Talmannen. Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om Europaparlamentets årsrapport om de mänskliga rättigheterna.

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Det är ett nöje för mig att i dag lägga fram Europeiska unionens årsrapport om de mänskliga rättigheterna för er. Den första rapporten om de mänskliga rättigheterna offentliggjordes 1999 när Finland precis som denna gång var delaktigt i att utarbeta rapporten i sin roll som ordförandeland för Europeiska unionen. Syftet med rapporten har inte ändrats sedan dess. Den handlar fortfarande på ett unikt sätt om Europeiska unionens politik för de mänskliga rättigheterna och det som har uppnåtts på området. Den rapport som nu har avslutats gäller EU:s åtgärder och politik som genomförts under perioden 1 juli 2005 – 30 juni 2006 och som syftar till att främja en allmän respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

Rapporten följer på sju tidigare årsrapporter som offentliggjorts mellan 1999 och 2005 i enlighet med den förklaring som Europeiska rådet antog 1998. Rapporten gavs ut i anslutning till den femtionde årsdagen av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och Europeiska unionen uppmanades att skynda på sitt arbete på området. I rapporten ombads EU också att upprätta en årsrapport om de mänskliga rättigheterna.

Rapporten innehåller en översikt av EU-institutionernas arbete för att främja de mänskliga rättigheterna och demokratin. EU:s utrikespolitik och interna förhållanden granskas också. Rapporten innehåller även ett separat avsnitt om granskning av Europaparlamentets åtgärder för att främja de mänskliga rättigheterna och demokratin. Det är positivt att Europaparlamentet tar upp frågor om de mänskliga rättigheterna och ser till att de får den uppmärksamhet de förtjänar även inom unionens övriga institutioner.

I rapporten betonas de speciella prioriteringarna i EU:s politik för de mänskliga rättigheterna, exempelvis när det gäller att införa dessa rättigheter. I praktiken har införandet inneburit ökad interaktion mellan experter inom de mänskliga rättigheterna och nationella tankesmedjor, och aspekter av de mänskliga rättigheterna har presenterats inom flera av EU:s verksamhetsområden, exempelvis krishantering och vapenexport. Europeiska unionen har utvecklat sätt att hantera särskilda problem i anslutning till väpnade konflikter, exempelvis säkerhet, kvinnor och barn. Generalsekreterarens/den höge representantens personliga företrädare har deltagit aktivt i införandet av de mänskliga rättigheterna i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och bidragit till att höja medvetenheten om EU:s riktlinjer om de mänskliga rättigheterna.

Europeiska unionen har antagit särskilda riktlinjer om vissa frågor och har därmed fastställt prioriteringarna för sin politik när det gäller de mänskliga rättigheterna. Unionen är under alla förhållanden emot dödsstraff och har betonat enskilda fall där minimistandard inom internationell lag inte har uppfyllts. Under den period rapporten omfattar uppmärksammade unionen särskilt länder där politiken för dödsstraff har förändrats.

Europeiska unionen har uppmuntrat olika länder att gå med i den internationella konventionen mot tortyr och på så sätt stärka åtgärder som syftar till att tortyr ska avskaffas.

Unionen har dessutom angivit vissa prioriterade länder där man föreslår att situationen för de mänskliga rättigheterna ska förbättras genom att man på olika sätt försöker minska lidandet för barn som är inblandade i väpnade konflikter. Det har varit viktigt att betona frågan i multilaterala internationella forum och se till att EU är bättre rustat för att hantera den i samband med åtgärder inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

I fråga om EU:s riktlinjer för försvarare av de mänskliga rättigheterna har unionen inlett övergripande kampanjer om yttrandefrihet och kvinnors mänskliga rättigheter. Eftersom försvararna av de mänskliga rättigheterna mycket ofta själva angrips är deras rättigheter fortfarande en av EU:s prioriteringar.

Rådet uppskattar Europaparlamentets centrala roll i våra gemensamma ansträngningar för att försvara och främja införandet av de mänskliga rättigheterna. Sacharovpriset som varje år delas ut till någon som arbetar för tankefrihet har en nyckelroll här. Under åren har parlamentet uttryckt sin erkänsla för sådant som stora personligheter har uppnått, exempelvis Nelson Mandela och Kofi Annan. Vi välkomnar att årets Sacharovpris har gått till den vitryske oppositionsledaren Aljaksandr Milinkevitj. Sannolikt uppmuntrar detta internationella erkännande Milinkevitj och andra att fortsätta sitt viktiga arbete för att stärka de demokratiska krafterna i Vitryssland.

Under den period som granskas i rapporten, dvs. mellan sommaren 2005 och sommaren 2006, genomfördes en stor förändring av FN:s struktur. Förhandlingarna om att inrätta FN:s råd för de mänskliga rättigheterna och även det första sammanträdet i det nya rådet innebar en viktig ram för EU:s åtgärder inom politiken för de multilaterala mänskliga rättigheterna. EU:s mål var hela tiden att inrätta ett råd som skulle ge de mänskliga rättigheterna samma status som i FN:s stadga. Även om alla de punkter som vi förespråkade inte kom med i den slutliga text som antogs i mars 2006 anser unionen ändå att inrättandet av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna blir avgörande för att stärka FN:s system för de mänskliga rättigheterna. Det innebär också ett stort steg framåt för FN:s reformprocess som sådan.

