Betänkande: Sacconi (A6-0352/2006)

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi väljer att stödja den kompromiss som lagts fram, då den innebär en klar förbättring jämfört med nu gällande kemikalielagstiftning.

Vidare anser vi att en förlikning hade varit riskabel, eftersom vi tror att det sannolikt hade resulterat i ett svagare REACH.

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. I dagens omröstning om andra behandlingen av REACH lade jag ner min röst. Jag kan nämligen inte ställa mig bakom de försvagningar som rådet tvingat fram av parlamentets ståndpunkt som miljöutskottet antog i oktober.

Min kritik mot uppgörelsen handlar främst om tre punkter:

- Substitutionsprincipen omfattar inte alla kemikalier, utan även framgent kommer många kemikalier att undantas från kravet på substitution, däribland cancerframkallande ämnen, förutsatt att dessa är under ”adekvat kontroll”.

- Rätten till information försvagas genom att färre kemikalier omfattas av informationskravet, vilket kommer att gälla i högre koncentrationer än Europaparlamentets miljöutskott hade önskat.

- Ansvarsprincipen skrivs inte in i själva lagen utan flyttas till ingressen. Det är allvarligt främst för de många kemikalier som har låga eller inga krav på information.

Min nedlagda röst är inte ett misslyckande, utan en markering av att mitt missnöje med rådets ståndpunkt. Jag vill dock inte uttrycka någon kritik mot föredraganden Sacconi, utan tvärtom framföra mina varma gratulationer till ett storartat arbete under lång tid i en svår fråga.

Genom dagens votering banas väg så att REACH kan träda i kraft vid halvårsskiftet 2007. Nu börjar också mitt och många andras arbete för att ytterligare förbättra lagen.

  Anne Ferreira (PSE), skriftlig. – (FR) Genom dagens beslut har EU försett sig med en text som, sett till räckvidden, långt ifrån når de önskade målen. Projektet var ambitiöst eftersom det handlade om att anta lagstiftning som gör det möjligt att registrera och utvärdera kemiska ämnen, med en skyldighet att ersätta farliga produkter med ett mindre skadligt alternativ när ett sådant finns.

Under arbetet med detta projekt har man inte kunnat stå emot trycket från vissa påtryckningsgrupper från kemikalieindustrin, som har starkt stöd inom Europaparlamentet. Dessa föredrog att åberopa ekonomiska restriktioner, framför miljö- och folkhälsoskydd, i syfte att få en mindre bindande lagstiftning, särskilt när det gäller ersättningsfrågan. Jag beklagar även att hormonstörande ämnen har undantagits från ersättningsförfarandet och att kemikaliesäkerhetsrapporten inte blir obligatorisk för ämnen i mängder mellan ett och tio ton.

Den överenskommelse som träffats är otillräcklig, men om vi förkastade den skulle det innebära att vi riskerade ett förlikningsförfarande och i slutänden en fullständigt meningslös text.

Denna lagstiftning är utan tvekan otillräcklig, men nu är det den vi har, och detta räcker för att vi ska bli mer delaktiga och kräva ekonomiska och mänskliga resurser för att tillämpa förordningen, föra den framåt och garantera just en gradvis ersättningsprocess.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi lade ned våra röster om den kompromiss som är resultatet av en överenskommelse mellan de två största grupperna i parlamentet – gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet – eftersom vi anser att konsumenternas och de små och medelstora företagens lagliga rättigheter och intressen inte tillvaratas när det gäller skydd för arbetstagare och miljön.

Vi menar att balansen inte är den rätta mellan skyddet för arbetstagares hälsa, miljöskyddet och den industriella utvecklingen.

I själva verket har konsumenternas rättigheter inte garanterats ordentligt på grund av den begränsade informationsrätten. Inte heller har arbetstagarnas rätt till god hälsa garanterats, med tanke på att ingen information görs tillgäng om de möjliga skadeverkningarna av de material som de hanterar. Vidare tas i betänkandet inte vederbörlig hänsyn till mikroföretag och små och medelstora företag eller ens storföretag som redan har uttryckt en önskan om att byta ut farliga kemikalier, med tanke på att kostnaden för att registrera ämnen oundvikligen kommer att stiga utan att lämpligt stöd ges.

Vi välkomnar hur som helst att bevisbördan har flyttats över på industrin. Detta mål, som nu har nåtts, underbyggde Reachmålen. Vi beklagar dock att några ändringsförslag som vår grupp lade fram inte antogs, bland annat om en möjlighet för medlemsstaterna att införa hårdare bestämmelser, ifall de så skulle önska.

  Jean-Claude Fruteau (PSE), skriftlig. – (FR) Den text som lagts fram för dagens omröstning sätter punkt för sju långa års arbete och häftiga diskussioner mellan kemikalieindustrins anhängare och EU:s tjänstemän. Kemikalieindustrins anhängare har envisats med en överdriven användning av konkurrenskrafts- och sysselsättningsargument i syfte att upprätthålla status quo, som ju garanterar deras egna ekonomiska intressen, medan EU:s tjänstemän varit angelägna om att ta fram ansvarsfull lagstiftning som skyddar européerna från riskerna med de farliga kemiska ämnen som finns i stapelvaror.

Såsom fallet ofta är motsvarar utfallet naturligtvis inte helt våra krav. Ett bevis på detta är det antal varor som omfattas av Reach-förordningen – endast 30 000 av de önskade 100 000. Betydande framsteg har dock gjorts, särskilt om man betänker att endast 3 000 ämnen undersöks i dag och att bevisbördan när det gäller ämnenas toxicitet från och med nu kommer att ligga på kemikalieindustrin, det vill säga att företagen måste visa att ämnena inte är skadliga för människor.

När allt kommer omkring kommer EU, tack vare den stridslystnad som PSE-gruppens föredragande Guido Sacconi visat, att ha världens mest bindande lagstiftning på området. Jag stödde därför eftertryckligen att texten skulle antas i andra behandlingen.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag stödde Guido Sacconis kompromiss om Reach eftersom den utgör ett stort steg framåt för konsumenterna, arbetstagarna i sektorn och även industrin, som genom att anpassa sig kommer att bli världsledande på säkrare kemiska ämnen.

Reach är onekligen fortfarande något för byråkratiskt och tar inte alltid hänsyn till de intressen som finns hos medelstora och framför allt små företag, som gör Europa starkt. Vi måste se till att varken kommissionen eller kemikaliemyndigheten hemfaller åt en försiktighetsprincip som hindrar att några som helst risker tas och några som helst beslut fattas och att Reach – som i alla händelser är en process som sträcker sig över elva år – genomförs intelligent. Vi måste med andra ord begränsa vad som i grund och botten är meningslösa undersökningar och ohanterliga förfaranden.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan arbetar för att EU-samarbetet skall vara begränsat till verkligt gränsöverskridande frågor. Till dessa hör såväl den inre marknaden som åtskilliga miljöfrågor. Vi är övertygade om att ett starkt kemikaliedirektiv utgör en långsiktig konkurrensfördel för svensk och europeisk industri.

Vi är därmed kritiska till den urvattnade kompromiss som grupperna PPE-DE, PSE och ALDE har lagt fram. Kompromissen innebär att substitutionsprincipen praktiskt taget stryks. Det finns inte heller någon rättsligt bindande ansvarsprincip som klargör att ansvarsbördan ska ligga på företagen, snarare än på medlemsstaternas myndigheter. Kravet på att medlemsländerna ska kunna ha en mer långtgående kemikalielagstiftning har inte heller bifallits. Kompromissen må vara en seger för den omoderna delen av kemiindustrisektorn, men är en förlust för moderna och progressiva företag, för folkhälsan och för vår gemensamma miljö.

Vi har utifrån ovan redovisade ståndpunkter röstat nej till majoritetens kompromiss. Vi har valt att stödja det mer miljövänliga alternativet, dvs. det kompromisspaket som grupperna GUE/NGL och Verts/ALE har lagt fram.

  Mathieu Grosch (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Reach är ett ytterst viktigt steg för EU:s kemikaliepolitik. Övergången till försiktighetsprincipen, som innebär att ansvaret flyttas från de offentliga myndigheterna till industrin och tillverkarna, är en fantastisk revolution för hela sektorn. Man får heller inte underskatta den enorma kunskapsvinst som kommer att bli följden av registrerings-, utvärderings- och godkännandeprocessen. Denna kunskapsvinst kommer att få konsekvenser för industrin som helhet och för våra metoder att skydda mänskligheten och miljön.

Det enda som fortfarande är mycket beklagligt är att ersättningsprincipen när det gäller kemiska ämnen ”som inger mycket stora betänkligheter” inte blir så bindande som man kunde ha önskat. Låt oss hoppas att EU:s två medlagstiftare kommer att ta upp och godta denna princip i en nära framtid och att vi inte behöver vänta i 20 år på det, som vi har gjort på detta direktiv.

Att förkasta hela Reachlagstiftningen av den anledningen skulle ha varit som att kasta ut barnet med badvattnet, och det skulle sannerligen inte ha lett till bättre lagstiftning på vare sig kort eller medellång sikt.

Jag uppmanar den framtida myndigheten att förbli pragmatisk i sin inställning till vissa välkända ämnen – såsom kalk – vars användning i princip inte erbjuder några problem.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Överenskommelsen om Reach kommer att ge oss möjlighet att skydda hälsan och miljön bättre, och vår europeiska industri måste bli mer ansvarsfull samtidigt som den förblir konkurrenskraftig på världsmarknaden.

Den antagna texten inbegriper ett antal viktiga förbättringar, däribland minskad byråkrati, färre meningslösa tester, bättre skydd för företagens konfidentiella information och införandet av en obligatorisk ersättningsplan.

Denna förordning kommer att göra det möjligt att förtydliga lagstiftningen. Kemikaliesektorn omfattas för närvarande av omkring 40 EG-direktiv. Förordningen kommer att ge Europeiska kemikaliemyndigheten möjlighet att registrera fler än 30 000 kemiska ämnen under de kommande 11 åren.

Jag beklagar dock att det inte har gått att finna en långsiktig lösning på problemet med import från tredjeländer. Europeiska importörer av kemikalier måste förvisso registrera dessa, i enlighet med ett förfarande som omfattas av Reach. Det verkliga problemet ligger i importen av färdigvaror, eftersom de ämnen som ingår däri bara behöver anmälas.

  Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Det är mycket viktigt att Europeiska unionen har ett harmoniserat system för registrering, godkännande och kontroll av kemiska ämnen. En medlemsstat kan inte på egen hand upprätta ett effektivt system. Systemet måste göra det möjligt att å ena sidan minska hälso- och miljöriskerna och å andra sidan främja innovation och stöd för icke-förorenande ekonomisk verksamhet.

Den kompromiss som vi har röstat om i dag uppfyller alla krav på en ambitiös lagstiftning vars huvudsyfte är att skapa ett effektivt system som skyddar den enskilde utan att hindra den ekonomiska utvecklingen.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag stödde det initiativ som togs av min grupp och andra ledamöter och som var en kompromiss som både skulle ha bevarat det bästa av Reach-förslaget och tillvaratagit många av näringslivets intressen.

Som det nu är finns det fullt av kryphål och undantag i den nya lagstiftningen och jag oroar mig för att detta kommer att tillåta användningen av giftiga kemikalier vid tillverkning, också när säkrare alternativ finns.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag är inte alls nöjd, utan skulle ha föredragit en annan version av texten, som förblir ett riktigt byråkratiskt monster, särskilt för små och medelstora företag.

Samtidigt som gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och vänstern kritiserar mig kraftfullt och går så långt som till att hävda att jag försvarar kemikalieindustrin på folkhälsans bekostnad, anklagar kemikalieindustrin och framför allt de små och medelstora företagen i sektorn oss för att tvinga på dem lagstiftning som är kostsam och svårhanterlig – vilket skulle kunna leda till att storföretag utlokaliserar till länder utanför EU – och som framför allt riskerar att hota små och medelstora företags överlevnad.

Vissa kemiska ämnen, som några av de 130 ämnen som används vid däcktillverkning, skulle inte längre kunna användas i Europa, med följden att de skulle integreras i färdigvaror som importeras från tredjeländer och därmed hamna utanför alla kontroller.

Ett alltför perfekt Reach är därför precis lika farligt som ett extremt Reach, eftersom det skulle kunna medföra att tusentals arbetstillfällen försvann i Europa utan att för den sakens skulle hjälpa till att förbättra folkhälsan.

En fördel med Reach är att 40 befintliga direktiv förenas i förordningen, vilket är en förbättring som torde främja den inre marknaden.

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. (NL) Frågan om Reach är en av de mest omtalade frågorna i EU:s historia, och få frågor har varit föremål för mer lobbyverksamhet. Både industrin och miljöorganisationerna har redan intagit en kritisk hållning gentemot resultatet. Ändå betraktar jag kompromissen mellan rådet och parlamentet som genomförbar och balanserad. I den överenskommelse som nåtts görs den rätta avvägningen mellan ekonomiska intressen och omsorg om miljön.

Skadliga ämnen måste när så är möjligt förbjudas, och jag stöder helt att industrin gör medel tillgängliga för ändamålet, så länge bördan – särskilt på små och medelstora företag – inte blir alltför tung. Direktivet sörjer för detta genom att företagen uppmuntras att ersätta skadliga ämnen med alternativ och genom att de små och medelstora företagen stöds när anpassningarna sker i linje med de uppdaterade reglerna och bestämmelserna. Med färre djurförsök och bättre information till konsumenten är direktivet ett steg i rätt riktning.

Jag är säker på att många motståndare gradvis kommer att byta åsikt och visa sitt stöd för direktivet så snart krutröken har skingrats.

  Thomas Mann (PPE-DE), skriftlig. (DE) De små och medelstora företagen och deras anställda är knappast nöjda med allt i Reach-kompromissen, som inte inbegriper vare sig parlamentets förslag om mindre stränga tester då det rör sig om små mängder eller tanken på bättre definierade exponerings- och användningskategorier, med följden att EU lägger avsevärda kostnader på företagen och försämrar deras konkurrenskraft.

Trots dessa betydande brister har jag röstat för kompromissen, eftersom den även är präglad av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, vars yttrande jag utarbetade, och eftersom det nya direktivet skapar rättssäkerhet i hela EU genom att det ersätter 40 olika förordningar, avsevärt förbättrar informationen om 30 000 ämnen och minskar säkerhetsriskerna för konsumenterna och arbetstagarna i kemikalieindustrin till ett minimum. Införandet av en säkerhetsrapport för ämnen som framställs i mängder under tio ton årligen har slopats, vilket räddar särskilt de små och medelstora företagen undan de betydande kostnader och insatser som dokumentationen medför. Skyddet för företagens konfidentiella uppgifter har förbättrats markant, och särskilt farliga ämnen kan tillåtas utan någon tidsgräns. Detta innebär att flaskhalsar i försörjningen kan undvikas. Förlängningen av registreringsfristen för det första skedet till tre och ett halvt år är en annan påtaglig lättnad för kemikalieindustrin.

