I ett tidigare skriftligt svar på min muntliga fråga (som ställdes under den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens tolfte sammanträde den 20–23 november 2006) betonade kommissionen att det när man har att göra med kriminella grupper som smugglar människor är viktigt att alla stater snabbt ratificerar de tillhörande protokollen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande brottslighet för att man skall få ett effektivt instrument som grund för samarbete. Viktiga länder som Spanien, Portugal, Malta, Senegal och Mauretanien har redan ratificerat konventionen. Vad är det då som hindrar kommissionen från att använda ett effektivt instrument för samarbete som redan finns?

(EN) Det är visserligen riktigt att ett antal nyckelländer redan har ratificerat protokollen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande brottslighet, men några viktiga käll- eller transitländer, exempelvis Marocko, Elfenbenskusten, Togo och Guinea-Bissau, har ännu inte gjort det.

I den färska handlingsplanen från Ouagadougou som avtalades mellan EU och afrikanska stater i Tripoli den 22–23 november 2006 anges därför uttryckligen att staterna ska ”anta och se över lagstiftning, handlingsprinciper och program för att genomföra konventionen och protokollet samt andra relevanta regionala och internationella rättsliga instrument”. EU bör därför uppmuntra sina partnerländer i Afrika som ännu inte har ratificerat protokollet att göra det.

Dessutom måste bestämmelserna i protokollet – liksom bestämmelserna i handlingsplanen – genomföras på rätt sätt om gisslet med människohandeln ska kunna hanteras på allvar. Kommissionen kommer därför inom ramen för de pågående nationella (exempelvis beskickningschefer, årlig översyn av artikel V bilaga IV i Cotonouavtalet, samråd om genomförande av handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken, där sådana finns) och regionala dialogmekanismer (exempelvis Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (ECOWAS) beskickningschefer, ECOWAS-trojka, årlig översyn, samråd enligt artikel 13 osv.) att insistera på ett effektivt genomförande av dessa instrument och överväga att ställa stöd till sina partners förfogande, inom ramen för de relevanta tematiska eller geografiska ekonomiska stödinstrumenten, för att hjälpa dem att bygga upp kapacitet i detta avseende.