Främjandet av de mänskliga rättigheterna, demokratin och framstegen med rättsstaten är oerhört viktigt i kampen mot terrorism och olika extremistiska rörelser. I flera uttalanden från FN och andra forum har EU upprepat sin uppfattning att respekt för de mänskliga rättigheterna är grundläggande i arbetet med att bekämpa terrorismen. Ordförandeskapet har vid flera tillfällen betonat att effektiva åtgärder mot terrorism och skydd av de mänskliga rättigheterna kompletterar varandra och stöder varandra ömsesidigt.

Den politiska dialogen är onekligen ett mycket viktigt verktyg för att främja de mänskliga rättigheterna. Införandet av de mänskliga rättigheterna har innefattat ett försök att garantera att de mänskliga rättigheterna kommer att hanteras konsekvent i kontakterna mellan EU och tredjeländer på olika nivåer. Detta gäller även de länder som EU har en särskild dialog med om de mänskliga rättigheterna, exempelvis Kina och Ryssland. I årets rapport om de mänskliga rättigheterna betonas för första gången EU:s åtagande att förbättra dialogen mellan olika kulturer, både inom unionen och med tredjeländer.

Offren för överträdelserna av de mänskliga rättigheterna och försvararna av de mänskliga rättigheterna över hela världen förväntar sig mycket från Europeiska unionen, och det finns det skäl till. I sin egenskap av gemenskap som bygger på värderingar kan Europeiska unionen förväntas arbeta för att främja de mänskliga rättigheterna och demokratin med tydliga mål i sikte. Rapporten kommer att hjälpa oss att bedöma hur väl unionen har lyckats bemöta den utmaningen.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag välkomnar verkligen offentliggörandet av årsrapporten för 2006 om de mänskliga rättigheterna. Det här är första gången som denna rapport verkligen har varit en gemensam ansträngning. Vi har kämpat för detta. Under förra årets debatt vid ett plenarsammanträde sa jag att det skulle glädja mig mycket om vi kunde utarbeta rapporten tillsammans. Jag skulle ha velat stå för ett av förorden. Det verkade olyckligtvis vara för sent för det, men jag anser att kommissionen borde ha fått en mer framträdande roll.

Nu verkar det vara ett vedertaget förfarande att alltid ha ett särskilt sammanträde om mänskliga rättigheter och demokrati före jul. Det är en bra tradition, en nobel tradition, att titta på vad som har genomförts och på ny utveckling.

Den årliga rapporten är det här året återigen en värdefull redogörelse för våra gemensamma åtgärder för att främja och skydda mänskliga rättigheter över hela världen, och en reflektion av det positiva sätt som Europeiska unionen har enats på för att utarbeta den.

Denna debatt ger mig tillfälle att snabbt belysa en del av verksamheten under 2006.

Först och främst, den höga prioriteringen av integrationen av de mänskliga rättigheterna i EU:s utrikespolitik 2006, tack vare det österrikiska och det finska ordförandeskapet. Det är verkligen glädjande att se att alla aktörer inom EU blir alltmer delaktiga i denna mycket viktiga aspekt av vår politik. Men vi får inte glömma att integrationen av mänskliga rättigheter i all politik inte är ett mål i sig, utan ett sätt att nå överordnade mål. För Europeiska unionen utgör dessa mål en tydlig grund i fördraget, enligt vilket vi ska utveckla och stärka demokratin, rättsstatsprincipen, respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på utrikespolitikens olika områden. I detta sammanhang är det särskilt glädjande att frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati har införlivats i de rättsliga texterna för alla de nya finansieringsinstrumenten inom ramen för budgetramen 2007–2013.

För det andra är integration en evig process, och vi måste fortlöpande kunna upprätthålla våra ansträngningar och presentera nya instrument. Det gläder mig att kunna meddela er i detta sammanhang att kommissionen i juni förra året reviderade de mandat som cheferna för kommissionens delegationer innehar, som en uppföljning av Agnolettobetänkandet. Dessa mandat innehåller nu ett specifikt omnämnande av frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati, och följaktligen har rapportering och agerande i detta avseende fått en högre prioritering.

På samma sätt har det skapats nya forum för dialog och utbyten av åsikter med tredjeländer när det gäller klausulerna om de mänskliga rättigheterna i våra avtal. Antalet möjligheter att diskutera främjandet av och respekten för de mänskliga rättigheterna har ökat, från Argentina och Bangladesh till Indien, Jordanien, Marocko, Turkmenistan och Vietnam. Detta är utöver de institutionaliserade samråden och dialogerna om mänskliga rättigheter och de olika politiska dialogerna där frågor om mänskliga rättigheter tas upp regelbundet.

