Talmannen. Nästa punkt är frågestunden (B6-0017/2207).

Följande frågor har ställts till rådet.

Fråga nr 1 från Manuel Medina Ortega (H-0177/07)

Angående: Förstärkning av den europeiska gränsförvaltningsbyrån (Frontex)

Vilka åtgärder har rådet vidtagit för att förstärka arbetet inom den europeiska gränsförvaltningsbyrån (Frontex) och förhindra ankomsten av samma massiva flyktingströmmar som i fjol, under de kommande månaderna?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Herr Ortega! Jag kan besvara er fråga enligt följande. I ordförandeskapets slutsatser från december 2006 konstaterade Europeiska rådet följande: Kapaciteten hos Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser – den europeiska gränsförvaltningsbyrån Frontex – kommer snabbt att höjas genom att tillräckliga ekonomiska och personalmässiga resurser säkerställs och används effektivt, förfaranden för nödsituationer fastställs, de operativa resurserna förstärks, kopplingarna till nätverket för invandringssambandsmännen förbättras och den planerade översynen av gränsförvaltningsbyrån och dess uppgifter fullföljs 2007.

Gränsförvaltningsbyråns budget för 2007 har utökats väsentligt och ligger nu på sammanlagt 22,2 miljoner euro. Antalet sysselsatta personer ökar också stadigt och kommer att uppgå till 87 anställda 2007. När det gäller fastställandet av förfaranden för nödsituationer har rådet nyligen avslutat samråden med Europaparlamentet om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för upprättande av grupper för snabba ingripanden vid gränserna och om ändring av rådets förordning vad beträffar den mekanismen. Europaparlamentet kommer att rösta om förordningen i slutet av april. Rådet (rättsliga och inrikes frågor) kommer sedan att ta ställning till förordningen i juni.

Utöver att skicka personal håller Frontex för närvarande på att upprätta ett centralt register, ”verktygslådan”, över sådan teknisk utrustning för att kontrollera och övervaka de yttre gränser som medlemsstaterna är villiga att på frivillig basis och på begäran ställa till andra medlemsstaters förfogande. Den 15 februari 2007 undersökte rådet vilka framsteg som gjorts med att inrätta ”verktygslådan” och uppmanade medlemsstaterna att aktivt bidra till detta. Situationen granskades på nytt vid rådets sammanträde den 19–20 april.

I rådets slutsatser av den 14–15 december 2006 uppmanades Frontex att tillsammans med regionens medlemsstater inrätta ett ständigt nätverk för kustpatrullering vid EU:s södra sjögränser före mitten av 2007. Inrättandet av nätverket kommer att utgöra ett viktigt steg för att gemensamt och i synnerhet i samordning med medlemsstaterna vidta åtgärder mot olaglig invandring över de södra sjögränserna. Nätverket kommer att bli ett effektivt verktyg för att motverka det växande migrationstryck i regionen som väntas under de kommande veckorna och månaderna. Nätverket för kustpatrullering planeras starta den 24 maj 2007.

Slutligen kommer kommissionen före slutet av 2007 att i enlighet med Haagprogrammet som rådet antog den 4 november 2004 överlämna en utvärderingsrapport om gränsförvaltningsbyrån. I samband med utvärderingen skulle man kunna överväga möjligheten att ge Frontex ytterligare uppgifter eller befogenheter.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr rådsordförande! Jag vill uttrycka min erkänsla för rådets arbete på det här området och jag anser att ni har förklarat det mycket tydligt.

Det enda vi oroar oss för är dock att det verkar som om den verksamhet som har inrättats – i synnerhet ERA 1, ERA 2 och ERA 3 – avbryts vid en viss tidpunkt när det gäller skyddet av Atlantens sjögräns. Detta gör att allmänheten får känslan av att eftersom åtgärderna är av tillfällig karaktär är skyddet endast tillfälligt och att det saknas ett permanent skydd.

Anser ordförandeskapet att man genom dessa åtgärder kan garantera en permanent kontroll av denna för tillfället känsliga gräns för hela EU?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Det är naturligtvis i första hand respektive medlemsstat som ansvarar för att skydda de yttre gränserna. Frontex kan dock kopplas in i särskilda fall. Det var därför det inrättades. Det innebär att det kan finnas fall då Frontex inte behöver ingripa eftersom medlemsstaten i fråga kan klara sig på egen hand. Naturligtvis vill vi dock förmedla budskapet att EU visar solidaritet i vissa situationer, såsom vid olaglig invandring – det var tanken med det här EU-initiativet. Det kan dock inte röra sig om permanenta insatser. Frontex bör endast agera i särskilda fall.

  Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Herr rådsordförande! Tack så mycket för ert svar om hur man ska förstärka den europeiska gränsförvaltningsbyrån (Frontex). Ni talade en hel del om att ha mer personal, eller med andra ord om att ha mer pengar. Om detta är er teori hur skulle ni då rekommendera att man gjorde för att utöka gränsförvaltningsbyråns personalstyrka, och hur mycket pengar borde vi anslå till byråns budget?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Ärade ledamot! Jag kan inte ge några definitiva siffror för närvarande. Vi har inrättat den här byrån och nu måste vi se vilka krav som ställs på den, vilka uppgifter medlemsstaterna kan åta sig och vilka uppgifter som Frontex kan utföra. Diskussionerna i frågan har dock ännu inte lett till något beslut.

I vilket fall som helst måste vi, om jag har förstått ledamoten rätt, även visa att vi inte bara har skapat en pseudoinstitution. På så sätt kan allmänheten se att EU här har insett att det är nödvändigt att ha en byrå för att kunna vidta verkningsfulla åtgärder. Sedan måste vi naturligtvis också kunna tillhandahålla de resurser som krävs.

  Talmannen. Fråga nr 2 har dragits tillbaka.

