Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkande (A6-0128/2007) av Simon Coveney för utskottet för utrikes frågor om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2006 och EU:s politik på området [2007/2020(INI)] och

- rådets och kommissionens uttalanden om moratorium för dödsstraff.

  Simon Coveney (PPE-DE), föredragande. – (EN) Tack fru talman, herr rådsordförande och herr kommissionsledamot. Jag är hedrad över att som föredragande få presentera Europaparlamentets årliga rapport om de mänskliga rättigheterna 2006.

Denna rapport är det mest övergripande och viktiga politiska uttalande som Europaparlamentet årligen gör när det gäller mänskliga rättigheter och hur de kan främjas. Som föredragande har jag behållit den direkta bedömningsmetod som man använde förra året för 2005 års rapport. I huvudsak är detta en konstruktiv och kritisk analys av rådets, kommissionens och parlamentets resultat när det gäller att främja och försvara mänskliga rättigheter över hela världen. Rapporten är kulmen av fem månaders arbete i Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter och utskottet för utrikesfrågor där man, vilket bör påpekas, har nått ett betydande samförstånd genom diskussioner, debatter och kompromissändringsförslag.

En av rapportens centrala punkter gäller EU:s roll i FN:s nya råd för mänskliga rättigheter. De påståenden som gjorts grundar sig på parlamentets närvaro vid ett antal av dessa rådsmöten i Genève. I rådets och kommissionens senaste årliga rapport kunde man inte hänvisa till FN:s råd för mänskliga rättigheter, så jag ansåg att det var lämpligt att fokusera på detta i betänkandet och i dagens debatt.

I rapporten konstaterar man att även om FN:s råd för mänskliga rättigheter har möjlighet att utvecklas till en värdefull organisation för EU:s multilaterala insatser för mänskliga rättigheter har rådet under de första tolv månaderna inte varit vidare framgångsrikt. FN:s råd för mänskliga rättigheter har misslyckats med att nå samförstånd och en godtagbar kompromiss när det gäller nyckelfrågor såsom Mellanöstern, Darfur, Burma med flera. I stället har rådet emellanåt nyttjats som en kammare för att vinna politiska poäng, och vi måste hitta sätt för att undvika att det används som ett politiskt forum för konflikter mellan geografiska eller ideologiska grupper av länder.

Ett bra exempel på detta är svagheterna i rådets resolution om Darfur. Självfallet borde ett FN-system som har utformats för att hantera mänskliga rättigheter ha som enda prioritering att få ett slut på spridningen av våldet och att skydda oskyldiga människor i Darfur, men tyvärr har detta inte varit fallet. Debatterna och försöken att nå en överenskommelse om Darfur har utnyttjats som ett politiskt förhandlingsobjekt eller som påtryckningsmedel för att försöka nå överenskommelser om andra resolutioner. Jag vill i detta hänseende uppmana Europeiska rådet att undersöka möjligheten att vidta mer kraftfulla åtgärder för att ta itu med den humanitära krisen i Darfur. Denna fråga tog jag upp under ett utskottssammanträde i går med rådets företrädare som finns med oss här i dag.

Rapportens kärnpunkt handlar om hur EU presterar i förhållande till de riktlinjer för mänskliga rättigheter som unionen har satt upp för sig själv. EU har fem politiska riktlinjer att verka för, och dessa handlar om dödsstraff, tortyr, barn och kvinnor i väpnade konfliktsituationer, människorättsaktivister samt – givetvis – dialog med tredjeländer. Jag kände att det var viktigt att kritiskt analysera rådets resultat, i synnerhet när det gällde genomförandet av dessa riktlinjer, eftersom rådet särskilt har förordat dessa instrument när det gäller att försvara de mänskliga rättigheterna i tredjeländer. Rådet och kommissionen behöver i synnerhet främja dessa riktlinjer inom EU:s ambassader och delegationer utomlands. Det finns fortfarande en oro över att vissa delegationer har liten eller ingen kunskap om dessa riktlinjer, eller om hur man på bästa sätt kan verka för dem i situationer som gäller tredjeländer.

I rapporten efterlyser man också ett utökat samråd mellan rådet och Europaparlamentet, och i synnerhet underutskottet för mänskliga rättigheter, när det gäller rådets och kommissionens rapport om mänskliga rättigheter. På så sätt skulle vi verkligen kunna gå mot en situation där man utarbetar en allomfattande rapport med ståndpunkter från både parlamentet, rådet och kommissionen. Det är det vi försöker göra genom att förändra strukturen i vår rapport.

I rapporten betonas också behovet av att väsentligt förstärka och förbättra dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter. Man bekräftar att Kina har beslutat att samtliga dödsdomar ska bli föremål för omprövning av högsta domstolen, vilket visar att landet rör sig framåt i frågan om dödsstraffet. Man medger emellertid också att Kina dömer fler människor till döden än i något annat land.

I rapporten välkomnas de resolutioner som parlamentet har godkänt där man kräver att fånglägret på Guantánamo Bay ska stängas, samt parlamentets bidrag till att ge större uppmärksamhet åt människorättsfrågorna när det gäller detta läger. Själva det faktum att Guantánamo Bay existerar innebär att man fortsätter att sända ut en negativ signal om hur kampen mot terrorismen bedrivs av västvärlden, ledd av Förenta staterna.

Jag var mycket nöjd över att i rapporten hänvisa till behovet av en tydlig och effektiv gemensam politik för kontroll av vapenexport, däribland inom Europeiska unionen, eftersom handeln med i synnerhet mindre vapen har en uppenbar inverkan på konflikter rörande mänskliga rättigheter i olika delar av världen. Vi bör klart och tydligt arbeta för ett internationellt vapenhandelsfördrag, vilket parlamentet har efterlyst upprepade gånger.

Låt mig avsluta med att tacka alla de övriga grupperna för att ha samarbetat med mig i denna fråga. Detta är inte PPE-DE-gruppens resolution om mänskliga rättigheter. Resolutionen återspeglar hoppas jag åsikterna i parlamentet som helhet och inom parlamentets samtliga grupper. Jag vill tacka alla som har arbetat tillsammans med mig kring denna resolution.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, ärade parlamentsledamöter! Jag är glad över att som företrädare för ordförandeskapet kunna delta i parlamentets debatt i idag om årets rapport om de mänskliga rättigheterna och situationen för de mänskliga rättigheterna runt om i världen.

Liksom i tidigare års rapporter har man här kritiskt behandlat Europeiska unionens insatser inom sin människorättspolitik, och denna kritiska inställning är något som vi välkomnar, eftersom vi är övertygade om att det bidrar till att stärka och förbättra våra gemensamma åtgärder för att skydda mänskliga rättigheter. För vi känner ju alla alltför väl till de dagliga utmaningar som vi måste ta itu med på detta område. Ju bättre dialogen mellan våra institutioner fungerar, desto större är chansen att vi kan agera effektivare tillsammans i enlighet med vår människorättspolitik.

Jag kanske skulle kunna få börja med ett praktiskt förslag: Jag kommer att begära att den rådsarbetsgrupp som ansvarar för Europeiska unionens internationella politik för mänskliga rättigheter (COHOM) diskuterar parlamentets betänkande och noggrannare överväger de krav och rekommendationer som är av betydelse för dess arbete. Då skulle den slutliga versionen av betänkandet och kommentarerna från de berörda rådsarbetsgrupperna vid ett senare tillfälle kunna fungera som grund för en fortsatt debatt, och därför föreslår jag i dag att vi endast behandlar några av rekommendationerna.

I betänkandet nämner man det förstärkta samarbetet mellan parlamentet och EU:s ordförandeskap när det gäller att utarbeta och debattera Europeiska unionens årliga rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna. Bevis på framstegen i vårt samarbete ser man bland annat i form av parlamentets presentation av dess åtgärder för de mänskliga rättigheterna i ett kapitel av EU:s årliga rapport på området. Vi är mycket måna om att fortsätta detta samarbete och dialogen med Europaparlamentet, i synnerhet med dess underutskott för mänskliga rättigheter. Även om vi är medvetna om parlamentets viktiga bidrag till skyddet av de mänskliga rättigheterna, som kommer att tillkännages ordentligt i Europeiska unionens årliga rapport, skulle jag även vilja betona att vårt samarbete måste ligga inom ramen för och ske i enlighet med den rättsliga grund som gäller för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och att parlamentets roll – liksom man mycket riktigt påpekar i motiveringen i Coveneybetänkandet – består i att kritiskt granska Europeiska unionens arbete för mänskliga rättigheter.

