Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2133(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0471/2006

Ingivna texter :

A6-0471/2006

Debatter :

PV 12/03/2007 - 18
CRE 12/03/2007 - 18

Omröstningar :

PV 13/03/2007 - 8.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0062

Debatter
Måndagen den 12 mars 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

18. Företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Richard Howitt, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap (2006/2133(INI)) (A6-0471/2006).

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Howitt (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! Företag, politiker och framför allt människor inser att problemen med fattigdomen och miljöförstöringen i världen fortsätter att göra sig gällande i dagens samhälle. Under de senaste tio åren har många företag börjat se över hur de kan ta itu med sina egna sociala och miljömässiga konsekvenser genom initiativ för företagens sociala ansvar. Företagen kan inte förväntas att klara av dessa utmaningar på egen hand. Nu är det dock dags att meddelandena, konferenserna och uppförandekoderna börjar ge betydande och mätbara resultat och att processen övergår i handling.

I omröstningen kommer parlamentet att uppmärksamma begränsningarna med frivillig rapportering på området och med social redovisning i dess nuvarande form. Vi kommer att säga att jakten på allt lägre priser kan motverka arbetet på området likabehandling av arbetstagare. Vi kommer att insistera på ett system med en flerintressentsstrategi, internationellt fastställda normer och självständig övervakning och kontroll. Vi kommer att efterfråga åtgärder för att komma till rätta med överträdelser från företagens sida i världens utvecklingsländer och för att tillhandahålla medel så att offren kan söka upprättelse.

Jag anser att kommissionens meddelanden tyder på att man inte vill delta i debatten, att man förespråkar en ”låt gå-attityd” gentemot företagens sociala ansvar, vilket gör att EU riskerar att hamna på efterkälken jämfört med resten av världen. I kväll föreslår jag dock inte att vi förkastar kommissionens inställning. Jag vill i stället be parlamentet att bidra på ett konstruktivt sätt genom att formulera om en del av dagordningen och utarbeta detaljerade rekommendationer, där kommissionen gör åtaganden, för att omvandla vackra ord till konkreta åtgärder, skapa full öppenhet i den allians för företagens sociala ansvar som är under utveckling, återuppbygga förtroendet för det europeiska flerpartsforumet och återuppta diskussionerna med de icke-statliga organisationerna, ge ett genuint ekonomiskt bidrag så att företagens sociala ansvar kan utvecklas, och att verkligen stödja principerna för företagens sociala ansvar i kommissionens strategier och program för bland annat företagande, anställning, företagsstyrning och framför allt handels- och utvecklingsprogram.

Jag inser att kommissionsledamöterna Günter Verheugen och Vladimir Špidla inte kommer att godkänna alla parlamentets rekommendationer i kväll. Jag är dock glad och tacksam över de privata möten som jag har haft med dem under arbetet med detta betänkande. Nu uppmanar jag dem offentligt att lova att betydande framsteg kommer att göras när det gäller företagens sociala ansvar på EU-nivå under den nuvarande kommissionens mandattid.

Jag vet också att somliga ledamöter kommer att motsätta sig betänkandet under debatten. Till dem vill jag säga att detta betänkande är en noggrant utarbetad kompromiss mellan de politiska grupperna. Jag vill verkligen uttrycka min uppriktiga uppskattning till skuggföredraganden.

Det enda tydliga nya lagstiftningsförslag som vi kommer att stödja gäller obligatorisk miljömässig och social redovisning för företag, varigenom vi upprepar vår tidigare ståndpunkt och sänder en tydlig politisk signal från parlamentet. Våra andra förslag handlar om en mer effektiv användning och tillämpning av det befintliga regelverket och stöd till frivilligåtgärder.

Till motståndarna i parlamentet och till de få förbunden utanför parlamentet vill jag säga att jag inte anser att de med sina ansträngningar för att förhindra åtgärder på EU-nivå gör rättvisa åt eller verkligen representerar företagens bästa när det gäller det sociala ansvaret. Ta till exempel det danska läkemedelsföretaget Novo Nordisk, som talade för företagsledarnas initiativ för mänskliga rättigheter och sa att det krävs minimistandarder för att skapa lika villkor på detta område. Ta European Investment and Research Service, som sa att det vore mycket välkommet om vi kunde återuppväcka kommissionens intresse genom ett mer självständigt förhållningssätt till företagens sociala ansvar. Eller ta den franska arbetsgivarorganisationen MEDEF som uttalade sig för Business Europe och tackade för kvaliteten och relevansen hos de flesta av de frågor och förslag som lagts fram.

Det är inte läge att backa. Det är dags att vara ambitiösa och visa klarsynthet och tillsammans ta oss an dessa och alla andra frågor. Ett sätt för att skapa större entusiasm, dynamism och samförstånd för EU-åtgärder på området är att förespråka ett socialt ansvarstagande inom globala institutioner och att tillämpa globala initiativ för företagens sociala ansvar här i Europa på ett bättre sätt. Vi har också det strategiska partnerskap som jag föreslår mellan kommissionen och det globala redovisningsinitiativet (GRI), en ny företagsdialog mellan EU och Japan om företagens sociala ansvar och att utnyttja femårsdagen av FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling som en möjlighet för EU att leda den internationella debatten om mellanstatliga initiativ och företagens ansvarsskyldighet, som man enades om i Johannesburg.

När kommissionen offentliggjorde sitt meddelande sa man att EU skulle vara ett kompetenscentrum för företagens sociala ansvar. När jag läste det fruktade jag att företagens sociala ansvar i EU i stället är på väg ned i ett svart hål. Om vi kan enas om många av rekommendationerna i parlamentets betänkande anser jag dock att vi kan förverkliga kommissionens förhoppningar.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Det är verkligen sant att det går framåt med företagens sociala ansvar i EU, och förra årets meddelande från kommissionen utlöste en omfattande våg av verksamhet och nya idéer.

Företagens sociala ansvar kan utgöra en stor insats för hållbar utveckling och förbättra EU:s potential för innovation och dess konkurrenskraft, och därför hänger detta nära samman med vår strategi för tillväxt och sysselsättning, som inte enbart syftar till att skapa fler arbetstillfällen utan också, och i första hand, till att skapa bättre arbetstillfällen. Vi talar inte om kortsiktiga framgångar eller uppenbart gynnsamma kvartalsresultat utan snarare om behovet för våra företag att i det långa loppet anpassa sig till de förändrade villkor som vi måste konkurrera på i världen som helhet.

Gynnsamma sociala villkor kan mycket väl vara en viktig konkurrensfaktor, men att skapa dessa villkor är inte enbart makthavarnas ansvar – företagen har ett eget ansvar, och det omfattar mer än att bara följa lagen. De bär ansvar för det sociala klimatet, för miljön, för jämställdheten, för utbildning, för innovationer och för strukturförändringar. Sammanfattningsvis är de ansvariga för de människor som arbetar för dem och för den plats där de har sin bas.

Kommissionen välkomnar Richard Howitts betänkande, som vittnar om djupgående kunskaper och kompetens och inte bara i allt väsentligt stöder kommissionens mål att stärka företagens sociala ansvar i EU utan också innebär en viktig insats för att nå detta mål. Jag instämmer definitivt i att debatten borde syfta till att uppnå konkreta resultat, att flerpartslinjen borde omfatta alla berörda parter och grupper samt att hela processen borde vara ännu bättre integrerad med Lissabonstrategin.

Ni vet att kommissionen anser att det finns begränsade möjligheter till lagstiftning på detta område. Vi tror inte att en företagskultur kan påtvingas uppifrån eller standardiseras genom lagstiftning, och det är därför kommissionen har varit ovillig att besluta till förmån för ett lagförslag om företagens sociala ansvar eller om en standardisering av det på EU-nivå.

Om det är någonting någonstans som det ska lagstiftas om, om vi på grund av vårt politiska ansvar måste insistera på att företagen ska göra någonting, så måste vi uppbringa modet att anta relevant lagstiftning som ska vara specifik och praktiskt relevant på det aktuella området. Företagens sociala ansvar är, per definition, någonting som går längre än företagens skyldigheter enligt lag, något mer än det vi föreskriver i lagstiftningen.

Vi vill stödja företagen och uppmuntra dem att använda internationellt erkända instrument, som finns tillgängliga i stort antal. Kommissionen stöder också företagens sociala ansvarstagande globalt, till exempel genom företagsforumet för EU och Afrika, som har inrättas av min kollega i kommissionen Louis Michel, där företrädare för företag från de båda kontinenterna möttes i november 2006 för att diskutera socialt ansvarstagande.

Kommissionen fortsätter att diskutera med utvecklingsländerna om de framgångar som har nåtts i genomförandet av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande normer, och i EU uppmuntrar vi vidareutveckling av relevanta instrument på olika områden, tillsammans med sektorsövergripande initiativ.

Min kollega i kommissionen Vladimír Špidla och jag träffar allt fler personer inom näringslivet som engagerar sig för att göra EU till en föregångare i fråga om företagens sociala ansvarstagande och som ser det som att deras företag får en absolut marknadsfördel. Under den korta tid som den europeiska alliansen för företagens sociala ansvar har funnits har den tagit några imponerande och föredömliga initiativ. Framsynta företagsledare och investerare har länge vetat att ett företag med ett historiskt gott socialt ansvarstagande vanligtvis är framgångsrikt, vilket det pris som sådana företags aktier är noterade till på börserna naturligtvis vittnar om.

Kommissionen uppmanar EU:s företag att göra företagens sociala ansvar till ett europeiskt varumärke och att konkurrera om de bästa idéerna. Vi är övertygade om att ett europeiskt företag måste vara ett företag som erkänner sitt eget sociala ansvar och agerar i enlighet med det. Det är någonting som kommissionen och Europaparlamentet är fullständigt eniga om.

 
  
MPphoto
 
 

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Min kollega Günter Verheugen har beskrivit vad som kännetecknar den allmänna ramen för företagens sociala ansvar. Jag känner att jag måste betona att detta handlar om frivilliga åtaganden från företagens sida, åtaganden som tydligt går längre än vad som krävs enligt lagstiftningen. Detta får naturligtvis inte inskränka lagstiftarnas eller berörda myndigheters rätt att utarbeta de lagar som de bedömer vara nödvändiga.

Eftersom den allmänna ramen har beskrivits tillräckligt tydligt skulle jag vilja presentera ett antal särskilda områden där vi stöder företagsinitiativ och som ingår i strategin från mars 2006.

För det första spelar företagen en viktig roll för den yrkesmässiga sammanhållningen och stöder också den sociala sammanhållningen genom att anställa arbetstagare och sysslar med personalförvaltning. För det andra har 2007 utsetts till Europeiska året för lika möjligheter för alla. Vi har varken rätt eller möjlighet att beröva oss själva våra olika förmågor. Därför stöder vi företagsinitiativ som syftar till lika möjligheter. För det tredje är sammanhållningen och att äldre personer stannar kvar i arbetslivet en viktig del av den överenskommelse mellan generationerna som det åldrande Europa så förtvivlat behöver. De andra prioriterade frågorna i meddelandet från mars, såsom hälsa, investeringar i livslångt lärande, innovation i utbildning, vetenskap samt global verksamhet, är lika viktiga. I den text som ni ska debattera behandlas just dessa frågor.

Om vi vill se till att företagens sociala ansvarstagande fortsätter under 2000-talet krävs det en dialog med hela samhället. Av detta skäl höll vi i december ett flerpartsforum om företagens sociala ansvar. Samtidigt beslutades att man skulle sammankalla ett diskussionsorgan på EU-nivå från ett av plenarmötena, där företrädare för det civila samhället, näringslivet och de akademiska institutionerna möts. Dessa forum har möjliggjort för oss att utvärdera resultaten av de initiativ som har tagits sedan 2004. När det gäller kommissionens initiativ anser jag att företagens sociala ansvar kommer att få en allt större betydelse för alla våra politikområden, särskilt i EU:s externa politik. Frågor av gemensamt intresse för framtiden har också formulerats, såsom utbildning, forskning och arbetsvillkor för hela kedjan av underleverantörer. Detta kommer uppenbarligen att få en avgörande betydelse för skapandet av tryggare arbetsvillkor i regioner utanför EU för underleverantörer som arbetar för företag inom EU.