Direktivet ska träda i kraft 2007, och för ett framgångsrikt införlivande krävs det ett gott samarbete mellan den centrala kemikaliemyndigheten, de nationella myndigheterna och företagen.

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. – (IT) Det gläder mig att kunna framhålla trepartsmötets framgång. Det barbariska namnet till trots lyckades man finna en hedervärd lösning på frågan om registrering av kemiska ämnen, som både garanterar konsumenternas hälsa och skyddar de små och medelstora företagens intressen. Jag hoppas att parlamentet kommer att godkänna den kompromiss som nåddes i förra veckan och därigenom slutföra det tre år långa arbetet med att sammanföra de 40 befintliga lagstiftningarna till en enda förordning. Jag är tacksam att mina kolleger har godtagit några ändringsförslag som min grupp lagt fram i syfte att värna de små och medelstora företagen och djurens välbefinnande. Förordningens komplexitet betyder bland annat att säkerhetsbedömningar kommer att göras av ungefär 30 000 ämnen som släpptes ut på marknaden före 1981 och som tillverkas eller importeras i mängder som överstiger ett ton per år. Detta blir en ytterligare garanti för att människors hälsa skyddas.

Trots det stora antalet nya bestämmelser återstår det fortfarande många tillämpningsaspekter att lösa innan Reach kan genomföras riktigt i vissa sektorer, såsom kosmetikasektorn. Väldigt många saker har varit föremål för diskussion – som framgår av de hundratals ändringsförslag som behandlats – men slutresultatet är enligt min mening mycket välbalanserat. Även av den anledningen har jag röstat för den slutliga kompromissen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det har tagit fem år, men EU tycks äntligen vara redo att anta en lag i denna viktiga fråga. Med tanke på att så lång tid har förflutit är det nödvändigt att vi röstar för en kompromiss, även om vi kanske inte stöder den i dess helhet. Detta är särskilt viktigt med tanke på att det som faktiskt uppnåtts här är en svår men likväl lyckad avvägning mellan att skydda konsumenternas olika intressen, tillgodose behoven inom den europeiska industrin (som förutom att anställa tusentals européer är central för vår ekonomis konkurrenskraft) och skydda miljön. För övrigt måste vi i tveksamma fall följa konsumenternas intressen, eftersom det är mycket viktigt för dem att en konkurrenskraftig industri kan upprätthållas samtidigt som miljön skyddas. Vi röstade därför för betänkandet.

Jag vill dock säga en sak till, nämligen att fem år är alldeles för länge. Vi ödslar ibland tid på frågor som inte är lika viktiga och betydelsefulla som denna, och vi har ibland inte tid att ägna oss åt det som är viktigast för vår ekonomi. Jag anser att vi bör tänka på detta när vi diskuterar EU:s problem.

  Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den kompromiss om Reach som nåddes med rådet den 30 november och följde därmed de tre stora politiska gruppernas linje (gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa). Jag gjorde detta så att medborgarna snabbt kan få en lagstiftning – vars ikraftträdande planeras till den 1 april 2007 – som reglerar användningen av kemiska ämnen i våra stapelvaror.

Denna kompromiss är onekligen mindre ambitiös än vad jag strävade efter när jag i första behandlingen tog ställning för obligatorisk ersättning av kemiska ämnen ”som inger mycket stora betänkligheter” då det finns säkrare alternativ. Som frukten av tre års arbete och svåra förhandlingar innebär kompromissen likväl en hårfin men nödvändig avvägning mellan behovet av hälso- och miljöskydd och företagens konkurrenskraft.

Jag hoppas dock att den ram som Reach utgör trots allt kommer att göra det möjligt att få ersättningsprocessen verkligt erkänd, även om ett stort antal toxiska ämnen i praktiken kommer att slinka igenom nätet. Övervakningen och kontrollen av förordningens genomförande kommer att hjälpa till att konsolidera en kraftfullare version av Reach.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Vi röstade mot Reach-förordningen om kemiska ämnen i första behandlingen i tron att de antagna ändringsförslagen inte skulle göra det möjligt att upprätthålla den avvägning som gjorts mellan förordningens tre mål, dvs. hälso- och miljöskydd, konkurrenskraft och innovation samt ersättning av farliga ämnen med mindre skadliga eller ofarliga alternativ.

Den kompromiss som i dag föreläggs oss är inte särskilt mycket mer balanserad. Den inbegriper onekligen några viktiga positiva inslag, som många talare påpekade under debatten, till exempel förenklade registreringar, ett mer ändamålsenligt tillvägagångssätt och några – om än otillräckliga – framsteg för små och medelstora företag. Kompromissen rymmer dock även brister och tvetydigheter, inte minst när det gäller importrestriktionerna och deras möjliga nackdelar för europeiska tillverkare, liksom när det gäller att ersättningsprincipen enbart ska tillämpas på farliga ämnen. Detta är visserligen ett steg framåt, men därmed garanteras inte effektiviteten ens i fall då det finns tekniskt och ekonomiskt genomförbara alternativ.

Man löser inte problemet genom att byta ut en obalans mot en annan. Inget av direktivets tre ursprungliga mål kommer egentligen att nås, lika lite, skulle jag kunna tillägga, som att målet att förenkla lagstiftningen eller göra den förenlig med annan gemenskapslagstiftning kommer att nås.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Det gläder mig att man i dag bekräftat ett förbättrat förslag för att ta itu med de centrala frågor som tagits upp i Reach-rapporten. Särskilt användningen av djurförsök, vilket är ett stort bekymmer för många i min valkrets, har ändrats för att innefatta validering av alternativ. Dessutom tillåter en treårig översyn Europeiska kommissionen att överväga om lagstiftningsförslag som täcker detta område skulle kunna vara användbara för att ytterligare minska behovet av sådana tester.

Den förbättrade text som jag röstade för i dag speglar också på ett mer korrekt sätt tusentals individers och intressegruppers åsikt om hanteringen av de kumulativa effekterna av giftiga kemikalier som finns i hundratals hushållsprodukter.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Efter så mycket arbete under en så lång period förtjänar detta paket inte det ryggdunkande och den självbelåtenhet som vi har sett i dag. Det alternativa paket som lades fram av min grupp skulle ha fungerat och lett till genomförandet av ett nytt system och därmed skyddat konsumenterna och balanserat företagens och ekonomins behov, vilka självklart måste inkluderas i våra planer. Dagens paket kommer inte att uppfylla det som står på förpackningen, och det är en skam att parlamentsledamöter från labourgruppen och den konservativa gruppen inte anslöt sig till oss för att åstadkomma ett bättre paket.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag kan omöjligt säga något positivt om Reach-förslaget, som har forcerats genom parlamentet. Kommissionen, rådet och parlamentet har alla varit förblindade av ekonomisk vinning och visat tydliga tecken på apati. För första gången på många år hade EU möjlighet att skapa en lagstiftning vars nytta skulle ha varit uppenbar för alla medborgare: sträng och komplex, men samtidigt konkret och alltid med alla invånares hälsa i första rummet.

Denna halvhjärtade strategi när det gäller skadliga kemiska ämnen tillfredsställer varken allmänheten eller industrin. Just av den anledningen betraktar somliga kompromissen som ”sund”. Det är den inte. Det vore detsamma som att hävda att det skulle ha varit en bra lösning att halvera Berlinmurens tjocklek. Det går inte att leka med folkhälsan. Det finns ingen medelväg. Även om man är lite friskare är man fortfarande sjuk.

I Flandern har det nu gått så långt att det finns skadliga ämnen överallt. Även om vi i många fall vet att detta är ohälsosamt, vet vi inte exakt varför. Ett sunt Reach skulle ha löst detta och till exempel gjort Flandern friskt på medellång sikt. Det förslag som vi nu har röstat om gör det inte. När allt kommer omkring är det inget alternativ att vara hälften friskare.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Registrering, bedömning och godkännande av kemikalier (Reach) är centralt för skyddet av folkhälsan. Denna lagstiftning är särskilt viktig i samband med spädbarns hälsa vid amning. Bröstmjölk, den bästa källan till nödvändiga näringsämnen för spädbarn, påverkas för närvarande av farliga kemikalier som finns i miljön och som passerar genom moderns kropp. Genom Reach skulle sådana skadliga kemikalier kunna ersättas med säkrare alternativ där detta är möjligt. Tillverkare skulle ha en skyldighet att iaktta försiktighet för att skydda människors hälsa och miljön. Utöver detta främjar Reach både större öppenhet när det gäller djurförsök och alternativ till dessa. Den kompromiss som nåddes i dag är så bra som vi kunde ha hoppats.

  Marc Tarabella (PSE), skriftlig.– (FR) För det första vill jag lyfta fram vår föredragande Guido Sacconis utmärkta arbete.

Jag bestämde mig för att rösta för rådets och parlamentets kompromissändringsförslag framför allt för att denna ändring kommer att innebära en förbättrad kontroll av vissa farliga produkter och samtidigt göra den kemiska industrin mer konkurrenskraftig.

Det är sant att det inte är någon perfekt kompromiss, men jag anser att vi hade fått en ännu mer komplicerad situation om den inte hade antagits. Kompromissen innebär en obligatorisk ersättning av de farligaste ämnena om det finns alternativ, ett erkännande av försiktighetsprincipen för tillverkarna och ett främjande av alternativa metoder till djurförsök.

Denna version av texten går visserligen inte lika långt som den text som lades fram i den första behandlingen, men om texten inte hade godkänts skulle vi ha tvingats att gå igenom förlikningsförfarandet en gång till, med andra mindre fördelaktiga resultat som följd.

Därför ansåg jag det klokare att rösta för denna version av texten, som jag erkänner inte är perfekt men som ändå gör att vi kan nå framsteg och utföra mer omfattande kontroller av de kemikalier som vi kommer i kontakt med i våra dagliga liv.

Betänkande: Sacconi (A6-0345/2006)

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig.– (FR) Denna fond utgör ett nytt verktyg. För första gången kommer EU till undsättning inte bara för näringslivet och de lokala myndigheterna, utan även direkt för de anställda som har förlorat sina jobb på grund av omlokalisering. Ett av de viktigaste skälen är att Europaparlamentet ville att vinsterna från fonden skulle omfatta även ”små arbetsmarknader” där friställningar har en allvarlig inverkan på sysselsättningen och den lokala ekonomin. Detta skapar lovande utsikter för de mest utsatta områdena i min region, vilket jag ser positivt på.

Jag ser även positivt på det orubbliga engagemanget hos ledamöterna i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, som tagit en stark och orubblig ställning för genomförandet av detta verktyg och lagt fram många ändringsförslag för att utöka genomförandet och antalet personer som gynnas av det.

Detta är första steget mot ett mer socialt och enat EU. Det räcker dock inte att EU ”läker globaliseringens sår”. Dagens EU-medborgare förväntar sig att EU ska hjälpa dem att säkra sina jobb och sin livsstil på samma sätt som det har kunnat garantera fred och stabilitet i snart 50 år.

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. Antagandet av denna lagstiftning är ett stort steg framåt för att skydda människor och miljön från potentiellt farliga kemikalier. Vissa menar att den borde ha varit bättre, och det finns ju starka skäl att säga att en kompromiss som denna inte är perfekt. Emellertid är en gemensam uppsättning regler i denna viktiga fråga bättre än ett lappverk av perfekta (men skiljaktiga) regler i några länder, halvmesyrer i andra och inga regler alls på andra platser – på vad som antas vara en gemensam marknad med gemensamma regler. Detta skulle ha gett mindre skydd till större kostnad.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Syftet med denna nya kemikalielagstiftning är att fastställa ett system för registrering, bedömning och godkännande av de kemikalier som vi dagligen kommer i kontakt med.

Detta nya förslag kommer att fylla tydliga luckor i vår nuvarande kunskap om de kemikalier som finns tillgängliga på marknaden, bidra till att lyfta EU:s näringsliv och utgöra ett bättre skydd för människors hälsa och miljön.

Även om det är oundvikligt med djurförsök har man föreslagit åtgärder för att se till att det sker en så liten ökning som möjligt, till exempel genom systemet med en registrering per ämne som kommer att säkerställa att tester inte upprepas i onödan.

Tillvägagångssättet som grundar sig på producerad/importerad mängd kommer att leda till en mindre administrativ och ekonomisk börda för små och medelstora företag. Framtagandet av en ersättningsplan bör ge företagen tillräckligt med tid för att anpassa sig och förbereda sig för förändringen när de ska gå ifrån de farligaste kemikalierna. Immateriella rättigheter skyddas nu på ett bra sätt.

Genom att bibehålla substitutionsprincipen, även om det sker genom framtagandet av en plan, kan vi se till att vi inom en rimlig framtid får en värld eller åtminstone ett Europa med färre farliga kemikalier.

Socialdemokratiska gruppens portugisiska ledamöter stöder därmed Guido Sacconis betänkande …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Paul Marie Coûteaux, Patrick Louis och Philippe de Villiers (IND/DEM), skriftlig.– (FR) Ledamöterna i Mouvement pour la France i Europaparlamentet vägrar att stödja kompromissförslaget i omröstningen om andrabehandlingsrekommendationen om direktivförslaget om farliga ämnen, det så kallade Reach-direktivet.

Nu när direktivet har granskats av de olika EU-institutionerna finns det inte mycket kvar av dess ursprungliga goda avsikter.

Den kompromisstext som vi röstade om i morse har stora brister när det gäller miljö- och konsumentskydd.

Företagen i EU påförs nya kostnader, men detta kompenseras inte genom liknande skyldigheter när det gäller import av färdiga produkter. Följden blir en snedvriden konkurrens som äventyrar EU:s näringsliv.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Guido Sacconis betänkande om ändring av direktiv 67/548/EEG om farliga ämnen (Reach) vid den andra behandlingen eftersom jag anser att rådets gemensamma ståndpunkt är en bra överenskommelse som kommer att gynna EU:s medborgare.

Jag anser att detta är ett välavvägt lagförslag där man har försökt att hitta en balans mellan behovet av att skydda näringslivets legitima intressen, särskilt de små och medelstora företagens intressen, och behovet av att skydda miljön och människors hälsa.

