att låta nya deltagare ta plats vid bordet. Våra gemensamma institutioner måste reformeras och vi måste hitta nya finansieringskällor innan vi i vederbörlig ordning kan driva fram en integrering av nya medlemsstater i EU. I det här skedet behövs en paus i utvidgningsprocessen. Om Bulgariens anslutning kommer att bekräftas den 1 januari hoppas jag i varje fall att vissa säkerhetsklausuler, inte minst med hänsyn till den fria rörligheten för personer, kommer att tillämpas.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer inte att stödja detta betänkande. Jag stöder idén att Bulgarien ska ha möjlighet att ansluta sig till EU, men jag anser inte att landet är helt redo för medlemskap, eller att unionen är redo att ta emot det i nuläget. Saken förvärras ytterligare på grund av de bulgariska myndigheternas inställning till minoriteters rättigheter och Europadomstolens domar.

Jag inser att det inte finns mycket att göra i nuläget, men tyvärr tror jag att min ståndpunkt kommer att rättfärdigas av framtida händelser. Det är dock inte en röst mot fri rörlighet för EU-medborgare. När Bulgarien ansluter sig den 1 januari borde landet få samma rättigheter som alla andra.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Inför Bulgariens planerade anslutning den 1 januari 2007 har en majoritet i parlamentet antagit ett betänkande där man för femtielfte gången räknar upp krav som Bulgarien måste uppfylla, där man kritiserar, gratulerar, enträget uppmanar och har fräckheten att kräva att Bulgarien ska göra vad övriga medlemsstater inte klarar.

En majoritet i parlamentet sjunger nu återigen ur det nyliberala sånghäftet. Man har återgått till att betona privatiseringar och offentlig upphandling för att på så vis främja den privata sektorns utveckling och en mer flexibel arbetsmarknadslagstiftning.

Utåt gratuleras Bulgarien än en gång till sin verksamhet som Natomedlem och till landets avtal med USA om att använda militära anläggningar som ett ”påtagligt uttryck för dess engagemang i den transatlantiska alliansen”. Detta är med andra ord EU och EU:s utvidgning i sin prydno.

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) Förra året strävade vi fortfarande på i illusionen om att Bulgariens anslutning till EU i motsats till Rumäniens inte skulle bli det minsta problematisk. Rumänien väntades orsaka eller fortfarande ha stora problem, med följd att anslutningsprocessen kanske måste skjutas upp till 2008. Parlamentet insisterade på rätten att få vara med och medbesluta om en senareläggning av Rumäniens anslutning, men missade att göra samma sak i fråga om Bulgarien. Samtidigt framstår problemen i Bulgarien som minst lika stora. Ska man vara efterklok borde parlamentet ha insisterat på samma rätt till senareläggning för Bulgarien förra året.

Även om det från början var allt annat än självklart att nykomlingar skulle ges möjlighet att bli medlemmar den 1 januari 2007, har motståndet under de senaste månaderna lagt sig förvånansvärt snabbt. Ambitionen att fullborda den efterlängtade utvidgningen efter järnridåns fall har segrat över objektiva invändningar. En majoritet i parlamentet beslutade i dag att Bulgarien om 32 dagar kan gå med i EU. Även om ingen är entusiastisk dominerar nu uppfattningen att ytterligare ett års försening inte kommer att lösa några problem. Vi anser att förespråkarna underskattar de negativa reaktioner utvidgningen kommer att väcka i medlemsstaterna, där den kommer att vålla problem för människor, och underskattar de ogynnsamma effekter det kan få för framtida anslutningar.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Van Orden-betänkandet. Det gladde mig att parlamentet motstod försöken att urvattna den bulgariska förpliktelsen att avveckla anläggningarna 3 och 4 vid kärnkraftverket Kozloduy. Detta är en uttrycklig del av åtagandet i anslutningsfördraget.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. (DE) Att jag röstar nej till betänkandet om Bulgarien betyder inte att jag förnekar landets tillhörighet i den europeiska gemenskapen av länder eller har svårt att glädjas åt att nya parlamentsledamöter snart kommer hit.

Det betyder istället att betänkandet enligt min åsikt har allvarliga brister vad gäller resonemangen kring kärnkraft och att uppmaningarna till kommissionen om att noga se över skyddsklausulerna och om nödvändigt tillämpa dem i tid är alltför försiktiga.

- Betänkande: Moscovici (A6-0421/2006)

  Michl Ebner (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska yttra mig helt kort för att säga att jag röstade för Pierre Moscovicis betänkande, eftersom jag anser att Rumänien bör bli en fullvärdig EU-medlem, då landet har tagit stora steg i rätt riktning.

När det gäller minoritetsfrågan hoppas jag att det finns samma öppenhet och vilja i Rumänien som i exempelvis Italien, där man har slagit fast att minoriteterna utgör ett mervärde och att de, om de ges utbildning och möjligheter och får behålla sin egen kultur och sitt eget lokala självstyre, faktiskt skapar ett mervärde för majoriteten. Jag förlitar mig i det avseendet på viljan hos den rumänska regeringen och hos minoriteterna, som i Rumänien omfattar ett stort antal människor.

  Árpád Duka-Zólyomi (PPE-DE). – (SK) Trots att Rumäniens förberedelsenivå uppvisar stora brister röstade jag för det antagna betänkandet, eftersom det är både kritiskt och kompromisslöst. Jag vill betona att vi vid sidan av de mest kritiserade områdena inte heller får glömma mänskliga rättigheter och minoriteternas rättigheter. Jag välkomnar därför skrivningarna där man – om än i mycket allmänna ordalag – pekar på behovet av subsidiaritet och kulturellt självstyre som ett minimikrav, med finansiering av fullständiga utbildningsprogram på modersmålet för medborgare med ungersk etnisk bakgrund. Jag anser att Köpenhamnskriterierna om etniska minoriteters rättigheter inte har följts konsekvent, vilket framgår av den rapporterade skandalen vid Babeş-Bolyai-universitetet i Cluj, där tre lärare i måndags miste arbetet enbart för att de krävt att universitetslokalernas namn skulle anges på olika språk. Detta skickar en mycket negativ signal, särskilt som Rumänien i kommissionen kommer att ansvara för frågan om EU:s språkliga mångfald. Efter Rumäniens anslutning kommer landets problem att bli en extra börda för EU:s yttre och inre säkerhet. Det är ett mycket förnuftigt beslut av kommissionen att inrätta övervakning och systematisk utvärdering med möjlighet att tillämpa skyddsklausuler.