En viktig aspekt av politiken för mänskliga rättigheter i år är inrättandet av FN:s nya råd för mänskliga rättigheter, vars betydelse parlamentet betonar i betänkandet, samtidigt som man även med rätta framhäver rådets möjliga framtida roll som ett värdefullt forum där Europeiska unionen kan arbeta multilateralt för att försvara de mänskliga rättigheterna. I betänkandet beklagar man att det nya rådet för mänskliga rättigheter har visat sig vara ineffektivt när det gäller att ta itu med människorättsliga kriser runtom i världen. För att bemöta detta skulle jag vilja säga att det är för tidigt ännu att göra några bedömningar och att vi måste invänta resultatet av den institutionella beslutsprocessen som ska vara klar i slutet av juni. Europeiska unionen kommer att göra allt den kan för att se till att FN:s råd för mänskliga rättigheter fortsätter att utvecklas som en effektiv och även trovärdig del av Förenta nationernas system för mänskliga rättigheter.

När det gäller situationen i Darfur, som var en av de viktigaste frågorna som behandlades vid det senaste mötet för FN:s råd för mänskliga rättigheter, har man krävt att Europeiska unionen och medlemsstaterna ska göra mer för att vinna respekt för sina åsikter, så att rådet, i enlighet med rapporten från sin särskilda delegation, kan vidta lämpliga och adekvata åtgärder för att bemöta denna humanitära katastrof. Min kommentar till detta är att det enhälliga antagandet av dokumentet om Darfur i FN:s fjärde råd för mänskliga rättigheter måste räknas som en stor seger för EU.

Jag skulle kort vilja nämna de övriga viktiga instrumenten inom EU:s politik för mänskliga rättigheter, nämligen EU:s riktlinjer för unionens förbindelser med tredjeländer, särskilt när det gäller avskaffandet av dödsstraff, kampanjen mot tortyr, skyddet av människorättsaktivister och situationen för barn i väpnade konflikter. I parlamentets årliga rapport betonas vikten av dessa riktlinjer och man påpekar att de måste efterlevas på ett effektivare sätt. Vi delar denna åsikt och välkomnar även det arbete som redan gjorts av parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter. I slutet av sin mandatperiod kommer det tyska ordförandeskapet att rapportera i detalj om hur man har gått tillväga inom ramen för de olika riktlinjerna.

I dag skulle jag särskilt vilja framhäva ordförandeskapets arbete så långt när det gäller avskaffandet av dödsstraffet, som är en av rådets främsta prioriteringar bland Europeiska unionens åtgärder inom politiken för mänskliga rättigheter. För att kunna göra fortsatta framsteg på det här området har ordförandeskapet utarbetat en handlingsplan för 2007 som för närvarande håller på att verkställas och vars syfte är att lägga fram åtgärder för olika nivåer inom FN som syftar till att avskaffa dödsstraffet, vilket jag kommer att tala mer om lite senare.

Andra betydande instrument inom EU:s människorättspolitik är bland annat dialoger och samråd om detta med tredjeländer, vilket kommer att behandlas i ett av parlamentets betänkanden. Vi välkomnar detta initiativ och kommer att ta parlamentets rekommendationer i noggrant beaktande. Trots de svårigheter som hör ihop med dialoger om mänskliga rättigheter anser vi att man inte får underskatta dessa dialoger som ett sätt att uttrycka våra betänkligheter om den människorättsliga situationen i ett visst tredjeland och – om än ibland bara på lång sikt – få till stånd en förändring av situationen.

Med detta i åtanke kan jag informera er om att ordförandeskapet välkomnar rådets resolution om inledandet av en människorättslig dialog mellan Europeiska unionen och Uzbekistan, och förberedelserna för den första rundan har inletts. De kommande rundorna i den människorättsliga dialogen mellan EU och Kina och de människorättsliga samråden med Ryssland ska också äga rum snart, de förstnämnda i början av maj och de sistnämnda i mitten av maj, och jag skulle vilja informera er om att i samråden med Ryssland kommer även europeiska och ryska icke-statliga organisationer att delta – precis som ni begärde i ert betänkande.

En begäran i den årliga rapporten var att ledamöter av Europaparlamentet skulle få en större roll i dialoger och samråd, och rådet uppmanades att se till att de bjöds in till dessa. Som svar på detta kanske jag kan få säga att sammansättningen av de EU-delegationer som för dialoger med tredjeländer återspeglar maktfördelningen i enlighet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och att det därför inte är möjligt för Europaparlamentets ledamöter att delta i dessa dialoger. Detta innebär dock inte att ni inte kommer att bli regelbundet informerade om utvecklingen, eller att det inte kommer att ske något fortlöpande åsiktsutbyte om utvecklingen.

Om er ordförande tillåter skulle jag nu vilja säga några ord om ordförandeskapets uttalande om moratorium för dödsstraff.

Kampanjen mot dödsstraff har länge varit en central fråga i EU:s utrikespolitik för mänskliga rättigheter. Kampanjen mot dödsstraff behandlades faktiskt i de första riktlinjer som rådet antog för mänskliga rättigheter 1998. En av det tyska ordförandeskapets prioriteringar för den människorättsliga politiken är att EU fortsätter med de åtgärder som det har vidtagit allt sedan dess för att konsekvent förespråka avskaffandet av dödsstraffet.

Sist vi diskuterade frågan om dödsstraff var vid sammanträdesperioden i januari, när jag meddelade er att det tyska ordförandeskapet skulle sammanställa en väl genomtänkt handlingsplan över det som vi planerade att göra under första halvåret 2007 för att föra kampanjen mot dödsstraffet vidare till FN, och i dag kan jag informera er om att vi har gjort detta.

På grundval av en undersökning som genomförts av ledarna för alla EU-partners ständiga representation i Genève och New York och av flera samtal med företrädare för icke-statliga organisationer, utarbetade Tyskland i slutet av februari en handlingsplan för 2007. I den fastställdes konkreta åtgärder för ett progressivt tillvägagångssätt för hur man skulle ta upp frågan om dödsstraff i FN som samtliga partner godkände och som ordförandeskapet sedan dess genomgående har tillämpat.

Det första steget i handlingsplanen togs när man vid öppnandet av det fjärde sammanträdet för FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève satte frågan om dödsstraff högt på dagordningen, och min ministerkollega, Frank-Walter Steinmeier, tog i egenskap av Europeiska rådets ordförande medvetet upp frågan i sitt tal. Flera ministrar från EU-medlemsstater som deltog i öppnandet av det fjärde sammanträdet för FN:s råd för mänskliga rättigheter anslöt sig till ordförandeskapets uppmaning till avskaffande av dödsstraffet. Vid rådets sammanträde i mars ägde den andra rundan rum och nya anhängare anslöt sig till deklarationen mot dödsstraff som på EU:s initiativ hade lagts fram i FN:s generalförsamling i december 2006 och undertecknats av sammanlagt 85 stater från världens alla hörn.

Under handlingsplanens andra steg, i april, inledde ordförandeskapet en världsomfattande lobbyverksamhet med syftet att samla fler röster till stöd för deklarationen mot dödsstraffet från december 2006 och att skapa en multiregional allians som är beredd att stödja framläggandet av en resolution i FN.

När denna globala åtgärd har slutförts – någon gång i slutet av maj – kommer EU att inleda en övergripande utvärdering av resultatet av lobbyverksamheten och utifrån detta besluta om tiden är mogen för en FN-resolution, eller när så kan ske om det inte är lämpligt nu.

Jag kanske kan betona det som jag nämnde i januari, nämligen att det vore strategiskt oförnuftigt att återuppta debatten i FN i nuläget, innan åtgärden har slutförts, eftersom det är ganska osannolikt att ett sådant förslag skulle vinna stöd hos två tredjedelar av medlemsstaterna, vilket är det som krävs. Detta skulle dessutom kunna leda till ett negativt precedensfall, eftersom andra medlemsstater då skulle kunna uppmuntras att reagera genom att på nytt föra in andra tvistefrågor på dagordningen, utanför generalförsamlingens ordinarie sammanträden. Framför allt så vet vi ännu inte om vi kommer att kunna uppbringa det majoritetsstöd som krävs från alla regioner. Målet med vår pågående globala åtgärd är att ta reda på detta, och vi bör skjuta upp ytterligare beslut till dess att åtgärden har gett resultat.

Låt mig då än en gång betona att kampanjen mot dödsstraff är lika viktig för rådet som den är för parlamentet. Vi vill lika mycket som ni att denna grymma, inhumana och ineffektiva form av straff ska försvinna, men det är ingen lätt kamp. Det räcker inte bara med god vilja. Tvärtom är det endast med hjälp av ett strategiskt tillvägagångssätt som vi kommer att kunna uppnå vårt mål, och det är vad vi i det tyska ordförandeskapet tillsammans med våra partner i rådet är beslutna att göra, och vi hoppas väldigt mycket att vi kan förlita oss på parlamentets fulla stöd i strävan efter detta mål.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Jag välkomnar betänkandet av Simon Coveney om mänskliga rättigheter i världen 2006 och EU:s politik på området samt den resolution som vi i dag behandlar här i parlamentet. Jag är särskilt glad över att rapportens innovativa strategi har behållits och att man koncentrerar uppmärksamheten på granskningen av de åtgärder som EU:s institutioner har vidtagit för att genomföra uppdraget på området mänskliga rättigheter. Jag noterar också och instämmer i den rekommendation som har lagts fram om att vi i framtiden borde ha en verkligt interinstitutionell årlig EU-rapport som återspeglar verksamheten inom rådet, kommissionen och parlamentet på området för mänskliga rättigheter och främjandet av demokrati i världen.