Fråga nr 3 från Sarah Ludford (H-0183/07)

Angående: Utredningar och lagföring som avser folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

För att effektivisera de brottsbekämpande myndigheternas utredningar och lagföringar av personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser antog rådet beslut 2002/494/RIF(1) om inrättande av ett europeiskt nätverk av kontaktpunkter med avseende på folkmord och beslut 2003/335/RIF(2)om utredningar och lagföring som avser allvarliga internationella brott.

Vad tänker rådet göra för att förbättra nätverkets institutionella infrastruktur och därmed stärka samarbetet mellan de nationella myndigheterna och bidra till att skapa en konsekvent strategi i medlemsstaterna när det gäller kampen mot straffrihet för allvarliga internationella brott? Hur ställer sig rådet till förslaget att göra Eurojust till sekretariat för nätverket? Tänker rådet föra upp nätverket på föredragningslistan för artikel 36-kommitténs möten för att säkra en uppföljning av nätverkets slutsatser? Hur kommer rådet mot bakgrund av artikel 4 i rådets beslut 2003/335/RIF att behandla den nuvarande avsaknaden av specialiserade enheter för krigsförbrytelser i medlemsstaterna?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Det finns inga förslag på att förbättra den institutionella infrastrukturen i det europeiska nätverket av kontaktpunkter som diskuteras för närvarande. Hitintills har ordförandeskapet i rådet och generalsekretariatet tillsammans arrangerat nätverkets möten. Rådet har heller inte fått in något förslag på att inrätta ett sekretariat för nätverket inom Eurojust. Rådet kommer att diskutera ett sådant initiativ om det läggs fram.

Ärade ledamot! Ordförandeskapet kan informera er om att nästa sammanträde i det europeiska nätverket av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser kommer att hållas den 7–9 maj. I enlighet med gällande praxis kommer slutsatserna från sammanträdet att överlämnas till artikel 36-kommittén för vidare diskussion.

Enligt rådets beslut från 2003 är det medlemsstaternas uppgift att inrätta specialiserade enheter för krigsförbrytelser. Alla medlemsstaterna har redan utsett kontaktpunkter för utredning av folkmord, krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Ja, det är någorlunda uppmuntrande. Jag hoppas att ni kommer att dra slutsatsen att Eurojust verkligen bör bli ett sekretariat eller åtminstone en kontaktpunkt. Det gläder mig att kontaktgruppen kommer att hålla ett möte i maj – tyvärr hölls det inget möte under det förra ordförandeskapet. Kan ni försäkra mig om att Europaparlamentet kommer att bli informerat om slutsatserna från det mötet?

Vilka åtgärder kommer att vidtas, i och med att rådet inleder processen med att utveckla RIF-programmet efter Haag, för att se till att EU:s åtagande att bekämpa straffrihet för internationella brott, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, både inom och utanför unionen, ingår som en central del av den dagordning som rör rättvisa, frihet och säkerhet i syfte att skapa ett gemensamt rättsligt område för de offer som har drabbats av de grövsta brotten?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) När det gäller den första punkten är det som sagt viktigt att parlamentet är ordentligt informerat om mötet i enlighet med artikel 36. När allt kommer omkring kan jag ännu inte säga vilka slutsatser som kommer att dras från mötet eller hur och i vilka processer de kommer att införas. Detta kommer vi dock att få reda på när det första mötet har hållits den 7 maj.

  Talmannen. Fråga nr 4 från Glenis Willmott (H-0184/07)

Angående: Typ 1-diabetes

Typ 1-diabetes är en sjukdom som vanligen förekommer hos barn och som i huvudsak berör européer mycket mer än den omdiskuterade formen typ 2-diabetes. I Finland har man registrerat den största andelen typ 1-diabetiker i världen, och Förenade kungariket är fyra enligt denna statistik. Man förstår inte riktigt vad som orsakar typ 1-diabetes, och uppmärksamheten bör riktas på att garantera diabetikerna en så hög livskvalitet som möjligt. Exakta diagnoser som ställs i tid och effektiva undersökningar är avgörande för detta.

Vilka åtgärder ämnar rådet vidta för att se till att alla diabetiker har tillgång till vård av en viss minimistandard i samtliga medlemsstater och vid behov även till insulinpumpar, som f.n. allmänt anses vara det bästa hjälpmedlet för att ge motiverade diabetiker bättre kontroll och livskvalitet?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) När det gäller den här frågan vill jag säga att kommissionen ensam har initiativrätten på folkhälsoområdet. För närvarande har rådet inte fått in några lagförslag om diabetes. Får jag påpeka att ett sådant förslag enligt artikel 152.4 och artikel 251 i EG-fördraget faller under medbeslutandeförfarandet? Jag vill även göra er uppmärksam på rådets svar på den skriftliga frågan från 2006.

  Glenis Willmott (PSE). – (EN) Med hänsyn till att typ 1-diabetes främst drabbar barn och att dålig skötsel av diabetes hos barn kan leda till problem på längre sikt, exempelvis till njurfel, blindhet och amputering, vilka åtgärder kan rådet vidta för att se till att patienten och patientens familj får ordentlig utbildning och för att genomföra utbildningskampanjer om sjukdomen för att förhindra den diskriminering som många diabetessjuka möter?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Ni gör rätt i att ta upp frågan om konsekvenserna av typ 1-diabetes, i synnerhet hos barn. Missförstå mig inte men jag vill påpeka att detta främst är en fråga för medlemsstaterna.

Det är dock viktigt att bedriva forskning och göra upptäckter och att sedan utbyta information om dessa resultat på EU-nivå även om det är medlemsstaterna som ansvarar för hälsofrågor. Vi talar om barnens välbefinnande och framtid och vi bör snabbt och effektivt sprida forskningsresultaten.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Rådsordföranden svarade att EU inte har någon lagstiftningsbehörighet, vilket är sant, men EU har sitt ramprogram för forskning.

