Talmannen. Nästa punkt är frågestunden (B6-0448/2006).

Följande frågor har ställts till kommissionen:

Del I

  Talmannen. Fråga nr 37 från Sharon Bowles (H-0963/06)

Angående: Arbetstagare från Rumänien och Bulgarien

Kommissionens rapport om hur övergångsordningarna enligt 2003 års anslutningsakt har fungerat visar att arbetstagarnas rörlighet från de medlemsstater som 2004 anslöt sig till EU på det hela taget har haft positiva effekter. Är kommissionen därför besviken över att medlemsstater såsom Förenade kungariket och Irland har beslutat att begränsa rumänernas och bulgarernas rätt att arbeta i deras respektive länder när Rumänien och Bulgarien blir fullvärdiga EU-medlemmar den 1 januari?

Kommer detta att få negativa ekonomiska konsekvenser både i de berörda medlemsstaterna och i EU som helhet, eller kommer det att tvinga fler att börja arbeta svart? Anser kommissionen att det är problematiskt att några medlemsstater uttrycker oro inför en ökad invandring trots att arbetslösheten har minskat, sysselsättningen har ökat och den ekonomiska tillväxten förblivit hög i Förenade kungariket, Irland och Sverige (som inte tillämpade restriktioner efter maj 2004)?

  Olli Rehn , ledamot av kommissionen. (EN) Kommissionen är principiellt för fullständigt tillämpande av de fyra friheterna, inklusive fri rörlighet för arbetstagare inom Europeiska unionen. Man måste komma ihåg att denna frihet är en av grundprinciperna i Romfördraget.

I anslutningsfördraget med Bulgarien och Rumänien fastställs dock, liksom vid den förra utvidgningen, övergångsbestämmelser om den fria rörligheten för arbetstagare. Enligt dessa bestämmelser är det i själva verket upp till var och en av de nuvarande medlemsstaterna att bestämma om man under en övergångsperiod ska ge bulgariska och rumänska medborgare tillgång till sin arbetsmarknad. Detta är alltså varje medlemsstats rättighet.

Kommissionen planerar att skicka ett brev till alla medlemsstater för att påminna om deras åtaganden i enlighet med gemenskapslagstiftningen och be dem att tillhandahålla detaljer om alla nationella åtgärder som skulle kunna införas för de första två åren efter Bulgariens och Rumäniens anslutning.

Låt mig samtidigt fästa er uppmärksamhet på kommissionens rapport om övergångsbestämmelsernas funktion vid utvidgningen den 1 maj 2004, och i synnerhet på slutsatsen att ankomsten av arbetstagare från de anslutande medlemsstaterna har haft en gynnsam effekt och faktiskt bidragit till att minska obalanser på nationella arbetsmarknader, utan att nykomlingarna till stor del har tagit lokala arbetssökandes plats. Detta gäller naturligtvis de medlemsstater som har främjat den fria rörligheten av arbetstagare.

I rapporten fastställs också att detta totalt sett har fått positiva följder för ekonomin i de 15 gamla medlemsstaterna, i och med att arbetstagare från de nya medlemsstaterna har bidragit till en bättre fungerande arbetsmarknad, en upprätthållen ekonomisk tillväxt och bättre offentliga finanser. Det har också gått att fastställa att restriktioner på tillgången till arbetsmarknaden har kunnat leda till ökad förekomst av svart arbete.

Kommissionen anser att dessa resultat fortfarande gäller och förlitar sig på att medlemsstaterna kommer att överväga dem noggrant vid beslutet om att införa övergångsåtgärder för Bulgarien och Rumänien.

  Sharon Bowles (ALDE). – (EN) Vi vet att det i framtiden kommer att vara en minskande arbetsstyrka som försöker underhålla fler pensionärer. I ljuset av detta scenario, som inte ligger så långt borta – vi ser det faktiskt ske redan nu – anser ni att de länder som stärkt sin arbetsstyrka genom att vara mer liberala och tillåta rörelsefrihet och invandring har skaffat sig en fördel framför de länder som varit mer restriktiva?

  Olli Rehn , ledamot av kommissionen. (EN) Tack för er fråga. Det är mycket möjligt att det skulle kunna vara så, men det är bara tiden som kan utvisa det, vilket är anledningen till att vi oavbrutet analyserar utvecklingen på arbetsmarknaderna i EU och dess medlemsstater.

Det finns två grundläggande scenarier, som kan variera från en medlemsstat till en annan. Det handlar här om att en viss medlemsstat skulle kunna gynnas av möjligheten att ta emot arbetstagare från nya medlemsstater till följd av sin demografiska profil och de utmaningar som en åldrande befolkning utgör. Samtidigt skulle det kunna vara så att en annan medlemsstat har problem på arbetsmarknaden och en högre arbetslöshet, och att den nationella regeringen följaktligen beslutar att man skulle gynnas av övergångsbestämmelserna, med tanke på omständigheterna. Det är anledningen till att vi har beslutat att lämna beslutet till medlemsstaterna, och till att vi har gett dem möjligheten att tillämpa övergångsåtgärder.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) I den ursprungliga skriftliga frågan fokuserade frågeställaren på de relativt obetydliga övergångsrestriktioner som Irland och Storbritannien har tillämpat i fråga om de två senaste medlemsstaterna. Håller ni inte med om att det är mycket viktigare att fokusera på de fortsatta restriktioner för alla nya de medlemsstaterna som fortfarande tillämpas av majoriteten av de femton gamla?

  Olli Rehn , ledamot av kommissionen. (EN) Jag har noterat Storbritanniens och Irlands beslut. Det är utan tvivel ett prerogativ för dessa länder, liksom för övriga medlemsstater. Före detta beslut använde jag Storbritannien och Irland som en måttstock i argumenteringen för att öppna arbetsmarknaderna i de övriga medlemsstaterna för kandidatländerna. Jag är stolt över att i min tidigare befattning ha hjälpt statsministern i den medlemsstat jag känner till bäst att utarbeta sitt tal till den 1 maj 2004, där han förklarade att medlemsstaten – Finland – troligtvis skulle ta bort restriktionerna för den fria rörligheten för arbetstagare från de nya medlemsstaterna. Denna medlemsstat upprätthåller samma liberala förfaringssätt gentemot Bulgarien och Rumänien.

Saken är den att mycket pålitliga undersökningar visar att det totalt sett har fått positiva följder, men samtidigt vill vi lämna beslutet till medlemsstaterna – och det måste vi göra, för det är Europeiska rådets beslut, och Europeiska rådet är det högsta beslutsfattande organet i unionen när det gäller den här sortens frågor.

  Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Jag vill bara svara Richard Corbett. Något som är intressant är att man, när man går på en restaurang eller pub i Storbritannien nu för tiden, inte betjänas på drottningens engelska. Vi finländare skulle tycka att det var väldigt spännande att ha 500 000 människor i Finland som bara talade lite ovanlig finska.

För det första vill jag gratulera kommissionen till dess ansträngningar på området för fri rörlighet. För det andra vill jag gratulera de medlemsstater som har öppnat sina gränser för den fria rörligheten för arbetskraft från de nya medlemsstaterna. Min fråga är rak och enkel. Vad ska kommissionen göra för att fortsätta att pressa alla gamla medlemsstater att öppna gränserna för den fria rörligheten för arbetskraft, liksom Storbritannien, Irland, Sverige, Danmark, Finland, Nederländerna och ytterligare några länder redan har gjort?

  Olli Rehn , ledamot av kommissionen. (EN) Det gläder mig att se att Alexander Stubb har avancerat snabbt i karriären från de bakre bänkarna till de främre här. Det är imponerande och anmärkningsvärt.