Detta förslag, som jag till fullo stödjer, medför inte på något sätt att parlamentet kommer att mista sin företrädesrätt att utarbeta en egen rapport om denna fråga. Inte heller kommer det att ske något potentiellt intrång i maktfördelningen mellan rådet, parlamentet och kommissionen. Förslagets mål, som jag hoppas att man kommer att följa upp under det kommande portugisiska ordförandeskapet, är snarare att erbjuda EU:s medborgare och våra partner i omvärlden en gemensam övergripande rapport som gör rättvisa åt hela den rad av åtgärder som genomförs av de tre institutionerna, samt att företräda våra gemensamma värderingar och mål på detta område.

Kommissionen välkomnar de förslag som finns med i rapporten om att öka samverkan mellan de tre institutionerna, samt att till fullo utnyttja institutionernas specifika målsättningar när det gäller att främja mänskliga rättigheter. I detta avseende skulle jag särskilt vilja hänvisa till studien från European Inter-University Centre, som vi stöder. Denna studie innehåller ett antal praktiska förslag som förtjänar vår fulla uppmärksamhet. Det goda samarbetet mellan våra institutioner om mänskliga rättigheter avspeglades även när man inledde den nya demokratiska undersökningen om geografiska och tematiska samarbetsstrategier.

Europaparlamentets sammanträdesperiod i december då EU:s årliga rapport läggs fram är ett bra tillfälle att ytterligare utveckla vårt gemensamma åtagande för mänskliga rättigheter och demokrati.

Jag vill ta upp två exempel från den rapport som lagts fram i dag: FN:s råd för mänskliga rättigheter och dialogen om mänskliga rättigheter. I punkt 22 kräver man att EU på ett mer effektivt sätt ska utnyttja sitt inflytande för att främja viktiga frågor på dagordningen för FN:s råd för mänskliga rättigheter samt att EU:s lobbyverksamhet och utåtriktade verksamhet finslipas ytterligare. Som ni vet var kommissionen till en början aningen skeptisk till detta råd, och även när det godkändes vid FN:s generalförsamling 2005 ansåg man att det inte var tillräckligt ambitiöst. Tvivlen om detta kvarstår av följande anledningar:

Rådets sammansättning har knappast förbättrats. När det gäller att hantera situationer i olika länder står färre länder än tidigare i centrum av uppmärksamheten, och det kvarstår ett frågetecken om framtiden för de särskilda mekanismernas mandat. Ändå finns det vissa positiva tecken, såsom delegationen till Darfur och den enhälliga resolution som följde. Jag anser att det skulle vara fel att ge upp det som fortfarande är det viktigaste globala forumet för mänskliga rättigheter. Tvärtom bör vi fördubbla våra insatser för att få forumet att fungera bättre, i alla de människors intresse vars rättigheter dagligen utsätts för allvarliga kränkningar.

EU och dess likasinnade partner måste bryta politiseringscykeln och nå ut mer effektivt till våra partnerländer bland G27.

Parlamentet har från första början noggrant följt vissa särskilda utvecklingsförlopp inom FN:s nya organ, i synnerhet genom programdelegationer och genom att bjuda in dess nuvarande ordförande för att diskutera frågor av gemensamt intresse. Med anledning av den delegation som planerats till i juni skulle jag vilja föreslå ett informellt möte mellan de tre institutionerna i syfte att informera er om bedömningen av situationen och ge er fullständigt stöd i era förberedelser inför uppdraget.

I punkt 78 i betänkandet efterlyser man även ett ökat deltagande från Europaparlamentets sida i dialogerna om mänskliga rättigheter med tredjeländer. Dessa dialoger har blivit ett viktigt redskap för oss när det gäller att främja respekten för mänskliga rättigheter, även om resultaten givetvis är blandade beroende på vilket land man för dialog med. Vi skulle med säkerhet öka vårt inflytande om vi kunde se till att våra utbyten med dessa länder inte bara skedde med personer inom den verkställande makten. Även om det i praktiken kan finnas hinder för ett fullständigt deltagande från Europaparlamentet i de formella dialogmötena skulle dialoger mellan parlament definitivt komplettera de pågående insatserna. Jag ser fram emot konstruktiva förslag i parlamentets initiativbetänkande om denna fråga. Hur som helst ser jag fördelar med ett förbättrat informationsutbyte mellan EU:s institutioner i samband med förberedelsen, genomförandet och uppföljningen av dialogförfarandena.

Låt mig nu gå över till den andra punkten på vår dagordning. Jag vill betona hur viktigt det är för EU att fortsätta att verka för att dödsstraffet avskaffas helt och hållet. Detta utgör ett huvudmål i vår politik för mänskliga rättigheter, och jag är personligen angelägen om att se EU spela en ledande roll i detta avseende, i synnerhet inom FN. Därför välkomnar jag varje initiativ till diskussion om hur vi kan uppnå ett universellt moratorium för dödsstraffet. En resolution om denna fråga från FN:s generalförsamling skulle definitivt vara ett viktigt steg. Något vi också diskuterade vid denna veckas rådsmöte är att vi mycket noggrant måste planera tidpunkten för en sådan insats. En resolution skulle bara bli effektiv om den godkändes av en tydlig majoritet av FN:s medlemsstater, och vi behöver bereda marken väl innan vi lägger fram ett sådant projekt.

När det gäller dessa och alla övriga frågor som vi i dag behandlar bör vi komma ihåg vårt gemensamma huvudmål att främja mänskliga rättigheter och demokrati och att arbeta pragmatiskt sida vid sida för att uppnå detta.

  Roberta Alma Anastase, în numele grupului PPE-DE. – Doresc în primul rând să mulţumesc colegului Simon Coveney pentru concluziile constructive din raportul său şi, mai ales, pentru recomandările făcute cu privire la dialogul şi consultările Uniunii Europene în domeniul drepturilor omului cu ţările terţe, subiect al unui viitor raport la care am onoare să fiu shadow rapporteur. Respectarea drepturilor omului, a principiilor democratice şi a bunei guvernări reprezintă însăşi esenţa Uniunii Europene. Este obligaţia noastră morală de a promova aceste valori în numele păcii şi dezvoltării în întreaga lume. Intensificarea continuă a eforturilor noastre în promovarea democraţiei în vecinătatea Uniunii Europene trebuie să constituie, fără îndoială, o prioritate a politicii Uniunii Europene în domeniul drepturilor omului. Crearea unui spaţiu veritabil de democraţie la frontiera noastră externă şi asigurarea ireversibilităţii acestui proces este una dintre condiţiile necesare pentru a asigura stabilitatea şi dezvoltarea durabilă în ţările vecine. În sfârşit, promovarea drepturilor omului în vecinătatea Uniunii Europene trebuie să beneficieze de toate instrumentele Uniunii Europene care îi stau la dispoziţie.

Salut şi eforturile recente de a impulsiona aceste activităţi prin instrumente de cooperare regională, inclusiv prin cooperare cu şi în cadrul zonei Mării Negre. Îmi exprim în acest sens speranţa că acţiunile propuse în domeniul democraţiei şi drepturilor omului în cadrul noii comunicări a Comisiei Europene privind sinergia în Marea Neagră vor fi implementate cât mai rapid şi mai eficient.

  Józef Pinior, för PSE-gruppen. – (PL) Fru talman! Först skulle jag vilja gratulera Simon Coveney till det han bidragit med genom att lägga fram detta betänkande i kammaren. Som medföredragande för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet skulle jag även vilja tacka Coveney för hans samarbete. Covenys samarbete med andra politiska grupper bör tjäna som förebild för det politiska arbetet här i kammaren, vilket jag vill påpeka för alla här.

Rapporten som vi har framför oss är ett av de viktigaste dokumenten i Europaparlamentet. Frågan om rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen hänger samman med hur man sammanställer materialet, eftersom vi måste behandla flera rapporter om brott mot de mänskliga rättigheterna över hela världen. De kommer från internationella organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International. De kommer även från medlemsstaternas parlament och från den amerikanska kongressen. Detta innebär en svår situation för parlamentet som måste välja ut alla de viktigaste människorättsliga frågorna i denna enda rapport.

Vi har arbetat i mycket nära samarbete med internationella organisationer – Human Rights Watch och Amnesty International – och med medlemsstaternas nationella parlament. I delegationen för EU och Förenta staterna förde vi också en dialog med de amerikanska kongressledamöterna och senatorerna om de brott mot de mänskliga rättigheterna som beskrivs i rapporten.