Anser rådet att EU ger tillräckligt ekonomiskt stöd till forskning om typ 1-diabetes? Så vitt jag vet anser forskarna att det är möjligt att får fram botemedel mot typ 1-diabetes, men att en gemensam insats krävs för att åstadkomma detta. Det är troligen den världssjukdom som vi har den största chansen att finna ett botemedel mot.

Jag vill lägga till att jag har ett särskilt intresse av saken, eftersom min make är ordförande för den brittiska delen av Juvenile Diabetes Research Foundation som stöder forskning om typ 1-diabetes.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Jag håller helt med er, fru Ludford, om att vi naturligtvis måste utreda orsakerna och att det till detta behövs forskning. Precis som ni säger är det fullt möjligt att utreda och bedriva forskning om sjukdomen inom det sjunde ramprogrammet för forskning.

Det är naturligtvis upp till medlemsstaterna att ta initiativet, men det här välbehövliga dokumentet kan användas för att påbörja sådana initiativ inom det sjunde ramprogrammet för forskning.

  Talmannen.

Fråga nr 5 från Philip Bushill-Matthews (H-0186/07)

Angående: Barnomsorg

Vid Europeiska rådet i Barcelona 2002 enades medlemsstaterna om att barnomsorg bör vara tillgänglig för minst 90 procent av alla barn mellan 3 och 6 år och minst 33 procent av alla barn under 3 år senast 2010. Kan rådet mot bakgrund av kommissionens nya meddelande om demografiska förändringar i Europa tala om hur nära de olika medlemsstaterna är att uppnå dessa mål?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) I sin vårrapport 2007 konstaterade kommissionen att tillgången på överkomlig barnomsorg var ett problem i vissa medlemsstater, vilket gjorde det svårt att förena yrkes- och familjeliv. I den gemensamma rapporten om sysselsättningen 2006−2007 påpekas uttryckligen att en del medlemsstater har ställt upp nationella mål för barnomsorgen. Dessa insatser bör värdesättas. Samtidigt bör vi dock hålla ett öga på den fortsatta utvecklingen i medlemsstaterna för att se till att de lever upp till åtagandena inom ramen för Barcelonaprocessen.

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE). – (EN) Tack herr rådsordförande, men om ni får ursäkta så var det ett mycket allmänt svar. Kanske är det allt ni kan ge mig med på det här stadiet, men får jag be er att skicka mig alla detaljuppgifter ni har per e-post, eller ange hur jag kan få tag på en uppdelning av uppgifterna på de olika medlemsstaterna eftersom, precis som ni säger, förbättringen av balansen mellan arbete och familjeliv är en prioriterad fråga och det är i allas vårt intresse att se till att den prioriteringen får ett brett stöd. Jag hoppas att ni i er tur uppmuntrar er efterträdare som ordförandeland att också ta upp den som en prioriterad fråga.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) För några veckor sedan hade vi en debatt mot bakgrund av alliansen för familjer och de mål som vi ställde upp i Barcelona. I debatten föreslog jag på ordförandeskapets vägnar att det skulle läggas fram en rapport nästa år om i vilken utsträckning målen hade uppnåtts i de enskilda medlemsstaterna. Under tiden har vi även sammanställt en kravlista som ska användas som underlag vid utformandet av rapporten 2008. Det är en viktig punkt.

Det gläder mig även att säga att barnomsorgen har haft en framträdande roll vid ett antal konferenser de senaste veckorna, bland annat i debatten om en allians för familjer. Som ni vet kommer jag från Tyskland och känner till den debatt som för närvarande förs i vårt land. Vi har dock även märkt att problemet inte är begränsat till Tyskland.

Vad kan vi då göra? När det gäller bästa metoder måste våra erfarenheter och resultat när det gäller att uppnå målen anges i den rapport som jag nämnde och som kommer nästa år.

Vi kommer naturligtvis att ge er den information ni behöver i vederbörlig ordning.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (DE) Herr minister! Ni nämnde Tyskland. Jag vill veta hur läget ser ut när det gäller barnomsorg i Tysklands gamla och nya delstater. Enligt min mening är det ett problem för EU att barnomsorgssituationen är särskilt dålig i de nya medlemsstaterna. Hur ser ni på det problemet?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Utvecklingen ser naturligtvis olika ut i Europeiska unionen och det finns ingen anledning att göra någon åtskillnad mellan gamla och nya medlemsstater. Vi har sett att en del medlemsstater har utvecklat en ändamålsenlig infrastruktur under många år, vilket har varit ett politiskt mål, medan andra länder släpar efter. De östtyska delstaterna hade en annan struktur även innan återföreningen och det finns inrättningar där.

Vi har naturligtvis ett annat problem att ta itu med i de östtyska delstaterna, nämligen frågan om avfolkning. Människor flyttar från vissa områden på grund av att den ekonomiska situationen inte är vad människor föreställt sig. Generellt sett måste Tyskland hitta ett sätt att tillhandahålla barnomsorg på heltid för små barn under tre år. Den tyska förbundsdagen diskuterar för närvarande hur vi kan nå upp till de mål som vi ställde upp i Barcelona.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Jag vill påpeka att barnomsorgen inte kan ersätta familjerna, endast underlätta för dem. Därför vill jag fråga om kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls. Hur kan det garanteras och hur kan vi vara säkra på att den personal som institutionerna anställer kan fastställa möjliga inlärningssvårigheter eller andra problem för att skydda barnen under uppväxten och för att ge dem en gedigen utbildningsframtid resten av livet?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Vi försöker inte säga till föräldrarna att de måste sätta sina barn i barnomsorgsinrättningar. Vi har helt enkelt sett att föräldrar – och i vissa medlemsstater huvudsakligen kvinnor – måste få välja om de vill yrkesarbeta, kanske av ekonomisk nödvändighet. De bör sedan också få tillgång till lämpliga barnomsorgsinrättningar.

Det är inte ordförandeskapets uppgift att bedöma inrättningarnas kvalitet eller hur väl utrustade de är. Varje medlemsstat ser själv till att personalen har erforderlig utbildning för uppgiften.

