Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Jean-Paul Gauzès, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/12/EG och 2002/65/EG (KOM(2005)0603 – C6-0411/2005 – 2005/0245(COD)) (A6-0298/2006).

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Först vill jag tacka utskottet för ekonomi och valutafrågor och särskilt föredraganden Jean-Paul Gauzès för deras utmärkta arbete med betänkandet om direktivet om betaltjänster på den inre marknaden. Jag vill också tacka er för ert tålamod med uppskjutandet av denna omröstning i plenum. Detta har gett den extra tid som har varit nödvändig för att finna en gemensam utgångspunkt för de tre institutionerna.

För närvarande tillämpas 27 olika system med nationella bestämmelser för betalningstransaktioner. Även om vi har euron är de nationella betalningsmarknaderna fortfarande splittrade och tyvärr är betalningarna alltför ofta långsamma och dyra och konsumenterna får dålig service. Detta gör livet för våra medborgare och företag svårare än det borde vara. Det bromsar deras dagliga verksamhet och hindrar utvecklingen av deras företag. I vissa fall är önskvärda betalningsprodukter helt enkelt inte tillgängliga, som till exempel direkta debiteringar. Syftet med direktivet är att avhjälpa denna situation på framför allt två sätt: å ena sidan genom att erbjuda större rättssäkerhet och bättre konsumentskydd och å andra sidan genom att öppna betalningsmarknaderna för mer konkurrens och uppmuntra till större effektivitet och mer innovation.

Direktivet leder till större rättssäkerhet genom att en harmoniserad uppsättning rättigheter och skyldigheter för användare och tillhandahållare av betaltjänster införs och även genom tydliga krav på information. Båda delarna är viktiga för en integrerad EU-betalningsmarknad där själva kärnan är det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA). SEPA är ett näringslivsinitiativ som har ett starkt stöd från EU-institutionerna. SEPA kommer att bidra till att skapa en integrerad marknad eftersom det möjliggör att betalningar kan utföras snabbare och lättare i hela EU. Effektiviteten hos våra betalningssystem bör höjas och de kostnader som betalningarna innebär för ekonomin som helhet bör minskas. Det är därför mycket viktigt att det föreslagna direktivet antas, så att SEPA kan genomföras framgångsrikt.

Men bilden skulle inte vara fullständig utan direktivets andra syfte, nämligen att främja större konkurrens på betalningsmarknaderna genom att inrätta ett lämpligt, välavvägt och väl genomtänkt regelverk för nya aktörer. Nya betalningsinstitut som till exempel betalningsförmedlare, mobiloperatörer och betalningsinstitut som förmedlar mindre belopp bör genom sin verksamhet sporra till innovation.

Under alla dessa långa månader av förhandlingar har både rådet och kommissionen varit mycket medvetna om åsikterna i det betänkande som utskottet för ekonomi och valutafrågor antog i september i fjol. I den kompromisstext som nu föreligger i form av ändringsförslag 286 försöker man därför nå dessa mål och kräver särskilt ett förstärkt, väl genomtänkt regelverk för de nya betalningsinstituten. Förutom de kvalitativa, väl genomtänkta förslag som redan har föreslagits av kommissionen, kommer dessa nya betalningsinstitut nu att vara underkastade ett system med lämpliga och välavvägda kapitalkrav – både i inledningsskedet och under pågående verksamhet – och hybridinstitut som förmedlare av mindre belopp och telekomföretag måste också uppfylla säkerhetskrav som till exempel öronmärkning.

Direktivets räckvidd kommer att begränsas till betalningar som har både avsändare och mottagare i EU. Men det är viktigt att inte glömma betalningstransaktioner som berör stater utanför EU eller andra valutor än de som förekommer i EU. Konsumenterna förväntar sig med all rätt att de bestämmelser som skyddar dem mot stöld, förlust eller förskingring av betalningsinstrument ska gälla oavsett om icke auktoriserad användning äger rum inom eller utanför EU. Utförandet av betalningar till tredjeländer liksom kvaliteten och priset på dessa betalningar bör också förbättras. EU:s konsumenter överför betydande summor till tredjeländer, ofta för att hjälpa sina familjer. Kostnaderna för sådana betalningar kan vara mycket höga. När direktivet har varit i kraft i tre år bör man därför göra en översyn av dess räckvidd för att bedöma om det även ska omfatta betalningar i en riktning där bara en av de berörda parterna finns i EU eller betalningar i andra valutor än de som förekommer i EU.

Låt mig avslutningsvis säga att EU:s medborgare och företag i dag behöver en enhetlig betalningsmarknad där betalningarna kan utföras lika snabbt, effektivt och bekvämt som betalningar inom de olika medlemsländerna. Detta direktiv kan ge marknaden den nödvändiga rättsliga grunden för SEPA och ett nytt, väl genomtänkt regelverk som främjar ny konkurrens.

  Jean-Paul Gauzès (PPE-DE), föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den 1 december 2005 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om betaltjänster på den inre marknaden i syfte att skapa en verklig inre marknad för betalningar inom EU.

När jag utsågs till parlamentets föredragande i januari 2006 ansåg jag att även om vissa av kommissionens prognoser framstod som väl optimistiska så skulle inrättandet av en sådan marknad genom harmonisering av nationell lagstiftning göra det möjligt att undanröja vissa hinder och ha en gynnsam inverkan på tillväxten. Därför välkomnade jag i princip kommissionens initiativ.

