Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2176(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0241/2007

Debatter :

PV 12/07/2007 - 5
CRE 12/07/2007 - 5

Omröstningar :

PV 12/07/2007 - 6.16
CRE 12/07/2007 - 6.16
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0356

Debatter
Torsdagen den 12 juli 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
PV
  

- Darfur (B6-0311/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Fru talman! Jag uppskattade att begreppet ”ansvar för skydd” togs upp i den resolution som vi röstade om. Detta handlar inte alltid om militär intervention, men Förenta nationerna har uppenbarligen den skyldigheten. Utan den skulle organisationen reduceras till en klubb för dem som missbrukar systemet och för dem som nickar sitt bifall.

Tyvärr finns det tecken som tyder på att FN är maktlöst. Den mänskliga tragedi som krisen i Darfur innebär är en ny plump i det internationella samfundets protokoll. Varför är FN mer redo att ta itu med de problem som finns i Mellanöstern än de som finns i Afrika? En orsak till krisen är etnisk marginalisering, och nyckeln till en politisk lösning ligger i vår förmåga att få alla inblandade parter engagerade i fredssamtal. I bakgrunden finns också underutveckling och en katastrofal miljö. Krisen är det första krig som har sin grund i klimatförändringen. En humanitär lösning är därför också livsviktig.

Det är värdefullt att EU vill ta ansvar för att lösa Darfurs problem och andra problem i Afrika. Jag vill hoppas att vi en dag kommer att kunna säga samma sak om Amerikas förenta stater. En del kanske säger att Europa lider av dåligt samvete på grund av vår historia. Det må vara sant, men det dödar inga människor. Det är tystnad och apati som dödar.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution om situationen i Darfur. Jag stöder särskilt inriktningen på en noggrannare övervakning av vapenembargot mot Khartoum och införandet av en flygförbudszon över regionen. Jag stöder kravet på en grundlig undersökning av de obetalda soldaterna i Afrikanska unionens insatsstyrka.

 
  
  

- Betänkande: Piecyk (A6-0235/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  John Attard-Montalto (PSE). – (EN) Fru talman! Jag vill ta till protokollet att omröstningsmönstret när det gäller integrationen till havs tar hänsyn till att Frontex-frågan nästan har blivit en fars.

Graden av solidaritet med Frontex som ingår i denna integrerade politik har som bekant nästan blivit ett skämt. Endast en helikopter – den tyska helikoptern - har utlovats, och kanske det inte har noterats att Maltas två grannländer praktiskt taget har stängt sitt luftrum. Ett av länderna har periodvis vägrat den tyska helikoptern att ta sig in på dess luftrum. Det andra landet har till och med hotat att tvinga ner helikoptern. Därför röstade jag på detta sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (ITS). – (NL) Fru talman! Det är naturligtvis så, att det maritima Europa står inför alla slags ekonomiska, sociala och ekologiska utmaningar som kräver ett gemensamt synsätt, men detta är inte vad saken gäller här. Frågan är om en allsidig och integrerad europeisk havspolitik, med alla de ytterligare regler och bestämmelser som detta till slut kommer att föra med sig, är nödvändig för att ta itu med denna fråga.

Som jag ser saken skulle havspolitiken och skötseln av den vara mycket mer betjänt av praktikbaserade kampanjer bland medlemsstaterna och andra aktörer med långtgående samarbete som mål än av alla slags nya regler och bestämmelser. Det som har betydelse är samverkan, informationsutbyte mellan medlemsstaterna, minskad administrativ börda och främjande av maritim forskning. Under inga omständigheter får emellertid EU blanda sig i frågor som faller inom ramen för subsidiaritetsprincipen eller inkräktar på marknadskrafternas område, såsom kustförsvar, fysisk planering eller marknadens bestämmelser för hamnarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Christine De Veyrac (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag stöder till fullo min kollegas, Willi Piecyk, betänkande.

I denna text, som är Europaparlamentets svar på kommissionens grönbok om EU:s havspolitik, behandlas många viktiga frågor.

Det handlar särskilt om den utmaning som klimatförändringen utgör för havspolitiken. EU:s havspolitik måste spela en viktig roll på detta område genom att bygga på en minskning av fartygens koldioxidutsläpp, en möjlig integrering av fartygen i systemet för handel med utsläppskvoter och stödet för förnyelsebara energikällor.

Det är av avgörande betydelse att finna en bestående balans mellan skyddet för miljön och ett kommersiellt utnyttjande av Europas oceaner. Dessutom anser jag, med tanke på att vi har röstat för betänkandet, att kommissionen måste förstärka alla åtgärder som har att göra med civilrättsligt och straffrättsligt ansvar i händelse av en olycka eller ett tillbud och skärpa sin vaksamhet när det gäller tillämpningen av bestämmelserna om obligatorisk användning av dubbelskrov.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande som bygger på kommissionens grönbok om unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceaner och hav, eftersom jag anser att stödet för en blomstrande och hållbar ekonomi på sjöfartsområdet är av grundläggande betydelse.

I detta betänkande presenteras ett integrerat politiskt sätt att se på ämnet genom konkreta förslag när det gäller sjöfart, marin säkerhet och sjöfartsskydd, turism, fiske, hamnpolitik, havsmiljö, forskning, industri och landanvändning, nämligen förslaget om minskning av utsläpp av växthusgaser från fartyg och skapandet av en europeisk kustbevakningsorganisation.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Politiska åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna är givetvis viktiga. När det gäller en del av de åtgärder som föreslås i denna resolution, utanför lagstiftandeförfarandena, tar Europaparlamentets majoritet dock som vanligt i överkant. Förslagen ökar byråkratin och befäster bilden av Europaparlamentet som en institution med elefantsjuka.

Detta betänkande går för långt i en del förslag och jag har därför valt att rösta nej till detta ”tyckandebetänkande”, eftersom jag anser att det hade kunnat formuleras smalare och vassare. Nu är det alltför klåfingrigt i synen på en framtida havspolitik för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi anser att en havspolitik som bygger på samarbete mellan de olika medlemsstaterna och som på gemenskapsnivå skulle innebära en samordning av synergier för att stärka och ge mervärde åt den havsrelaterade politik och de åtgärder som definieras av varje enskilt land (såsom bland annat fiske, transporter, miljö och energi) skulle kunna ha en positiv betydelse.

Detta är emellertid inte den väg som väljs i parlamentets initiativbetänkande, där man väljer att stödja skapandet av en framtida ”gemensam havspolitik” och strävar efter att överföra centrala befogenheter hos medlemsstaterna till EU:s överstatliga nivå, ett förhållningssätt som vi klart avvisar.

Av det skälet avvisar vi bestämt de ändringsförslag som påverkar principfrågor som vi har en bestämd uppfattning om, såsom:

- full respekt för varje medlemsstats suveränitet och kompetens när det gäller förvaltningen av dess territorialvatten och ekonomiska undantagszoner, särskilt med hänsyn till marina resurser – närmare bestämt biologiska resurser – och frågor om säkerhet, sjöräddning och inspektion och övervakning av sjöfarten i egna vatten;

- ökad värdering av fiskerisektorn med tanke på dess strategiska betydelse för olika länder, såsom Portugal, med garantier för socioekonomisk hållbarhet inom sektorn genom adekvata politiska och ekonomiska medel.

Därför röstade vi emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Samtidigt som jag lovordar de miljömässiga aspekterna och förslagen till praktiska former av samarbete i Piecykbetänkandet ”Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven” kan jag emellertid inte stödja en hel del av de krav som betänkandet innehåller som till exempel inrättandet av en ”europeisk kustbevakningstjänst”. Jag fruktar att den överdrivna reglering som betänkandet skulle leda till skulle strida mot subsidiaritetsprincipen och jag har denna gång beslutat att skjuta upp vårt ställningstagande.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. (FR) Jag röstade för alla ändringsförslag i vilka havspolitikens miljödimension betonades.

Det är absolut nödvändigt att miljöpelaren inom havsstrategin inte bara blir ett tillägg i syfte att tjäna som andlig kosmetika, utan att återställandet av havens och oceanernas goda ekologiska status ska vara ett viktigt mål, som bedömningarna inom EU:s och medlemsstaternas övriga politikområden är beroende av.

Försämringen av oceanernas ekosystem har allvarliga konsekvenser för vår planet och för mänsklig verksamhet: fiskebestånd försvinner och klimatets och oceanernas roll som regulatorer minskar. Detta beror främst på den miljöförstöring som skapas genom mänsklig verksamhet. Därför måste prioriteringen av miljön kraftigt framhållas och det framtida ramdirektivet om havsvattnen måste vara bindande för medlemsstaterna och EU:s politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Jag röstar nej till ändringsförslag 34 eftersom havets biologiska mångfald inte är en strikt nationell fråga. Havets resurser förflyttar sig och en utfiskning i ett område påverkar hela havet och kan förstöra områden och ekosystem som är mycket större än de nationella. Därför måste man acceptera begränsande internationella bestämmelser för utnyttjande av havets resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder varmt Piecykbetänkandet om havspolitiken och gratulerar föredraganden till hans helhetssyn på ämnet.

