- Betänkande: Wallis (A6-0042/2007)

  Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Förändrade mönster i arbetslivet, sårbarheten hos vissa sektorer såsom industrin, den kraftiga utvecklingen av tjänstesektorn och arbetsstyrkans ökade rörlighet är alla företeelser som gör det nödvändigt för Europaparlamentet att verka för bättre skydd för arbetstagarna.

Redan i december innefattade Roselyne Bachelot-Narquins betänkande föresatsen att inrätta en europeisk fond för justering för globaliseringseffekterna, och det är just denna vilja att beakta arbetstagarnas rättigheter som ligger bakom direktivet om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens.

Varje år berövas tusentals anställda sin inkomst, ibland under flera månader, som ett resultat av att deras företag går i konkurs, vilket leder till svårigheter.

Detta direktiv kommer att möjliggöra kodifiering av alla regler som gäller skydd av arbetstagaren vid arbetsgivarens insolvens, och det kommer att gälla alla anställningsförhållanden, vilken typ av kontrakt det än handlar om.

Fullbordandet av den inre marknaden, som ibland anklagas för att öka osäkerheten på arbetsmarknaden, kan tvärtom leda till verklig lagstiftning och till inrättandet av ett system för skydd av arbetstagare. Detta betänkande, vilket jag stöder, är ett bevis på detta.

- Betänkande: Mayer (A6-0132/2007)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. (SK) Jag är mycket nöjd med att vi har antagit Europaparlamentets direktiv om säkerhet och hälsa i samband med användning av arbetsutrustning.

Den kodifierade versionen upprättades med hjälp av ett databehandlingssystem utifrån den konsoliderade versionen av direktiv 89/655/EEG.

Det är mycket viktigt att arbetsgivare alltid vidtar nödvändiga åtgärder för att garantera säkerheten och hälsoskyddet för sina anställda genom lämplig utrustning och lämpliga arbetsförhållanden.

Särskilt nya arbetsgivare har ibland en tendens att tänka mer på nettovinsten än på att investera i olika typer av säkerhetsutrustning eller på att skapa bra arbetsvillkor. Som ett resultat av detta kan de anställdas hälsa och ibland deras liv sättas på spel. Arbetsgivare står nu inför ett tydligt ramverk av standarder som de måste rätta sig efter. Därför välkomnar jag antagandet av denna text, som otvetydigt stärker arbetarskyddet på arbetsplatsen.

- Betänkande: Mayer (A6-0201/2007)

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE), skriftlig. (SK) Vi har antagit ett kodifierat förslag grundat på den preliminära konsoliderade versionen av direktiv 83/477/EEG i enlighet med ändringarna.

Jag är medveten om att förbättrad säkerhet och hygien samt förbättrat hälsoskydd för anställda inbegriper eliminering av asbest och alla material som innehåller asbest från arbetsmiljön, eftersom dessa material på grund av sin koppling till cancerframkallande egenskaper är extremt skadliga för människors hälsa.

Konsolideringen av detta direktiv medför en bindande text som förbjuder användningen av asbest och material som erhållits från asbest för byggande, rivning och saneringsarbeten, och kommer att i alla avseenden förbättra situationen för arbetstagare som utsätts för asbest. Jag välkomnar också de förebyggande åtgärder som utformats för att skydda hälsan på arbetsplatsen.

- Betänkande: Luis Manuel Capoulas Santos (A6-0231/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande gäller fiskeavtalet med São Tomé och Principe om gemenskapens fiskemöjligheter under fyra år från och med juni 2006. Enligt detta avtal har Portugal fem licenser för tonfiskfartyg som fiskar med flytrev.

I detta nya avtal har fiskemöjligheterna minskat med 32 procent generellt. Samtidigt har den finansiella bördan för fartygsägare ökat från 25 euro till 35 euro per ton fångad fisk, medan den finansiella bördan för gemenskapen har minskats med samma belopp. Dessa åtgärder ger oss, med tanke på den effekt de har på sektorn, stor anledning till oro.

På gemenskapsnivå leder dessa villkor till avtal med allt mindre fiskemöjligheter och med allt större bördor och ansvar för fartygsägare. Frågan är därför hur de faktiskt bidrar till att förbättra fiskesektorns ekonomiska situation i EU:s olika medlemsstater.

Slutligen har vi våra allra största reservationer när det gäller ändringsförslag 2 i detta betänkande, som antagits av parlamentet, vilket ger kommissionen beslutsbefogenhet att dra in licenser i händelse av att skyldigheter inte uppfylls. Enligt vår åsikt måste det gällande förfarandet för denna typ av situationer kvarstå.

- Betänkande: Morillon (A6-0228/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Genom det avtal vi har framför oss fastslås gemenskapens fiskemöjligheter i Kiribatis vatten under de kommande sex åren. I stort sett bibehålls villkoren i fiskeavtalet från maj 2003. Avtalet, som enbart gäller tonfisk, behåller antalet tillgängliga licenser för den portugisiska flottan, det vill säga sex licenser för tonfiskfartyg som fiskar med flytrev, och fördelningen av finansieringen, där fartygsägare bidrar med 35 procent.

Det är dock viktigt att nämna ändringen av referensområdet. De gamla fiskeavtalen med tredjeländer, som var av kommersiell karaktär, har ersatts av de nya partnerskapsavtalen med fiskeprotokoll, vilka i själva verket mer och mer kommer att fungera som utvecklingsstöd.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att fiskemöjligheterna minskar hela tiden, samtidigt som de finansiella bördorna för fartyg ökar och fiskereglerna blir allt hårdare. Detta betyder att de flesta flottor inte kommer att kunna dra full nytta av dessa möjligheter. Dessutom förekommer det att företag från EU-länder inom denna sektor ibland omlokaliserar produktionen. Detta är en rad frågor som ger upphov till reservationer och farhågor hos oss, och när dessa avtal sätts i verket bör dessa frågor undersökas och utvärderas mer på djupet.

- Betänkande: Schnellhardt (A6-0035/2007)

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill inleda med att än en gång tacka föredraganden Horst Schnellhardt för att han förhandlat fram en utmärkt kompromiss, en kompromiss som tack och lov också har fått den nödvändiga majoriteten i plenum. Vi österrikare var särskilt intresserade av frågan om ”Jagatee”. Tillsammans med ministrarna Josef Pröll och Horst Seehofer i rådet lyckades vi nå en kompromiss som vi betraktar som helt genomförbar. Våra tyska vänner har nu också en dryck som de endast får producera under namnet ”Hüttentee”. Jag anser att denna fråga har lösts så gott det gick och även i vänskaplig anda.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Mina damer och herrar! Jag vill tacka er för att vi här i parlamentet strävar efter att skydda Europas kulturarv. Över politiska klyftor delar vi målet att se till att de traditionella tekniska och geografiska beteckningarna för starksprit är korrekta, och att inga andra produkter kan använda samma beteckningar. Vi skyddar inte bara den kulturella mångfalden utan också konsumenternas rättigheter. Jag röstade som jag gjorde för att alla konsumenter, var de än beställer ett glas vodka, whisky, rom eller tjeckisk slivovice, kan vara säkra på att de får exakt vad de vill ha.

