Talmannen. Nästa punkt är

- en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2007–2013) (16369/2/2006 C6-0100/2007 2005/0042(COD)) (Föredragande: Antonis Trakatellis) (A6-0184/2007), och

- en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Miroslav Ouzký, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om åtgärder för att bekämpa hjärt-kärlsjukdomar (O-0033/2007 B6-0134/2007).

  Antonios Trakatellis (PPE-DE), föredragande. – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill uppmana er att ägna frågan om hälsofrämjande vederbörlig uppmärksamhet, eftersom hälsa måste ses inte bara som en värdefull tillgång och en indikator på socialt välstånd, utan även som en parameter som kan generera investeringar.

Detta synsätt är särskilt relevant när det gäller förebyggande åtgärder, som programmet i fråga huvudsakligen är inriktat på, eftersom förebyggande går ut på att begränsa dödligheten och därmed minska kostnaderna för behandling och sjukhusvård. Någon analys av de gynnsamma effekterna av en sådan utveckling för sjukförsäkringen och, i förlängningen, de offentliga finanserna är inte nödvändig.

Förbättrad folkhälsa bidrar otvivelaktigt till framsteg, stärker medborgarna genom att ge dem ett längre, bättre och mer produktivt liv och är en förutsättning för ekonomiskt välstånd. Genom att antalet förlorade arbetstimmar begränsas bidrar de förebyggande åtgärderna också till ökad produktivitet och anställbarhet för arbetstagarna, två indikatorer som ligger i linje med Lissabonprocessen.

Förebyggande åtgärder är därför en nyckelfråga för en reviderad, effektivitetsorienterad hälsopolitik och ett prioriterat åtgärdsområde för ett EU-program. Det är därför EU behöver sitt andra folkhälsoprogram: vi måste tillsammans försvara oss mot de hälsorisker som så dramatiskt tillkommit i form av en eventuell influensapandemi och fågelinfluensaepidemin. Det är ett av programmets syften.

Vi måste tillsammans främja en hälsosam livsstil för våra barn, med lämpliga kostvanor i ett samhälle fritt från rök och stress och med goda socioekonomiska villkor generellt sett, vilket har stor inverkan på hälsan. Det är ett av programmets syften.

Vi måste tillsammans kämpa för att begränsa sjuklighets- och dödlighetstalen för allvarliga sjukdomar som förstör kropp och själ. Det är ett av programmets syften.

Vi måste rekommendera att bättre medicinska metoder, som förutom att de är det effektivaste sättet att bekämpa sjukdomar också begränsar en ytterligare hälsoförsämring, ska finnas inom räckhåll för alla, både dem som arbetar inom vårdyrken och vanliga medborgare. Det är ett av programmets syften.

Särskild vikt fästs vid att jämföra data om bakteriers resistens mot antibiotika, ett gissel vid europeiska sjukhus i dag. Särskild vikt fästs också vid miljöfaktorers inverkan på hälsan. Det är dessutom av yttersta vikt att vi jämför data och utvecklar strategier för patienternas rörlighet.

Jag skulle kunna gå vidare och beskriva vart och ett av programmets syften. Jag tror inte att det är nödvändigt, för vi är alla övertygade om att vi måste agera gemensamt och på EU-nivå, samtidigt som vi ger medlemsstaterna möjlighet att bli mer effektiva i hälsofrågor. Detta är det andra programmet, och det kommer att gälla åren 2008–2013. Det är bättre, mer heltäckande och ambitiösare, och det präglas av ett integrerat synsätt både på hälsa och på metoder, mekanismer och praxis för bekämpning av hälsoproblem.

Det kommer att bidra till konvergens och till EU:s integration, något som vi måste betrakta inte bara ur ekonomiskt eller utrikespolitiskt perspektiv utan även med sikte på konvergens på utbildnings- och hälsoområdet, för det är då det europeiska samhällets struktur av stabilitet och välstånd verkligen kan byggas.

Detta slags ambitiösa plan, som samtidigt är oerhört gynnsam inte bara för hälsan i EU utan även för EU:s ekonomi, kräver finansiella investeringar som kommer att ge exponentiellt ökande avkastning eftersom de betungande vårdkostnaderna i medlemsstaterna kommer att minska avsevärt.

Tyvärr gjorde rådet enorma nedskärningar i EU:s budget i december, vilket drabbade vissa program, såsom det vi debatterar, oerhört hårt. Man undrar hur vi ska kunna gå vidare på den svåra vägen mot europeisk integration när stora nedskärningar görs i de program som utgör grunden för att bygga upp och skapa ett framtida europeiskt samhälle.

Det positiva är att rådet, kommissionen och parlamentet har förstått behovet av tillräcklig finansiering för hälsoprogrammen, och jag anser att den överenskommelse som förhandlats fram genom inofficiella överläggningar möjliggör tillräcklig finansiering inom EU-budgetens ramar.

Jag vill uppmana er att rösta för de överenskomna ändringsförslag som förhandlats fram genom inofficiella överläggningar.

  Miroslav Ouzký (PPE-DE), frågeställare. – (CS) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka mitt stöd för min käre kollega Antonis Trakatellis ord om den specifika frågan hjärt-kärlsjukdomar. Min fråga till kommissionen gällde ett allmänt känt ämne, nämligen allvaret i hjärt-kärlsjukdomar, som enbart i EU kostar nästan två miljoner människor livet varje år. Detta är ett etablerat och allmänt erkänt faktum. Så tidigt som 2004 erkände rådet vikten av att komma med beslutsamma lösningar på problemet med hjärt-kärlsjukdomar. Det har gjorts oerhörda medicinska framsteg på detta område de senaste 10 till 15 åren. Problemet är emellertid den dramatiska kostnadsökningen. I illustrativt syfte berättar jag alltid i debatter med tjeckiska medborgare att behandling av koronartrombos för 15 år sedan, med dåtidens metoder, kostade omkring 20 euro per dag, och när streptokinas infördes steg kostnaden till 1 000 euro per behandling. I dag, när vi fått stent och akut kateterisering, har kostnaden stigit till 10 000 euro för en enda behandling. Den finansiella kostnaden har med andra ord ökat enormt. Å andra sidan har antalet behandlingsmöjligheter ökat oerhört för många patienter som tidigare fått lida och dö. I dag kan patienter med akut koronartrombos åka hem samma dag och gå tillbaka till arbetet några dagar senare, förutsatt att de behandlas snabbt och korrekt. De pengar vi spenderar kan därför tas igen senare.

Ett annat problem är olikheterna inte bara mellan olika medlemsstater utan också inom enskilda länder. Enligt en undersökning i mitt land ökar dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar ju längre från kliniken patienten bor. I detta avseende finns det enorma skillnader inom EU, och vi föreslår att man i större utsträckning går mot en systemlösning. Jag vill visserligen inte gå emot subsidiaritetsprincipen och trampa olika nationella regeringar på tårna, men jag skulle vilja fråga kommissionen hur den avser att få till stånd ett informations- och erfarenhetsutbyte. Vi har nämligen definitivt de resurser som krävs, och det är ett av sätten att göra avsevärda förbättringar på detta område. Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att minska den ekonomiska bördan och hjärt-kärlsjukdomarnas inverkan på medlemsstaternas ekonomier? Vad har kommissionen för finansieringsmöjligheter som kan rekommenderas? I ett av de ändringsförslag som jag skrev under i dag efterlyste jag en undersökning om alternativet att göra defibrillatorer allmänt tillgängliga i stor skala. Vi vet att det har visat sig ytterst effektivt i Japan, och jag har också hört talas om att defibrillatorer har ställts till förfogande på offentliga platser i ett antal andra länder, bl.a. Förenta staterna. Jag är medveten om att detta är ett mycket dyrt alternativ och att motståndarna mot en sådan urskillningslös metod skulle hävda att det krävs ett visst mått av försiktighet. Denna metod kan dock i många fall rädda liv innan ambulansen kommer. Jag är därför intresserad av att få höra kommissionens svar på denna tillkommande fråga.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EL) Herr talman! Jag vill till att börja med varmt tacka alla ledamöter för det intresse de visat för kommissionens förslag om antagande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet.

Jag vill framför allt tacka föredraganden Antonis Trakatellis och skuggföredragandena för deras insatser, som kommer att göra det möjligt för oss att nå en överenskommelse vid andra behandlingen – det är jag helt övertygad om.

Vi har i dag en övergripande kompromiss framför oss, som är resultatet av ett antal mycket positiva inofficiella kontakter mellan de tre institutionerna. Kompromissändringsförslagen stärker texten i flera avsnitt av särskild betydelse för parlamentet, t.ex. uppföljningen av gemenskapsinitiativ om cancer och lämpligare formuleringar om åtgärder för miljön och hälsan.

När det gäller budgeten, som vi också haft tillfälle att debattera tidigare, var manöverutrymmet tyvärr mycket begränsat, och kommissionen är hårt bunden av den överenskomna budgetramen.

Enligt uttalandet från de tre institutionerna kommer dock programmets särskilda behov att beaktas i samband med det årliga budgetförfarandet. Dessutom kommer den aktuella texten att utgöra den rättsliga grunden, vilket kommer att säkra ett effektivare utnyttjande av medlen för att uppnå programmets syften.

Jag tror inte att någon tvivlar på att parlamentet, rådet och kommissionen gjort stora ansträngningar för att nå fram till en godtagbar kompromiss. Det är min uppriktiga förhoppning att denna positiva och konstruktiva hållning kommer att komma till uttryck i den påföljande omröstningen, så att vi kan börja finansiera planer gällande viktiga nya folkhälsosektorer från och med den 1 januari 2008.

Jag vill nu, med utgångspunkt i Miroslav Ouzkýs fråga, övergå till en mer specifik folkhälsoaspekt och ett av de allvarligaste problemen. Jag talar om hjärt-kärlsjukdomar, som definitivt är en av de främsta orsakerna till för tidig död och invaliditet bland EU:s medborgare.

Orsakerna och riskfaktorerna är väl kända. Det handlar om rökning, dåliga kostvanor och övervikt, brist på motion och överdriven alkoholkonsumtion.

Jag vet att parlamentet har ett starkt intresse för denna sektor och att ett resolutionsförslag om hjärt-kärlsjukdomar kommer att läggas fram i kammaren av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

Kommissionen fäster som ni vet särskild vikt vid förebyggande åtgärder. Inom ramen för de begränsade resurser vi förfogar över och den behörighetsfördelning som fastställs i fördraget lägger vi särskild tonvikt vid det förebyggande området, där vi också gör stora insatser. Detsamma gäller rökning och ni känner väl till Help-strategin, som också erkänts av parlamentet, och de olika lagar och den grönbok vi antagit om att förbjuda rökning på offentliga platser. Jag väntar verkligen spänt på att få höra Europaparlamentets åsikt.

När det gäller kostvanor offentliggjorde vi nyligen, i maj, en vitbok om kostvanor och övervikt, och som ni vet har vi redan börjat tillämpa och genomföra alkoholstrategin, som inleddes med forumet för alkohol och hälsa, i samarbete med icke-statliga organisationer och privata företag i syfte att bekämpa detta nya problem.

Genom folkhälsoprogram stöder kommissionen verksamhet och nätverk med anknytning till hjärt-kärlsjukdomar, inklusive en omfattande uppsättning data om hjärt-kärlsjukdomar i medlemsstaterna och utveckling av indikatorer för övervakning av hjärt-kärlsjukdomar.

Inrättande av referenscentrum, utbyte av bästa praxis, bekämpning av den ojämlikhet som tyvärr råder i EU – inte bara mellan stater utan också inom medlemsstaterna – är de målsättningar som eftersträvas med det nya programmet.

Jag måste dock för tydlighetens skull betona att vi endast erbjuder möjligheter. De måste utnyttjas av medlemsstaterna, som ansvarar för att tillhandahålla vård.

Vad forskning beträffar (för frågan gäller även forskning) har EU ställt mer än 100 miljoner euro till förfogande för forskning om hjärt-kärlsjukdomar genom sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling. Dessa sjukdomar prioriteras även i den hälsoforskning som bedrivs inom sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, som inleddes i år. Det finns alltså möjlighet att fortsätta forskningen inom denna sektor under sjunde ramprogrammet.

Jag tänker inte i detalj kommentera det Europeiska hjärthälsofördraget, för ett evenemang och en debatt har hållits i frågan här i parlamentet och vi minns alla presentationsevenemanget i Bryssel förra månaden. Detta sammanhängande dokument är emellertid betydelsefullt, för det samlar alla de organ som kan bidra till att bekämpa detta problem, och det tryggas givetvis genom folkhälsoprogrammet.

Fler åtgärder för att bekämpa de avgörande faktorer som orsakar hjärt-kärlsjukdomar och hälsorelaterad ojämlikhet kommer att ingå i den nya hälsostrategi för EU som jag hoppas och tror kommer att antas senare, före utgången av detta år.

När det gäller den finansiella delen, som också är betydelsefull, finns Europeiska utvecklingsfonden för utvecklingsländer, där kommissionen agerar med utgångspunkt i de prioriteringar som länderna själva fastställt genom dialog, och hälsosektorn är naturligtvis en av prioriteringarna.

Detsamma gäller EU:s strukturfonder för medlemsstaterna, som kan användas för hälsofrågor i ännu större utsträckning under denna period än under den föregående, men hälsa behöver fortfarande prioriteras i samband med medlemsstaternas eget utnyttjande av fonderna.

Vi erbjuder möjligheter, och med det menar jag att jag inte försummar att ta upp frågan med hälsoministrarna så fort vi träffas, men i slutändan kommer beslutet att fattas kollektivt av medlemsstaternas regeringar. Jag råder och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja strukturfonderna inom hälsosektorn, men jag måste säga att det fortfarande finns stort utrymme för förbättringar.

Vi prioriterar emellertid också att stärka de nationella hälsosystem som möjliggör hanteringen av prioriteringar på folkhälsoområdet. Där ingår inte bara smittsamma sjukdomar, som givetvis är det främsta och uppenbara hotet, utan även icke smittsamma sjukdomar, där jag hoppas på parlamentets stöd och samarbete.

  John Bowis, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Utan hälsa inget välstånd. Det är temat för denna diskussion och underrubriken är att vi måste både vårda och bota, men också förhindra dålig hälsa och främja välbefinnande. Kommissionsledamoten inser detta och har lagt fram ett ambitiöst program, precis som föredraganden sagt, men budgeten har minskats med två tredjedelar. Så det är tydligt att vi måste ha större framgångar med budgeten i framtiden. Det är tydligt att vi nu måste använda våra begränsade resurser på ett klokt sätt. Det är tydligt att vi måste inrikta oss på de icke-smittsamma sjukdomar som orsakar 86 procent av dödsfallen i Europa och ödelägger liv och familjer – hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, psykisk sjukdom, diabetes, andningssjukdomar och muskuloskeletala sjukdomar. Detta anknyter naturligtvis till den resolution ni har framför er: 42 procent av dödsfallen i EU beror på problem till följd av hjärt- och kärlsjukdomar.

Vi måste betona livsstilar. Ungefär 80 procent av fallen med hjärtinfarkt, stroke och diabetes, och ungefär 40 procent av cancerfallen skulle kunna undvikas genom ändrade livsstilar och genom en minskning av de risker som är förknippade med en olämplig livsstil. Vi kommer i vissa fall att behöva utbildning eller lagstiftning om rökning, narkotika, alkohol, salt, mättade fetter och transfetter, bristen på motion, samt stresshantering och alla orsaker till högt blodtryck. Partnerskap måste inrättas mellan medborgarna, regeringarna, sjukvården och arbetsgivarna. Vi behöver också idéer som idén med defibrillatorn som min kollega nämnde.

Jag skulle kunna avsluta med att säga att vägen till helvetet ofta är kantad med goda avsikter, men friskvårdsstudier visar att om de goda avsikterna omvandlas till handling, som i Nordkarelen, kanske vägen inte leder till helvetet utan till hälsa.

  Linda McAvan, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill först tacka Antonios Trakatellis för hans utmärkta arbete med att nå en överenskommelse i dag om ett paket med ändringsförslag om folkhälsoprogrammet.

Det har inte varit lätt, och vi har haft en mängd möten under de senaste månaderna, men vi har slutligen ett paket som den socialdemokratiska gruppen välkomnar. Vi välkomnar det mycket tydliga åtagandet att ta itu med ojämlik hälsa. Precis som John Bowis välkomnar vi åtgärderna för att ta itu med utbredda sjukdomar som är den vanligaste orsaken till dödsfall i Europa.

Vi vill att referenscentrumen i Europa ska användas i högre grad och det gläder oss också att icke-statliga organisationer och patientorganisationer kommer att ha bättre tillgång till finansiering tack vare detta program, vars betoning kommer att ligga på de mer övergripande miljöfaktorer som avgör hälsan. Vi vet alla att hälsan äventyras på grund av miljön och vi vill att detta ska hanteras.

Liksom de andra talarna beklagar jag att vi har en mindre budget än vi trodde till att börja med, men som kommissionen sagt vid många tillfällen finns det andra ramprogram inom vilka vi kan forska om hälsofrågor, så detta är inte de enda medel som finns tillgängliga för hälsoforskning inom EU.

Jag vill fästa er uppmärksamhet på ändringsförslag 19, som den socialdemokratiska gruppen lagt fram separat från paketet. I skäl 14 talar vi om att öka de friska levnadsåren, och vi vill ta bort meningen ”dvs. den förväntade livslängden utan funktionshinder”. Många handikapporganisationer har kontaktat oss och sagt att man kan ha ett funktionshinder och vara frisk, och att denna terminologi därför antyder att man automatiskt är sjuk om man är funktionshindrad. Därför vill vi att kommissionen och rådet ska fundera över det när de ser över den slutliga ordalydelsen i dokumentet.

Slutligen vill jag också protokollföra mitt tack till det tyska ordförandeskapets förhandlingsgrupp, som hjälpte oss att nå en överenskommelse i dag och som antog så många av våra ändringsförslag vid första behandlingen. Jag ser fram emot att programmet börjar genomföras i tid nästa år. Det är vad alla vill i det här skedet och därför har vi varit beredda att kompromissa om budgeten, men vi är mycket nöjda med innehållet.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till hans utmärkta betänkande. Professor Antonios Trakatellis har arbetat med hälsofrågor i många år, både som kliniker och politiker, och därför känner han till ämnet för betänkandet mycket väl. Det är därför inte förvånande att han har hanterat frågan på ett effektivt och klokt sätt. De flesta av oss delar föredragandens åsikter om de centrala frågor som tas upp i detta betänkande. En av de viktigaste av dessa är problemet med ojämlik hälsa. Denna ojämlikhet finns inte bara mellan medlemsstaterna utan också inom medlemsstaterna. Den kan faktiskt vara mycket stor och i många fall finns sådana skillnader inom hela sjukvården, från förebyggande och diagnos till behandling. Det är välkänt, inte bara bland yrkesverksamma inom vården utan också bland vanliga medborgare, att sådana skillnader oftast utgör skillnaden mellan liv och död.

Rätten till liv borde åtföljas av rätten till hälsa – jämlik hälsa, inte en hälsa för de rika och en för de fattiga. I det rättvisa och mänskliga samhälle som vi vill skapa i EU:s medlemsstater borde alla medborgare vara jämlika när det gäller hälso- och sjukvård. Jag håller helt och hållet med föredraganden om att denna fråga borde vara ett mycket centralt mål för hälsoprogrammet och jag är säker på att kommissionsledamoten också instämmer i detta.

Ett annat område som föredraganden tog upp och som jag kort vill kommentera är cancer. Cancer är den andra vanligaste dödsorsaken i Europa och i världen totalt, men ändå är det absolut omöjligt att förstå varför det i dag inte finns något verkligt gemenskapssystem för problemfritt samarbete mellan referenscentrumen. Det är också skamligt att det finns brister i inrättandet av ett Europaomfattande register för de typer av cancer som omfattas av rådets rekommendation om cancerscreening. Föredraganden tar upp båda dessa frågor och många andra på ett passande sätt och föreslår lämpliga ändringsförslag som vi stöder helhjärtat.

  Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr kommissionsledamot! Vi måste verkligen gratulera föredraganden professor Antonis Trakatellis till dagens kompromiss. Jag tänker dock kommentera det finansiella problemet, för som vi alla vet var den största tvistefrågan mellan parlamentet och rådet inledningsvis budgeten till stöd för denna politik.

Kompromissen mellan medlemsstaterna i december 2005 om den nya budgetramen för perioden 2007–2013 innebar att finansieringen för många politikområden hamnade på mycket lägre nivåer än vad kommissionen först föreslagit. Ett av de politikområden som drabbades av störst nedskärningar var folkhälsa, och i synnerhet hälsoprogrammet blev lidande.

Konsekvenserna av förhandlingarna mellan kommissionen och rådet blev mycket olyckliga när det gäller det finansiella stödet till åtgärdsprogrammet. Budgeten minskades till 365,6 miljoner euro, en mycket liten summa för ett så ambitiöst program.

Föredraganden undersökte dock med stöd av skuggföredragandena alla tänkbara sätt att förbättra situationen. Med hänsyn till rådets strikta hållning godtog han emellertid att manöverutrymmet i budgethänseende var mycket begränsat och accepterade kompromissen mellan rådet och kommissionen.

Även om vi givetvis inte är belåtna med programmets begränsade budget välkomnar vi föredragandens ansträngningar för att behålla en stor del av parlamentets rekommendationer och ändringsförslag intakta och undvika förlikningsförfarandet.

Vi är mycket lättade över att se att föredragandens kompromiss inkluderar behovet av att minska ojämlikheten i hälsohänseende och att alternativmedicin tas upp. Dessutom nämns förstärkning av gränsöverskridande vård och patienternas rörlighet samt bättre tillgång till information för medborgarna, vilket kommer att ge dem bättre möjligheter att fatta beslut som ligger i deras intresse.

Det är värt att notera att en stor del av budgeten kommer att gå till icke-statliga organisationer, som drivs utan vinstsyfte och inte är beroende av industrin, handeln eller de företag som specialiserar sig på hälsofrämjande och heller inte av programmets mål.

Låt oss hoppas att det kommer att bli möjligt att förverkliga de ambitiösa åtgärderna och de förväntningar vi alla har på detta program, som äntligen kommer att träda i kraft 2008, trots den minskade budgeten.

Jag vill här, i likhet med mina vänner och föregående talare, betona vikten av förebyggande arbete och snabba diagnoser. Vi måste investera på detta område. Ni kan inte föreställa er hur många liv vi kommer att rädda och inte heller hur mycket pengar medlemsstaterna kommer att spara genom program med inriktning på denna specifika sektor, särskilt hjärtsjukdomar och cancer. Ni nämnde cancer som den näst största dödsorsaken. Jag kan med matematisk noggrannhet säga att cancer inom några år kommer att vara den främsta dödsorsaken, till följd av de framsteg som görs när det gäller hjärt-kärlsjukdomar.

Vi står på er sida och vi kommer att stödja er i tillämpningen av programmet.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Syftet med gemenskapsprogrammet för åtgärder på hälsoområdet 2007–2013 var att staka ut vägen för den europeiska hälsovården. Programmet har dock redan från början varit omtvistat. Detta har delvis berott på bristande tydlighet i finansieringsbestämmelserna men har också haft andra orsaker.

De anslagna medlen avser endast internationella icke-statliga organisationer, och andra program har utelämnats. Enligt dokumentet ska avsevärda belopp – 60 procent av EU:s bidrag och så mycket som 80 procent i undantagsfall – gå till icke-statliga organisationer på internationell nivå. I många sådana organisationers program ingår en abortvänlig politik. I vissa fall är organisationerna avknoppningar från läkemedelsbolag.

Att laboratorier får finansiering utan att det fastställts vilken typ av forskning de sysslar med är också en källa till oro. Tyvärr behandlas vårdtillgången och äldrevården endast flyktigt i programmet. Stöd till familjen, bekämpning av det moderna samhällets sjukdomar och tillgång till högspecialiserad rådgivning tas inte upp.

Hälsosam kost och en hälsosam livsstil ingår dock i programmet. Frågan om gränsöverskridande vård aktualiseras igen, tillsammans med dess negativa inverkan på sjukvårdssystemen. Det verkar som om programmet, med hänsyn till den begränsade finansieringen, inte kan ta upp alla problem inom den europeiska vården.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Jag skriver under på alla synpunkter som föredraganden framför i detta betänkande.

Från en ursprunglig budget på 969 miljoner euro har kommissionen skurit ned hälsovårdsanslagen till 365 miljoner euro. Det gjorde man trots att parlamentet inte såg 969 miljoner som tillräckligt och hade ökat anslagen till 1,5 miljarder. Jag ser denna nedskärning med nästan 60 procent som ytterst oansvarig. Den är desto mer stötande i det aktuella läget, när sjukvårdssystem över hela Östeuropa försvagas genom flykten av stora mängder läkare och sjuksköterskor, som ger sig av för att söka arbete i EU-15. I en situation där andra program skurits ned med bara 2 till 5 procent och var tredje EU-medborgare får cancer, anser jag att kommissionen genom att inta denna hållning gör narr av och ringaktar EU:s patienter och medborgare. Det är därför nödvändigt att stödja föredraganden i hans ansträngningar för att åstadkomma en ökning av denna knappa budget med åtminstone 10 procent, dvs. till 402 miljoner euro, samtidigt som variationstaket ligger kvar på högst 5 procent.

Samtidigt bör programmet innehålla uttryckliga bestämmelser om att strukturfonderna, som ni nämnde herr kommissionsledamot, ska kunna användas för att finansiera hälsovårdsprojekt, under förutsättning att medlemsstaterna anger hälsovård som en prioritering i sina nationella program. Hittills har dessa fonder främst utnyttjats för att finansiera miljöprojekt eller bygga upp infrastruktur, och endast ett fåtal medborgare känner till att fonderna också kan användas för att finansiera modernisering av sjukhus, inköp av utrustning och utbildning av vårdpersonal.

Jag välkomnar varmt upprättandet av Europatäckande register för stora sjukdomar, framför allt cancer, vilket kommer att bidra till insamlingen av uppgifter och till att ännu tydligare visa att det finns skillnader på upp till 30 procent mellan medlemsstaterna när det gäller överlevnadstalen för patienter med vissa typer av cancer. Mot bakgrund av sådan statistik tror jag att kommissionen kommer att se över sina vårdprioriteringar och anslå de medel som krävs.

  Thomas Ulmer (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Programmet för åtgärder på hälsoområdet och förebyggandet av hjärt-kärlsjukdomar är ämnen som är mycket nära besläktade. Jag vill först och främst uppriktigt gratulera Antonis Trakatellis för hans outtröttliga kamp för detta program. Det är bättre att förebygga än att bota. Förebyggande ger ett längre liv, ett bättre liv, bättre livskvalitet, mindre sjukvård, mindre sjukdom och lägre sjukdomskostnader.

Det är klart att vi skulle ha velat ha mer resurser än 20 cent per person och år. Vi är emellertid anspråkslösa och driver många åtgärdsprogram med lite pengar. Vi kan givetvis bara fastställa prioriteringar, och jag måste göra det absolut klart att det vi talar om är förebyggande och utbildning, inte behandling, som trots allt är en annan fråga och nationalstaternas ansvar. Förebyggande går ut på att förhindra att sjukdomar över huvud taget bryter ut, särskilt på området för hjärt-kärlsjukdomar, där hjärtattacker och stroke ingår, tumörsjukdomar och deras orsaker, t.ex. lungcancer och rökning, ohälsosam livsstil som fel kost eller till och med doping inom idrotten, olyckor och åtgärder för att förebygga dem samt forskning och statistik, där syftet är att upptäcka och förstå sjukdomar bättre för att kunna utarbeta bättre behandlingsriktlinjer.

Jag ska nu besvara den muntliga frågan från Miroslav Ouzký, som jag också vill tacka i detta sammanhang. Mycket kan göras för att förebygga hjärt-kärlsjukdomar genom att ändra livsstil: motion, hälsa, idrott, balanserad kost och slutligen också undvikande av transfettsyror. Vi behöver dessutom en klatschig slogan för förebyggande av hjärt-kärlsjukdomar, så att folk förstår vad det handlar om. Vi skulle t.ex. kunna säga ”Rädda hjärtat, rädda livet” eller på tyska ”Herzlos kannst du nicht leben”.

325 miljoner euro för förebyggande åtgärder under fem år är inte mycket. Jag besökte ett tyskt hjärtsjukhus i förmiddags. Där satsades 200 miljoner på bara ett år!

  Glenis Willmott (PSE). – (EN) Herr talman! Som min grupps skuggföredragande för resolutionsförslaget om åtgärder för att bekämpa hjärt- och kärlsjukdomar vill jag helt och hållet stödja detta utmärkta initiativ och tacka Miroslav Ouzký, Georgs Andrejevs och John Bowis för allt deras hårda arbete. Jag kan inte annat än upprepa innehållet i resolutionen och instämma i kravet på åtgärder och de övriga frågor som togs upp i den muntliga frågan.

Jag anser att det är chockerande att nästan hälften av alla dödsfall i Europa orsakas av hjärt- och kärlsjukdomar och att det är den vanligaste dödsorsaken för kvinnor i alla europeiska länder. Jag välkomnar den särskilda hänvisningen till hjärt- och kärlsjukdomar i hälsoprogrammet för 2008–2013, men jag är något besviken över det avsevärt reducerade budgetanslaget, eftersom hjärt- och kärlsjukdomar kostar EU-länderna 169 miljarder euro per år.

EU kan ge ett så stort mervärde att det säkerligen skulle kompensera för de medel som används för att bekämpa denna sjukdom flera gånger om. Ändå stöder jag den kompromiss som nåtts fullt ut och erkänner att det är nödvändigt att genomföra denna finansiering snarast möjligt. Några ytterligare förseningar med att anta programmet vore inte önskvärt.

Det är möjligt att tillföra mervärde till många åtgärder på EU-nivå och därför behöver vi en konkret europeisk strategi för hjärt- och kärlsjukdomar som kan hjälpa medlemsstaterna att förbättra och samordna sina förebyggande strategier, identifiera högriskgrupper, öka medvetenheten, informera allmänheten och främja utbyte av bästa praxis. En uppsättning tydliga politiska riktlinjer borde ingå i denna strategi.

Jag vill avsluta genom att upprepa mitt stöd för resolutionsförslaget och uppmana kommissionen att utan dröjsmål lägga fram en heltäckande och sammanhängande EU-omfattande strategi för hjärt- och kärlsjukdomar som omfattar Europaparlamentets förslag.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL). – (CS) Jag vill också gratulera Antonis Trakatellis och tacka honom för hans betänkande och hans förslag. Jag vill dessutom göra ett par kommentarer. Jag tänker inte gå in på finansiella detaljer, för det har redan gjorts. Jag vill bara som läkare påpeka att det gemensamma program vi diskuterar helt enkelt kommer att bli mindre effektivt om de finansiella resurserna minskas. Det är min starka övertygelse att sjukvård inte får bli en perifer fråga i budgethänseende.

Jag stöder ändringsförslag 1, som gäller förslag till rådsrekommendationer om de nödvändiga mekanismerna för genomförande. Jag ser detta som välbehövligt, för vi har ofta efterlyst dokument som rör hälsovård eller kampen mot civilisationssjukdomar, och vi har givetvis inte haft de effektiva instrument som krävs för att bekämpa sådana sjukdomar. Det andra ändringsförslag jag skulle vilja ta upp och ge mitt stöd gäller patientmedvetenhet. Patienterna måste få ordentlig information. Det handlar emellertid inte bara om att förbättra tillgången till information, utan det gäller som jag ser det också tillgång till information av bättre kvalitet. Sådan information kan hjälpa våra medborgare inte bara att bli mer intresserade av sin egen hälsa och av att ta väl hand om sig, utan också att bli mindre mottagliga för reklam. När det gäller reklam menar jag att vi får ett unikt tillfälle att visa vår öppenhet och uppriktighet i frågor som alkoholism när vi debatterar de åtgärder som föreslås i Fogliettabetänkandet om bekämpning av alkoholism. I denna fråga kommer vi definitivt att inge ändringsförslag rörande reklam för alkoholprodukter.

Jag vill gärna uttrycka mitt stöd för Miroslav Ouzkýs initiativ, som gäller hans fråga om hjärt-kärlsjukdomar. Som före detta kardiolog anser jag att jag har en hel del kunskaper i ämnet. Jag skulle vilja säga att dagens kardiologer vet mycket mer om orsakerna och har skapat förutsättningar för att patienter ska kunna få mycket effektiv behandling och återvända till ett normalt arbetsliv. Problemet är viljan att investera i sådana program, särskilt när det gäller förebyggande åtgärder. Samtidigt finns det en bristande förståelse för att dessa resurser definitivt kan återvinnas. I detta avseende är Tjeckien ett mycket gott exempel. Jag anser att vi som ledamöter av Europaparlamentet är skyldiga att kräva rättvisa villkor inom vårdsektorn lika väl som inom den ekonomiska sektorn. Det handlar om finansiell solidaritet mellan EU:s medlemsstater.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Herr talman! I medierna i går avslöjades det chockerande resultatet från en studie om barn i ett stort område i England. Ett av 58 barn har ett slags autism. Hur kan en allvarligt försvagande sjukdom ha ökat från ett barn på 2 000 till ett barn på 58 på 17 år?

Antonios Trakatellis arbete med programmet med gemenskapsåtgärder på hälsoområdet för 2007–2013 kommer vid en tidpunkt då behovet av ett gemensamt samarbete för att reflektera över Europas stora hälsorisker är mycket stort. Ett av de viktigaste bidrag som EU kan ge hälsan är statistisk forskning och undersökning för att fastställa den verkliga situationen för hot i form av sjukdomar – smittsamma eller inte och kroniska såväl som akuta – eftersom vi genom att jämföra sjukdomsbehandlingar i medlemsstaterna får den övergripande bild som hjälper oss att utarbeta en standard för bästa praxis och ger oss uppslag till både behandlingar och botemedel.

Det gläder mig att kunna säga att kommissionen har tagit ett initiativ genom att finansiera projektet för det europeiska informationssystemet för autism i syfte att fastställa en effektiv metod som medlemsstaternas hälsovårdsmyndigheter kan använda för att samla grundläggande information om autismepidemin i Europa. Vi är dock mycket sent ute när det gäller detta. USA har följt denna epidemi i tio år vid det här laget. På grundval av denna statistik har den amerikanska kongressen antagit 16 rättsakter som frigör miljarder US-dollar, men EU har ännu inte gjort någonting.

Jag uppmanar kommissionen att finna ett sätt för att främja hälsovård av högsta kvalitet i medlemsstaterna, ett system som aldrig mer kommer att tillåta en epidemi som autism att utvecklas bortom all kontroll, eftersom den skadar barn och berövar dem deras normala utveckling.

  Christofer Fjellner (PPE-DE). – EU:s roll och ansvar inom hälsoområdet är och ska förbli begränsat. Men den kanske viktigaste insatsen EU kan göra är att möjliggöra för medborgare att söka sjukvård i andra EU-länder. För många sjuka kan sjukvård i ett annat EU-land vara en fråga om liv eller död. Därför är det obegripligt att så många medlemsstater gör allt de kan för att begränsa just den möjligheten. Europas sjukvårdskonsumenter borde ha tillgång till hela Europas sjukvårdsutbud, men det kräver kunskap och information. Här skulle hälsoprogrammet kunna spela en ovärderlig roll för att sprida information om hälsa och hälsovård till alla patienter runtom i Europa.

Jag och många med mig tycker därför att det är tråkigt att just detta i många delar verkar ha fått stryka på foten när kommissionen av budgetskäl reviderade sitt förslag till nytt hälsoprogram. Jag har dock förstått att motståndet mot detta har varit väldigt stort. Men vad är det egentligen som är så känsligt med att öka transparensen mellan olika sjukvårdssystem i medlemsländerna? Varför vill man inte fokusera på att mäta utfallen i sjukvården – hur många som faktiskt får hjälp att bli bättre snarare än tillgängliga resurser såsom sängplatser och sjukhusdagar? Den enda förklaring som jag kan se är att man vill hålla patienterna oinformerade och maktlösa.

Lika obegripligt är det att Europas medlemsstater kompromissen med vår föredragande Antonios Trakatellis har krävt att bl.a. de skrivningar som jag har fått med för att just stärka patienterna ska strykas. Varför vill man t.ex. inte bekräfta att patienterna har rättigheter även i egenskap av sjukvårdskonsumenter. De har strukit just den meningen. Det tycker jag är pinsamt.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen ska beslut om hälsa fattas på lägsta möjliga nivå. För mig är det patienterna, oavsett vad politiker och byråkrater i medlemsstaterna säger. Därför bör vi genom Europasamarbetet stärka patienternas ställning och ge dem mer kunskap och mer makt. Kort och gott låta patienterna ta makten över sin egen sjukdom.

  Dorette Corbey (PSE). – (NL) Herr talman! Jag vill först och främst gratulera Antonis Trakatellis och vår skuggföredragande Linda McAvan. Hälsa är en viktig tillgång och en betydelsefull politisk fråga. Hälsa omfattas i första hand av den nationella behörigheten, men för EU utgör hälsa ett tydligt och betydande mervärde.

EU-medborgarnas tillgång till lämplig behandling är i dag mycket ojämlik. Cancerpatienter har mycket större chans till överlevnad i vissa länder än i andra. Behandlingsmetoderna skiljer sig åt och tillgången till sjukvård är ojämn. Patienters kunskap om sina sjukdomar varierar mellan länderna, och det förebyggande arbetet får inte den uppmärksamhet det förtjänar i alla länder.

Därför behövs handling. Vi måste slå samman våra kunskaper. Medlemsstater, sjukhus, patientsammanslutningar och allmänpraktiserande läkare kan lära sig av varandra. Vi bör kombinera våra kunskaper om förebyggande och behandling av de viktigaste sjukdomarna, t.ex. cancer, reumatism, diabetes, lungsjukdomar och givetvis hjärt-kärlsjukdomar, och vi bör lära oss av andra länder var förbättringar kan göras. Kunskapscenter och nätverk, som bör inriktas på de största sjukdomarna, kan bli en avgörande informationskälla för både läkare och patienter.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Det står klart att pengar som investeras i folkhälsa utgör den bästa investeringen. De ger den bästa avkastningen. Det gläder mig därför att kommissionens ursprungliga förslag om att inrätta ett gemensamt hälso- och konsumentskyddsprogram för perioden fram till 2013 har förkastats.

Parlamentet gjorde rätt i att öka hälsovårdsanslagen till 1,5 miljarder euro från den ursprungliga nivån på 969 miljoner och därmed sända en tydlig signal och ett budskap till både rådet och kommissionen. Under tiden har budgetarna för nya fleråriga program på alla politikområden varit föremål för förhandlingar med anknytning till den nya budgetramen för 2007–2013. I detta sammanhang måste jag uttrycka stort missnöje med att många program, inklusive hälsoprogrammet, har tilldelats betydligt mindre än kommissionen först föreslog.

Även om Europaparlamentet senare lyckades förbättra situationen något under våren 2006 är resultatet helt otillräckligt när det gäller några av programmen, däribland hälsovård. Det jag talar om är folkhälsa, där den ökade budgeten drogs ned till den smått otroliga siffran 365,5 miljoner euro. Det var bra att den politiska överenskommelsen på hälsoområdet i november 2006 innebar att kommissionens ändrade förslag godtogs, inklusive budgeten.

Jag tror inte att de särskilda programmen avsedda för människor och patienter, t.ex. screeningprogrammen för cancer, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och många andra sjukdomar, kommer att äventyras. Inte heller kommer vi att riskera det nödvändiga samarbetet i EU mellan specialistcenter eller inrättandet av EU-täckande register för sådana sjukdomar.

Jag stöder till fullo föredraganden Antonis Trakatellis ståndpunkt, och jag tror att parlamentet återigen kommer att fatta ett klokt beslut.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Jag vill gratulera föredraganden, som stod inför den svåra uppgiften att anpassa den avsevärt minskade sjuåriga hälsobudgeten till EU-medborgarnas allt högre förväntningar. En samordnad EU-ståndpunkt på detta område skulle ge ett betydligt effektivare utnyttjande av medlen. Nu måste programmet godkännas snarast möjligt, så att åtminstone medlen för 2008 kan återkrävas i tid.

I det utvidgade EU har skillnaderna mellan sjukvården i olika länder blivit uppenbara. Det program vi diskuterar borde bidra till att minska dessa skillnader. Varje EU-medborgare i varje EU-land har rätt att få högkvalitativ sjukvård. Det är särskilt viktigt att de nya medlemsländerna deltar i EU-projekten.

Jag vill också framhålla behovet av att uppmärksamma förebyggande projekt, som minskar riskfaktorernas inverkan och förbättrar hälsan i EU. Det är alltid billigare att förebygga än att behandla sjukdomar, särskilt i tider som dessa, när resurserna minskar men behoven ökar.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! I detta gemenskapsprogram för åtgärder fastställs prioriteringar för projekt som finansieras på EU-nivå och nationell nivå och som gäller de främsta dödsorsakerna i Europa, däribland hjärt-kärlsjukdomar, neuropsykiatriska sjukdomar, cancer, matsmältningssjukdomar och lungsjukdomar. Alla ska vi dö av något, särskilt när vi når en viss ålder. Den europeiska sjukvårdens höga kvalitet, tillsammans med förbättrade levnadsvillkor och framför allt människors ekonomiska välstånd, har lett till att européernas förväntade livslängd har ökat. Nu har vi nya utmaningar framför oss. En är hur hälso- och socialsystemen i Europa ska finansieras med offentliga medel i framtiden, och den andra är hur behandlingen av polymorbiditet, som blir allt vanligare när människor lever längre, kan förbättras. Denna behandling är avgörande för äldre människors livskvalitet. Båda dessa frågor är gemensamma för alla medlemsstater, och ändå har ingen av dem tagits upp närmare bland de huvudsakliga målen för EU:s åtgärdsplan på hälsoområdet. Kanske nästa gång.

För att den första av dessa ekonomiska svårigheter ska kunna lösas krävs bl.a. en bedömning av prioriteringarna inom EU, både när det gäller statliga program och människors privatliv. Min yrkeserfarenhet har lärt mig att den främsta prioriteringen är att få människor att ta mycket större ansvar för sin egen hälsa och för att förebygga sjukdomar. Patienter är inte dumma, och de har förmåga att fatta egna beslut. För detta behöver de dock tillräcklig information, och den måste formuleras på lämpligt sätt. Jag stöder därför starkt förslagen vid andra behandlingen, däribland exempelvis ändringsförslag 2, enligt vilket programmet bör ge människor bättre tillgång till information, och ändringsförslag 9, som gäller strategier för en hälsosammare livsstil. När det gäller det andra problemet hoppas jag att medlemsstaterna aktivt kommer att stödja samordningen av vetenskaplig verksamhet för att lösa den komplicerade behandlingen av sammanhängande sjukdomar, trots den stora och beklagliga minskningen i EU-budgeten för åtgärdsplanen på hälsoområdet.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna ännu en gång för en mycket intressant debatt och för det stöd som framförts.

Jag vill inte upprepa det som redan har sagts och vad jag själv sa i mina inledande kommentar utan jag tänker i stället göra några förtydliganden. När det gäller cancer vill jag klargöra att cancer förblir en av kommissionens viktigaste prioriteringar och ingår i hälsoprogrammet. Jag hänvisade särskilt till hjärt- och kärlsjukdomar eftersom en fråga lagts fram av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, men genom forskningsprogram och andra program stöder vi många initiativ i fråga om cancer. Vi hade möjlighet att diskutera frågan i parlamentet ganska nyligen.

Jag vill korrigera ett misstag. Irena Belohorská är inte här, och jag tror inte att hon följde debatten så noga om hur budgetramen antogs, hur den beslutades och vem som fattade beslutet. Det var inte kommissionen som minskade budgeten – det vore rena självmordet. Som ni vet var det rådet som enhälligt beslutade att det skulle bli en nedskärning och de områden som drabbades mest var tyvärr hälsa samt utbildning och kultur. Jag måste säga att detta är beklagligt och jag har haft möjlighet att uttrycka detta många gånger i debatten här och jag förstår Antonios Trakatellis frustration när han tvingades hantera frågan.

Men när allt kommer omkring vill vi vidta åtgärder, vi vill hjälpa våra medborgare och vi vill gå vidare och därför måste vi klara oss med vad vi har och göra bästa möjliga av våra begränsade medel och resurser. Därför instämmer jag med många av er och vi prioriterar förebyggande som ett av huvudmålen, eftersom det ger mervärde och har en multiplikatoreffekt så att vi kan utnyttja medlen bättre genom att koncentrera dem på förebyggande. Detta är ett av mina huvudargument. Jag har gång på gång försökt övertyga medlemsstaterna om att satsningar på hälsoområdet inte är en kostnad utan en investering. Det måste ses som en sådan. Vi kommer att dra fördelar på lång sikt, men åtgärder som ger fördelar som visar sig först i framtiden är inte lika intressanta.

Trots detta anser jag att det är dags att vi inser att vi inte längre kan lösa problemen enbart genom reformer av hälsosystemet eller patientrörlighet eller genom att öka försäkringskostnaderna, utan vi måste investera i förebyggande och hälsa och detta är en av våra huvudprioriteringar. Jag ser fram emot att arbeta med er alla under nästa period.

Kanske borde jag nämna ett särskilt ändringsförslag, som lagts fram av Linda McAvan. Vi har inget att invända mot att den meningen utgår. För oss är det en stor framgång att ha antalet friska levnadsår med som indikator och detta var syftet. Det var bara ett annat sätt att uttrycka saken på, men vi inser poängen och därför har vi inget emot att stryka meningen, särskilt inte eftersom det är formuleringen som är problemet och inte giltigheten som indikator.

När det gäller den punkt som togs upp av Christofer Fjellner om patienträttigheter har vi inte haft tillfälle att diskutera frågan i parlamentet och vi undersöker den inom ramen för hälsovårdsinitiativet som kommer att antas i slutet av året. Det är olika system i olika medlemsstater och därför är vi inte alltid överens om en gemensam uppläggning, men det första steget kommer åtminstone att tas och många frågor, bland annat om information till patienter och andra aspekter av patienträttigheter, kommer att tas upp genom hälsovårdsinitiativet.

Jag vill avsluta genom att tacka er alla i miljöutskottet och Antonios Trakatellis för ert tålamod och ihärdighet. Jag ser fram emot att arbeta med er alla för att genomföra programmet.

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN
Vice talman

  Talmannen. Jag har mottagit ett resolutionsförslag ⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 10 juli 2007.