Jag vill säga att vi fortsätter att analysera utvecklingen på arbetsmarknaderna i Europeiska unionen, och att allt visar på att de länder som har tillämpat ett liberalt tillvägagångssätt i fråga om att ta emot arbetstagare från de nya medlemsstaterna, såsom Storbritannien och Irland, har gynnats när det gäller den totala ekonomiska tillväxten och en bättre fungerande arbetsmarknad. Därför kan vi fortsätta att förorda detta så att vi har positiva måttstockar, som dessa två länder samt andra medlemsstater som ni själva känner till. Efter att vi har anfört skäl är det upp till varje medlemsstat att fatta beslutet. Vi måste naturligtvis ha förtroende för varje nationell regerings omdöme, för det är de som borde känna till omständigheterna i landet bäst och vad som är bäst för landet och dess invånare.

  Talmannen. Fråga nr 38 från David Martin (H-1022/06)

Angående: Skattefri försäljning inom ramen för de nya förordningarna om luftfartssäkerhet

Efter att EU den 6 november infört nya förordningar om luftfartssäkerhet har det yppats farhågor om vilka följder detta kommer att få för den skattefria försäljningen runtom i världen. Denna marknad är mycket viktig för många europeiska producenter av lyxiga märkesvaror, bland dem producenter av skotsk whisky i min valkrets. I de nya förordningarna ges passagerarna möjlighet till fortsatta inköp av varor i vätskeform från affärer på flygplatserna (med hjälp av påsar med säkerhetsförslutning). Men dessa föreskrifter gäller bara för ”gemenskapens flygplatser” och ”gemenskapens transportföretag”. Följden blir att varken företag som bedriver skattefri försäljning på stora internationella flygplatser utanför EU eller transportföretag från länder utanför EU kan sälja sådana populära varor som förstklassig skotsk whisky till passagerare på väg till EU med planbyte på en flygplats inom EU eller EES.

Kan kommissionen redogöra för vilka åtgärder den avser vidta för att underlätta den skattefria försäljningen till transferpassagerare på väg till EU och slå vakt om denna marknad, som är så viktig för producenterna av skotsk whisky samt för deras anställda och det lokala näringslivet?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Jag tackar David Martin för hans fråga. Syftet med kommissionens förordning (EG) nr 1546/2006 är att bemöta det nya hotet mot den civila luftfarten som utgörs av hemgjorda, flytande sprängämnen. Detta innebär att passagerare på flyg från gemenskapens flygplatser inte tillåts medföra vätska i handbagaget i enskilda kvantiteter större än 100 ml. Undantag har dock beviljats för vätska som säljs i butiker på flygplatsen och ombord på flygplanet om vissa säkerhetsvillkor uppfylls, inklusive systemet med genomskinliga plastpåsar.

Med tanke på att gemenskapslagstiftningen inte gäller i tredjeländer är det för närvarande omöjligt att säkerställa att flygplatser i tredjeländer och lufttrafikföretag utanför unionen har säkerhetskrav som motsvarar dem inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Dessa flygplatser och flygbolag gagnas följaktligen inte av undantaget. Kommissionen kommer att överväga möjligheten att samarbeta med tredjeländer för att utveckla medel för att fastställa överensstämmande säkerhetsåtgärder.

  David Martin (PSE). – (EN) Tack för ert svar, herr kommissionsledamot. Jag undrar dock om ni har förståelse för den ilska som många EU-medborgare och besökare från resten av världen som kommer till Europeiska unionen i jul kommer att känna, som har medfört fin skotsk whisky och andra produkter till flygplatser som Frankfurt eller London, varifrån de ska resa till andra flygplatser såsom Edinburgh eller Glasgow, när de upptäcker att deras tullfria varor beslagtas på flygplatsen. Det kommer att leda till stor bedrövelse och stort missnöje.

Herr kommissionsledamot! Håller ni med mig om att det finns behov av någon sorts kampanj i tredjeländer för att informera människor om situationen? För det andra, kan ni tänka er att snarast föra en diskussion med internationella luftfartsorganisationer för att se om vi kan nå en global gemensam norm så att vi kan undvika detta problem?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Tack för frågan.

Jag vill börja med att understryka att man inte kan kompromissa när det gäller säkerhet. Kommissionen och gemenskapen gör vad man kan för att öppna det befintliga systemet ytterligare när det gäller Europeiska unionen, även om det förmodligen kommer att bli ganska svårt att nå några betydelsefulla resultat på mycket kort sikt, och därmed före jul, då det krävs förhandlingar med tredjeländer för att de ska inta samma ställning som vi och agera därefter.

Vad gäller er kommentar om informationskampanjen har kommissionen samarbetat med berörda internationella flygplatser och flygbolag så att de kan informera sina medlemmar i tredjeländer om de nya EU-bestämmelserna. Kommissionen har dessutom hjälpt dessa berörda parter med deras kampanjer för att informera passagerare genom att utarbeta standardiserade informationsanslag och broschyrer som deras medlemmar kan använda som en del av sin egen informationskampanj.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vet att flygsäkerhetsfrågor inte är ert direkta ansvarsområde, men ni har förmodligen inga svårigheter att besvara denna följdfråga. Dag ut och dag in får vi ett oräkneligt antal klagomål från flygpassagerare, och vi har själva erfarenhet av allt detta. Väldigt många av oss anser att de åtgärder som vidtagits bara är skenåtgärder som inte på något sätt förbättrar passagerarnas säkerhet, utan de gör bara saker svårare för dem. De leder särskilt till bättre affärer för tillverkare av tandkräm och kontaktlinslösningar, men leder i realiteten inte alls till någon förbättring av säkerheten.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Kommissionen är av den åsikten att man faktiskt bidrar till ökad säkerhet i verkligheten, eftersom det naturligtvis utförs fysiska kontroller på passagerare för att man ska kunna fastställa att de inte bär på några sådana vätskor. Man skulle kunna bära vilken sorts vätska som helst i en genomskinlig förpackning.

För det andra har vi frågan om iakttagelseförmåga: passagerarna märker att någonting görs och att man bör tänka sig för innan man försöker föra ombord saker som skulle kunna väcka misstankar och som skulle märkas.

  Jörg Leichtfried (PSE). – (DE) Fru talman! Jag har en följdfråga som för mig vidare till en fråga som är knuten till den ursprungliga frågan eftersom whisky görs av vatten, och min fråga gäller vatten. Jag lever i ett land där vatten finns att tillgå överallt, och människor är inte vana vid att betala dyrt för det, men om ni ser er om på Europas flygplatser säljs mycket små kvantiteter vatten till otroliga priser, och en liten flaska vatten kostar mellan 3 och 4 euro. Det anser jag inte är acceptabelt, men det är konsekvensen av det säkerhetssystem som gäller för närvarande. Vad avser kommissionen göra i denna särskilda fråga för att skydda de europeiska konsumenterna?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Detta är inte mitt direkta ansvarsområde, så mitt svar är att jag har noterat era kommentarer och kommer att vidarebefordra dem till kommissionens vice ordförande Jacques Barrot och till kommissionsledamot Markos Kyprianou, som är ansvarig för konsumentskydd.

  Talmannen. Fråga nr 39 från Reinhard Rack (H-1048/06)

Angående: Ersättning för förseningar i flygtrafiken

Det uppkommer allt oftare kraftiga förseningar i den inomeuropeiska flygtrafiken vilket är mycket besvärligt för passagerarna. Anser kommissionen att det vore möjligt att se över förordning (EG) nr 261/2004(1), så att det inom flygtrafiken betalas ut en ersättning, vars storlek är beroende på förseningens längd, till passagerarna på liknande sätt som inom tågtrafiken?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Enligt förordningen om flygpassagerares rättigheter (EG) nr 261/2004 är inte flygbolagen skyldiga att erbjuda passagerare kompensation för kraftigt försenade flygningar. Enligt förordningen ska flygbolaget dock ge passagerare assistans, inklusive mat och dryck och inkvartering vid behov.

Dessutom föreskrivs vissa rättigheter i händelse av försening i Montrealkonventionen, den uppdaterade versionen av Warszawakonventionen som införlivades i förordning (EG) nr 889/2002 och där regler tas upp för internationella lufttrafikföretags skadeståndsansvar, enligt vilken flygbolagets ansvar är begränsat till 4 150 särskilda dragningsrätter, vilket motsvarar omkring 5 000 euro. I ett sådant fall måste passageraren visa på ett orsakssamband mellan den skada som han eller hon har lidit och den händelse som flygbolaget varit orsak till.