Jag har därför röstat för att man utifrån texten på etiketten ska kunna bedöma om något är en traditionell spritdryck eller inte. Spritdrycker som tillverkats av bananer, till exempel, snarare än av potatis, spannmål eller melass, bör inte kallas bananvodka, utan banandryck eller banansprit. Kanske det inte skulle vara så svårt att försvara europeisk vodka inom WTO. Europeiska konsumenter måste kunna vara säkra på att det de köper är vad de ville ha och inte en förfalskning.

Det är också lika viktigt för Tjeckien att etiketten tjeckisk slivovice, som traditionellt destilleras från plommon, inte också kan användas till exempel för europeisk destillerad sprit som är smaksatt med plommon genom att plommonjuice har tillsatts spriten. Tro mig, en sådan produkt kan inte jämföras med plommon som destillerats i slivovice, och om någon är osäker på detta skulle jag be dem att komma till mitt land och pröva denna dryck.

Jag skulle be om att min ja-röst i den sista omröstningen med namnupprop noteras eftersom min utrustning tyvärr inte fungerade.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Tyvärr stödde flertalet ledamöter en vidare definition av vodka. Detta var ett nederlag för en månghundraårig tradition.

Föredraganden och de ledamöter som stödde den vidare definitionen stödde principer som kommer att leda till produktion av vodka av sämre kvalitet och som smakar sämre. Detta skulle i sin tur kunna leda till att vodka produceras av olika jordbruksprodukter, inklusive animaliska produkter och produktionsavfall, vilket är farligt för konsumenternas hälsa.

Produkter såsom vodka är förknippade med vissa regioner i världen, vilka ofta kan berömma sig av många års tradition av vodkatillverkning. Dessa är nationella produkter och vi kan inte fuska med dem genom att införa otydliga definitioner, vilket är precis vad vi har gjort här i dag. Detta beslut är felaktigt.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) När Slovakien anslöt sig till EU krävdes det av lokala producenter att de ändrade beteckningarna för alkohol och sprit. Producenterna var inte överdrivet entusiastiska, men de rättade sig efter behovet att ändra detta på ett disciplinerat sätt. Den ”rom” som de hade producerat blev ”um”. För att ha kunnat behålla beteckningen ”rom” skulle det ha krävts att den producerades av alkohol från sockerrör. Av ekonomiska skäl föredrog producenter att hålla sig till alkohol som producerats från spannmål eller betmelass. Detta är en av anledningarna till varför vi i Slovakien har ”um” i stället för ”rom”. Den förra är en spritsort med en specifik romsmak som folk konsumerar på grund av dess smak, vilken har utvecklats under generationer och inte har förändrats sedan anslutningen till EU.

Av denna anledning sympatiserar jag med parlamentsledamöterna från Polen, Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen, och därför har jag skrivit under och röstat för det ändringsförslag som kräver en sträng definition av vodka, enligt vilken spannmål, potatis och potentiellt också betmelass skulle vara de enda godtagbara ingredienserna. Jag ser inte Horst Schnellhardts kompromiss som acceptabel. Fastän det inte skulle ändra etiketterna på vodka som tillverkats av spannmål, potatis eller melass, skulle det innebära att produkter som tillverkats av andra ingredienser skulle betecknas ”vodka producerad från ...” följda av namnet på den ursprungliga ingrediensen.

Detta är en sådan enkel fråga, och EU:s definitioner bör vara lika enkla. Eftersom ändringsförslaget inte antogs har jag avstått från att rösta om min kollega Horst Schnellhardts betänkande.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Herr talman! Jag vill ta upp Horst Schnellhardts dokument. Jag är ingen beundrare av vodka och jag har ingen önskan att göra reklam för produkten. Emellertid anser jag att den kompromisslösning som vi har antagit i dag, på samma sätt som den som gäller definitionen av vodka, är ett steg framåt. Jag röstade för denna kompromiss, fastän det land som jag företräder – Litauen – ville ha en mycket mer specifik definition.

Jag anser att de lösningar som vi i dag har antagit inte helt motsvarar de förhoppningar som konsumenterna och gemenskapens vodkatillverkare haft, särskilt i vår region. I alla fall röstade jag för förslaget eftersom det var en kompromisslösning.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Även jag röstade för Horst Schnellhardts betänkande, eftersom alla länder – inklusive mitt eget land Österrike – har utvecklat sina egna, ofta regionala, specialiteter och spritdrycker.

Frågan om ”Jagatee” har redan nämnts. Det var en mycket viktig fråga när det gällde oss, eftersom jag anser att sådana traditioner, även när det gäller spritdrycker, praktiskt taget är en del av ett lands nationella identitet.

Skyddandet av produktionsmetoder garanterar också en hög kvalitet och naturligtvis också att etablerade processer och produktionsmetoder skyddas. Det faktum att ”vodkakriget” nu också har avslutats var ytterligare en anledning för mig att rösta för detta betänkande.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) De nya bestämmelserna om spritdrycker kommer att leda till större klarhet gällande definitionen av denna typ av drycker och om de metoder som används för att producera dem.

Horst Schnellhardts betänkande är en förbättring jämfört med kommissionens förslag eftersom det är klarare och eftersom man här inkluderar vissa spritdrycker som är svåra att definiera och andra som undantogs från det ursprungliga förslaget.

Betänkandet har vårt stöd eftersom det är ett uttömmande dokument som inkluderar två unika portugisiska drycker som från början förbisågs av kommissionen, nämligen Madeira-rom och poncha da Madeira.

När det gäller vodka fattades beslutet att rösta för ett ändringsförslag som kräver tydligt angivande av de ingredienser som den tillverkas av när den inte tillverkas av de traditionella ingredienserna potatis, spannmål och melass.

Detta förefaller vara en rimlig ståndpunkt eftersom det främjar de traditionella, ursprungliga värderingar som gäller vodkaproduktionen och eftersom det ligger i konsumenternas intresse att få ett klargörande om de produkter som de konsumerar.

Å andra sidan är detta även en försiktig hållning som syftar till att förhindra att det i framtiden åter uppstår en situation där produktionen och utsläppandet på marknaden av till exempel en traditionell portugisisk dryck undergrävs.

Fastän detta ändringsförslag inte antogs stödde vi betänkandet. Även om det var mindre tydligt, refererade man ändå till de ingredienser som används vid produktion av vodka.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Horst Schnellhardts betänkande om förslaget om en förordning om definitioner, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, eftersom jag anser det vara viktigt att konsumenterna inte vilseleds. Jag anser det vara viktigt att producenter ger klar information om produktens karaktär för att garantera större insyn på marknaden.

Syftet med att anta en enda förordning som för samman de två befintliga förordningarna är att eftersträva en väldefinierad politik om spritdrycker, och anpassa den nuvarande lagen till de nya tekniska krav som också fastställs av WTO.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Kommissionen har antagit detta betänkande om en förordning som syftar till att uppdatera den gemenskapsrätt som tillämpas på spritdrycker, inklusive fastställande av kriterier för att erkänna nya geografiska beteckningar. Förslaget syftar också till att ge konsumenten klar information om produktens egenskaper och tvingar producenterna att lämna all nödvändig information för att konsumenten inte ska vilseledas

Detta var en av de texter som krävde ett antal kompromisser i sista minuten mellan de olika politiska grupperna för att man skulle komma fram till ett godtagbart förslag om en förordning om definitioner, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker.

En central plats i dispyten hade frågan om vad som menas med termen ”vodka”. Vissa sa att vodka bara bör göras av spannmål, potatis och/eller betmelass, medan andra menade att etiketteringen bör göra det möjligt för konsumenter att se vilka ingredienser som använts vid dess tillverkning.

När det gäller Portugal känner jag att det inte finns några problem med förordningens förslag om geografiska beteckningar, vilka inkluderar de olika formerna av vin, druvsprit och päronsprit, Madeira-rom, fruktsprit från Algarve och Buçaco, ginjinha portuguesa, licor de Singeverga, portugisisk anis och poncha da Madeira.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att rösta för detta betänkande. Jag godtar behovet att närmare anpassa reglerna för vodka till reglerna för whisky. Samtidigt hoppas jag dock att vi kommer att fortsätta att uppmärksamma vädjan från dessa små producenter av äppel- och päronsprit i Storbritannien, som tidigare har drabbats av orättvis diskriminering.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande som är utformat för att förbättra tillämpbarheten, läsbarheten och klarheten när det gäller etikettering av spritdrycker.

Spritdrycker kommer därför att motsvara nya tekniska kraven, och särskilt WTO:s regler och standarder.

Målet är att låta europeiska producenter av spritdrycker behålla sina ursprungsbeteckningar på världsmarknaden.

Det var möjligt att behålla definitionen ”jordbruksrom” under förhandlingarna. Producenter och konsumenter godkände den kompromiss som nåtts, särskilt gällande kvalitetskriterierna. I de franska utomeuropeiska departementen gör definitionen av ”jordbruksrom” det möjligt för producenter att särskilja sig från konkurrenter från tredjeländer. Beteckningen ”jordbruksrom” innebär produktion uteslutande från sockerrörsjuice och är en kvalitetsgaranti som är erkänd av konsumenterna.

Den lösning som man funnit när det gäller frågan om vodka gör det möjligt att även behålla beteckningen ”traditionell vodka”, varmed avses en dryck som produceras av spannmål, potatis eller melass, utan att man hindrar produktion som använder andra jordbruksprodukter. I det senare fallet måste etiketten ha beteckningen ”vodka producerad från ...”.

  Jens Holm (GUE/NGL), skriftlig. Jag röstade i dag emot betänkandet från Schnellhardt i slutomröstningen. Utgångspunkten är den sociala situationen i Europa, där alkoholkonsumtionen måste motas tillbaka. Arbetet för en bättre folkhälsa måste få högsta prioritet. I det läget är det bakvänt att Europaparlamentet ska definiera vad vodka är, och därmed stödja nyttjandet av en alkoholdryck som är skadlig för människorna vid större konsumtion.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Slaget om vodkan ägde egentligen rum vid lunchtid i parlamentet under omröstningen om översynen av lagstiftningen om spritdrycker, en omröstning där Europaparlamentet utan tvekan gav prov på rättvisa, men inte fasthet, i sitt försvar av kulinariska traditioner och vinodlartraditioner.

Parlamentet gav prov på rättvisa såtillvida som det med rätta ansåg att vodka, en alkoholhaltig dryck som traditionellt produceras i Polen, Sverige, Finland och i de baltiska staterna, förtjänar rättsligt skydd på samma sätt som andra spritdrycker med skyddad ursprungsbeteckning såsom gin, whisky eller konjak.

Sedan uppstod det förvirring eftersom producenter som destillerar vodka från annat än potatis eller spannmål (tydligen finns det producenter i Italien, Förenade kungariket och till och med i Belgien) kommer att kunna behålla beteckningen ”vodka” för sina spritprodukter i utbyte mot en enkel information på etiketten.

När allt kommer omkring är det inte konsumenterna som kommer att vara förlorarna i denna affär utan snarare en viss uppfattning av kulturarv och av mat- eller vinodlartradition som är starkt rotad i våra regioner och territorier. EU måste dock uppmuntra människor att ägna sig åt dessa traditionella näringar och inte göra lokala producenter förtvivlade.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. I dag har Europaparlamentet röstat om vad vodka egentligen är. Den liberala gruppen, inklusive mig själv, valde att främst rösta för en snäv definition av vodka som utifrån de vodkaproducerande ländernas perspektiv endast får innehålla säd och potatis. Tyvärr förlorade denna snäva linje. I framtiden kan även andra råvaror ingå i vodka, t.ex. vindruvor. Det är en skrivning som jag i slutet accepterade, även om det inte var mitt förstaval.

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. – (PL) Den 19 juni 2007 röstade Europaparlamentet om Horst Schnellhardts (PPE) betänkande vilket bland andra åtgärder inkluderade förslaget om att uppdatera den ganska vaga definition av vodka som har varit i bruk sedan 1989.

Den senaste definitionen av vodka, vilken förekommer i detta betänkande och vilken upprättades av Europaparlamentet i samarbete med rådet (på grundval av ett förslag från det tyska ordförandeskapet), är inte gynnsam ur de länders synvinkel som anser sig vara traditionella, europeiska vodkaproducenter, särskilt Polen. Detta förslag tillåter att vodka produceras av vilka jordbruksprodukter som helst, vilket står i motsättning till vodkaproduktionens tradition och historia, och de önskemål som lagts fram av Polen och de skandinaviska länderna.

Därför har jag röstat emot parlamentets och rådets kompromiss. Samtidigt vill jag uttrycka mitt stöd för att minska listan av ingredienser som används för att producera denna dryck så att den bara inkluderar spannmål, potatis och sockerbetor.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Jag har fått försäkran om att kompromissen inte kommer att vara till nackdel för skotsk whisky. Jag stöder därför detta betänkande.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstar mot Horst Schnellhardts betänkande om ”definitioner, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker”.

En vid definition av vodka nedvärderar tveklöst dryckens anseende genom att äventyra dess kvalitet. Att på marknaden införa vodka som inte är tillverkad av de vanliga ingredienserna och som kommer att åtnjuta samma anseende som vodka som tillverkats av spannmål och potatis, kommer också att vilseleda konsumenterna. Vad dem beträffar kommer beteckningen ”vodka” att betyda att detta är en ansedd produkt av hög kvalitet som gjorts av spannmål och potatis.

Den polska PSE-delegationen har gjort allt den kan för att se till att definitionen av vodka förblir i linje med polska intressen och har uppmanat till att traditionella recept och regionala metoder respekteras vid produktionen av spritdrycker. Vår ståndpunkt har dock inte fått majoritetens stöd i parlamentet.

- Betänkande: Svensson (A6-0157/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Ett instrument måste inrättas för att standardisera de regler som tillämpas på handeln med katt- och hundpäls och produkter som innehåller sådan päls på gemenskapsmarknaden och för att helt förbjuda dess användning, import eller export inom gemenskapsområdet.

Detta grundar sig inte bara på det etiska skälet att dessa djur kan vara husdjur utan också på behovet av att säkra en viss grad av skydd och respekt för djurens välbefinnande, vilket den grymma metoden för att föda upp och slakta dessa djur förbiser.

Konsumenternas och europeiska pälshandlares förtroende måste återställas. Detta mål kan bara uppnås genom en gemensam uppsättning lagar som förbjuder denna handel och förtydligar de rättsliga krav i alla medlemsstater som gäller förbjudande av försäljning och distribution av katt- och hundpäls, och genom att barriärerna för den inre marknadens smidiga funktion inom pälsindustrin som helhet tas bort.

Med beaktande av att EU-medborgare oroar sig över denna olagliga, omoraliska handel, känner jag att antagandet från unionens sida av en rad praktiska åtgärder inom detta område kommer att bidra till att föra medborgarna närmare EU:s institutioner.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Eva-Britt Svenssons betänkande eftersom jag känner att vi genom att skapa en uppsättning åtgärder som förbjuder användning av katt- och hundpäls kommer att bidra till att få stopp på denna djupt omänskliga handel.

Jag känner också att det är viktigt att man utarbetar analysmetoder på gemenskapsnivå varigenom ursprunget för katt- och hundpäls effektivt kan övervakas och att man förbjuder import till, och export från, den europeiska marknaden av katt- och hundpäls. Därför är det orimligt att ha någon form av inskränkning som syftar till att skapa undantag för utsläppande på marknaden av sådan päls.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Till svar på ett stort antal petitioner och farhågor som uttryckts, är syftet med denna förordning att förbjuda utsläppande på marknaden och import till, eller export från, gemenskapen av katt- och hundpäls och produkter som innehåller sådan päls. Förbudet skulle ersätta de olika befintliga åtgärder som flera medlemsstater tillämpar och syfta till att förbjuda produktion och/eller marknadsföring av päls från katter och hundar. Förslaget syftar också till att se till att information om nya metoder för att upptäcka katt- och hundpäls och att urskilja den från andra typer av päls görs tillgängliga för kommissionen och utbyts mellan medlemsstaterna.

Föredraganden stöder starkt detta förslag men betonar också behovet av att klart eliminera varje rättsligt kryphål som skulle undergräva import- och handelsförbudet som sådant. Föredraganden betonar även behovet av att ha snävare tullkontroller samt administrativa – och där det är möjligt, även straffrättsliga – sanktioner som tillämpas av medlemsstaterna för att skapa en verkligt avrådande ram som skulle möjliggöra för denna skamliga och olagliga handel att upphöra.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstade för ett förbud mot import till, och export från, EU av katt- och hundpäls (och av produkter som innehåller sådan päls) från den 31 december 2008. Det är särskilt viktigt i detta avseende att inga undantag tillåts och att förordningen inte bidrar till ett främjande av pälshandeln.

Jag förkastar tanken på märkningskrav, eftersom det är ett otillräckligt och alltför dyrt alternativ.

Jag röstade också för specifika brottsrelaterade åtgärder, såsom konfiskering eller indragande av licenser, och jag hoppas att medlemsstaterna kommer att fastslå och säkra genomförandet av sådana straff. Det bör finnas ett regelbundet utbyte av synpunkter om genomförandet av förordningen.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Ett förbud mot import av katt- och hundpäls till EU måste genomföras till fullo. Det är därför som jag inte kan stödja de undantag som kommissionen har föreslagit, men ge mitt fulla stöd till betänkandet.

- Betänkande: Hökmark (A6-0193/2007)

  Liam Aylward, Brian Crowley, Seán Ó Neachtain och Eoin Ryan (UEN), skriftlig. (EN) Vi välkomnar Gunnar Hökmarks betänkande om ”bredband”. Vi stöder de ändringsförslag i vilka man påpekar att offentliga myndigheter borde göra allt i sin makt för att se till att alla medborgare får tillgång till bredband. Fördelarna med bredband måste utvidgas till alla delar av befolkningen inom EU, inbegripet Irland. Vi anser att offentliga myndigheter spelar en avgörande roll för att se till och påskynda utvecklingen av, och ge tillgång till, bredband i mindre ekonomiskt utvecklade regioner där det skulle vara svårare att skapa tillgänglig IKT-infrastruktur till en rimlig kostnad och av tillräcklig standard för att tillhandahålla de nödvändiga tjänsterna, särskilt i landsbygdsområden. Allmän tillgång till bredband är en nödvändig förutsättning för social och ekonomisk utveckling och sammanhållning, och förbättrade offentliga tjänster. Fördelarna med bredband borde inte vara förbehållna några få, och man borde undvika utestängande från information till varje pris.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag beklagar att Gunnar Hökmarks betänkande inte tog upp de många förslagen från utskottet för regional utveckling, för vilket jag var föredragande.

Följaktligen förbises Europeiska kommissionens ursprungliga tanke, nämligen att ”trots den generella ökningen av bredbandsanslutningar, tillgången i mer avlägsna och lantliga regioner är begränsad på grund av höga kostnader på grund av låg befolkningstäthet och långa avstånd” och sökandet efter lösningar i enlighet med detta.

Vi måste erkänna att det inom vissa området i EU – isolerade och lantliga områden och nya medlemsstater – finns ett misslyckande hos marknaden som berättigar ingripanden av offentliga myndigheter och särskilt av lokala och regionala myndigheter med hjälp av strukturfonderna. Jag har erfarenhet av detta från arbetet i Limousin med Dorsal-projektet. Därför är jag glad över att man antagit de två socialistiska ändringsförslagen som intar ett jordnära synsätt eftersom det faktiskt är i dessa avlägsna områden som informations- och kommunikationsteknik är mest nödvändig och användbar, då den gör det möjligt att överbrygga avstånd genom att underlätta förbindelser mellan användare och tjänster – kunder och leverantörer – och mellan allmänheten och offentliga institutioner, och att minska kostnaderna och tidsramarna för tillhandahållandet av tjänster.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Gunnar Hökmarks betänkande om att utforma en europeisk bredbandspolitik eftersom det är mycket viktigt att uppmuntra initiativ som underlättar tillgången för alla till Internet och till kunskap i allmänhet.

Enligt Lissabonmålen är det nödvändigt att utveckla informationstekniken och därmed också bredband. Även om tillgång till ny teknik i de mest avlägsna regionerna är ett mål som EU måste sträva efter måste man också ta hänsyn till de ihållande skillnaderna inom enskilda regioner när det gäller ny teknik. Det finns ännu många byar som, eftersom de ligger alltför långt ifrån stadscentrum, ännu inte har tillgång till Internet eller som har en tillgång till Internet som är onödigt långsam och som inte tillåter tillfredsställande anslutningar, samtidigt som regionen som helhet där dessa byar ligger på det hela taget har bra Internettjänster.

För sammanhållningens skull bör dessa intraregionala skillnader också hanteras bättre, i syfte att bekämpa den digitala klyftan.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Föredraganden driver i sin motivering till betänkandet två motstridiga argument. Å ena sidan påpekar han att det inte är EU:s uppgift att finansiera bredbandsutbyggnaden. Å andra sidan hävdar han att EU:s politik måste stödja en snabbare innovationstakt för att göra Europa till världens mest dynamiska marknad.

Att föra en ”bredbandspolitik” på EU-nivå med allmänna medel är i sig oförsvarligt. Vad händer om denna politik misslyckas, precis som Lissabonstrategin?

Junilistan anser i första hand att utbyggnaden av bredbanden är en uppgift för marknaden. Det är marknadens aktörer som genom teknikutveckling under fri konkurrens ska se till att det skapas efterfrågan på deras tjänster. I andra hand anser Junilistan att politiska målsättningar på detta område ska formuleras och genomföras på nationell nivå under institutionell konkurrens för att finna goda lösningar för stimulerad bredbandsutbyggnad.

Junilistan röstar således nej till betänkandet i sin helhet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi välkomnar antagandet av vårt ändringsförslag som syftar till att betänka att ”allmän tillgång till bredband är en viktig förutsättning för social utveckling och förbättrade offentliga tjänster, och att de offentliga myndigheterna bör göra allt som står i deras makt för att garantera att alla medborgare har tillgång till bredband, för att därmed göra det möjligt för alla delar av befolkningen att ta del av dess fördelar, i synnerhet i unionens mindre utvecklade områden”. Vi är dock mycket besvikna över förkastandet av våra ändringsförslag, vilka inkluderade följande:

- ”Medan vissa delar av geografiskt kraftigt fragmenterade randregioner ännu inte har någon tillgång till väsentlig IKT-infrastruktur såsom bredbands-Internet, medan detta gäller, till exempel, ögruppen Västra Azorerna (Flores och Corvo), vilka därför måste lida större begränsningar på grund av dess avlägsenhet och bestraffas därför två gånger om.”

- ”… anser det vara nödvändigt att låta skillnaderna mellan enskilda yttersta randområden, ett exempel är den begräsning som gäller geografisk fragmentering av den typ som förekommer på Azorerna och Kanarieöarna, vilket medför ett behov att garantera rätten till tillgång till väsentlig IKT-infrastruktur såsom bredbands-Internet i alla delar av randregionerna till deras invånare som helhet.“

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstar för Gunnar Hökmarks betänkande om en europeisk bredbandspolitik (2006/2273(INI)).

Föredraganden betonar med rätta att utvecklingen av bredbandsanslutningar för Internet kommer att bidra till utarbetandet av avancerade, globala hälso- och sjukvårdssystem samt ge bättre tillgång till yrkesutbildning och statliga administrativa tjänster. De 500 miljoner EU-medborgare som har bredbandstillgång kommer också att ge EU möjlighet att bli den ledande, kunskapsbaserade ekonomin i världen. Jag stöder till fullo uppmaningen till medlemsstaterna om bredbandstillgång på alla skolor, universitet och utbildningsinstitutioner.

Jag anser att förbättrandet av bredbandsinfrastrukturen bör vara en prioritet och att betydande medel bör öronmärkas för detta ändamål. Jag är också säker på att EU:s medel bör användas för att modernisera eller ersätta bredbandsnätverk som inte tillhandahåller tillgång med en tillräcklig trafikvolym.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Dynamiken i regionala ekonomier är starkt beroende av utvecklingsnivån hos informations- och kommunikationsteknik, bland annat tillgången till Internet via snabba bredbandsanslutningar.

EU måste otvivelaktigt spela en viktig roll i att bland sina medlemsstater och sina regioner främja kampen mot den ”digitala klyftan”, för att minska den klyfta som skiljer individer, företag och områden i termer av tillgång till kunskapssamhället. Statligt stöd, fördelat inom ramen för offentlig-privata partnerskap, måste som en prioritet inriktas på de områden som är eftersatta.

Trådlösa anslutningar, mobil kommunikation och satellitkommunikation kan leverera bredband till områden som traditionellt uteslutits från nätverk med fasta linjer, och på så sätt erbjuda intressanta och billiga lösningar för människor som lever i avlägsna eller relativt otillgängliga områden, såsom ö- eller bergsregioner och självklart de yttersta randområdena.

I de yttersta randområdena är denna teknik ännu mer användbar än på andra platser, eftersom den gör det möjligt att överbrygga distanser och minska kostnader och tidsramar genom att underlätta förbindelser mellan användare och deras tjänsteleverantörer, mellan kunder och deras leverantörer eller till och med mellan allmänheten och de offentliga myndigheterna.

- Betänkande: Quisthoudt-Rowohl (A6-0206/2007)

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Vi avstod från att rösta om Godelieve Quisthoudt-Rowohls betänkande, trots att vi självklart välkomnade det faktum att det fanns 20 procents tillväxt i ömsesidig handel mellan Ryssland och EU förra året och att enskilda medlemsstater har ett närmare samarbete med Ryssland, till exempel inom området olja och gas. Bättre samarbete bör eftersträvas allmänt, fastän båda sidorna främst behöver koncentrera sig på en lösning av frågan om köttembargot. Det viktigaste är att utan dröjsmål tillbakavisa de ryska anklagelserna om dålig kvalitet och köttsmuggling för att bereda marken för förhandlingar om det strategiska partnerskapsavtalet, som kommer att löpa ut vid årsskiftet.

Energileverantörer används som ett strategiskt och politiskt vapen – ett faktum som borde ha stått klart för oss sedan den rysk-ukrainska konflikten om det inte stod klart redan innan. I detta avseende kommer vi européer redan att behöva börja överväga en enda linje och politisk strategi, så att vi har en klar ståndpunkt med vilken vi kan utmana Ryssland i den förutsägbara händelsen att sådana frågor återkommer. Vi bör dock inte glömma att vårt beroende är ömsesidigt och att vårt mål måste vara att skapa en livskraftig axel mellan EU och Ryssland, vilken – enligt min åsikt – inte bara bör gälla handelsförbindelser.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag anser att det borde införas en skyldighet att tillhandahålla tjänster för tjänsteleverantörer av bredbandsteknik. Eftersom jag bor i en by i Gloucestershire, som bara har haft tillgång till bredband de senaste 12 månaderna, vet jag vilka ekonomiska följder ett utestängande får. Jag godtar att installationen av bredband inleds i de mer tätbefolkade och tillgängliga regionerna, men det borde inte vara tillåtet att sluta förrän över 99 procent av befolkningen har täckning. Tjänsteleverantörer får inte tillåtas plocka ut de lönsamma delarna utan ogynnsamma följder för perifera regioner och ekonomier. Jag kommer att rösta för detta betänkande, eftersom det når långt i rätt riktning, även om det inte riktigt når min slutdestination.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande speglar det nuvarande klimatet av inter-kapitalistiska motsägelser mellan de stora makterna EU och Ryssland. I detta betänkande framställs hur man kan ingripa i Ryssland – vilket visar att det endast är en guide till nyliberal politik – utformad för att få Ryssland att ge efter för de intressen och mål som de huvudsakliga ekonomiska och finansiella grupperna inom EU har.

Ta till exempel den betydande kritiken av ”det lagförslag som nyligen lades fram i Ryska federationen och som innebär att regeringen kan stoppa utländska köp av majoriteten av aktierna i ryska företag. Förslaget förbjuder utländskt ägande av mer än 49 procent av aktierna i företag som är verksamma inom 39 olika strategiska branscher”. Majoriteten i parlamentet ”ifrågasätter på principiell grund lagen i sig och i andra hand urvalet och det ökande antalet branscher som har klassificerats som strategiska och mycket viktiga för den nationella säkerheten” i Ryssland.

Vidare, och kanske på grund av att det avslöjar för mycket av den verkliga avsikten med betänkandet, togs det följande stycket bort: ”Parlamentet menar att detta inte innebär något steg mot en förbättring av investeringsklimatet utan reser grundläggande frågor om statens roll i en marknadsekonomi och konkurrensen inom nyckelsektorer i ekonomin.” Vidare sägs även att parlamentet också menar att ägandesituationen för företag, i Ryssland liksom i andra länder, är en fråga som bäst kan avgöras av marknaden.

Behöver något mer sägas?

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Rysslands betydelse för EU grundas på en kombination av faktorer såsom dess geografi, dess storlek, dess strategiska position, dess betydelse i termer av energileveranser – särskilt som alternativ till energikällor lokaliserade i Mellanöstern – de minnen som är särskilt färska i de flesta medlemsstater som anslöt sig till EU under de senaste två utvidgningsrundorna, handel och självklart Rysslands roll i internationella förbindelser. Med tanke på alla dessa faktorer krävs det realism. Realismen får dock inte blandas ihop med okunskap om svårigheterna eller med frånvaron av ett ramverk av värderingar. Trots att förbättringar har gjorts inom vissa områden är Ryssland i dag långt ifrån en fri och öppen demokrati som till fullo upprätthåller mänskliga rättigheter.

Därför välkomnar jag det sätt på vilket EU var enat vid det toppmöte mellan EU och Ryssland som nyligen hölls och det faktum att EU lyckades ta upp ett antal av medlemsstaternas bekymmer och intressen. Trots att de resultat som uppnåddes inte är idealiska är ett tillvägagångssätt som detta att föredra, ett tillvägagångssätt som erkänner mångfalden av EU:s intressen, som företräder dessa intressen och som förblir troget EU:s egen värderingsram.

- Betänkande: Ferreira (A6-0176/2007)

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Herr talman! Dagens omröstningar om Ferreirabetänkandet visar återigen den obevekliga attacken på EU-länder som genomför företagsbeskattningssystem med låga skattesatser. Införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas innebär att det kommer att finnas en större spridning av bolagsskatteintäkter till de större EU-medlemsstaternas statskassor på andras bekostnad. Även om åtta länder eller fler kom överens om en konsoliderad skattesats för företag skulle detta i sin tur leda till att befintliga bilaterala skatteavtal med medlemsstater som väljer att delta i ett system med gemensam konsoliderad bolagsskattebas förklaras ogiltiga.

Det görs redan ansträngningar i vissa medlemsstater som syftar till att bolagsskatteintäkterna ska göras i det land där försäljningen sker. Detta skulle vara mycket dåliga nyheter ur ett irländskt perspektiv, eftersom många av de stora företagen i Irland bara tillverkar eller producerar nya varor och tjänster som säljs i de större EU-medlemsstaterna. Låt ingen tvivla – och i synnerhet efter de mycket fientliga och negativa uttalanden som den tyska finansministern nyligen gjorde – på att Irland och andra länder med företagsbeskattningssystem med låga skattesatser är redo för en riktig kamp för att behålla sina strukturer med låga bolagsskatter, som har hållit sysselsättningen uppe, hållit arbetslösheten nere och varit en av de viktigaste programpunkterna för en lyckad ekonomi.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag röstade emot Elisa Ferreiras betänkande eftersom föredraganden i del 13 föreslår att man inför en konsoliderad skattebas över hela EU. Enligt min åsikt skulle en konsolidering av skattebasen vara det första steget mot att konsolidera nivån på företagens inkomstskatt. Detta skulle ha negativa återverkningar genom att minska det konkurrenstryck som medlemsstaterna är utsatta för.

Enligt mig är skattekonkurrens nödvändig, eftersom det får stater att införa nödvändiga reformer. Mitt land, Slovakien, upplever ett ekonomiskt uppsving tack vare de många reformer som genomförts av tidigare premiärministern Mikuláš Dzurinda. Slovakien är ett exempel på hur enkla, öppna, neutrala regler ger större statliga intäkter. Skatteinkomster beror inte bara på skattesatsen, utan först och främst på en bred skattebas och antalet undantag, avdrag, särskilda regler etc. Därför vänder jag mig starkt emot varje samordning av företagens inkomstskatt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Parlamentet tenderar att använda årliga sektorsrapporter – i detta fall om konkurrenspolitiken 2005 – för att presentera sina maximalistiska ståndpunkter. Denna gång gör det så i samband med tanken på att genomföra en liberalisering av hela energisektorn senast den 1 juli 2007, i förbindelse med den harmonisering av företagsbeskattningen (med en gemensam konsoliderad företagsskattebas) och i relation till minskningen och kontrollen av statligt stöd, vilket kännetecknar EU:s konkurrenspolitik. Parlamentet gör också en poäng av att ändra konkurrensreglerna när de blockerar koncentrationen och centraliseringen av kapital. Allt detta görs under förevändning av den nyliberala Lissabonagendan. Därför röstar vi nej.

Det finns två punkter som särskilt förtjänar att tas upp. För det första vill vi åter markera vårt motstånd mot förändringar i strategin i relation till samgåenden och konkurrensens effekt. Dessa förändringar syftar till att uppmuntra ännu större europeiska multinationella företag att konkurrera globalt, i stället för att se till de konsekvenser som företagskoncentrationen har på nationella marknader, samtidigt som ”monopol” och offentliga myndigheter fortsätter att kritiseras. Samgåenden och förvärv har tredubblats i värde sedan 2003. För det andra har man försökt att bakvägen tillämpa konkurrensregler på tjänster av allmänt intresse.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot punkt 13 och betänkandet i dess helhet om 2005 års konkurrenspolitik. Jag är mot införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, eftersom jag anser det skulle bli ett första steg mot skatteharmonisering.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Unionens konkurrenspolitik är livsviktig i en öppen marknadsekonomi.

Åtgärder som gäller området rättvis handel i varor och tjänster – till exempel prissänkningar, förbättrad kvalitet, valfrihet för konsumenterna och den viktiga utvecklingen av tekniska innovationer – är centrala förutsättningar om vi ska göra det bästa av de öppna marknaderna.

Vi röstade i dag för tydligare konkurrensregler och större rättssäkerhet, så att man kan få maximal nytta av alla de åtgärder som har vidtagits för att göra denna politik mer effektiv, öppen och konsekvent. Den aktuella strategin strävar efter att gå bortom ett endast formellt synsätt när det gäller konkurrensregler, så att vi bättre kan bedöma de aktuella eller potentiella effekterna av vissa rutiner och strukturella förändringar i företag. Decentraliseringen är ytterligare en positiv trend i detta avseende. Därför röstade jag för Elisa Ferreiras betänkande.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Europaparlamentets labourgrupp anser att föredragandens allmänna strategi var riktig. Men när det gäller frågan om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen vidhåller Europaparlamentets labourgrupp sin åsikt att detta handlar om nationell suveränitet. Vi röstade mot den andra delen av punkt 13 som sådan.

Betänkande Wallis (A6-0203/2007)

  Godfrey Bloom (IND/DEM), skriftlig. (EN) UKIP vägrar att stödja rekommendationerna i undersökningen av Equitable Life av ett antal skäl. Huvudskälet är att rekommendationerna omfattar en gemensam tillsynspolicy som i princip liknar den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken, som har visat sig katastrofal.

Dessutom finns det en rekommendation om att skattebetalare borde gottgöra försäkringstagare i Equitable Life men inte försäkringstagare i National Provident Institution [nationellt socialförsäkringsorgan] eller medlemmar i konkurssatta institutionella pensionssystem vars fall inte är mindre övertygande.

  Michael Cashman och Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Europaparlamentets labourgrupp stöder upprättandet av denna kommitté, eftersom gruppen anser att parlamentet skulle kunna utnyttja den som ett tillfälle att klargöra och dra lärdom av krisen i Equitable Life samt ge offren en talan. Flera av uppgifterna om krisen och dess eftermäle saknades i betänkandet, så slutresultatet är inte balanserat. Betänkandet har också använts av oppositionspartier för att attackera Labourregeringen, samtidigt som man vilseledde försäkringstagarna genom att falskeligen öka deras förhoppningar.

Denna omröstning gäller en rekommendation för att godkänna bevisningen i betänkandet och inte betänkandet i sig, eftersom det efter kommitténs omröstning inte fanns några fler möjligheter att ändra eller förbättra texten. Därför kommer Europaparlamentets labourgrupp att lägga ned sin röst i denna omröstning.

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. (EN) UKIP vägrar att stödja rekommendationerna i undersökningen av Equitable Life av ett antal skäl, huvudsakligen för att dessa rekommendationer omfattar en gemensam tillsynspolicy som i princip liknar den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken, som har visat sig katastrofal.

Dessutom finns det en rekommendation om att skattebetalare borde gottgöra försäkringstagare i Equitable Life men inte försäkringstagare i National Provident Institution [nationellt socialförsäkringsorgan] eller medlemmar i konkurssatta institutionella pensionssystem vars fall inte är mindre övertygande.

  Bert Doorn (PPE-DE), skriftlig. – (NL) I egenskap av ledamot av undersökningskommittén har jag studerat lagstiftningens kvalitetsaspekter.

Undersökningskommittén har kommit fram till att även om kommissionen övervakar det formella införlivandet, så övervakar den inte i tillräcklig utsträckning tillämpningen. Införlivas lagstiftningen korrekt och införlivas den på ett sådant sätt att man garanterar att dess tillämpning överensstämmer med EU-lagstiftningens mål?

Vi som parlamentsledamöter bör också i långt större utsträckning övervaka vad som sker med lagstiftningen i medlemsstaterna när vi väl har antagit den. Som jag ser det bör den ansvarige föredraganden övervaka vad som därefter görs i medlemsstaterna. Föredraganden behöver slå larm när saker går fel och om nödvändigt få kommissionen att agera. Jag skulle också råda till att man inkluderar de nationella parlamenten.

Det strukturerade samarbetet mellan medlemsstaterna inom området nationell tillsyn lämnar mycket övrigt att önska. Detta påverkar inte bara tillsynen av finansmarknaderna, utan också tillsynen inom alla andra områden. I medlemsstaterna ökar antalet oberoende tillsynsmyndigheter. Den stora frågan är vem som övervakar tillsynsmyndigheterna? Och vem övervakar kvaliteten i tillsynsmyndigheternas gränsöverskridande samarbete? Är det inte här som Europeiska kommissionen bör spela en framträdande roll?

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att lägga ned min röst om detta betänkande. När undersökningskommittén upprättades ansåg jag att det skulle bli en betydelsefull möjlighet att dra viktiga lärdomar av den kollaps Equitable Life var nära att drabbas av och ge viss förklaring till offren. Problemet är man i betänkandet gör oss besvikna med försyndelser som både utelämnanden och bemyndiganden. Man ökar falskeligen förhoppningar och förväntningar för försäkringstagare, och betänkandet har använts på ett uppenbart politiskt sätt för att attackera regeringen. När omständigheterna är sådana att det föreligger ett betänkande från en undersökningskommitté som det inte finns möjlighet, i linje med vår arbetsordning, att lägga fram ändringsförslag till, kan jag inte rösta för detta betänkande med gott samvete.

  Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. (EN) UKIP vägrar stödja rekommendationerna i undersökningen av Equitable Life av ett antal skäl. Huvudskälet är att rekommendationerna omfattar en gemensam tillsynspolicy som i princip liknar den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken, som har visat sig katastrofal.

Dessutom finns det en rekommendation att skattebetalare borde gottgöra försäkringstagare i Equitable Life men inte försäkringstagare i National Provident Institution [nationellt socialförsäkringsorgan] eller medlemmar i konkurssatta institutionella pensionssystem vars fall inte är mindre övertygande.

Betänkande Panayotopoulos-Cassiotou (A6-0209/2007)

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE), föredragande. – (EL) Herr talman! Jag skulle vilja tydliggöra min opposition till ändringsförslagen 7 och 8. Omröstningen kontrollerades inte och jag vill uttrycka min opposition, eftersom ändringsförslagens innehåll här är ovidkommande. Detta berör subsidiaritetsprincipen och personligen anser jag att hänvisningen till undantag försvagar principen om lika behandling.

Jag hoppas att betänkandet kommer att ha ett gott resultat och att det kommer att hjälpa alla utan undantag.

  Alexander Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! För ledamöterna av det tyska fria demokratiska partiet skulle jag vilja säga att Marie Panayotopoulos-Cassiotous betänkande behandlar en mycket viktig fråga, nämligen åtgärder som gör det möjligt att kombinera familjeliv med en period av studier. Vi har röstat för att visa vår solidaritet med de ledamöter som arbetade med detta.

Inte desto mindre skulle jag på mina kollegors vägnar vilja betona att denna fråga enligt vår åsikt är en som bör behandlas uteslutande på nationell nivå snarare än av EU. Därför bör parlamentet utnyttja det tillfälle detta betänkande skapar att genomföra en mer noggrann undersökning av vilka frågor som faller inom vår befogenhet och vilka som hellre borde lämnas åt nationalstaterna.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Människors utbildningsnivå är avgörande för Europas tillväxt, innovationsförmåga och medborgarnas personliga utveckling. Möjligheten för studenter att bilda familj är även mycket betydelsefull ur ett jämställdhetsperspektiv. Därför är det viktigt att EU:s medlemsstater satsar mer på att skapa goda förutsättningar för att människorna ska kunna studera och bilda familj samtidigt. Mot den bakgrunden valde vi att rösta för betänkandet, trots att det som tas upp i det till största delen är ett nationellt, regionalt och lokalt, och inte ett europeiskt, ansvar.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande understryker hur viktiga fördelarna med högkvalitativ utbildning anpassad till marknadens nya krav är för alla unga män och kvinnor, och vikten av att konstant uppdatera sin kunskap för att kunna komma in på arbetsmarknaden och göra varaktiga framsteg.

Utbildningsnivån är en viktig faktor för ett samhälles tillväxt och innovationsförmåga. OECD bedömer att om man lägger till ytterligare ett år till den genomsnittliga tid som ägnas åt utbildning så ökar tillväxttakten med omkring 5 procent omedelbart och med omkring 2,5 procent på lång sikt. I länder med en högre utbildningsnivå finns det mindre ojämlikhet mellan människor, vilket är en stor utmaning för Portugal, det land som har den största ojämlikheten och den lägsta utbildningsnivån inom EU.

I allmänhet gäller att ju högre utbildningsnivå som uppnåtts, desto högre är sysselsättningsnivån. Om man ser till hela befolkningen i åldern 25–64 år var sysselsättningsnivån hos dem med högre utbildningskvalifikationer 84 procent 2001, det vill säga omkring 15 procentenheter högre än genomsnittet i gruppen med alla utbildningsnivåer och nästa 30 procentenheter högre än för dem som endast hade grundskoleutbildning.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. (PL) Herr talman! Jag röstar för Marie Panayotopolous-Cassiotous betänkande om en rättslig ram för åtgärder för att göra det möjligt att förena familjeliv och studier i EU (2006/2276(INI)).

Medlemsstaterna bör i större utsträckning beakta situationen för unga kvinnor och män med familjer. I betänkandet betonas på ett utförligt sätt behovet av en politisk ram som skulle ge mer stöd åt unga så att de kan studera och bilda familj utan att behöva prioritera ett av dessa mål.

Föredragande föreslår att förväntningarna hos unga män och kvinnor som både studerar och har familj bör beaktas mer i termer av utbildningssystem och sociala strukturer. Detta skulle kunna inbegripa att man erbjuder studenter försäkring samt tillhandahåller socialt stöd och sjukvård som också skulle kunna omfatta den studerandes familjemedlemmar. Andra åtgärder skulle kunna vara en minskning av skattebördan eller att inte beskatta studerande med familjer.

Som universitetslärare anser jag att betänkandets vädjan till medlemsstaterna om att samarbeta med institutioner för högre utbildning för att skapa en mer flexibel ram för utbildning, som drar nytta av ny teknik inom området utbildning, förtjänar vårt fulla stöd.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Balans mellan yrkes- och familjeliv och balans mellan arbete, studier och familjeliv är nödvändigt för en frisk och lycklig arbetsstyrka. Unga kvinnor som studerar och har ansvar för barntillsyn måste få ett större stöd i hela EU.