Betänkandet är ytterst viktigt genom att en ny strategi för att skydda vår havsmiljö sätts i fokus. Det finns ett akut behov av en sådan strategi för att skydda från miljösynpunkt känsliga områden mot omlastning till havs av olja. För närvarande hotas Firth of Forth i mitt hemland Skottland av ett förslag om omlastning till havs av olja. Jag hoppas att habitatdirektivet kommer att genomföras på rätt sätt för att skydda sjöfåglar, havslevande däggdjur och andra arter. Men det är helt nödvändigt med en omfattande strategi för vår havsmiljö med klara och tydliga regler om ansvarsskyldighet för att vi ska kunna skydda vår havsmiljö för framtida generationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), în scris. Am votat pentru raportul Piecyk privind o viitoare politică maritimă a Uniunii şi felicit raportorul pentru calitatea activităţii desfăşurate. Integrarea politicilor, acţiunilor şi deciziilor legate de politica maritimă va asigura o mai strânsă cooperare între toţi actorii ale căror acţiuni au un impact asupra oceanelor şi mărilor europene. Consider, de asemenea, că sectoarele maritime ale fluviilor europene trebuie şi ele incluse în politica maritimă a Uniunii Europene.

Autostrăzile maritime se numără încă din 2004 printre cele 30 de proiecte prioritare ale reţelei transeuropene de transport.

Aderarea României şi a Bulgariei asigură Uniunii Europene vecinătatea cu Marea Neagra şi aproape întreg cursul Dunării se află în interiorul sau. Pentru Uniunea Europeană dezvoltarea cooperării la Marea Neagră va fi extrem de importantă. Regiunea Mării Negre joacă un rol important pentru securitatea energetică a Uniunii Europene şi pentru extinderea pieţei interne de transport către statele vecine Uniunii Europene.

Sper ca Uniunea Europeană să includă prevederi ale politicii maritime comunitare, de exemplu protejarea mediului şi a biodiversităţii zonelor de coastă şi de delte sau estuare, în politica sa de vecinătate şi în acordurile bilaterale pe care le semnează cu terţe ţări. În acest context menţionez ca deosebit de importantă protejarea biodiversităţii Deltei Dunării.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Samtidigt som det finns många värdefulla påpekanden i betänkandet förkastar jag varje tanke på att EU ska kräva bestämmanderätt över vad som rätteligen bör vara brittiskt territorialvatten och att EU:s havspolitik även ska omfatta militär verksamhet. Den gemensamma fiskeripolitken har dessutom varit en katastrof för vår fiskeindustri och för det marina livet, och dessa politiska befogenheter bör återföras till nationerna.

 
  
  

- Betänkande: Cramer (A6-0219/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Jag ställer mig generellt sett positiv till utvecklandet av järnvägarna. Det är viktigt för miljöns skull. Men jag kan inte stödja betänkandets förslag till punkt 4 om att Europaparlamentet ska motsätta sig extra långa lastbilar (så kallade gigaliners). Medlemsstaterna måste i enlighet med subsidiaritetsprincipen själva få ta ställning till om dessa lastbilar passar in i trafikbilden eller inte. Jag hoppas att kommissionen och rådet låter medlemsstaterna själva få avgöra denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det första järnvägspaketet hade som uttalat mål att lägga grunden till en trafikomställning. Med andra ord främjades en omställning från vägtransporter till järnvägstransporter. Men det egentliga syftet var att på den trojanska hästens manér förstulet öppna järnvägstransporter, det vill säga godstransporter, för konkurrens och privata intressen som ett första steg mot en total liberalisering av järnvägssektorn på EU-nivå.

Vi har fördömt och förkastat intentionerna i denna process från första början.

Som vid andra EU-stödda liberaliseringar används vad som helst som vid en given tidpunkt går galet som utgångspunkt (varvid man döljer de verkliga orsakerna till att sådana situationer uppkommer, nämligen en systematisk politik för att avveckla och försvaga den offentliga transportsektorn) för att rättfärdiga liberaliseringsmetoder och hänvisa till den omnämnda ”konkurrensen” – utan tydlig förklaring till hur eller varför – som botemedlet mot allt ont, som en slags undermedicin, något som emellertid i slutänden får de följder som vi redan har pekat på.

Offentliga investeringar inom järnvägssektorn i enlighet med de behov och vägval som definieras av varje land är utan tvivel av största vikt, men inte för att utnyttjas enligt den profitens logik som finns hos de stora offentliga intressen som genom att liberalisera denna offentliga sektor på EU:s inre marknad försöker att dominera en sektor som är av grundläggande betydelse i alla länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens Holm, Kartika Tamara Liotard, Erik Meijer, Esko Seppänen, Søren Bo Søndergaard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. (EN) I Cramerbetänkandet påpekas med rätta att miljöfrågorna ofta har försummats i samband med varutransporter. Detta är en följd av de ökande godstransporterna på landsväg och med flyg samtidigt som transporterna på järnväg fortsätter att minska. I betänkandet nämns främjandet av landsvägs- och flygtransporter genom finansiella instrument som också används för att minska järnvägstransporterna. Vi vill påpeka att många järnvägsförbindelser med fabriker och hamnar nyligen har stängts. Vi håller dock inte med föredraganden om den fria marknadens förmåga att lösa detta problem. Tillsammans med de högerinriktade grupperna i parlamentet anser föredraganden att fri konkurrens vid gränsöverskridande transporter är den bästa lösningen. De som förespråkar denna uppfattning tänker på situationen på landsvägarna och i luften och räknar med att konkurrensen automatiskt ska locka till sig nya vågor av intresserade företag. I praktiken har vi sett att det hittills inte har kommit några sådana positiva resultat. Trots denna brist på realism förtjänar resten av betänkandet vårt fulla stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstar för återupplivandet av järnvägstransporter som kärnan i EU:s transportpolitik.

Rapporten om genomförandet av det första järnvägspaketet visade att paketet varken hade resulterat i någon hållbar nystart för järnvägstransporterna eller någon märkbar omställning av godstransporter från landsväg till järnväg.

Det är emellertid livsviktigt att järnvägstransporterna får bli kärnpunkten i EU:s transportpolitik, och detta av följande skäl: växande trafikproblem, ökande utsläppsnivåer, begränsade energiresurser och en ökning av antalet dödsoffer vid trafikolyckor.

Jag yrkar därför på att ett andra direktiv om infrastrukturkostnader för transporter läggs fram senast 2008 med krav om ett enhetligt avgiftssystem på alla vägar inom EU för lastfordon som väger 3,5 ton eller mer. Dessutom måste de så kallade externa kostnaderna, med andra ord miljökostnader som uppkommer på grund av transporter, tas med i avgifterna för infrastrukturen. I detta sammanhang måste jag också hänvisa till det synnerligen fördelaktiga schweiziska systemet för utsläppsrelaterade avgifter för tunga lastfordon, varigenom Schweiz har nått anmärkningsvärda framgångar i omställningen från landsväg till järnväg samtidigt som den förbättrade effektiviteten när det gäller vägtransporter har begränsat kostnadsökningen för konsumenterna till en halv procentenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det första järnvägspaketet, som var avsett att öppna marknaden för internationella godstransporter med järnväg senast den 15 mars 2003, har haft en viss grad av framgång. Man kan emellertid fortfarande lägga märke till misslyckanden och dröjsmål när det gäller medlemsstaternas införlivande av direktivet. Konsekvenserna av dessa dröjsmål har återverkningar på omstruktureringen av järnvägsföretagen och på skapandet av en verkligt konkurrenskraftig marknad.

Eftersom ett antal aspekter fortfarande saknas för att vi ska kunna skörda de positiva frukterna av det första järnvägspaketet anser vi att resurser måste skapas för att rätta till bristerna när det gäller genomförandet av lagstiftningen i medlemsstaterna. Kommer det att vara nödvändigt för oss att ha ett oberoende och öppet nationellt övervakningsorgan med tillräckliga resurser till sitt förfogande som aktivt arbetar mot snedvridningen av konkurrensen för att vi ska uppnå detta? Vi behöver också åtgärder för att skapa verklig driftskompatibilitet – en brist i järnvägsnäten som fortfarande är det största hindret för förverkligandet av ett område för integrerade europeiska järnvägsförbindelser – såsom en snabb installering av det europeiska tågledningssystemet ERTMS, särskilt i de prioriterade korridorerna för järnvägstransporter.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), în scris. Am votat pentru raportul Cramer şi consider acest document ca fiind deosebit de important. Având în vedere că transportul contribuie la 15%-30% din emisiile de CO2, dezvoltarea modalităţilor mai puţin poluante de transport trebuie să constituie o prioritate la nivel european. De altfel, 70% din proiectele prioritare de transport transeuropean sunt destinate transportului feroviar şi transportului naval, mai puţin generatoare de gaze cu efect de seră.