En av de främsta punkterna som vi måste koncentrera oss på nu är frågan om hur effektivt Europaparlamentet är när det gäller mänskliga rättigheter. Jag skulle vilja nämna de punkter där jag anser att vi har varit framgångsrika under det gångna året. Vi har till exempel försvaret av de mänskliga rättigheterna i Vitryssland och kommissionens verksamhet gällande CIA:s utnyttjande av europeiska länder för transport och olagligt kvarhållande av fångar och dess rapport om detta till parlamentet. Parlamentet kan utan tvekan vara stolt över dessa insatser. Mänskliga rättigheter måste vara en central politisk grund i Europeiska unionens utrikespolitik.

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. – (FI) Fru talman! Först och främst vill även jag tacka Simon Coveney för hans utmärkta samarbetsnivå. Debatten har fungerat bra och vi borde vara ganska nöjda med resultatet. Jag håller även med Józef Pinior om att det är ett mycket viktigt dokument vi talar om. Problemet är bara att vi inte inser hur viktigt det är med mänskliga rättigheter och grundläggande friheter förrän vi verkligen tar itu med frågorna och det uppstår problem.

Ett stort problem för parlamentet och Europeiska unionen är att EU inte verkar vilja kontrollera och titta på hur de mänskliga rättigheterna fungerar i de egna medlemsstaterna. Tillämpar man de mänskliga och grundläggande rättigheterna i EU på det sätt som vi säger åt utomstående att tillämpa dem och på det sätt som vi förväntar oss av tredjeländer?

Detta är således en utmärkt rapport. Man tar hänsyn till många aspekter av det otillfredsställande läge som råder internationellt sett och som vi måste undersöka och där EU har gjort en del hedrande arbete. Men om vi inte vågar se oss själva i spegeln kommer vårt arbete i kampen för mänskliga rättigheter endast att bli tomma ord.

Ett problem som framkom förra året var den samarbetsvilja som länder i Europa visade gentemot den amerikanska underrättelsetjänsten. I kampen mot terrorismen har Förenta staterna kunna förlita sig på EU och enskilda medlemsstater i högre grad än vi kanske skulle vilja medge.

Ett gemensamt dokument om mänskliga rättigheter, som kommissionen föreslog, anser jag är en utmärkt idé. Då skulle vi även kunna vidta åtgärder vid precis rätt tillfälle och som ett organ där de tre institutionerna arbetar tillsammans. Jag tycker definitivt att vi borde överväga detta.

  Inese Vaidere, för UEN-gruppen. – (LV) Mina damer och herrar! Först och främst skulle jag vilja tacka Simon Coveney för hans verkligt utmärkta arbete i utarbetandet av den här rapporten. Den är realistisk och samtidigt sunt kritisk. Vi måste hålla med om hans bedömning av det arbete som FN:s råd för mänskliga rättigheter har gjort under sitt första år. Det har inte varit helt framgångsrikt, och resolutionerna som har antagits har varit svaga. En annan positiv aspekt är att man är självkritisk i rapporten när man diskuterar parlamentets verksamhet på det människorättsliga området. Med tanke på den allt sämre demokratin, yttrandefriheten och tryckfriheten och den allt sämre människorättsliga situationen i Ryssland måste kommissionen och rådet i det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet med Ryssland, förutom klausulen om de mänskliga rättigheterna, ställa hårdare krav på landet för att skapa fler effektiva övervakningsförfaranden. Rådet och kommissionen måste göra allt de kan för att minska antalet brott mot de mänskliga rättigheterna i Vitryssland så mycket som möjligt. Veckans uttalande från president Aleksandr Lukasjenko där han talar om de förbättrade relationerna mellan Vitryssland och Ryssland – ”Vi behöver inga inspektörer, övervakare eller lärare!” – är ett tecken på att Europeiska unionen inte bara borde övervaka situationen noggrant utan även utöka stödet till den verksamhet som bedrivs av civilsamhället och oppositionen i Vitryssland. Tack!

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman! Jag sällar mig utan förbehåll till dem som har lyckönskat Simon Coveney. Han har gjort ett utomordentligt arbete. Som ni har sett innehåller hans rapport ingen förteckning över överträdelserna i världen. I stället har han lagt ner ett grundligt arbete på att utvärdera den politik för mänskliga rättigheter och demokrati som Europeiska unionen tillämpar, och jag vill verkligen betona det mervärde som en sådan analys innebär när det gäller att på ett framgångsrikt sätt göra våra åtgärder mer sammanhängande och effektiva. Jag välkomnar även ordförandeskapets planerade åtgärd att följa upp denna rapport.

Mot bakgrund av detta anser parlamentet att det är viktigt att parlamentet på ett eller annat sätt får delta i dialogen om mänskliga rättigheter och engagera sig i tillämpningen av riktlinjerna för att dialogen och riktlinjerna ska bli effektivare. Jag noterar dessutom att riktlinjernas effektivitet blir lidande av det faktum att unionens delegationer i vissa länder ibland fortfarande inte känner till dem. Därför är det fortfarande av central vikt att informera delegationerna och att vinna deras stöd, så att man kan utnyttja riktlinjerna maximalt.

Jag skulle liksom alla ni andra vilja betona betänkligheterna när det gäller FN:s råd för mänskliga rättigheter och detta i en tid då en mycket lovande reform borde ta form så att FN får ett trovärdigt och effektivt organ som ska skydda mänskliga rättigheter och demokrati. Alltför många stater som är medlemmar i rådet för mänskliga rättigheter arbetar i en felaktig riktning genom att de försvagar de särskilda förfarandenas kreativa omfattning och oberoende och främjar en egen vision. EU måste göra allt det kan – och vi stöder er i detta avseende – för att befästa detta internationella organs anseende, som är det enda som fortfarande kan ta emot klagomålen från världens offer för brott mott de mänskliga rättigheterna.

Den här rapporten gör det även möjligt för mig att betona vårt engagemang för försvarare av de mänskliga rättigheterna. De nya åtgärderna i det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter kommer att ge unionen tillfälle att formalisera dess åtgärder genom att göra det möjligt för försvarare av mänskliga rättigheter att snabbt få stöd och skydd i nödsituationer.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Fru talman! Runt om i världen finns det 5 186 dömda brottslingar som väntar på den dag då det inte längre finns någon återvändo på vägen mot deras död. Så sent som den 19 april satt familjemedlemmar till fem bulgariska sjuksköterskor i parlamentet och fördömde den snedvridna process som iscensattes när de libyska myndigheterna dömde dem till döden. I morse när vi diskuterade våra förbindelser med Förenta staterna var det mycket mer tal om gemensamma värderingar än kritik mot det faktum att dödsstraffet finns kvar i 38 amerikanska stater.

Dödsstraffet finns kvar i över 100 länder, och i flera av de länder där man har avskaffat dödsstraffet finns det människor som kämpar för att återinföra det. Populism, auktoritärt styre och det orättmätiga kriget mot terrorismen har försatt våra samhällen i säkerhetsfixerad galenskap. EU:s initiativ om att införa ett allmänt moratorium för dödsstraff är inte bara ett steg mot avskaffande. Vid denna tidpunkt är det ett tecken på hopp trots dessa angrepp.

  Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! När det gäller mänskliga rättigheter vill jag fästa uppmärksamheten på den svåra situation som råder för en politisk fånge i EU. Han har suttit fängslad i Rom under de senaste fyra månaderna. Han är nu vid dålig hälsa, både fysiskt och mentalt. Han hålls häktad utan möjligheter till frigivning eller rättegång, och därigenom försöker man bryta ner hans vilja i syfte att tvinga honom att underteckna falska bekännelser om sig själv och andra. Hans namn är Mario Scaramella och hans påstådda brott är konstruerade anklagelser som saknar grund.

Mario Scaramella var givetvis den man som åkte till London i november 2006 för att varna Alexander Litvinenko om att man planerade att mörda honom. Både Mario Scaramella och Alexander Litvinenko hade anknytningar till Mitrokhin-kommissionen som undersökte förbindelser mellan italienska politiker och KGB. Mario Scaramella bör friges och tillåtas återvända till sin familj omedelbart i avvaktan på en eventuell rättegång.

  Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Under detta tal, som är mitt 100:e här i parlamentet, gläder det mig att få tala om mänskliga rättigheter – något som vi alla tar för givet, men som miljontals människor fortfarande bara kan hoppas på. EU har som en av de större aktörerna en nyckelroll att spela, i synnerhet inom handeln. Vi är bra på alla möjliga plattityder om mänskliga rättigheter, men genomskådar vi dessa fraser? Ta till exempel Kina, ett land som vi driver en omfattande handel med. Uppriktigt sagt gör vi emellertid inte mycket för att samtidigt understryka att de mänskliga rättigheterna måste efterlevas. Vi skulle kunna göra mycket mer.