Förslaget till direktiv kom dessutom i rätt tid för att bidra till att göra banksektorns initiativ för att skapa ett gemensamt eurobetalningsområde framgångsrikt. Kommissionens fastställda mål är att öka konkurrensen genom att skapa nya aktörer – ni var själv inne på detta nyss, herr kommissionsledamot – för att öka överskådligheten på marknaden för tillhandahållare och användare av tjänster och klargöra användarnas och tillhandahållarnas rättigheter och skyldigheter.

I ett försök att göra detta förslag till rättsakt mer effektivt och beakta branschens tekniska begränsningar, samtidigt som målet att minska användarnas kostnader kvarstår, har utskottet för ekonomi och valutafrågor antagit ett antal samordnade ändringsförslag som åtminstone har utskottsledamöternas enhälliga stöd.

Europaparlamentets företrädare, de olika ordförandeskapen och kommissionen har haft informella kontakter under hela förfarandet. Tack vare dessa diskussioner har parlamentet, som för ovanlighetens skull tog ställning innan rådet hade nått en överenskommelse, konkret kunnat påverka rådets förhandlingar. Jag är särskilt nöjd med vårt fruktbara samarbete med det tyska ordförandeskapet, som gjort sitt bästa för att bistå i arbetet, och med kommissionen.

Den 27 mars 2007 kunde finansministrarna inom ramen för Ekofinrådet äntligen enhälligt anta en allmän strategi för kompromisstexten. Kompromissen är i mina ögon godtagbar som den ser ut i dag. Jag vill tacka det tyska ordförandeskapet. Dess effektiva arbete och gedigna samarbete med Europaparlamentet har lett till att denna fråga nu nästan är i hamn.

Rådet har närmat sig parlamentet på de viktigaste punkterna, nämligen minskningen av räckvidden för betalningar i euro eller i övriga valutor som används inom EU – med en möjlighet att justera räckvidden efter en försöksperiod – begränsningen av betalningsinstitutens verksamhetsutövning till juridiska personer, införandet av strikta villkor för auktorisation för tillhandahållande av betaltjänster, införandet av krav på start- och verksamhetskapital, åtskillnad mellan medel för olika typer av verksamheter, begränsning av beviljande av kredit till tolv månader med ett förbud mot revolverande kredit samt införande av en bestämmelse om att beviljande av kredit inte får strida mot nationella regler eller EU-regler för bland annat konsumentkrediter.

Dessutom har en närmare anpassning skett när det gäller att ge konsumenterna tydligare information, tack vare att åtskillnad görs mellan information som måste lämnas aktivt och information som bara behöver finnas tillgänglig för konsumenterna, att mikroföretag ges samma informationsskydd som konsumenter och slutligen att möjligheten till undantag begränsas och att den högsta transaktionsvolymen fastställs till 3 miljoner euro.

I textens nuvarande form fastställs en genomförandetid på en dag (D+1) och en tydlig ansvarsfördelning görs mellan de olika tillhandahållarna av betaltjänster i händelse av att transaktionen genomförs bristfälligt. Det är denna kompromisstext som parlamentet ska rösta om i morgon.

Med tanke på de betydande framsteg som Ekofinrådet gjorde vid tidpunkten i fråga om parlamentets ståndpunkt och de berörda parternas mål att nå en överenskommelse vid första behandlingen har jag bara lagt fram ett ändringsförslag i kammaren, om kompromissen med Ekofinrådet. Jag uppmanar mina kolleger att anta detta ändringsförslag.

Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har lagt fram ändringsförslag 287 om uppgiftsskydd i syfte att ändra artikel 71. Jag anser att parlamentet bör förkasta detta ändringsförslag. Å andra sidan, herr kommissionsledamot, och jag vänder mig även till ordförandeskapets och rådets företrädare, skulle det vara till hjälp om parlamentet kunde få garantier i denna fråga.

Kompromisstexten är långt ifrån perfekt, vilket somliga av mina kolleger kanske får tillfälle att påpeka. Den har dock fördelen att en solid grund läggs för en inre marknad för betalningar. Det är också viktigt att betona betydelsen av detta framsteg, som kommer att leda till att dagens strikt nationella betalningssystem harmoniseras. Det bör understrykas att vi faktiskt inte bara talar om gränsöverskridande betalningar, vilka utgör mindre än 5 procent av betalningarna, utan om alla betalningar.

Trots att texten givetvis är teknisk till sin karaktär har den en tydlig politisk spännvidd. Den bidrar till att förbättra förhållandet mellan konsumenter och tillhandahållare av betaltjänster och främjar Lissabonstrategin. Jag vill dock även påpeka att i denna specifika och särskilt känsliga fråga – specifik och särskilt känslig eftersom den kan leda till intressekonflikter – har parlamentet, denna sammansatta institution, kommit fram till en lösning betydligt snabbare än regeringarna. Det beror kanske på att vi här i parlamentet mer än någon annanstans har …

(Talmannen avbröt talaren.)

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Mia De Vits (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! I morgon ska vi rösta om en fråga som jag anser är avgörande och som påverkar personer, företag och banker i lika hög grad. Jag välkomnar att parlamentet har haft stort inflytande över beslutsprocessen och för det vill jag tacka alla ledamöter. Jag vill framför allt tacka Jean-Paul Gauzès, som med sin stora kunskap inom detta område har hanterat denna fråga mycket objektivt, och även alla skuggföredragande.