Sist men inte minst fortsätter kommissionen att inkludera klausulen om grundläggande rättigheter i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati i förhandlingarna om de nya bilaterala avtalen om partnerskap och samarbete. Så är exempelvis fallet när det gäller avtalet med sex Asean-stater. Man förbereder sig också för att förhandla fram ett avtal med Kina, och kommissionen fortsätter att engagera sig starkt för införlivandet av denna klausul i enlighet med våra standardmetoder.

För det tredje måste vi, samtidigt som vi integrerar frågor om mänskliga rättigheter i all vår politik, också fokusera på vissa specifika aspekter av politiken för mänskliga rättigheter. Dessa har exemplifierats genom två meddelanden från kommissionen: ett heter ”En färdplan för jämställdhet” och det andra ”Mot en EU-strategi för barnets rättigheter”.

År 2006 har också karakteriserats av de avgörande förändringar som ägt rum inom Förenta nationernas mekanismer för mänskliga rättigheter, med det nya Rådet för mänskliga rättigheter som redan nämnts. Trots att det från början fanns stor anledning till optimism, exempelvis efter det aktiva deltagandet av icke-statliga organisationer i debatter och viljan att undvika de misstag som dess föregångare, kommissionen för de mänskliga rättigheterna gjort, ger helhetsintrycket i slutet av året anledning till oro, inte minst på grund av de nedslående tecknen på politisering av detta nya forum. Vi, Europeiska unionen, måste förnya våra ansträngningar och samarbeta närmare med ett flertal aktörer i Genève för att övertyga dem om att världssamfundet behöver ett effektivt råd för mänskliga rättigheter. Vi har fortfarande möjlighet att få detta nya organ att fungera och visa resultat. Vi måste verkligen fortsätta att hoppas på att det särskilda sammanträdet om Darfur i dag kommer att ge några positiva resultat.

Jag vill avsluta med att återigen uttrycka min personliga tillfredsställelse och kommissionens tillfredsställelse över den omröstning som ägde rum tidigare i dag om förslaget till en förordning om inrättande av det nya europeiska finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Detta instrument kommer att göra det lättare för kommissionen att fastställa prioriteringar vid genomförande av målen i förordningen och att hålla fast vid förordningens räckvidd.

Men vi vet bara alltför väl att åtgärder för främjande av mänskliga rättigheter och demokrati förtjänar att vara så världsomfattande, talrika, sektorsövergripande och allmänt övergripande som möjligt. Vi måste också ta hänsyn till att antalet förmånstagare har ökat. Men den förbättrade komplementariteten med de olika verktygen, som sträcker sig från politisk dialog och diplomatiska utspel till olika instrument för ekonomiskt och tekniskt samarbete, som omfattar både geografiska och tematiska program, är mycket välkommen.

Avslutningsvis ser vi fram emot att utveckla mer integrerade strategier till förmån för mänskliga rättigheter och demokrati inom ramen för det nya instrumentet. Det förs fortfarande viss debatt om mänskliga rättigheter och demokrati som om de vore två olika frågor. Vi anser dock att mänskliga rättigheter är grundläggande för demokrati och att demokratin är nödvändig för utveckling och skydd av mänskliga rättigheter. Därför bör vi inte skapa konstlade gränslinjer. Vi anser i alla fall att detta är en bra grund för fortsatt arbete under det kommande året.

  Gerardo Galeote, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman! Paula Lehtomäki har ifrågasatt Sacharovpriset, och jag vill därför säga vill säga till henne att Kvinnor i vitt består av försvarslösa kvinnor, fruar, mödrar och döttrar till kubanska politiska dissidenter som verkligen anstränger sig för att ta sig från många olika kubanska städer och träffas fridfullt och tyst på söndagar och gå tillsammans genom Havannas gator klädda i vitt. Det gjorde de i söndags och utsattes för trakasserier, hot och förolämpningar från människor som ansåg det lämpligt att fira de mänskliga rättigheternas dag på detta sätt. Det är för mig absurt att tvingas påpeka att dessa kvinnor inte är farliga kontrarevolutionära terrorister som finansieras av CIA utan endast kvinnor som inte är beredda att acceptera orättvisor eller att deras mest grundläggande rättigheter som människor trampas ned.

Det är därför också löjligt att den kubanska regimen fortfarande inte tillåter några av företrädarna att lämna landet för att ta emot Sacharovpriset som Europaparlamentet tilldelade dem förra året.

Vi vet inte vad som har hänt med de ansträngningar som vårt parlaments ordförande lovade att göra för ett år sedan, men om han har gjort något så är resultaten uppenbara.

Jag är därför glad över Hélène Flautres och Elmar Broks initiativ att sända en delegation till ön. Personligen skulle jag inte ha något emot att delegationen också passar på att under resan tala med landets myndigheter och på så sätt bedöma det förändrade politiska klimatet.

Jag vill emellertid uppmana Europaparlamentets enheter att omedelbart inleda de formella förfarandena för att skaffa relevanta inresetillstånd. Jag vill också be kommissionen och rådet att använda alla påtryckningar de kan för att se till att dessa tillstånd beviljas.