Det återstår mycket arbete att göra, men vi är på rätt spår. Av våra debatter och diskussioner med berörda parter kan man se att frågan om företagens sociala ansvar blir allt viktigare. Det är viktigt att bibehålla befintliga villkor och att inte spara någon möda.

 
  
MPphoto
 
 

  Gunnar Hökmark (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (EN) Herr talman! Låt mig först tacka föredraganden och gratulera honom till detta betänkande. Han har utarbetat ett betänkande som kan få omfattande stöd i kammaren.

För mig är det viktigt att påpeka några saker när det gäller företagens sociala ansvar. För det första är företagens främsta uppgift att tillhandahålla de varor och tjänster som är syftet med deras verksamhet och att vara vinstgivande, för annars överlever de inte. Om de inte klarar dessa huvuduppgifter kommer de att misslyckas med sitt grundläggande sociala ansvar som arbetsgivare och producenter av varor och tjänster.

Det är viktigt att understryka detta när vi talar om hur företagens sociala ansvar ska definieras. Vi är av uppfattningen – vi har nämligen diskuterat detta både i industriutskottet och i vår politiska grupp – att ansvarstagandet bör vara frivilligt. Det måste genomföras på egna meriter och som en del av det ansvar som det enskilda företaget har i samhället.

Företagen spelar en social roll i samhället. De måste vara goda arbetsgivare och tillhandahålla varor och tjänster av hög kvalitet, för annars tappar de trovärdighet och därmed marknadsandelar. Det finns dock även anledning att påpeka att de måste bete sig på ett bra sätt utifrån sina egna förutsättningar, eftersom bra och starka företag som försvarar grundläggande värderingar, vare sig i Europa eller i andra delar av världen, inte bara bidrar till en bättre värld utan också till en bättre ekonomi och bättre varor och tjänster.

Ansvarstagandet bör vara frivilligt, för annars skulle det krävas lagstiftning och det är en annan sak. Om vi försöker strömlinjeforma alltför mycket kommer vi att gå miste om den mångfald och dynamik som varje företag kan bidra med genom att göra sitt yttersta för att vara en bra arbetsgivare, ett bra företag och en bra leverantör av varor och tjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – (EL) Herr talman! I sitt yttrande om företagens sociala ansvar efterlyser utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män en helhetssyn på denna fråga. Vi anser nämligen att företagens roll är grundläggande när det gäller respekten för de värderingar som ligger till grund för EU, oberoende av var företagen bedriver sin verksamhet, inom eller utanför EU, och oberoende av storlek, antingen de är små eller medelstora företag, multinationella företag och så vidare.

På global nivå understöds ILO:s grundläggande normer genom företagens sociala ansvar. Genom frivilliga insatser kan åtgärder införas för att stödja kvinnliga anställda inom ramen för nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om jämställdhet mellan könen och icke-diskriminering, både vid rekryteringsförfaranden och vid befordran och utnämning av kvinnor till styrelser i administrativa organ, genom att främja planering av åtgärder för företagens sociala ansvar.

Vi gratulerar kommissionen till förstärkningen av den nya alliansen, och vi anser inte att den kommer att bli en upprepning av flerpartsforumet. En stadga om bästa praxis som företagen ansluter sig till frivilligt kommer att bidra till att främja insatser för levnads- och arbetsmiljön och göra det lättare att kombinera yrkesliv och familjeliv, tillsammans med kultur och utbildning.

Slutligen efterlyser vi åtgärder för att främja och belöna god praxis när det gäller företagens sociala ansvar, särskilt på jämställdhetsområdet, dock inte genom obligatorisk rapportering från företagen.

Till kommissionsledamöterna vill jag säga att jag anser att möjligheterna med frivilligt socialt ansvarstagande för företagen, inte som ett marknadsförings- eller konkurrensmedel, borde planeras i flerpartsforumet, som är ett forum för diskussion mellan samtliga arbetsmarknadsparter, och vi hoppas att det kvinnliga deltagandet kommer att bli omfattande.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Mann, för PPE-DE-gruppen.(DE) Herr talman! De allra flesta av EU:s företag har själva ålagt sig ett socialt ansvar, att agera på ett socialt och miljömässigt ansvarsfullt sätt, att skydda människor och deras miljö samt att trygga produktionen. De stöder möjligheter att utöva kultur och religion, och de stöder sporter och klubbar. Som de båda kommissionsledamöterna just har sagt är och förblir det en nödvändig förutsättning att detta sker på frivillig basis, vilket fastslogs i ett betänkande från Europarlamentet redan 2003 och när flerpartsforumet inrättades ett år senare. Om man vill bibehålla den frivilliga karaktären av detta engagemang måste man avvisa bindande bestämmelser och kvävande byråkrati.

Ett omfattande rapporteringssystem borde endast, om ens överhuvudtaget, förväntas från stora företag. Små och medelstora företag, som utgör mer än 90 procent av alla företag, kan inte klara av något sådant, eftersom de helt enkelt saknar den personal och de ekonomiska resurser som krävs för att ge en helhetsbild av deras sociala ansvarstagande. Skuggföredraganden i min grupp, Philip Bushill-Matthews, har lyckats nå vissa kompromisser som tar udden av Howittbetänkandet, som min grupp i utskottet för sysselsättning och sociala frågor gjorde rätt i att avvisa.

Jag räknar det som en seger att man har gått ifrån kravet på att erhållande av kontrakt genom offentliga upphandlingar skulle villkoras med att företagen följer klausuler om sociala frågor och miljöfrågor. Företag måste kunna vinna offentliga upphandlingar även om de inte har en ekologiskt korrekt blomkruka framför fabriksgrindarna och även om menyn i deras personalmatsal inte omfattar ekologiska måltider.

Punkt 11, där man efterlyser ett centralt samordnande organ för företagens sociala ansvar, är problematisk, liksom punkterna 39 och 55, där man förespråkar att en ombudsman för företagens sociala ansvar ska inrättas. Jag är emot alla ytterligare belastningar och skyldigheter för företagen att redogöra för sitt sociala ansvar och menar att en sådan styrning uppifrån är oacceptabel.

Avslutningsvis är ämnet för dagens debatt ett initiativbetänkande som många inte tar på allvar eftersom man anser att det bara är avsett som en retorisk övning. Jag säger: principiis obsta – stå emot det som just har börjat! Om parlamentet efterlyser att en del av allt detta ska bli obligatoriskt så är inte lagstiftning från kommissionen långt borta.

 
  
MPphoto
 
 

  Magda Kósáné Kovács, för PSE-gruppen. (HU) Ett transnationellt företag har, inom ramen för sitt nätverk i en av de nya medlemsstaterna, anställt personer med funktionshinder som städare i en stad som kämpar med sociala problem. Företaget erhöll bidrag från de lokala myndigheterna för att anställa dessa funktionshindrade personer och gjorde därmed nästan slut på alla tillgängliga bidrag för detta ändamål. Enligt min uppfattning är detta ett agerande som inte uppfyller våra förväntningar på företagens sociala ansvar.

Strävan efter att täcka kostnader måste alltid harmoniseras med de sociala målen. Detta framhålls i Richard Howitts utmärkta betänkande. Jag skulle vilja tillägga att gynnsamma ekonomiska villkor sedan det tidiga 1990-talet har lockat många transnationella företag till Central- och Östeuropa. Vissa regioner i de nya EU-medlemsstaterna upplever dock fortfarande många nackdelar. För att tala klarspråk är de, i en bemärkelse, EU:s inre utmarker. Vi måste därför klargöra även för transnationella företag att deras agerande måste följa principen ”tänk globalt – handla lokalt”. Det kommer att motverka att vissa regioner i unionen blir till utmarker där man bara ”tänker globalt”.

Därför menar jag att Richard Howitts betänkande är viktigt, och därför hoppas jag att det inte tyngs ned av argument om formaliteter, utan att dess roll inom den europeiska modellen för företagens sociala ansvar kommer att utvecklas. Företagens sociala ansvar innebär inte bara att de ska undvika att göra skada, utan det är ett föreskrivet system för positivt agerande. Frågan är inte om ett visst handlande kan föreskrivas utan snarare om detta handlande kan leda till att förväntningar om en bättre värld kan uppfyllas. Det är min tro att så är fallet. Vi kan förvänta oss att företagen behandlar anställda som människor, med en helhetssyn, med rättigheter, hälsa och kulturella och sociala traditioner. Richard Howitts betänkande är ett mycket viktigt steg på den vägen.

 
  
MPphoto
 
 

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Jag är säker på att företagens sociala ansvarstagande främjar en hållbar utveckling och också ett bättre genomförande av Lissabonstrategin i frågor som ett klokare utnyttjande av naturresurser, bättre resultat av innovationsverksamhet, minskning av fattigdomen och också, naturligtvis, bättre efterlevande av krav som gäller de mänskliga rättigheterna.

Företagens sociala ansvarstagande borde också innebära ytterligare en insats för företagsledning och omstrukturering. Ytterligare områden kan läggas till, som livslångt lärande, lika möjligheter, social delaktighet, hållbar utveckling och även etik.

Det måste vara frivilligt för företagen att delta i sådana sociala aktiviteter. Om vi vill skapa och utveckla traditioner inom företagens sociala ansvarstagande måste vi följa överenskomna och internationellt erkända principer.

Vi har ingen annan ram eller avtalat system för att på ett tillfredsställande sätt mäta företagens aktiviteter i samband med deras sociala ansvar. Att inrätta en ombudsman skulle vara förhastat och meningslöst i nuläget. Ett paket med förordningar skulle inte få någon positiv inverkan utan skulle i stället leda till negativa motreaktioner.

Jag vill tacka föredraganden för hans åtta år av enträget arbete för att nå detta mål. Tack för ordet.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Richard Howitt till hans betänkande. Jag är dock inte särskilt förtjust i den överenskommelse han gjorde med PPE-DE-gruppen i syfte att försvaga det som vi ska rösta om i morgon.

I går deltog jag i ett medborgarsamråd och det framgår tydligt vad medborgarna vill – de vill att EU ska bli mer aktivt när det gäller miljöfrågor. Jag tror att resultatet av rådets möte i fredags togs väl emot av medborgarna.

Medborgarna efterfrågar också ett större socialt ansvarstagande, men tyvärr valde Barroso-Verheugenkommissionen att gå i motsatt riktning när den tillträdde. Herr kommissionsledamot! Ni har alltså redan ägnat viss uppmärksamhet åt miljö- och energifrågor efter påtryckningar från forskarvärlden och medborgarna. Jag hoppas att detta betänkande från parlamentet, särskilt om det inte blir alltför urvattnat i morgon, kan bidra till att ni ser över er sociala dagordning. En stor bidragande faktor till att de icke-statliga organisationerna blev så irriterade att de helt lämnade förhandlingarna var att kommissionen inte deltog aktivt nog i flerpartsdialogen.

Det finns en del bra bitar i det betänkande som vi ska rösta om i morgon. Jag vill bara ta upp en sak, nämligen att punkt 63, där vi uppmanar till ett världsomfattande ledarskap från EU:s sida i denna fråga, har strukits. Varför är detta viktigt? I och med att allt fler kinesiska olje- och gruvbolag investerar i Afrika och andra delar av världen, kommer våra företag att tappa mark om inte EU för upp frågan om företagens sociala ansvar från EU-nivå till att bli en global fråga på FN-nivå. Därför förstår jag inte hur PPE-DE-gruppen och PSE-gruppen kan stryka en punkt från det ursprungliga betänkandet, som vi har röstat om, där parlamentet uppmanar till ett mycket aktivare agerande på global nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag vill gratulera Richard Howitt och tacka honom för hans initiativ och hans betänkande. Jag vill också stödja de ändringsförslag som har antagits i utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Under debatten har det framgått att huvudproblemet eller huvudfrågan är om det verkligen behövs någon lagstiftning på detta område eller om det skulle räcka med frivilliga insatser. Jag för min del är inte för överdriven byråkrati och överflödig lagstiftning. I frågor som företagens sociala ansvar är det dock tydligt att det helt enkelt inte räcker att lita på företagens goda vilja. Då skulle en del av EU:s befolkning ställas inför en situation där det inte råder lika möjligheter. Jag menar att det som behövs är ett fungerande rättsligt instrument som skulle tvinga företagen att fullfölja sitt ansvar, inte bara på det sociala området utan också när det gäller arbetsmiljö och inom miljöområdet.

Även om jag stöder detta betänkande har jag lagt fram två ändringsförslag tillsammans med ledamöterna i vår grupp. Syftet är för det första att utfärda en varning för den nuvarande situationen och de problem som arbetstagare ställs inför, till exempel omlokalisering av företag, låga löner, osäkra arbeten och otillräckligt hälsoskydd på arbetet. För det andra vill vi invända mot de riktlinjer som kommissionen föreslår för socialt ansvar, som ofta inte motsvarar de mål och principer som företagens sociala ansvar bör bygga på.

Jag hoppas att vi inte bara kommer att kunna åstadkomma en avsiktsförklaring utan också de praktiska instrument som behövs för konkret handling. Om inte kommer det att sluta med att vi står där med en tom fasad, och jag tror att medborgarna har större förväntningar på oss än så.

 
  
MPphoto
 
 

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Här i kammaren talar vi hela tiden om Lissabonstrategin, vars syfte är att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi fram till 2010. Kommissionens ordförande José Manuel Barroso skryter gärna om sina planer på att undvika en överdriven reglering för att stärka de europeiska ekonomiernas konkurrenskraft.

Ändå var syftet med detta betänkande, i dess ursprungliga form, att införa obligatorisk reglering på ett stort antal områden inom företagsverksamheten, bland annat anställningsrelationer och miljön. Dessa områden är dock redan kraftigt reglerade, till och med överreglerade, genom befintlig EU-lagstiftning. Det förslaget gick ut på att fördubbla den reglering som redan finns, vilket skulle medföra risk för tvetydighet och förvirring.

Ett obligatoriskt socialt ansvarstagande skulle skada konkurrenskraften oerhört, särskilt små och medelstora företag, som vi hela tiden låtsas stödja men samtidigt försöker kväva med betungande, påträngande och onödig reglering. Nu finns det dock godkända ändringsförslag där det tydligt slås fast att ansvarstagandet ska vara frivilligt och jag ger mitt fulla stöd till dessa ändringsförslag. Jag instämmer med föredraganden om att vi måste främja företagens sociala ansvar, men att vi också måste värna om de europeiska företagens driftighet, produktivitet, konkurrenskraft och förmåga att skapa välstånd.

Vi bör också ha i åtanke att bästa praxis för företagens sociala ansvar finns hos många stora företag. I somras fick jag förmånen att besöka Gates-stiftelsen i Seattle, som förstås drivs av Microsofts grundare Bill Gates. Den summa som stiftelsen lägger på välgörenhet överstiger flera mindre länders BNP. Den bidrar alltså i större utsträckning än EU till att minska fattigdomen och nöden i Afrika, eftersom bidragen får mycket större effekt på grund av att det är en privat organisation. Jag anser att vi bör stödja detta betänkande, med tanke på de ändringsförslag som har lagts fram.

 
  
MPphoto
 
 

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE).(PT) Herr talman! Företagens huvudsakliga uppgift är att skapa välstånd, Men företag kan, under vissa omständigheter, vara mer än bara välståndsgenererande maskiner. Företag kan också ses som grupper där människor lever och samverkar. Människor kan se sitt företag som den plats där de förverkligar sig professionellt och, i många fall, även personligt.

Framgångsrika företag som kan skapa välstånd är de som brukar ha goda relationer med sina partner, kunder, leverantörer och det samhälle som de verkar i. Framgångsrika företag är de som tillämpar öppenhet i sina relationer med myndigheter och verkar enligt etiska uppföranderegler som ibland är oerhört strikta.

Om man skulle beskriva företag som lever länge i mänskliga termer kan man säga att de är företag med en stark personlighet, med en särskild kultur som de har lyckats skapa och utveckla och som är kännetecknande för dem och särskiljer dem från andra företag. Man kan säga att de är företag med känslor. Företag som dessa har valt att ge mer till gruppen än vad som följer av deras traditionella funktion och tar därmed ett större ansvar. Detta är vad man kan kalla ”socialt ansvar”. Jag känner dock att företagens sociala ansvar inte är någonting som kan lagstiftas fram eller påbjudas utan något som man måste gå in i frivilligt. Företagens sociala ansvar kan aldrig påtvingas uppifrån. I så fall skulle det finnas en risk för att det reducerades till ett propagandatrick för att skapa dimridåer och möjliggöra för företag att undvika sitt ansvar för sociala frågor och miljöfrågor. I så fall skulle företagens sociala ansvar vara ett falsarium, eftersom det inte skulle vara genuint.

Jag stöder detta betänkande, eftersom min åsikt i frågan till sist beaktades i den slutliga versionen av betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Alejandro Cercas (PSE). – (ES) Herr talman! Jag måste börja med att tacka Richard Howitt för hans fantastiska arbete och för hans enastående beredvillighet att ta emot bidrag från de andra ledamöterna i utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Han visar också en stor kapacitet och flexibilitet i en så sammansatt fråga när han öppnar för dialog och överenskommelser med andra grupper i parlamentet.

Liksom andra menar jag att företagens sociala ansvar är en bra sak i sig. Det får dock inte förleda oss att tro att det är omöjligt att förbättra den nuvarande ramen och den relativt korta erfarenhet som vi har skaffat oss i EU. Jag anser att världsproblemen förvärras i en rasande fart, både miljöproblemen och de problem som människor ställs inför när de berövas olika rättigheter. Jag anser därför att vi måste göra ytterligare insatser.

Det är allt som Richard Howitt ber oss om i sitt betänkande. Jag hoppas att kommissionen, vars meddelande har fått ett blandat mottagande, i vissa fall inte särskilt positivt, kommer att se detta som ett tillfälle att ytterligare beakta socialt ansvarstagande. Mycket återstår att göra, och falska debatter om vad som borde vara frivilligt och vad som inte borde vara det måste undvikas. Vi måste fortsätta framåt för att skapa kriterier för att göra ansvaret objektivt. Företagen kommer att vara fria att anta uppförandekoder, men de kan inte vara fria när det gäller att respektera de uppförandekoder som de har antagit. Det måste finnas en öppenhet, det måste finnas mer än välgörenhet i begreppet ”företagens sociala ansvar”.

Vi européer erbjuder världen en modell som bygger på hållbarheten i vår ekonomiska modell för oss och för andra. Vi kan gå vidare med att kontrollera dessa skyldigheter, som man har åtagit sig frivilligt. Det finns direktiv i EU. Direktiv som inte har tillämpats i medlemsstaterna om gemenskapsrätten, om miljöansvar. Kommissionen kan engagera sig och inte inta en låt gå-inställning till allt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Marie Beaupuy (ALDE).(FR) Herr talman, herrar kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Under några minuter har var och en av oss, den ene efter den andre, upprepat att vi inte vill att de kommande bestämmelserna ska leda till ytterligare tvång och lagstiftning. Vi vill ha ett engagemang från företagsledarnas sida, vi vill att de ska agera aktivt, vi vill att denna aktiva strategi ska tillämpas internationellt, vi vill att små och medelstora företag ska engagera sig. Som föredraganden sa: vi vill ha mer än uttalanden – vi vill ha någonting konkret. I min egenskap av företagsledare i över 30 år vill jag att saker och ting ska gå att förverkliga.

Med detta i tankarna har jag ett förslag till kommissionen. Ett system tillämpas redan internationellt av hundratusentals företag. I detta system samordnas företagens sociala ansvarstagande med standarderna ISO 9001, ISO 14001 och ISO 18001, som garanterar att företagens förbindelser med kunderna är bättre, att de metoder som används är helt miljövänliga och att regler för hygien, hälsa och säkerhet följs till punkt och pricka. Tillåt mig därför att föreslå att man använder dessa tre standarder för ledning med syftet att företag i hela Europa verkligen ska ta sitt sociala ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Även jag vill tacka föredraganden för hans arbete med detta utmärkta betänkande.

En av de viktigaste slutsatserna i betänkandet är att vi inte bara intresserar oss för företagens sociala ansvar inom unionen utan också utanför den, och för hur europeiska företag beter sig i andra delar av världen, vilket är ett steg bort från dubbelmoralen i att agera på ett sätt här inom en viss rättslig ram och vad man tror att man kan komma undan med på andra håll.

Det vi hörde från kommissionen vid forumet EU–Afrika är ett bra initiativ, men vi måste undersöka närmare hur företag beter sig i konfliktområden. För närvarande har vi ledarskapet i diamantprocessen och vi måste fortsätta att utveckla det.

Av betänkandet framgår också att frivillig redovisning nu börjar vinna stöd och att inte alla frivilliga rapporter omfattar frågor om leveranskedjan, som är en av våra viktigaste mekanismer för att höja standarden, garantera varumärkesskydd för företag som beter sig på ett bra sätt och se till att de undviker samröre med företag som inte tar sitt ansvar. Jag ser fram emot parlamentets betänkande om företagens sociala ansvarslöshet så att vi kan jämföra hur vi arbetar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacek Protasiewicz (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag är medveten om att begreppet företagens sociala ansvar blir en allt viktigare del i debatten om globalisering, konkurrens och hållbar utveckling. Enligt definitionen av detta begrepp ska företag frivilligt ta hänsyn till de sociala och ekonomiska följderna av den verksamhet de bedriver.

Inom ramen för socialt ansvarstagande på frivillig basis kan företag besluta att gå längre än minimikraven i lagar och kollektivavtal, för att uppfylla sociala och miljömässiga behov. Jag vill tydligt klargöra att det är just den frivilliga grunden för handlandet och för företagens uppfyllande av begreppet socialt ansvarstagande som är viktig.

Eftersom företagens sociala ansvar huvudsakligen grundas på beslut som företagen fattar på frivillig basis menar jag att ytterligare påtvingade skyldigheter och administrativa krav sannolikt skulle visa sig vara kontraproduktiva. Detta skulle också gå stick i stäv mot principerna om bättre lagstiftning och insatserna för att förenkla och förbättra EU:s fungerande. Det var med detta i tankarna som jag lade fram tio ändringsförslag till den text som Richard Howitt lade fram, och det gläder mig att andan i dessa ändringsförslag har införlivats i den kompromisstext som föredraganden föreslår.

Jag skulle också vilja ta tillfället i akt för att understryka betydelsen av att införa metoder för utbyte av bästa praxis när det gäller genomförandet av begreppet företagens sociala ansvar. I praktiken kan detta genomföras inom ramen för Europeiska alliansen för företagens sociala ansvar. Jag vill berömma kommissionen för dess engagemang. Kommissionen erkänner att företagen själva är huvudaktörerna på denna scen och har uttalat sitt stöd för detta organ, som står för ett sunt och öppet sätt att utbyta bästa praxis mellan alla typer av företag antingen de är stora, små eller medelstora.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Matsouka (PSE).(EL) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera föredraganden Richard Howitt till hans systematiska arbete och konstruktiva förslag.

Begreppet företagens sociala ansvar verkar vara mer aktuellt än någonsin. Å ena sidan har vi den dramatiska klimatförändringen, i stor utsträckning orsakad av den okontrollerade användningen och förbrukningen av naturresurser, och å andra sidan den oroande utbredningen av fattigdomen, i kombination med en omsvängning i befolkningspyramiden, som tycks vara en följd av försöken att degradera sysselsättningen och omkullkasta det sociala regelverket. Om vi vill vidareutveckla detta begrepp måste dock minst tre förutsättningar uppfyllas: för det första måste kommissionen allvarligt överväga de förslag som parlamentet har lagt fram. För det andra måste man inse att företagen måste acceptera det ansvar de har för miljön, samhället och arbetstagarna till följd av sin ekonomiska verksamhet, naturligtvis utan att detta ses som en uppoffring från deras sida. För det tredje måste man prioritera stöd till investeringar som är avsedda att främja arbetstagarnas kunskaper och utvecklingen av ny teknik, särskilt miljövänligare teknik. Båda dessa områden bör ses som grundpelare för företagens sociala ansvar.

Avslutningsvis är detta ett utmärkt tillfälle för att bevisa att konkurrenskraft inte måste uppnås på arbetstagarnas bekostnad utan i stället, som handen i handsken, måste gå ihop med respekt för miljömässig jämvikt, främjande av värdiga arbetsförhållanden och sociala framsteg i allmänhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Under de senaste sju åren har jag då och då haft nöjet att diskutera företagens sociala ansvar med Richard Howitt. Det har naturligtvis varit en mycket angenäm erfarenhet – som det står här! Det har utan tvekan varit en utmaning, men jag är övertygad om att han är den förste att hålla med om – jag ser hur han skrockar där borta – att det har varit en utmaning för oss båda. Jag vill tacka honom för hans sätt att ta sig an denna utmaning, för vi har uppenbarligen närmat oss frågan på olika sätt, men i likhet med de andra talarna vill vi båda förespråka frågan om företagens sociala ansvar.

Jag vill kort kommentera två saker som han sa i inledningen av sitt anförande. För det första sa han att han var besviken över att kommissionens rapport tyder på att den inte vill delta i debatten. Jag håller inte med. Jag anser att rapporten var mycket positiv och att vi bör välkomna den. För det andra sa han att han hoppas att kommissionen kan hjälpa till att återuppta diskussionerna med de icke-statliga organisationerna i flerpartsforumet. I rättvisans namn var det varken kommissionen eller parterna som uppmanade dem att lämna förhandlingarna. Det valet gjorde de själva och det är upp till dem om de vill komma tillbaka eller inte. En del av dem hade i alla fall en minoritetssyn, vilket är fullt tillåtet i en demokrati. Men – om tolkarna klarar av denna utmaning – vi får inte låta svansen vifta på hunden. Det är upp till de icke-statliga organisationerna att återvända.

Jag ska inte kommentera hans anförande ytterligare, och inte heller uttala mig mer ingående om andra kollegers anföranden utan bara säga, med all respekt för mina kolleger och mig själv, att talmannen och kommissionsledamöterna säkert känner till att våra anföranden ibland är avsedda för andra åhörare, eftersom vi måste imponera på väljarna i hemlandet. Det är inget fel med det: vi är politiker och det är en del av vårt arbete. Jag vill dock uppmana er att inte bara lyssna till vad vi säger, utan också läsa det, och läsa det som vi röstar om, för texten är nämligen mycket viktig.

Jag ogillar fortfarande vissa delar av texten. Jag instämmer med Siiri Oviir från ALDE-gruppen på så sätt att jag inte stöder förslaget med en ombudsman, men det är ett förslag. Det finns ett antal förslag som jag inte direkt välkomnar, men de är åtminstone förslag och alla förslag förtjänar att övervägas noggrant. Det viktiga är dock texten. Jag uppmanar framför allt kommissionen att reflektera över de tre betänkanden: det ursprungliga betänkandet som återförvisades till utskottet, det betänkande som ändrades och blev nedröstat av 15 ledamöter i utskottet och det slutliga betänkandet i den form som det förmodligen kommer att läggas fram i morgon. Jag tror att det betänkandet kommer att vara till er belåtenhet. Ärade kommissionsledamöter! Låt mig säga att ni utgör en enastående duo. I morgon ska vi visa att vi är en trio och att vi vill följa er i arbetet med att utveckla företagens sociala ansvar.

 
  
MPphoto
 
 

  Joan Calabuig Rull (PSE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det som först och främst står klart är att allt fler företag ser det sociala ansvaret och miljöansvaret som en möjlighet, ett instrument för hållbar utveckling, för tillväxt och för att skapa arbetstillfällen, och även som ett bra instrument för att hjälpa företag och arbetstagare att bättre anpassa sig till de förändringar som 2000-talets globaliserade ekonomi kräver.

Jag vill särskilt kommentera två frågor. För det första är det tydligt att företagen är huvudaktörerna och att vi också måste beakta de andra parterna, såsom konsumenter och icke-statliga organisationer. Jag anser dock att vi framför allt måste beakta fackföreningarnas centrala roll. Uppförandekoder kan inte under några omständigheter ersätta den mycket viktiga roll som fackföreningar och kollektiva förhandlingar spelar.

För det andra står det klart att företagens sociala ansvar måste vara en faktor som höjer konkurrenskraften. Men bakom etiketten företagens sociala ansvar måste det finnas verkliga åtaganden och inte bara propaganda. Annars kommer vi att urholka den, och konsumenterna kommer inte att lita på den etiketten. Vi kommer att sluta göra framsteg med socialt ansvar för företagen och förmågan att därigenom skapa konkurrenskraftigare företag.

Många företag gör nu beslutsamma insatser för att ta socialt ansvar, och de vet naturligtvis att detta ger mervärde. Jag är säker på att de som gör det på ett tydligt och rättvist sätt inte kommer att motsätta sig att detta kontrolleras genom objektiva uppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Gábor Harangozó (PSE). – (HU) Herrar kommissionsledamöter, mina damer och herrar! Först av allt vill jag välkomna betänkandet från min kollega Richard Howitt. Debatten om företagens sociala ansvar är ett mycket känsligt ämne där människor har skilda uppfattningar, eftersom vi vill garantera att vi får en stark social miljö i EU samtidigt som vi vill öka företagens konkurrenskraft. Nuvarande praxis för företagens sociala ansvar är ett utmärkt exempel på att det inte nödvändigtvis innebär att företagens konkurrenskraft försämras när den sociala och miljömässiga dimensionen stärks.

Vi behöver stärka den europeiska sociala modellen, men vi måste undvika att införa en obligatorisk modell som grundas på ett enda mönster. En bättre reglerad frivillig modell innebär större möjligheter för både producenter och konsumenter, i stället för nya administrativa pålagor som är tunga att bära. Om vi förstärker företagens frivilliga sociala ansvar genom att fastställa miniminormer för att undvika överdrivna kostnadsökningar för mindre företag så kommer deras konkurrenskraft att ökas, förutsatt att konsumenterna får tillräcklig information om socialt ansvarstagande företags produktion och affärsmetoder. Vi måste öka konsumenternas kunskaper och informationen till dem eftersom detta skapar en marknad för ansvarsfull produktion.

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Kommissionen är tacksam för den konstruktiva och uppriktiga andan i denna debatt. Jag skulle ännu en gång vilja betona att Richard Howitts betänkande innehåller många värdefulla förslag som kommissionen med glädje kommer att beakta i den vidare utvecklingen av sin politik när det gäller företagens sociala ansvar. Detta kommer att föra oss, tillsammans, en god bit på väg.

Företagen behöver en tydlig rättslig ram. De måste veta vad de är skyldiga att göra och vad de inte får göra. Annars kan de inte fungera på marknaden. Företagen har ett socialt ansvar – det är därför det finns tusentals regler, på EU-nivå och i medlemsstaterna, som tvingar företagen att ta sitt samhälleliga ansvar. All den lagstiftning som vi har antagit – vare sig det gäller konsumentskydd, arbetsmiljö, miljöskydd eller sociala trygghetsförmåner – syftar till att ålägga företagen ett socialt ansvar och införa normer som vi absolut menar måste följas. Det intellektuella problemet med denna debatt är att jag, för min egen del, har svårt att föreställa mig hur vi ska kunna utforma en rättslig ram för någonting som inte föreskrivs i lag. Idén om att skapa en rättslig ram för företagens sociala ansvar innebär att man skulle anta lagstiftning som reglerar hur företagen ska hantera saker som de inte är skyldiga att hantera enligt lag. Där finns en inneboende motsägelse, och kommissionen ville verkligen lägga denna debatt bakom sig och för en gångs skull se att verkliga framsteg görs. Det är anledningen till att vi förra året uppmuntrade europeiska företag att inrätta denna allians för företagens sociala ansvar och få den att fungera. Som jag sa, och som ni också kan läsa i kommissionens rapport, har detta redan gett upphov till en del riktigt bra idéer och initiativ.

Det finns två mycket viktiga saker – som Claude Turmes hänvisade till – som jag skulle vilja diskutera. Den första är flerpartsforumet, där kommissionen deltog i hög grad, och som kom med vissa viktiga förslag som kommissionen har tagit till sig. Det fanns ett mycket brett stöd för kommissionens hållning. Vissa icke-statliga organisationer deltog inte, med motiveringen att deras linje skilde sig från kommissionens. Det anser jag vara ett märkligt uppförande i ett demokratiskt samhälle – att man bara deltar i en diskussion om man är säker på att alla andra kommer att hålla med en. Jag beklagade därför att dessa få icke-statliga organisationer inte deltog, men vi vill fortsätta en dialog med dem och jag har särskilt bett dem att ansluta sig till oss i detta arbete i framtiden.

Kommissionen stöder helhjärtat den globala dimensionen, som Claude Turmes också talade om. Innan årsslutet kommer vi att anordna en stor konferens om den internationella dimensionen i företagens sociala ansvar, ett ämne som vi redan har dryftat i vår dialog med de andra regionerna i världen, särskilt med tillväxtekonomier som Kina, Indien, Latinamerika och Afrika. Vi diskuterar emellertid också med USA, Japan och andra europeiska partner, och detta är ett ämne som vi vill göra framsteg med på global nivå.

I debatten har det hänvisats till att det finns en ISO-standard för företagens sociala ansvar. Visst finns det en sådan, men det är en frivillig standard för företag som själva kan besluta om de vill använda den eller inte. Det som är bra är att allt fler europeiska länder gör det och också använder detta i marknadsföringen. De talar om för sina kunder – samhället i stort – att ”vi, företaget AB, agerar i enlighet med denna standard”, och de vill också bedömas på den grunden, eftersom de ser att det bidrar till deras framgångar på marknaden.

Jag skulle vilja erbjuda parlamentet – och jag talar också för min kollega från kommissionen, Vladimír Špidla – ett fortsatt nära och konstruktivt samarbete i denna fråga. Jag upprepar att vi, i Richard Howitts betänkande och i debatten, har funnit många viktiga förslag som kommissionen kommer att beakta i sitt fortsatta arbete med detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag kl. 12.00.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Iles Braghetto (PPE-DE) , skriftlig. – (IT) Företagen, eller företagandet, är den avgörande faktorn för människornas och samhällets utveckling. Företagen måste ta hänsyn till produkter, organisation, marknadsföring, design och produktionsprocesser. Nyckelfaktorn är dock det mänskliga kapitalet, som alltid måste främjas och skyddas, och mänskligt kapital är ett resultat av utbildning: utbildning om säkerhet, tillit, kreativitet, förmågan att lära och en känsla för vad som är användbart och vackert.

För att bli konkurrenskraftiga på marknaden måste företagen kunna göra det bästa av dessa aspekter och även kunna ta ett starkt socialt ansvar genom att inte bara bry sig om sin produkt utan framför allt om sitt arbete och sina arbetstagare. Om företagarna tar detta ansvar av egen fria vilja skapar det ett moraliskt kretslopp mellan företag, kapital och arbete som hjälper dem att konkurrera effektivt på den globala marknaden.

 
Senaste uppdatering: 4 juni 2007Rättsligt meddelande