  Christine De Veyrac (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Trots att jag principiellt stöder Rumäniens anslutning till unionen avstod jag från att rösta om detta betänkande. Jag anser att EU i dagsläget, när institutionerna ännu inte har reformerats, allvarligt offrar sin effektivitet i strävan efter utvidgningen. Det är också nödvändigt att reformera gemenskapens finanser och att hitta nya finansieringskällor innan vi integrerar länder som för närvarande inte kommer att vara nettobidragsgivare till budgeten utan gäldenärer. Det måste finnas ett moratorium för utvidgningsprocessen i det här skedet. Om Rumäniens anslutning kommer att bekräftas den 1 januari hoppas jag i varje fall att vissa säkerhetsklausuler, inte minst med hänsyn till den fria rörligheten för personer, kommer att tillämpas.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Alltför mycket, alltför fort! Jag kommer inte att stödja detta betänkande. Jag stöder idén att Rumänien ska ha möjlighet att ansluta sig till EU, men jag anser inte att landet är helt redo för medlemskap, eller att unionen är redo att ta emot det i nuläget. Detta förvärras något av deras inställning till internationella adoptioner.

Jag inser att det inte finns mycket att göra i nuläget, men tyvärr tror jag att min ståndpunkt kommer att rättfärdigas av framtida händelser. Det är dock inte en röst mot fri rörlighet för EU-medborgare. När Rumänien ansluter sig den 1 januari borde landet få samma rättigheter som alla andra.

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) Vår grupp yttrade sig inte i går för att återigen diskutera utvidgningen, eftersom utgången redan är given. En majoritet i parlamentet beslutade i dag att Rumänien kan ansluta sig till EU inom 32 dagar. Att skjuta upp anslutningen, såsom skedde när Rumänien inte kunde ansluta sig tillsammans med de tio andra länderna den 1 maj 2004, tycks nu inte räcka för att få landet att uppfylla de ursprungliga förväntningarna. Även om ingen är entusiastisk är den dominerande uppfattningen nu att ytterligare ett år inte kommer att lösa några problem.

Vi anser att förespråkarna underskattar de negativa reaktioner utvidgningen kommer att väcka i medlemsstaterna, där den kommer att vålla problem för människor, och underskattar de ogynnsamma effekter det kan få för framtida anslutningar. Den offentliga opinionen kopplar i allt högre grad utvidgningen till låga löner och dåligt mottagande av invandrad arbetskraft, och till brottslighet, korruption, miljöförstöring, diskriminering av romer, fascistiska rörelser, rättsosäkerhet, barntiggare och finansskandaler. Detta kommer att användas som argument mot Kroatiens och Makedoniens kandidaturer, och det faktum att dessa länder troligen orsakar färre problem än Rumänien och Bulgarien kommer inte att räknas. Den 15 december 2004 röstade vi för principen att Rumänien och Bulgarien ska kunna bli medlemmar i framtiden, men vi har i dag dragit slutsatsen att det inte är befogat att de ansluter sig 2007.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande om Rumäniens anslutning. Jag anser att de rumänska myndigheterna måste göra mer för att få ordning på systemet med internationella adoptioner av rumänska barn, men detta är inte en fråga som borde försena medlemskapet.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. (EN) Även om de brittiska konservativa ledamöterna stöder kulturella och språkliga rättigheter för etniska minoriteter i hela EU, inbegripet ungerska minoriteter, är vi oroliga för att ett åberopande av subsidiaritetsprincipen och självstyre för de ungerska minoriteterna i Rumänien skulle kunna skapa ett prejudikat som skulle tvinga medlemsstater att överge sina enhetliga konstitutionella arrangemang. Den rättsliga grunden för att låta befogenheter återgå till medlemsstaterna från EU, närhelst det är möjligt, förblir subsidiaritetsprincipen, i enlighet med artikel 3b i fördraget om Europeiska unionen. Det förblir varje medlemsstats oinskränkta rätt att besluta om hur befogenheter, inbegripet självstyre, borde utvecklas internt på etnisk, religiös, språklig och territoriell grund.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Jag har valt att rösta nej till betänkandet eftersom i synnerhet Rumänien inte kan anses uppfylla Köpenhamskriterierna. Korruptionsproblemen måste anses särskilt allvarliga, då de riskerar att urholka rättssäkerheten och ytterst det demokratiska systemet.

Det rimliga hade istället varit att skjuta upp inträdet till åtminstone 2008 för att förvissa sig om att reformarbetet fortsätter och når en acceptabel nivå. Efter att medlemskapet är klart minskar såväl ländernas incitament som EU:s möjligheter att utöva påtryckningar.

- Betänkanden: Van Orden (A6-0420/2006) och Moscovici (A6-0421/2006)

  Luciana Sbarbati (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tar till orda för att säga hur belåten jag är över framgången för betänkandena om Rumänien och Bulgarien, i synnerhet Pierre Moscovicis betänkande. Jag måste säga att jag som så många andra parlamentsledamöter är djupt missbelåten över moratoriet för internationella adoptioner, som berör cirka 1 200 barn, även om jag är glad över betänkandet och de framsteg Rumänien har gjort i förhållande till anslutningsprotokollet.

Rumänien har lämnat försäkringar om att dessa fall ska ses över, vilket ingalunda har skett. Vi befinner oss fortfarande i en situation där dessa barn, som har träffat sina familjer, åter förpassas till barnhem. Denna ovilja att agera är oacceptabel, eftersom vi måste hitta en lösning för dessa barn, vilket har påpekats vid åtskilliga tillfällen i parlamentet, men absolut inte genom att kränka deras grundläggande rätt till en familj. De har knutit an till sina nya familjer och ska också få återvända till dem.

Vi kräver större lyhördhet från den rumänska regeringens sida, även om de ändringsförslag som lagts fram av Claire Gibault med flera inte har vunnit parlamentets stöd, och vi vädjar om att denna lyhördhet ska yttra sig i form av en gest av välvilja mot dessa barn, om inte annat så här i juletid.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Att en majoritet ställde sig bakom ändringsförslag 2 till Van Orden-betänkandet beror på att delegationen från Österrikiska folkpartiet röstade för. Som en följd därav har man förtydligat artikel 30 i akten om villkoren för Rumäniens och Bulgariens anslutning till EU och säkerställt att den efterlevs, vilket innebär att fördraget har fullföljts och att reaktorerna 3 och 4 på kärnkraftverket Kozloduy således måste stängas. Eftersom man härigenom ser till att Kozloduy avvecklas har delegationen från Österrikiska folkpartiet röstat för betänkandet som helhet och därmed för Bulgariens anslutning.

  Daniel Caspary (PPE-DE), skriftlig. (DE) Jag är fast övertygad om att Bulgarien och Rumänien är en del av Europa och därför bör bli fullvärdiga medlemmar av EU. Jag anser dock att det är för tidigt att de blir det vid det kommande årsskiftet, eftersom det i båda länderna finns uppenbara brister när det gäller att uppfylla och följa EU:s krav.

Med tanke på de många dokumenterade fall då båda länderna dröjt med att uppfylla anslutningskriterierna, i synnerhet när det gäller bekämpning av korruption och förekomsten av ett fungerande rättssystem, anser jag att det är oförsvarligt att de stipulerade skyddsklausulerna inte automatiskt har åberopats och börjar tillämpas från den 1 januari 2007 med avseende på ekonomi, den inre marknaden och rättsliga och inrikes frågor.