Som föredragande för yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd anser jag att det är oerhört viktigt att vi med 27 olika betalningssystem och i förlängningen 27 olika regelverk har lyckats säkra en ytterst hög konsumentskyddsnivå. Jag finner denna text mer än tillfredsställande, särskilt med tanke på att bankernas informationsplikt och deras ansvar vid felaktiga transaktioner, förlust eller bedrägeri nu har utelämnats.

Debattens vågor gick som högst när betalningsinstitutionerna diskuterades och när allt kommer omkring är det också där jag anser att kompromissen är motiverad, även om vår grupp hade föredragit att den hade stramats upp i vissa avseenden. Det är inte skamligt att vara bank. Detta direktiv handlar om betalningar, inte om krediter i första hand, och om man vill bevilja krediter måste man uppfylla gällande villkor och kontroller för banker.

Det finns dock vissa orosmoment. Ett gemensamt eurobetalningsområde bör inte införas på bekostnad av de enskilda medborgarna. Jag välkomnar att kommissionen har inlett en undersökning av de kortavgifter som tas ut och jag uppmanar kommissionen att vidta lagstiftningsåtgärder om det visar sig att bankerna har missbrukat sin maktposition i detta avseende. Direktivet kommer vid en lämplig tidpunkt, och eftersom det är ett förnuftigt projekt menar jag att detta också är rätt tidpunkt att genomföra det på ett korrekt sätt.

  Rainer Wieland (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. – (DE) Herr talman! Det talas för närvarande mycket om behovet av att förklara EU:s fördelar för allmänheten och detta direktiv har potential att bli ett strålande exempel på en sådan fördel, även om dagens debatt i kammaren återigen visar att det har en teknisk sida som inte alltid är så tilldragande, och därför måste vi verkligen anstränga oss för att klargöra fördelarna så att allmänheten förstår dem.

Införandet av euron gav oss ett europeiskt inre betalningsområde som heller aldrig skulle kunna vara något annat än ett område för betaltjänster, och det är detta område för betaltjänster som vi nu tar ett steg närmare mot i dag. Det som vi införde för många år sedan i form av gränsöverskridande detaljistbetalningar utvecklar vi nu med hjälp av detta direktiv, och vi bör ha modet att tala om detta och inte haka upp oss för mycket på detaljer.

Vi kan vara glada över att det har visat sig vara möjligt att ta hänsyn till de enskilda medlemsstaternas förfaranden, som till exempel säkrar att debiteringarna är till fördel för konsumenterna. Som Mia de Vits sa bör vi uppmärksamma hur marknaderna utvecklar sig i framtiden och framför allt lägga större vikt vid hur avgifter läggs på betalningar – det vill säga inkommande betalningar snarare än utgående betalningar. Vi bör fokusera mer på detta, eftersom jag menar att det är inom detta område som flera överträdelser har förekommit helt nyligen.

Nu när vi kan tala om att det finns en sådan sak som ett gemensamt eurobetalningsområde bör vi här i parlamentet visa hur framsynta vi är genom att sluta tala om ”Open Skies” och i stället säga ett gemensamt europeiskt luftrum och, när vi diskuterar roamingavgifter, tala om ett gemensamt europeiskt telekommunikationsområde. Då skulle EU återigen bli synligt och enskilda projekt kommer inte att tyngas ned av alltfler nya begrepp som gör människor förvirrade.

  Alexander Radwan, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig börja med att mycket varmt tacka Jean-Paul Gauzès, som tillsammans med parlamentet har lagt ned stora ansträngningar på att utarbeta detta betänkande. Nu när vi har haft euron under en tid är det förstås parlamentet och EU som är drivkraften bakom EU:s gemensamma betalningsområde, från gränsöverskridande avgifter och nu det gemensamma eurobetalningsområdet. Parlamentets särskilda roll i denna fråga måste understrykas.

Trots de kulturella och strukturella skillnaderna mellan hur betalningar sker i Europa har vi lyckats hitta en lösning som passar alla. Beslutet fattades i september förra året och det var tack vare parlamentets påtryckningar som rådet redde ut denna fråga.

Vissa medlemsstater vill tyvärr fortfarande behålla sina tungrodda system i sina mellanhavanden med övriga europeiska länder, men detta är inte vad EU handlar om. EU, som Rainer Wieland sa, handlar om att föra alla närmare varandra. Genom den här typen av projekt kan EU visa för vanliga människor vad det betyder i praktiken. I slutändan nådde vi kompromisser om bland annat D+1, lån, tillhandahållare av betaltjänster och om konsumentskyddet, och det ultimata målet bör fortfarande vara att ha den fria medborgaren som riktmärke, men jag ser detta som ett viktigt ytterligare steg och hoppas att direktivet kommer att genomföras i enlighet därmed, trots de olösta frågor som kvarstår inom vissa områden.

Den senaste tiden har mitt kontor fått alltfler frågor om vad som faktiskt sker när penningtransaktioner ändå genomförs trots att det brister i detaljerna. För att ge ett exempel så skickade en person 150 euro från Tyskland till Italien och till följd av en felregistrering drogs 113 euro av i avgifter. Om bankerna fortsätter på det sättet kommer de själva att föranleda nästa åtgärd.

Jag uppmanar dem därför till förnuftig självreglering och till att lyssna mer till allmänhetens önskemål. Jag hoppas att denna vädjan inte leder till att ljuset slocknar på nytt. Så illa har det trots allt inte varit. Jag vill återigen varmt tacka Jean-Paul Gauzès och kommissionen för att de ännu en gång har gjort det möjligt för oss att få rådet att rätta in sig i ledet.