Kapitalintressen är ingen ursäkt, och det gäller även för ett västvänligt land som Pakistan. Där ökar i allt större utsträckning den grymma förföljelsen av kristna under beskydd av islamisk extremism, orättfärdiga hädiska lagar och tvångskonverteringar. Här är EU:s roll inte bara självgod eller ambivalent: detta är ett område där vi är delaktiga genom de miljontals euro som vi öser över Madrasah-skolorna. Flera av dessa skolor, som exempelvis Lalmasjid, är träningsläger för islamisk extremism, så varför fortsätter vi att finansiera dem?

Både i våra handelsavtal och i vårt utvecklingsbistånd bör vi förbereda våra åtgärder mer kraftfullt i överensstämmelse med vederbörliga standarder för mänskliga rättigheter.

Jag ska avsluta med att berömma föredraganden för ännu ett uttömmande betänkande.

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE). – (PT) Det var i hjärtat av Europa, i Königsberg som det hette på den tiden, som filosofen Immanuel Kant uttalade denna mest universella rättviseprincip, nämligen att ”varje människa är ett mål i sig”. EU grundades och har sedan dess vuxit på grundval av en kultur av rättigheter och tanken att varje enskild individ är en helt unik varelse. Det är denna såväl politiska som moraliska tanke som kännetecknar det europeiska projektet.

I dag bestäms Europas öde mer än någonsin tidigare av dess förmåga att ta ledningen i kampen för rättigheter runt hela världen. I detta avseende sätts ofantligt mycket hopp till Europa. De gränser vi måste övervinna är de som skiljer barbari från civilisation. EU måste vara lojalt gentemot sin visionära grundare och inte ge efter för frestelsen att följa strategiska intressen och en Realpolitik.

Vi måste erkänna att Europa måste fylla tomrummet efter andra demokratiska makter i kampen för mänskliga rättigheter. Till detta behövs politisk integration, en vilja att fatta beslut och universella rättigheter. Det som behövs är en konstitution och att mänskliga rättigheter blir en fråga som genomsyrar alla åtgärder och försvaras på alla fronter. Det är på sin plats att poängtera att det inte bara är i underutvecklingens mörka djup och i diktaturer som man bryter mot de grundläggande rättigheterna. Även de som påstår sig vara långt utvecklade demokratier tillämpar dödsstraff, medan vi förblir tysta. EU får inte tillämpa dubbelmoral i denna fråga.

Det skulle vara bra om dödsstraffet fanns med på den politiska dagordningen vid toppmötet mellan EU och USA. Det skulle vara bra om parlamentets resolution om dödsstraffet kunde vinna mark och bli mer än bara en önskedröm. En sak är säker, nyckeln till lösningen på de allvarliga problem vi står inför går att finna i frågan om mänskliga rättigheter. Det kan inte finnas någon dialog mellan människor, inget slut på konflikter, ingen säkerhet och ingen frihet om inte världen blir en rättvisare plats.

  Raimon Obiols i Germà (PSE). – (ES) Kvaliteten på Coveneybetänkandet har tydligt bekräftats av det mycket breda stöd som det fick i omröstningen i utskottet för utrikes frågor.

Simon Coveney har lyckats föra samman de olika gruppernas åsikter och har enligt vår uppfattning med rätta fortsatt med den nya metod för dessa rapporter som introducerades av Richard Howitt i och med rapporten för 2005.

Resultatet av omröstningen om ändringsförslagen återspeglar ett rimligt samförstånd mellan grupperna och en relativ brist på meningskiljaktigheter. Detta ger världen en bild av ett parlament som är enat på området för skydd och främjande av mänskliga rättigheter, vilket vi alla vill se.

För att öka vårt inflytande och för att se till att denna text blir en referenstext krävs det lugn, precision och högsta möjliga grad av samförstånd. Jag anser att man i Coveneybetänkandet har kommit en bra bit på väg i denna riktning.

Vi måste arbeta hårt för att sända ut ett viktigt budskap: Europa får inte tillåta sig själv att tillämpa olika standarder för olika länder när det gäller bedömningen av mänskliga rättigheter i världen. Oavsett vilka intressen som står på spel måste Europeiska unionens inställning till mänskliga rättigheter vara entydig och rättfram.

Jag måste säga att texten enligt oss inte i tillräckligt hög grad återspeglar det faktum att vi i kampen mot terrorismen i världen i dag tyvärr ser allt fler fångläger som inte lyder under rättstatsprincipen och där man använder metoder som inte är förenliga med lagarna i den stat som inrättar dem. Jag talar om Guantánamo och jag talar om de hemliga fängelserna.

För oss socialister är det ett viktigt mål att få slut på dessa lagstridiga förhållanden i världen.

För oss är förslaget till resolution om allmänt moratorium för dödsstraff en liknande prioritering. Det är goda nyheter att rådet den här veckan har meddelat att det har för avsikt att främja och fortsätta det arbete som samtliga grupper i kammaren efterlyser.

  Marco Pannella (ALDE). – (IT) Fru talman, herr Borg, herr Gloser, mina damer och herrar! Jag har 60 sekunder på mig att behandla den viktiga frågan om moratorium för dödsstraff.

Eftersom jag inte kan behandla ämnet som jag borde tänker jag omedelbart efter detta ge skriftliga bevis någon annanstans på rådets faktiska maktmissbruk. Det är rena sveket mot de senaste tio årens regler och löften. I FN har man försökt förhindra ett moratorium för dödstraff i 14 år.

År 1994 misslyckades vi faktiskt med att säkra en resolution om ett moratorium med fyra röster – fyra röster som avgavs av fundamentalistiska anhängare av ett avskaffande av ett moratorium som alla i realiteten redan var för. Herr rådsordförande! För 14 år sedan var 97 länder i FN för dödsstraff. I dag är de 51.

Ända sedan 1988 har vi visat er att det finns en säker majoritet, och jag bryr mig inte om i fall det berodde på intressena hos Kina, Förenta staterna eller ett Europa som än en gång inte beter sig som Europa, men ni har misslyckats i era åtaganden gentemot parlamentet.

Klockan 18.30 i kväll ska jag bevisa för pressen att ni i rådet den 16 och 17 april gjorde ett mycket allvarligt försök att orättmätigt överge det som ni sa att ni godkände. Det finns inga italienska ord för att beskriva detta. Det var ett riktigt forfaiture, ett maktmissbruk, och jag anklagar er för detta: ”Ou pas ça, ou pas vous!” – ta tillbaka det eller avgå!

  Liam Aylward (UEN). – (EN) Fru talman! Ett område där EU bör spela en ledande roll är skyddet och främjandet av mänskliga rättigheter i Mellanöstern. Som en gemenskap med 27 medlemsstater och som företrädare för 500 miljoner människor är EU i en position där unionen kan agera som en ärlig medlare i Mellanöstern.

Jag välkomnar den nybildade palestinska enhetsregeringen. Detta är en positiv utveckling som skulle kunna leda till att det byggs upp ett politiskt samförstånd i denna region och som skulle kunna skapa fredliga förbindelser mellan den palestinska och den israeliska befolkningen.

Det palestinska folkets mänskliga rättigheter måste emellertid respekteras. Israel bör omedelbart frige alla de palestinska lagstiftare som hålls häktade. Likaså måste den israeliske soldaten, korpral Gilad Shalit, som hålls häktad i Palestina, omedelbart friges.

Den brådskande utmaningen just nu är att återuppta en trovärdig politisk process som skulle kunna åstadkomma fred och säkerhet för den israeliska och den palestinska befolkningen. EU måste uttryckligen engagera sig för den nya palestinska enhetsregeringen. Vi bör inte bara ge vårt politiska stöd utan också ha möjlighet att finansiellt stödja en ekonomisk förnyelse inom de palestinska områdena.

Slutligen vill jag gratulera min irländske kollega Simon Coveney till ett utmärkt betänkande.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Som föredragande av utvecklingsutskottets yttrande om finansieringsinstrumentet för främjande av mänskliga rättigheter betonade jag särskilt den roll som demokratin och respekten för mänskliga rättigheter spelar för den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen av många länder utanför EU.

I betänkandet framför oss får vi emellertid även möjlighet att se hur situationen ser ut här hemma där fall av religiös och ras- och könsrelaterad intolerans tyvärr fortfarande hör till vardagen. Övergivna barn på gatorna eller på förfallna institutioner, våld i hemmet och angrepp mot homosexuella, för att nämna några exempel, är fortfarande ett problem, och därför måste vi främja åtgärder för att minska förekomsten av dessa företeelser.

I fråga om den yttre dimensionen råder det en tydlig brist på överensstämmelse mellan å ena sidan våra goda avsikter och våra förslag och å andra sidan vår handelspolitik, vårt utvecklingsbistånd och vår utrikespolitik. I Latinamerika prioriterar vi bistånd till handel och högre utbildning samtidigt som miljoner barn antingen saknar tillgång till grundutbildning eller lämnar den. Med anledning av detta skulle jag vilja nämna att läs- och skrivkunnighet är en rättighet och även ett av millennieutvecklingsmålen.

I våra förbindelser med Kina, Förenta staterna och Ryssland ägnar man alltför ofta för lite uppmärksamhet åt mänskliga rättigheter. Vidare underskattar man allvaret i situationen i vissa länder, som Kuba eller Vitryssland, och man tar ingen hänsyn till parlamentets resolutioner och debatterna om brådskande frågor som äger rum här.

Därför låter rapporten för 2006 mer som en lista över vad som inte har gjorts snarare än en rad framgångar. Men det måste understrykas att så länge som Europeiska unionen saknar en enda stark röst i utrikespolitiken kommer ett otal mål att förbli just detta – mål.

  Kinga Gál (PPE-DE). – (HU) Först och främst skulle jag vilja gratulera min ledamotskollega Simon Coveney för denna utmärkt utarbetade rapport där ett väldigt viktigt ämne analyseras. I den årliga rapporten för 2006 har föredraganden lyckats rikta vår uppmärksamhet på specifika metoder där man med ett större engagemang från EU-institutionernas eller medlemsstaternas sida verkligen skulle kunna bidra till att lösa problematiska situationer inom området för skyddet av mänskliga rättigheter världen över. Vidare tar man i rapporten upp alla metoder som detta kan ske på. Hur de kan bidra till detta i praktiken är väl känt: regionala handelsavtal, systemet med bilaterala avtal mellan medlemsstater och de fem EU-riktlinjerna för mänskliga rättigheter som medlemsstaternas ambassader och EU:s beskickningar borde tillämpa systematiskt över hela världen.

Jag tycker det är viktigt att man i texten anger följande: EU:s interna människorättsliga arbete har en direkt inverkan på EU:s trovärdighet och förmåga att föra en effektiv extern politik. Därför skulle jag vilja rikta uppmärksamheten på de regioner där människorättsliga problem utanför EU sedan en lång tid även har blivit vårt eget interna problem. Dessa omfattar främjandet av barns rättigheter och kampen mot handel med kvinnor och barn som drabbar 100 000–120 000 människor varje år här i Europeiska unionen, varav 40 procent är barn. Lika viktigt är det med större lyhördhet och uppmärksamhet på situationen för etniska eller inhemska nationella minoriteter, frågor som också väntar på att lösas inom EU eller i regioner som gränsar till unionen, som Vojvodina eller Nedre Karpaterna. I fallet med nationella och etniska minoriteter är förbudet mot diskriminering ett minimivillkor men inte ett tillräckligt villkor för att skydda dessa samhällsgrupper.

Kära kolleger! Tillåt mig slutligen att som folkpartiets företrädare i byrån för grundläggande rättigheter uttrycka min förhoppning om att den nya EU-byrån som startade den 1 mars genom eget arbete och samarbete kan ge trovärdighet åt EU:s åtgärder i syfte att förbättra situationen för mänskliga rättigheter världen över.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). – (FR) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera Simon Coveney. Europeiska unionens största problem, som återspeglas mycket bra i rapporten, är att den inte har några normer eller någon mekanism för skydd av nationella minoriteter. Inte långt härifrån – 500 meter bort – har Europarådet mycket riktigt insett – till skillnad från oss här i kammaren som fortfarande inte har gjort det – att mänskliga rättigheter och nationella minoriteters rättigheter hör nära samman, samtidigt som de är två helt skilda frågor.

Jag håller fullständigt med Kinga Gál och Anneli Jääteenmäki: Europeiska unionens trovärdighet hänger på dess interna situation. Hur är situationen för slovener i Österrike eller Italien? Detta är en traditionell inhemsk nationell minoritet. I Lettland – en medlemsstat i Europeiska unionen – finns det 450 000 människor av ryskt ursprung som inte är medborgare i landet. Frankrike har aldrig ratificerat de två dokument från Europarådet vilket är ett villkor för de nya medlemsstaterna.

Det är därför det råder dubbelmoral och det är därför som vi inte är riktigt trovärdiga när vi kritiserar tredjeländer. Vi måste engagera vår byrå för grundläggande rättigheter i Wien och rätta till denna brist i nästa rapport.

Jag har ännu inte talat om den totala krisen när det gäller integrationen av nya invandrarminoriteter i Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Detta är den största utmaning som Europa står inför: invandrarminoriteters förmåga att integreras i länderna i västra Europa. Jag anser att det inte kommer att gå att undvika dessa problem i framtiden, eftersom de är avgörande för hela Europa och för hela Europeiska unionen.

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ MARTÍNEZ
Vice talman

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! I sitt betänkande gör föredraganden inte bara en utmärkt och kritisk analys, utan föreslår även slutsatser och uppmanar till åtgärder som gensvar och det tycker jag är bra. Låt mig sålunda rikta er uppmärksamhet på kapitlet om väpnade konflikter och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

Varför gör jag det? Det står fullständigt klart att de mänskliga rättigheterna överträds närhelst man tar till vapen mot varandra, och detta sker just nu i många afrikanska stater vilket också får effekter i Europa. Många personer som söker efter ett bättre liv råkar i händerna på människosmugglare och strandsätts som olagliga invandrare vid den spanska kusten. Bara förra året drabbade detta 31 000 personer och vi har redan sett att liknande tragiska händelser har ägt rum under de första månaderna i år.

I sitt betänkande berömmer Simon Coveney det österrikiska ordförandeskapet, och hans skäl för detta är att det var under detta ordförandeskap som man kom överens om genomförandestrategierna, enligt vilka man måste beakta de mänskliga rättigheterna i samband med planering av operationer inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Det vi nu måste göra är att kräva att dessa strategier verkligen genomförs i praktiken, och jag uppmanar rådet att skyndsamt se till att man i framtiden använder de militära och polisära strukturerna på ett mer effektivt sätt – på det sätt som vi har sett i Kinshasa – även i andra stater, därför att de hjälper oss att bygga upp grundläggande strukturer i dessa stater och säkra deras stabilitet och säkerhet.

För det första inrättar man demokratiska strukturer, för det andra granskar man verkligen de mänskliga rättigheterna och för det tredje skapar vi de förhållanden under vilka man kan upprätta grundläggande ekonomiska strukturer, och allt detta får positiva effekter för de aktuella staterna, för de som bor i dem och för oss genom att den olagliga invandringen till EU minskas.

Om vi dessutom lyckas att få med kommissionens program för bistånd till tredjeländer hoppas jag att respekten för de mänskliga rättigheterna kommer att bli mycket större i dessa stater i jämförelse med tidigare.

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Herr talman! Låt mig först och främst gratulera Simon Coveney. I sitt betänkande har han antagit den nya strategi som vi godkände förra året, dvs. att parlamentets arbete med den årliga rapporten om mänskliga rättigheter ska bestå i att granska vad som görs av rådet och kommissionen samt att främja det vi kan göra över hela EU för att verka för mänskliga rättigheter. Rapporten ska inte bara vara en redogörelse.

Jag tackar honom och gratulerar honom till detta. Det var tråkigt att höra att han hädanefter kommer att ägna sig åt en nationell parlamentarisk karriär och inte ställer upp på nytt för detta parlament. Jag vill bara ta till protokollet att han har varit en god försvarare av de mänskliga rättigheterna och en bra kollega till oss alla.

I denna debatt anser jag att vi bör betona att EU kan göra mer för att främja mänskliga rättigheter. Flera av oss är bekymrade. Parlamentet kommer att fortsätta att aktivt delta för att se till att EU:s åtgärder och delaktighet i FN:s råd för mänskliga rättigheter blir mer effektivt. Rådet har inte fått den start som vi alla hade hoppats på. I resolutionen framhöll vi att kommissionen leder Kimberleyprocessen. Låt oss utnyttja detta för att få det oberoende kontrollsystem som efterlystes av icke-statliga organisationer i samband med Alla hjärtans dag 2007, vilket var en positiv målsättning.

Vi välkomnar att kommissionen, till följd av vår kritik mot EU:s ståndpunkt gentemot Vitryssland och ILO förra året och mot bakgrund av attackerna och trakasserierna mot fackföreningsmedlemmar, nu har rekommenderat att man drar tillbaka de handelsförmåner som man beviljat Vitryssland. Ni har lyssnat. Tack för det. Vi kan göra ännu mer.

När det gäller konventionerna om mänskliga rättigheter oroas vi över klusterbomber. Flera europeiska länder, med Belgien och bland annat – vilket jag gläds över att säga – mitt eget hemland Förenade kungariket i spetsen, stöder nu ett bindande avtal om att förbjuda klusterbomber.

Jag är ytterst glad över att EU har lett kampanjen för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder. Det var den snabbast godkända konventionen för mänskliga rättigheter i FN:s historia. Europeiska gemenskaperna har undertecknat den för första gången. Låt gemenskaperna och medlemsstaterna nästa år underteckna det valfria protokollet, så att vi kan få ett förfarande för klagomål. Visa oss att ni fortfarande lyssnar.

  Patrick Gaubert (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Som vice ordförande i underutskottet för mänskliga rättigheter vill jag först och främst gratulera Simon Coveney till inte bara kvaliteten hos och tillämpningsområdet för hans arbete, som har kulminerat i denna heltäckande och uttömmande text, utan även till det öppna sinne som han har visat för att i denna kammare se till att säkra största möjliga konsensus om denna förstklassiga text. Han har alltså gått med på att beakta och underteckna nästan alla de ändringsförslag som jag har lämnat till honom i utskottet, och jag tackar honom för det.

Denna text har den fördelen att den tar upp alla svåra frågor och att den täcker flera geografiska områden. Jag stöder särskilt den betoning som man har lagt på verksamheten inom den nya FN-kommissionen för mänskliga rättigheter, på den tragiska situationen i Darfur och på de upprepade överträdelserna av de mänskliga rättigheterna i Ryssland.

När det gäller Europaparlamentets verksamhet, särskilt inom underutskottet för mänskliga rättigheter, anser jag att vi alla kan vara nöjda med det konstruktiva arbetet i samband med betänkandet, vilket t.ex. har möjliggjort ett snabbt antagande av det nya finansiella instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag anser dessutom att detta betänkande kommer lägligt för att lyfta fram det nödvändiga samagerandet mellan de inre och yttre dimensionerna i EU:s politik för mänskliga rättigheter. Nu är det viktigare än någonsin att var och en av våra medlemsstater tjänar som exempel i detta sammanhang. Vårt ansvar och vår trovärdighet utanför EU är beroende av det. Jag välkomnar i detta avseende justitieministrarnas antagande i förra veckan av beslutet om gemensamma straffrättsliga sanktioner mot rasism och revisionism. Jag gratulerar återigen föredraganden till denna text och ger honom mitt fulla stöd.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Ett EU grundat på värderingar som t.ex. försvaret av mänsklig värdighet och principerna för demokrati och individens frihet måste ständigt sända ut tydliga budskap om att vi inte bara är beredda att se till att upprätthålla dessa värderingar, utan även att aktivt kämpa för dem och alla dem som förföljs för sin tro, sin religion eller som torteras eller fängslas för sina åsikter.

Genom betänkandet dras vederbörlig uppmärksamhet till behovet av en internationell fredsstrategi för Darfurregionen, inom vilken EU måste samarbeta med FN:s högsta råd för mänskliga rättigheter. Det är bara ett verkningsfullt engagemang från EU:s sida på FN-nivå som kan möjliggöra att det sker ett vidtagande av snabba och effektiva åtgärder för ett riktat gensvar på denna humanitära tragedi i Afrika.

Det finns emellertid många olösta frågor som man inte har kommit någon vart med under det gångna året. En av dessa är det öde som har drabbat de fem bulgariska sjuksköterskorna och den palestinske läkare som har fängslats och dömts till döden i Libyen efter de löjliga anklagelserna att avsiktligt ha smittat barn med hiv, överträdelserna av religiösa minoriteters rättigheter i Kina, begränsningar av åsiktsfriheten och aktioner mot aktivister för demokrati i Ryssland, terror i det kommunistiska Kuba och slutligen Turkiet. Läget i det sistnämnda landet ger stor anledning till oro.

Turkiet som strävar efter att bli medlem i EU har inte gjort några verkliga framsteg när det gäller att försvara de mänskliga rättigheterna. Saken är den att religionsfriheten kraftigt har undergrävts, som utvecklingen den senaste tiden har visat när tre kristna som arbetade på ett förlag som tryckte bibeln dödades. Turkisk media verkar syssla med en häxjakt i vilken de kristna är offren.

Jag anser att Europeiska gemenskapernas 50-årsdag och diskussionen om det framtida fördraget är ett bra tillfälle att utarbeta en ny och verkningsfull politik för att försvara de mänskliga rättigheterna utanför våra gränser. EU:s roll i detta avseende måste stärkas, relevant lagstiftning måste införlivas i det nya fördraget och vi måste i synnerhet omformulera byrån för mänskliga rättigheters roll i detta sammanhang.

  David Casa (PPE-DE). – (MT) Tack så mycket, herr talman! När vi talar om mänskliga rättigheter börjar man väldigt ofta omedelbart att tänka på utvecklingsländer, och det är bra att vi ska vidta de nödvändiga åtgärderna för att se vad vi kan göra för att se till att medborgarna i dessa länder skyddas och får den värdighet de förtjänar.

Jag måste emellertid också uttrycka min oro över att dessa rättigheter överträds i EU-länder eller i länder som vill bli medlemmar i EU.

För några dagar sedan till exempel, i ett land som vill bli medlem i EU, mördades fyra personer brutalt på grund av deras religiösa tro. Detta är oacceptabelt och måste fördömas. EU måste vara beslutsamt och upphöra med att ge bistånd till länder som inte respekterar minoriteters rättigheter eller till länder som inte erkänner och respekterar sina minoriteter och även till länder som inte respekterar stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Vi måste vidta omedelbara åtgärder och vi kan helt enkelt inte acceptera att det år 2007 finns länder som styrs av diktatorer som förnekar åsiktsfriheten, vilket är något som tyvärr är fallet i Venezuela. Det är beklagligt att man även i vår tid nonchalerar etniska minoriteter. En persons ras, hudfärg och tro måste alltid respekteras. Vi måste arbeta för att se till att ingen nonchaleras och att alla respekterar dessa okränkbara rättigheter. Det är emellertid inte godtagbart att kommissionen inte tar hänsyn till parlamentets resolutioner. Parlamentet är den enda institutionen vars ledamöter väljs på ett demokratiskt sätt. Dessa resolutioner som parlamentet har vidtagit syftar till att föra fram ett budskap och rådet och kommissionen bör ta till sig detta budskap och inte nonchalera resolutioner som har antagits av denna institution, vilket tyvärr har skett tidigare.

Slutligen vill jag gratulera min kollega Simon Coveney till detta utmärkta betänkande om det ämne som vi just nu diskuterar .

  Günter Gloser, rådets ordförande. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig uttrycka min tacksamhet för denna livliga debatt om Coveneybetänkandet, en debatt under vilken ingen – inte ens ordförandeskapet – har hävdat att vi kan känna oss nöjda med situationen för de mänskliga rättigheterna i världen. Det motsatta fallet råder eftersom vi dagligen ser överträdelser av de mänskliga rättigheterna.

Jag kan inte tillåta att det argument – som jag tror först framfördes av Jim Allister – nämligen att EU väljer att ignorera situationen förbli obemött. Även om vi inte kan vara nöjda med situationen och även om vi har drabbats av motgångar, har EU tidigare gjort väldigt mycket för att förändra saker och ting och förbättra livsvillkoren för folk. Jag kan t.ex. nämna något som har behandlats i olika utskott under de senaste dagarna och även i plenum i förmiddags, nämligen att vi i den pågående diskussionen i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) om strategin för Centralasien i måndags inte bara diskuterade våra intressen rörande energi och resurser – som ibland kritiseras – utan också uttryckte en önskan om en djupgående dialog om mänskliga rättigheter med de centralasiatiska länderna. Vi har precis samma strategi när det gäller Kina, även om vi inte alltid omedelbart kan se den nödvändiga utvecklingen.

I tisdags hölls ett möte i Luxemburg mellan EU och Ecowas, länderna i Västafrikanska ekonomiska gemenskapen, och detta klargjorde återigen hur viktig utvecklingen för de mänskliga rättigheterna är i dessa länder. Jag kanske också skulle kunna ta upp toppmötet i fjol mellan Afrikanska unionen och EU om migration, då man diskuterade hur man skulle ta itu med de faktorer som gör att människor blir flyktingar.

Saken är den att vi inte kan behandla alla faktorer. Det är viktigt att vi vidtar skyddsåtgärder, men en god förvaltning som ger människor framtidsutsikter och som säkrar deras framtid och grundläggande friheter är nödvändig om vi ska kunna se till att man stannar i sina hemländer och jag anser faktiskt att EU, inte minst genom många insatser inom ramen för ESFP, har hjälpt till med att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna.

Det finns ytterligare en punkt jag vill ta upp, särskilt för Marco Pannellas skull, och det är att det inte har skett något konspirerande från ordförandeskapets sida och att rådet, som i måndags på nytt behandlade frågan om ett moratorium för dödsstraffet, mycket tydligt vill säga att det är detta vi stöder. Det finns inte heller några fördröjningsmekanismer, så man kan otvetydigt säga att det tyska ordförandeskapet – med stöd från alla medlemsstater – kommer att intensifiera sina demarscher och sina försök att nå detta gemensamma mål så att vi i maj ska kunna nå det genom färdigställandet av en slutlig rapport.

Det vore emellertid synd om brådskande åtgärder på FN-nivå i slutändan skulle göra det omöjligt för oss att nå detta mål bara för att man inte får igenom de nödvändiga majoritetsbesluten.

Jag vill återigen tacka parlamentet för denna livliga debatt. Ni har i många anföranden klargjort att ni inte kommer att ge vika och att ni vill se till att ordförandeskapet, medlemsstaterna, regeringarna och även parlamenten inte tillåter att denna fråga hamnar i bakgrunden, utan behåller den överst på dagordningen.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag välkomnar varmt antagandet av detta betänkande och jag kommer att vidarebefordra de värdefulla förslag som ni har fört fram under debatten och i betänkandet till kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner.

Jag vill betona att kommissionen till fullo delar Europaparlamentets stöd för EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, som sannolikt är ett av EU:s effektivaste instrument på området.

I detta sammanhang gläder det mig att meddela att EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter kommer att stå i fokus för årets interna utbildningsprogram om mänskliga rättigheter för kommissionens personal. Vi kommer också att ge dessa anvisningar till våra delegationer.

Kommissionen har reservationer mot förslaget i betänkandet att inom ramen för den årliga rapporten fastställa en förteckning över länder som är av särskild angelägenhet när det gäller brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi bör undvika att upprätta förteckningar inom detta område eftersom det skulle vara svårt att fastställa kriterier på sådana allmänna grunder. Detta är något annat än att upprätta en förteckning över till exempel länder som tillåter värvning av barnsoldater, där det finns mycket tydliga indikatorer. Kommissionen skulle föredra att stödja en metod där man, från fall till fall, fastställer länder som blir föremål för demarcher och åtgärder.

Låt mig nu kortfattat beröra några av de frågor som togs upp under debatten.

När det gäller Guantánamo har EU upprepade gånger understrukit att kampen mot terrorismen måste ske i enlighet med internationella humanitära lagar och internationella lagar om mänskliga rättigheter. Kommissionen anser att Genèvekonventionerna ska gälla för alla personer som tas till fånga på slagfältet. Kommissionen anser också att bestämmelserna i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och i FN:s konvention mot tortyr gäller för Guantánamo Bay. Varje internerad person måste ha rättslig ställning enligt folkrätten, åtnjuta rättigheten att inte hållas kvar i häkte godtyckligt, samt ha rätt till försvar och en rättvis rättegång. Guantánamo avviker från detta, och EU fortsätter att kräva att lägret ska stängas.

Beträffande Vitryssland tänker kommissionen fortsätta att motarbeta brott mot de mänskliga rättigheterna i landet. Den nuvarande regeringens auktoritära prägel gör det omöjligt för EU att erbjuda Vitryssland att fullt ut delta i EU:s grannskapspolitik. Trots detta anser kommissionen att lanseringen av den fiktiva handlingsplanen för Vitryssland inom ramen för EU:s grannskapspolitik har varit mycket användbar när det gäller att öka medvetenheten hos de vitryska medborgarna om de fördelar som EU:s grannskapspolitik skulle erbjuda om bara myndigheterna visade respekt för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. Kommissionen finansierar redan en lång rad projekt till stöd för det civila samhället, som till exempel projekt för att främja mediefriheten i Vitryssland och för att stödja Europeiska humanistiska fakulteten för vitryska studenter i exil. Kommissionen kommer naturligtvis att sträva efter att stödja liknande initiativ i framtiden.

EU fortsätter att hålla överläggningar med Ryssland om mänskliga rättigheter två gånger per år. Dessa överläggningar ger EU möjligheten att ta upp en mängd olika frågor, såsom situationen i Tjetjenien, behandlingen av människorättsaktivister och konsekvenserna av den reviderade lagstiftningen om icke-statliga organisationer och extremism. EU tar dessutom inte bara upp frågor om mänskliga rättigheter i samband med dessa överläggningar, utan också vid andra möten när så är lämpligt.

När det gäller Kina välkomnar kommissionen parlamentets konstruktiva kommentarer om dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina. Kommissionen menar också att det finns ett behov av att förstärka och förbättra dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina, och man har påpekat just detta i tydliga ordalag i kommissionens nya meddelande ”EU-Kina: Närmare partner med ökat ansvar”.

Vissa av de svårvunna framgångarna under de senaste tio åren bör inte gå oss obeaktat förbi. Besöket i december 2005 av den särskilda rapportören för tortyrfrågor var något som EU regelbundet hade begärt under mer än fem års tid. Den särskilda rapportörens ankomst till Peking var därför ett stort framsteg. Högsta domstolens omprövning av dödsstraffärenden, som nämndes i parlamentets betänkande, har varit ett av dialogens huvudsakliga resultat.

När det gäller tvångsarbete är kommissionen i likhet med parlamentet oroad över det höga antalet arbetsläger (laogai) och den export av varor som produceras där.

Vad beträffar rådet för mänskliga rättigheter har jag tidigare haft möjlighet att konstatera, trots en inledande skepticism, att detta fortsätter att vara det viktigaste forumet för mänskliga rättigheter och att det har visat positiva tecken, såsom i fallet Darfur. Kommissionen har åtagit sig att arbeta tillsammans med övriga EU-institutioner och likasinnade parter för att bryta politiseringen av rådet för mänskliga rättigheter, och att samarbeta med partnerländer.

Under rådets debatt i samband med antagandet av förordningen om att inrätta byrån för grundläggande rättigheter var det uppenbart att majoriteten klart och tydligt motsatte sig en utvidgning av mandatet för denna byrå till att även omfatta tredjeländer. Inte desto mindre föreskriver förordningen att man, efter det att byrån har bedrivits i tre års tid, genomför en utvärdering av dess resultat. Denna utvärdering skulle även omfatta frågan huruvida byråns räckvidd eller uppgifter bör utvidgas.

  Talmannen. Jag har mottagit ett resolutionsförslag(1) som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Eftersom vi har fått veta att Simon Coveney ska lämna vårt parlament vill jag ta tillfället i akt och gratulera honom, inte bara till detta utmärkta betänkande, som har berömts av alla talare, utan även till det arbete som han har utfört och önska honom lycka till i sitt nya värv.

Skriftliga förklaringar (artikel 142 i arbetsordningen)

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. – (FI) Herr talman! Anmärkningarna i rapporten om situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet bör nu uppdateras med de senaste nyheterna. Jag syftar på det brutala mord som ägde rum i förra veckan i Malatya. Fem unga muslimska studenter bröt sig in på kontoret till ett litet kristet bokförlag, band tre män till händer och fötter, satte dem i stolar och torterade dem. De avslutade med att skära halsen av dem. En av de mördade männen var en 46-årig tysk med tre barn i skolåldern; de andra två männen var turkar. Den tyske mannen hade fått över 160 sticksår.

Tyvärr kan man inte se detta bara som ett enstaka våldsdåd utan någon politisk dimension. Dess samband med den propaganda som förekommer och tolereras i landet är mycket tydligt. Före morden hade det i åratal förekommit propaganda mot kristendomen och särskilt mot missionsverksamheten i hela Turkiet och i synnerhet i Malatya. Medierna i alla dess former såväl som myndigheter, polisen, guvernören, imamer och lärare deltog. Samma slags propaganda är urskiljbar i medierna över hela landet och den antar ibland absurda proportioner, som när man påstår att missionärerna försöker att splittra Turkiet för att lägga vantarna på landets enorma mineraltillgångar.

Händelserna är en logisk konsekvens av den slags nationalism och främlingsfientlighet som medierna sysslar med. Ibland riktar man in sig på kurder och ibland på judar eller kristna. Det är konstigt att, samtidigt som yttrandefriheten enligt artikel 301 i den turkiska strafflagen är mycket begränsad, samma artikel om nedsvärtande av turkiskheten verkar uppmuntra folk att skriva saker som är helt oberättigade och som verkar fungera som bränsle för dessa våldsdåd.

Jag vill betona att jag inte är mot ett turkiskt medlemskap i EU. Turkiet måste dock övertyga EU om att man vill sluta med denna propaganda som har blivit en del av vardagen och som nu kostar människoliv.

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. – (NL) Jag välkomnar varmt detta betänkande om de mänskliga rättigheterna och särskilt dess linje när det gäller självrannsakan. Det är viktigt för effektiviteten i EU:s politik för mänskliga rättigheter att detta tas upp till debatt och att man gör en kritisk granskning.

Jag är lika övertygad om att man inom ramen för en konsekvent europeisk utrikespolitik verkligen måste prioritera främjandet av demokratin, eftersom det bara är ett demokratiskt samhälle som kan utgöra grund för respekten för de mänskliga rättigheterna.

Jag är också för ett oberoende, funktionsdugligt EU-instrument för främjande av demokrati, i stort utformat enligt Endowment for Democracy i Förenta staterna, eftersom vi behöver en politik för mänskliga rättigheter som är oberoende av diplomatiska eller ekonomiska förbindelser.