Dezvoltarea transportului feroviar de mare viteză pentru pasageri trebuie să se realizeze cu prioritate în toate statele Uniunii Europene. Investiţiile în infrastructura de transport şi pentru modernizarea sistemului rulant sunt foarte mari, dar şi beneficiile aduse vor fi pe măsură.

De asemenea, pentru dezvoltarea transportului feroviar, va fi esenţială asigurarea interoperabilităţii, dezvoltarea şi implementarea sistemului ERTMS.

Felicit raportorul şi doresc să îl asigur că avem aşteptari foarte mari de la transportul feroviar.

 
  
  

- Betänkande: Barsi-Pataky (A6-0190/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Fru talman! I det betänkande om hållbara transporter på vår kontinent som vi just har röstat om framhålls inte bara behovet av att bygga upp en bättre infrastruktur utan innebörden är också att detta måste göras på ett ansvarsfullt och respektfullt sätt. I betänkandet påpekas att medlemsstaterna måste uppmärksamma miljöeffekterna av en förbättrad infrastruktur och även granska transporterna samtidigt som de tar hänsyn till socioekonomiska faktorer i fråga om säkerhet.

Detta är särskilt relevant för mitt eget land Irland där vi för närvarande verkligen måste prioritera bevarandet av naturområden och historiska minnesmärken. De irländska myndigheterna håller på att förstöra en av de viktigaste arkeologiska platserna i Europa i en satsning på att förbättra transportsystemen i Irland. Fyrtioen platser som innehåller ett historiskt europeiskt arv, bl.a. nationalmonumentet i Lismullen, kommer att förstöras på grund av en motorväg som i onödan dras genom området. När dessa monument väl är förstörda finns det inget sätt att ersätta det kulturella arv som går förlorat med dem.

Enligt betänkandet om hållbara transporter kommer det att vara nödvändigt att den framtida transportpolitiken optimalt utnyttjar varje lands potential för att leva upp till målet rena och effektiva transportsystem. Irland kan nå detta mål, men en motorväg genom Tara är inte svaret.

De irländska myndigheterna har inte övervägt några alternativa sträckningar och i stället förstör de genom vägbyggen sådana viktiga historiska platser som den i Baronstown som förstördes för sex dagar sedan kl. 4 på morgonen. De har inte heller övervägt att återupprätta en gammal järnvägslinje i området för att transportera pendlare till Dublin och därigenom minska vägtrafiken och bränsleförbrukningen. Vi bör återgå till de gamla transportmetoderna som den tågtrafik som tidigare bedrevs nära Tara.

Samtidigt som jag stöder detta hållbara EU och en bättre infrastruktur för transporter anser jag fullt och fast att vi varken får eller bör offra en av de mest värdefulla arkeologiska platserna för en felplacerad motorväg.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Efter den detaljerade översyn som lagts fram av utskottet för transport och turism sex år efter publiceringen av vitboken om transporter vill jag uttrycka mitt stöd för förverkligandet av de transeuropeiska näten och för utnyttjandet av intelligenta transportsystem och tekniska innovationer.

Jag beklagar bristen på ekonomisk verksamhet i samband med utvecklingen av infrastrukturen, vilket innebär en stor risk för den ekonomiska tillväxten i Europa. EU:s medel för de transeuropeiska näten förblir begränsade, och ändå kan den verkliga fördelen med TEN-T-programmet bara åstadkommas om hela nätet byggs ut. Jag uppmanar därför kommissionen att lägga fram förslag till en möjlig utökning av verksamheten och nyskapande finansieringsmekanismer.

Beträffande transporternas skadliga miljöeffekter har man visat att även en blygsam förskjutning av balansen mellan olika transportslag skulle innebära en betydande minskning av överbelastningen på vägarna. Av den anledningen väntar jag ivrigt på den utvärdering av de externa miljökostnaderna som kommissionen ska lägga fram senast 2008.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. (DE) Barsi-Patakybetänkandet leder oss egentligen inte vidare, och därför har jag lagt ned min röst. Det är gott och väl att förnya vårt engagemang för det transeuropeiska transportnätet och förkunna att även en liten förskjutning i balansen mellan olika transportslag avsevärt skulle minska överbelastningen på vägarna. Vi måste emellertid komma ihåg, att många färdvägar, särskilt i de större städerna, är överbelastade eftersom tillståndet bland lokala allmänna kommunikationer gör det till ett mindre lockande alternativ. Bortsett från till intet förpliktande munväder till stöd för principen har EU knappast lagt fram några intelligenta lösningar på detta område.

Vad beträffar de högst kontroversiella extra långa lastbilar som går under beteckningen gigaliner finns det ingen rimlig anledning till att allmänheten ska betala priset i form av högre väghållningskostnader och ökade säkerhetsrisker på grund av möjliga besparingar för åkerierna. Om vi vill att miljöskyddet ska få en framträdande plats – och miljöargument framförs faktiskt för dessa gigantiska tunga transportfordon – krävs intensivare ansträngningar för att föra fram arbetet med miljövänliga framdrivningssystem. Europaparlamentet skulle kunna vara ett gott föredöme i detta hänseende med sina egna chaufförer och fordon.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Missnöjet med tillämpningen och resultaten av den europeiska transportpolitiken innebär inte ett förnekande av förbättringar som har gjorts, från säkerhet i samband med transporter till kvaliteten på tjänsterna eller i fråga om miljön.

Mycket återstår emellertid att göra.

Begränsningar i fråga om samhällsfinansiering tillhör huvudorsakerna till tillkortakommandena inom denna politik. Det enda sättet att undvika dröjsmål och åstadkomma en nyorientering när det gäller prioriteringar skulle vara genom att man antog nyskapande finansieringsformer, såsom partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn och subventionering av projekten genom medlemsstaterna.

Finansiering av europeiska transportprojekt genom samhällsmedel sker i begränsad omfattning. Därför bör sådan finansiering koncentreras på gränsöverskridande sträckor vilkas mervärde möjliggör förverkligandet av ett sammankopplat och driftskompatibelt traneuropeiskt transportnät.

Det är emellertid av grundläggande betydelse att undvika att skapa ett lappverk att nationella nät, och därför måste kommissionen i samarbete med medlemsstaterna säkerställa att den europeiska lagstiftningen på transportområdet genomförs och tillämpas.

Slutligen vill jag säga att ett förstärkt samarbete på europeisk, nationell, regional och lokal nivå är nödvändigt för att skapa ett samband mellan goda verksamheter och mellan transportpolitiken och andra politikområden på nations- och gemenskapsnivå när det gäller frågor om energi, miljö, turism och nyskapande.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), în scris. Domeniul transporturilor este esenţial pentru dezvoltarea economică a tuturor regiunilor Uniunii Europene, prin crearea de locuri de muncă, asigurarea liberei circulaţii a persoanelor şi a mărfurilor şi dezvoltarea întreprinderilor.

Calea navigabilă interioară Uniunii Europene formată din Rhin, canalul Main şi Dunăre scurtează distanţa dintre partea de nord-vest si partea de sud-est a Uniunii Europene cu aproape 4000 de kilometri, asigurând în acelaşi timp dezvoltarea unui mod de transport mai puţin poluant. Sper ca programele NAIADES şi Marco Polo II să sprijine mai mult statele membre să îşi dezvolte transportul naval.

Interoperabilitatea, interconectarea reţelelor europene de infrastructură şi dezvoltarea de terminale multi-modale vor contribui la o dezvoltare echilibrată a tuturor modalităţilor de transport.

Nu trebuie însa să uităm că una din cauzele schimbărilor climatice este poluarea datorată mijloacelor de transport. Este important că 70% din cele 30 de proiecte prioritare sunt dedicate transportului feroviar şi celui naval. Sper însa ca lista celor 30 de proiecte prioritare să fie extinsă în curând pentru a include mai multe proiecte ale noilor state membre şi pentru a fructifica ieşirea Uniunii Europene la Marea Neagra.

 
  
  

- Åtgärder mot hjärt- och kärlsjukdomar (B6-0277/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för resolutionen eftersom vi vet att verkligheten för hjärt- och kärlsjukdomar är ett bekymmer. Det är viktigt att öka kunskapen om hur man kan förebygga sjukdomarna. Därför är det viktigt att ta hänsyn till de åtgärder som resolutionen innehåller.

Vi vet att hälsa innebär fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande. Stora motsägelser återfinns dock i dagens stressiga samhälle, där det finns lite tid till återhämtning, till stunder med familjen och till vår fysiska hälsa och psykologiska balans. Därtill kan nämnas dålig kost och knapp tid för fysisk aktivitet plus förlorade rättigheter på arbetsplatsen, nämligen överhopning av arbete under arbetstid och rätt till färre semesterdagar, för att inte tala om arbetslöshet eller det överhängande hotet om arbetslöshet. Allt detta får allvarliga återverkningar på människors liv, på balansen i människors liv och följaktligen på spridningen av hjärt- och kärlsjukdomar.