Av dessa skäl har jag inte kunnat rösta för betänkandena i dag.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan har många gånger påpekat att det är mycket angeläget att EU utvidgas, men att detta endast får ske när kandidatländerna är mogna för det, dvs. när de uppfyller alla anslutningskriterier. Dessvärre har vi på senare tid upplevt en olycklig utveckling, då förhandlingar påbörjats utan att kandidatländerna varit rimligt nära att uppfylla villkoren för medlemskap.

Såväl Bulgarien som Rumänien brottas med stora problem, främst vad gäller rättssäkerhet och korruption. Att ta in dem som medlemsstater vid denna tidpunkt är således mot EU:s principer. Dessa länder skulle ha behövt utvecklas mycket mer innan medlemskap blev aktuellt, en process som kan ta åtskilliga år.

Junilistan anser emellertid att när ett land väl blivit medlem i EU, ska samma regler tillämpas som för de andra medlemsstaterna och dess medborgare. EU ska ha en gemensam arbetsmarknad med fri rörlighet för arbetstagare. Enligt anslutningsfördragen har de enskilda medlemsstaterna dock rätt att införa övergångsregler på området under en begränsad tid och detta måste respekteras. Vi anser emellertid inte att Sverige bör använda denna rätt.

Då vi anser att Bulgarien och Rumänien inte är redo att bli medlemmar redan 2007 har vi röstat emot de två betänkandena.

  Mathieu Grosch (PPE-DE), skriftlig. (DE) EU:s utvidgningspolitik var och är ett viktigt redskap för att skapa stabilitet i länderna i Central- och Östeuropa och på Balkan. Det var och är det incitament till medlemskap som har gjort och fortfarande gör det möjligt att övertyga dessa länder om att i sina författningar införliva grundläggande demokratiska principer, rättsstaten och marknadsekonomin, och faktiskt tillämpa dem i praktiken.

Det är av största vikt att man inte låter de förhastade löftena och låsningen vid en i förväg fastställd tidtabell för anslutningen minska EU:s tryck på kandidatländerna att genomföra reformer. Jag är fortfarande av uppfattningen att Rumäniens och Bulgariens anslutning kommer för tidigt. Det är så det går till när praxis skapas, eftersom de grundläggande kraven för anslutning inte verkar ha uppfyllts i något av dessa båda fall, trots att kraven ska vara uppfyllda redan innan anslutningsförhandlingar inleds, och då inte bara på papperet.

Det gör det än viktigare att alla institutioner verkligen upprätthåller trycket på Bulgarien och Rumänien och att genomförandet av de reformer som fortfarande behövs övervakas ytterst noga.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. (EN) Europaparlamentets labourgrupp stöder denna resolution och skulle vilja upprepa lyckönskningarna och välkomna både Bulgarien och Rumänien till anslutningen den 1 januari 2007, samtidigt som vi understryker vikten av att efterleva de åtaganden som gjorts i anslutningsfördraget. Detta omfattar avvecklingen av anläggning 3 och 4 vid kärnkraftverket Kozloduy före slutet av 2006. Europaparlamentets labourgrupp skulle också vilja betona att EU grundas på tydliga principer om mänskliga rättigheter, och det är därför grundläggande för alla medlemsstater och anslutningsländer att respektera minoriteters rättigheter och Europadomstolens beslut.

  Margrietus van den Berg (PSE), skriftlig. (NL) Jag röstade emot Rumäniens och Bulgariens anslutning. Korruptionen och läget inom rättsväsendet gör att kriterierna inte har uppfyllts.

Frågan var om det ena eller båda ländernas anslutning kunde skjutas upp ett år. Återigen har tillfället att senarelägga anslutningen gått förlorat, trots att det objektivt sett fanns alla skäl att göra detta, enligt kommissionens rapport. Därför kommer jag i dag än en gång att rösta emot Pierre Moscovicis och Geoffrey Van Ordens betänkanden.

Väljarna kräver gång på gång att kriterierna ska tillämpas strikt, men fast man gång på gång lovar att så ska ske så gör man motsatsen. Därför kommer jag personligen att rösta nej i dag, även om jag är för att Rumänien och Bulgarien i sinom tid ska få bli EU-medlemmar.

- Betänkande: Buzek (A6-0392/2006)

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag tycker att det är en stor besvikelse att parlamentet inte i dag har lyckats skicka ett tydligt budskap om att EU grundas på värderingar och att det inte är acceptabelt att mänskligt liv i form av embryon ska odlas, exploateras och användas. Jag hoppas dock verkligen att kommissionens uttalande ska visa sig ha viss betydelse.

Jag tycker verkligen att det är skamligt att kommissionens uttalande redan i dag ska ifrågasättas och tolkas på ett sätt som faktiskt reser frågan om varför kommissionen gjorde sitt ursprungliga uttalande, om Philippe Busquin nu sa som han sa? Ändå gjorde kommissionen just detta uttalande, och många medlemsstater har grundat sin ståndpunkt på det för att helt utesluta möjligheten att medlemsstater, som exempelvis Förbundsrepubliken Tyskland, direkt eller indirekt ska avkrävas att medfinansiera en typ av forskning som alldeles avgjort är olaglig. Detta och ingenting annat var avsikten med uttalandet. Jag hoppas att det kommer att upprepas klart och tydligt vid nästa möte i rådet, för det är oacceptabelt att EU ska vara den som slår upp dammluckorna till kommersiell exploatering av mänskligt liv.

Jag menar därför att i dag inte alls behöver vara någon svart dag, utan att vi än en gång måste klargöra att kommissionens uttalande bara kan tolkas som att användning av embryon, och därtill också skördande av dem – och i synnerhet den kassering som åtföljer skördandet – inte ska finansieras med EU-medel.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder ett antagande av Buzekbetänkandet, som kommer att möjliggöra ett tillämpande och genomförande av det sjunde ramprogrammet genom avtalet om den gemensamma kompromisståndpunkten mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, trots min besvikelse över att de medel som anslagits till forskning och teknologisk utveckling har minskats.

Jag stöder i synnerhet det kompromissavtal som nåddes om den känsliga frågan om stamcellsforskning, både på adulta och embryonala stamceller. Jag kommer därför att rösta mot ändringsförslagen, som exempelvis ändringsförslag 49 som lades fram av Kathy Sinnott med flera, vilka äventyrar forskningen på embryonala stamceller.

Jag stöder också alldeles särskilt hänvisningar i denna gemensamma kompromisståndpunkt som fastställer marin vetenskap och teknologi som en tvärvetenskaplig prioritering. Jag hoppas att dessa hänvisningar kommer att gör det möjligt för Marine Institute, med huvudkontor i grevskapet Oranmore, Galway, att tillhandahålla en plattform i världsklass för utvecklingen av marinvetenskap på Irland och låta Irland spela en mer betydande internationell roll.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) En av de frågor beträffande Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) som oundvikligen gör sig påmind är den om finansieringen, eller i det här fallet den magra finansieringen, som är en konsekvens av den otillfredsställande överenskommelsen om budgetramen för 2007–2013. Finansieringen är ett utslag av den bristande konsekvensen mellan det som trumpetas ut som ett av EU:s centrala mål och de resurser som ställs till förfogande för att uppnå dessa mål. Det här är ett återkommande problem, både inom EU och i Portugal.