Reach-avtalet kommer från och med juni 2007 att leda till att ämnen med särskilt farliga egenskaper för miljön och människors hälsa om möjligt ersätts med säkrare alternativa ämnen eller tekniker.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för kompromissändringsförslagen till detta betänkande och emot alla andra. Jag gjorde detta för att undvika att Reach-direktivet blir föremål för förlikning eftersom jag ansåg att det var långt ifrån säkert att resultatet skulle bli lagstiftning. Många av ändringsförslagen hade mycket som talade för dem men de skulle ha hotat direktivet som helhet – som så ofta i politiken skulle det bästa ha hotat det som är bra.

Betänkanden: Sacconi (A6-0352/2006 och A6-0345/2006)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det är en god grundtanke att se till att material med särskilt farliga egenskaper i vissa fall ersätts av material eller tekniker som är mindre farliga så länge det finns ekonomiskt lämpliga och tekniskt användbara alternativ. När detta görs måste man dock ta hänsyn till förordningens potentiella inverkan på små och medelstora företag och på de arbetstillfällen som de skapar. Men eftersom det har visat sig möjligt att nå en kompromiss där man förebygger dessa risker har vi kunnat rösta ja till detta betänkande.

  Philip Claeys (NI).– (NL) Herr talman! Det jag ansåg var viktigt med betänkandet var att man tog hänsyn till alla möjligheter och alternativ för att minska djurförsöken så mycket som möjligt.

Eftersom många EU-medborgare oroar sig för hur mycket djuren, särskilt däggdjuren, i djurförsök lider bör tillämpningen av sådana tester om möjligt undvikas till varje pris.

Europeiska centret för validering av alternativa metoder har fått en viktig uppgift här. Denna institution behöver, med hjälp av ytterligare medel, ta fram gott om godkända alternativ för att på lång sikt sätta stopp för djurförsöken. Vi yrkar också på insyn och tydlighet när det gäller antalet djur och de typer av djurförsök som utförs i forskningslaboratorierna.

  Frank Vanhecke (NI).– (NL) Herr talman! Det är förstås svårt att vara entusiastisk över en mycket invecklad text och komplicerad omröstning som vi inte kommer att kunna göra någon bedömning av förrän vi har haft tid att läsa i lugn och ro. Jag får i alla fall intrycket av att vi har lyckats hitta en balans mellan å ena sidan respekt för vår kemiska industris målsättning att vara konkurrenskraftig och å andra sidan den omsorg och lyhördhet som är så viktiga för vår hälsa. I vilket fall som helst kan vi inte annat än att med nöje konstatera att det de senaste åren blivit tydligt att vår kemiska industri är helt medveten om sitt ansvar och att den har tagit på sig bevisbördan och accepterat försiktighetskraven.

Jag vill framföra en sista kommentar. När det gäller ämnen som det inte finns några alternativ till, där användningen är helt kontrollerbar och där skyldigheten att ersätta skulle leda till avsevärda ekonomiska förluster, anser jag att det skulle vara oerhört beklagligt om vår industri skulle omlokaliseras till konkurrerande regioner på grund av vår besatthet av regler och förordningar.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Efter diskussionerna om denna omfattande och utmanande lagstiftning som det har tagit tre år att utarbeta kände många av oss i parlamentet oss splittrade om vad vi skulle göra med Reach. Skulle vi stödja kompromisspaketet, den gemensamma ståndpunkten, eller rösta mot förslaget?

Å ena sidan anser miljövårdarna att kompromisspaketet är för svagt, men å andra sidan utgör det ett hot mot den kemiska industrin, särskilt mot små och medelstora företag, genom att hota konkurrenskraften och sysselsättningen. Jag har noggrant övervägt de olika aktörernas argument och röstat för kompromisspaketet, som bär stark prägel av Europaparlamentet. Jag är nämligen övertygad om att vi behöver regler för att få veta mer om de trettio tusen kemiska ämnena i de produkter som omger oss i vårt dagliga liv.

Vi måste ersätta fyrtio förlegade normer med en enda förordning om kemikalier som omfattar registrering, bedömning och godkännande och sist men inte minst begränsning. Vi behöver ge den europeiska forskningen en stark drivkraft för att säkerställa att farliga ämnen gradvis och naturligt tas bort där denna förordning inte föreskriver ersättning. Jag är övertygad om att denna lagstiftning är ett steg i rätt riktning för att förbättra EU-medborgarnas livskvalitet.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Även jag vill betona att denna kompromiss verkligen skulle ha kunnat förbättras, särskilt när det gäller ersättningen där vi fann reglerna beklagligt otydliga. Det praktiska genomförandet kommer dock att vara det bästa sättet att kontrollera om de kan tillämpas i praktiken. Det är här som medlemsstaterna, kommissionen och kemikaliemyndigheten – som nu håller på att inrättas – behöver göra något för företagen, och vi i parlamentet måste verkligen hålla ett vakande öga över dem för att se till att de gör ett bra jobb.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE).– (PL) Herr talman! Jag röstade för lagförslaget om farliga ämnen, känt under namnet Reach. På flera punkter tvivlar jag dock på om den kompromiss som har nåtts efter utdragna och svåra förhandlingar kommer att bidra till att dels skydda människors hälsa och miljön, dels främja konkurrens och innovation inom EU:s kemiska industri.

Jag är övertygad om att vi bör fasa ut farliga kemikalier från marknaden och ersätta dem med mindre farliga ämnen. Vi bör dock vara medvetna om att nya, restriktiva krav kommer att ha en negativ inverkan på EU:s näringsliv, särskilt på små och medelstora företag. De kommer att få betala den största delen av kostnaderna för att anpassa sig till lagstiftningen. Därför bör vi fundera på hur vi kan stödja dem. De nya förordningarna bör också gälla för importer från tredjeländer och diskuteras inom Världshandelsorganisationen.

  Christoph Konrad (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Reach är i själva verket ett exempel på hur man inte ska gå tillväga.

Det är inte ett exempel på bättre lagstiftning inom EU, och det är därför jag inte har röstat för vår nya kemikalielagstiftning. Mycket hänger nu på hur den nya kemikaliemyndigheten fungerar, men vad som än händer ser det ut att bli en ökad byråkrati med över 5 000 sidor av regler och förordningar, som är särskilt ogynnsam för EU:s små och medelstora företag. Reach motsvarar inte kravet på bättre och därmed enklare lagstiftning, vilket EU mässar fram som ett mantra. Det är tveksamt om Reach egentligen gör något för att skydda konsumenterna, men det kommer med all säkerhet att innebära ytterligare kostnader för EU:s företag. Detta är ett grundläggande problem, och det vore klokt om vi undvek den sortens lagstiftningsprojekt i framtiden.

  Kurt Joachim Lauk (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det är bra att Reach har som främsta syfte att skydda mänskligt liv, arbetstillfällen och miljön. Det sätt som skyddet av människor och miljön organiseras på kommer dock att ha skadliga effekter på EU och leda till en enorm ökning av byråkratin, tusentals sidor av överflödiga förordningar och på lång sikt omlokalisering av arbeten och följaktligen en minskning av den aktiva arbetsstyrkan. Jag anser inte att detta är något som vi i EU ska rösta för. Mindre sysselsättning och mer byråkrati tillhör inte den sortens EU som vi vill ha.

Beslutet försvårades av att kompromiss 191 som lades fram för oss var att föredra framför det alternativ som redan hade lagts fram, och därför har jag varken röstat för ett antagande av denna svaga kompromiss eller fullständigt förkastat den. Av den anledningen har jag lagt ned min röst.

Betänkande: Hennicot-Schoepges (A6-0435/2006)

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig.– (FR) Den interkulturella dialogen är starkt förknippad med ambitionen att bygga ett EU som sammanför nationerna och utgör i dag en viktig dimension av olika gemenskapsstrategier och gemenskapsinstrument. Därför ser jag positivt på antagandet vid andra behandlingen av beslutet att genomföra Europeiska året för interkulturell dialog 2008.

Som föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor vid den första behandlingen hoppas jag att Europeiska året för interkulturell dialog gör alla EU-medborgare, särskilt unga, mer medvetna om behovet av interkulturell dialog i sina dagliga liv. Under Europeiska året måste vi lyfta fram bästa praxis på detta område och ha som specifik målsättning att integrera invandrare, och vi bör göra det genom att fortsätta med de åtgärder som vidtogs 2007 under Europeiska året för lika möjligheter för alla. Vi bör alltså fortsätta att främja interkulturell dialog inom EU långt senare än 2008 enligt kravet i den antagna texten.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att hela idén med Europaår är onödig och inget som EU:s skattebetalare skall finansiera.

Att lägga 10 miljoner euro på Europeiska året för interkulturell dialog är helt förkastligt. Nyttan av detta är svår, kanske även omöjlig, att se.

Vi röstar nej till betänkandets ändringsförslag i enlighet med vår tidigare ståndpunkt då vi röstade nej till betänkandet redan i den första behandlingen.

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. (HU) Jag vill lyfta fram parlamentets ändringsförslag där man betonar den förnyade Lissabonstrategins kultur- och utbildningsmål och behovet av att sprida information om lika möjligheter och icke-diskriminering inom EU.

Jag vill därför göra er uppmärksamma på något som lyfter fram det akuta behovet av interkulturell dialog, nämligen invandrarnas situation, särskilt invandrarkvinnornas.

Enligt Eurostat ökar andelen kvinnliga invandrare stadigt. De utgör för närvarande nästan 54 procent av alla invandrare. Det som gör problemet ännu allvarligare är att de drabbas av mycket hög arbetslöshet.

Deras beroende försvåras ytterligare av att ett stort antal invandrare lever i samhällets utkant och har mycket begränsad tillgång till den offentliga förvaltningen, politiken och ekonomin. Bland invandrargrupper är kvinnorna offer för dubbel diskriminering, dvs. både könsdiskriminering och etnisk diskriminering. Invandrarnas största problem, nämligen arbetslöshet, uteslutning från utbildning och en situation av rättsosäkerhet drabbar också kvinnor och barn hårdast. Det är tragiskt att runt fem tusen invandrarkvinnor årligen utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, tvångsäktenskap, könsstympning och hedersrelaterat våld.

Jag anser att det är särskilt viktigt att Europeiska kommissionen har utsett 2007 till Europeiska året för lika möjligheter för alla och 2008 till Europeiska året för interkulturell dialog. Jag hoppas att dessa program ger oss chansen att ta itu med alla dessa problem och så långt som möjligt hitta lösningar på dem. Därför har jag och ministern för sociala frågor och sysselsättning tillkännagett en rad program i Ungern med anledning av Europeiska året för lika möjligheter 2007.

Betänkande: Pittella (A6-0444/2006)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det minskade budgetgenomförandet för struktur- och sammanhållningsfonderna är ett av skälen till att denna ändringsbudget för 2006 har tagits fram.

På grund av att den inte genomförts har man föreslagit att anslag på 2,5 miljarder euro ska dras tillbaka under följande budgetrubriker: 1,5 miljarder euro under Europeiska regionala utvecklingsfonden, 500 miljoner euro under Europeiska socialfonden och 500 miljoner euro under Sammanhållningsfonden.

Oavsett skälen till kommissionens förslag att dra tillbaka medel som öronmärkts för sammanhållningspolitik motsvarande denna minskning har vi sett att detta är normal praxis.

Det behövs därför en noggrann undersökning av skälen till det minskade budgetgenomförandet, och vi får inte tillåta att denna viktiga undersökning – om till exempel effekterna av stabilitetspaktens kriterier på den offentliga finansieringen i medlemsstaterna och av medlemsstaternas minskade bidrag till gemenskapsbudgeten – används som en förevändning för att minska andelen medel som årligen avsätts till struktur- och sammanhållningsfonderna i gemenskapsbudgeten.

Betänkande: Hieronymi (A6-0399/2006)

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för ordet. Jag ska förklara varför jag röstade för Ruth Hieronymis betänkande om sändningsverksamhet för television, som jag anser är mycket viktigt och välarbetat.

Genom att rösta för betänkandet uttryckte jag min personliga och alla italienska och europeiska pensionstagares förhoppning om att man inom tv-programmen fortsättningsvis kommer att rikta särskild uppmärksamhet mot äldres värdighet och engagemang inom kulturvärlden.

Det är mycket trevligt att se ungt folk i tv-programmen, och det är också trevligt för äldre att se så många vackra män och kvinnor, men jag tycker att det är viktigt att äldre människors kvaliteter också visas på tv.

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi röstade nej till betänkandet om förslaget till direktiv om audiovisuella medietjänster. Det är nödvändigt med gemensamma EU-regler gällande TV-sändningar och andra audiovisuella medier i ett alltmer gränslöst Europa. Vi anser dock att direktivet måste garantera en hög skyddsnivå för konsumenterna, framför allt vad gäller reklam riktad till barn och reklam för alkoholhaltiga drycker.

Det bör dessutom vara möjligt för det mottagande landet att påverka programinnehållet i de sändningar som specifikt riktar sig dit. Resultatet vid omröstningen innebär en alltför kraftig liberalisering av reglerna för reklam. Dessutom riskerar nu vårt svenska förbud mot reklam riktad till barn och alkoholreklam att undermineras, vilket är oacceptabelt.

  Christopher Beazley (PPE-DE), skriftlig. (EN) Brittiska konservativa ledamöter från PPE-DE-gruppen stöder Ruth Hieronymis betänkande (COM(2005)0646 – C6-0443/2005 – 2005/0260(COD)), särskilt eftersom det inkluderar stöd för samreglering och självreglering och 30-minutersregeln för reklaminslag.

De andra viktiga aspekterna som gäller ursprungslandsprincipen, produktplacering och korta inslag har avsevärt modifierats av föredraganden sedan kommissionen offentliggjorde sin ursprungliga text.

Vi skulle vilja gratulera Ruth Hieronymi till hennes flitiga arbete under de många offentliga utfrågningarna, vilka inkluderade de lämpliga lagstiftningsintressena och kommersiella intressena från Storbritannien, och till att hon har utarbetat ett balanserat, genomförbart och varaktigt arbete som innefattar många av de förbättringar som kollegerna föreslagit.

  Dorette Corbey (PSE), skriftlig. (NL) Till skillnad från de andra nederländska ledamöterna i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är jag för ändringsförslagen 170, 156 och 177 som syftar till att begränsa reklam för ohälsosamma livsmedel som riktar sig till barn, och jag har följande argument för det beslutet:

1. Ett av fyra barn i EU lider av fetma till följd av en undermålig diet i kombination med otillräcklig motion. Barn som lider av fetma får en dålig start i livet när det gäller både den sociala och den fysiska utvecklingen. Forskning visar att reklam har stor inverkan på konsumtions- och inköpsmönster.

2. Det finns ett brett stöd hos allmänheten för att begränsa reklam för ohälsosamma livsmedel. Livsmedelscentret, Hjärtfonden och Konsumentorganisationen förespråkar alla ett förbud mot tv-reklam för ohälsosamma livsmedel som riktar sig till små barn. Enligt opinionsundersökningar från Livsmedelscentret och en enkät i Algemeen Dagblad lördagen den 2 december ställer nästan hälften av alla föräldrar sig positiva till att begränsa eller förbjuda aggressiv marknadsföring.

3. Frågan är förstås om denna situation kräver ett rättsligt förbud eller självreglering. Personligen skulle jag föredra självreglering såvida det inte visade sig att uppförandekoderna var ineffektiva. Det kan också diskuteras om det skulle vara bättre att införa en begränsning eller ett förbud på nationell nivå eller på EU-nivå. Jag är i vilket fall som helst för att detta tillåts på nationell nivå. Med detta tv-direktiv måste vi undvika att hamna i en situation där medlemsstaterna inte längre har en talan i dessa frågor.

Eftersom tv-direktivet läggs fram för en första behandling är det ännu inte en slutlig rättsakt. Därför är det vid detta stadium bättre att stödja de ändringar som går i rätt riktning och som också ger Nederländerna bästa chansen att behålla rätten att begränsa reklamen. Vi skulle sända ut ett politiskt budskap om att barns hälsa är viktigare än livsmedelsindustrins kommersiella intressen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Syftet påstås vara att ändra det befintliga direktivet under förevändning av televisionens utveckling, men det verkliga syftet är att se till att säkra vinsterna för privata tv-bolag. En rad studier har visat att folk tittar på mindre reklam eftersom de kan byta kanal, och det är anledningen till att reklam allt oftare visas på samma tid på de olika kanalerna. Vinsterna från reklam är inte så stora som de en gång var eftersom kanalerna inte kan garantera reklamköparna tittare, och allt inom television mäts i tittarsiffror.

Reklamen måste därför omformas så att den kan fortsätta att vara vinstgivande, till exempel genom produktplacering, delad skärm, kampanjer, virtuell reklam och interaktiv reklam. Samma sak gäller hur stor del av programtiden som reklamen får utgöra. Det förekom också ett antal förslag om reklam för mat och dryck med hög kalorihalt under barnprogram.

På grund av detta, och eftersom de hållningar som är minst gynnsamma för allmänheten antogs och de mest sårbara samhällsgrupperna inte har skyddats, har vi inte röstat för detta betänkande.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan förkastar kommissionens förslag. Rådet behandlade ärendet i november inför Europaparlamentets första behandling nu i december. Man enades om en kompromiss, vilken emellertid inte stöddes av sju länder, däribland Sverige.

Den så kallade ursprungslandsprincipen, som innebär att TV-bolag skall följa reglerna i det land som de sänder ifrån, oavsett i vilket land programmen sedan visas, ifrågasätts av Sverige (och Junilistan), eftersom det innebär problem att exempelvis TV 3 och Kanal 5 sänder från Storbritannien där de omfattas av brittisk lagstiftning och inte svensk. Sverige har i rådet kämpat för att mottagarlandet skall få vidta åtgärder mot TV-bolag som sänder från annat EU-land för att uppsåtligen kringgå de nationella reglerna.

Kulturutskottet har föreslagit en ändring som rör fall då en leverantör av medietjänster har etablerat sig i medlemsstaten med jurisdiktion ”i syfte att kringgå de striktare bestämmelser på områden” som samordnas genom direktivet. Vi hade dock gärna sett en fortsatt beredning av ärendet för att få en starkare skrivning.

Sverige och Junilistan anser att både reklam som riktas till barn och alkoholreklam skall förbjudas helt.

Vi har försökt att i möjligaste mån rösta för en förbättring av direktivet enligt ovan angivna riktlinjer.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade nej i den slutliga omröstningen om tv-sändningar, eftersom jag anser att programmen kommer att översvämmas av reklam som en följd av detta betänkande.

Jag beklagar att parlamentet förkastar ansträngningarna att förbjuda reklam för skräpmat under barnprogram.

Dagens omröstning kommer utan tvekan att leda till sämre programkvalitet i EU.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig.– (FR) Jag röstade för den version av direktivet om audiovisuella tjänster som ändrats genom föredragandens kompromissändringar eftersom dessa gör direktivet genomförbart och rimligt.

Ursprungslandsprincipen som är djupt rotad i direktivet är av yttersta vikt. Den kommer att göra att tv-kanalerna kan vara stationerade i sina medlemsstater och därifrån sända programmen i alla EU:s medlemsstater.

Jag anser dessutom att kompromissen om produktplacering är genomförbar eftersom den garanterar oberoende europeiska producenter intäkter och samtidigt skyddar konsumenterna mot allvarliga överträdelser och håller reklamen borta från barnprogram.

När det gäller reklamavbrott röstade jag för en 30-minutersintervall eftersom det är realistiskt med tanke på den genomsnittliga längden på tv-programmen i EU. Detta intervall garanterar de privata kanalerna en tillbörlig inkomst som de kan fortsätta att finansiera programproduktionen med. Jag stöder godkännandet av enstaka reklaminslag av samma anledning. De striktare restriktioner mot reklam som vänsteranhängarna i parlamentet har föreslagit skulle få skadliga konsekvenser för europeiska tv-produktioner och leda till en betydande förlust av intäkter för privata kanaler, som beräknas till cirka 200 miljoner euro om året.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande och för de ändringsförslag som gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda minderåriga samt att begränsa tiden för alkoholreklam och reklam för ohälsosamma livsmedel. Jag stödde också ett ändringsförslag som gör det möjligt för medlemsstaterna att vidta åtgärder mot ett programföretag som etablerar sig i en annan medlemsstat i avsikt att kringgå nationell lagstiftning.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag röstade emot ändringsförslag 226, vilket handlar om uppförandekoden för livsmedelsreklam riktad mot barn, eftersom jag inte anser att detta ändringsförslag är tillräckligt strikt formulerat för att få medlemsstaterna att ta itu med det brådskande problemet med ökad fetma bland barn.

Jag stödde ändringsförslag 170 för att markera att det finns ett behov av att undersöka frågan om marknadsföring av ohälsosamma födoämnen till barn.

När det gäller ändringsförslag 169 som gäller alkohol, stöder jag kravet på ett förbud mot alkoholreklam före kl. 21.00, trots att vi på Irland har en stark frivillig kod. I mars 2007 planerar man att göra en översyn av kodens första år och detta kommer att hjälpa oss att fatta beslut om kodernas effektivitet och andra saker som rör koderna.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Parlamentet har genom att motstå frestelsen att reglera allting, att låta sin vilja gå ut över allting och att kontrollera allting lyckats med att göra ett positivt bidrag till detta direktivförslag. I strävan efter balans och kompromiss har naturligtvis vissa relevanta aspekter slagits ut eller reglerats mindre väl. Jag anser att vi, när det gäller icke-linjära tjänster, har gått längre än vad som behövdes med de kunskaper och erfarenheter vi har på området. De uppnådda lösningarna är dessutom balanserade trots några av parlamentsledamöternas berömda jakt på överdriven lagstiftning. När det gäller radiosändning får konsumenterna mer och mer makt. Detta är något positivt som vi bör ta hänsyn till. Vi bör ha som regel att ge konsumenterna tydlig information så att de sedan kan agera utifrån den.

Jag anser därför att man tagit allmän hänsyn till konsumenternas och industrins intressen, och det räcker för en ja-röst från mig.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig.– (FR) Jag röstade för Ruth Hieronymis utmärkta betänkande om ändring av direktivet Television utan gränser som syftar till att integrera avancerade tekniska innovationer.

Det gläder mig att direktivet har kvar taket för produktionskvoter på europeiska produktioner och skyddet av minderåriga mot vissa överträdelser. Att främja kulturell mångfald och europeiska värderingar om tolerans innebär också att hindra anstiftan till hat oavsett om det sprids via satellit-tv eller Internet. Därför stödde jag ändringsförslagen där man rekommenderade att utöka ”filtreringen” till ”icke-linjära tjänster”. Det är det bästa sättet att förhindra terrorismfrämjande program från att sändas inom EU:s gränser i framtiden.

Jag vill slutligen berömma parlamentsledamöterna för den mycket insatta omröstningen som tyder på att man erkänner reklamens viktiga bidrag till att skapa oberoende kvalitetsproduktioner och underhållningstelevision som lever upp till EU-medborgarnas förväntningar. Jag vill även påpeka att de kommersiella bolagen föregår med gott exempel. Mer än 30 procent av programmen går till oberoende producenter. Detta är långt över den kvot på 10 procent som fastslås i direktivet, men framför allt satsar de dubbelt så mycket som sina konkurrenter i den offentliga sektorn.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Tv-reklam för alkohol och tobaksprodukter är en del av det som behandlas i detta direktiv. Ändå har produktplacering av dessa produkter behandlats annorlunda i dagens omröstning. Jag röstade för att hålla tobaken borta från tv-rutorna och begränsa alkoholreklam. Men fastän tobak förbjöds fick alkohol inte tillräckligt med röster. Med tanke på den olycka som alkoholen orsaker i många familjer i hela EU, samt relaterade hälsoproblem, anser jag att detta resultat är otillfredsställande. I synnerhet måste vi hindra att ungdomar lockas att dricka.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Det är enorma förändringar på gång i den audiovisuella industrin, och i det hänseendet är ju översynen av direktivet Television utan gränser bra. Åtskillnaden mellan linjära (traditionell tv, Internet och mobiltelefoni) och icke-linjära tjänster, det vill säga sådana som tillhandahålls på begäran, gör att vi måste formulera grundläggande skyddsregler för unga människor för att förhindra anstiftan till rashat eller smygreklam. Som texten ser ut nu har den bra och dåliga sidor. Till de bra hör bland annat en förordning om sändning av korta utdrag ur fotbollsmatcher eller andra evenemang. Förslaget om att införa en minimigräns för den tid programmen inte får avbrytas av reklam (45 minuter) är också försvarbar.

Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen beklagar att förslaget att begränsa antalet reklamavbrott till högst tre i timmen inte godkändes och att produktplaceringen är så tvetydig. Vi överlåter åt medlemsstaterna att fatta beslut. Gränsen mellan ”produktplacering” och ”produktionsstöd” är mycket otydlig, och det gör det ofrånkomligt med tvivel och kontroverser. De gröna tycker också att det är synd att man har urvattnat förslaget om att begränsa reklam för ohälsosamma livsmedel under barnprogram. Det är också synd att hänvisningen till pluralism och skyddet mot mediekoncentration bara har tagits med i skälen och inte i artiklarna.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Barns hälsa i EU måste vara en av våra viktigaste frågor. Marknadsföring riktad till barn för livsmedel som innehåller mycket socker, salt och fett undergräver insatserna i kampen mot fetma hos barn, ett problem som berör vart femte barn i EU. Sådan marknadsföring gör det allt svårare för föräldrar att uppmuntra sunda kostvanor. Därför är det nödvändigt att begränsa sådan marknadsföring för att hantera detta problem.

Vidare godkände EU:s ministrar (i november) och Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (förra veckan) WHO:s krav på införande av sträng lagstiftning inom detta område. Vi som lagstiftare måste göra allt vi kan för att skydda barns hälsa och införa ett förbud mot reklam för dessa typer av ohälsosamma produkter som riktas till barn.

Dessutom ställer jag mig till fullo bakom det ändringsförslag som skulle ha begränsat alkoholreklam till efter kl. 21.00 på kvällen.

Det är med stor besvikelse som jag noterar att omröstningen i dag inte gick tillräckligt långt för att skydda barns hälsa.

  Marc Tarabella (PSE), skriftlig.– (FR) Jag bestämde mig för att rösta för Ruth Hieronymis betänkande eftersom det innehåller många framsteg på tv-sändningsområdet.

Jag ser positivt på bland annat antagandet av ändringsförslag 227 där man förbjuder produktplacering i nyheterna och program om aktuella händelser, politiska sändningar, barnprogram, dokumentärer och rådgivningsprogram och bara på stränga villkor tillåter den i biograffilmer, filmer, tv-serier och sportsändningar.

Jag är dock starkt kritisk till två frågor i detta betänkande. Jag beklagar att parlamentet med en rösts marginal röstade för att avbryta tv-filmer, biograffilmer, barnprogram samt nyheter och program om aktuella händelser med reklamavbrott var 30:e minut i stället för var 45:e minut, vilket röstades fram i utskottet för kultur och utbildning.

Jag beklagar också omröstningen om ändringsförslag 221 om undantag från ursprungslandsprincipen som gör att en medlemsstat kan anta mer detaljerade eller strängare bestämmelser. Denna ändring är ett hot mot den kulturella mångfalden, en princip som Europaparlamentet har en skyldighet att försvara.

Betänkande: Bachelot-Narquin (A6-0385/2006)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Globaliseringen, som är vad det här handlar om, äger rum oavsett om vi vill det eller inte, och den går hand i hand med öppnandet av marknader, internationell konkurrens, ekonomisk tillväxt och skapande av ny sysselsättning, men tyvärr också med förlust av arbetstillfällen i mindre konkurrenskraftiga sektorer.

Eftersom vi måste utnyttja de möjligheter som globaliseringen erbjuder och stödja de arbetstagare som drabbas negativt av den, är dock inrättandet av Europeiska fonden för justering något mycket positivt. Delegationen från Österrikiska folkpartiet, med sin kunskap om de österrikiska företagens struktur och storlek, har emellertid krävt en ändring som går ut på att fonden skulle kunna utnyttjas så snart 500 – i stället för 1 000 – arbetstagare sagts upp, och att ett motsvarande belopp skulle betalas ut.

Vi ser alla dessa åtgärder – från mikrolån till utbildning – som något positivt och stöder därför betänkandet som helhet.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för att ni ger mig ordet en andra gång i samband med Roselyne Bachelot-Narquins viktiga dokument, som med rätta syftar till att skydda oss europeiska medborgare från globaliseringsproblem.

Jag röstade för betänkandet och hoppas i detta fall att vi, till följd av globaliseringen, kommer att få se åtgärder inte bara i form av ekonomiskt stöd, dvs. pengar, utan även i form av kulturellt stöd. Jag ser det nämligen som betydelsefullt att vi förstår att globalisering också innebär en gemensam värld, och jag vill därför uppmana de äldre att inse att de lever i en nationalstat men också i världen, och att alla äldre människor i denna värld, i likhet med alla ungdomar, har vissa behov.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Den ökade konkurrens för företagen och de ökade möjligheter till nya, billigare och bättre produkter för konsumenterna som följer av globaliseringen ställer nya krav på flexibilitet, nytänkande och anpassningsförmåga.

Det är genom att vi anstränger oss för att bli bättre, effektivare och snabbare som vi möter globaliseringens nya krav och möjligheter. Den redan inrättade globaliseringsfondens effekt blir den motsatta. Den bromsar upp förnyelsen och fördröjer anpassningen utan att se till de möjligheter som globaliseringen ger.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. (PT) Det råder ingen tvekan om att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att bli ett värdefullt ekonomiskt instrument för att på europeisk nivå kompensera för de sysselsättningsförluster som blir resultatet när marknaderna öppnas och trycket från den internationella konkurrensen ökar. Arbetslöshet är en av de främsta negativa effekter som den (ekonomiska) globaliseringen för med sig, vid sidan av de erkända fördelarna.

Jag är dock oerhört besviken över att syftet med fonden enligt kommissionens förslag är att ge EU möjlighet att erbjuda stöd för att skapa ny sysselsättning endast för arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av betydande strukturförändringar inom världshandeln. Denna hållning visar att man missförstått företeelsen globalisering. Man förbiser att den fria rörligheten för kapital och avregleringen av marknaden, som också är drivkrafter bakom globaliseringen, vid sidan av liberaliseringen av världshandeln, kan orsaka de sysselsättningsförluster som tillskrivs globaliseringen. Mot denna bakgrund lade jag fram flera ändringsförslag i samband med yttrandet från utskottet för regional utveckling, som Jamila Madeira ansvarade för.

Det betänkande vi diskuterar innebär visserligen att tillämpningsområdet för fonden förblir detsamma, men det innehåller också en rad förslag till ändringar av kommissionens förslag, som förbättrar, kompletterar och förtydligar det. Jag röstade därför för.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi är mycket besvikna över att de förslag vi lagt fram för att förbättra tillåtlighetskriterierna och framför allt göra det möjligt att bevilja stöd vid utflyttning till länder utanför EU förkastats. Detta kan verka orättvist för de arbetstagare som sagts upp till följd av utflyttning eller omstrukturering inom EU.

Avvisandet av våra förslag gjorde det ännu tydligare att EU genom att upprätta denna fond försöker ge arbetstagarna intrycket att man vill bekämpa globaliseringens negativa effekter, medan det i själva verket handlar om en symbolisk åtgärd som inte innebär några lösningar. Budgeten är begränsad och tillåtlighetskriterierna strikta.

Kommissionen uppskattar att mellan 35 000 och 50 000 arbetstagare skulle kunna utnyttja fonden, men bara under 2005 uppgick antalet arbetstagare som sagts upp till följd av omstrukturering till så många som 570 000. Arbetslösheten berodde till största delen på utflyttning inom EU och inget stöd kunde därmed beviljas.

Vi lade därför ned våra röster i den slutliga omröstningen.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Jag funderar över vilket ord som bäst beskriver Roselyne Bachelot-Narquins betänkande om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

Demagogiskt? Ja, för bakom en tilltalande titel som antyder att Bryssel kommer att rycka ut och hjälpa dem som drabbas ekonomiskt och socialt av en ohämmad globalisering finner man en krassare verklighet. Kriterierna och metoderna för att bevilja stöd från denna fond leder till farhågor för att detta stöd inte kommer att gå till vare sig de anställda eller de delar av arbetsmarknaden som behöver det. De kan rentav uppmuntra företag att kringgå bestämmelserna eller att försöka göra sidovinster.

Överflödigt? Otvivelaktigt, precis som Europeiska socialfonden.

Cyniskt? Absolut, eftersom kommissionen gör anspråk på att lindra konsekvenserna av sin egen internationalistiska politik i fråga om ekonomi och handel. Det vore mindre kostsamt för kommissionen att göra avkall på denna politik till förmån för europeiska företag och anställda.

Det är emellertid inte alla som ser betänkandet som värdelöst, och det är definitivt mycket användbart som propaganda från Bryssels sida. Enligt artikel 9 i förordningen, som förstärks ytterligare av Roselyne Bachelot-Narquins ändringsförslag 38, måste ju medlemsstaterna faktiskt berätta för alla att det är kommissionen som betalar. Som om dessa pengar inte kom från medlemsstaternas budgetar, det vill säga ur européernas egna fickor!

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi är starkt kritiska till de tankegångar som ligger bakom inrättandet av en globaliseringsfond. Till att börja med utgår förslaget från att globaliseringen som sådan utgör ett problem. Vi anser dock att globaliseringen innebär en möjlighet, inte minst för fattiga utvecklingsländer, förutsatt att betydande ekonomiska aktörer, såsom EU och USA, reformerar sina respektive protektionistiska handelspolitiska positioner inom WTO.

EU:s medlemsländer är förmögna att vidta nationella åtgärder för att bistå de sektorer som de anser är i behov av ekonomiskt stöd. En särskild EU-fond borgar för godtycke, ineffektivitet, byråkrati och omotiverade utgifter. Hur ska kommissionen på ett relevant sätt bedöma om en sektor har drabbats negativt av globaliseringen? Vi har utifrån ovan redovisade ståndpunkter röstat nej till det aktuella betänkandet.

  Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Denna europeiska fond, med ett maximalt anslag på 500 miljoner euro per år, är avsedd att lindra effekterna av globaliseringen för anställda som drabbas av omstrukturering.

Detta är inte en ny form av stöd till företag, utan extra bistånd för att hjälpa anställda som blivit arbetslösa till följd av förändringar i världshandeln att finna ny sysselsättning.

Fonden kommer att kunna utnyttjas om tre villkor uppfylls, dvs. att minst 1 000 arbetstagare har sagts upp, att detta har fått allvarliga effekter för sysselsättningen och den lokala ekonomin samt att det hänger samman med en störning av världshandeln. Fonden kan alltså bara utnyttjas när ”genomgripande strukturförändringar inom världshandeln leder till en allvarlig ekonomisk störning”, t.ex. en kraftigt ökad import, successivt minskade marknadsandelar för EU inom en sektor eller en företagsutflyttning till ett tredjeland.

Jag välkomnar antagandet av fonden för justering för globaliseringseffekter, som är en reaktion på européernas oro för globaliseringens negativa effekter och kommer att bidra till större ekonomisk och social sammanhållning i EU.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Till skillnad från föredraganden anser jag inte att globalisering utgör en möjlighet för Frankrike och Europa. De multinationella företagens ekonomiska vinster är en sak och de ekonomiska och sociala vinsterna med avseende på sysselsättning och skydd av Europas industristruktur är något helt annat.

Inrättandet av en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter, som framställs som en önskan att kompensera för utflyttningar, kommer bara att innebära att vi får ännu ett byråkratiskt och demagogiskt verktyg. För att vara mer effektiva och uppriktiga mot sig själva borde EU-anhängarna i stället ha inriktat sig på att förbättra och stärka Europeiska socialfonden.

Själv anser jag att det bara är med hjälp av förmånsbehandling och skydd på nationell nivå och EU-nivå som vi kan rädda våra arbeten genom att omdefiniera reglerna för rättvis världshandel.

Denna justeringsfond är dessutom oacceptabel, inte minst därför att den syftar till att underminera medlemsstaternas arbete, eftersom tanken är att insatser för att främja solidaritet endast bör göras på EU-nivå och inte längre på nationell eller regional nivå.

Ekonomiskt smärtstillande medel av detta slag kommer inte att minska vårt folks sociala lidande. Det kommer en dag när de kommer att be om förklaringar.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag tillhör dem som anser att fonden för justering för globaliseringseffekter är fullständigt överflödig, eller rentav kontraproduktiv. Den är urtypen för en dålig variant av en god idé, men när en sådan idé väl har lanserats är det svårt att stoppa den.

Vi har strukturfonder, vi har Europeiska socialfonden och andra fonder som fungerar och är väl rustade för att hantera omstruktureringens utmaningar och konsekvenser, som är kopplade till utflyttningen, något som man nog kan hävda hänger samman med globaliseringen i sig.

Det är fullständigt absurt att vissa ändringsförslag går ut på att fastställa mål för denna fond som inte kommer att bidra till den strukturella reformrelaterade förbättringen av EU:s konkurrenskraft och som inte kan nås med hjälp av fonden.

Jag vet att allt motstånd mot denna fond kan tolkas som bristande förståelse för de negativa effekterna av globaliseringsrelaterade utflyttningar. Den tolkningen är obefogad. Vi är väl medvetna om européernas farhågor i fråga om globaliseringen. Vi vill åtgärda situationen med konstruktiva strukturreformer och inte med en fond som ger företagen en utmärkt ursäkt och ett rent samvete. Fonden innebär faktiskt att de i förtäckta ordalag uppmuntras till utflyttning, eftersom de inte längre behöver bekymra sig för de negativa sysselsättningseffekterna i EU.

  Thomas Mann (PPE-DE), skriftlig. (DE) Jag har just röstat mot globaliseringsfonden. Den präglas visserligen av rätt synsätt, nämligen avsikten att genom omskolning och återintegrering hjälpa de arbetstagare som förlorat sina arbeten till följd av internationella företagsutflyttningar, men sättet att genomföra detta lämnar en hel del att önska.

Fonden innebär att man tar itu med saker på fel sätt, eftersom det är symtomen i stället för orsakerna till uppsägningarna som åtgärdas. Förfarandena för godkännande är alltför invecklade, och den omfattande byråkratin ger upphov till avsevärda kostnader.

Men framför allt innebär vägran att sänka tröskeln från 1 000 uppsagda arbetstagare till 500 att fonden inte är till någon nytta för små och medelstora företag, och när färre än 1 000 arbetstagare sägs upp får dessutom endast 15 procent av medlen betalas ut i stället för de 20 procent som vi vill ha. Det är meningen att tillgång till fonden ska medges när en viss medlemsstat rapporterar 1 000 uppsägningar från sina små och medelstora företag under en niomånadersperiod. Utskottet för sysselsättning och sociala frågor hade begärt en tolvmånadersperiod.

Mottagarna kommer att bli bittert besvikna när pengarna – högst 500 miljoner euro per år – tar slut. Om EU väcker stora förhoppningar men inte håller sina löften kommer det att leda till frustration hos allmänheten. Min ståndpunkt delas av mina kolleger i CDU/CSU:s grupp här i parlamentet.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Vi stöder starkt åtgärderna för att förbättra situationen för arbetstagare som blivit arbetslösa genom omlokalisering av företag, men vi anser inte att Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter räcker till.

De tillgängliga medlen är helt otillräckliga och når mindre än 10 procent av de arbetstagare som blivit arbetslösa genom omstruktureringsprocesser. De som drabbats av omstrukturering och arbetslöshet i små och medelstora företag i mindre medlemsstater, vilket har en stor inverkan på nationella, regionala och lokala ekonomier, kommer att ha mycket liten nytta av Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter.

Vi välkomnar att vissa arbetslösa arbetstagare från stora företag kommer att ha tillgång till denna fond, och vi uppmanar de berörda företagen att allvarligt förhandla med arbetstagarnas företrädare och att inte utnyttja denna fond för att dra sig undan sina sociala skyldigheter.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en välgörenhetsfond varifrån klumpsummor betalas ut i ett försök att vilseleda och lura arbetstagarna.

Dess syfte påstås vara att ge bistånd och visa solidaritet med arbetstagare som blivit arbetslösa i områden som drabbats av företagsutflyttningar, med andra ord där kapitalet vill maximera sina vinster genom att flytta till länder med lägre arbetskraftskostnad.

De kriterier som fastställs i förordningen om fondens tillämpning är så strikta att ett minimalt antal arbetstagare kommer att ha rätt till stöd, eftersom det betalas ut i områden där minst 1 000 arbetstagare till följd av företagsutflyttningar sägs upp från ett företag eller minst 1 000 arbetstagare sägs upp under en sexmånadersperiod (eller en tolvmånadersperiod som föreslås i utskottets betänkande), motsvarande 1 procent av sysselsättningen i regionen.

Stöd kan bara begäras genom en ansökan från medlemsstatens regering och inte från arbetstagarna eller deras fackförening, och det betalas bara ut av regeringen. Arbetstagarna är alltså helt utlämnade till regeringarna, som kan använda stödet selektivt för att utöva påtryckningar och tvång gentemot arbetstagarna och för att styra viljor och dämpa arbetstagarnas indignation.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) EU tänker hjälpa dem som drabbas av företagsutflyttningar. Från och med den 1 januari kommer, tack vare en fond för justering för globaliseringseffekter, så mycket som 500 miljoner euro varje år att kunna tilldelas anställda som drabbats av internationell omstrukturering. Dessa anställda kommer att kunna förlita sig på EU för att få det lättare, eller snarare mindre svårt, att omskola sig. Individuell utbildning, mikrokrediter och flytthjälp – det är tydligt att det handlar om att rädda anställda, inte företag.

En fråga är uppenbar för oss alla. Kommer de anställda vid VW Vorst att kunna förlita sig på den europeiska solidariteten?

Kriterierna för tillgång till fonden är strikta: minst 1 000 personer, inklusive underleverantörer, måste bli arbetslösa, och det måste få allvarliga följder för den lokala ekonomin. Framför allt måste dock de belgiska myndigheterna kunna bevisa att omstruktureringen är följden av ”genomgripande strukturförändringar inom världshandeln”, och det är ingen självklarhet. EU står här inför ett uppenbart fall av social konkurrens inom sitt territorium, och kommissionen måste visa flexibilitet när kriterierna granskas.

Bilden av EU och vår föreställning om solidaritet på EU-nivå står på spel!

  Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för kompromissen om inrättandet av en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter. Globaliseringen är en verklighet som kan vara förmånlig om den går hederligt och rättvist till.

När globaliseringen får negativa effekter för anställda är EU emellertid skyldigt att i solidaritetens namn lindra konsekvenserna av strukturförändringar i världshandeln. Denna fond, som uppgår till 500 miljoner euro, kommer inte att användas för att finansiera omstrukturering av företag utan för att hjälpa anställda som blivit arbetslösa, särskilt i deras ansträngningar att komma in på arbetsmarknaden igen.

Fonden är ett viktigt instrument, eftersom den bidrar till att visa att EU tar full hänsyn till globaliseringens sociala effekter och att man inte håller på att förlora intresset för de anställdas öde. Tanken på en sådan fond föddes 2005, när man såg liberaliseringens och konkurrensens effekter för textil- och konfektionssektorn, och i synnerhet för dess anställda. Redan två år senare, 2007, träder denna fond i kraft och kan verkligen uppfylla de arbetslösa arbetstagarnas förväntningar. Ja, EU kan komma nära sina medborgare, det bevisar vi i dag!

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. Jag anser att globaliseringens effekter för utvecklingen i världen är goda och har tjänat oss väl. Idag har vi röstat om ett betänkande om en europeisk fond för globaliseringseffekter. Betänkandet innehåller en hel del kritiska skrivningar om just dessa effekter. De förändrade mönstren inom världshandeln har inte alls medfört så negativa effekter som betänkandet vill göra gällande.

Min inställning till globaliseringen och det allt större utbyte som sker vad gäller personer, varor tjänster och kapital är positivt. Jag anser att en värld med öppna gränser där demokrati och mänskliga rättigheter är de värderingar som styr umgänget mellan människor liksom mellan länder är eftersträvansvärd. Globaliseringen har skapat, och fortsätter att skapa, stora möjligheter att befria människor från förtryck och misär, öka välståndet samt ge större förutsättningar för demokrati. Därför valde jag idag att rösta nej till betänkandet.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Eftersom alla företeelser såsom massavskedanden till följd av nedläggningar, omfattande omstrukturering inom sektorer som påverkas av globaliseringen och kollektiva uppsägningar i mindre skala till följd av strukturförändringar inom världshandeln påverkar den lokala arbetsmarknaden i hög grad, är en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter något positivt. Till skillnad från andra strukturfonder ger globaliseringsfonden medlemsstaterna möjlighet att snabbt och direkt föregripa akuta socioekonomiska nödsituationer, genom att de drabbade arbetstagarna efter uppsägningen kan återintegreras på arbetsmarknaden. Det är också bra att medlemsstaterna står för 50 procent av finansieringen och att stödet från denna fond bara kompletterar, och inte ersätter, dessa insatser.

Det gläder mig också att rådet och kommissionen stöder tanken på mikrolån som en aktiv arbetsmarknadsåtgärd. Det är dessutom positivt att äldre arbetstagare inte tvingas arbeta längre för lägre lön utan i stället ges ekonomiska incitament att stanna kvar på arbetsmarknaden.

Fondens konstruktion, som innebär att bidragen inte kan fångas upp av ”andra aktörer” utan direkt gynnar arbetstagarna, kan slutligen bara tjäna som ett exempel för andra strukturfonder.

  Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig. – (FR) Globaliseringen får negativa konsekvenser för de mest utsatta och minst kvalificerade arbetstagarna i vissa sektorer. Utflyttningar ger ett klimat av social osäkerhet som hindrar framsteg på det sociala området. Företag åtnjuter ett nytt slags frihet som trotsar gränser och lämnar mängder av ofta lågutbildade anställda utan arbete, människor som kommer att få det oerhört svårt att hitta sysselsättning igen. I Frankrike har elva tusen arbetstillfällen flyttats ut under de senaste tolv månaderna. Rädslan för utflyttningar sprider sig från region till region, och antalet förlorade arbetstillfällen per månad uppgår till nästan 1 000, en siffra som är mer än tillräcklig för att underblåsa social oro.

Jag röstade för Roselyne Bachelot-Narquins betänkande eftersom det innebär ett första gensvar på de europeiska arbetstagarnas berättigade oro. Inrättandet av en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter kommer att ge ett årligt belopp på 500 miljoner euro i stöd till arbetstagare som drabbats av internationell omstrukturering, för att de ska kunna återgå i arbete. Biståndet från fonden bör därför innebära att arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av strukturförändringar inom världshandeln visas solidaritet och får stöd, även om fonden antagligen kommer att visa sig otillräcklig.

Betänkande: Groote (A6-0301/2006)

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Den strategi som valts i denna rättsakt för att driva en utsläppsbaserad politik i fråga om luftkvalitet är visserligen den rätta, men jag tycker faktiskt att man kunde ha varit ambitiösare när det gäller gränsvärden för framför allt kväveoxider, för dessa föroreningar orsakar stora problem, främst i trånga bergsdalgångar.

Jag välkomnar ändå förslaget och röstade för att det ska antas, med hänsyn till den antalsbaserade metod som valts för framför allt partiklar. Nu måste kommissionen också genomföra detta på rätt sätt i praktiken. Det gläder mig också att se reparationsinformationen, som bör spridas till alla oberoende verkstäder.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tack för att ni ger mig ordet en tredje gång i samband med detta betänkande av Matthias Groote om att skydda EU:s medborgare från skadliga utsläpp från fordon.

Jag röstade för detta dokument med förhoppningen att det inom kort också kommer ett direktiv mot föroreningar från statligt håll, för tyvärr åstadkommer även staten ibland föroreningar som skadar människors hälsa och deras miljö.

Jag talar framför allt, men inte uteslutande, om lagar som bidrar till att förorena luften och göra det svårt eller rentav omöjligt för äldre och pensionärer att andas, eftersom de inte kan leva på otillräckliga pensioner.

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi hade gärna sett en snävare tidtabell för införandet av Euro 5 och lägre gränser för kvävedioxid utsläpp i Euro 6.

Vi röstade dock för kompromissen med ministerrådet, eftersom vi anser att den är bra och att en förlängning av processen inte skulle leda till bättre regler utan enbart till att tidtabellen för införandet skjuts upp.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Transporter står för en stor del av föroreningen av miljön och har väsentlig inverkan på klimatförändringen. Den nya så kallade Euro 5-normen kommer att inriktas specifikt på partiklar och kväveoxid, som släpps ut av fordon med dieselmotorer.

Denna extra skärpning av gränsvärdena för fordonsutsläpp av partiklar och kväveoxid är ett betydande steg framåt med avseende på folkhälsan.

Antagandet av detta betänkande kommer att stärka EU:s handelspotential när det gäller formgivning och tillverkning av rena fordon.

Den framtida Euro 6-normen kommer att innefatta strängare utsläppsgränser, särskilt för kväveoxid, och kommer samtidigt att främja teknologisk forskning för bilindustrin.

I den text som antagits föreslås också en tidsplan för tillämpningen av dessa två standarder som är krävande men genomförbar för bilsektorn.

Jag anser dock att vi måste fortsätta vara uppmärksamma på bilparkens förnyelse och alltså genomföra de senaste Euro-normerna med förhoppningen att uppnå avsevärda resultat i fråga om luftkvaliteten.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stödde detta kompromisspaket genom vilket bilindustrin kommer att tvingas tillverka miljövänligare och renare bilar, vilket kommer att bidra till att minska föroreningarna. Detta paket med ändringsförslag kommer att innebära att de bilar som tillverkas måste uppfylla fastställda gränser för utsläpp på lång sikt. Det kommer att uppmuntra bilindustrin att investera i teknik för att göra bilarna miljövänligare och hjälpa till att skydda vår miljö.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det förslag som vi röstat om i dag innehåller bestämmelser om en översyn av de gällande utsläppsgränserna för motorfordon och införlivande av fordon som drivs med biobränslen.

Ny teknik och vetenskapliga upptäckter har inneburit att vi kan eftersträva en hög miljöskyddsnivå och investera i dessa nya områden på bilmarknaden.

Vi kan inte i dagsläget nonchalera de utmaningar vi står inför på miljöområdet, och vi kan inte heller bortse från att en ny marknad håller på att växa fram på området för rena bränslen. Information till konsumenten om mindre förorenande fordon, om bilreparationer och om de nya produkter som tillverkarna släpper ut på marknaden är därför av stor betydelse när det gäller att skydda och investera i framtidens samhälle.

Det är återigen den inre marknadens sätt att fungera, främjandet av en miljömässigt hållbar utveckling och förbättringen av medborgarnas levnadsvillkor som äventyras.

Jag röstade därför för Grootebetänkandet.

Betänkande: Higgins (A6-0432/2006)

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill bara förklara varför jag motsatte mig ändringsförslag 1 till Jim Higgins betänkande, med andra ord en ändring av den rättsliga grunden från artikel 308 i fördraget till artikel 159.

Jag kan förstå varför många parlamentsledamöter skulle vilja stödja detta. Det kommer att utvidga parlamentets inflytande eftersom fonden har ekonomiska och sociala mål. Parlamentet är naturligtvis i sin fulla rätt. Emellertid är jag orolig över att det kan föra med sig oavsedda konsekvenser eftersom det inte är troligt att rådet kommer att instämma och att detta kommer att innebära en fördröjning. En sådan fördröjning skulle innebära fördröjd finansiering av projekt som redan har inletts.

Jag tror att detta skulle få mycket allvarliga följder eftersom det nu är en särskilt politiskt känslig tid i Nordirland. Vi står inför det slutliga steget och jag anser verkligen inte att vi behöver några negativa signaler från EU. Det är också i viss utsträckning en ihålig seger för parlamentet eftersom detta är sista gången som parlamentet tillfrågas om att godkänna finansiering för programmet, eftersom det löper ut 2010.

Dessutom röstade jag fel om ändringsförslag 169 till Ruth Hieronymis betänkande. Jag tryckte helt enkelt på fel knapp. Jag skulle ha tryckt på ”plus”.

  Talmannen. Er önskan att uttrycka en annan åsikt i denna fråga kommer att tas till protokollet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Trots att Irland och Storbritannien tillhör världens rikaste länder, finns det goda skäl att stödja Internationella fonden för Irland. De medlemsländer som önskar bidra till denna fond kan göra detta genom beslut i respektive nationellt parlament. Detta förfarande är mer demokratiskt och innebär dessutom att medlemsstaternas ekonomiska medel inte går en onödig omväg via EU:s budget. Vi har således röstat nej till det aktuella betänkandet.

Betänkande: Fruteau (A6-0422/2006)

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Herr talman! Bananer är ett ämne som gett upphov till en verklig tvålopera ända sedan 1990-talet. I Europa konsumerar vi bananer från tre olika regioner: upp till omkring 850 000 ton europeiska bananer som kommer från Franska Västindien, Kanarieöarna och Azorerna, bananer från AVS-länderna och slutligen ”dollarbananer”, som odlas i Latinamerika för Chiquitas och Doles räkning.

För tio år sedan inbringade tullarna på de 2,5 miljoner tonnen amerikanska bananer omkring 850 euro per ton; i dag är siffran 176 euro. Med andra ord ger EU de amerikanska multinationella företagen en gåva på 2 miljarder euro. Dessa bananer produceras dessutom i Ecuador av tioåriga barn som får 2 US-dollar per dag i lön. Dessa barn andas in bekämpningsmedel och drabbas av astma, problem med balansen och koordinationssvårigheter. På andra håll råder liknande arbetsförhållanden för dem som arbetar i växthus där man odlar rosor.

Under dessa omständigheter kan en 18-kilos låda bananer säljas för 3 US-dollar i Tyskland. Det kallas slaveri. Det är visserligen sant att parlamentet också tillämpar en form av slaveri när det anställer sammanträdespersonal. Herregud, en slav mer eller mindre gör väl ingen skillnad!

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi röstade mot ändringsförslag 10. Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet tolkar ändringsförslaget som ett sätt ge medlemsstater som så önskar möjlighet att ha kvar en del av produktionsstödet för bananer. Eftersom vi konsekvent arbetar för en frikoppling av jordbruksstödet är detta oacceptabelt. Ett produktionsstöd omöjliggör för bananproducenter från länder utanför EU att konkurrera på rättvisa villkor.

Vi är även kritiska mot förslaget i sin helhet som kommer att leda till ökade utgifter. En reform av organisationen av marknaden för bananer bör enligt vår mening leda till budgetbesparingar.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. (PT) Jag stöder helt kommissionens förslag med de ändringsförslag som framgår av detta betänkande. Förslagets syften, som stärks genom ändringsförslagen, är följande:

- Att behålla EU:s bananproduktion, som är den huvudsakliga jordbruksnäringen i vissa produktionsområden, nämligen de yttersta randområdena, och i regioner där den är av stor socioekonomisk betydelse.

- Att säkra bananproducenternas inkomster och förhindra att den ekonomiska situationen i banansektorn försämras.

- Att ge bananproducerande medlemsstater kontroll över beviljandet av stöd, så att det kan ske så effektivt som möjligt och med hänsyn till dessa regioners särskilda prioriteringar.

Jag röstade därför för detta betänkande.

I enlighet med önskemålen från de europeiska bananproducenterna (som är medlemmar i den europeiska sammanslutningen för bananproducenter), myndigheterna i de yttersta randområdena och de bananproducerande medlemsstaterna motsätter jag mig däremot tanken på att även i fortsättningen göra det obligatoriskt för producenterna att ansluta sig till en erkänd producentorganisation för att kunna få stöd, eftersom jag anser att det är motsägelsefullt och motverkar det sistnämnda syftet. Jag har därför lagt fram ett ändringsförslag om att låta medlemsstaterna besluta om detta bör vara ett obligatoriskt krav, som kommissionen föreslagit.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi har röstat nej till detta betänkande då det går helt i linje med EU:s bananodlares särintressen.

Vi tar bestämt avstånd från ändringsförslag 10 i betänkandet om att särbehandla stöden för bomull, olivolja, råtobak, humle och bananer.

Om enskilda medlemsländer av regionalpolitiska skäl vill gynna bananodling inom sitt territorium är det upp till dem, givetvis med beaktande av internationella handelsavtal och EU:s regler. Dock är det då upp till den enskilda medlemsstaten att finansiera detta stöd utan inblandning av Europeiska unionen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi motsätter oss en frikoppling av produktionsstödet, vilket är huvudtemat i kommissionens förslag om reformering av banansektorn. Kommissionen strävar efter att avskaffa ersättningen för producenterna och främja liberalisering av sektorn inom Världshandelsorganisationens ramar.

Även om de gällande bestämmelserna är otillräckliga skulle vi föredra att behålla dem eller att genomföra en reform som verkligen inriktades på de svårigheter som bananproducenterna står inför, med fokus på EU:s yttersta randområden och minst gynnade regioner.

Vi välkomnar antagandet av de ändringsförslag vi lagt fram. Dessa syftar för det första till att bibehålla systemet med årliga förskott under hela perioden och för det andra till att införa bestämmelser om presentation av en konsekvensanalysrapport om förordningens inverkan på producenternas inkomster.

Vi är mycket besvikna över att vissa ändringsförslag som vi lagt fram förkastats. I dessa föreslogs för det första en övergångsperiod på ett år innan förordningen träder i kraft och för det andra att referensperioden för beräkning av stödet skulle sträcka sig längre bakåt i tiden, till 2004 i stället för 2005.

Vi anser att betänkandet innebär förbättringar av vissa väsentliga delar av kommissionens förslag, i och med förslagen om partiell frikoppling av stödet och bibehållet stöd för producentorganisationer.

Slutligen motsätter vi oss förslaget att tillämpa systemet med frikopplat stöd på alla övriga sektorer som inte reformerats.

Resolutionsförslag: B6-0630/2006

  Michael Cashman (PSE), skriftlig. (EN) Den brittiska socialdemokratiska delegationen (EPLP) välkomnar antagandet av resolutionen om kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2007. Det är ett omfattande och ambitiöst arbetsprogram. Trots att det finns vissa utelämnanden som är beklagliga, stöder vi på det hela taget kommissionens program. I den särskilda frågan om medborgarnas säkerhet, rättvisa och invandring, stöder EPLP Europaparlamentets och de andra institutionernas allmänna ståndpunkt om den politiska utvecklingen inom detta viktiga område. Därmed understryker vi, i frågan om att maximera beslutsprocessens effektivitet inom detta område, att det i denna fråga är helt upp till medlemsstaterna i rådet att besluta.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade mot denna resolution om kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2007, eftersom det är mer av samma nyliberala politik som föreslås, med de katastrofala följder vi känner till, t.ex. ökad fattigdom och större sociala skillnader. Vad som verkligen behövs är i stället ett fullständigt avståndstagande från sådan politik och en radikal förändring, såsom föreslås i många punkter i vår grupps resolution.

Bland de förslag som vi lagt fram och som tyvärr förkastats vill vi framför allt fästa uppmärksamheten på vårt krav på att den pågående liberaliseringen av offentliga tjänster omedelbart upphör och att det görs ett bestämt åtagande om att förkorta arbetstiden utan lönesänkningar, så att nya arbetstillfällen kan skapas.

Vi beklagar också att kommissionen i sitt lagstiftnings- och arbetsprogram bortser från situationen i Mellanöstern, och vi ser det som oacceptabelt att inget ekonomiskt samarbete har inletts mellan EU och den palestinska myndigheten.

Vi är dessutom kritiska till att kommissionen inte presenterat några initiativ för att förbättra socialpolitiken och till att den liberaliserar ett antal sektorer, inklusive tjänstesektorn och energimarknaden.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder kommissionsordförandens krav på ny fokus på effektiva ekonomiska reformer genom den reviderade Lissabonagendan, där vi anser att man måste fokusera på att stimulera tillväxt och konkurrenskraft i EU vilket leder till högre sysselsättning.

Fullbordandet av den inre marknaden är också något som vi kan stödja och det effektiva genomförandet av tjänstedirektivet kommer att vara en viktig del i detta. Liberaliseringen och strävan efter en frihandelspolitik kommer att leda till en mer konkurrenskraftig och dynamisk ekonomi i EU. Vi stöder också den tonvikt som kommissionen lagt på avreglering och den starka strävan mot att genomföra konsekvensanalyser, något som brittiska konservativa länge har argumenterat för. Vi välkomnar också alla förnuftiga åtgärder som främjar miljön och kampen mot global fattigdom. Vi kan instämma i den tonvikt som lagts på kampen mot bedrägerier och bristfällig förvaltning.

Emellertid kan vi inte stödja kraven i denna resolution på genomförandet av EU:s konstitution, kraven på en gemensam invandrings-, visum- och asylpolitik eller påståendet att EU har otillräckliga medel för att ta itu med framtida utmaningar.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Kommissionens förslag till lagstiftningsprogram 2007 visar oerhört tydligt hur bristen på politiskt ledarskap i många medlemsstater komplicerar saker och ting för EU. Det stämmer visserligen att kommissionen är den av EU-institutionerna som står för drivkraften, men det är också sant att medlemsstaternas interna problem kräver en stor mängd energi.

En sak bör dock erkännas. Genom att lägga tonvikten på ekonomiska frågor – närmare bestämt teknologifrågan och den lika viktiga energifrågan – och inte fästa alltför stor vikt vid institutionella frågor, visar kommissionen att den förstått vad den bör prioritera. Det ständiga engagemanget för bättre lagstiftning tyder dessutom på förståelse för behovet att förenkla lagstiftningsmiljön. Vi hoppas att 2007 blir ett år då EU:s politiska nät nystas upp, så att det inte etableras en uppfattning att vi varken har ett projekt som kan mobilisera Europa eller den politiska kraften att genomföra ett sådant projekt.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) Med hänsyn till Rysslands industriella och ekonomiska betydelse och mot bakgrund av dess tydliga historiska och kulturella band med EU-länderna, förtjänar Ryssland ett särskilt engagemang från vår sida.

Den sovjetiska diktaturens sammanbrott väckte ett verkligt hopp om att Ryssland skulle slå in på demokratins och frihetens väg. Tyvärr är Anna Politkovskajas och Alexander Litvinenkos död nyligen tydliga tecken på att Ryssland fortfarande är långt från godtagbara standarder i fråga om de mest grundläggande friheterna.

Vid sidan av väpnade ingripanden i dess geopolitiska intressesfär måste jag också kritisera de mekanismer på handels- och energiområdet som Ryssland använder sig av för att sätta press på sina grannländer och som är liktydiga med godtyckliga sanktioner.

Jag anser att EU måste fortsätta upprätta ett nära samarbete med Ryssland, både på den internationella scenen och på grannskapsnivå, men detta partnerskap måste vara föremål för konstant vaksamhet och kritisk granskning från vår sida.

Det är uppenbart att EU för sin egen balans och säkerhet behöver ett välmående, fritt och demokratiskt Ryssland. Jag hoppas att det ryska folket kan finna en säker väg i denna riktning.

Resolutionsförslag: B6-0631/2006

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Sedan vår debatt, som tyvärr hölls under en minisession, har situationen i Ryssland fortsatta att försämras dramatiskt. Allt jag kan göra är att vädja till president Vladimir Putin att ta väl hand om fångarna – de så kallade Yukoscheferna och andra politiska fångar – och att se till att de inte dör på mystiska sätt, vilket andra har gjort. Rättsstatliga standarder gäller i Ryssland, åtminstone på papperet, och det är oerhört angeläget att de upprätthålls. Den allmänna opinionen världen över kommer att bevaka president Putin mycket noga för att så ska ske.

Jag vill tacka Milan Horáček för att han hänvisar till Yukoscheferna i denna utmärkta resolution, där det insisteras på att de till sist ska friges eller åtminstone behandlas i enlighet med rysk lagstiftning och fängslas närmare sina hem.

Jag vill i samband med denna röstförklaring ta tillfället i akt att göra ett personligt uttalande. Eftersom jag inte vet om jag på nytt kommer att ha äran att tala med er som ordförande vill jag tacka er för ert enastående sätt att utöva ämbetet som vice talman.

  Talmannen. Tack för era vänliga ord, herr Posselt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) När det gäller den resolution som antagits i dag av en majoritet i parlamentet bör det påpekas att man avsiktligt utelämnat frågor som Natos framryckning i Östeuropa och den strategiska etableringen av nya militärbaser runt Ryssland, som utgör ett hot mot Ryssland och ger ny kraft åt militariseringen av de internationella förbindelserna och kapprustningen.

I resolutionen sägs heller ingenting om de försök att destabilisera Kaukasien som görs av styrkor med kopplingar till Nato, där Georgien används som stödpunkt för tjetjenska rebeller.

Inte heller sägs det någonting om de tusentals människor av ryskt ursprung som diskrimineras och nekas medborgerliga rättigheter i baltiska stater som är medlemmar i EU.

Dessutom växlar man mellan moroten och piskan. Med andra ord präglas denna resolution av interventionistiska strävanden och politiska påtryckningar på Ryssland – och på andra länder i Östeuropa och Kaukasien, inte minst Vitryssland – samtidigt som storkapitalets krafter i EU vill få full tillgång till Rysslands rika energitillgångar.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstar för resolutionsförslaget, eftersom jag anser att den gemensamt formulerade texten är mycket balanserad och tar hänsyn till två av de frågor som är viktigast för mig, nämligen de strukturella bristerna i EU:s energipolitik och kvaliteten på EU:s förbindelser med Ryssland.

Vi får inte förneka att vi i dag är beroende av utländska statliga energileverantörer, lika lite som vi får låta ekonomiska intressen gå före europeiska värden. Ekonomiska och politiska intressen får inte blandas ihop, och inte heller får våra misstankar om kränkningar av mänskliga rättigheter och av pressfriheten hållas tillbaka i förhoppningen om att energisamtalen ska bli mer fruktbara. Nu måste vi prioritera en gemensam europeisk energipolitik, så att EU:s grundläggande värden, bl.a. försvaret av de mänskliga rättigheterna, inte undermineras av vårt ekonomiska beroende av andra.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Misslyckandet att inleda förhandlingar om ett nytt ramavtal mellan EU och Ryssland är djupt oroande. Det finns många frågor som kräver svar, inklusive det mord som nyligen skedde på den före detta ryske spionen. Jag hoppas att EU:s kommande ordförandeskap också kommer att prioritera förbindelserna med Ryssland.

Betänkande: Brok (A6-0436/2006)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det är säkert ingen överraskning för er att jag röstade för detta betänkande, och det gjorde jag därför att det präglas av en mycket realistisk syn på det europeiska projektet och innehåller klara målsättningar för dess framtida utveckling.

Det viktiga nu är att integrationen fortsätter, så att varje möjlighet utnyttjas och EU förblir stabilt. För att detta ska vara möjligt behövs nya bestämmelser i fråga om arbete, institutionernas samspel och finansiering. Vi hoppas att detta lagstiftningsarbete ska slutföras senast 2008.

När så många länder vill ansluta sig till EU krävs nya strategier. Fullt medlemskap kan inte vara den enda målsättningen, utan andra möjligheter till samarbete med våra grannländer måste också utvecklas. Detta är något som regeringscheferna bör reflektera över, inte minst med avseende på Turkiet, där framför allt möjligheten till ett privilegierat partnerskap bör övervägas. Det är orealistiskt att tänka sig att Turkiet skulle ansluta sig som fullvärdig medlem, eftersom 71 enhälliga röster inte kan uppnås på EU-nivå, lika lite som alla nationella folkomröstningar – eller för den delen omröstningen här i parlamentet – kan ge positiva resultat. Därför är det desto viktigare att förhandlingar inleds genast, att de inriktas på att ytterligare utveckla de gynnsamma förutsättningarna och att de har som troligt slutresultat att denna viktiga partner för EU beviljas ett privilegierat partnerskap.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Min goda kollega Philip Claeys riktade under förmiddagens debatt uppmärksamheten mot hur förhandlingarna med det problematiska kandidatlandet Turkiet förs. Det står nu klart att EU inte bemästrar Turkiets oförskämda förhandlingssätt, som min kollega något sarkastiskt men helt riktigt beskrev som köpslående i bästa basarstil. EU-förhandlarnas sätt att låta varje eget ultimatum falla utan konsekvenser för Turkiet är skandalöst och sänder helt fel budskap till Turkiet, som ges uppfattningen att EU är berett att göra vad som helst för att Turkiet ska bli medlem, vilket står i strid med vad de flesta européer vill. Vi kan i slutändan mycket väl tvingas konstatera att EU är lika odemokratiskt som det land, Turkiet, som vill ansluta sig.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för en utvidgning av EU, såsom Elmar Brok föreslår, eftersom jag både personligen och i egenskap av ordförande för Italiens pensionärsparti anser att EU:s utvidgning bör inbegripa hela världen.

EU bör utvidgas till hela världen eftersom EU bidrar till att upprätthålla freden i sina medlemsstater. Ju fler länder som lyckas bli en del av EU, desto mer fred får vi, inte bara i Europa utan i hela världen. Jag vill därför säga: ”EU över hela världen!”

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Nej, antagandet av en konstitution och skapandet av en centraliserad europeisk superstat är inte under några omständigheter förutsättningar för EU:s utvidgning. Vi kommer därför givetvis att rösta mot Alexander Stubbs betänkande, som fönstervägen försöker ta tillbaka en konstitution som två europeiska nationer har kastat ut genom dörren.

Utöver dessa så kallade ”institutionella” aspekter, som är rätt ideologiska till sin karaktär, måste vi också fråga oss om det inte är dags att göra ett uppehåll. På mycket kort tid har EU gått från 15 medlemmar till 27, snart 28. Vid sidan av de förberedda förklaringarna kan ingen i kammaren i dag säga vilka för- och nackdelar denna aldrig förut skådade utvidgning medför vare sig för EU eller för var och en av medlemsstaterna.

Utvidgning för utvidgningens egen skull har ingen mening, utom, vilket vi motsätter oss, att nationalstaterna fångas upp av Bryssels Leviatan och till sist löses upp.

Vi skulle slippa alla dessa problem om vi byggde upp ett verkligt Europa av suveräna nationer som samarbetar på utvalda områden för ömsesidig nytta.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan ställer sig principiellt positiv till utvidgning av EU. Det är emellertid ytterst nödvändigt att de stater som vill bli medlemmar uppfyller uppställda krav innan de ansluts. De länder som nu är föremål för en eventuell framtida anslutning har mycket långt kvar. Det vore fel gentemot såväl de nuvarande medlemsstaterna som kandidatländerna att redan nu fastställa datum för inträde i EU. Således bör denna process få mogna långsamt.

I betänkandet står det bland annat att Nicefördraget inte är ett tillräckligt underlag för framtida utvidgningar. Den underförstådda innebörden är att man därigenom förespråkar en ny konstitution, trots att Frankrikes och Nederländernas folk sagt nej till detta i folkomröstningar.

Föredraganden talar även om EU:s ”integrationsförmåga” och menar att det måste klargöras att denna på intet sätt bör sammanblandas med allmänhetens uppfattning om konsekvenserna av ytterligare utvidgningar. Här kan vi skönja ett visst förakt för grundläggande demokratiska principer. Om en majoritet av medborgarna anser att man inte bör utvidga EU, bör detta hörsammas av de folkvalda. Detta är ett tydligt exempel på det medborgarförakt som gror i detta parlament.

Eftersom kommande utvidgningar används som ett argument för en framtida konstitution, har vi röstat emot betänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Betänkandet innehåller vissa inslag med anknytning till EU:s utvidgning som jag kraftigt motsätter mig. Exempelvis betonas det konstruerade ”behovet” av att avsluta den så kallade ”konstitutionsprocessen” som en (falsk) förutsättning för framtida utvidgning.

Det finns ytterligare ett inslag med anknytning till förhandlingarna med Turkiet som bör avvisas bestämt och måste framhållas. I betänkandet ”beklagar” parlamentet ”djupt” det faktum att det finländska ordförandeskapets strävan att ”finna en lösning på det rådande dödläget när det gäller det fullständiga genomförandet av tilläggsprotokollet å ena sidan, och en ytterligare minskning av isoleringen av turkcyprioter som bor på öns norra del å andra sidan, inte var lyckosam”. Med andra ord försöker man i betänkandet

- dölja att den turkcypriotiska befolkningsgruppens isolering helt och hållet orsakas av den olagliga turkiska militärockupationen av 37 procent av Cyperns territorium,

- koppla samman genomförandet av tilläggsprotokollet med erkännandet av Turkiets faktiska (olagliga) militärockupation och den självutropade ”Turkiska republiken norra Cypern”, vilket är vad de turkiska myndigheterna vill och får stöd för av flera länder, däribland EU-länder,

- manipulera Cypernfrågan i samband med motsägelserna kring Turkiets anslutning genom att låta FN:s resolutioner om Cypern komma i andra hand.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Dagens utvidgningsstrategi, som består i att samla drygt fyrtio medlemsstater i en och samma grupp kommer att leda till att Bryssels Europa går samma öde till mötes som Jean de la Fontaines groda, som spricker i sin önskan att göra sig lika stor som en oxe. Det finns två orsaker till att detta kommer att hända.

Den första hänger samman med att detta EU, som inte har fått någon geografisk gräns, när man släppt in Turkiet kommer att sakna skäl att neka andra asiatiska eller afrikanska länder inträde.

Den andra orsaken är kopplad till den ideologiska karaktären hos Bryssels europeiska projekt, som går ut på att utplåna de europeiska nationernas identitet och suveränitet för att på deras ruiner bygga en centraliserad superstat, vars förvaltning kommer att vara ännu mer betungande än de nationella förvaltningarna.

I stället för att låta våra nationer uppgå i denna överstatliga helhet, som i likhet med Sovjetunionen och Jugoslavien före den, kommer att försvinna, borde vi bygga ett stort Europa av fria, suveräna nationer, som förenas av de humanistiska och kristna värden som gjort vår civilisation storslagen.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Om vi ska kunna ta tillräcklig hänsyn till de behov som uppstår till följd av 2005 års extraordinära utvidgningsprocess och framtida utvidgningsomgångar måste ordet ”anpassning” ingå i EU:s vokabulär.

Nu när ett och ett halvt år gått måste vi erkänna att våra samhällen, vår ekonomi, våra institutioner och vår inställning inte helt har anpassat sig till utvidgningen. Detta är förståeligt eftersom vår flexibilitet inte är obegränsad. Betydelsen av den 1 maj 2005 är alltför stor för att dess första genomslag ska ha klingat av på bara 18 månader. Trots detta får vi inte blanda ihop svårigheter med omöjligheter, och definitivt inte oundvikligheter. Vi kan göra mer och bättre för att stabilisera och anpassa denna process. Vi måste också förbereda oss inför nästa fas, som en del i den strategi som går ut på att utvidgning av EU gynnar både nya och nuvarande medlemmar. Det är så det bör tolkas. Enligt min mening är det här en av de viktigaste frågorna.

Ett resultat av detta är erkännandet av att den institutionella situationen måste anpassas till verkligheten i EU, även om man inte kan slå fast att detta är den största svårighet vi står inför under de kommande åren. Anpassningen är social, politisk och ekonomisk, snarare än främst institutionell.

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. (EN) Brittiska konservativa är och förblir starka förespråkare för EU:s utvidgning eftersom den ger en större inre marknad och ett lösare och mer flexibelt EU av nationalstater. Icke desto mindre accepterar vi inte att denna process för att framskrida längre behöver en fullfjädrad EG-konstitution, vilket skulle innebära att medlemsstaterna förlorar ännu mer makt till EU. Därför har vi avstått från att rösta om detta betänkande.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag håller fast vid uppfattningen att utvidgningen är en av de få positiva aspekterna av EU, givet att rörelsen av personer kan kontrolleras, för utvidgningen av EU innebär en minskad risk att man skapar en tätt integrerad europeisk superstat. Det bidrar också till att utvidga området av stabilitet och välstånd i hela Europa. Som vi har sett är utvidgningsprocessen och utsikterna till framtida utvidgningar faktiskt en viktig förändringskatalysator. Federalisternas reaktion på detta är att försöka att ta ett hårdare grepp om EU som ett politiskt projekt genom att försöka att återuppväcka konstitutionen och att sakta ner framtida utvidgningar. Detta speglas i Elmar Broks betänkande. I betänkandet behandlas också Cypernfrågan på ett mycket ensidigt och improduktivt sätt. Jag avstod från att rösta för att å ena sidan signalera mitt stöd för utvidgningen och å andra sidan signalera mitt fasta och konsekventa motstånd mot den federalistiska agendan, mot konstitutionen och mot den negativa inställningen till norra Cypern.

Betänkande: Stubb (A6-0393/2006)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det gläder mig att se att parlamentet med omedelbar verkan kommer att sätta integrationsförmågan i centrum för utvidgningsdebatten. Framgången för utvidgningsprocessen, och för en mer djupgående europeisk integrationsprocess, är nämligen beroende av den.

Integration måste åstadkommas innan vi ens kan tänka på en ny utvidgning. Det betyder att institutionernas sätt att fungera måste förbättras i tillräcklig utsträckning för att de ska kunna fatta beslut på ett effektivt och demokratiskt sätt, och att de gällande finansiella bestämmelserna måste ändras. Utvidgningen har hittills delvis varit framgångsrik, och när integrationsprocessen fortskrider kommer vi att ta varje tillfälle i akt att göra EU mer stabilt.

Eftersom detta blir mitt sista anförande i dag vill jag utnyttja denna möjlighet att framföra mitt varma tack till talmannen, som jag hyser stor aktning för, för hans sätt att leda detta sammanträde med stöd av sin alldeles egna utstrålning. Jag önskar honom allt gott och en lyckosam framtid här i parlamentet.

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. (EN) PSE-gruppen stödde detta betänkande och gratulerar föredraganden till att ha uppnått ett brett samförstånd.

Emellertid lade parlamentsledamöterna från det brittiska labourpartiet och andra ned sina röster när det gällde detta betänkande och flera av dess punkter. Anledningen är att samtliga åtgärder inte är förutsättningar för utvidgningen, trots att vi stöder flertalet av de föreslagna åtgärderna. Om man i betänkandet inte hade insisterat på att alla dessa reformer är förutsättningar som måste träda i kraft innan någon ytterligare utvidgning genomförs, så skulle det utan tvivel ha fått en större majoritet.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Detta förslag, som lagts fram för en andra behandling, skiljer sig från den gällande lagstiftningen på tre huvudområden.

Ett syfte med förslaget är att uppgifter ska lämnas årligen i stället för månatligen. Färska undersökningar visar att månatliga uppgifter som vidarebefordras upp till sex månader efter händelsen är av begränsad nytta för den dagliga marknadsstyrningen, medan insamling av årliga uppgifter kan vara värdefull för marknadsundersökningar på medellång till lång sikt och att de kan bidra till att minska arbetsbördan för de nationella myndigheterna när det gäller att vidarebefordra uppgifter.

Enligt förslaget ska inlämning av uppgifter krävas för den flagg som förs av de fartyg som ansvarar för landningarna (eller deras nationalitet). I motsats till de uppgifter som i dag lämnas av stora grupper fartyg från EU och Efta m.fl. kommer detta krav att möjliggöra en mer detaljerad analys av uppgifterna utan att arbetsbördan för de nationella myndigheter som redan samlar in uppgifter på denna detaljnivå ökar i någon betydande utsträckning.

Slutligen innebär förslaget till förordning att en mer flexibel hållning intas och att det blir möjligt att använda stickprovsteknik för att uppskatta de sammanlagda landningarna. De nationella myndigheterna kan i lämplig omfattning använda stickprovsmetoder vid datainsamling, förutsatt att de motiverar användningen av sådana metoder och analyserar uppgifternas kvalitet i en metodologisk rapport …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Elmar Broks betänkande om utvidgningsstrategin handlar väldigt mycket om ”integrationsförmåga”, sett uteslutande ur ett perspektiv som gäller tillgodoseende av Bryssels intressen och makthunger.

Enligt betänkandet bör inte denna ”förmåga” förväxlas med, jag citerar, ”allmänhetens uppfattning om konsekvenserna av ytterligare utvidgningar”. Där har ni fel. För det första därför att det är människorna i medlemsstaterna som i störst utsträckning drabbas av utvidgningens ekonomiska och sociala konsekvenser och som därför förtjänar att tillfrågas. För det andra därför att det är de som i slutändan kommer att besluta om dessa anslutningar. I Frankrike, exempelvis, kommer en folkomröstning att krävas för alla anslutningar efter Kroatiens. Detta är den ”gåva” som en vacklande Jacques Chirac har gett oss i ett fåfängt försök att förhindra att vi förkastar den europeiska konstitutionen.

Jag beklagar också att frågan om Europas geografiska gränser och om en definition av dess gemensamma identitet aldrig har ställts. Det skulle ge oss möjlighet att tydligt säga att Turkiet är ett stort land men att det i grund och botten, geografiskt, kulturellt, historiskt och demografiskt sett, är ett asiatiskt land. Det skulle också ge oss möjlighet att sätta stopp för den för landet förnedrande fars som dessa anslutningsförhandlingar har blivit.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan delar inte föredragandens åsikt att ett mer federalt EU måste skapas för att utvidgningsprocessen skall kunna fortsätta.

Vi menar tvärtom att det är av största vikt att politiska beslut som skall gälla för hela unionen har en god förankring i ministerrådet. Därför motsätter vi oss att utöka antalet områden inom vilka beslut kan fattas med kvalificerade majoritetsbeslut.

Vi anser det också vara av största vikt att varje medlemsstat är representerad i kommissionen för att ge dess arbete trovärdighet i samtliga medlemsstater.

Vi kan inte heller se hur utvidgningsprocessen skulle gagnas av att en befattning som utrikesminister inrättas.

Junilistans ledamöter har därför röstat nej till betänkandet i dess helhet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I enlighet med vad som blivit normen har en majoritet i parlamentet antagit ett betänkande grundat på tanken att EU:s utvidgning bör fortsätta under förutsättning att federalismen garanteras och till och med fördjupas, dvs. under förutsättning att stormakternas dominans i EU:s beslutsprocess kan garanteras, vilket innebär att man ger efter för intressena hos deras stora ekonomiska och finansiella grupper.

I betänkandets inledning görs det populistiska antagandet att EU-institutionerna måste reformeras för att deras effektivitet och sätt att fungera ska kunna garanteras. Efter en uppräkning av en mängd reformer kommer man som väntat fram till slutmålet, nämligen främjandet av den ”europeiska konstitutionen”, som den så olämpligt kallas.

Genom betoningen av innehållet i det redan förkastade förslaget till fördrag visas med detta betänkande de verkliga avsikterna med återupptagandet av den så kallade ”konstitutionsprocessen”.

Vi har alltså det sedvanliga artilleriet av åtgärder för att centralisera makten till överstatliga organ som domineras av stormakterna: en ny röstviktning och avskaffande av rådets roterande ordförandeskap, utökad tillämpning av kvalificerad ”majoritet”, ”utrikesministern”, avskaffande av en kommissionsledamot per land och avskaffande av enhällighet vid fördragsändringar.

Detta är oacceptabelt.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger har alltid varit och är fortfarande starka förespråkare för EU:s utvidgning. Emellertid håller vi i grunden inte med om utgångspunkten för detta betänkande, där det faktiskt uppges att ytterligare utvidgningar bara kan ske framgångsrikt om den europeiska konstitutionen träder i kraft.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I betänkandet om institutionella aspekter på Europeiska unionens förmåga att integrera nya medlemsstater bekräftas den ständiga beslutsamhet som de politiska talesmännen för det europeiska kapitalet i Europaparlamentet visar när det gäller att blåsa nytt liv i den reaktionära europeiska konstitutionen, som har dömts ut av EU:s folk.

Med sin ständiga önskan att införliva nya länder med EU framställer man de mest reaktionära aspekterna av den europeiska konstitutionen (t.ex. avskaffandet av enhällighet, stärkandet av kommissionsordförandens roll, införandet av befattningen som utrikesminister för EU och det förenklade förfarandet för ändring av konstitutionen), som reformer som är nödvändiga för att EU ska fungera effektivt, dvs. för att monopolkapital obehindrat ska kunna användas för att främja kapitalistiska omstruktureringar och en gräsrotsfientlig, imperialistisk politik på bekostnad av Europas och hela världens folk.

Med ett utmanande förakt för folkens uttalade vilja att förkasta den europeiska konstitutionen kräver de att kampanjen för att hjärntvätta folket ska intensifieras, så att de slutligen tvingas acceptera den. De sätter till och med upp målet att den ska antas före utgången av 2008.

Påtryckningarna, tvånget och den massiva insatsen för att styra folkets vilja speglar de politiska krafternas djupa farhågor för ”enkelriktningen” i EU inför folkens allt större ifrågasättande av själva den reaktionära konstruktionen. Vi röstade därför mot betänkandet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Man kan inte ha gäster om man inte har ett hem att ta emot dem i. Om det är det som menas med ”absorptionsförmåga” håller jag fullständigt med, som jag sagt vid många tillfällen. Varje gång unionen utvidgas måste den kunna ta emot dem som träder in och anpassa sig till de förändringar det medför. Jag röstade därför för betänkandet. Att krossa anslutningsländernas förhoppningar och förhoppningarna hos de länder som redan är medlemmar i EU vore värre än att krossa förhoppningarna hos dem som vill ansluta sig. Vi ska granska vår förmåga att ta emot nya medlemsstater före varje ny utvidgningsomgång. Men ingen bör förvänta sig att vi ska bidra till att undergräva denna princip och göra den till något den inte är, nämligen en eufemism för att förhindra inträde.

Slutligen vill jag i detta sammanhang understryka vad jag sagt tidigare. EU:s förmåga till utvidgning har självklart gränser, men det vore bra om EU:s förmåga att åstadkomma samma resultat inte var begränsad, först och främst för våra grannländer i Medelhavsområdet. Även om vi givetvis inte kan ta emot dem som medlemmar bör vi kunna ta på oss uppgiften att ”integrera” dem i vårt område, med en ny, bredare definition av detta begrepp.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Det finns mycket att stödja i detta betänkande, men fokus ligger inte på vad som krävs för utvidgningen utan på vad EU missar på grund av att man inte ratificerar konstitutionsfördraget. Trots att jag inte är emot konstitutionsfördraget anser jag inte att det bör vara en förutsättning för framtida utvidgningar. Därför avstår jag från att rösta.