Kampanjen för att medvetandegöra och förebygga hjärt- och kärlsjukdom bör dock inte bli någon täckmantel för att föra upp hälsa på gemenskapsnivå. Vad vi vill åstadkomma är att försvara den offentliga hälso- och sjukvården och se till att varje medlemsstat tar sitt ansvar för att underhålla och sköta denna för att trygga alla människors rätt till hälsa – vilket inte enbart ska vara förbehållet dem som har råd att betala för hälso- och sjukvård.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution vars syfte är att ta itu med dagens främsta dödsorsak i EU: hjärt-kärlsjukdomar. I resolutionen rekommenderas förebyggande strategier, kampanjer för att öka allmänhetens kunskap och främjande av en sund livsstil, och jag stöder allt detta.

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. (EN) Eftersom hjärt-kärlsjukdomarna svarar för mer än 40 procent av alla dödsfall i EU är det nödvändigt att vi omedelbart tar itu med denna fråga både på nationell nivå och på EU-nivå. Medlemsstaterna själva kan göra mycket genom att förbättra riskövervakningen, genom att utarbeta riktlinjer om förebyggande åtgärder osv. Men detta är uppenbart ett område där EU kan ge ett värdefullt bidrag genom att främja utbyte av information mellan medlemsstaterna. Jag välkomnar den uppmaning som framförs i resolutionen om inrättande av en databas som omfattar hela EU för att övervaka förekomst, dödlighet, sjuklighet och riskfaktorer när det gäller hjärt-kärlsjukdomar. En sådan databas kan åstadkomma mycket för att underlätta ett bättre förebyggande arbete på medlemsstatsnivå.

 
  
  

- Avtalet med Förenta staterna om passageraruppgifter (RC-B6-0278/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det färska avtalet mellan EU och Förenta staterna ger flygbolagen rätt att överföra data från passageraruppgifterna till Förenta staternas ministerium för inre säkerhet, United States Department of Homeland Security (DHS). Det minsta man kan säga om detta avtal är att det är oacceptabelt. Bland flera beklagliga punkter utmärker sig följande:

Dataöverföringen grundar sig på icke bindande garantier som ensidigt kan ändras av DHS när som helst.

Uppgifterna får användas för ospecificerade ändamål och den period som uppgifterna lagras kommer att förlängas från tre och ett halvt år till femton år. Dessutom finns det inte några som helst garantier för att uppgifterna verkligen kommer att raderas efter bevarandeperioden på femton år, det vill säga sju ”aktiva” år och åtta ”passiva” år.

Känsliga uppgifter (till exempel personlig information om ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religion eller livsåskådning och fackföreningstillhörighet samt övriga uppgifter om människors hälsa och sexualliv) kommer DHS att få tillgång till.

Avtalet hänvisar även till ett eventuellt system för passageraruppgifter på EU-nivå i en eller flera medlemsstater, vilket betyder att DHS även skulle kunna få tillgång till dessa uppgifter.

Med ett enda ord – oacceptabelt.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Jag är glad att EU har träffat ett avtal med Förenta staterna om överföring av passageraruppgifter. Jag inser att ett EU-avtal var nödvändigt innan interimsavtalet upphör. Jag beklagar dock att avtalet har stora brister inom områden av avgörande vikt för Europaparlamentet.

Minskningen av den uppgiftsmängd som överförs är endast en liten detalj. Bytet från PULL-systemet till PUSH-systemet är en bedrift från 2004 och skulle ha införts för länge sedan.

Jag är nöjd med att Förenta staternas dataskyddslagstiftning har utökats till att omfatta européer, därför att vi ville ha det på det sättet. Detta hotas dock av att det är frågan om icke bindande försäkringar, och inte ett juridiskt bindande avtal. Dessutom förbehåller sig DHS rätten att införa undantag, utan att precisera varför, beträffande datatillsynen.

Sluligen fördömer jag bristen på demokratisk kontroll, den avsevärt längre tidsperiod som personliga uppgifter får sparas, nämligen upp till 15 år, och avsaknaden av en, i vederbörlig ordning, utvärdering av avtalet. Vi begärde att dessa punkter skulle utgöra grunden för det nya avtalet om passageraruppgifter. Jag beklagar att rådet inte tog hänsyn till Europaparlamentets önskemål.

 
  
  

- Betänkande: Rosati (A6-0264/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag röstade för Dariusz Rosatis betänkande om årsrapporten 2007 om euroområdet, som har börjat debatteras i Europaparlamentet nu när det är absolut nödvändigt att uppmuntra andra medlemsstater att fortsätta sina ansträngningar att förbereda sig inför anslutningen till euroområdet.

Efter Malta och Cypern kommer man under nästa år att granska Slovakien inför anslutningen till euroområdet. Under ledning av den förra regeringen med Mikuláš Dzurinda i spetsen rankades Slovakien som en av de tio bäst förberedda nya medlemsstaterna inför införandet av euron. Med tanke på Litauens erfarenhet, vars anslutning föll enbart på grund av att man misslyckades med att matcha referensvärdet för inflationen, och uppmuntrad av Sloveniens anslutning till euroområdet den 1 januari 2007 tror jag att Slovakien kommer att inta en ansvarsfull hållning och säkerställa en hållbar efterlevnad av Maastrichtkriterierna.

När det gäller införandet av en gemensam europeisk valuta i de nya medlemsstaterna skulle jag återigen vilja rikta uppmärksamheten mot den skriftliga förklaring, som antogs av Europaparlamentet i oktober 2002, om behovet av att införa sedlar med en respektive två euro. Avsaknaden av sådana sedlar underminerar europeiska medborgares förmåga att till fullo uppskatta det högre värdet av eurocent, eftersom en medborgares månadslön i till exempel Slovakien endast uppgår till några hundra euro.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Dariusz Rosatis initiativbetänkande om kommissionens årsrapport 2007 om euroområdet. Inledningsvis välkomnar jag den tekniska och finansiella framgången med euron och euroområdets smidiga fungerande. Jag gratulerar Slovenien – som jag hoppas snart kommer att ha min vän, Alojz Peterle, som president, vilket gör honom till nästa ordförande för rådet – till att landet kvalificerade sig för inträde i euroområdet den 1 januari 2007, och jag önskar Cypern och Malta samma framgång den 1 januari 2008.

Det börjar bli absolut nödvändigt, vilket Frankrikes president Nicolas Sarkozy regelbundet påpekar, att förbättra euroområdets fungerande, både när det gäller strukturerna och den praktiska ekonomiska styrningen. Likaså måste vissa medlemsstater, däribland Frankrike, dra fördel av det positiva ekonomiska klimatet för att få ordning på sina offentliga finanser. Slutligen måste Ekonomiska och monetära unionen (EMU) brådskande samråda med Europeiska centralbanken (ECB) för att skapa mer kontinuitet mellan valutapolitiken, tillväxten och sysselsättningen enligt bestämmelserna i fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Jonathan Evans (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det brittiska konservativa partiet är bestämt emot att Storbritannien och Nordirland ska ingå i euroområdet och enligt gängse bruk har vi avstått från slutomröstningen om Rosati-betänkandet. Vi är emellertid vaksamma när det gäller behovet av en sund penningpolitik inom EU:s handelsområde och vi motsätter oss i synnerhet försöken att använda penningpolitiken för politiska ändamål.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I betänkandet ”välkomnar [Europaparlamentet] den gynnsamma ekonomiska utveckling som uppnåtts under 2006” inom euroområdet, men man lyckas inte dölja att vissa problem och risker har att göra med euroområdets framtida utveckling. Sanningen är att vinsterna, som en procentsats av BNP, ligger på en av de högsta nivåerna någonsin, samtidigt som lönebildningen fortsätter att avta och inte öka i linje med arbetsproduktiviteten. Med andra ord går produktivitetsvinsterna fortfarande till arbetsgivarna.

I betänkandet utelämnas sociala spänningar och inte mycket ordas om den ökande ojämlikheten och fattigdomen inom EU, om alltmer osäkra anställningar och om höga arbetslöshetssiffror. Det blir allt svårare att rättfärdiga nya lönefrysningar och begära åtstramningar när de ekonomiskt och finansiellt starka grupperna som vanligt fortsätter att skörda frukterna av välståndet.

Faktum är att det som man försöker överskyla är att huvudfrågan just nu i den ekonomiska cykeln är att få lönerna att växa och de offentliga investeringarna att öka för att stimulera efterfrågan. Det är just detta som betänkandet inte lyckas dölja, istället insisterar man på argumentet med budgetkonsolidering och prisstabilitet. Med andra ord, mindre offentliga investeringar och mer återhållsamma löner.

Vi förkastar strategin, och därför röstar vi emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Betänkandet ger en god bild av hur EMU går hand i hand med skapandet av en EU-stat. I betänkandet efterlyses en närmare samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik. Euroområdets externa representation anses behöva stärkas och den interna samordningen på världsarenan förbättras.

Samtidigt konstateras att bland annat utvecklingen när det gäller konkurrenskraften går åt olika håll inom euroområdet och att eurons värdestegring mot bland annat US-dollarn har skapat olika effekter i olika medlemsstater beroende på deras ekonomiska strukturer och elasticiteten i tillverkningsindustrin. Betänkandet erinrar också om att ECB:s penningpolitik aldrig kan vara helt i samklang med situationen i en viss medlemsstat.

Just dessa ovanstående faktorer var något som framhölls som argument av nej-sidan i folkomröstningen om EMU i Sverige 2003 och som vann gehör bland en stor majoritet av de svenska väljarna.

Jag kan bara konstatera att nej-sidan i folkomröstningen argumenterade helt korrekt när man påpekade att EMU är ett stort steg på vägen mot ett Europas förenta stater.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag skulle vilja rösta för Rosatis betänkande om granskningen av läget i euroområdet under 2007.

Professor Rosati har utarbetat ett utmärkt betänkande. Det kommer säkerligen att utgöra en bra grund för att diskutera det allmänna ekonomiska läget inom euroområdet, de ytterligare åtgärder som måste vidtas och vilka utmaningar vi står inför.

Under 2006 hade euroområdet en dynamisk tillväxt när det gäller export. Vi återupplevde ett uppsving när det gäller inhemsk efterfrågan, snabbare tillväxt av BNP och minskade arbetslöshetssiffror. Två miljoner nya arbetstillfällen skapades och inflationstakten var fortsatt stabil. Under tiden minskade budgetunderskottet.

Samtidigt har de största ekonomierna fortfarande stora budgetunderskott, vilket noterades i betänkandet. Om man inte lyckas upprätthålla budgetdisciplinen kan detta leda till strängare penningpolitik och ökade olikheter när det gäller ekonomisk tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft mellan medlemsstaterna.

Föredraganden noterade mycket riktigt att strukturella reformer behövs, liksom verksamhet vars syfte är att utveckla konkurrensen och öppna upp tjänstemarknaden, vilket skulle kunna få en gynnsam inverkan på tillväxten och skapandet av nya arbetstillfällen.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), în scris. Am votat pentru raportul Rosati privind "zona Euro" şi felicit raportorul.

Consider că introducerea euro a determinat o mai mare coeziune între cele 318 milioane de cetăţeni ai Uniunii Europene care utilizează această monedă în viaţa de zi cu zi. Creşterea economică realizată precum şi creşterea gradului de angajare (aproape 2 milioane de noi locuri de muncă) din această zonă sunt dovezi clare că Uniunea Economică şi Monetară a contribuit la stabilitatea macroeconomică a statelor aderente.

Felicit Slovenia pentru aderarea la zona euro începând cu 1 ianuarie 2007. Raportorul propune reanalizarea criteriilor de convergenţă în cazul noilor state membre, având în vedere că inflaţia ar putea face o parte din procesul de relansare economică, dar subliniază că acestea trebuie aplicate conform Tratatului. De asemenea, este nevoie de o mai buna coordonare în domeniul politicii de schimb valutar.

În ciuda performanţelor zonei euro, totalul cheltuielilor pentru cercetare şi dezvoltare ale statelor din zona euro nu depăşeşte 2% din PIB, ceea ce este sub ţinta de 3% stabilita de Strategia de la Lisabona.

Statele din zona euro trebuie să reprezinte un model de dezvoltare economică şi socială pentru celelalte state membre ale Uniunii Europene.

 
  
  

- Betänkande: Mitchell (A6-0266/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag lade ned min röst i omröstningen om Gay Mitchells initiativbetänkande om ECB:s årsrapport för 2006. Jag är mycket angelägen om ECB:s oberoende eftersom vår ekonomiska och monetära historia lär oss att vi aldrig får anförtro den monetära kontrollen till politikerna igen. Jag anser emellertid att man i betänkandet inte behandlar problemet med att Europeiska centralbankssystemet (ECBS) inte fäster tillräcklig uppmärksamhet vid den ekonomiska tillväxten på lämpligt sätt. Vi får inte glömma att det i artikel 105 i EG-fördraget anges att ECBS ska stödja den allmänna ekonomiska politiken i gemenskapen, utan att åsidosätta målet för prisstabilitet, i syfte att bidra till att förverkliga gemenskapens mål enligt artikel 2. Detta innebär särskilt att främja en väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, och en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens. Även om vi behöver en solid euro för att skydda våra tillgångar, får euron inte vara alltför stark så den hindrar utvecklingen av en varaktig ekonomisk tillväxt, särskilt på exportområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jonathan Evans (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det brittiska konservativa partiet motsätter sig helt att Förenade kungariket ansluter sig till euroområdet, och i överensstämmelse med normal praxis har vi lagt ned våra röster vid slutomröstningen om Mitchellbetänkandet. Trots detta är vi ytterst observanta när det gäller behovet av en sund valutapolitik i EU-handelsblocket, och vi motsätter oss särskilt alla försök att låta valutapolitiken tjäna politiska syften.

 
  
  

- Betänkande: Rosati (A6-0264/2007) och Mitchell (A6-0266/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Jag har två anmärkningar på de två betänkanden som vi har röstat om idag, som handlar om Europeiska centralbankens arbete och euroområdet.

För det första får man intryck av att ingenting kontrolleras när det gäller den gemensamma valutan. Förvisso finns det en gemensam valuta, men än sen då? Den leder inte till tillväxt – de budgetreformer och strukturella reformer som sammankopplas med valutan förväntas istället göra det – i högre grad än vad det leder till konvergens av de ekonomiska cyklerna, resultaten och de räntesatser som fastställts av bankerna. När det gäller EU:s penningpolitik kan man bara fortsätta att beklaga att den misslyckats med att uppfylla medlemsstaternas behov inom euroområdet, att Europeiska centralbanken åtta gånger på 18 månader har höjt styrräntan, att de har suspekta motiv till detta och att det fortfarande saknas en växelkurspolitik.

Framförallt kan man notera, och detta är min andra anmärkning, att trots förfarandet – som jag anser vara obefogat – att reformera fördragen finns det inte något som helst tvivel om att man kan ifrågasätta den här politikens fastställda målsättning som går ut på att slutligen tvinga den Europeiska centralbanken i Frankfurt att stödja tillväxt och sysselsättning framför det ideologiska skapandet av ett europeiskt monetärt område. Nicolas Sarkozy, som vid det här tillfället innehar rollen som finansminister, verkar inte kunna föra situationen framåt.

 
  
  

- Palestina (RC-B6-0268/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om läget i Mellanöstern.

Jag är fortfarande mycket bekymrad över den humanitära situationen för hela den palestinska civilbefolkningen. Praktiska åtgärder – som att betala tillbaka all skatt, att delvis upphäva de 500 barriärerna på Västbanken och öppna upp gränsövergångarna på Gazaremsan för internationellt bistånd – måste vidtas för att förbättra levnadsförhållandena för alla palestinier.

Som fransk ledamot i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet skulle jag vilja uppmana Europaparlamentet och det internationella samfundet att göra allt de kan för att se till att humanitärt bistånd och katastrofhjälp når fram till folket i Gaza.

Slutligen skulle jag vilja uppmana till återupptagande av den inre politiska dialogen bland palestinierna, en dialog som måste syfta till att bilda en ny regering i en anda av försoning och nationell enhet, för att förhindra geografisk och politisk uppdelning av Västbanken och Gaza.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen där Hamas maktövertagande i Gaza fördöms. Jag stöder särskilt det eftertryckliga kravet att den nuvarande krisen inte får användas som en förevändning för att bromsa ansträngningarna att nå en varaktig fred.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Situationen i Palestina ger upphov till stor oro. Förutom att bevisa att kärnpunkten i frågan inte är Israel – vilket man har sagt många gånger – visar den också på två beklagliga sanningar. Å ena sidan att det finns grupper som är beredda och villiga att göra vad som helst för att få makten och använda den på ett våldsamt sätt, och å andra sidan att den palestinska myndigheten, eftersom myndighetens själva överlevnad är hotad, är en partner som man inte kan ingå överenskommelser med och som inte klarar av att få ordning i eget hus.

Det vi alla behöver – Mellanöstern, Israel och EU – är att ha en partner på andra sidan förhandlingsbordet som är tillräckligt pålitlig att förhandla med och kraftfullt kan genomföra det man enats om. Utan detta kan vi inte föra framgångsrika fredsförhandlingar. Men det är omöjligt att enas om fred och säkerhet utan beslutsamhet. Vårt entydiga mål måste vara att garantera det två staternas fredliga och säkra samexistens. För att åstadkomma detta måste vi inse vilka de verkliga hindren för freden och säkerheten är i stället för att lägga skulden på andra som vi så ofta gör, som om alla åtgärder vore jämförbara.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Vi kommer att rösta mot förslaget till resolution om situationen i Mellanöstern.

Europaparlamentets resolution om situationen i Mellanöstern försöker genom skenheligt jubel att dölja EU:s imperialistiska politik i området. Den förtiger EU:s omfattande ansvar, politiken att jämställa förövare med offer och EU/USA:s och Natos imperialistiska inblandning som leder till ett vidmakthållande av Israels ockupation av palestinska territorier och till att den israeliska regeringens brott mot det palestinska folket får fortgå.

USA/Natos och EU:s imperialistiska inblandning till förmån för ett ”nytt Mellanöstern” och för Israels riskfyllda politik i området bär hela ansvaret för den farliga situationen i de palestinska territorierna, i Libanon och i regionen som helhet. Den israeliska ockupationsarméns tillbakadragande från de palestinska territorierna, bildandet av en oberoende palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad och ett slut på den imperialistiska inblandningen i länderna i Mellanöstern är grundläggande krav från det kämpande folket i området.

 
  
  

- Läget i Pakistan (RC-B6-0279/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots att resolutionen tar upp några av de viktigaste frågorna i den nuvarande situationen i Pakistan tjänar den här röstförklaringen enbart till att betona att innehållet effektivt döljer den pakistanska regeringens deltagande i invasionen och utelämnar Förenta staternas och dess allierades ockupation av Afghanistan och Natos efterföljande så kallade avlösning. Ingenstans omnämns de påtryckningar som Pakistans regering redan har erkänt att den varit utsatt för från Förenta staterna och deras europeiska allierade för att underlätta vid attacken mot Afghanistan. Inte heller nämns de bombningar som genomförts av Nato vid gränsen mellan Afghanistan och Pakistan och som har lett till att många oskyldiga civila dödats på båda sidor om gränsen.

Ett fall av dubbelmoral...

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Bara på grund av att Europa, Förenta staterna och världen i allmänhet behöver Pakistans samarbete i den viktiga kampen mot terrorismen, och i synnerhet mot al-Qaida, betyder inte det att Pakistans regering, som idag är ett verkligt presidentstyre, har vårt ovillkorliga stöd. Tvärtom. Demokratins grundläggande värderingar och dess principfasta karaktär är värda att försvara och det är i denna anda som EU kommer att sköta sina relationer med Pakistan, särskilt i valtider. Med detta sagt är det likväl nödvändigt att betona att de aktuella händelserna i den röda moskén bevisar – som om det skulle behövas fler bevis – att radikal islamism är ett mycket verkligt, mycket farligt och mycket aktivt hot.

 
  
  

- Betänkande: Meijer (A6-0214/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) Det Makedonien som jag lärde känna för första gången 1962 stoltserade med många kännetecken som härstammade från tidigare århundraden, med traditionella stugor, grusvägar, transport med häst och vagn, traditionell klädsel och olika etniska grupper som levde sida vid sida med varann. Makedonien 45 år senare är ett resultat av långtgående utveckling sedan dess.

Under 1990-talet begick EU, som jag ser det, allvarliga misstag när Jugoslavien oundvikligen föll samman. Splittringen förnekades alltför länge och när den väl erkändes valde vi att strunta i den återstående etniska mångfalden. I vissa fall erkändes fel gränser, militära medel spreds i onödan och ett beslut om olämplig inblandning fattades. Skadan begränsades proportionerligt i Makedonien. Som föredragande hoppas jag att jag kan bidra till fred, demokrati, försoning och framsteg i landet. De 558 röster som kammaren stödde mitt betänkande med är ett steg i rätt riktning mot Makedoniens anslutning till EU, en anslutning som tidigare utlovades men som än så länge har misslyckats. Jag hoppas att vi i nästa årsrapport kommer att kunna läsa att viktiga hinder för anslutningen har undanröjts och att rådet har inlett anslutningsförhandlingarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Vi röstade emot betänkandet, inte bara på grund av att vi motsätter oss EU och f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens integrering i EU, utan även eftersom vi anser att EU:s inblandning på ett riskfyllt sätt komplicerar situtationen i området och undergräver förfarandena för att finna en ömsesidigt och gemensamt acceptabel lösning inom FN:s ramar.

Vi fokuserar inte på namnet, i den mån det är en geografisk beteckning och man har strukit alla hänvisningar till minoriteter och alla åsikter som anspelar på irredentism.

Roten till problemet är imperialistplanerna, EU:s, Förenta staternas och Natos inblandning på Balkan och den ändrade gränsdragningen. Integreringen av f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och andra Balkanländer i EU och Nato kommer att skapa nya problem på befolkningens bekostnad. De historiska förbindelserna mellan vårt land och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, framsteg när det gäller frågorna om Egeiska havet och Cypern bevisar att EU, Nato och Förenta staterna inte är någon garanti för fred och säkerhet. Tvärtom undergräver de nationellt oberoende och försätter vårt land och övriga länder i området i farliga situationer.

Ny demokrati, Panhellenska socialistiska rörelsen (PASOK), Synaspismos och folkliga ortodoxa samlingspartiet (Laos) missleder folket med billig patriotism när det gäller namnfrågan, samtidigt som de tillämpar en låt-gå-politik när det gäller imperialisterna som är ansvariga för situationen på Balkan.

Vårt folk och folket i området kan...

(Texten utgår eftersom det maximala antalet ord på 200 har överskridits.)

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade inte för Meijer-betänkandet i dess slutgiltiga form, eftersom jag ville att större hänsyn skulle tas till den grekiska sidans ståndpunkter och känslor och till de bilaterala förhandlingarna om namnet på vårt grannland, förhandlingar som för närvarande har kommit igång under FN:s beskydd.

Jag är mycket rädd för att det historiska tillfället att nå en tillfredsställande kompromiss med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, med en sammansatt beteckning som är acceptabel för båda sidorna, gick oss ur händerna en gång för alla 1992. Mitt parti fortsätter att stödja en lösning i form av en sammansatt beteckning som är acceptabel för båda parter och alla relevanta och konstruktiva initiativ. Vi anser i alla fall inte att namnet på grannlandet är av central prioritet för vår utrikespolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Jag röstade emot betänkandet från min ledamotskollega inom gruppen, Erik Meijer, om ”f.d. jugoslaviska republiken Makedonien” eftersom utskottet för utrikesfrågor mot föredragandens vilja infogade följande formulering i punkt 3 i betänkandet: ”Europaparlamentet lovordar den makedoniska regeringen för det samarbete den visat i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), särskilt dess medverkan i EU-operationen Althea och dess beredvillighet att bidra till utvecklingen av såväl ESFP:s kapacitet som framtida civila och militära krishanteringsuppdrag i EU:s regi.”

Detta är en katastrofal inställning. I punkten välkomnas ”GUSP”, som i själva verket innebär en militarisering av EU. Den antagna formuleringen tvingar ett eventuellt kandidatland att delta i EU:s militära gren och att beväpna sig för att bidra till utvecklingen av ”ESFP:s kapacitet”. I punkten välkomnas operation Althea. Operation Althea symboliserar bland annat det ekonomiska mygel som försiggår i samband med EU:s militära uppdrag genom mekanismer, såsom Atenmekanismen, som inte omfattas av parlamentarisk kontroll. Europaparlamentet bör inte stödja åtgärder vars syfte är att vidmakthålla militariseringen av EU. Resten av betänkandet är bättre än parlamentets vanliga betänkanden om Balkanländerna.

 
  
  

- Trips-avtalet och tillgång till läkemedel (B6-0269/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för resolutionen om Trips-avtalet och tillgång till läkemedel.

Jag anser att tillgång till farmaceutiska produkter till överkomliga priser i fattiga utvecklingsländer och i de minst utvecklade länderna är ett avgörande villkor när det gäller att formalisera de utvecklingsmål som EU har satt upp. Jag anser att tillhandahållandet av dessa läkemedel skulle bidra till att minska fattigdomen, öka människors säkerhet samt främja mänskliga rättigheter och en hållbar utveckling. Därför bör EU:s politik vara inriktad på att maximera tillgången till läkemedel till överkomliga priser i utvecklingsländerna.

Slutligen skulle jag vilja uppmana rådet att stödja de utvecklingsländer som utnyttjar de flexibiliteter som ingår i Trips-avtalet och som erkänns i Dohaförklaringen, så att det går att tillhandahålla livsviktiga läkemedel till överkomliga priser som en del av ländernas nationella folkhälsoprogram.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Efter Dohaförklaringen har tillämpningen av den mekanism som avsåg att göra läkemedel tillgängliga blivit ett misslyckande och har framför allt fungerat som en bortförklaring för att kunna inkludera mindre utvecklade länder, särskilt i Afrika, i näringslivets vinstintressen i syfte att liberalisera världshandeln.

De stora läkemedelsmonopolen har ingen lust att förlora sina enorma vinster, som kommer från patent och den ansenliga hälsoindustrin.

Därmed berövas miljontals människor rätten till hälsa. Den forskning som bedrivs för att finna botemedel är inriktad på lindringsmedel eller palliativ vård, eftersom det blir mer lönsamt med pågående sjukdomstillstånd. Kapitalismen kommersialiserar liv.

Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) gör lån och bistånd villkorliga i och med privatiseringen och liberaliseringen av nationella sjukvårdssektorer som mer och mer styrs av stora multinationella aktörer.

Hälsa får inte ingå i Världshandelsorganisationens (WTO) myndighetsområde, eftersom det är det ledande organet för konkurrens och handel.

Vi måste trygga varje lands rätt att garantera rätten till hälsa.

Den offentliga sektorn spelar en oersättlig roll för att trygga denna rättighet genom att tillhandahålla förebyggande och primär hälso- och sjukvård och för att främja forskning som gagnar alla, men även när det gäller att tillverka läkemedel och vacciner utan restriktioner med patent och andra typer av licensieringar som begränsar folks tillgång till livsviktiga varor och tjänster.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen där det krävs att mer ska göras för att utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna ska få tillgång till läkemedel. Jag anser särskilt att rådet bör stödja de utvecklingsländer som utnyttjar de flexibla möjligheter som TRIPS-avtalet innebär. Vidare stöder jag det krav som framförs i resolutionen om att kommissionen och medlemsstaterna bör tillhandahålla ekonomiskt bistånd för lokal tillverkning av läkemedel i utvecklingsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (ITS), skriftlig. – (FR) Att para ihop läkemedel och fattiga länder i söder ställer till med problem när läkemedelslaboratoriernas immaterialrätt och människors rätt till hälso- och sjukvård ska förenas.

På Världshandelsorganisationens (WTO) toppmöte i Hongkong nåddes en överenskommelse, vars resultat kommer att visa sig inom områdena tuberkulos, malaria och aids. Läkemedel, oavsett om de är generiska eller ej, är inte tillgängliga för folken.

Innehållet i denna djärva lösning förutsätter dock att konceptet ”mänsklighetens gemensamma arv” från 1960-talet har tagits upp här.

Allvarliga sjukdomar sprids över hela världen när folk flyttar och reser. Sjukdomarna kan drabba mänskligheten, vilket vi fick erfara i och med sars och fågelinfluensan. Eftersom sjukdomarna sprids över hela världen behöver vi därför läkemedel med spridning över hela världen.

Läkemedel som används för att behandla världsomspännande sjukdomar måste beviljas ett så kallat patent för mänsklighetens gemensamma arv.

Dessa 2000-talets patent skulle få en öppen rättslig status, i likhet med den skatt som betalas från mellanstatliga bidrag. En idé kunde vara ”offentlig–privata partnerskap” som inkluderar ”multinationella läkemedelsföretag och Världshälsoorganisationen” eller myndigheter. En annan idé kunde bestå av ett ”företag” med internationell status av den typ som avtalats vid exploatering av havsbotten.

Det viktiga är den innovativa principen om världsomspännande riskhantering för världsomfattande pandemier.

 
  
  

- Den demokratiska kontrollen av genomförandet av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (B6-0310/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. (DE) Dagens resolution är redan den fjärde inom loppet av några månader och det visar betydelsen av parlamentarisk kontroll av utgifter för utvecklingssamarbete. EU måste i sitt utvecklingssamarbete prioritera att millennieutvecklingsmålen uppnås. Det är beklagligt att många landstrategidokument inte inriktas tillräckligt på att bekämpa fattigdomen. Kommissionen bör ge Europaparlamentet information om vilka effekter den planerade verksamheten har för insatserna för att bekämpa fattigdomen.

 
  
  

- Betänkande: Kamiński (A6-0217/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag var tacksam över att förslagen som lagts fram av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna inte hade stoppats, då de har konsoliderat den politiska gest som förmedlas genom betänkandet. Vi vet alla att anslutningsförhandlingarna med Ukraina inte kan inledas direkt, utan snarare påbörjas under de kommande tio åren eller ännu längre tid, trots att alla här, med undantag för extremistpolitikerna, vill att Ukraina ska ansluta sig. Jag vägrar att inge falska förhoppningar och välkomnar därför de vettiga ändringsförslagen till betänkandet. Detta kommer att utgöra en viktig signal för demokratisk verksamhet före valen i Ukraina och det kommer i synnerhet att bidra till att avtalet om förstärkt ekonomiskt samarbete kan slutas, vilket är ett mycket påtagligt steg mot integrationen med EU. Jag skulle vilja tacka Michal Tomasz Kamińsky och Elmar Brok för deras beredvillighet att genomföra kompromissen.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Betänkandet från vår ledamotskollega Michal Tomasz Kamińsky är ett resultat av reflektionerna om EU:s framtida form och huruvida vi kommer att lyckas skapa ett EU som grundar sig på kristna principer.

Vad betyder Ukraina för EU? Jag anser att Ukraina är en av EU:s viktigaste strategiska partner och därför känns det tillfredsställande att Europaparlamentet i och med betänkandet sträcker ut en hjälpande hand till Kiev. Det är endast utsikterna om en framtid inom EU som kan hjälpa Ukraina att fortsätta med reformeringsprocessen. Betänkandet är det första officiella dokument som ger Ukraina, och i synnerhet de EU-vänliga och demokrativänliga krafter som finns där, en positiv och konstruktiv signal som uppmuntrar landet, tre år efter den orange revolutionen, att slutföra arbetet för att integrera sig med EU.

Det gladde mig att kunna rösta för betänkandet och som ledamot i delegationen till den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ukraina kommer jag att arbeta för att genomföra detta. De tidigare kommunistländerna, som har upplevt ett totalitärt förflutet och vet hur utmanande och svårt det är att uppfylla samtliga kriterier för att få ansluta sig till EU:s familj, visar särskild solidaritet med Ukraina och ger en garanti för att dörren till EU-hemmet för alltid kommer att stå vidöppen för Ukraina.

 
  
MPphoto
 
 

  Elmar Brok (PPE-DE).(DE) Fru talman! Jag skulle vilja framföra en muntlig röstförklaring på min grupps vägnar.

Ukraina är ett viktigt europeiskt land, vars demokratiska, konstitutionella, ekonomiska och sociala utveckling måste stödjas, inte minst i EU:s eget intresse.

Ett förstärkt avtal mellan Ukraina och EU är en viktig åtgärd för att uppnå detta.

Vi är nu i behov av många praktiska åtgärder, till exempel anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO), ett frihandelsområde, en stärkt grannskapspolitik och ett slags Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Folket i Ukraina måste få veta att demokratin är till nytta för dem.

I vilken utsträckning EU kan erbjuda utsikter om en framtid inom unionen beror inte enbart på Ukrainas förmåga att reformera sig, utan även på EU:s förmåga att reformeras.

Ukrainas befolkning har inget behov av löften som är orealistiska eller som inte resulterar i något när det gäller praktiska framsteg inom en överskådlig framtid.

Därför kan inget bindande löfte om ett EU-medlemskap avges i dag, men möjligheten ska heller inte uteslutas.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Vi har antagit ett oerhört viktigt betänkande om det förhandlingsmandat som rör det nya förstärkta avtalet mellan Europeiska gemenskapen, dess medlemsstater och Ukraina.

Jag är övertygad om att detta stora och vackra land kommer att bli medlem i EU i framtiden. Detta kommer att ske under förutsättning att landet fortsätter att bana väg för sociala, ekonomiska och politiska reformer och fortsätter att stärka demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Vi bör fördjupa förbindelserna med vår östliga granne, särskilt när det gäller ekonomiska och kulturella frågor. Vi bör utveckla ungdomsprojekt samt främja studentutbyten och akademiska utbyten. Det är otroligt viktigt för oss att stödja integrationen av Ukrainas energisektor med EU:s energimarknad. Det är hög tid att EU blir mer öppet mot Ukraina. Det antagna betänkandet är ett bra exempel på denna inställning.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Rogalski (UEN). – (PL) Fru talman! Michal Tomasz Kamińskis betänkande om förhandlingsmandatet för det nya förstärkta avtalet mellan EU, dess medlemsstater och Ukraina är ett stort steg mot att föra unionen och Ukraina närmare varandra. Det är emellertid synd att betänkandet har utarbetats så sent. Rädsla för Ryssland och landets planer, även de som inkluderar Ukraina, har inneburit att en ny järnridå har skapats, men den här gången vid Ukrainas västra gränser. Det är på tiden att detta förändras.

Enligt mig borde Ukraina, i stället för Turkiet, prioriteras när det gäller EU-medlemskap. Ukraina är ett europeiskt land, men det är inte Turkiet. Ukraina är en del av den europeiska kulturen och staten grundas på rättsstatsprincipen. Dessutom erkänner Ukraina samtliga medlemsstater inom EU. Turkiet erkänner till exempel inte Cyperns självständighet. Därför bör Ukraina prioriteras i stället för Turkiet, vars kultur är främmande för oss, när det gäller framtida anslutningsförhandlingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki (UEN). – (PL) Fru talman! Jag vill betona att Michal Tomasz Kamińskis betänkande är det viktigaste uttalande som Europaparlamentet har gjort under det här sammanträdet. Det kommer vid en särskilt lämplig tidpunkt, trots att det för närvarande råder brist på politisk stabilitet i Ukraina. Vi, nämligen EU, sänder ut en tydlig och begriplig signal. Vi visar att vi är enade och att vi bjuder in dem till ett nära samarbete med oss i framtiden och, när tiden är mogen, att vi förmodligen kommer att erbjuda dem att ansluta sig till oss.

Detta sänder ut signaler till alla EU-vänliga och västvänliga politiker i Ukraina om att det är värt att investera i reformer, utveckla demokratin och förändra landets framtoning. Jag skulle också vilja betona att Europaparlamentets röst är särskilt viktig ur moralisk synvinkel på grund av att vi vänder oss till ytterligare ett land som befunnit sig inom Sovjetzonen, inom USSR.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Betänkandet om Ukraina innehåller återkommande aspekter som dyker upp när frågan om förbindelserna mellan EU och östeuropeiska länder kommer på tal. Ett exempel är rekommendationen om att fördjupa den inre reformen för att länderna ska anpassa sig helt och hållet till EU:s nyliberala doktrin.

I detta fall uppges den huvudsakliga målsättningen vara att gradvist integrera Ukrainas ekonomi med EU:s inre marknad, vilket borgar för att skapa en konkurrenskraftig marknadsekonomi (med tonvikt på energisektorn) och man bör se till att det finns ett nära samarbete mellan Ukraina och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. I detta resonemang skulle vi dessutom kunna lägga till bristen på verklighetsförankring (och om möjligt minnesförlust) när det gäller eventuella spår som skulle kunna fungera som en påminnelse om vilka framsteg som civilisationen gjort efter världens första erfarenhet av att bygga upp socialistsamhället.

Trots de ambitioner som de ledande krafterna inom Förenta staterna, Nato och EU har för landet – vars strategiska betydelse i Europa är särskilt viktig – kommer dessa krafter alltid att bli tvungna att möta de i Ukraina som motsätter sig dem. Därav vikten av att visa solidaritet med Ukrainas befolkning och med de nyligen genomförda demonstrationerna i Odessa, då man protesterade mot Förenta staternas/Nato:s militärövning Sea Breeze 2007 i Ukraina.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om Ukrainas utsikter till EU-medlemskap. Jag stöder kravet på en lösning av den nuvarande krisen, att regeringen ska ta itu med korruptionsproblemen och ytterligare integrera landets energimarknader med unionen.

 
  
  

- Betänkande: Geringer de Oedenberg (A6-0241/2007)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi beklagar att våra förslag avslogs, där vi

- rekommenderar att, förutom att uppmärksamheten riktas mot den specifika situationen för de regioner som påverkas av den så kallade ”statistiska effekten”, vars finansiering det har gjorts neddragningar i under den nuvarande budgetramen, bör behovet av granskning lyftas fram så att regionerna kan få lika stort stöd som de skulle ha fått om urvalskriterierna hade grundats på EU-15,

- kräver att kommissionen skyndsamt preciserar innehållet i ”starkare partnerskap”, som kommissionen tillkännagav för de yttersta randområdena, och även inför permanenta, flexibla och lämpligt finansierade riktlinjer och åtgärder som kan anpassas till behoven i varje region och som bidrar till att motverka de permanenta begränsningar för utvecklingen som de står inför,

- dessutom uppmanade vi kommissionen att undersöka nya sätt för att utvärdera olika aspekter av regional utveckling, som inte enbart grundas på BNP per capita utan även på andra indikatorer som arbetslöshetstal och kvantitativa och kvalitativa indikatorer av social natur (till exempel fattigdomstal, utbildningsnivå och löneskillnader), samtidigt som den metod som tillämpas för att beräkna köpkraftsparitet finslipas genom att bättre regionala och nationella indikatorer utvecklas.

 
  
MPphoto
 
 

  Miloš Koterec (PSE), skriftlig. (SK) Jag har till fullo stöttat betänkandet som föredraganden föreslagit. Jag instämmer särskilt i att det finns ett behov av att vidta kraftfulla åtgärder för att eliminera de allvarliga bristerna när det gäller utvecklingen av EU:s fattigaste regioner, som många områden i Slovakien tillhör. Jag skulle vilja understryka att sådana regioner kräver särskilt stöd med tanke på deras beständiga institutionella, administrativa och ekonomiska svårigheter.

Jag skulle vilja upprepa att det är ytterst viktigt att undvika samma misstag som begicks i de gamla medlemsstaterna och som även upprepades i de nya medlemsstaterna under 2004–2006. Jag uppmanar kommissionen att utarbeta en sammanställning med bästa och sämsta metoder och en omfattande lista med konkreta fallstudier, vilket bland annat bör minska risken för att gemenskapens hjälp blir missriktad i vissa regioner. Det är också viktigt för medlemsstaterna att välja det bästa tillvägagångssättet och utnyttja naturtillgångarna och de kulturella rikedomarna i de fattigaste regionerna för att försöka göra dem till attraktiva områden för investerare. Inom detta område kan innovativa synsätt spela en viktig roll.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Trots att det ofta hävdas att det finns en så kallad EU-kris har en av de riktlinjer som definierar principer, värden och strategier lyckligtvis inte tagits upp. I allmänhet står både medborgare och politiska ledare fast vid tron att insatserna för sammanhållning motsvarar ett behov av solidaritet mellan partner i samma samhälle, samtidigt som det också representerar en investering när det gäller att sprida villkoren för ekonomisk tillväxt i allmänhet, som vi är en del av.

Det finns emellertid två punkter som måste tas upp. För det första är det nödvändigt att betona frågan om statistisk differens. Det finns flera regioner som statistiskt sett har blivit rikare än de faktiskt är enbart som en följd av utvidgningen. Att förneka dem gemenskapens stödram skulle inte bara vara orättvist, utan även ett misstag med hänsyn till de politiska mål som ställts upp så här långt. För det andra är det viktigt att sammanhållningspolitiken anpassas till den nya ekonomiska verkligheten. Orsakerna till underutveckling och fattigdom, eller med andra ord de faktorer som bidrar till en sådan situation, är annorlunda i dag – därav behovet av att skräddarsy och anpassa politiken så att den nuvarande finansieringen inte bara påverkas av gamla obalanser.

 
  
MPphoto
 
 

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag är tacksam gentemot Lidia Joanna Geringer de Oedenberg för att hon har gått med på att stödja mina ändringsförslag som syftar till att återigen påpeka att de flesta yttersta randområdena fortfarande är bland de fattigaste regionerna i EU.

I detta avseende fastslås det i artikel 299.2 i EG-fördraget att gemenskapen måste anpassa sin politik och besluta om särskilda åtgärder som är utformade för att gynna de yttersta randområdena med tanke på deras permanenta och kombinerade strukturella och geografiska handikapp.

Jag stöder den strategi som unionen tagit fram för att hjälpa sina yttersta randområden, men jag uppmanar kommissionen att skyndsamt förtydliga innebörden i ”starkare partnerskap” som den har antagit – inte minst när det gäller förbättringen av regionernas konkurrenskraft – och handlingsplanen för det utvidgade grannskapet.

De strukturåtgärder som genomförts i de yttersta randområdena skulle få ännu större inverkan om kommissionen visade större flexibilitet genom att gå med på att, när så är nödvändigt, göra sig av med vissa av gemenskapens så kallade dogmer och genom att ta större hänsyn till regionernas särskilda karaktärsdrag.

Jag ser fram emot det nya meddelandet om de yttersta randområdena, som kommissionen har lovat ska komma i år, och hoppas att detta kommer att blåsa nytt liv i de regioner som lider av handikapp som orsakats av deras avsides belägna läge.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det grekiska kommunistpartiet är starkt emot och röstade också mot betänkandet om sammanhållningspolitikens effektivitet. Den EU-statistik som används i betänkandet bevisar raka motsatsen. Kontrasterna och skillnaderna mellan EU:s medlemsstater och olika regioner ökar och fördjupas. Ett talande exempel på att den konvergens och sammanhållning som påstås finnas mellan EU:s medlemsstater är en myt är Grekland, där bruttonationalprodukten per capita var 44,78 procent av genomsnittet i gemenskapen 1960, 71,79 procent 1980 innan landet gick med i dåvarande EEG och bara 66,59 procent 2002, drygt tjugo år senare.

EU:s politik misslyckas inte bara med att minska skillnader och fattigdom, den gör tvärtom att de ökar. Den banar väg för monopolkapitalets plundring av de förmögenhetsskapande tillgångarna i EU:s medlemsstater och för en ökad exploatering av deras folk. Målet med den s.k. sammanhållningspolitiken är inte den förmenta sammanhållningen, utan att formulera överlevnadsvillkoren för arbetarna på lägsta möjliga nivå, snäppet över fattigdom, och att hålla tillbaka de samhällsprotester som emellertid är oundvikliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Jag har inga andra röstförklaringar.

 
Senaste uppdatering: 3 oktober 2007Rättsligt meddelande