Om svaret är positivt, vilket jag hoppas, kan vi uttrycka en liten men effektiv solidaritet. Om det däremot är negativt skulle det vara ett uttryck för den nuvarande kubanska regeringens inställning, vilket EU:s institutioner mycket noga bör notera.

  Elena Valenciano Martínez-Orozco, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! För socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill jag tacka rådet för att man för andra året i rad har kommit hit för att lägga fram sin årsrapport om de mänskliga rättigheterna vid det här decembermötet, som Europaparlamentet faktiskt har tillägnat just dessa rättigheter.

Jag välkomnar självfallet det arbete som rådet har utfört i denna åttonde rapport, och jag vill särskilt gratulera till avsnittet om Europaparlamentets åtgärder. Det förefaller som om de börjar lyssna på oss.

Jag instämmer också i rådets uppfattning om att det är viktigt att gemenskapen agerar konsekvent. Denna princip gäller på alla områden, men är särskilt viktig när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Europeiska unionen ska inte bara vara konsekvent utan exemplarisk när det gäller att uppfylla sina internationella åtaganden. Det är vår moraliska skyldighet att fortsätta att försvara våra värderingar och placera de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och internationell lag i centrum av våra åtgärder, särskilt när någon av dessa principer ifrågasätts, ibland till och med av demokratiska regeringar.

Vi måste klargöra att överträdelser av de mänskliga rättigheterna inte kan tillåtas på Europeiska unionens territorium och bestämt arbeta för att bemöta den försämring som har ägt rum när det gäller instrument som ger skydd och garantier.

Jag vill här se större engagemang från rådet, och jag vill ta detta tillfälle i akt för att korrigera rapportens hänvisning till det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar, eftersom rådet har blandat ihop Europarådets undersökning med den som vi genomför här i parlamentet.

Det finns en ännu större koppling mellan de mänskliga rättigheterna i unionens yttre politik och dess inre politik, och ett exempel på detta är det ökade sambandet mellan säkerhet, utvecklingsbistånd och mänskliga rättigheter.

Europeiska unionen måste acceptera sitt ansvar som global aktör och därför inta en bestämd hållning och agera samfällt på världsscenen.

Större synlighet och mer beslutsamma åtgärder från Europeiska unionens sida när det gäller långvariga konflikter, exempelvis Palestinakonflikten eller krisen i Darfur, kommer definitivt att vara ett sätt för EU att bidra till de mänskliga rättigheterna som vi alla försvarar i dag.

  Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vara tacksam om ni ville lägga min talartid till den tid jag tilldelades tidigare så att ALDE-gruppen har två minuter. Jag vill be om ursäkt för Marco Cappatos frånvaro. Hans frånvaro beror på en krissituation av personlig art, och därför talar jag på gruppens vägnar.

Jag vill tacka rådet och kommissionen för deras hårda arbete, och det gläder mig att vi inte längre bara har en förteckning över länder där brott mot mänskliga rättigheter sker. Det gläder mig också att det den här gången finns ett avsnitt som är bestämt för Europaparlamentet. Jag ser det dock som ett problem att man säger oss att vi inte får uppmärksamma brott inom EU när vi talar om mänskliga rättigheter i underutskottet. Jag vet att detta område täcks av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, men vi måste finna ett sätt att sammanföra det som görs i det utskottet med det som görs i underutskottet för mänskliga rättigheter.

Ett område som vi måste arbeta mer aktivt med är splitterbomber. Jag vet att många anser att det är en försvarsfråga, men det är enligt min uppfattning också en fråga om mänskliga rättigheter. Även om dessa bomber inte täcks av konventionen om förbud mot truppminor från 1997 har de samma förödande följder för civilbefolkningen. Jag uppmanar rådet och kommissionen att ansluta sig till den allt vanligare uppfattningen att splitterbomber borde förbjudas helt, och jag hoppas att ryktena om att kommissionen ska minska biståndet till minröjning är felaktiga, för det faktum att människor inte kan röra sig fritt är en fråga om mänskliga rättigheter.

Ett annat bekymmer, som verkligen tas upp i betänkandet – vilket gläder mig mycket – är att fånglägret i Guantánamo Bay fortfarande finns, en fråga som vi tagit upp vid ett flertal tillfällen under det senaste året. Kan i synnerhet rådet försäkra att man kommer att öka sina ansträngningar för att sätta press på den amerikanska regeringen att stänga det en gång för alla, vilket faktiskt är vad parlamentet har begärt? Det gläder mig också att människohandel har legat relativt högt på EU:s dagordning, men vi måste sätta press på de medlemsstater som ännu inte har gjort det att underteckna Europarådets konvention mot människohandel.

Slutligen gläder det mig att rapporten innehåller ett avsnitt om funktionshindrades rättigheter. Det är lägligt, eftersom undertecknandet av FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter kommer att ske i morgon, vilket ni är väl medvetna om. Låt oss hoppas att den ratificeras snabbt.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! I söndags avled den tidigare chilenske diktatorn Augusto Pinochet, och genom en underlig tillfällighet skedde det exakt 58 år efter att världens ledare 1948 hade undertecknat FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Som vi ofta slår fast är Europeiska unionen ett projekt som bygger på värderingar där den viktigaste är respekten för, och främjandet av, de mänskliga rättigheterna. Många av oss anser att detta är riktigt. Kampen för de mänskliga rättigheterna måste i allt högre grad innefatta flera olika aspekter, såsom främjande av demokrati, lätthanterlighet, konfliktförebyggande, krishantering, humanitära lagar etc. Det är också viktigt att betona att dessa rättigheter är universella och odelbara.

Det är därför så tråkigt att se hur vissa principer och värderingar blir så fasansfullt undergrävda. Vi måste särskilt komma ihåg att det är nödvändigt att ta sig an och ändra effekten av Europeiska unionens inre politik, såsom kampen mot terrorismen och hanteringen av invandringen och de mänskliga rättigheterna i tredjeländer.

Det är också viktigt att erkänna att rådet verkligen anstränger sig för att EU:s dialog om de mänskliga rättigheterna med Kina, Iran och Ryssland ska vara öppen, men det är fortfarande oroande att se de dubbla systemen för att bedöma åtgärder och attityder beroende på om det land som tillämpar dem är en potentiell ekonomisk allierad eller ej. Det finns också en viss oro när det gäller att bedöma hur de demokratiska klausulerna uppfylls i vissa associeringsavtal.

Avslutningsvis måste Europeiska unionen ta sig an den allvarliga legitimitets- och trovärdighetskris som påverkar våra argument för stöd till de mänskliga rättigheterna, särskilt efter det beklagliga fallet med samarbete eller underförstådd överenskommelse om olagligt kvarhållande och transporter, vilket i vissa fall är detsamma som att direkt tolerera tortyr.

  Hanna Foltyn-Kubicka, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! En viktig del i Europeiska unionens verksamhet det kommande året bör vara att fortsätta att stödja kampen för demokrati i Vitryssland. Initiativ som att stödja studenter som är offer för förtryck eller finansiera fristående utbildningsinstitutioner eller radiosändningar är utmärkta, men vi kan göra mer.

Ungefär 20 procent av vitryssarna tittar på EuroNews, och 40 procent har tillgång till Internet. Dessa möjligheter behöver undersökas. En Internettjänst behöver inrättas som särskilt vänder sig till dessa människor. En rad program bör också skapas inom ramen för EuroNews som, om möjligt, skulle sändas på vitryska.

Jag vill att kommissionen överväger detta förslag inom ramen för det europeiska finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i världen, som antogs i dag. Det är mycket viktigt att fortsätta att med alla medel utöva påtryckningar på Alexander Lukasjenkos regim. Jag är helt övertygad om att dessa påtryckningar en dag kommer att resultera i att Europaparlamentet kan välkomna presidenten i ett demokratiskt land och inte ledaren för den vitryska oppositionen.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! I denna rapport framställs många positiva saker om EU, exempelvis i fråga om vad man gör för att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Men rapporten har ett flertal påtagliga försummelser – fler än jag kan ta upp, så jag ska hålla mig till ämnet Kina. Kina är det enda landet i världen där självmordsfrekvensen är högre bland kvinnor än bland män. Varje dag begår uppskattningsvis 500 kvinnor självmord i Kina, och ändå står det inte ett enda ord i denna rapport om Kinas ”enbarnspolitik”, enligt vilken kvinnor nekas rätten att fatta beslut om sina egna liv. Vad mer är står det ingenting om personer med funktionshinder i Kina.

Jag träffade en grupp funktionshindrade när jag var där förra året, och allt visade på att personer med funktionshinder som Downs syndrom helt enkelt avlägsnas före eller efter födelsen. I Kina fryser regeringen och samhället ut barn till fångar och ofta – oftast, faktiskt – har de en sämre chans att överleva än föräldrarna i fängelset. Dessa föräldrar kan ha fängslats av vilken anledning som helst.

När ni accepterar en sådan underlåtenhet och samtidigt för vänskapliga handelsförhandlingar med Kina riskerar ni att sända budskapet att EU godkänner detta.

  Simon Coveney (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I dag har parlamentet med denna debatt och med utdelandet av Sacharovpriset tidigare fokuserat på mänskliga rättigheter, och jag välkomnar detta.

Själva rapporten täcker EU:s externa och interna politik liksom EU:s bilaterala politik för mänskliga rättigheter när det gäller tredjeländer och åtgärder i fråga om multilaterala forum, utöver analys av en rad tematiska frågor.

Vad gäller förfarandet för sammanställandet av rapporten anser jag att det fortfarande inte har varit tillräckligt samråd mellan rådet och parlamentet och, i synnerhet, underutskottet för mänskliga rättigheter. Förra året inbjöds det finska ordförandeskapet i parlamentets årsrapport att rådgöra aktivt med parlamentet vid utformningen av den egna årsrapporten. Detta skedde emellertid inte på ett så aktivt sätt som vi hade hoppats på.

Parlamentet stöder enligt överenskommelsen förra året idén om en enda EU-rapport om mänskliga rättigheter, där alla tre institutionerna representeras för att onödig dubblering av arbete ska undvikas. Detta kan dock bara uppnås om samrådet mellan rådet och parlamentet ökar. Helst skulle vi vilja se rådet lägga fram ett förslag inför det behöriga utskottet, så att vi kan utbyta åsikter om texten innan den slutligen antas.

Jag är föredragande för Europaparlamentets årsrapport för 2006, och jag kommer att fortsätta uppmana rådet att utarbeta en allomfattande rapport som representerar samtliga institutioner. Jag kommer att upprätthålla den förra årsrapportens skarpa fokus och konstruktivt utvärdera och kritisera de tre institutionernas prestationer på området för mänskliga rättigheter.

I dag delades Sacharovpriset ut till en enastående kandidat. Han är oppositionsledare i Vitryssland, och vi har ett ansvar att fortsätta att stödja honom. Jag vill uppmuntra rådet och kommissionen att fortsätta höja profilen för Sacharovpriset i allmänhet. I det avseendet är det beklagligt att två av de tidigare pristagarna, Aung San Suu Kyi från Burma och Kvinnor i vitt från Kuba, inte har haft möjlighet att komma till parlamentet och ta emot sitt pris. Jag hoppas att vi kommer att kunna åka till båda dessa länder med en parlamentsdelegation och överlämna priserna.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman! I dag är det 25 år sedan krigslagar infördes i mitt land Polen. Krigslagarna ledde till våld och arresteringar, och tusentals människor fängslades. Jag talade om detta i går i parlamentet och säger det nu igen, lämpligt nog, några dagar efter att Augusto Pinochet avlidit, han som var en av världens grymmaste diktatorer under 1900-talets andra hälft.

Europeiska unionens årsrapport om de mänskliga rättigheterna är ett av de viktigaste dokumenten. Europaparlamentet spelar en avgörande roll för att forma Europeiska unionens politik för de mänskliga rättigheterna. I framtiden anser jag att arbetet med rapporten bör samordnas bättre med arbetet i Europaparlamentet på detta område. Jag tänker särskilt på samordningen av arbetet med detta betänkande med verksamheten i underutskottet om de mänskliga rättigheterna inom Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor.

Jag vill ta upp frågan om att samordna politiken för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionens medlemsstater med alla EU-institutioner. Vi borde samordna arbetet inom detta område bättre så att vi kan undvika överlappningar mellan politiken för de mänskliga rättigheterna på EU-nivå och den som bedrivs i enskilda medlemsstater. Situationen för de mänskliga rättigheterna utanför Europeiska unionen bör övervakas systematiskt och öppet så att lämpliga åtgärder kan vidtas mot länder som bryter mot dessa rättigheter.

Politiken för de mänskliga rättigheterna bör samordnas och kopplas till alla finansieringsinstrument, även i Europeiska unionens budget. Alla avtal som Europeiska unionen undertecknar med övriga länder bör innehålla en klausul om de mänskliga rättigheterna.

Avslutningsvis vill jag betona hur viktiga Europaparlamentets delegationer är till länder där de mänskliga rättigheterna kränks. Jag vill särskilt framhålla Europeiska unionens uppdrag på Kuba under den förändringsperiod som landet nu genomgår.

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska territoriet i Indiska Oceanen, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna, Gibraltar, Montserrat, Pitcairn, S:t Helena, Sydgeorgien, Sydsandwichöarna, Turks- och Caicosöarna och de suveräna basområdena Akrotiri och Dhekelia på Cypern. Ovanstående – 14 till antalet – presenteras som brittiska utomeuropeiska territorier, tidigare kallade brittiska kronkolonier. Alla utom en ligger utanför EU. De är 2000-talskolonier som ligger strategiskt utspridda över hela världen. Sammanlagt bebos de av många tusen människor. De har inga valda regeringar, och nästan ingen av dem har något lagstiftande, valt parlament. De är inte representerade i FN. Storbritanniens drottning är deras statschef, och de flesta styrs av en guvernör eller en förvaltare som har utsetts av den brittiska regeringen. De lyder under Storbritannien och ockuperas av den brittiska armén. Ändå nämns det inte ett enda ord om dem i denna 250 sidor långa rapport om mänskliga rättigheter och demokrati, och det har det inte heller gjorts i någon av de tidigare rapporterna på detta område. Jag vill fråga rådsordföranden och kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner varför. Jag ser med spänning fram mot deras svar.

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Herr talman! Jag skulle också vill tacka kommissionen. Detta är en mycket viktig debatt som berör Europeiska unionens själva hjärta och som är precis det som parlamentet handlar om.

Det är en bra rapport, men det är bara en rapport. Vad som behövs i sådana här situationer är väldigt ofta handling. Jag vill att alla här inne ska lägga handen på hjärtat och fråga sig om vi verkligen har gjort allt vi kan för att stoppa de enorma kränkningar av de mänskliga rättigheterna som äger rum i Darfur, också i detta nu. Över 200 000 människor har dött, och två och en halv miljon människor är på flykt. Och det bara fortsätter.

Jag anser inte att vi kan säga ärligt att vi har gjort allt vi kan och att vi har lagt parlamentets fulla kraft bakom diplomatiska initiativ för att få stopp på det som sker och för att sätta press på den sudanesiska regeringen så att den slutar med vad den håller på med. De leker katt och råtta medan hundratusentals människor dör.

Detta är en bra rapport, och jag stöder den. Men jag anser verkligen inte att vi, när vi diskuterar frågan om mänskliga rättigheter och EU:s ståndpunkt i denna fråga, gör tillräckligt för att stoppa det som sker i Darfur.

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera det finska ordförandeskapet, både till dess arbete med mänskliga rättigheter och till dess närvaro vid detta plenarsammanträde. Ett av våra mål har varit att göra denna sammanträdesperiod till ett ”plenarsammanträde för mänskliga rättigheter” varje år. Denna dag, då Sacharovpriset har delats ut, har det finska ordförandeskapet fyllt sin roll, och jag tror att de flesta ordförandeskap kommer att göra likadant hädanefter.

Jag vill samtidigt tacka ordförandeskapet för att man godkänt ett antal punkter som jag har föreslagit i egenskap av tidigare föredragande för mänskliga rättigheter. Hänvisningarna till Europaparlamentet är rikligare i år, och parlamentet har varit mer delaktigt. Jag ser fram emot en ännu större utveckling av detta i framtiden. Listan över länder för prioriterade åtgärder i er rapport motsvarar i mycket hög grad mitt förslag till lista över europeiska länder som orsakar bekymmer, som vissa personer sa var besynnerlig, men som ni har antagit. Jag vill tacka ordförandeskapet även för detta.

Jag skulle ha velat se mer om inverkan och genomförandet av EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter – det var bara en sida av 260 – men jag välkomnar verkligen den insyn som det medför att ha en lista över åtgärder som avser olika länder. Jag vill dock be ordförandeskapet att dra sig till minnes parlamentets förslag i mitt eget betänkande om att en grupp parlamentsledamöter borde bli tillgänglig för konfidentiellt samråd om dessa åtgärder, på samma sätt som för säkerhetsfrågorna. Jag vill be ordförandeskapet att överväga denna fråga på nytt.

Sammanfattningsvis vill jag be både detta och framtida ordförandeskap samt kommissionen att inte glömma behovet av att utföra konsekvensanalyser och att inte bara se på det direkta arbete som utförts på området för mänskliga rättigheter utan också på annan extern politiks inverkan på mänskliga rättigheter, i synnerhet vad gäller handel och utveckling, så att vi kan integrera mänskliga rättigheter i hela Europeiska unionens arbete. Det är inte bara själva rapporten som räknas, utan vad rapporten representerar.

  Jan Tadeusz Masiel (UEN). – (PL) Herr talman! Europeiska unionen gör mycket för de mänskliga rättigheterna i världen, och vi är alla stolta över det. Det verkar emellertid som om vi ibland glömmer bort rättigheterna för medborgarna i själva Europeiska unionen. Jag tänker nu på rätten till religiös övertygelse och rätten till självbestämmande. Människan är delvis en religiös varelse, och att vidmakthålla de mänskliga rättigheterna innefattar även att visa respekt för denna religiositet. Det finns länder ibland oss som är känsligare än andra när det gäller religion. Jag får ibland intrycket att respekten för ateism är viktigare för oss än respekten för religiösa övertygelser.

En annan fråga är rätten att bestämma om sin egen framtid. Jag har intrycket att en majoritet av européerna inte vill att Turkiet ska bli en del av Europeiska unionen. Trots detta håller vi på att förhandla med detta land. Jag anser att detta innebär ett hot om inte mot den religiösa så mot den kulturella identiteten bland Europeiska unionens medborgare.

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för en utmärkt debatt där vi också har fått viss kritik mot utarbetandeförfarandet från flera parlamentsledamöter. Vi tar självfallet till oss kritiken, och i framtiden kommer vi även att försöka förbättra våra samrådsförfaranden med Europaparlamentet. Utarbetandeförfarandet äger även rum i rådet, vilket kanske beror på att den här rapporten bygger på ett beslut från Europeiska rådet 1998. Men vi kan uppenbarligen förbättra hur vi går tillväga. Vi måste också komma ihåg att rapportens målsättning inte är att täcka alla tänkbara problem med de mänskliga rättigheterna i hela världen, utan att den huvudsakligen utgör en presentation av arbetet med de mänskliga rättigheterna i EU-institutionerna.

Som jag sa i mitt inledningstal har den viktigaste prioriteringen den senaste tiden varit att införa de mänskliga rättigheterna i andra politikområden, och förbättringen av Europeiska unionens yttre verksamhet är uppenbarligen en mycket viktig del av detta så att de mänskliga rättigheterna fullt ut kan införlivas i yttre förbindelser och utvecklingsbistånd och så att kopplingen mellan exempelvis de mänskliga rättigheterna och säkerhet blir tydlig för oss.

Under förra året gjordes betydande framsteg när vi nådde en överenskommelse om att inrätta en europeisk byrå för mänskliga rättigheter. Det kommer också att göra mycket för att förbättra arbetet med de mänskliga rättigheterna inom Europeiska unionen. Kommissionsledamoten nämnde att samförstånd uppnåddes om instrumentet för mänskliga rättigheter. Jag vill uppriktigt tacka parlamentet för samarbetet. Instrumentet kommer utan tvekan att bidra till en process där arbetet med de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen kan göras effektivare.

Vi måste komma ihåg att detta arbete inte bara handlar om att hantera aktuella, synliga frågor: det är framför allt fråga om omsorgsfullt arbete under en lång tidsperiod som också kräver tålamod för att nå resultat.

I debatten restes också den nästan filosofiska frågan om huruvida vi har gjort allt vi kan för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna. Det handlar ofta om att hitta rätt balans mellan övertalning och drastiska åtgärder liksom mellan uppmuntran och restriktiva åtgärder. Uppenbarligen ger dialog normalt bättre resultat än strama åtgärder.

Det är viktigt att visa att Europeiska unionen tillämpar samma normer i sitt arbete för de mänskliga rättigheterna oavsett samarbetspartner. Tyvärr måste vi också komma ihåg att även om vi har gjort allt vi kan är våra resurser kanske otillräckliga för att förbättra situationen överallt i världen. Utmaningarna inom de mänskliga rättigheterna blir därför alltför många, och den här debatten kan säkerligen fungera som en god grund för EU-institutionernas fortsatta arbete.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Eftersom det är ont om tid ska jag bara besvara specifika frågor. Jag börjar med Kvinnor i vitt, som nämndes av Gerardo Galeote. Ett besök av företrädare för parlamentet till Kvinnor i vitt är en bra idé, och vi hoppas, och kommer att göra vårt bästa för, att kunna se till att parlamentets delegation får möta en företrädare för den kubanska regeringen.

Inom ramen för det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter har Kuba varit ett av de länder som vi riktat in oss på inom ramen för Kampanj 3 för att främja den demokratiska processen. Vi kommer att försöka driva detta vidare. Vi har också oavbrutet begärt frigivande av politiska fångar och ett slut på det aktiva förtrycket av medlemmar av den politiska oppositionen och människorättsaktivister.

En annan ledamot frågade vad Europeiska unionen och kommissionen gör i Palestinafrågan. Om man betraktar människors säkerhet – dvs. en värld utan nöd och frihet från rädsla – som grunden för mänsklig värdighet så har ingen annan gjort mer än vi för att hjälpa palestinierna med grundläggande tjänster för hälsa och energi och att åtminstone upprätthålla dessa grundläggande tjänster under mycket svåra omständigheter genom den tillfälliga internationella mekanismen och andra åtgärder. Vi har framför allt stött två val ekonomiskt – ett presidentval och ett parlamentsval – och vi har också sänt observatörer till dessa val för att skapa en grund för demokratin.

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen har på det hela taget en grundläggande plats i alla våra handlingsplaner inom den europeiska grannskapspolitiken. De skrivs inte bara in i dem utan genomförs också, och vi försöker övervaka genomförandet.

Angående Kina vill jag bara säga att införandet av mänskliga rättigheter, som är en grundläggande klausul i det nya avtal som vi kommer att förhandla med Kina om, i framtiden förhoppningsvis också kommer att underbygga den dialog om mänskliga rättigheter som har förts i 11 år, och alltså visa på vår starka prioritering av principerna om mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s utrikespolitik.

Liksom vi alla har sett i dag, i och med den nya vinnaren av Sacharovpriset, arbetar vi mycket hårt för ett demokratiskt samhälle i Vitryssland. Den 21 november inledde vi arbetet med ett icke-officiellt dokument, i vilket vi visar det vitryska folket hur de skulle kunna ha det om styret ändrades och om de engagerade sig i demokratisering, förbättring av de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

Detta är bara några exempel, men jag vet att vi har ont om tid och därför kan jag inte gå in på varenda fråga som har tagits upp. Jag vill tacka er för debatten. Den har gett oss alla en möjlighet att fortsätta vårt arbete. Jag hoppas att vi nästa år kommer att vara redo att arbeta tillsammans med en gemensam rapport från rådet, kommissionen och Europaparlamentet om mänskliga rättigheter.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Med all respekt, dessa debatter gör nytta om vi får svar på våra frågor. Jag ställde en mycket viktig fråga om mänskliga rättigheter och demokrati i de brittiska kolonierna. Jag har inte fått något svar på den.

  Talmannen. Jag har mottagit ett resolutionsförslag(1) som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 11.00.