  Talmannen.

Fråga nr 6 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0188/07)

Angående: Uppdatering av direktivet “Television utan gränser” och bekämpande av våld och diskriminering

Tänker rådet i samband med uppdateringen av gemenskapsdirektivet om audiovisuella medier, känt under namnet ”Television utan gränser”, besluta om en gemensam politik mot våld och kränkning av människovärdet, i synnerhet när medierna riktar sig till barn och unga eller när programmen handlar om kvinnofrågor och utsatta samhällsgrupper?

Är medvetandegörandet av rådets medlemmar i dessa frågor möjligtvis viktigare än reglerna för den fria marknaden, konkurrensen och unionens internationella förpliktelser?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) För det första vill jag påpeka att ändringen av direktivet om television utan gränser kommer att antas enligt medbeslutandeförfarandet. Som medlagstiftare har Europaparlamentet precis samma rätt som rådet att påverka innehållet i lagstiftningen.

Rådet har tagit hänsyn till de punkter som ni tar upp inför omarbetningen av direktivet. I synnerhet överväger rådet att utvidga direktivets tillämpningsområde så att lämpliga bestämmelser för att skydda minderåriga och förbjuda hets mot folkgrupp även kommer att gälla nya beställtjänster och tjänster som tillhandahålls via nya plattformar, till exempel mobila nätverk och Internet. Rådet räknar med att man vid omarbetningen av direktivet inser att verktyg för samreglering och självreglering kan bidra till detta. Som ni vet måste man komma överens med parlamentet om omarbetningens slutliga omfattning.

Vid gårdagens möte klargjorde jag att ordförandeskapet är mycket angeläget om att samarbeta med Europaparlamentet för att snabbt få till stånd ett beslut.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Jag vill särskilt fråga rådets representant om den fria marknaden och fri konkurrens när det gäller dessa produkter och om vilka hinder som direktivet, som förbjuder vissa produkter som är farliga för barn, kan ge upphov till.

Jag vill även fråga om lämplig lagstiftning kommer att införas när det gäller handelsförbindelser med tredje land så att de importerade produkterna kan inspekteras.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Den här frågan håller för närvarande fortfarande på att diskuteras. Naturligtvis är gränsöverskridande sändningar också en viktig del. Vi fortsätter att föra en intensiv dialog med Europaparlamentet om den viktiga frågan hur vi kan skydda barn och unga mot vissa produkter.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr minister! Finns det någon möjlighet att använda det här direktivet för att få medierna i den offentliga sektorn i EU:s medlemsstater att i stor utsträckning sluta skildra våld i radio och tv?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) För det första strävar vi inte efter att skilja mellan privata och offentliga tv-kanaler utan efter att ha ett allmänt direktiv om television på EU-nivå. Jag antar även att ett antal tv-stationer har åtagit sig att se till att programmen inte uppmanar till hets mot folkgrupp eller liknande.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) De program som våra lokala tv-programföretag sänder innehåller mycket material från Förenta staterna. Det är just från detta land som vi ser mycket våld och aggressiva program och filmer som har ett mycket dåligt inflytande på barn och ungdomar. Vi ser händelser ur det verkliga livet i Förenta staterna: massakrer i skolor och på universitet. Kan vi försöka begränsa mängden av den här typen av material som importeras och sänds i Europa?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Jag tror inte att ett direktiv kan förhindra allting men i samtalen mellan ordförandeskapet och Europaparlamentet försöker vi komma på hur man kan minimera risken.

Jag upprepar: Vi måste verkligen hitta en balans mellan den så kallade informationsfriheten å ena sidan och skyddet av barn och ungdomar å andra sidan. Barnen måste naturligtvis skyddas. Vi får se vad vi kan åstadkomma vid samtalen under de kommande dagarna.

  Talmannen.

Fråga nr 7 från Bernd Posselt (H-0189/07)

Angående: Makedoniens närmande till EU

Vilka möjligheter ser rådets ordförandeskap att främja Makedoniens närmande till EU och vilka framsteg skulle detta lands status som kandidatland kunna innebära i praktiken inom den närmaste framtiden?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Herr Posselt! Europeiska rådets beslut av den 15–16 december 2005 om att ge den före detta jugoslaviska republiken Makedonien status som kandidatland är ett resultat av landets reforminsatser så här långt. Europeiska rådet betonade att man kommer att överväga att vidta ytterligare åtgärder för att föra Makedonien närmare EU om de villkor och krav som anges i slutsatserna har uppfyllts.

Kommissionen kommer att hålla er underrättad om utvecklingen i sina lägesrapporter. Efter att ha undersökt utvecklingen i den före detta jugoslaviska republiken Makedonien som beskrivs i kommissionens lägesrapport beklagade rådet vid sitt möte den 11–12 december förra året att reformtakten dämpats under 2006.

Den 14–15 december förra året upprepade rådet att enskilda länders framsteg på vägen mot ett EU-medlemskap beror på vilka insatser var och en av dem gör för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och villkoren i stabiliserings- och associeringsprocessen. När det gäller den före detta jugoslaviska republiken Makedonien uppmanade rådet landet att öka reformtakten på de viktigaste områdena och genomföra prioriteringarna i det europeiska partnerskapet för att göra ytterligare framsteg i anslutningsprocessen.

Landets regering står inför mycket stora utmaningar, särskilt när det gäller polisiära och rättsliga reformer och kampen mot korruption. Som jag betonade i mars i ett svar på en fråga från Ryszard Czarnecki måste vi nu snabbt ta itu med de återstående frågorna. Hur snabbt anslutningsprocessen går beror därför främst på den före detta jugoslaviska republiken Makedoniens egna insatser och prestationer. Detta kommer att belysas i kommissionens nästa lägesrapport. EU kommer att fortsätta att aktivt hjälpa landet att förverkliga detta mål.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Tre kortfattade kommentarer till detta utmärkta svar. För det första vill jag fråga er hur läget ser ut när det gäller genomförandet av Ohridavtalet, i synnerhet reformen av den lokala förvaltningen. Är ni nöjda med utvecklingen när det gäller inrikes frågor?