Kommissionen kommer i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 261/2004 att skicka en rapport till parlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning i EU:s medlemsstater. Ett anbudsförfarande har inletts i syfte att teckna avtal med en extern konsult som ska bidra när det gäller kvantitativa och kvalitativa uppgifter. I undersökningen kommer man särskilt att ta upp frågor relaterade till förseningar och inställda flyg samt tillämpningen av den aktuella förordningen.

Kommissionen kan inte avge något omdöme såhär på förhand om det kommer att föreslås ytterligare åtgärder för förbättring av skyddet av flygpassagerare. Kommissionen måste vänta på de slutgiltiga resultaten av bedömningen som görs av de externa konsulterna.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Jag skulle vilja påpeka två saker. Bestämmelserna om ersättning i internationell rätt, som ni hänvisar till, är just den typ av ersättning som vi inte vill att medborgarna ska få, eftersom de inte ska vara tvungna att själva ta på sig bördan att gå igenom stora domstolsförhandlingar för att få vad de har rätt till, och därför måste jag fråga om det kan bli ändringar på detta område och om vi kan komma fram till en tydligare definition av begreppet force majeure. Enligt flygbolagen är det force majeure om ett flygplan får ett tekniskt fel, men saken är den att flygplan får tekniska fel på grund av att flygbolagen i allt större utsträckning använder gamla plan på sina flygningar.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Jag vill påpeka att den viktiga skillnaden mellan den tidigare förordningen och den nuvarande som grundas på Montrealkonventionen är att passagerare har rätt att få information, assistans och omdirigeringsmöjligheter direkt och på plats, medan Montrealkonventionen bara täcker krav för fall som tas till domstol, som ni med rätta påpekade, för möjlig skada orsakad av en försening. Jag kommer dock att vidarebefordra era kommentarer till kommissionens vice ordförande Jacques Barrot för att se om något mer kan göras. Som jag påpekade i svaret på frågan räknar kommissionen emellertid inte med att införa ytterligare åtgärder innan vi får se de slutgiltiga resultaten av bedömningen – som utförs av en extern konsult.

  Robert Evans (PSE). – (EN) Jag vill tacka kommissionsledamoten för dessa kommentarer. Jag vill fästa er uppmärksamhet på att Air France ställde in kvällsflyget från Gatwick till Strasbourg i går, under åberopande av tekniska skäl, men vägrade att bistå passagerarna och vägrade att ordna inkvartering på hotell åt dem. Skulle kommissionen vilja ta detta tillfälle i akt att klargöra för Air France, och för andra flygbolag, att den befintliga EU-lagstiftningen – denna lagstiftning – gäller för dem och att de inte ska leta efter kryphål och försöka slingra sig ur det, utan att de bör respektera EU:s lagstiftning och hjälpa passagerarna när ett flyg ställs in, vilket skedde i går?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Generellt sett föreskrivs i förordning (EG) nr 261/2004 inte några särskilda villkor i samband med nekad ombordstigning. Om ett flygbolag på grund av ett tekniskt fel ersätter det ursprungliga flygplanet med en mindre modell och en del av passagerarna nekas ombordstigning därför att de inte kan gå ombord på det flygplanet, och de måste stanna kvar på flygplatsen, så måste dessa passagerare få hjälp och erbjudas ekonomisk kompensation så som det föreskrivs i förordningen.

Det är endast på grund av hälsoskäl, säkerhetsskäl eller bristfälliga resehandlingar som passagerare kan vägras borda ett flyg. Jag kommer också att göra vice ordförande Jacques Barrot uppmärksam på de särskilda synpunkter ni framfört med avseende på gårdagskvällens händelser när det gäller Air France.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Fru talman! De extrema säkerhetsåtgärderna som svar på hotet från terrorismen orsakar allt oftare mycket stora förseningar, och sådana säkerhetsåtgärder kostar naturligtvis också en hel del pengar. Alla dessa kostnader bärs för närvarande av allmänheten. Har kommissionen därför för avsikt att överföra dem till flygbolagen eller till passagerarna, eller är det meningen att staten så att säga ska fortsätta att bära dessa tilläggskostnader?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Ni har rätt i att säkerhetsåtgärder och extra säkerhetsåtgärder – och detta har samband med föregående fråga – innebär kostnader. Men det måste framhållas att om vi verkligen vill ta itu med frågan om säkerhet på flygplan så kan kostnadshänsyn bara komma i andra hand.

Men jag kommer också att återigen vidarebefordra era påpekanden till vice ordförande Jacques Barrot för att se om det går att urskilja möjligheter till kostnadsdelning i detta hänseende.

  Talmannen. Vi kommer nu till frågestundens andra del. Eftersom vi nu endast har omkring en halvtimme kvar kan jag endast ge tio minuters frågetid till varje kommissionsledamot. Jag ber alla som ställer frågor att göra detta möjligt.

  Talmannen. Fråga nr 40 från Chris Davies (H-0991/06)

Angående: Gemenskapsåtgärder för att få ett slut på kasseringen av bifångster

När har kommissionen för avsikt att vidta åtgärder för att få ett slut på fiskefartygs kassering av bifångster?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Jag hoppas jag gör det.

Som svar på fråga från Chris Davies om när kommissionen kommer att införa åtgärder för att få ett slut på fiskefartygs kassering av bifångster vill jag först och främst påpeka att kommissionen anser att kassering är ett allvarligt problem inom europeiskt fiske och att den har föresatt sig att prioritera denna fråga.

Anledningen till kassering är att vid mycket europeiskt fiske tas oönskade bifångster upp och kastas sedan. Kassering kan i första hand minskas och sedan så småningom avskaffas genom att minska oönskade bifångster. Detta kan ske genom rättsliga åtgärder eller genom att uppmuntra utvecklingen av fisketeknik och fiskemetoder som ger små bifångster och således ringa kassering.

I början av 2007 kommer kommissionen att lägga fram ett meddelande om att minska bifångster. Till de instrument som kommer att övervägas i detta sammanhang hör selektiva fiskeområden, slutna områden, krav på att byta fiskeområde när avsevärda bifångster påträffas och ekonomiska straff för bifångster.

Kommissionen kommer att ange huvuddragen i nya åtgärder rörande kassering och inleda en debatt om genomförandet av dessa åtgärder. Efter en debatt i början av 2007 kommer kommissionen att utarbeta tillämpningsförordningar för ett fiskeområde i taget, av vilka de första kommer att läggas fram under 2008.

  Chris Davies (ALDE). – (EN) Jag vill tacka kommissionsledamoten. Jag träffade nyligen företrädare för fiskproducentföreningen Fleetwood Fish Producers' Association. De talade om för mig att deras kustfiske för närvarande ger en kassering på ca 70–80 procent på fartyg över 10 meter. De sa mig: ”Irländska sjön är full av fisk, men vi mördar den genom att fånga fisk som är för liten för att föröka sig.” De säger att om de använder nät med större maskor uppfattas det som att de ger sig ut för att fiska torsk, och därför måste de gå ut färre dagar, de förlorar inkomster och det blir en ond cirkel.

Herr kommissionsledamot! Jag vet att ni vill göra något åt detta. Jag har talat med er om det under årens lopp. Men ni har nu varit ledamot av kommissionen i mer än två år, och ni talar om att något ska hända under 2008! Är ni nöjd med utvecklingstakten? Detta är oanständigt, och det måste stoppas!

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Som alltid när det gäller fiske är jag sannerligen inte nöjd. Takten på utvecklingen beror inte på bristande beredvillighet från vår sida eller på att det saknas medel för att försöka uppnå resultat eller på bristande beslutsamhet hos kommissionen. För det mesta beror det på att vi har ett mycket komplext fiske i gemenskapens vatten.

Det är mycket enklare att genomföra ett anständigt system för kassering längre norrut där fisket är relativt rent, där man ger sig ut för att fiska makrill och praktiskt taget bara fångar makrill. I gemenskapens vatten inriktar man sig för det mesta på en särskild art, men det är i huvudsak fråga om ett blandat fiske och det är mycket svårare att hantera.

Vi håller på att titta på olika sätt att införa åtgärder som avsevärt kommer att minska kasseringen. I år har vi försökt att införa ett resurshanteringssystem för Kattegatt. Regionala rådgivande nämnden för Nordsjön engagerade sig i hög grad för det. Vi hade hoppats att jag vid rådet i december skulle kunna tillkännage att detta skulle påbörjas under 2007. Men med hänsyn till de olika förslag som gjordes för att genomföra ett sådant system bad företrädarna för operatörerna oss om mer tid eftersom de inser att följderna för fisket skulle kunna bli avsevärda.

Regionala rådgivande nämnden för Nordsjön är av samma uppfattning, och därför kommer jag inte att föreslå att detta påbörjas under 2007. Jag hoppas att detta kommer att ta form under loppet av nästa år och att det leder till en mycket bredare ståndpunkt om förvaltningen av fiske, varigenom kasseringen minskas så mycket som möjligt.

De fiskare som ni talade med kan delvis ha rätt, men det förekommer också en hel del överdrifter.

  James Hugh Allister (NI). – (EN) I kommissionens dokumentation som offentliggjordes för det kommande rådet (jordbruk och fiske) nämns möjligheten att torskfiske skulle kunna införlivas inom ramen för ”fiske med bifångst av torsk”. Skulle kommissionsledamoten kunna utveckla detta närmare, och skulle han kunna ange vad som förstås med ”fiske med bifångst av torsk”? Vad skulle detta innebära i praktiken? Kommer det att innebära en procentgräns, och kommer vi fortfarande att ha kvar den vansinniga kasseringen av värdefull fisk? Skulle kommissionsledamoten kunna kasta lite ljus över vad som menas med uttrycket ”fiske med bifångst av torsk”?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Det är lite för tidigt att förklara närmare, för om man börjar gå in på detaljer nu före diskussionerna med de berörda parterna så skulle det kunna sprida oro, så som fallet alltid är inom fiske. Vårt syfte är att i hög grad engagera de regionala rådgivande nämnderna och att engagera de berörda parterna i hur fisket ska organiseras på ett sådant vis att vi försöker ta itu med torskproblemet på ett effektivt sätt.

Det finns som alla av oss vet ett allvarligt problem med avseende på torskens hållbarhet. I de flesta om inte alla av gemenskapens vatten är den i ett praktiskt taget utfiskat tillstånd. Det är möjligt att den kan räddas, men vi måste vara uppfinningsrika i detta hänseende. Den allmänna idén bakom ett fiske med bifångst av torsk är att så länge torsken inte är återställd inriktar man sig inte på torsk. Således skulle fiskarna inte inrikta sig på torsk, men de skulle få lov att landa torsk som de fått som bifångst inom vissa gränser. På så sätt får man en uppmuntran av spridningen av fisket till andra fisken så att man därigenom inte skulle inrikta sig på torsk, och samtidigt skulle man minska den onödiga och mycket kostsamma kasseringen av torsk.

Detta är inledande idéer som vi måste överväga ytterligare och som vi måste diskutera framförallt med de berörda parterna för att se om det är en väg som för framåt, eller om vi som i så många andra avseenden slutligen kommer fram till att systemet så som det fungerar nu ger bättre resultat i vissa avseenden. Men jag hoppas att vi ska lyckas utarbeta ett system som kommer att ge mycket bättre resultat än de vi har för närvarande när det gäller torsk och framförallt torskens återhämtning.

  Talmannen. Fråga nr 41 har dragits tillbaka.

Fråga nr 42 från Teresa Riera Madurell (H-1040/06)

Angående: Åtgärder som kommissionen vidtagit till följd av rekommendationerna i betänkandet om kvinnor och fiske

Betänkandet om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering, som antogs i plenum den 15 december 2005, innehåller rekommendationer från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Där efterfrågas bland annat åtgärder för att förbättra levnadsvillkoren för kvinnorna inom fiskerisektorn och i de samhällen där de lever.

Vilka åtgärder har kommissionen planerat att vidta till stöd för dessa kvinnors ansträngningar för att få sina sociala och ekonomiska rättigheter tryggade och uppnå ett större erkännande på såväl det rättsliga som det sociala planet?

Har kommissionen utarbetat insatser för att uppnå full tillämpning av principen om likabehandling och lika möjligheter mellan kvinnor och män när det gäller utbildning och tillgång till finansiering och krediter, däribland mikrokrediter?

Hur avser kommissionen att öka kvinnornas faktiska deltagande inom företrädande, beslutande och rådgivande fiskeriorgan på europeisk, nationell och regional nivå?

Har kommissionen inlett något specifikt projekt där man beaktar de kvinnliga skaldjurfiskarnas särskilda situation?

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Jag vill tacka ledamoten för hennes fråga om kommissionens uppföljning av den rekommendation som utfärdades i rapporten om kvinnors nätverk, fiske, jordbruk och diversifiering som antogs av parlamentet den 15 december 2005.

Kommissionen anser att situationen för kvinnor som arbetar inom fiskesektorn, och särskilt deras rättsliga och sociala erkännande, är en mycket viktig fråga. Den utnyttjar alla instrument som den har till sitt förfogande för att främja likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män inom den aktuella sektorn.

Med avseende på de fyra konkreta frågorna som ledamoten väckt vill kommissionen framhålla följande.

För det första anges i Europeiska fiskerifonden (EFF), som är det nya strukturinstrumentet för fiske för 2007–2013, tydligt i artikel 4 g att ett av dess mål är att främja jämställdhet mellan män och kvinnor i utvecklingen av fiskerinäringen och kustfiskeområden. EFF bygger på principen om partnerskap med alla aktörer inom fiskesektorn, och detta omfattar uttryckligen partnerskap med organ som har ansvar för främjandet av jämställdhet mellan män och kvinnor. EFF innehåller särskilda bestämmelser för att främja jämställdhet mellan könen, både genom bättre kvinnorepresentation i beslutsprocesser och i de program som ska genomföras av medlemsstaterna. Kommissionen uppmuntrar särskilt kvinnors deltagande i olika genomförandesteg av Europeiska fiskerifonden, däribland utformning, övervakning och utvärdering av medlemsstaternas operativa program för nästa programperiod.

Genom fonden kan också åtgärder stödjas som syftar till att främja jämställdhet mellan män och kvinnor via nätverk och utbyte av bästa metoder bland relevanta organisationer. Kommissionen kommer att vinnlägga sig om att se till att dessa bestämmelser och prioriteringar återspeglas i medlemsstaternas operativa program.

För det andra erkänner kommissionen vikten av utbildning inom fiskesektorn, och utbildning och yrkesutbildning är berättigade till stöd inom ramen för Europeiska fiskerifonden. Utbildningsåtgärder förväntas också gynna tillgången till anställning för kvinnor. Dessutom kan enligt fondens nya prioriterade område 4 om den hållbara utvecklingen av fiskeområden stöd beviljas för differentiering av verksamheter och främjande av alternativ sysselsättning för fiskare genom en mängd olika åtgärder. Inom ramen för detta område kan också särskilda åtgärder för förbättring av yrkeskunskaper, arbetsanpassning och sysselsättningsmöjligheter för kvinnor stödjas. Det bör framhållas att kommissionen stöder kvinnors engagemang i de lokala organen genom att driva de åtgärder som stöds inom ramen för område 4.

För det tredje och såsom nämnts ovan krävs det enligt EFF att medlemsstaterna garanterar allmän och effektiv delaktighet för alla berörda partner i de olika planeringsstegen, och detta innefattar organ ansvariga för främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor. Enligt fonden krävs också att de operativa programmen innehåller information om hur partnerskapsprincipen har genomförts, en lista på de parter som har konsulterats, resultaten av dessa konsultationer och hur de har beaktats. Det nya prioriterade området 4 om hållbar utveckling av fiskeområden, som stöds enligt fonden, kommer att genomföras genom en ”bottom-up-strategi”. Det blir de lokala aktörerna, däribland kvinnoorganisationer, som kommer att fungera som drivkraft för att utarbeta och genomföra lokala utvecklingsstrategier. Detta gör det möjligt för kvinnoorganisationer att delta i beslutsfattandet på lokal nivå och se till att deras särskilda angelägenheter och förslag beaktas i lokala utvecklingsstrategier. Kvinnor och deras företrädare uppmuntras också att delta i de regionala rådgivande nämnderna, som inrättades för att förbättra förvaltningen av den reformerade gemensamma fiskepolitiken. Kvinnoorganisationer har till exempel redan en plats i regionala rådgivande nämnden för Nordsjön, som var den första nämnden som bildades. Kvinnor är också representerade i regionala rådgivande nämnden för nordvästliga vatten.

Slutligen kan medlemsstaterna under nuvarande programperiod, inom ramen för Fonden för fiskets utveckling, medfinansiera undersökningar och innovativa projekt som avser den särskilda situationen för kvinnliga skaldjursfiskare. Denna möjlighet finns också enligt Europeiska fiskerifonden, inom ramen för prioriterat område 3 om kollektiva åtgärder. Kommissionen har sedan 2003 börjat infordra en rad förslag om innovativa åtgärder inom fiskesektorn. Dessa åtgärder är nu nästan avslutade. Under 2005 ledde kommissionen en utvärdering i efterhand av dessa åtgärder i syfte att fastställa deras effekt och mervärde. Resultaten av denna utvärdering visade tydligt att sådana åtgärder inte har något mervärde, medan innovativa åtgärder som ingår i, och finansieras genom, de operativa programmen i medlemsstaterna var mer lyckade och bättre övervakade.

Med hänsyn till dessa slutsatser beslutade kommissionen att integrera genomförandet av dessa åtgärder i förordningen om Europeiska fiskerifonden och stödja genomförandet av dem via medlemsstaternas operativa program.

  Teresa Riera Madurell (PSE). – (ES) Herr kommissionsledamot! Tack för era förklaringar, men jag skulle vilja hänvisa till den särskilda situationen för kvinnliga skaldjursfiskare, där majoriteten är över 50 år och har hälsoproblem på grund av sitt arbete och i många fall saknar rätt till arbetslöshetsersättning, sjukvård och säkerhet på arbetsplatsen.

I vårt betänkande uppmanar vi därför kommissionen att utarbeta ett pilotprojekt för att hantera den särskilda situationen för kvinnliga skaldjursfiskare.

Håller kommissionen med om att detta pilotprojekt bör genomföras, såsom parlamentet föreslagit? Vi vill veta vad kommissionen avser att göra i denna fråga.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Jag kommer att titta på om det är möjligt att skapa ett sådant pilotprojekt som skulle vara specifikt för skaldjursfiskare och hur deras situation på alla områden kan förbättras. För närvarande kan jag bara säga att jag är välvilligt inställd i det avseendet, men jag måste undersöka frågan mer innan jag göra några utfästelser.

  Talmannen. Vi kommer nu till nästa del av frågestunden med frågor till kommissionsledamot Vladimír Špidla. Jag hälsar honom välkommen.

Frågorna 43–45 kommer att besvaras skriftligen.

Fråga nr 46 från Lambert van Nistelrooij (H-0972/06)

Angående: Ekonomiska och innovativa möjligheter i samband med den demografiska förändringen

Den åldrande befolkningen och den demografiska förändring som detta medför ses som ett hot mot arbetsmarknaden och EU:s kunskapsbaserade ekonomi, medlemsstater och regioner. Detta kan dock även ses som en möjlighet för nya arbetstillfällen på en växande marknad med nya varor och tjänster som förbättrar de äldres livskvalitet, för den ekonomiska tillväxten och för Europas konkurrenskraft. Detta tillvägagångssätt kallas ”silverekonomin”. Aktuella beräkningar för Tyskland har visat att man genom ett proaktivt bemötande av de ibland allt rikare äldres behov och intressen, skulle kunna skapa 900 000 nya arbetstillfällen under de två kommande årtiondena. Det finns inga andra sektorer eller affärsmöjligheter med högre tillväxtpotential.

Hittills har de möjligheter som utmaningen med den åldrande befolkningen medför inte tydligt fastställts på ett horisontellt plan i kommissionens meddelanden om Europas demografiska framtid (KOM(2006)0571 slutlig) och om Europeiska värderingar i en globaliserad värld (KOM(2005)0525 slutlig), grönboken om befolkningsändringar och de huvudsakliga Lissaboninriktade politikprogrammen, såsom strukturfonderna, sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling och ramprogrammet för konkurrens och innovation. Ett undantag är kommissionens innovativa åtgärder, såsom boende med hemtjänst, i2010-initiativet och meddelandet om e-tillgänglighet, som nu ingår i e-integrationsprogrammet i den tredje pelaren av i2010.

Vad avser kommissionen att göra för att uppmuntra medlemsstaterna och regionerna att som horisontell politik ta med begreppet ”silverekonomi” i sina innovationsinriktade reformprogram från Lissabon för 2007 och framåt?

Kommer kommissionen att överväga en samordning av politiken för de olika frågorna avseende ”silverekonomin”?

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. – (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionen är helt enig med parlamentsledamoten om att silverekonomin är ett mycket lovande utvecklingsområde och bör främjas på lokal, nationell och europeisk nivå. Silverekonomin är ett exempel på hur vi kan göra det bästa av det faktum att människor lever längre. I meddelandet 2006/571 som kommissionen nyligen lade fram och som har titeln ”Europas demografiska framtid – en utmaning som öppnar möjligheter” använde kommissionen silverekonomin som ett exempel på de positiva effekterna av åldrandet i form av nya ekonomiska tillväxtmöjligheter.

Kommissionen välkomnar initiativ såsom Silver Economy Network of the European Regions (SEN@ER). Vid det första europeiska forumet om demografi, vilket nyligen ägde rum, presenterade en politiker från Nordrhein-Westfalen vid ett av seminarierna aktiviteter som Tyskland genomför på silverekonomiområdet inom ramen för nätverket SEN@ER. Den 25–26 januari 2007 ska kommissionen anordna en konferens om det regionala bemötandet av demografiska förändringar, och då kommer en rad exempel på framgångsrika silverekonomiprojekt att presenteras, vilka ofta får stöd från strukturfonderna.

Jag skulle också vilja nämna att det tyska ordförandeskapet med kommissionens stöd kommer att anordna en viktig konferens i Berlin den 17–18 april 2007 med namnet Demographischer Wandel, Chancen erkennen, potenziale Nutzen, Wachstum fördern [Demografiska förändringar: Se möjligheter – Utnyttja potentialer – Främja tillväxt] om möjliga synergieffekter mellan åldrande och ekonomi. Silverekonomin är en ny fråga som inom kommissionens verksamhet rör flera olika politikområden. Kommissionen har inrättat en intern arbetsgrupp som ska samordna de olika gemenskapspolitiska områdena som rör demografiska förändringar, och kommissionen kommer i detta hänseende att fortsätta att arbeta generellt kring demografifrågan och mer specifikt med silverekonomin. Detta arbete kan leda till flera initiativ från kommissionen, t.ex. om konsekvenserna av att befolkningen åldras och de möjligheter som silverekonomin ger.

Till följd av att befolkningen åldras har kommissionen också påbörjat nyckelinitiativet i2010, vilket är inriktat på helhetssyn och praktiska åtgärder kring utveckling samt innovativ och mer intensiv användning av informations- och kommunikationsteknik. Inom ramen för detta initiativ kommer alla tillgängliga instrument att utnyttjas, däribland initiativ inom sjunde ramprogrammet enligt artikel 169 på området IT-stöd i boende, det nya programmet för konkurrens och innovation för bästa användningen av kommunikationsteknik relaterat till åldrande, vilket också omfattar åtgärder för att öka medvetenheten och politiska åtgärder. Kommissionens meddelande i denna fråga förväntas komma ut i början av 2007.

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Špidla för hans proaktiva ståndpunkt i denna fråga, men omfattningen av silverekonomins marknad för varor och tjänster är för närvarande lite vag. Förutom de fem instrument som nämns i meddelandet ”Europas demografiska framtid: problem eller utmaning” måste strategin med en silverekonomi läggas till som ett sjätte separat spår. Är ni öppen för den idén? Jag har också följande förslag. Som ni redan har nämnt kommer regionerna att mötas den 25–26 februari i samband med seniornätverket. Är ni beredd att med utgångspunkt från detta titta på vad det kan betyda i fråga om framtida anpassningar i parlamentet, exempelvis att ni tillsammans med parlamentet anordnar en offentlig utfrågning under 2007?

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Mina damer och herrar! Den åldrande befolkningen, effekterna av detta fenomen och silverekonomin – med andra ord fullständig medvetenhet om de förändringar som en åldrande befolkning innebär både för konsumtionen och tillverkningen – är så viktiga frågor att om parlamentet godkänner detta initiativ är allt jag kan säga att jag ska följa det noggrant och stödja det till fullo.

Beträffande sökandet efter organisationsstrukturer anser jag för närvarande att vi ännu inte kan välja en bestämd struktur, men vad som än händer kommer vi att bevaka utvecklingen av Silver Economy Network of European Regions, och vi kommer också att titta på hur effektivt de behöriga nationella samordningsstrukturerna fungerar.

Kommissionens meddelande om den åldrande befolkningen visar tydligt att de demografiska förändringarna är en av de viktigaste förändringarna som vårt samhälle står inför. De genomsyrar alla samhällsområden, och konsekvenserna sträcker sig över många områden. Kommissionen har därför valt att använda mainstreaming, dvs. att integrera frågan i alla politikområden, däribland konsumentpolitiken och konsumentskyddspolitiken, och också i ekonomin som helhet.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Redan i Lissabonstrategin planerades att konkurrenskraft skulle uppnås genom att höja pensionsåldern till 65 år. I Tyskland har pensionsåldern höjts till 67 år. Istället för att införa ny teknik höjer vi istället pensionsåldern och ökar arbetstiden. Vid vilken ålder anser ni att en person kan pensioneras och få njuta av en välförtjänt ledighet?

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Pensionsåldern är en mycket känslig fråga, och vi kan inte bara göra ett enkelt val och fastställa en viss ålder på grundval av ett beslut som tas på EU-nivå – denna fråga är helt och hållet en fråga som faller inom medlemsstaternas behörighetsområde. Jag vill betona att detta är en rättmätig fråga och att kommissionens strategi är att inte fastställa en viss ålder. Kommissionens strategi, som jag varmt förespråkar, är att förlänga människors aktiva ålder och arbetsliv. Att fastställa en ålder på administrativ nivå är inte särskilt betydelsefullt. Det är mycket viktigare att skapa villkor under vilka människor kan fortsätta att arbeta under längre tid. Den administrativa åldern sätts ofta till 65 år, men i genomsnitt slutar för närvarande arbetslivet i Europa vid 59 års ålder.

Jag vill också påpeka att den förväntade livslängden med god hälsa är längre, och för närvarande är den i genomsnitt 62 år i Europa, även om denna ålder varierar kraftigt mellan olika medlemsstater. Detta är också en fråga som måste tas upp i debatten.

Jag vill betona att begreppet ”ett samhälle för alla” grundas på att arbetet inte bara har ekonomiska aspekter, utan att det också handlar om att vara aktivt delaktig i samhället. Den vetenskapliga forskningen har tydligt visat att tidig pensionering innan en person till fullo har använt sin potential känns mer som en börda än som en förmån.

Jag skulle vilja komma tillbaka till er ursprungliga fråga. Kommissionen planerar inte att fastställa eller rekommendera en bestämd pensionsålder på administrativ nivå. Kommissionen anser å andra sidan att det mot bakgrund av att befolkningen åldras och att pensioner utbetalas under en längre period är rätt att förlänga människors arbetsliv. I detta syfte bör en rad åtgärder vidtas, men åtminstone enligt min uppfattning är en administrativ förlängning av pensionsåldern en av de minst viktiga åtgärderna.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Samtidigt som intresset ökar för att få den äldre generationen att spendera pengar, dvs. att vara konsumenter, har människor i fyrtio- eller femtioårsåldern redan allt svårare att få ett arbete, och låga pensioner återspeglar givetvis detta. Särskilt kvinnor riskerar att bli fattiga under ålderdomen. På vilket sätt avser kommissionen att hantera denna motsägelse?

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) För det första är det mycket viktigt att öka den övergripande kapaciteten inom EU:s arbetsmarknad genom åtgärder som vi anser är produktiva och viktiga för arbetsmarknaden. Dessa åtgärder inbegriper att öka anställbarheten, yrkesutbildning, omskolning, stöd till människor när de har förlorat arbetet och begreppet flexicurity [flexibel säkerhet], vilket innebär att aktivt stödja människor under övergångsperioder. Det senare innebär inte nödvändigtvis att man blir arbetslös. Det kan också innebära en övergång från en sysselsättning till en annan. Alla dessa frågor är viktiga och bör vara en del av lösningen på det problem ni har tagit upp, vilket så att säga gäller aktiveringen av Europas arbetsmarknad.

Det andra målet är att bedöma och undanröja alla typer av diskriminering, eller företeelser som skapar orättvisor när det gäller pensionering och socialförsäkringssystem. Kommissionen anser att alla dessa områden är viktiga och går i denna riktning.

Ytterligare en åtgärd som är en del av Lissabonstrategin är att fler människor över 50 år ska vara sysselsatta. Ett av de viktigaste målen just nu är att undanröja löneskillnaderna mellan könen, eftersom det är en av de främsta orsakerna till skillnaderna i pensionsålder. I detta fall har kommissionen en bred syn som omfattar arbetsmarknaden, socialförsäkringssystemen och skillnader i lön. Jag anser att denna syn och denna strategi är den rätta vägen framåt.

  Talmannen. Fråga nr 47 från Bernd Posselt (H-0982/06)

Angående: Demografi och lön för uppfostran av barn

Har kommissionen i sina senaste demografiska studier, sett över effekterna av den så kallade lönen för uppfostran av barn på befolkningstrenderna i Norge och har den för avsikt att jämföra liknande modeller från icke-medlemsstater som Norge med modeller i medlemsstater, till exempel Frankrike?

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Fru talman, mina damer och herrar! Kommissionen har ännu inte genomfört någon studie av effekterna av de olika förmånssystemen på födelsetalen. Experter på demografi är generellt överens om att det är svårt att skilja effekterna av olika typer av ekonomiska förmåner från andra, kanske avgörande, faktorer som påverkar födelsetalen. Kommissionen anser emellertid att sökandet efter exempel på beprövade och testade infallsvinklar inte enbart bör inskränka sig till EU:s medlemsstater, utan vi kan utan tvekan lära oss av det som de nordeuropeiska länder som inte är EU-medlemsstater, med andra ord Norge och Island, har gjort för att lösa problemet med de demografiska förändringarna.

Efter sitt meddelande ”Europas demografiska framtid – En utmaning som öppnar möjligheter”, som antogs den 12 oktober 2006, beslutade kommissionen att inrätta en grupp statliga experter på befolknings- och familjefrågor, som kommer att hjälpa kommissionen i dess framtida verksamhet och fungera som grund för att utbyta beprövade och testade infallsvinklar. Jag vill även påpeka att förutom att anta meddelandet om demografi beslutade kommissionen att rådfråga europeiska arbetsmarknadsparter i frågan om harmonisering av yrkes-, privat- och familjelivet, särskilt när det gäller arbetstid, flexibla arbetsvillkor, de nya möjligheter som följer av informationstekniken, tillgången till och kvaliteten på barnomsorgen, omsorgen om äldre och andra behövande personer och semestrar, däribland familjesemestrar och semestrar i syfte att vårda behövande personer, barn eller funktionshindrade familjemedlemmar.

Med tanke på att de norska arbetsmarknadsparterna är medlemmar i de europeiska organisationer som företräder arbetsmarknadsparter, kommer hänsyn att tas till deras erfarenhet av familjebidrag.

Kommissionen kommer även att stödja det tyska ordförandeskapet i upprättandet av en europeisk allians för familjer. Kommissionen anser att en sådan allians skulle bidra till att hitta beprövade och testade infallsvinklar och göra det möjligt att dela dem mellan medlemsstaterna, i syfte att förbättra familjernas villkor i EU och ge européerna möjlighet att få det antal barn de vill ha. Som ni har förstått av mitt långa anförande har kommissionen ännu inte direkt bedömt frågan om ekonomiska betalningar, som kommer att undersökas senare.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Tack så mycket, herr kommissionsledamot, för det mycket bra svaret, och för ert mod att ta upp en fråga som många av era företrädare har dragit sig för. Jag vill bara ställa en följdfråga om huruvida ni planerar åtgärder för att främja de icke-materiella aspekterna på en gynnsam inställning till barn och familjer i de europeiska samhällena, och huruvida ni överväger att involvera icke-statliga organisationer, privata föreningar och enskilda personer i detta, för att det civila samhället ska kunna spela en roll i detta arbete?

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Eftersom tiden är knapp ska jag fatta mig kort. Med tanke på att de materiella villkoren är en viktig del av våra liv, för livskvaliteten och stödet till människor och familjer, är det faktiskt tydligt att vi bara kan gå framåt i denna fråga om vi utnyttjar de icke-statliga organisationernas kapacitet. Därför räknar vi med en omfattande inblandning av olika icke-statliga organisationer och föreningar, som Bernd Posselt nämnde i sin fråga.

  Talmannen. Frågorna 48–53 kommer att besvaras skriftligen.

Fråga nr 54 från Marc Tarabella (H-0955/06)

Angående: Konsumentpolitikens misslyckande på den inre marknaden

I den senaste Eurobarometerundersökningen, som genomfördes i mars 2006, belystes än en gång konsumenternas totala misstroende för den inre marknaden och deras fullständiga okunnighet om sina rättigheter och de rättsliga avhjälpanden som står till deras förfogande.

Kan kommissionen förklara varför den befintliga lagstiftningen är så dåligt anpassad för sin uppgift och/eller har genomförts så dåligt att den har avskräckt konsumenterna och gjort dem skeptiska mot gränsöverskridande köp? Hur har den för avsikt att skydda konsumenterna mot det allt högre antalet olagliga metoder som de nu är offer för efter den snabba expansionen av Internetförsäljningen? Varför struntar den i de tusentals klagomål som den tar emot genom sina egna nätverk avseende gränsöverskridande köp, resor, sjukvård osv.?

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EL) Fru talman! Den forskning som parlamentsledamoten nämnde bekräftar kommissionens uppfattning att mycket måste göras för att förbättra konsumenternas förtroende för den inre marknaden. Om vi tänker på var vi började och var vi befinner oss i dag bör vi inte anta en så helt negativ inställning.

Framstegen har varit stora, och vi kan bevittna dem genom de åtgärder som vi har vidtagit och genomfört de senaste åren. Kommissionen lutar sig dock inte tillbaka utan fortsätter att agera för att höja konsumenternas förtroende, men även medlemsstaterna har en viktig roll att spela. Trots ett lågt förtroende, som beror på flera olika faktorer, varav en av de viktigaste är en brist på ett harmoniserat konsumentskyddssystem, innebär det att konsumenterna inte vet vad de kan förvänta sig när de handlar utanför landets gränser. De måste dock medge att mycket har uppnåtts det senaste året för att lösa dessa problem. Vidare är det tydligt att mycket mer måste göras för att öka konsumenternas förtroende, särskilt när det gäller den befintliga lagstiftningen och dess genomförande. Både de åtgärder som har vidtagits och de som planeras är avsedda att hantera det ökande antalet otillbörliga eller olagliga metoder.

Har någonting gjorts på unionsnivå? För det första vill jag försäkra er att kommissionen aldrig har struntat i något klagomål som den har tagit emot eller fortsätter att ta emot genom sina nätverk. Tvärtom har sådana klagomål tidigare fått saker och ting att ske, exempelvis godkännandet av lagstiftningen mot otillbörliga affärsmetoder. Vidare spelar de en viktig roll i data- och informationsbasen för framtida åtgärder, exempelvis tidsdelning. Lagstiftningen om tidsdelning kommer att innefatta reseprodukter som inte omfattas av lagen och därför inte har ett acceptabelt konsumentskydd.

Enligt den andra lagstiftning som jag nämnde, det vill säga direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder, är aggressiva metoder förbjudna, exempelvis försäljning med påtryckningar, vilseledande marknadsföringsmetoder och otillbörlig annonsering. Europeiska unionens konsumenter är lika skyddade oavsett om de handlar i sitt eget land eller i andra medlemsstater eller via Internet. Vidare kommer den horisontella karaktären hos detta skydd att göra det möjligt att kontrollera nya metoder som uppstår när marknaden utvecklas.

Utöver detta har genom direktiv 2000/31 om elektronisk handel informationskrav införts i syfte att garantera en fullständig information till konsumenterna avseende identiteten hos den person som genomför affären, när det gäller den kommersiella karaktären hos kommunikation via Internet, faktiskt pris och tekniska medel.

Förordning 2006/2004 om samarbete inom konsumentskydd kommer att göra det möjligt för nationella behöriga myndigheter att vidta snabba åtgärder för att hantera hänsynslösa gränsöverskridande handlare som använder otillbörliga metoder, var de än befinner sig inom Europeiska unionen.

I förslaget till förordning om den lag som ska tillämpas i de avtal som är ”Rom I-förordningen” kommer kommissionens förslag att väsentligt öka konsumenternas förtroende, med förmånen av en lagstiftning som de redan känner till. Vidare har vi nätverken av europeiska informationscentrum för konsumenter eller lösning av ekonomiska tvister som kommer att upplysa konsumenterna om deras rättigheter och hjälpa dem genom att göra dessa rättigheter gällande genom överklagande av domar eller förlikningar i gränsöverskridande mål.

Som parlamentet känner till kommer kommissionen i framtiden att gå vidare och granska lagstiftningen om konsumentskydd. Snart kommer en grönbok att godkännas för ett bredare samråd med allmänheten. Dess mål är att hitta ett sätt att modernisera och förbättra den befintliga lagstiftningen i syfte att öka konsumenternas och företagens förtroende så att de kan köpa och sälja inom den inre marknadens gränser. Vidare kommer frågan om konsumentskydd att undersökas inom ramen för den kommande strategin om konsumentpolitiken.

Som ni ser visar våra undersökningar å ena sidan att det fortfarande finns allvarliga problem, men å andra sidan tror jag att ni förstår att kommissionen inte vilar eller förblir passiv. Tvärtom vidtar den åtgärder som är en del av ett komplett program för att hantera de nackdelar som har noterats i undersökningen.

  Marc Tarabella (PSE) . – (FR) Tack för ert svar, herr kommissionsledamot. Det förvånar mig inte eftersom det bekräftar exakt den ståndpunkt som kommissionen uttryckte i det åtgärdsprogram som precis har antagits för perioden 2007–2012 och som har som enda mål – jag citerar – att garantera en hög nivå på konsumentskyddet och garantera en effektiv tillämpning av reglerna för konsumentskydd.

Hur har kommissionen för avsikt att i praktiken väcka talan mot de medlemsstater som, exempelvis när det gäller garantier eller distansförsäljning, inte tillämpar de befintliga direktiven på rätt sätt och som exponerar de konsumenter som försöker utnyttja den inre marknaden för mycket allvarliga risker? Tycker ni slutligen inte att denna kommissions politik, i strid med andemeningen i fördraget, har förvandlat medborgaren som konsument till en fattig släkting och till en utslagen person på denna inre marknad?

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Vi ska titta på hur hela lagstiftningen har genomförts, och vi kontrollerar det genom vår granskning av gemenskapens regelverk. Vi kommer först och främst att se till att medlemsstaterna vederbörligen har genomfört denna lagstiftning. Om det framgår att det, även om genomförandet har skett vederbörligen, fortfarande förekommer problem på den inre marknaden och fortfarande finns handelshinder eller avvikelser inom konsumentskyddet mellan medlemsstaterna, kommer vi att se till att dessa korrigeras genom ytterligare initiativ. Så vi följer detta mycket noggrant och kommer att se till att medlemsstaterna vederbörligen tillämpar hela EU-lagstiftningen i fråga om konsumentskydd.

Som ni vet kommer min kollega Meglena Kuneva från och med den 1 januari att ta över konsumentskyddet, och hon känner också mycket starkt för denna fråga.

  Talmannen. Fråga nr 55 från Sarah Ludford (H-0965/06)

Angående: Genmodifierat ris

Trots att kommissionens beslut av den 23 oktober med krav på obligatoriska tester av genmodifierade organismer i importerat ris är välkommet ger många aspekter på denna fråga upphov till djup oro.

Eftersom de amerikanska myndigheterna har certifierat sitt ris som fritt från den icke godkända genmodifierade organismen LLRICE 601, och denna ändå har upptäckts i leveranser, vilken tilltro kan EU:s konsumenter ha till sådana certifieringssystem?

Brittiska snabbköp rapporteras ha sålt det ris som hade kontaminerats med genmodifierade organismer och importerats från USA med tillstånd från Storbritanniens officiella vakthund för livsmedelssäkerhet, FSA (Food Standards Agency). Ger det förtroende för FSA? På vilket sätt var dess inställning förenlig med EU-rätten?

Den brittiska regeringen har för avsikt att tillåta att genmodifierade grödor odlas jämsides med traditionella och organiska grödor. Hur ska kommissionen förhindra överträdelser av EU-rätten när det gäller korskontaminering?

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Det är sant att detta är en mycket viktig fråga för oss, och det är uppenbart att inga produkter som inte är certifierade kan komma in på marknaden i Europeiska unionen. Vi har ett mycket strikt system på plats för att se till att ingen produkt slinker igenom det högkvalitativa bedömningsförfarandet.

Frågan om kontamination av långkornigt ris från Förenta staterna, däribland icke certifierat GM LLRICE 601, visar att detta inte bara är ett påstående utan ett faktum. Vår reaktion har visat att vi avser att tillämpa vår lagstiftning i varje tänkbart fall.

Så snart som kommissionen underrättades om denna kontaminering av ris från Förenta staterna vidtog vi varje tänkbar åtgärd för att förhindra att icke certifierade produkter kommer in på marknaden. Först införde vi ett krav på certifiering av varenda varusändning som kom till Europeiska unionen. Men när vi blev medvetna om att sändningar av ris från Förenta staterna som certifierats som GMO-fritt testades positivt i ankomsthamnen i Europeiska unionen skärptes certifieringskravet genom införande av systematisk kontrolltestning av varje varusändning som kommer från Förenta staterna.

Dessutom är det också viktigt att denna kontrolltestning genomförs på grundval av ett harmoniserat och mycket strikt provtagnings- och testförfarande som garanterar resultatens reliabilitet och jämförbarhet så att våra konsumenter kan vara säkra på att varje varusändning av långkornigt ris från Förenta staterna har testats två gånger, både i Förenta staterna och vid ankomsten till Europeiska unionen.

Jag måste påminna er om att medlemsstaterna har det huvudsakliga ansvaret för att upprätthålla dessa krav och bekräfta att de uppfylls av affärsidkare. Kommissionen har systematiskt påmint nationella myndigheter om denna skyldighet att genomföra adekvata kontroller och dra tillbaka kontaminerade produkter.

Förenade kungarikets Food Standards Agency har klargjort sitt tillvägagångssätt genom att den 11 september 2006 samtycka till slutsatserna från den ständiga kommittén. I samband därmed åtar sig medlemsstaterna att kontrollera alla lagrade hela varusändningar av ris från Förenta staterna som redan finns på EU-marknaden.

När det gäller produkter på hyllan föreskrivs det i vår lagstiftning att medlemsstaterna själva ska vidta alla tillbörliga åtgärder för att se till att dessa testas och tas bort från marknaden om så behövs. Men målet är att tillhandahålla lagstiftningen. Det ankommer på medlemsstaterna att se till att åtgärderna vidtas på det mest effektiva sättet.

I fråga om korspollination är det viktigt att komma ihåg att inga genmodifierade grödor kan odlas i Europeiska unionen utan att de har bedömts vara säkra för miljön och djurs och människors hälsa och godkända för odling. Medlemsstaterna håller på att utveckla gemensamma strategier för att se till att de så långt som möjligt kan begränsa eventuella blandningar av GMO- och icke-GMO-grödor och ta itu med de ekonomiska konsekvenserna. Befogenheten för detta ligger hos medlemsstaterna i överensstämmelse med Europeiska unionens rekommendationer och riktlinjer. Men varje medlemsstats särdrag – landskapet, miljön, klimatförhållandena – gör att det är angeläget för dem att vidta de lämpligaste åtgärderna.

Vi vet att många medlemsstater, däribland Storbritannien, har angett eller är i färd med att ange förfaranden för att säkerställa att GMO-grödor kan odlas jämte konventionella och ekologiska grödor. Medlemsstaterna är skyldiga att anmäla nationella åtgärder om samtidig odling till kommissionen, och kommissionen följer detta mycket noggrant.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Ni kan säga att det är uppenbart att inga produkter som inte är certifierade kan komma in på EU-marknaden, men så har det helt enkelt inte varit. När Förenta staterna certifierade att detta ris var GMO-fritt visade det sig, som ni sa, att det inte var riktigt, och nu kräver ni testning.

Ni säger att Food Standards Agency (FSA) har klargjort sin ståndpunkt, men kan ni tala om vilken förklaring ni fick från FSA? Gjorde myndigheten rätt i att säga till affärerna att de inte behövde dra tillbaka detta ris?

Hur i all världen kan, mot bakgrund av att det är olagligt att sälja GMO-ris, den hållning som tillstyrks av FSA vara laglig? Har den föranlett en tillrättavisning från er sida?

Visar inte hela detta händelseförlopp att försöken att göra gällande att ekologiska och konventionella livsmedel kan skyddas mot GMO-kontamination är föga övertygande?

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Så länge som vi i hela världen har genmodifierade produkter som inte är godkända av oss måste vi alltid vara uppmärksamma och vidta alla tillgängliga åtgärder. Jag anser att det faktum att vi tidigt konstaterade att vi inte kunde lita på Förenta staternas certifiering och att vi införde vårt eget testsystem visar att vi tar detta på största allvar.

När det gäller frågan om Storbritannien så måste varje produkt som innehåller en icke certifierad GMO-komponent dras tillbaka eftersom den olagligen är på marknaden. Detta är en skyldighet för alla medlemsstater inklusive Storbritannien – vi klargjorde detta för dem, och de förstod det.

Det stämmer att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet sa att det inte förelåg någon omedelbar fara för människors hälsa, och Storbritannien upprepade detta, men för kommissionens del så är varje produkt av detta slag som inte har godkänts i våra förfaranden olagligen på marknaden och måste tas bort. Sedan vi klargjort för myndigheterna i Storbritannien att detta var den lagenliga ståndpunkten anpassade de sin ståndpunkt. I detta avseende ser vi till att medlemsstaterna även tillämpar lagstiftningen, som är mycket strikt, och att ingen produkt som inte är certifierad kan nå konsumenten. Efter en del diskussioner har Storbritannien korrigerat sin ståndpunkt.

  Talmannen. De frågor som inte har kunnat tas upp av tidsskäl kommer att besvaras skriftligen (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.50 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman