Talmannen. Nästa punkt är debatten om sex förslag till resolutioner om dialogen mellan den kinesiska regeringen och Dalai Lamas sändebud(1).

  Erik Meijer (GUE/NGL), förslagsställare. – (NL) Herr talman! Det är inte bra att världen i stort så länge har godtagit Kinas syn på Tibet som en integrerad del av sig själv. Tibetanerna lever med sin egen kultur under ogästvänliga levnadsförhållanden, isolerade och högt uppe i bergen. Länge har Kina inte kunnat motstå frestelsen att betrakta denna region som en reserv som kan ta emot delar av den egna mycket stora befolkningen.

Detta är inte ett problem bara för Tibets befolkning, utan också för den angränsande och mer tillgängliga provinsen Xinjiang, där det lever uigurer som är besläktade med de turkisktalande folken, såsom kazaker, kirgizer och uzbeker. De är rädda för att bli minoriteter i sina egna länder och förlora allt det som är viktigt för dem. Vidare bör vi visserligen inte försköna de traditionella levnadsförhållandena för tibetaner och uigurer. Även om omfattande förändringar efterlyses, bör dessa förändringar inte komma utifrån eller tjäna yttre intressen.

Eftersom Kina är världens mest tättbefolkade land och en lovande ekonomisk makt, är det högst osannolikt att Tibet skulle ges möjlighet att utvecklas till en självständig stat. Detta gör det ännu viktigare att 50 år efter den stora konflikten få till stånd en försoning, där tibetanerna inom Kina får behålla de värdefullaste dragen i sin särprägel och att de inte längre löper risk att falla offer för statligt våld. Nuförtiden är den framstegsideologi som har varit rådande i Kina i nästan 60 år huvudsakligen inriktad på ekonomisk tillväxt. Även om det finns nackdelar med detta, är utrymmet för tolerans och erkännandet av mångfald större än det har varit under lång tid. Dialog eller kulturell särprägel och självstyre inom Kina borde vara mödan värd. Min grupp är för allt som kan bidra till denna dialog och till fredliga lösningar.

  Marco Cappato (ALDE), förslagsställare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa och vi stöder den begäran som riktas i huvudsak till den kinesiska regimen om att återuppta dialogen – och låt oss inte glömma att denna begäran också riktas till våra EU-institutioner.

I Europaparlamentet har vi tidigare föreslagit att en särskild representant skulle utses till att ta hand om Tibetfrågan, men vi vet att förslaget ännu inte har förverkligats. Enligt min åsikt skulle detta vara ett användbart och konkret bidrag. Det finns också andra instrument, till exempel en förklaring från EU:s ordförandeskap.

Jag hoppas att diskussionen och debatten inte kommer att begränsas till endast en inbjudan till den kinesiska regimen, eftersom denna begäran också är en direkt angelägenhet på högsta nivå för Europeiska unionens institutioner. Det är inget vi bör vara rädda för.

Detta parlament har visat att det inte är naivt verklighetsfrämmande när det betonar vikten av politiska och kommersiella förbindelser med den kinesiska regimen. I denna plenisal vill ingen förneka den verkliga betydelsen av sådana förbindelser. Inte heller finns det något behov att begå det motsatta felet och ”förgifta” en handlingsstrategi som tydligen är mycket populär, inte inom institutionerna men bland folk. Europas folk stöder Tibetfrågan och dialogen.

Av denna anledning bör inte överdriven försagdhet av andra skäl få påverka den aktuella debatten, omsorgen om de mänskliga rättigheterna eller återupptagandet av dialogen.

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE), förslagsställare. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja tacka er alla för att ni deltar i denna debatt om Tibet – särskilt nu när vi kommit en bit på väg när det gäller lösningar på ett problem som har legat och pyrt inom räckhåll i decennier. Detta gäller dock bara om också den kinesiska regeringen slutar med att avsiktligt ställa fram vissa frågor som stötestenar. Det är till exempel inte godtagbart att belysa den historiska frågan, det vill säga huruvida Tibet någonsin varit en del av Kina. Detta är helt fel fråga att ställa. I stället måste vi se framåt.

Vi måste fortsätta att upprepa att Dalai Lama och tibetanerna själva strävar efter självstyre – och inte bara på papperet – vilket skulle ge dem kulturell och religiös frihet samt tillgång till utbildning. De ifrågasätter inte politiken om ”ett Kina”. Detta måste understrykas om och om igen, även om värvningskampanjerna från Kinas ambassad, som många av mina kolleger med all sannolikhet har fått de senaste dagarna, berättar en helt annan historia. Jag kan berätta för er att vi vet hur saker och ting förhåller sig. Vi behöver föra en dialog, och vi vill ha denna dialog. Europa måste stödja detta – jag håller helt och hållet med föregående talare. Europa måste fokusera mer på denna dialog och också föra den på officiell nivå.

  Alexandra Dobolyi (PSE), författare. – (EN) Herr talman! Dialogen mellan den kinesiska regeringen och Dalai Lamas företrädare ska välkomnas varmt, och den bör även fortsättningsvis få vårt godkännande och stöd. Endast med hjälp av en långsiktig dialog kan man uppnå pragmatiska lösningar som uppfyller det tibetanska folkets önskningar och som innebär att Kinas suveränitet och territoriella integritet till fullo respekteras. Låt oss alltid komma ihåg att EU sedan länge har intagit sin ståndpunkt om principen om ”ett Kina”.

Vårt stöd är obestridligt, men vi bör också se till att stödet blir ändamålsenligt. Ett sådant ändamålsenligt stöd bör erbjudas inom ramen för det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kina. Personligen stöder jag inte idén om en särskild representant för Tibet, eftersom vi redan förfogar över tillräckliga medel för att underlätta en sådan dialog.

Kina har en ytterst positiv roll att spela inom världspolitiken. För att bara nämna ett exempel bidrog Kina väsentligt till de framsteg som så sent som i går nåddes inom ramen för sexpartssamtalen om Nordkorea. Vi kan använda detta som en förebild och som en lärdom. Om Kina, med hjälp av en strukturerad dialog, kan bidra på ett positivt sätt till regional fred och stabilitet, då kan vi också förmå Kina att föra en dialog som kan bidra till att skapa ett förtroendeklimat. Detta kan i sin tur möjliggöra en pragmatisk lösning på Tibetfrågan.

  Marek Aleksander Czarnecki (UEN), föredragande. – (PL) Herr talman! Den 26 oktober 2006 antog Europaparlamentet en resolution där man fördömde att obeväpnade kvinnor och barn skjutits i Nangpa-la-passet. Vi krävde också att de som var ansvariga för detta brott skulle bestraffas. Händelsen orsakade ett ramaskri över hela världen, men gjorde ingen nytta, eftersom situationen i området fortfarande är oförändrad. Visserligen har vi inte fått några rapporter om ytterligare brutala mord på senare tid, men det betyder inte att situationen har förbättrats.

Det förefaller som om föga har förändrats i denna urgamla konflikt under de tre månader som har gått sedan vi sist diskuterade den. Men vi måste vara konsekventa och främst tänka på rättigheterna för de sex miljoner människor som berörs av problemen i området. Detta är ett område där de mänskliga rättigheterna fortfarande hela tiden kränks, till och med på 2000-talet. Jag anser att detta problem bör prioriteras av den nya talmannen i Europaparlamentet, och därför, mina damer och herrar, av oss alla.

  Thomas Mann (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman! Vad är det för mening med bilaterala samtal om de inte ger några påtagliga resultat? Döljer de en oförmåga att agera, eller bidrar de åtminstone till att bygga upp förtroendet? Parlamentet vädjar fullt korrekt till om att man bör återuppta den dialog mellan Dalai Lamas företrädare och den kinesiska regeringen som senast fördes för ett år sedan. Punkter på dagordningen bör omfatta eliminering av repressalier, slut på kränkningar av de mänskliga rättigheterna och verkliga åtgärder för att garantera kulturellt och religiöst självbestämmande för den tibetanska befolkningen.