För det andra, vad anser ni om uttalandet från det framtida slovenska ordförandeskapet i rådet om att det kommer att arbeta mot ett datum?

För det tredje, har spänningen lättat kring den problematiska namnfrågan?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Jag börjar med den sista punkten eftersom jag vet att den är mycket kontroversiell. Det bästa vore om frågan kunde lösas de båda länderna emellan, men de har ännu inte lyckats komma överens om någonting.

När det gäller datumet handlade det om det slovenska ordförandeskapet om jag förstod dig rätt. Det jag sa tidigare visar att trots att Europeiska rådet har sänt ut vissa signaler genom att ge landet kandidatstatus för vi inga anslutningsförhandlingar, eftersom vi hoppas att det kommer att göras ytterligare framsteg efter den här debatten. Jag tycker inte att det är rätt att fastställa något datum i det här läget.

Först om villkoren uppfylls, om reformerna genomförs i den takt som krävs och om landet uppvisar tillräckliga resultat är rådet berett att fastställa ett slutgiltigt datum så att vi kan inleda nästa steg.

Herr Posselt! När det gäller Ohridavtalet kan jag för närvarande inte ge er någon exakt bedömning av situationen men jag skickar er gärna svaret senare.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr minister! Om Makedonien verkligen ansluter sig till EU vid någon tidpunkt kan det utlösa en babylonisk språkförbistring eftersom landet har sex officiella språk. Är rådet verkligen medvetet om problemet med en annalkande språkexplosion?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Vid toppmötet i Thessaloniki var EU överens om att det mot bakgrund av de tidigare händelserna i länderna på västra Balkan var nödvändigt att erbjuda länderna möjligheten att ansluta sig till unionen. Det beslutet motiverades av en önskan om att skapa stabilitet i regionen.

Man tog säkert inte hänsyn till alla de saker som du just har tagit upp i samband med den språkliga mångfalden från början. Det viktigaste är dock att vi hjälper till att skapa stabilitet i regionen och det problem som ni tar upp är därför för närvarande av underordnad betydelse. EU har för övrigt redan löst helt andra problem.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (DE) Håller ni med om att det är nödvändigt att utarbeta och anta ett nytt grundfördrag eller konstitutionsfördrag eller helt enkelt ett nytt fördrag om Makedonien, Kroatien eller andra länder på västra Balkan ska kunna ansluta sig till EU?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Vi har redan vid ett flertal tillfällen här i parlamentet diskuterat hur snabbt utvidgningen ska ske och naturligtvis även gränserna för utvidgningen. Mot bakgrund av de beslut som redan fattats, till exempel Thessalonikibeslutet som redan nämnts, har vi samtidigt sagt att EU inte får bli tungrott om det blir fler utvidgningar.

Det stod redan klart att EU 15 kunde ha behövt andra strukturer för att fortsätta kunna agera. Det blir alltmer tydligt med 25 eller 27 medlemsstater. Om det ska finnas möjlighet för ytterligare medlemmar måste EU först uppfylla dessa krav, med andra ord vara öppet och inte tungrott.

Därför säger jag alltid, precis som rådets ordförande redan har sagt här i Strasbourg, att det ibland är samma personer som kräver att EU utvidgas snabbare som har problem med konstitutionsfördraget. Om vi vill få kandidatländerna att ansluta sig till EU på kort eller medellång sikt – och det finns all anledning att vilja det av politiska skäl – måste vi naturligtvis skapa förutsättningar för att förhindra att EU blir tungrott. Det saknas sådana förutsättningar för närvarande.

  Talmannen.

Fråga nr 8 från Sajjad Karim (H-0192/07)

Angående: Darfur

Sudans regering tar fortfarande inget ansvar för att skydda sina medborgare i Darfur utan fortsätter att stödja Janjawidmilisen som tillsammans med Sudans regeringsstyrkor bär det största ansvaret för de allvarliga brotten mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i det här området. Den sudanesiska regeringen vägrade nyligen att behandla visum för högnivådelegationen i Darfur inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter eftersom den konsekvent motsätter sig den nödvändiga utplaceringen av en fredsbevarande FN-styrka. Kan rådet mot denna bakgrund tänka sig att inleda riktade sanktioner mot Khartum? Kan rådet också bekräfta att det gör allt i sin makt för att få Ryssland och Kina att agera eftersom deras strategiska oljeintressen i Sudan gör dem väl lämpade att kunna påverka den sudanesiska regeringen?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Rådet har reagerat kraftigt mot att den sudanska regeringen vägrat att utfärda visum till FN:s råd för mänskliga rättigheters utvärderingsuppdrag i Sudan och beklagar djupt bristen på samarbete från den sudanska regeringens sida.

EU hade redan kontaktat Sudans utrikesminister vid ett flertal tillfällen och vädjat till Sudan att samarbeta kring uppdraget. Rådet välkomnar att FN:s råd för mänskliga rättigheter vid sin fjärde session beaktade uppdragets rapport och enhälligt antog en resolution om de mänskliga rättigheterna i Darfur. Man gav en grupp särskilda rapportörer i uppdrag att granska alla de rekommendationer som finns för att förbättra de mänskiga rättigheterna i Darfur och driva på genomförandet.

Den 15 mars 2007 bekräftade rådet på nytt sitt stöd för att FN:s säkerhetsråd snarast bör överväga att vidta ytterligare åtgärder mot Sudan och påpekade att enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1591 måste alla som hindrar fredsprocessen ställas till svars och lämpliga åtgärder vidtas. Rådet utryckte även sin beslutsamhet att överväga att vidta ytterligare åtgärder, särskilt inom ramen för FN, mot alla parter i konflikten som hindrar FN:s stöd till Afrikanska unionens uppdrag i Darfurregionen i Sudan, inklusive den överenskomna gemensamma operationen mellan Afrikanska unionen och FN.

Darfurkonflikten har diskuterats regelbundet i samtal med både Kina och Ryssland, bland annat vid politiska dialogmöten. Vi har konsekvent intagit ståndpunkten att den sudanska regeringen måste arbeta för en politisk lösning av konflikten och ge ett tydligt godkännande av genomförandet av hela FN:s stödpaket till Afrikanska unionens uppdrag i Sudan.

  Fiona Hall (ALDE), ersättare för frågeställaren. – (EN) Det råder en förfärlig känsla av uppgivenhet över Darfurfrågan med mycket villrådighet utan några framsteg och de senaste händelserna har snarast ökat den känslan.

För närvarande saknas en överenskommelse om en fredsbevarande FN-styrka. Har rådet därför, bland de ytterligare åtgärder som rådet för närvarande undersöker, övervägt möjligheten av en EU-övervakad flygförbudszon med bevakningsplanen stationerade på andra sidan gränsen i Tchad? Detta har diskuterats till och från sedan 2004. Anser rådsordföranden att det nu är dags att genomföra detta?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Utrikesministerrådet diskuterade på nytt Sudan och Darfur i måndags i Luxemburg. Som ni kanske vet deltog FN:s särskilda sändebud, Jan Eliasson.

Situationen i regionen, som i alla händelser var svår med tanke på de befintliga konflikterna mellan de olika parterna i Sudan, har inte blivit bättre av att olika stammar dessutom plötsligt börjat kriga mot varandra.

På det särskilda sändebudets uttryckliga begäran har rådet i nuläget dock inte vidtagit några ytterligare åtgärder. Det särskilda sändebudet begärde att vi med politiska och diplomatiska medel på nytt skulle försöka skapa enighet om ett FN-stött uppdrag, kanske med en förändrad hållning från Kinas sida.

Utrikesministrarna fastslog dock att EU överväger att vidta ytterligare effektiva åtgärder mot Sudan om det inte finns några tecken på det inom en överskådlig framtid. Det kan inte skjutas upp hur länge som helst. Vi kan inte skjuta upp saker och ting i veckor och månader och bara vänta.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) När förbundskansler Angela Merkel presenterade Berlindeklarationen nämnde hon Darfur som ett sår som vi alla delar och hon sa att det var dags för EU att vidta ensidiga åtgärder.

Jag vill fråga en gång till: Hur länge måste vi vänta på dessa beslut? Pågår det fortfarande diplomatiska förhandlingar även om de hitintills inte har gett några resultat och förmodligen aldrig kommer att göra det?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Jag har försökt att förklara att vi – enligt förrförra utrikesministerrådets önskemål – vill skaffa oss en ny bild. Denna gång vill vi göra detta genom FN:s särskilda sändebud men även genom att få information från Afrikanska unionens särskilda sändebud. Jag erkänner gärna att detta verkligen är en öm punkt. Jag måste dock be er att ta det särskilda sändebudets begäran på allvar och försöka se om vissa händelser de senaste dagarna kanske ändå kan bidra till en lösning och möjliggöra ett gemensamt uppdrag.

Jag upprepar dock att detta inte är ett projekt där vi kommer att vänta vecka efter vecka utan att se några resultat. EU bör börja vidta lämpliga åtgärder om den här processen, som Jan Eliasson vill ha och som vi också vill ha, inte kommer igång.

  Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Herr minister! EU har stridsstyrkor, för närvarande med tyska, finska och nederländska trupper i reserven. Kan ni tänka er en situation där stridsstyrkor sätts in för att lugna ned situationen i Darfur?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) EU:s soldater har ett mycket snävt ansvarsområde. I grund och botten är det Afrikanska unionens uppgift. Det var därför vi i måndags återigen klargjorde att pengarna för att fortsätta uppdraget sakta håller på att ta slut och att EU naturligtvis måste fortsätta att stödja de afrikanska insatserna ekonomiskt efter denna tidpunkt. Ordförandeskapet i rådet har även uttryckligen bett att man börjar fundera över i vilken utsträckning medlemsstaterna än en gång kan ge bilateralt ekonomiskt stöd till Afrikanska unionens insatser i Sudan, i Darfur, om pengarna på EU-nivå inte räcker.

  Talmannen. Fråga nr 9 från Tobias Pflüger (H-0196/07)

Angående: Utomrättsliga avrättningar på Filippinerna

Hur ställer sig rådet till den politiska situationen på Filippinerna, där – sedan det att Gloria Macapagal Arroyos regering tillträdde 2001 – mer än 830 vänsterorienterade politiskt aktiva, journalister, advokater, domare, människorättsaktivister, präster och fackligt aktiva fallit offer för utomrättsliga avrättningar, som först helt nyligen kritiserades i skarpa ordalag av FN:s särskilde rapportör Phillip Alston? Hur ställer sig rådet i detta sammanhang till den uppenbara passivitet som den filippinska regeringen med Arroyo i spetsen gör sig skyldig till och de rapporter som gör gällande att den filippinska armén ligger bakom dessa mord?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Herr Pflüger! Som redan förklarats i svaret på fråga 619/2007 är rådet medvetet om de utomrättsliga avrättningarna i Filippinerna. Europeiska unionen utrycker regelbundet sin djupa oro över dessa händelser och uppmanar myndigheterna att snabbt ta itu med problemet och att tillåta oberoende utredningar för att förövarna ska kunna ställas inför domstol och förebyggande åtgärder vidtas.

Som redan sagts i det svar som jag hänvisade till är EU berett att hjälpa Filippinerna att utveckla sitt rättssystem. EU är helt på det klara med att för att få stopp på de utomrättsliga avrättningarna i Filippinerna krävs det inte bara fackexpertis utan det är även viktigt att det finns en politisk vilja bland de högsta ledarna. EU kommer att fortsätta att försöka driva fram en sådan vilja. Vi hoppas att det även kommer att få en förebyggande effekt om dessa brott utreds ordentligt och leder till åtal.

I april kommer EU:s medlemsstater och kommissionen att göra förberedelser för att inom en snar framtid skicka ett informationsdelegation till Manilla för att bedöma behovet av experthjälp. Detta är ett svar på utrikesminister Alberto Romulos begäran om hjälp med att genomföra rekommendationerna från Melokommissionen som fått i uppdrag att utreda de oförklarliga morden.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL). – (DE) Är rådet medvetet om följande utomrättsliga avrättningar: Cipriano Ligaspo, mördad den 14 mars, Carlito Getrosa, mördad den 11 mars, Che Che Gandinao, mördad den 10 mars, Felisa Timog Ocampo och Renato ”Atong” Torrecampo Pacaide, mördade den 2 mars?

Min fråga är om rådet har övervägt att införa sanktioner? Ni har precis sagt att den filippinska regeringen har bett om hjälp och kommer att få det. Men den viktigaste delen av problemet är att regeringen är inblandad. Är detta rätt tillvägagångssätt med tanke på det?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Jag vet att det har förekommit många beklagansvärda utomrättsliga avrättningar. Jag känner inte till de enskildas namn men detta kan undersökas. Jag anser att det i processen mellan EU och Filippinerna är nödvändigt att nå ut till politikerna som jag är säker på kan påverka vissa delar av utvecklingen. Det är också riktigt och viktigt att EU ger lämpligt stöd och förhoppningsvis också klarar upp de här fallen om landet självt ser brister i sitt rättssystem.

  Talmannen.

Fråga nr 10 från Sahra Wagenknecht (H-0199/07)

Angående: Angrepp på krigsmotståndare i Sri Lanka

Den 9 januari angreps och förföljdes medlemmar av United People's Movement (UPM) på Sri Lanka av en grupp beväpnade slagskämpar, innan de skulle göra ett offentligt tillkännagivande. Enligt uppgifter i massmedierna deltog också en ställföreträdande minister, Mervyn Silva, i dessa angrepp.

Hur ser rådet i detta sammanhang på att medlemmar av Sri Lankas regering direkt angripit fredsaktivister på Sri Lanka? Vilka konsekvenser med tanke på fortsatt stöd till Sri Lankas regering drar rådet av det inträffade?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Rådet har inga bevis på att Sri Lankas regering var inblandad i den här incidenten. Det kan därför inte dras några slutsatser om vilka konsekvenser incidenten kommer att få för förbindelserna mellan EU och den lankesiska regeringen.

Om man ser på situationen mer allmänt är rådet dock djupt oroat över utvecklingen i Sri Lanka. EU uppmanar båda sidor att omedelbart upphöra med våldet och att så snart som möjligt återvända till förhandlingsbordet så att vi kan komma fram till en fungerande lösning på konflikten baserad på konstruktiva förslag. Trots de uppenbara svårigheterna fortsätter EU, som är en av ordförandena vid givarkonferensen i Tokyo, att undersöka alla möjliga sätt att stödja fredsprocessen i Sri Lanka.

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL). – (DE) Ni sa precis att rådet är djupt oroat, men i så fall är min fråga mycket specifik: Vad avser rådet att göra för att förmå Sri Lanka att upphöra med den militära offensiven mot de tamilska tigrarna – som redan har krävt många civila människoliv – och tvinga dem att återvända till förhandlingsbordet?

Min andra fråga är: Är rådet medvetet om att även vapen från EU:s medlemsstater används i konflikten?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) När det gäller den sista frågan vet jag ingenting om det. Vi kommer dock att undersöka saken och se om det finns någon information om detta.

När det gäller frågan om vilka åtgärder rådet avser att vidta kan jag berätta att rådet stöder övervakningsmissionens och den norska medlarens arbete i Sri Lanka. Vi har upprepade gånger uppmanat de stridande parterna att iaktta vapenstilleståndsavtalet från 2002 och att respektera de mänskliga rättigheterna.

EU har även lämnat in ett eget förslag till resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Sri Lanka till rådet för mänskiga rättigheter i Genève. EU ger i förslaget uttryck för sin oro över den senaste upptrappningen av våldet i Sri Lanka och kräver ett omedelbart slut på våldet och de kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande humanitära rättigheterna som våldet medför.

Jag hoppas att det kommer att leda till nästa steg. Vi kommer återigen att undersöka den fråga ni tar upp och informera er.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL). – (DE) När den nuvarande upptrappningen av konflikten i Sri Lanka började debatterades det här i parlamentet huruvida de tamilska befrielsetigrarna (LTTE) skulle föras upp på EU:s terrorlista. Vad anser ni idag om att LTTE sattes upp på terrorlistan, nu när konflikten har trappats upp så enormt? Var det, så här i efterhand, rätt att göra det? Och framför allt, var det rätt att göra det just då?

En andra fråga: Norge spelar en mycket positiv roll i konflikten, särskilt i förhandlingarna. Samtidigt har Norge via diplomatiska kanaler kritiserat EU och sagt att EU har agerat partiskt gentemot regeringen. Vad säger ni om det?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Jag håller inte med om det sista påståendet. Som jag sa tidigare är det, mot bakgrund av konflikterna och de problem som de även medför för den civila befolkningen, nödvändigt att båda parter deltar i en lösning av konflikten. Av den anledningen har EU inte hyst större förtroende för någondera av parterna, inte heller regeringen. De åtgärder som vidtas av EU och av andra organisationer som verkar där måste vara inriktade på en permanent lösning av konflikten.

Jag kan personligen inte ge någon kommentar till den första frågan men jag ska låta undersöka det igen.

  Talmannen.

Fråga nr 11 från Danute Budreikaite (H-0201/07)

Angående: Miljöeffekter av gasledningen genom Östersjön

Inom ramen för den nordliga dimensionens nya politik, till vilken Östersjöstrategin hör, riktas den största uppmärksamheten på miljöskydd och klimatförändringar. Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. Dessutom ligger 282 000 ton farliga vapen på dess botten sedan andra världskriget. Ökad ekonomisk aktivitet i Östersjön och särskilt det planerade byggandet av en nordeuropeisk gasledning genom Östersjön skulle kunna utlösa en miljökatastrof med oöverskådliga konsekvenser.

Anser inte det land som innehar ordförandeskapet och som är delaktigt i detta projekt att EU, innan projekt av detta slag påbörjas och genomförs, borde kräva att ett oberoende sakkunnigutlåtande inhämtas om de eventuella miljökonsekvenserna av att en gasledning byggs? Projektledarna som uttalar sig i egen sak kommer säkert inte att övertyga gemenskapsmedborgarna om projektets säkerhet.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Rådet har ingen direkt roll i planeringen eller byggandet av gasledningen, eftersom genomförandet av gemenskapsrätten är medlemsstaternas ansvar och det är kommissionens uppgift att se till att medlemsstaterna tillämpar denna på rätt sätt.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Jag är definitivt inte nöjd med det svaret. Det betyder inte att EU:s medlemsstater kan göra vad de vill på EU:s territorium. Ryska experter har redan konstaterat att det finns mycket vapen som dumpats på havsbottnen och nu överväger de att ändra gasledningens sträckning.

Ryssarna anser att Gazprom kommer att få tillstånd att placera ut beväpnade milistrupper som tillsammans med de baltiska flottorna kommer att kontrollera hela gasledningen och alla som seglar i området och utnyttjar miljön.

Östersjön tillhör oss alla och jag anser inte att det är en fråga som bara rör två länder.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Jag vill åter klargöra att gasledningen inte planeras av en stat utan av privata företag. Dessa företag måste lämna in ansökningar om bygglov. Eftersom olika medlemsstater också berörs måste tillämpliga förordningar följas.

Som jag redan har sagt här för ett tag sedan finns det olika aspekter. Ni nämnde det krigsmateriel som har hittats. Man måste ta hänsyn till ekosystemet och andra frågor. Allt detta kan dock endast undersökas i ljuset av EU:s lagstiftning om det har gjorts en ansökan och tillämpliga förfaranden har inletts. Det finns inga särskilda rättigheter för vissa företag. Nationell och europeisk lagstiftning, särskilt när det gäller miljöskydd, måste följas.

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Om det blir en tvist och miljöprövning i de svenska farvattnen, är det då EG-domstolen eller den svenska miljödomstolen som avgör fallet?

Det har kommit mycket olika besked om huruvida rådet har godkänt byggandet av en tysk-rysk gasledning med sträckning under Östersjön. Har rådet fattat ett sådant beslut?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Så vitt jag vet skulle inget råd ge en bedömning här. För det första är det ett affärsmässigt beslut som fattas av privata företag. Gasledningen byggs inte av Förbundsrepubliken Tyskland. De som bygger den eller vill bygga den är konsortier från Tyskland med nederländsk medverkan. Om förfaranden inleds och medlemsstaterna måste kontrollera projektet för att se om reglerna följs inom deras område eller om sökanden inte håller med om deras beslut blir det naturligtvis en sak för de nationella domstolarna.

  Talmannen.

Fråga nr 12 från Georgios Papastamkos (H-0203/07)

Angående: Territoriell EU-agenda

En av prioriteringarna i det tyska ordförandeskapets arbetsprogram är antagandet av en ”territoriell EU-agenda”.

Med vilka praktiska åtgärder tänker rådet främja en integrerad politik till förmån för städer och landsbygdens utveckling? Kommer den tilltänkta Leipzigstadgan att på ett praktiskt genomförbart sätt koppla samman en sådan politik med en tillväxtinriktad regionalpolitik, och i så fall hur?

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Rådet är i sig inte inblandat i initiativen som rör Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer och EU:s territoriella agenda. Dessa initiativ tas av medlemsstaterna på informell basis.

Leipzigstadgan och EU:s territoriella agenda är förslag från EU:s ministrar för regional utveckling och stadsutveckling för att ta större hänsyn till stadsfrågor och territoriella frågor i genomförandet av EU-politiken, till exempel när det gäller frågan om hur en integrerad politik för regional utveckling och stadsutveckling kan bidra till att uppnå Lissabon- och Göteborgsmålen om en hållbarare ekonomisk tillväxt och en starkare europeisk social modell. Resultaten från det informella ministermötet kommer därför att överlämnas till samtliga av EU:s institutioner. De kan sedan var för sig undersöka i vilken utsträckning det genom att ta hänsyn till stadsfrågor och territoriella frågor blir lättare för dem att uppnå sina politiska mål.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Den territoriella agendan är verkligen en prioriterad fråga för det tyska ordförandeskapet och har en framskjuten position i dess program. Därför vill jag be ministern att utförligare förklara för oss vad målen är med den territoriella agendan, hur det tyska ordförandeskapet ser på den och vilken roll den spelar i dess fortsatta program, till och med slutet av juni.

  Günter Gloser, rådets ordförande. – (DE) Vissa resultat måste först utvärderas och sedan kan de överlämnas till de berörda institutionerna, åtminstone i de fall där ämnena har fastställts.

Utgångspunkten var att det även finns möjlighet till en integrerad stadsutveckling och regional utveckling i gränsöverskridande områden. Vårt ordförandeskap varar endast drygt två månader till. Jag räknar med att rådets ordförande i slutet av sitt ordförandeskap kommer att presentera resultat och ställa dem till de berörda institutionernas förfogande.

  Talmannen. De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Jag vill tacka rådsordföranden och kollegerna.

Frågestunden avslutades.

(Sammanträdet avbröts k.l 19.00 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman