Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Zsolt László Becsey, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om gemenskapens statistiska program 2008–2012 – (KOM(2006)0687 – C6-0427/2006 – 2006/0229(COD)) (A6-0240/2007), och

– en muntlig fråga till kommissionen från Zsolt László Becsey och Alexander Radwan för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, om inlämnande i god tid och kontroll av medlemsstaternas statistiska uppgifter (O-0024/2007 – B6-0123/2007).

  Zsolt László Becsey (PPE-DE), föredragande och frågeställare. – (HU) Jag är mycket nöjd eftersom det nu efter förstabehandlingen ser ut som om vi skulle kunna uppnå det samförstånd som krävs för ett gemensamt beslut före sommaruppehållet. De tre institutionerna har lagt ner mycket arbete på allt det här.

Först vill jag uppmärksamma utskottets utmärkta arbete. Deras förslag avspeglar perfekt både gemenskapens nuvarande prioriteringar och mekanismen i det nuvarande Nicefördraget. Jag vill särskilt nämna det tyska ordförandeskapet och framför allt Walter Rademacher, generaldirektör för Statistisches Bundesamt [Tysklands federala statistikbyrå], som genom att hålla ett otroligt högt tempo gjorde det möjligt att utarbeta och sätta sig in i rådets ståndpunkt. Hänsyn togs därmed till Europaparlamentets prioriteringar redan under arbetets gång.

Jag måste på samma sätt särskilt uppmärksamma skuggföredragandena för de andra två stora grupperna – socialdemokraterna och liberalerna – för deras arbete. Det är tack vare detta som en nästan överväldigande majoritet ställde sig bakom de gemensamma kompromisserna i utskottet för ekonomi och valutafrågor.

Vad åstadkom parlamentet i denna gemensamma text? Ett av de viktigaste resultaten är att i huvudavsnittet har bredden på de för övrigt väl utvalda ämnesområden som kommissionen rekommenderar utvidgats. Överväganden i fråga om innovation, utveckling av mänskliga resurser, regional sammanhållning och befolkningsfrågor ingår nu i bilden. Detta innebär att prioriteringslistan har blivit balanserad utan att vara alltför omfattande.

Ett annat viktigt resultat är enligt min mening den kompromiss vi nådde i fråga om samarbete mellan förvaltningar på både nationell och lokal nivå samt i fråga om statistikförvaltning. Jag hoppas att detta kommer att bära frukt också i fråga om kvalitet, vilket är en särskilt viktig punkt som kommer att tas upp senare i samband med den muntliga frågan om tillförlitligheten i makroekonomiska prognoser och kortsiktiga statistiska uppgifter.

Vad prioriterade jag då? Utöver att förbättra statistiktjänsternas kvalitet och snabbhet ansåg jag att min främsta uppgift var att minska de finansiella och administrativa bördorna, särskilt för små och medelstora företag. Det var också viktigt att se till att lagstiftningens krav inte innebär en sammanblandning mellan skyddet av enskilda kommersiella uppgifter och skyldigheten att tillhandahålla övergripande statistiska uppgifter.

Vi lyckades också minimera bördan av att tillhandahålla de uppgifter som krävs på grund av internationella förpliktelser – i huvudsak mot FN – framför allt tack vare skuggföredragandenas flexibilitet. Våra interna och även internationella åtaganden utgör en enorm utmaning, men här förväntar jag mig en mer försiktig inställning, och det är vad vi har godkänt. Vi får inte överbelasta oss när det gäller statistisk kompetens och kunskapsexport.

Jag anser att det också var bra att vi kunde komma överens om huvudinslagen för halvtidsrapporten 2010. Med utgångspunkt i den skulle jag vilja se ett förslag till direktiv från kommissionen som skulle bidra till att lösa det politiska problemet med den statistiska uppfattning som avgör arbetsprogrammet för ett annat, nytt parlament och utskott och som i stället skulle se till att våra nya kolleger kan införliva sina arbetsprogram direkt i en tydlig ram av statistiskt arbete.

Dessutom hänvisade vi till de stora utmaningar vi står inför och som också väntas till 2010 – det vill säga reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och av direktivet om finansiella tjänster, tjänstedirektivets ikraftträdande eller framväxten av nya gemensamma politikområden, övervakning av invandring, brottslighet och klimatförändringar även inom statistikområdet.

Parlamentets största framgång är att från och med januari 2010 kommer halvtidsrapporterna inte bara att gå till medlemmarna i det europeiska statistiknätverket och expertkommittéerna utan kommer även att överlämnas formellt till rådet och parlamentet i enlighet med förslaget. Detta innebär att dessa grundläggande institutioner från och med nästa mandatperiod i parlamentet kommer att få säga sitt om de aktuella strategiska och taktiska problemen.

När det gäller sektoriella prioriteringar införlivades frågor från parlamentet också framgångsrikt i betänkandet, och jag nämner bara här problemen i fråga om utvecklingsindikatorer för mänskliga resurser, urbanisering, lika möjligheter för kvinnor och mätning av agglomereringsprocesser.

Tack, fru talman! Nu vill jag fortsätta med den andra frågeställningen. Vid anslutningar finns det stora förhoppningar om att det makroekonomiska övervakningssystemet och det faktum att en medlemsstats ekonomiska politik är en gemensam angelägenhet tillsammans med närvaron av en stabilitets- och tillväxtpakt ska göra det tryggare inom EU än utanför. Enligt EG-fördraget har vi ett gemensamt ansvar för medlemsstaternas ekonomiska politik – och även för deras misslyckanden, antar jag. Europaparlamentet röstar om och övervakar kommissionen som bland annat ansvarar för Eurostat.

Sedan 2004 har de grekiska och ungerska problemen avslöjat allvarliga brister i detta system. I båda dessa länder manipulerades den ekonomiska politiken och uppgifterna på ett sätt som till och med påverkade valresultat, vilket inte bara gjorde det nödvändigt med stora korrigeringar senare utan även undergrävde förtroendet för de gemensamma institutionerna. Eurobarometern visade en kraftig minskning i Ungern.

I Ungern har det sedan 2004 förekommit upprepade avvikelser på flera procentenheter mellan utlovade resultat och den verklighet som sedan konstaterades. Diskrepansen mellan utgången av 2005 och 2006 är till exempel stor: skuldens storlek visar en skillnad på mer än tio procentenheter jämfört med BNP, det vill säga mellan utlovad och därefter bevisad verklighet.

Tyvärr är Joaquín Almunia inte här, för om han lyssnade nu skulle han få veta att under 2005 och 2006 lyssnade man på regeringens missvisande uppgifter i stället för att ta hänsyn till marknadsprognoser som de som Goldman Sachs och Standard & Poor’s utarbetar. Marknaden såg katastrofen och uppfattade också den olagliga uppsägningen av tjänstemännen på statistikbyrån. Ändå blev prognossystemet ett fiasko.

Den pinsammaste situationen uppstod i maj 2006. Vid den tidpunkten förutspådde Joaquín Almunia att alla index skulle förbättras i Ungern, inflationen skulle vara låg, tillväxten hög, medan premiärministern förutspådde ytterst svåra problem och ett svångremsprogram. Han erkände att de hade ringt till Joaquín Almunia och tagit till hundratals knep. Efteråt avsade sig Joaquín Almunia – han skulle höra detta om han var här – allt ansvar: Vi räknade inte med pensionerna i underskottet; vi räknade inte med de dolda underskotten i statliga företag; vi visste inte hur vi skulle redovisa motorvägen. Jag anser att allt detta är svammel.

Sammanfattningsvis erkände den ungerske premiärministern allvarliga hemliga politiska överenskommelser, tyvärr också med en ledamot av kommissionen, och det märks. Sådana ”trolleritrick” bör aldrig få förekomma igen. Valet närmar sig trots allt, det kommer att hållas nya val i framtiden, och det är bara genom att erkänna sanningen som vi kan råda bot på detta. Därför anser jag att kommissionen också måste erkänna dessa politiska slutsatser, eftersom priset för denna brist på trovärdighet i slutänden inte kommer att betalas av oss utan av befolkningen i Ungern.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman, parlamentsledamöter! Jag vill först och främst tacka Zsolt László Becsey och parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor för det utmärkta betänkandet om gemenskapens statistiska program 2008–2012.

Detta kommer att göra det möjligt att i god tid anta den rättsliga grunden och att ge det nya programmet en smidig start 2008. Gemenskapens statistiska program utgör ramen för statistikproduktionen och den ekonomiska ramen för gemenskapens statistikproduktion under programperioden. Statistik är en central faktor för beslutsfattande, och i så måtto är det nya programmet inriktat på unionens aktuella prioriteringar, från tillväxt och konkurrenskraft till hållbar utveckling och säkerhet. Parlamentets ändringsförslag som syftar till att stärka de könsuppdelade och regionala aspekterna i statistiken och att befästa skyldigheterna att rapportera välkomnas särskilt av kommissionen.

Jag vill därför tacka föredraganden Zsolt László Becsey än en gång och utskottet för ekonomi och valutafrågor för deras värdefulla insatser för att ge gemenskapen en gedigen grund för framtagande av statistik under de kommande fem åren. I fråga om budgetstatistik och den muntliga frågan från Zsolt László Becsey och Alexander Radwan instämmer kommissionen förvisso i att kvaliteten på finansstatistik är avgörande för att den ekonomiska och monetära unionen samt dess budgetövervakningssystem ska fungera korrekt liksom för bedömningen av konvergenskriterierna när en medlemsstats ansökan om inträde i euroområdet utvärderas.

Budgetstatistik är liksom all annan statistik föremål för revision. Uppgifter revideras rutinmässigt när ny information om offentliga sektorns transaktioner blir tillgänglig eller när fel eller inkonsekvenser uppdagas och korrigeras. Revision genomförs också i en central insats för bättre överensstämmelse med redovisningsreglerna. För statistiker blir uppgifter vanligtvis slutgiltiga tidigast efter fyra år. De flesta revisioner av budgetstatistik är små och har inte något avgörande inflytande på den ekonomiska analysen och budgetövervakningen.

Olyckligtvis har det också förekommit några tillfällen med stora revisioner av budgetstatistik som har satt budgetövervakningen under press. Men det är viktigt att framhålla att i de flesta fall har dessa revisioner inte kommit som en överraskning. De föregicks av offentliga uttalanden från Eurostat som fäste uppmärksamheten på att de uppgifter som först rapporterats av medlemsstaterna inte var i överensstämmelse med redovisningsreglerna och som krävde att medlemsstaterna rättade dem. Alltid när det har varit nödvändigt har Eurostat också självt rättat uppgifter som rapporterats av medlemsstaterna. I enlighet med förordning 2103/2005 har Eurostat redogjort – och kommer regelbundet att redogöra för Europaparlamentet och för rådet – om kvaliteten på de budgetdata som vidareförmedlas av medlemsstater.

När det gäller prognoser utvärderar kommissionen regelbundet de prognoser och beräkningar som tillkännages av medlemsstaterna i deras program för stabilitet och konvergens genom att jämföra dem med kommissionens egna prognoser. Med avseende på flera medlemsstater har kommissionen vid några tillfällen offentligt påpekat att de budgetplaner som ingick i stabilitets- och konvergensprogrammen byggde på optimistiska makroekonomiska beräkningar.

Kommissionen har också pekat på fall där de nationella beräkningarna inte stämde överens med redovisningsreglerna för vissa transaktioner eller där de planerade politiska åtgärder som prognoserna byggde på ännu inte hade bekräftats. När kommissionen utarbetar sina egna prognoser jämför den systematiskt sina siffror med beräkningar som publicerats av IMF, OECD och andra organisationer. Erfarenheten visar att de prognoser som offentliggörs av kommissionen – både de makroekonomiska och budgetsiffrorna – inte är vinklade och är minst lika vederhäftiga som de från andra prognosinstitut.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (PL) Fru talman! Jag tackar Zsolt László Becsey för hans betänkande. Jag vill tacka honom två gånger, först som föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling och sedan som företrädare för min politiska grupp.

Jag kommer inte att uppehålla mig vid definitionen av statistik. Jag kommer bara att säga att den är en vetenskap som bedömer fenomen och processer i stor skala på ett kvantitativt sätt. Syftet är att bedöma de regler som styr dessa fenomen och kvantifiera dem. Statistik gör det också möjligt att sammanfatta resultatet av analyser och utvärdera träffsäkerheten och tillförlitligheten i resultaten. Jag säger detta av goda skäl eftersom statistiska uppgifter ofta får ligga till grund för viktiga beslut på både lokal, regional, nationell, europeisk och till och med global nivå.

Därför är det bra att vi har gemenskapens statistikprogram för åren 2008–2012. Det är oerhört värdefullt med realistiskt och ansvarsfullt utarbetade statistiska uppgifter. Att få in dessa uppgifter är alltså förknippat med kostnader. Därför vill jag fråga kommissionsledamoten om vårt ambitiösa program för de kommande fem åren har tillräcklig finansiering?

Vi åtar oss en uppgift som kommer att omfatta 27 medlemsstater med olika stor erfarenhet inom detta känsliga område. Låt mig ställa en andra fråga: Vilka åtgärder har vidtagits för att säkerställa bästa möjliga samordning av den statistiska analysen? Kommissionsledamoten var vänlig nog att betona vikten av yttrandet från utskottet för regional utveckling, och jag tackar henne för denna smickrande bedömning.

För att gå vidare till regionala frågor: I budgetramen 2007–2013 anslog EU mer än en tredjedel av sin budget till regionalpolitik i ordets vidare bemärkelse och tillämpade därmed principen om sammanhållning och solidaritet mellan regioner med mycket stora skillnader i välstånd. Dessa pengar kom från EU:s skattebetalare och får under inga omständigheter slösas bort. Därför behöver vi fullständigt opartiska, tillräckligt omfattande och pålitliga metoder för att övervaka genomförandet av strukturpolitiken. Har vi sådana metoder? De omfattar insamling och behandling av statistiska uppgifter på gemenskapsnivå, medlemsstatsnivå samt på regional och lägre – lokal – nivå.

Uppgifterna måste vara jämförbara både med uppgifter som samlats in utanför EU och med uppgifter som samlats in inom EU, eftersom vi ofta jämför oss med andra länder. Tillämpningen av kortsiktiga eller tillfälliga mål eller tekniska svårigheter har lett till tillfälliga avbrott i insamlingen av statistiska uppgifter, med dramatiska konsekvenser.

Statistiska analyser av regioner bygger på NUTS-enheter. Detta väcker frågan om denna uppdelning alltid leder till lika tillförlitliga uppgifter? Jag har mina tvivel, särskilt när det gäller situationer där det finns stora skillnader mellan utvecklingsnivån och välståndet i en regionhuvudstad och resten av området.

En annan fråga jag vill ta upp handlar om indexen för utvecklingsnivån i länder eller regioner: Är BNP per capita tillräckligt, vilken viktning bör arbetslöshetsnivåer få, hur kan livskvalitet i ett visst område mätas och så vidare. Detta är viktiga frågor, och jag vet att det inte finns några enkla svar.

Vi talar ofta om innovation här i parlamentet. Vi behöver alltså tillförlitliga uppgifter om utbildning, vetenskap, forskning och innovation. Detta väcker frågan om vilka metoder som bör användas för att jämföra uppgifter som ofta kommer från inofficiella källor. Hur kan vi definiera dynamiken i förändringar?

Ännu en fråga av social karaktär. Förändringar i samband med migration i stor skala, särskilt av arbetstagare, sker inför våra ögon. Hur påverkar detta den sociala situationen och familjerna? Vi får inte heller glömma att den höga tillförlitligheten i statistiska uppgifter alltid är beroende av tillförlitligheten hos informationskällorna, vilken i sin tur kräver att de ursprungliga uppgifterna är tillförlitliga och ofta även anonyma.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min förhoppning om att gemenskapens statistikprogram kommer att tjäna EU:s grundläggande syften väl. Eurostats inställning, och även den polska statistiska centralbyråns, övertygar mig om detta. Jag hoppas det.

  Othmar Karas, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill inleda med att gratulera och tacka föredraganden. I sitt betänkande kräver han att de rättsliga och statistiska cyklerna ska synkroniseras, att den administrativa bördan för små och medelstora företag ska minskas, att vi måste se till att vi får uppgifter av kvalitet, alltså bättre uppgifter, och att vi bör införliva ett antal sociala och makroekonomiska indikatorer.

Han har också rapporterat att vi har lämnat in en begäran till kommissionen av två anledningar. Den ena är de återkommande klagomålen om medlemsstater som lämnar in ofullständiga statistiska uppgifter – de värsta syndarna är Grekland, Portugal, Italien och Ungern. I ett land, Ungern, har premiärministern faktiskt erkänt att uppgifterna manipulerats och sanningen dolts för allmänheten och för kommissionen.

Den andra anledningen är att många krav ännu inte har genomförts. Jag vill nämna ett: Kommissionen måste få rätt att kontrollera de inlämnade uppgifterna i landet. Det bör vara möjligt för kommissionen att diskutera med nationella banker, finans-, ekonomi- och arbetsmarknadsministerier och med ekonomiska forskningsinstitut i landet. Vi kan inte enbart förlita oss på de inlämnade uppgifterna.

Kommissionens uppgifter måste jämföras med Europeiska centralbankens uppgifter. Det finns olika siffror av olika stor betydelse som behöver jämföras.

För det tredje ska Europeiska centralbanken, kommissionen och medlemsstaterna utarbeta en gemensam slutrapport i fråga om all eurorelaterad information – uppgifter i fråga om budgetar, stabilitets- och tillväxtpakten och Maastrichtkriterierna.

Vi behöver enhetliga och öppna standarder för datainsamling. Vi känner alla till arbetslöshetssiffrorna från medlemsstaterna och för EU. Det ena spelas ut mot det andra för politiska ändamål. Detta skapar osäkerhet, inte öppenhet, och leder bara till misstro.

  Ieke van den Burg, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill också börja med att gratulera föredraganden till hans utmärkta arbete med detta betänkande om det statistiska programmet 2008–2012. Jag tror att vi är helt överens om att statistik är viktig, och hur vi ska få korrekta uppgifter är en viktig fråga.

Jag instämmer i att det inte bara är en teknisk fråga. Som vi kan se av denna debatt, och särskilt av den muntliga fråga som har ställts, är det en fråga av stor politisk betydelse, och inte bara därför att politiker försöker lägga sig i statistiken utan också därför att de försöker att använda sådana företeelser till att göra motstånd mot den styrande koalitionen eller den föregående koalitionen och beskylla dem för att inte tillhandahålla korrekta uppgifter. Båda dessa saker bör vi absolut undvika.

Den enda lösningen är enligt min uppfattning att ha oberoende statistikkontor och garantier för oberoende, riktiga och högkvalitativa statistiska uppgifter, samt några av de faktorer som Othmar Karas nämnde: samma grundläggande definitioner etc.

Fru kommissionsledamot! Jag har intrycket att en hel del arbete redan har gjorts i den här frågan av er kollega Joaquín Almunia, och en del av sakerna har redan påbörjats. Jag hänvisar till exempel till det regelverk som har införts i frågan, och särskilt till ärenden med lagstiftningsförslag om förvaltningen av statistik och förvaltningen av de statistiska institutioner som vi för närvarande behandlar.

Jag måste säga till Zsolt László Becsey och Othmar Karas att det har förvånat mig att deras politiska grupp inte alls har varit intresserad av de rättsliga ärenden som vi för närvarande tar upp, eftersom vi här kan skapa garantier för god förvaltning av uppgifterna, och det inte finns någon befogenhet för kommissionen eller för Eurostat att verkligen lägga sig i eller att centralisera anskaffandet av uppgifter. Vi måste arbeta med det ansvarsområde och de befogenheter som för närvarande finns, och där anser jag att kommissionsledamoten gör ett bra jobb när det gäller att försöka utnyttja detta i största möjliga utsträckning.

Jag hoppas att vi kan föra en konstruktiv debatt om förbättringen av förvaltningen och om de förbättringar av villkoren som ska åstadkommas istället för att klandra varandra och att klandra de andra politiska oppositionspartierna för att inte i god ordning tillhandahålla dessa uppgifter. Jag hoppas att vi i framtiden får ett konstruktivt tillvägagångssätt.

  Andrea Losco, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag vill gratulera föredraganden, Zsolt László Becsey, för hans utmärkta arbete. Det är talande att han bidrog till att få till stånd ett godkännande vid förstabehandlingen, och detta visar att parlamentet fungerar väl. Precis som redan har påpekats av kommissionsledamoten och av andra talare är syftet med gemenskapens statistik att regelbundet kontrollera utformningen, genomförandet och utvärderingen av gemenskapens politik. EU lägger fram och genomför sin politik på de ekonomiska, miljömässiga och sociala områdena just med utgångspunkt i denna information, som alltså måste vara så relevant som möjligt för det aktuella läget och ge en bild av ideala förhållanden tillsammans med medborgarnas specifika behov.

Vad gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa anbelangar kan jag bekräfta här i kammaren att vi i stort sett stöder kommissionens förslag, i vetskap om att den har hanterat viktiga problem och frågor som välstånd, konkurrenskraft, tillväxt, solidaritet, ekonomisk och social sammanhållning, hållbar utveckling, säkerhet och ytterligare utvidgningar av EU. Jag anser att vi, Europaparlamentet, har gjort rätt i våra tillägg till förslaget i form av innovation och mänsklig utveckling, regional sammanhållning och de demografiska problem som samhället i EU måste lösa.

Vårt bidrag är alltså utformat för att lägga till, inte förvanska, kommissionens förslag. Vi är faktiskt övertygade om att det i nuläget finns ett problem som vi diskuterade när sista handen lades vid betänkandet: Hanteringen av kvaliteten i uppgifterna, som också garanterar kvaliteten i beslutsfattandet. Därför har vi i den slutliga texten – som var resultatet av en kompromiss – infogat tanken på att årliga statistiska arbetsprogram ska utarbetas och behovet av att ta hänsyn till hur resurser ska utnyttjas på bästa sätt. Detta ska ses mot bakgrund av principen om bättre lagstiftning som vi redan har antagit och i ljuset av kommissionens meddelande om att minska bördan för att svara på förenklingen av målen inom området för gemenskapens statistik.

Slutligen anser jag att vi har gjort några viktiga tillägg: Ett krav på kommissionen att genomföra efterhandsanalyser av de finansiella konsekvenserna av de planerade nya statistiska verksamheterna som innebär ytterligare bördor för medlemsstaterna, genomförbarhetsundersökningar för att skapa en kvalitetsmärkning av EU-statistik och höja trovärdigheten i det europeiska statistiksystemet, inklusive Eurostat, de nationella statistiska myndigheterna och andra relevanta organ i varje medlemsstat som har ansvar för att sammanställa och sprida europeisk statistik. Syftet är förvisso att ha tillgång till central oberoende statistik, men vi måste göra mer för att åstadkomma detta.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Först vill jag säga att vi har ett ambitiöst program, men har vi de ekonomiska medlen? Ja, jag anser det. Den ekonomiska ramen för programmet 2008–2012 motsvarar en ökning på 15 procent jämfört med föregående period. Jag tror att det är en större ökning än den genomsnittliga ökningen för budgetramen 2007–2013. Så jag anser att saken är klar.

Låt mig med avseende på samordning säga att parlamentet för närvarande undersöker ett förslag från kommissionen om att inrätta en rådgivande högnivåkommitté som sedan kommer att förbättra förvaltningen av det europeiska statistiksystemet och samordningen av statistikproduktionen. Jag tror att det kommer att bli viktigt.

Jag vill också säga till Othmar Karas att ni har helt rätt i vad ni talade om. Vi har från kommissionens sida möjlighet att undersöka vilken metod som används av medlemsstaterna. Men tyvärr har vi inte möjlighet att gå vidare och undersöka uppgifterna i sig. Och jag anser tyvärr att kommissionen redan har försökt, men medlemsstaterna har åtminstone hittills inte velat gå vidare. Så kanske är även detta något som de borde göras uppmärksamma på igen.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 12 juli 2007.