Dialogen påbörjades i september 2002. Kina har blockerat den i tolv månader. Orsakerna är alltid desamma: förhandsvillkoren måste uppfyllas,. Dalai Lama är inte intresserad av att förbättra förbindelserna och strävar efter tibetanskt oberoende. Detta är helt enkelt inte sant. I många år har Hans Helighet varit intresserad inte av en oberoende stat, utan av tibetansk autonomi. Det finns bra exempel på detta slags rättsliga status också inom EU. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater förespråkar fyra ståndpunkter, liksom nästan alla andra grupper i parlamentet. För det första måste EU utse en särskild representant för Tibet. Det räcker inte att denna fråga blir en bifråga i samband med EU:s och Kinas dialog. För det andra vill vi att kommissionen ska göra Tibet till en integrerad del av partnerskapet mellan EU och Kina och samarbetsramavtalet. Vi ber kommissionen informera parlamentet om framsteg och motgångar. För det tredje bör rådet i sin årsrapport ta med information om den aktuella utvecklingen i dialogen mellan Kina och Tibet. För det fjärde bör EU utarbeta gemensamma strategier med sina partner i världen, särskilt Förenta staterna.

Det är min innerliga förhoppning att företrädarna för Folkrepubliken Kina förstår det internationella samfundets önskan – som den just formulerats av mina kolleger – om att Kina äntligen ska återuppta denna dialog med tibetanerna. Kinas företrädare är ju mycket upptagna med att få bra betyg i pressen inför 2008 års olympiska spel i Peking.

  Laima Liucija Andrikienė, för PPE-DE-gruppen. – (LT) Jag anser att dagens debatter om dialogen mellan den kinesiska regeringen och Dalai Lamas företrädare är särskilt viktig av flera anledningar, men framför allt därför att förhandlingar officiellt påbörjades den 17 januari i år i Beijing om ett nytt avtal om partnerskap och samarbete mellan EU och Kina. Mer än en gång har vi uttalat vårt stöd till Folkrepubliken Kinas och Hans Helighet Dalai Lamas åtagande att lösa Tibetfrågan genom en dialog.

Jag anser att Europaparlamentet, som tidigare har antagit mer än en resolution om Tibet, om situationen för de mänskliga rättigheterna i Folkrepubliken Kina och även om dialogen mellan Folkrepubliken Kina och Dalai Lamas företrädare, måste uppmana rådet, kommissionen och EU:s medlemsländer att aktivt stödja en intensifiering av denna dialog och att försöka komma fram till ett resultat. Även om inga påtagliga resultat hittills har uppnåtts när det gäller att lösa dessa grundläggande frågor, bör parlamentet – i samråd med båda parter – göra en bedömning av vilken ytterligare roll EU kan spela när det gäller att underlätta en lösning av Tibetfrågan genom förhandlingar, och EU bör utse ett särskilt sändebud till Tibet.

Jag stöder ståndpunkten i den resolution vi behandlar om att kommissionsledamoten och rådets generalsekreterare ska uppmuntras att inkludera information om framsteg i dialogen mellan Folkrepubliken Kina och Hans Helighet Dalai Lamas företrädare under 2007, och även under kommande år, i årsrapporten till parlamentet om allmän internationell politik och säkerhetspolitik.

Jag anser att det land som för närvarande innehar ordförandeskapet i rådet – Tyskland – skulle kunna ta initiativet till och godkänna en förklaring för att visa hur EU skulle kunna bidra till att uppnå en fredlig lösning på Tibetfrågan genom förhandlingar.

Sammanfattningsvis vill jag tacka Thomas Mann och andra kolleger som tagit initiativet till den resolution som vi behandlat i dag.

(Applåder)

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Frågan om Tibets status har behandlats flera gånger varje år i Europaparlamentet. Hittills har emellertid de resolutioner vi antagit inte lett till några påtagliga resultat. Samma sak gäller tyvärr också de samråd som har ägt rum mellan tibetanerna och den kinesiska regeringen sedan 2002.

Tibetproblemet är fortfarande olöst. Under tiden har mer än 1 200 000 av de sex miljonerna tibetaner förlorat sina liv under den kinesiska ockupation som började 1951. Varje år flyr cirka 3 000 tibetanska invånare från sitt land. Det rör sig huvudsakligen om barn och ungdomar, som bara kan få en tibetansk utbildning utomlands. Det tibetanska folket är diskriminerat på alla samhällsområden, från utbildning till social omsorg, levnadsvillkor och religion.

Vi måste agera solidariskt och utöva press på den kinesiska regeringen, så att dialogen återupptas så snart som möjligt och så att Tibets status regleras. Kommissionen bör ta upp frågan om diskussioner med Dalai Lama under förhandlingarna om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Kina och EU. Rådet bör för sin del definiera EU:s roll för att lösa Tibetfrågan, eftersom resultatet av förhandlingarna mellan Kina och Tibet bör återspeglas i rådets årsrapport till parlamentet om genomförandet av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Problemet med Tibet har funnits med under många år och parlamentet har, som redan nämnts, behandlat olika aspekter av detta problem flera gånger tidigare.

Den centrala frågan i konflikten mellan folket i Tibet och Kina har i allt väsentligt varit tibetanernas önskan om självbestämmande, i motsats till den kinesiska regeringens rädsla för en möjlig dominoeffekt som skulle leda till att Kina splittrades.

Sådana problem har i själva verket varit den vanligaste orsaken till konflikter över hela världen. Historien har emellertid visat att det allra bästa och mest effektiva sättet att lösa sådana problem är genom fredliga och öppna förhandlingar, med en fast föresats hos alla berörda parter att nå en hållbar lösning. Den alternativa vägen – den av ändlösa konfrontationer och blodsutgjutelse – leder vanligtvis ingenstans, utan är i de flesta fall till skada för båda parter.

Med detta i åtanke skulle vi varmt välkomna ett åtagande från både den kinesiska regeringen i synnerhet, och från Dalai Lama att lösa Tibetfrågan genom ett dialogförfarande. Vi hoppas också helhjärtat att ett sådant förfarande, om det genomförs, kommer att leda till en framgångsrik lösning på det tibetanska problemet.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Trots att fem dialogrundor har ägt rum sedan 2002 mellan Folkrepubliken Kinas regering och företrädare för Dalai Lama är det fullständigt klart att väsentliga skillnader hindrar att man ska kunna uppnå ett slutligt avtal som klargör situationen i Tibet på ett sätt som är tillfredsställande för alla parter och som samtidigt är rättvist och riktigt, särskilt för Tibets folk.

Jag hör ändå till dem som anser att man inte kan jämföra de två parternas ansvar för att något avtal inte har uppnåtts.

Dalai Lama, den andlige ledaren för det tibetanska folket, har visat sin vilja till dialog och en överenskommelse vid mer än ett tillfälle, och han har till och med gett upp sin begäran om fullständigt oberoende till förmån för en äkta autonomi som garanterar respekt för Tibets etniska, språkliga, kulturella och religiösa identitet.

I detta avseende anser jag att det är den kinesiska regeringen som bör visa större beredvillighet och åtminstone acceptera att dialogen återupptas, i syfte att uppnå ett bra slutligt avtal.

Jag vill därför uppmana kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ta varje möjligt tillfälle att stödja en ny dialogrunda mellan Kina och Tibet. Som redan sagts är det särskilt viktigt att vi drar nytta av de förhandlingar om ett ramavtal om samarbete mellan EU och Kina som inleddes den 17 januari, för att visa gemenskapens engagemang för en dialog och en rättvis och hållbar lösning på Tibetfrågan.

  Koenraad Dillen, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! Det är ofta så att andra normer tillämpas för Kina när det gäller mänskliga rättigheter än för länder där lukrativa kontrakt inte kan tänkas komma i fråga. Det är mycket olyckligt att regeln i dessa fall förefalla vara ”först maten och sedan moralen”.

När man läser de aktuella resolutionerna, som inte bara återspeglar de olika gruppernas ståndpunkter i samband med denna dialog, utan också EU:s officiella inställning, har jag som flamländare några reservationer.

Politiker som i går och tidigare, medan man diskuterade Favabetänkandet, talade om internationell lagstiftning och insisterade på mänskliga rättigheter – vilket de gjorde rätt i – talar nu plötsligt om behovet av att respektera Kinas suveränitet, samtidigt som de inte andas ett ord om den olagliga ockupationen och det efterföljande annekterandet av Tibet, om de massiva kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, den alltmer ökande utestängningen av tibetanerna från deras lokala regering eller om Namdrang-Rangdrik-programmet som lanserades 2005, varigenom tibetanerna tvingas riva sina hus och sedan bygga upp dem igen i enlighet med stränga officiella riktlinjer.

Den skenheliga linjen är att man måste komma fram till en ömsesidigt acceptabel lösning för Tibets framtid. Att säga det är att göra offret och skarprättaren till jämbördiga partner i dialogen. Det blev återigen tydligt vilken sida EU står på när den kinesiske presidenten Hu Jintao i november 2005 mottogs med stor pompa och ståt i hela EU, trots att det i själva verket var han som begick de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna när han var sekreterare för Tibets kommunistparti mellan december 1988 och mars 1992.

Tibetfrågan visar igen att EU:s retorik alltför ofta inte är något annat än ett moraliskt hölje, och att det i realiteten bara är ekonomiska intressen som spelar någon roll. Vi måste fortsätta att våga kritisera fegheten och skenheligheten i detta EU, i detta merkantila EU, som väljer att ställa sig på förtryckarnas sida till skada för oskyldiga folk.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Tack för ert mycket starka engagemang för mänskliga rättigheter. Jag är säker på att ledamoten har lagt märke till samma starka fokus på grundläggande mänskliga rättigheter och universella värden i det senaste meddelandet från kommissionen och i rådets slutsatser om Kina. Detta återspeglar att denna fråga är, och kommer att förbli, en viktig prioritet för EU när det gäller våra allmänna förbindelser med Kina.

Vi delar den oro som uttrycks i den gemensamma resolutionen beträffande situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet, och i synnerhet bevarandet av det tibetanska folkets kulturella, religiösa och språkliga identitet. Denna fråga har regelbundet tagits upp av EU både inom ramen för den bilaterala dialogen om mänskliga rättigheter, och på högsta politiska nivå, som t.ex. vid våra bilaterala toppmöten och möten på högre tjänstemannanivå. Europaparlamentets tidigare talman Josep Borrell Fontelles tog också upp frågan när han var på officiellt besök i Kina förra året.

När det gäller den nyligen inträffade beskjutning som Ryszard Czarnecki nämnde vill jag informera er om att denna fråga formellt togs upp av EU under förra sammanträdet inom ramen för dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter, som hölls i Peking i oktober 2006, samt under den uppföljande demarschen i december 2006. Vid båda tillfällena uppmanade EU de kinesiska myndigheterna att grundligt utreda denna incident, och man avfärdade det kinesiska påståendet att beskjutningen hade skett i självförsvar. Vi kommer noggrant att följa denna allvarliga fråga. Jag håller med Marios Matsakis om att blodsutgjutelse inte leder någonstans.

Kommissionen har regelbundet informerat parlamentet om dess allmänna politik gentemot Tibet och kommer så att fortsätta. Som kommissionsledamot Mariann Fischer Boel framhöll här i parlamentet i oktober 2006 har EU konsekvent intagit ståndpunkten att upprättandet av en direkt dialog mellan Dalai Lama och de kinesiska myndigheterna är det enda realistiska sättet att nå en fredlig och hållbar lösning på Tibetfrågan. Detta kommer förhoppningsvis att leda till ett erkännande av ett verkligt självstyre för den tibetanska regionen. Därför har vi mycket noggrant följt och välkomnat de fem samtalsrundor som hittills har ägt rum mellan Dalai Lamas särskilda sändebud och den kinesiska regeringen. EU-tjänstemän har i detta avseende haft regelbundna kontakter med de två särskilda sändebuden, senast i november 2006. Även här i parlamentet går meningarna isär i frågan om att utse ett särskilt EU-sändebud. Vi har våra betänkligheter om värdet av en sådan utnämning, för ett sådant sändebud skulle troligtvis hindras från att ha något verkligt inflytande på plats eller från att spela en betydande roll i denna dialog. Det är nödvändigt att de två sidorna fortsätter att fördjupa dialogen.

Vi håller med ledamoten om att dialogen bör vara regelbunden och konkret, och att respektive parter ska avstå från att vidta några åtgärder som skulle kunna äventyra skapandet av ett förtroendeklimat. Vi noterar att den tibetanska sidan är redo att snabbt återuppta dialogen, och hoppas att den kinesiska sidan är villig att göra detsamma. EU kommer att göra allt i sin makt för att framhålla betydelsen av denna dialog för båda parter vid varje möjligt tillfälle.

Jag vill också uttrycka min tacksamhet för er uppmärksamhet och ert fokus på denna fråga, samt för ert stöd, särskilt nu genom denna resolution, för detta stöd är till stor hjälp under processens gång.

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatten.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Hannu Takkula (ALDE), skriftlig. – (FI) Herr talman! Först vill jag tacka för detta förslag om en gemensam resolution. Jag anser att det är sunt, objektivt och relevant. Vi måste finna konstruktiva lösningar på denna urgamla Tibetfråga.

Förslaget till resolution är inriktat på att finna en lösning på Tibetfrågan som är förenlig med Kinas rätt till självbestämmande och som respekterar det tibetanska folkets rättigheter, och jag anser att detta är rätt sätt att gå tillväga. Vi behöver ett konstruktivt, fredligt förfarande där man erkänner att tibetanska medborgare har rätt till sin egen kultur och religion. Som EU-medborgare och världsmedborgare måste vi se till att människors grundläggande rättigheter kan förverkligas i hela världen. I det avseendet kan man hoppas att människors kulturella och religiösa rättigheter inte heller begränsas i Tibet. Vi hoppas att en bra dialog kan etableras mellan Tibet och Kina, som leder till en lösning som är tillfredsställande för båda parter.

Jag hoppas att vi kommer fram till praktiska lösningar där man visar respekt för Kinas regionala okränkbarhet, men samtidigt uppfyller det tibetanska folkets önskemål. Jag vet inte om detta är för mycket att hoppas på, men inom EU måste vi arbeta hårt på att upprätta en sådan fredlig samexistens.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill ta upp en ordningsfråga. Eftersom vi ofta har klagat över rådets frånvaro under våra debatter om de mänskliga rättigheterna på torsdagseftermiddagarna vill jag påpeka att det tyska ordförandeskapet i dag är representerat av sin talesman för de mänskliga rättigheterna, Günther Nooke, som en gång var medborgarrättsaktivist i det tidigare DDR. Detta är något av en sensation. Det gläder mig, och jag skulle uppskatta om vi under trepartssamtalet kunde utöva påtryckningar för att detta ska bli något av en tradition, så att rådets närvaro – Günther Nooke är här som observatör i dag – blir en fast punkt i dessa debatter om de mänskliga rättigheterna på torsdagseftermiddagarna i framtiden. Hur som helst vill jag tacka er så mycket, herr Nooke, för att ni är här hos oss i dag.

(Applåder)

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Bernd Posselts anförande var inte någon ordningsfråga, men vi håller med honom till fullo.