Men förhandlingarna mellan rådet och parlamentet har trots allt lett till en del positiva resultat, vilka vi nyss har debatterat och gått till slutlig omröstning om. Av dem skulle jag vilja nämna de ökade anslagen till små och medelstora företag och förebyggandet av olyckor på arbetsplatsen.

Dessvärre har dock en del förslag som lades fram av vår grupp inte antagits, till exempel de som gäller gratis programvara.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande. Jag kommer att rösta för det. EU:s framtid ligger inom området högteknologi, där vi kan konkurrera med resten av världen genom att vara bäst. Jag skulle ha föredragit ännu mer resurser och en rad program som låg närmare marknaden, men unionen rör sig åtminstone i rätt riktning.

Jag stöder faktiskt forskning, med skyddsåtgärder, där mänskliga embryonala stamceller används, och jag stöder att resurser från det sjunde ramprogrammet används till denna forskning.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) EU har förklarat att frågan om haven är en ny strategisk prioritering på den politiska agendan. Att bevara haven med tillhörande marin verksamhet är inte bara en modefluga, utan en avgörande förutsättning för välstånd i ett allt mer globaliserat Europa.

I framtiden måste Europa investera i utvecklingen av ny havsteknik och bli pionjär på nya områden. Med tanke på att den i dag är svag och att världshaven är en strategisk prioritering för EU måste fiskerisektorn ges en framskjuten plats i gemenskapens nya ram och prioriteras inom forskningen.

Den kompromiss som uppnåddes om att inbegripa fisket som ett centralt ämne i det sjunde ramprogrammet är ett viktigt steg mot att bevara marina ekosystem och försvara gemenskapens fiske.

Med tanke på dokumentets stora betydelse för forskningen i Europa och det faktum att den fiskerelaterade forskningen beaktats på vederbörligt sätt röstade jag för det.

  Peter Liese (PPE-DE), skriftlig. (EN) Vi välkomnar antagandet av det sjunde ramprogrammet. Å andra sidan understryker vi att den kompromiss som nåddes om att finansiera forskning där mänskliga embryon och mänskliga embryonala stamceller används inte återspeglar PPE-DE-gruppens ståndpunkt såsom den fastställdes vid den första behandlingen i juni. I en omröstning efter många diskussioner stödde en stor majoritet av gruppen ändringsförslag 319 av Angelika Niebler med flera, i vilket man försökte fastställa en tidsfrist. Vi beklagar att Europaparlamentet inte stöder detta ändringsförslag, i synnerhet som det bara krävdes ytterligare 19 röster för den uppnå den nödvändiga majoriteten. PPE-DE-gruppen godtar, i enlighet med Europaparlamentets arbetsordning, att ändringsförslag 319 inte kan läggas fram för en andra behandling. Detta ändrar inte PPE-DE-gruppens ståndpunkt på detta område.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Det gläder mig att industriutskottet har lyckats nå samförstånd med rådet och kommissionen om att låta ramprogrammet antas före årsslutet. Jag hoppas att det sjunde programmets realitet blir bättre än den var för det sjätte ramprogrammet. Mina kontakter med användare och tänkbara användare av EU:s forskningsfonder visar att många, förmodligen en majoritet, finner de administrativa bördor som hör samman med utnyttjandet av pengarna avskräckande, besvärliga och ofta oproportionerliga i förhållande till den mottagna finansieringen.

  Paul Rübig (PPE-DE), skriftlig. (EN) Vi välkomnar antagandet av det sjunde ramprogrammet. Å andra sidan understryker vi att den kompromiss som nåddes om att finansiera forskning där mänskliga embryon och mänskliga embryonala stamceller används inte återspeglar PPE-DE-gruppens ståndpunkt såsom den fastställdes vid den första behandlingen i juni. I en omröstning efter många diskussioner stödde en stor majoritet av gruppen ändringsförslag 319 av Angelika Niebler med flera, i vilket man försökte fastställa en tidsfrist. Vi beklagar att Europaparlamentet inte stöder detta ändringsförslag, i synnerhet som det bara krävdes ytterligare 19 röster för att få den nödvändiga majoriteten. PPE-DE-gruppen godtar, i enlighet med Europaparlamentets arbetsordning, att ändringsförslag 319 inte kan läggas fram för en andra behandling. Detta ändrar inte PPE-DE-gruppens ståndpunkt på detta område.

Vi välkomnar kommissionens förklaring om artikel 6, och vi ber kommissionen och den föreskrivande kommittén att ha i åtanke att nästan 50 procent av Europaparlamentet röstade för en mer begränsad linje på detta känsliga område. Vi ber därför kommissionen och den föreskrivande kommittén att godkänna en försiktig linje när de genomför det sjunde ramprogrammet och det förfarande som beskrivs i kommissionens förklaring.

- Betänkande: Busquin (A6-0304/2006)

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Jag har i dag röstat ja till Busquinbetänkandet om regler för deltagande i sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling. Betänkandet är ett led i EU:s politik för att främja forskning, och det kompletterar det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling 2007–2013 som jag också röstade för.

De ändringar av reglerna för deltagande som införs genom betänkandet innebär att nästa ramprogram kan förenklas och bli lättare att genomföra, särskilt för små och medelstora företag. Därmed stimuleras deras medverkan i EU:s forskningsprogram.

I betänkandet ägnas de små och medelstora företagen särskild uppmärksamhet, och krav framförs på större flexibilitet i kombination med regler och kontroller som är särskilt anpassade till företagens särart. Jag är glad över att EU:s anslag till de små och medelstora företagen ökar och att betänkandet också tar upp rimligare tidsfrister för betalningarna.

- Betänkande: Hasse Ferreira (A6-0289/2006)

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Herr talman! Jag har några kommentarer till direktivet om utsläppande på marknaden av pyrotekniska artiklar. Först och främst vill jag säga att jag röstade ja eftersom vi generellt sett har förbättrat säkerheten, miljöaspekterna och aspekter som rör människors hälsa och de europeiska företagens intressen.

Jag anser dock att vi har gått miste om en bra möjlighet att skapa en mycket tydlig distinktion mellan fyrverkerier som används i offentliga högtider och uppvisningar, i teatrar och på biografer och nit- och slagkolvar som används i leksaker, i luftkuddar i fordon och till och med säkerhetsbälten. Jag anser att texten är lite otydlig i detta hänseende. Jag hoppas att det kan förbättras i framtiden. I dagsläget röstar jag ändå för, trots att jag anser att texten inte är helt tillfredsställande.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Vi behöver tydliga bestämmelser för marknaden för pyrotekniska produkter, och jag har därför gett betänkandet av Joel Hasse Ferreira mitt stöd. Tack vare Europaparlamentets bidrag får nu yrkesanvändare tillgång till enklare procedurer och produktbeteckningar, till exempel för luftkuddar och säkerhetsbälten i motorfordon där pyroteknik används. Åtgärden kommer att bidra till att den europeiska bilindustrin kan behålla sin konkurrenskraft. Ett enda EU-direktiv med harmoniserade säkerhetskrav ersätter nu 25 nationella förfaranden för godkännande som används parallellt, och därigenom avskaffar vi dagens komplicerade regelverk som inte ger någon insyn och blir en administrativ bromskloss för företagen. Jag är säker på att vi har tagit ett klokt steg mot fri rörlighet för pyrotekniska produkter och samtidigt särskilt betonat skyddet för människors hälsa och den allmänna säkerheten.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Marknaden för fyrverkerier kännetecknas av problem som hör samman med kvaliteten på importerade produkter, säker hantering och förvaring av varorna samt deras tillverkningsvillkor. Jag röstade för detta betänkande och välkomnar utvecklingen mot att förbättra säkerheten runt fyrverkerier och deras användande. Alltför många människor (i synnerhet ungdomar) lider av brännskador och ärr på grund av bristfälliga fyrverkerier eller felhantering.

- Betänkande: Andersson (A6-0324/2006)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi delar inte föredragandens uppfattning att det är angeläget att på EU-nivå skapa ett europeiskt system för statistik om socialt skydd. Denna typ av betydelsefulla arbetsuppgifter är medlemsstaterna förmögna att samarbeta om utan EU-institutionernas inblandning.

- Betänkande: Laperrouze (A6-0305/2006)

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM), skriftlig. (DA) Som en protest mot Euratomfördraget röstar jag i dag nej till alla betänkanden om att ändra ramprogrammet för forskning och utveckling på kärnenergiområdet.

Den 50:e årsdagen av Euratomfördraget borde istället bli ett tillfälle för granskning för att se till att endast de länder som vill medverka också gör det inom ramen för artikel 43 i Nicefördraget om förstärkt samarbete. På så sätt kan vi garantera att de medlemsstater som i likhet med Danmark varken har eller avser att införa kärnenergi inte längre tvingas bidra till finansieringen av den.

Junirörelsen anser att det är ett misstag att investera i kärnenergi och fusionsenergi. Anledningen till detta är att det världen över finns så stor potential för sol- och vindkraft som ger 30 gånger mer energi än vad som kommer att konsumeras i hela världen 2010 – och detta även om vi bara utnyttjar tio procent av den potential som finns. Energipolitiken borde därför bara handla om att utforma planer för hur vi utnyttjar denna potential genom att vidareutveckla och bygga ut den teknik som redan finns, däribland vindturbiner, solceller och vågkraft och så småningom även väte, för att transportera och lagra energi.

- Betänkande: Riera Madurell (A6-0379/2006)

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE), skriftlig. (NL) Vi röstar inte bara om ramprogrammen för forskning, utan också om de särskilda programmen. Det är visserligen kompromissen mellan parlamentet och rådet i fråga om ramprogrammen vi röstar om, men även de särskilda programmen ingår i den gemensamma omröstningen. De särskilda programmen ”Idéer”, ”Samarbete” och ”Kapacitet” är dock undantag. En extra ändring har gjorts i fråga om stamcellsforskningen, men den ståndpunkt som parlamentet antog 2006 och som den senare kompromissen bygger på kvarstår ändå oförändrad. Ståndpunkten angav att vissa forskningsområden, till exempel verksamhet som syftar till mänsklig kloning för reproduktiva ändamål eller förändring av människors arvsmassa, inte får finansieras av gemenskapen.

Kommissionen bekräftade dessutom att den ska fortsätta följa gällande praxis och inte lägga fram förslag för den föreskrivande kommittén om de gäller forskning där mänskliga embryon förstörs, framför allt vid framställning av stamceller. Denna etapp i forskningen får inte finansieras, men gemenskapen har åtagit sig att finansiera forskningsetapper senare i ledet som rör embryonala stamceller från människor.

Därför har gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater röstat ja till dessa ändringar inom ”Idéer” och ”Kapacitet”. När det gäller ”Samarbete” har dock skuggföredraganden angett att röstningen är fri, vilket vi inte har några svårigheter med att acceptera.

- Betänkande: Guidoni (A6-0333/2006)

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi hade röstat emot ändringsförslag 11, 20 och 21 om de inte inkluderats i blockomröstning, men då man i Guidonis betänkande lägger stor vikt vid trygghet och säkerhet och har vi röstat för betänkandet i dess helhet.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att rösta mot detta betänkande, eftersom jag anser att den internationella termonukleära experimentreaktorn (ITER) är ett exempel på ”stor vetenskap” där man slösar bort pengar som skulle komma till större nytta om de lades på andra FoU-projekt, vilka skulle göra mycket mer för EU:s konkurrenskraft och egenkapacitet än detta enorma ”plotter”. I över ett halvt sekel har vi hört att fusionsenergin skulle vara ”morgondagen”, men den dagen kom aldrig.

Område med frihet, säkerhet och rättvisa (B6-0625/2006)

  Lydia Schenardi (NI). – (FR) Herr talman! Efter att ha sett fördämningarna öppnas för okontrollerad invandring på grund av att EU:s gränskontroller avskaffats genom Schengenavtalen och bevittnat hur delar av asyllagstiftningen överförts till gemenskapen genom Amsterdamfördraget, uppmanas vi nu att fortsätta samma linje med att delegera behörighet till EU och avskaffa det enhälliga beslutsfattandet i rådet i frågor som rör det rättsliga och polisiära samarbetet.

Våra eurokrater lär sig tydligen aldrig. Efter att ha skrämts av hur tiotusentals illegala invandrare resolut anländer till den spanska och italienska kusten för att dra fördel av att det saknas gränskontroller till det europeiska territoriet och efter att ha tvingats konstatera att Europa står maktlöst inför sådana situationer, får vi nu veta att Jean-Marie Cavada, som fortsätter där Nicolas Sarkozy slutade, föreslår att vi ska aktivera övergångsklausulen och göra oss av med den enhälliga omröstningen i rådet. Därmed minskar vi med ännu ett snäpp medlemsstaternas makt att själva besluta hur mycket invandring de vill ha.

Ett Europa som är organiserat enligt federala principer kommer inte att kunna minska den gränsöverskridande brottsligheten. Tvärtom, de europeiska nationerna måste följa exemplet från Schweiz och återta framtiden i sina egna händer så att de effektivt kan skydda sig själva mot den våldsamma anstormningen av invandring.

  Michael Cashman (PSE), skriftlig. (EN) Den brittiska socialistiska delegationen (Europaparlamentets labourgrupp) röstade för Cavadabetänkandet och Europaparlamentets resolution om de framsteg som gjorts inom EU mot ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (artiklarna 2 och 39 i EU-fördraget), eftersom vi stöder alla åtgärder för att förbättra öppenheten och effektiviteten inom EU:s institutioner och deras kapacitet att visa resultat på området rättsliga och inrikes frågor för våra medborgare. Samtidigt som vi välkomnar Europaparlamentets begäran om vikten av att inleda en bred debatt om hur vi ska höja vår effektivitet på detta område, både förfarandemässigt och i praktiken, erkänner och respekterar vi likväl betydelsen för medlemsstater i rådet att komma överens om hur man bäst ska gå vidare med detta program. Det är absolut nödvändigt att alla beslutsförfaranden som skulle kunna påverka frågor om nationell suveränitet tas i fullständigt och noggrant beaktande innan några beslut fattas. Både nationella parlament och Europaparlamentet liksom medlemsstaterna i rådet och kommissionen borde delta i denna debatt.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi beklagar det faktum att konstitutionen inte kunnat träda i kraft och att det pga. detta inte finns medbeslutande vid beslutsfattande på området för rättslig och inrikes frågor, som är av mycket betydande och ingripande karaktär.

Vi ställer oss dock starkt tveksamma till att lösa den aktuella situationen genom att använda passerelle-instrumentet och har därför valt att avstå i slutomröstningen om resolutionen om EU:s framsteg med att skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa (B6-0625/2006).

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Parlamentet har i uppdrag att varje år bedöma vilka framsteg EU gjort inom området för frihet, säkerhet och rättvisa.

Jag är klart positiv till tanken att den europeiska integrationen inte bara ska gälla det ekonomiska området och till att ett medborgarnas Europa måste skapas utöver ett Europa för handel, kapital och tjänster.

Det bör nämnas att ett antal åtgärder har vidtagits och betydande framsteg har gjorts. Men vi måste också inse att takten på och omfattningen av åtgärder måste stämma bättre överens med de allmänt erkända behoven på området.

En av anledningarna till att det inte har blivit fler konkreta framsteg hör samman med institutionerna. Många beslut ligger kvar under tredje pelaren där det krävs enhällighet, vilket gjort det svårare att införa de åtgärder som behövs.

Jag vill också gärna betona vad jag anser vara den viktigaste nya utvecklingen i år, nämligen den rättsliga grunden för andra generationen av Schengens informationssystem. Det är önskvärt att SIS II installeras och tas i drift så snart som möjligt, och jag anser att kommissionen bör meddela parlamentet om det uppstår eventuella förseningar och skälen till dem.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I resolutionen fördöms visserligen EU:s oacceptabla överlämning av personuppgifter till USA som undergräver medborgarnas grundläggande rättigheter och garantier, men resolutionen är samtidigt ett utslag av den federalistiska fixering som råder hos majoriteten i parlamentet.

Därför får vi de ändlösa förslagen om att överföra de rättsliga och inrikes frågorna från medlemsstaternas och deras institutioners självständiga kontroll till överstatlig EU-nivå. Exempel på detta är förslagen om ”överföringen till gemenskapsramen ... av bestämmelserna om det straffrättsliga polisiära (inbegripet Europol) och rättsliga samarbetet (inbegripet Eurojust)” och om att ”se till att användningen av medbeslutande med parlamentet och kvalificerad majoritet i rådet i utökas” till ärenden som rör laglig invandring.

Därför röstade vi nej till betänkandet. Ett annat skäl var att en majoritet av parlamentet förkastade att förslag som lagts fram av vår grupp togs med i resolutionen. De rörde följande: För det första ett fördömande av uppsamlingslägren för invandrare. För det andra en uppmaning om att rätten till asyl ska följas och att FN:s konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar ska efterlevas. För det tredje en uppmaning om att finansiera en förbättring av asylsystemen så att invandrare kan integreras och orsakerna till invandring bekämpas hellre än att stödja en politik som bygger på uppsamlingsläger och återsändande.

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Det finns ett område där parlamentet och kommissionen verkligen har misstagit sig, och det är i inrättandet av det så värdefulla och eftertraktade området med frihet, säkerhet och rättvisa.

När Amsterdamfördraget antogs utlovades vi ett europeiskt område där alla friheter skulle gälla och fungera och där vi skulle skyddas från all otrygghet. Som vi förutsåg blev följden den motsatta.

Efter Schengenavtalets avskaffande av gränskontrollerna och överföringen av asyl- och visumpolitiken till gemenskapen har invandringen, särskilt den illegala invandringen, blivit mer omfattande och otryggheten större än någonsin. Det har heller aldrig funnits så många maffiagrupperingar och kriminella.

I Jean-Marie Cavadas resolution föreslås i dag att vi går ännu längre med att överlåta makten till EU i fråga om invandringspolitiken genom att avskaffa bestämmelsen om enhällig omröstning i rådet.

Än en gång: Vi kan inte sätta stopp för den illegala invandringen och de mänskliga tragedierna omkring den genom att överlämna denna nationella företrädesrätt till EU. Den främsta orsaken till dessa problem hör samman med att medlemsstaternas gränskontroller har avskaffats. Låt oss införa kontrollerna igen. Först då får medlemsstaterna möjlighet att effektivt bekämpa det stora inflödet av illegala invandrare och de många gränsöverskridande brotten.

Aids (B6-0619/2006)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Den globala kampen mot hiv/aids är en mycket angelägen fråga som kräver ett omfattande internationellt engagemang. Vi är dock av uppfattningen att hiv/aids-frågan inte bör hanteras inom ramarna för EU-samarbetet. Vi anser att kampen mot hiv/aids bör drivas av respektive medlemsstat i unionen samt inom ramen för Världshälsoorganisationen WHO.

Junilistan eftersträvar ett begränsat EU-samarbete. Vi ställer oss emot att unionen skall ha inflytande och kompetenser i frågor som redan hanteras av andra internationella organisationer.

Denna resolution är dock mestadels ett tyckande om hur aids bör bekämpas. Vi har därför valt att rösta ja till resolutionen i dess helhet och till ändringsförslagen som förespråkar en reproduktiv hälsovård.

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. (NL) Det är viktigt att kanalisera särskilda anslag till utsatta grupper om vi på ett effektivt sätt vill bekämpa spridningen av hiv och aids. Det är i det avseendet viktigt att icke-statliga organisationer är aktivt engagerade så att de kan övervaka de nationella myndigheterna och ställa dem till svars när de internationella avtalen har genomförts. Hiv-smittade måste dessutom engageras när politiken utformas och stå i centrum för de åtgärder som rör dem. Eftersom kampen mot hiv och aids är en av de största utmaningarna i världen och måste bemötas förtjänar den här resolutionen vårt stöd.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I förslaget till resolution blir aktuella problem belysta, och här finns förslag till hur situationen kan hanteras och styras. Oförmågan att förebygga och bekämpa sjukdomen finns dock kvar som en faktor som förlänger fattigdomen och nöden för befolkningen i mindre kapitalistiskt utvecklade länder, vilket leder till ytterligare exploateringar, särskilt av naturtillgångar. Den enorma spridningen av sjukdomen i mindre kapitalistiskt utvecklade länder är dessutom en källa till spridning i världen i övrigt med allvarliga återverkningar för världens folkhälsa. Den grundläggande synen på aidsproblematiken bygger på att lösa denna politiska och ekonomiska fråga så att den gynnar folken.

Läkemedel och den forskning och teknik som gör att de kan framställas är handelsvaror i samhället. Vi kämpar mot åtgärder som vill skydda de monopol som förhindrar eller gör det svårt för människor att få det som är livsviktigt för dem.

Det är varje stats skyldighet att skydda sitt folks hälsa. Vi tar avstånd ifrån och fördömer att offentlig och permanent vård ersätts av icke-statliga organisationer och att tankar om frivilligt utbud och individens ansvarstagande gynnas internationellt som en lösning på folkhälsoproblemen. De stater som har sjukvårdssystem måste satsa på att skapa permanenta offentliga infrastrukturer och service på alla nivåer, med rätt teknisk personal och primärvård som främsta mål. Genom internationell finansiering kan de få stöd genom att ledningsansvar läggs hos internationella hälsoorganisationer. Samarbete och stöd inom forskning och praktik kan också etableras globalt mellan nationer.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution om kampen mot aids. Hiv/aids överträder alla gränser och känner inga begränsningar. Viruset är obevekligt i sin globala spridning, och infekterar över 450 personer varje timme, vilket sammanlagt gör mer än 4 miljoner människor per år. År 2005 levde 40 miljoner människor med hiv, ungefär 95 procent av dem i utvecklingsländer, något som utgör en omöjlig börda för hälsovårdssystemet och ekonomin i allmänhet. Hiv/aids är kanske det största hotet mot att uppnå millennieutvecklingsmålen. Jag anser att det viktigaste målet för forskarna och läkemedelsindustrin i dagsläget är att finna ett vaccin mot aids. En sådan upptäckt skulle göra det möjligt för oss att föreställa oss en värld utan aids.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Aids har i allra högsta grad kommit tillbaka. Rekordhöga nivåer har uppnåtts i Belgien med 1 072 nya fall av smitta 2005 – en ökning med 52 procent på åtta år.

Färre människor dör av sjukdomen, i alla fall i Belgien. Aids har dock blivit vanligt. Att använda kondom är som att tvingas följa samma diet året om. Ibland frestas du att ge upp. Vi måste därför stärka de förebyggande resurserna och i områden med starkt religiös prägel påpeka att uppmaningar till avhållsamhet inte kan komma ifråga.

Av det skälet undertecknade jag förslaget till resolution om aids. Jag vill uppmärksamma de barn som drabbas av aids. Över 15 miljoner barn har blivit föräldralösa på grund av sjukdomen, varav tolv miljoner bara i Afrika. Professor Luc Montagnier som upptäckte viruset har sagt att det skulle ta tio år innan infektionsvågens genomslag blev fullt synligt och att den skulle få enorma demografiska konsekvenser, eftersom sjukdomen raderar hela befolkningar av unga vuxna.

På fredag är det världsaidsdagen. Vi kan inte låta möjligheten gå förlorad att belysa den allt större omfattningen av aids. Som tur är bör ändå dödstalen på grund av andra infektionssjukdomar sjunka under tiden.

- Betänkande: Lynne (A6-0351/2006)

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) I dagens omröstning ställde jag mig bakom de viktigaste bestämmelserna i betänkandet om funktionshindrade personers situation i den utvidgade Europeiska unionen: den europeiska handlingsplanen 2006–2007. Jag vill särskilt betona vikten av sysselsättning för funktionshindrade och deras möjligheter att genom sysselsättning slippa bli socialt isolerade. Det är mycket viktigt att det också finns arbete för personer med psykiska funktionshinder och människor med flera funktionshinder – som är anpassade till deras förmåga. Det är därför av största vikt att inte bara genomföra rådets direktiv som ger en rättslig ram för lika behandling inom sysselsättningen, utan också utarbeta ett särskilt direktiv om funktionshinder och enas om en gemensam europeisk definition av begreppet funktionshinder. Det är också viktigt att så snart som möjligt ta initiativ till informationskampanjer och utbildning av samhällsgrupper och arbetsgivare i sysselsättning för funktionshindrade. Företag som anställer funktionshindrade bör visas respekt offentligt och värdesättas av samhället.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) De olika formerna av diskriminering och orättvisa som de funktionshindrade och deras familjer möter är välkända. Trots att framsteg har gjorts finns det fortfarande mycket att genomföra. En av de viktigaste prioriteringarna är att stärka den offentliga politik vars syfte är att se till att principen om lika rättigheter upprätthålls på ett effektivt sätt. Mer investeringar krävs på de offentliga politikområdena hälsa, utbildning, social trygghet och sysselsättning. Därigenom garanteras fri tillgång till högkvalitativa tjänster, främjande av social integration och bekämpning av fattigdom och utslagning.

Det betänkande som har antagits i dag gäller de olika områden där medlemsstaternas åtgärder skulle kunna förbättras.

Vi välkomnar också det krav som parlamentet just har antagit, nämligen att ett särskilt direktiv om funktionshinder ska antas, och att den nyligen antagna internationella FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder ska ratificeras och undertecknas. Därför röstar vi för den antagna resolutionen och hoppas att den kommer att beaktas på vederbörligt sätt.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) EU döljer avsiktligen de klassbaserade orsakerna till de funktionshindrades problem.

Många skulle inte vara funktionshindrade i dag om det fanns hälso- och säkerhetsåtgärder på arbetsplatser och företag, och om det fanns kostnadsfria offentliga hälso- och sjukvårdssystem och rehabiliteringscentrum integrerade med dem utan någon affärsverksamhet.

Tvärtom har man föreslagit att ytterligare frikoppla de funktionshindrade från hälsovården och att utan vidare acceptera de gräsrotsfientliga besluten från Maastricht och Lissabon.

Vissa enskilda åtgärder verkar vara positiva. Genom dem underlättas emellertid främst privatiseringar och maximering av kapitalvinsterna genom att man metodiskt undanröjer motståndet från de funktionshindrades och gräsrötternas organisationer.

Ingenting nämns om staternas skyldighet att erbjuda kostnadsfria specialskolor för alla funktionshindrade barn, arbete med fulla rättigheter för dem som kan arbeta, särskild omsorg och skydd.

Sysselsättning för funktionshindrade personer nämns tillsammans med minskade bidrag snarare än med rättigheten till arbete och skydd.

Ingenting nämns om de rättigheter som har uppnåtts i de f.d. socialistländerna och som avskaffas genom kapitalismen. Hur många funktionshindrade personer gick tidigare i skolan, och hur många går där nu? Hur många var i arbete under socialismen, och hur många är i arbete nu?

Vad kapitalet är intresserat av är att forma eliter i de funktionshindrades organisationer för att kunna leda dem vid handen.

De funktionshindrade måste betrakta talet om ”lika rättigheter” och ”att bekämpa diskrimineringen” med misstro. Målet är att utvidga privatiseringen och kommersialiseringen av socialpolitiken. Följden är att de funktionshindrade och de fattiga gräsrotsklasserna tar skada.