  Gianni Pittella, för PSE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Även jag vill tacka Jean-Paul Gauzès mycket varmt, inte bara för hans utmärkta arbete utan även för den dialog han har fört, hans stil och hans förmåga att nå överenskommelser med de politiska grupperna, kommissionen och rådet. Jag vill också tacka kommissionsledamot Charlie McCreevy.

Hela parlamentet har spelat en avgörande roll för direktivet om betaltjänster och har återigen bekräftat att det för närvarande är den mest dynamiska av våra institutioner. Det är tack vare parlamentet och vårt arbete som en överenskommelse har nåtts och rådet har antagit betänkandet som grund, detta betänkande som antogs nästan enhälligt i utskottet för ekonomi och valutafrågor. Det är tack vare våra insatser som oöverstigliga hinder har övervunnits och det är tack vare vårt arbete – och här vill jag även nämna den speciella roll som spelats av delegationen från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, däribland Ieke van den Burg, Mia De Vits, Pervenche Berès och jag själv – som vissa frågor har kunnat lösas, däribland beviljande av kredit, som för närvarande med rätta har sin grund i konsumentkreditdirektivet.

Den överenskommelse som nåddes tack vare det målmedvetna tyska ordförandeskapet, och dessförinnan det finländska ordförandeskapet, vid Ekofinrådets möte i mars anser jag vara ett utmärkt resultat och jag menar att vi borde stödja denna ståndpunkt. Jag kan därför meddela att socialdemokratiska gruppen kommer att rösta för, så att förseningar undviks. Vi har inte råd med fler förseningar, som kan skada såväl konsumenter – som Mia De Vits påpekade – som företag och bankbranschen. När det gäller bankerna är den undersökning som kommissionen för närvarande genomför viktig eftersom den kommer att belysa eventuella avvikelser. Även om vi måste vara noggranna i våra bedömningar anser jag dock även att det är rätt att påpeka de gånger när bankerna gör verkliga insatser. Bankerna anstränger sig faktiskt nästan lika mycket för att följa detta direktiv som de gjorde när euron infördes. En försening skulle därför strida mot deras intressen och vid morgondagens omröstning måste vi absolut se till att alla förseningar undviks.

  Sharon Bowles, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Är jag nöjd med detta paket? Svaret är ”inte särskilt”. Stöder jag det? Ja, för det är förnuftigt att ha ett europeiskt betalningssystem för att förbättra den inre marknaden och därför är det också rimligt att ta detta steg, trots att det är allt annat än perfekt.

Jag är mycket förvånad över hur svårt det har varit att finna moderna lösningar för betalningstider, kapitalsystem och elektroniska pengar. Den vanligaste frågan som jag har fått om direktivet är om betalningarna kommer att bli billigare, inte om de kommer att bli säkrare. Men detta är inget prisregleringsdirektiv, utan det enda sättet att göra betalningar billigare är genom ökad konkurrens och insyn, så att konsumenterna vet vad de får.

Vi har ökat insynen och det välkomnar jag, och jag välkomnar även de andra användbara säkerhetsmekanismerna för konsumenter. Förhoppningsvis kommer betaltjänstleverantörernas möjlighet att flytta ut att öka konkurrensen, men jag är rädd att de nuvarande kapitalsystemen och framför allt graderingsfaktorerna på 0,5 och 0,8 för betalningsförmedlare respektive mobila förmedlingstjänster innebär att vi upprepar misstagen från direktivet om elektroniska pengar.

Därför kan en översyn av kapitalsystemet efter tre år mot bakgrund av inhämtade erfarenheter, och kanske efter införandet av 20 procents flexibilitet, visa sig bli intressant. Det är utan tvekan tack vare en ordentlig stötdämpare, och möjligheten att se över tillämpningsområdet efter tre år, som jag stöder betänkandet. Jag är besviken över att tillämpningsområdet inte omfattar betalningar där den ena parten finns utanför EU.

Slutligen övertygade jag min grupp om att inte lägga fram ett ändringsförslag som liknar ändringsförslag 287, dels på grund av tekniska detaljer, men också därför att frågan om skydd av uppgifter omfattar mer än detta direktiv. Det betyder inte att frågan inte behöver tas upp eller att en eventuell omröstning mot ändringsförslaget strider mot den princip som förslaget gäller, men jag hoppas att vi kan finna en annan lösning som innefattar idén utan att förstöra möjligheten att nå en överenskommelse vid första behandlingen.

  Dariusz Maciej Grabowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Förslaget till direktiv är verkligen lämpligt och motiverat. Det finns dock en rad problemfrågor. Inrättandet av betalningsinstitut ger upphov till frågan om huruvida dessa kommer att följa principen om vinstmaximering eller verka för det allmänna bästa. De båda alternativen är oförenliga med varandra. Då uppstår frågan om huruvida verklig ökad konkurrens mellan instituten kommer att följa eller om betalningsmarknaden kommer att koncentreras efter en kort period, med oligopol som följd. I så fall är det mycket viktigt att införa denna lösning för euroländerna. De nya medlemsstaterna kommer därefter att få möjlighet att bedöma om det införda systemet är fördelaktigt eller inte. De kommer också att kunna få en uppskattning av kostnaden för att införa ett sådant system. Denna kostnad kommer sannolikt att bli relativt hög med tanke på den programvara och övervakning som krävs, och är svår att beräkna i nuläget.

  John Whittaker, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp en teknisk fråga. Föredraganden vill att betaltjänsterna ska hållas strikt åtskilda från annan affärsverksamhet, vilket måste betyda bankverksamhet. Syftet är förmodligen att minimera riskerna. Men alla betalningar, bortsett från en mycket liten andel kontanta betalningar, är överföringar mellan bankkonton. Bankerna är alltså de institutioner som normalt handhar betalningssystemen, och jag tvivlar på att ett sådant åtskiljande är möjligt eller ens önskvärt ur effektivitetssynpunkt. De hedervärda målen med direktivet är ökad konkurrens, insyn, konsumentskydd och så vidare. Jag undrar om det kommer att gå samma öde till mötes som många andra finansiella direktiv, till exempel direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID). Många av Londons invånare har nu insett att kostnaderna för att följa MiFID är mycket större än eventuella fördelar.

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Låt mig först säga att jag inte alls håller med John Whittaker om MiFID och dess konsekvenser. Jag anser att MiFID kommer att revolutionera handeln på EU:s marknader och ge mycket goda resultat. Jag tror att kommissionsledamoten instämmer.

På det hela taget utgör direktivet om betaltjänster ett mycket positivt steg i arbetet med att harmonisera den inre marknaden. I likhet med kommissionsledamoten anser jag att vi genom denna överenskommelse har uppnått en balans mellan banker och andra tjänsteleverantörer å ena sidan och konsumenterna å den andra. Marknaden gav inte de bästa möjliga resultaten på detta område och behovet av regler var stort.

Jag vill i korthet ta upp tre innehållsmässiga saker. För det första delar jag till fullo Sharon Bowles uppfattning om kapitalsystemen. Jag hade föredragit ekonomiutskottets ursprungliga förslag om kapitalkrav. Det finns en risk för att alla inte får lika villkor och att nya hinder när det gäller tillgången uppstår, framför allt för icke-banker. Jag skulle ha velat se ett mer liberalt konkurrenssystem i dessa avseenden.

För det andra, och när det gäller beviljade krediter, särskilt från kreditkortsföretag som inte är banker, kan detta medföra vissa nackdelar för dessa företag, men vi kan ta upp dessa frågor igen när vi ser över direktivet om tre år.

Min tredje punkt gäller det ansvar som tillhandahållaren av betaltjänsten har. Det finns tydligen en inbyggd flexibilitet i betalningskontrakt, till exempel för betalarens ansvar i sådana fall som Alexander Radwan talade om, när betalningen inte kommer in i tid. Jag anser dock att den strikta definitionen av ansvar i direktivet kanske är för strikt och stelbent och borde ha formulerats om. Å andra sidan kan vi återvända även till detta om tre år.

När det slutligen gäller förfarandet med en enda behandling anser jag att parlamentet, kommissionen och rådet har samarbetat på ett mycket bra sätt. Vi hamnade dock i en ”allt eller inget”-situation och därför skulle det ha varit bättre om parlamentet hade utarbetat konkreta ändringsförslag före omröstningen i plenum. På det hela taget är dock förfarandet med antagande vid första behandlingen ett steg framåt för att modernisera vår lagstiftningsprocess, men det är inte ett självändamål. Vi har nått en bra kompromiss om just detta direktiv, men om så inte är fallet bör förfarandet med en enda behandling inte tillämpas.

  Pervenche Berès (PSE). – (FR) Herr talman! Åtta år efter övergången till euron anser jag att det är rimligt att unionen får en inre marknad för betaltjänster. Jag anser att det är lika rimligt att parlamentet har krävt att vi, samtidigt som vi genomför denna inre marknad för betaltjänster, lagstiftar om den nya aktör som träder in på denna marknad, nämligen betalningsinstituten.

När jag tittar på alla parter som berörs av att denna nya dimension av den inre marknaden införs, vare sig det handlar om banker, leverantörer, myndigheter eller konsumenter, så anser jag att vi i slutändan i högre grad skulle uppskatta värdet av den lagstiftning som vi kommer att anta om betaltjänsterna blir billigare för konsumenterna i framtiden och om de breddas för att göra de moderna betalningsmetoderna mer lättillgängliga.

Jag anser också att vi gjorde rätt i att hävda att betalningsinstituten kanske inte bör omfattas av alla regler i Basel II, men att ett minimikrav är att deras stabilitet och varaktighet garanteras i konsumenternas intresse.

Vidare beklagar jag att det har rått viss förvirring om skillnaden mellan begreppet lån och begreppet betalning. Jag hoppas att den överenskommelse som nåtts om denna text inte kommer att äventyra en överenskommelse om ett konsumentkreditdirektiv, som EU så väl behöver.

Slutligen måste jag understryka innebörden av ändringsförslag 287 och framför allt den skrivelse som parlamentets talman fått från artikel 29-gruppens ordförande, som ansvarar för uppgiftsskyddet i EU. Vi kan inte enas om att rösta för vår kollega Jean-Paul Gauzès betänkande i dag utan att få garantier från såväl kommissionen som rådet. Jag riktar mig därför till våra partnerinstitutioner så att vi, när systemet med ett gemensamt eurobetalningsområde genomförs, inte hamnar i en situation där vi med våra erfarenheter av Swiftsystemet förvärrar den oberäkneliga utveckling som vi nu ser.

Vi måste veta att vi, när systemet med ett gemensamt eurobetalningsområde har trätt i kraft fullt ut, kommer att ha ett system som gör att vi kan skydda de uppgifter som utbyts via Swift. Vi behöver även, och här förväntar jag mig att de båda andra institutionerna uttalar sig, förhandlingar så att vi kan göra våra amerikanska partner delaktiga och därmed kontrollera villkoren för överföring av uppgifter via Swift till de amerikanska myndigheterna.

  Margarita Starkevičiūtė (ALDE). – (LT) Jag vill understryka vikten av att detta direktiv inte bara är tillämpligt på euroländerna utan även på de länder som för närvarande fortfarande använder andra valutor än euron. Detta är viktigt eftersom dessa länders finansmarknader på så vis också kommer att moderniseras. Jag vill tacka föredraganden för hans utmärkta arbete.

Många problem med direktivets genomförande har tagits upp här i dag. Jag vill i likhet med föredraganden också säga att detta dokument är väldigt tekniskt till sin karaktär. Det finns fortfarande flera saker vi måste klargöra, framför allt övervakningen av betalningsdirektivets genomförande, med tanke på att det är stora bank- och finanskoncerner som berörs. Vem ska ha ansvaret? Även om detta tycks fastställas i direktivet kvarstår dock många oklarheter för närvarande.

En annan viktig fråga som måste hanteras är övervakningen av andra finansinstitut än banker, något som är verkligt nödvändigt och välkommet. Åtskillnad kan dock ibland motverka övervakning och kan kosta mer än själva verksamheterna i mindre länder.

  John Purvis (PPE-DE). – (EN) Tack, herr talman, och bra gjort, herr Gauzès. Vi har väntat länge, men nu har vi äntligen nått vårt mål. Bra gjort! Det viktigaste är att direktivet om betaltjänster ger icke-banker tillgång till betalningsmarknaden. Man har, åtminstone i viss mån, försökt att lösa problem som hinder för tillträde och hämmande av innovation genom en blandning av undantag för mindre aktörer och flexibilitet för medlemsstaterna när det gäller elektroniska pengar och andra nya betalningsmedel, till exempel pengabörsen.

Jag anser dock att det finns ett antal områden där vi hade möjlighet att göra större förändringar när det gäller konkurrensen, men där vi inte har kommit tillräckligt långt. För icke-banker behövs inte de omfattande kapitalkrav som man har enats med rådet om. Betaltjänstföretag som betalningsavsändare, fakturabetalare och företag som tillhandahåller kortbaserade betaltjänster tar inte emot insättningar och behöver därför inte samma ekonomiska understöd som kommersiella banker som tar emot insättningar. Detta tycks handla mer om att skydda traditionella banker från nya konkurrenter än om att skydda konsumenterna.

För det andra borde det, i denna tid av omedelbar kommunikation, inte behöva ta en hel dag att överföra pengar från en del av världen till en annan, för att inte tala om från Strasbourg till Freiburg. Och varför vill bankerna inte visa vad deras tjänster kostar i stället för att ta betalt i smyg genom oacceptabelt långa överföringstider? Vi borde väl i sann Lissabonanda vara världsledande när det gäller att tillämpa den moderna tekniken på pengaöverföringar. De borde ske omedelbart utan någon som helst fördröjning. Tillhandahållaren av tjänsten borde sedan öppet visa den totala kostnaden för tjänsten.

Detta direktiv, som vi nu efter många om och men har enats om, är ett steg i rätt riktning för att förse EU:s medborgare, både enskilda personer och små och medelstora företag, med ett modernt, effektivt och överkomligt system för pengaöverföringar. Vi bör dock förvänta oss mer. Förhoppningsvis kommer fler steg att tas, herr kommissionsledamot.

  Ieke van den Burg (PSE). – (NL) Herr talman! Jag vill först knyta an till det som Piia-Noora Kauppi sa i slutet av sitt anförande om förfarandet med en enda behandling, som parlamentet är skyldigt att hantera på lämpligt sätt, precis som hon påpekade. Det är fantastiskt att vi har lyckats med det. Jag vill tillägga att föredraganden och skuggföredragandena har informerat resten av utskottet för ekonomi och valutafrågor på ett utmärkt och öppet sätt, även om det inte alltid varit möjligt inom ramen för förfarandet med en enda behandling. Det är dock positivt att vi nu har kommit igång och kan gå vidare med denna fråga till nästa steg.

Jag vill ta upp två saker som rör innehållet. För det första instämmer jag delvis i John Purvis åsikt om konkurrensen på betalningsmarknaden. I Nederländerna verkar vi inte ha några större problem med det undantag som nu föreslås, eftersom vi hoppas att nya tjänster ska utvecklas och nya tjänsteleverantörer träda in på marknaden. Det är framför allt invandrare som vill skicka pengar till sina hemländer som berörs av detta undantag. Detta är en typisk tjänst där nya tjänsteleverantörer har dykt upp och som jag skulle vilja inkludera för att undvika att de hamnar på fel sida om lagen. Som jag ser det bör den här typen av utvecklingar och möjligheter, särskilt när det handlar om mindre belopp och enkla tjänster, få en chans. Varför ska man behöva använda dyra banktjänster i fall som dessa?

Jag vill ta upp en sista sak, som flera talare har nämnt före mig. Låt oss – och detta är även en uppmaning till kommissionen och generaldirektoratet för konkurrens – vara på vår vakt mot nya monopol, oligopol eller karteller som uppstår på denna marknad, eftersom detta trots allt skulle leda till en situation där kundtjänsterna varken blir billigare eller bättre.

  Zsolt László Becsey (PPE-DE). – (HU) Jag gratulerar föredraganden och hoppas att detta är ett historiskt ögonblick. När det gäller tjänster på den inre marknaden har vi bara delvis lyckats åstadkomma resultat, men jag hoppas att vi ska lyckas nå ett verkligt genombrott med betaltjänster.

Jag är själv från en så kallad ny medlemsstat och jag hoppas att vi vid sidan av den inre marknadens nackdelar även kommer att kunna dra nytta av dess fördelar. Jag blev därför besviken förra året då vi kunde ha vågat öppna de tjänster som skulle ha gett de nya medlemsstaterna en relativ fördel och därmed ökat konkurrensen på den inre marknaden. Nu är vi där igen och vi hoppas återigen att vi inte bara kommer att lagstifta om en tjänst som hittills inte varit föremål för avancerad reglering, utan att vi också verkligen kommer att lyckas pressa priset på betaltjänster av god kvalitet genom att se till att nya aktörer släpps in på marknaden.

Det är ytterst viktigt att rätten till fri etablering och fritt tillhandahållande av tjänster garanteras. Kommissionens ursprungliga förslag var djärvt i detta avseende då det skulle ha gjort det möjligt att införa nya tjänster utan några särskilda kapitalkrav, och därigenom bryta det monopol som bankerna skaffat sig på detta område. Neelie Kroes utvärdering har också visat detta till fullo. Jag beklagar att strängare kapitalkrav nu införs jämfört med det ursprungliga förslaget, men jag hoppas att detta inte kommer att hindra nya aktörer från att ta sig in på marknaden.

Den andra viktiga punkten är att penningöverföringar bör nå mottagaren så snabbt som möjligt, så att den senare kan använda medlen snarast möjligt. Inom detta område kan den nuvarande kompromissen innebära ett steg framåt eftersom den väsentligt förkortar den tid som bankerna gratis förfogar över våra pengar.

Jag välkomnar också att man i kompromissen har lagt särskild vikt vid mikroföretag i egenskap av enskilda konsumenter. Jag kommer att rösta för överenskommelsen, som kom till under slutna och elitistiska omständigheter. Den allra viktigaste punkten kommer dock tre år efter införlivandet med de nationella lagstiftningarna, när direktivet ses över – det är först då man vet vad det är värt. Om ovannämnda tre positiva förändringar sker inom detta område, som jag anser vara viktigt, och sårbara centraleuropeiska konsumenter och småföretag får tillgång till billigare betaltjänster, då har vi åstadkommit något bra. Om detta inte sker eftersom inga nya aktörer har trätt in på marknaden kommer vi att behöva göra ändringar, vilket kommer att kräva mod, så låt oss hoppas att vi då har det mod som krävs.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – Doresc să-l felicit pe domnul Gauzès pentru raport. Directiva privind serviciile financiare în cadrul pieţei comune completează iniţiativa sectorului bancar privind înfiinţarea zonei unice pentru plăţi în euro prin armonizarea legislaţiei din statele membre. Deşi în Uniunea Europeană 96% din plăţi au un caracter naţional şi doar 4% din plăţi se realizează între furnizorii de servicii financiare din state membre diferite, directiva propusă va încuraja competiţia, va reduce costurile, va asigura o mai mare transparenţă privind condiţiile si tarifele aplicabile precum şi o mai bună protecţie a utilizatorilor şi furnizorilor prin definirea drepturilor şi obligaţiilor acestora. Sistemele electronice de plăţi asigură un timp de procesare redus şi facilitează tranzacţiile între furnizorii de servicii financiare din state membre diferite, dar implementarea acestora necesită investiţii importante. Mobilitatea cetăţenilor necesită mijloace electronice de plată. În ultimii ani s-au dezvoltat sisteme electronice de plată şi, în acest context, securitatea plăţilor electronice este crucială pentru încrederea utilizatorilor acestor servicii. Consider că, pentru protecţia consumatorilor şi încrederea acestora în serviciile financiare, este important ca pentru instituţiile plătitoare să existe condiţii de autorizare şi funcţionare foarte clar definite. Felicit încă o dată raportorul.

  Karsten Friedrich Hoppenstedt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Den överenskommelse vi nu har nått vid första behandlingen utgör ett viktigt steg mot det gemensamma eurobetalningsområdet, och är det enda sättet för att kunna inleda de första åtgärderna i god tid i början av 2008, och för detta är jag givetvis tacksam mot föredraganden Jean-Paul Gauzès, rådets tyska ordförandeskap och, förstås, kommissionen. Detta är en viktig politisk signal och det startskott som varit efterlängtat av de europeiska bankerna, som också förtjänar ett tack för sitt konstruktiva och effektiva samarbete.

För konsumenterna utgör reglerna ett steg mot en verkligt gemensam inre marknad för betaltjänster, som tidigare talare med rätta har välkomnat.

Även om det finns stor anledning till glädje bör vi dock inte glömma att en kompromiss alltid är sämre än den idealiska lösningen i vissa avseenden. Det tydligaste exemplet är att bankerna kommer att drabbas av avsevärda kostnader, inte bara för att genomförandet måste ske på en dag utan också till följd av andra strukturella åtgärder. Det finns indikationer på att 23 miljarder euro redan har investerats i det gemensamma eurobetalningsområdets strukturella uppbyggnad. En genomförandetid på två bankdagar utan undantag skulle vara enklare och innebära mer insyn för den europeiska finanssektorn. Dessutom skulle det vara bättre för konkurrensen och det skulle hur som helst bli billigare, men det beslut vi ska fatta i morgon är det beslut som vi får leva med.

Även om konsumenterna har anledning att välkomna ett större utbud av banker från olika medlemsstater behövs ett varningens ord om deras skydd, eftersom inte alla leverantörer omfattas av samma tillsynsregler. Principen om lika villkor för alla marknadsaktörer gäller inte i alla fall. Våra politiska åtgärder bör alltid styras av konsumenternas behov och av behovet av en fungerande och konkurrenskraftig finansmarknad. Nationella förfaranden och finansiella produkter som fungerar väl, är rimligt prissatta och är accepterade bör därför inte offras på det europeiska altaret för penningtransaktioner, vars antal proportionellt sett minskar konstant.

  Corien Wortmann-Kool (PPE-DE). – (NL) Herr talman! När det gäller det direktiv som vi ska rösta om i morgon så röstar vi om en kompromiss som otvivelaktigt är motiverad och som jag är mycket tacksam mot Jean-Paul Gauzès för. Kommissionsledamot Charlie McCreevy gjorde rätt i att börja med att utforma de mål som vi vill nå, det vill säga ökad effektivitet och mer konkurrens. I skäl 4 talas det utförligt om att detta kommer att innebära ett stort framsteg för konsumenternas och de små och medelstora företagens kostnader och effektivitet, men hur ser det ut i verkligheten? I Nederländerna och andra länder signalerar bankerna redan att EU-reglerna kommer att fördyra för konsumenterna och de små och medelstora företagen och att kostnaderna för kortbetalningar kommer att stiga, såsom redan skett i flera länder. Jag vill påminna kommissionsledamot Charlie McCreevy om att projektet ännu inte är slutfört utan bara har börjat, och jag vill gärna att han talar om för oss hur han kommer att engagera sig fortsättningsvis, hur han kommer att se till att dessa mål faktiskt nås och att konsumenterna verkligen gynnas samt vilka åtgärder han vill vidta tillsammans med Neelie Kroes under de närmaste åren för att åstadkomma detta.

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag har lyssnat uppmärksamt på diskussionen om förslaget till direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och jag tackar för era synpunkter.

Det går inte att skapa en inre marknad för betalningar utan en enhetlig rättslig ram på EU-nivå i stället för det nuvarande lapptäcket av 27 olika nationella regelverk. Samtidigt behövs ökad konkurrens och innovation på betalningsmarknaderna. Detta medför avsevärda fördelar för våra medborgare, företag, offentliga förvaltningar och hela vår ekonomi. Betalningar utgör helt enkelt livsnerven i vår ekonomi och utan ett effektivt betalningssystem kan den inre marknaden inte fungera.

Frågan om skydd av uppgifter togs upp av Jean-Paul Gauzès, Sharon Bowles och Pervenche Berès. Jag vill säga två saker om detta. För det första har kommissionen redan bemött parlamentets resolution av den 14 februari 2007 om Swift. Genom artikel 19 i förslaget till direktiv möjliggörs informationsutbyte mellan behöriga myndigheter som ansvarar för skydd av personuppgifter och den myndighet som ansvarar för tillsynen över betalningsinstitut. Detta överensstämmer med slutsatserna i artikel 29 i arbetsgruppens yttrande av den 22 november 2006 om behandling av uppgifter genom Swift.

För det andra skulle en begränsning av behandlingen av uppgifter till EU-länderna, vilket föreslås i ändringsförslag 287, i själva verket strida mot direktivet om skydd av uppgifter. I det direktivet föreskrivs ett särskilt system för export av uppgifter till tredjeländer under förutsättning att dessa länder ger nödvändiga garantier. Syftet med detta system är att se till att de europeiska normerna för skydd av uppgifter inte undergrävs genom export av uppgifter till länder med liberalare regler.

Swift-fallet har visat att vi måste vara vaksamma när det gäller skyddet av personuppgifter. Det är viktigt att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism. Men skyddet av privatlivet, som är en grundläggande princip för alla EU-medlemsstater, är också viktigt. Kommissionen kommer att göra allt för att se till att medlemsstaterna respekterar skyddet av uppgifter, inklusive export av uppgifter till tredjeländer. Jag kommer att vidarebefordra de åsikter som har uttryckts här till min kollega kommissionsledamot Franco Frattini, som ansvarar för detta område.

I morgon har parlamentet möjlighet att stödja detta förslag som återspeglar de ståndpunkter som redan har formulerats i det ansvariga utskottets betänkande, vilket skapar en rättslig grund för en effektiv och modern betalningsmarknad. Kommissionen stöder helhjärtat de kompromissändringsförslag som syftar till att uppnå detta mål. Jag vill återigen tacka föredraganden Jean-Paul Gauzès och parlamentet för ert tålamod i och med att omröstningen sköts upp. Jag delar föredragandens övertygelse om att denna omröstning är ett historiskt ögonblick när det gäller betalningar inom EU.

  Pervenche Berès (PSE). – (FR) Herr talman! Rådet finns representerat här i kammaren och ett antal mycket tydliga frågor har ställts, inte minst om rådets vilja att hörsamma Europaparlamentets oro i fråga om uppgiftsskyddet. Jag vill därför be rådet att uttala sig om detta.

  Talmannen. – Eftersom rådet inte vill yttra sig om detta är debatten härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.