De måste trappa upp kampen mot kapitalets politik.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta utmärkta betänkande. Personer med funktionshinder ska ha rätt och möjlighet att kunna göra samma individuella val och ha samma kontroll över sitt vardagsliv som personer utan funktionshinder. Detta betonar naturligtvis behovet av en miljö som tillåter funktionshindrade personer att vara så oberoende som möjligt. Rekommendationerna i detta betänkande skulle föra oss ett lång bit på denna värdefulla väg, om de genomförs.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar utvecklingen mot ett avskaffande av de många former av diskriminering som de funktionshindrade möter.

När det gäller sysselsättning utgörs de huvudsakliga begränsningarna som funktionshindrade arbetstagare möter av fördomar bland arbetsgivarorganisationerna, bristande tillgång till information och kommunikationsteknik och till användning av kollektivtrafik för att ta sig till arbetet. Den huvudsakliga följden av dessa fysiska hinder är högre nivåer av arbetslöshet bland dessa arbetstagare.

Jag är därför för särskilda åtgärder, både på EU-nivå och på nationell nivå, i syfte att ge målinriktat stöd till tjänster för att uppmuntra integrationen i samhället, utbildningen, den yrkesrelaterade fortbildningen och arbetsmarknaden för personer med funktionshinder.

Mot denna bakgrund stöder jag detta betänkande, eftersom jag är för att man till exempel främjar de funktionshindrades tillgång till Internet och i synnerhet till de offentliga institutionernas webbplatser.

Jag anser att det är skrämmande att socialistregeringen i Portugal arbetar i rakt motsatt riktning genom att föreslå minskade förmåner och skattelättnader vid arbetsoförmåga för de funktionshindrade i den statliga budgeten för 2007.

  Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig. – (FR) Tillgången till kollektivtrafik, informations- och kommunikationsteknik är avgörande för människor med funktionshinder, som har rätt till bättre integration i utbildningen och på arbetsmarknaden. Föredraganden rekommenderar med rätta en europeisk stadga om ”stödformer av hög kvalitet för personer med funktionshinder”.

Därför röstade jag för Elizabeth Lynnes betänkande, där hon också betonar behovet av en EU-lagstiftning om rättigheterna för personer med funktionshinder att ha tillgång till alla transportmedel i enlighet med de lagar som gäller flygpassagerare med funktionshinder.

Vi måste bryta ned fördomarna. Informationskampanjer bör planeras för att uppmuntra arbetsgivarna att utan förbehåll anställa personer med funktionshinder, framför allt med tanke på de felaktiga uppfattningarna om de ekonomiska kostnaderna för denna anställningsform och om de sökandes förmåga. Medlemsstaterna bör se till att hanteringen av funktionshinder ingår som en ny tjänst i företagen. När det gäller förebyggande åtgärder skulle man på detta sätt garantera att de som drabbas av funktionshinder på arbetsplatsen skulle behålla sina arbeten. I fråga om rehabilitering skulle det hjälpa dem av komma tillbaka till arbetet.

- Betänkande: Castillo Vera (A6-0384/2006)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots att vi välkomnar de åtgärder som syftar till att avskaffa byråkratin och förenkla administrationen, inte minst för de små och medelstora företagen, såvida det inte innebär en ”förenkling” av befintliga processer i syfte att skydda arbetstagarna, och att förbättra tillgången till finansiering, anser vi att den väg som föreslås i detta betänkande är farlig.

Den ökande betoningen av länken mellan utbildnings- och undervisningssystemen och företagsvärlden är oroande, eftersom den kommer att leda till kommersialisering av utbildningen och till att medborgarnas utbildning ersätts av arbetskraftsorienterad yrkesutbildning. Samtidigt framhävs ”företagaranda” som en lösning på arbetslöshetsproblemen i EU tillsammans med försök att godkänna idén om ”anställbarhet”, varvid områden som hör till statens ansvarsområde återgår till att enbart betraktas som eget ansvar, något som strider mot utkastet till Europeiska konstitutionen. Detsamma kan sägas om ”det oundvikliga” kravet att höja pensionsåldern, vilket undergräver rättigheterna för arbetstagarna och för ungdomar som söker arbete på en alltmer krympande arbetsmarknad.

Avslutningsvis läggs i detta betänkande stor vikt vid offentlig-privata partnerskap, vilket vanligen är ett sätt att till den privata sektorn överlåta viktiga områden som, på grund av sin sociala natur, tillhör den offentliga sektorn. Därför röstar vi mot betänkandet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vad är syftet med Pilar del Castillos Veras betänkande? Den förledande rubriken ”Dags att lägga in en högre växel – ett nytt partnerskap för tillväxt och sysselsättning” döljer förekomsten av en lista med truismer och principer som är typiska för Europaparlamentet. Vissa av dem är mycket användbara, till exempel att främja små och medelstora företag eller att rationalisera byråkratin, men de tillämpas aldrig i praktiken i gemenskapslagstiftningen. Andra – ett dogmatiskt engagemang för frihandeln, överdriven konkurrens och den ständigt växande EU-dimensionen etc. – är den egentliga orsaken till de problem som vi gör anspråk på att vilja lösa.

Slutligen är den mest instruktiva delen av betänkandet de tre sidorna med ”beaktanden”, som utgör minst en tredjedel av texten. De innehåller något som kanske inte ens är en fullständig lista på dokument som sammanfattas i betänkandet. De befinner sig alla långt ifrån löftet att lägga in en högre växel. De är framför allt en symbol för den pratsjuka som EU-institutionerna visar när det gäller tillväxt och sysselsättning för att dölja sin del av ansvaret för den katastrofala sociala och ekonomiska situationen i EU.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag har stött detta utmärkta betänkande där ett sätt erbjuds för EU att framgångsrikt hantera konkurrensen på världsmarknaden. EU kan dra fördelar av att ta itu med den internationella konkurrensen genom att främja en kultur av nyskapande och forskning.

För att följa denna linje måste EU av följande skäl inrikta alla sina ansträngningar på att främja företagsandan och i synnerhet de små och medelstora företagen:

- De spelar en viktig roll i den europeiska ekonomin genom att bidra till en starkare och varaktigare tillväxt.

- De står för omkring 95 procent av de arbetstillfällen som skapas.

- De kan tjänstgöra som en effektiv mötespunkt mellan universiteten och företagen.

- Genom dem säkerställs en nödvändig länk mellan tillverkningsindustrins verklighet och dess territoriella dimension, och på detta sätt kan fenomenet med omlokalisering hanteras och övervinnas.

Trots detta grundläggande bidrag till ekonomisk tillväxt drabbas de små och medelstora företagen fortfarande av hinder.

De indirekta arbetskostnaderna är ett av de största hindren för de små och medelstora företagen. Ofta skapar de inte arbetstillfällen därför att de inte kan uppfylla de åtföljande administrativa kraven. De små och medelstora företagen fortsätter att påverkas av byråkratiska hinder, däribland tillgången till kapitalmarknaderna, till gemenskapsprogrammen och till strukturfonderna.

  Talmannen. Röstförklaringarna är härmed avslutade.