Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Bangladesh(1).

  Robert Evans (PSE), författare. – (EN) Herr talman! Bangladesh är ett land som jag besökt många gånger och som jag är väldigt fäst vid. Jag har faktiskt många vänner i London med ursprung i Bangladesh och jag följer den politiska situationen i Bangladesh mycket noga.

I denna resolution konstaterar man att situationen har förvärrats avsevärt under de senaste månaderna, och att läget nu är mycket oroande när det gäller upprätthållandet av lag och ordning, de mänskliga rättigheterna och demokratins överlevnad, vilket är ett genomgående tema i hela resolutionen.

När valprocessen avbröts i januari tror jag att de flesta av oss hoppades att det bara skulle vara en fråga om veckor innan valet kunde äga rum, men veckorna har blivit månader och månaderna har nu blivit år innan en ny demokratiskt vald regering kan tillsättas.

Under tiden har vi den icke-konstitutionella och otillfredsställande situationen med en civil övergångsregering som med stöd av militären försöker att upprätthålla lag och allmän ordning i ett allt mer desperat och våldsamt klimat. Två före detta premiärministrar sitter i fängelse. Det har varit upplopp på universitetet, hundratals arresteringar (däribland av akademiker) och rapporter om övergrepp och tortyr.

Detta kan inte vara vägen framåt, och liksom tydligt framgår av punkt 11 är jag säker på att vi i Europaparlamentet är beredda att ge vår hjälp och vårt stöd för att återinföra demokrati i Bangladesh snarast möjligt.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Territoriellt sett är Bangladesh lika stort som Grekland, men dess befolkning är nästan dubbelt så stor som Tysklands. Bangladesh blev en nation så sent som 1971, efter år av inbördeskrig med de före detta brittiska kolonierna Pakistan och Indien. Bangladesh uthärdade 15 års militärdiktatur, och även om den civila regeringen återupprättades 1990 råder det långt ifrån en verklig demokrati i landet.

Bangladesh är i dag en mycket fattig nation med omfattande korruption, politiskt militärt ingripande, vanligt förekommande människorättsliga kränkningar, förbud mot politisk verksamhet, diskriminering av kvinnor, religiös extremism och en lång lista över andra missförhållanden, varav några nämns i resolutionen. Ändå har EU och Bangladesh, liksom det anges i skäl N: ”goda långvariga förbindelser och är viktiga ekonomiska partner”. Det är sant, men nog talat om att välja sina vänner och partner och nog talat om våra framgångar med att hjälpa sådana vänligt sinnade nationer att förbättra sin välfärd, öka sin demokrati och förbättra rättssäkerheten.

EU har försökt att förbättra saker och ting i Bangladesh, men kan vi helt ärligt säga att vi har försökt tillräckligt? Har stödet till Bangladesh inriktats ordentligt på att förbättra nationens produktivitetsinfrastruktur eller har det kommit på avvägar och hamnat i korrupta tjänstemäns fickor? Har påtryckningarna på militären att sluta att lägga sig i nationens politiska liv varit starka och beslutsamma nog, eller har de varit svaga och ineffektiva?

Dessa frågor får man besvara själv. Men enligt min åsikt har vi inte på långt när gjort allt som krävs. Vi måste omgående se över vår politik gentemot Bangladesh, och vi bör inte utesluta möjligheten att införa sanktioner och bör dessutom utfärda stränga varningar till grannländerna Pakistan och Indien så att de motstår frestelsen att lägga sig i Bangladesh nationella frågor.

  Charles Tannock (PPE-DE), författare. – (EN) Herr talman! Liksom min kollega Robert Evans företräder också jag i London, vår region, över 150 000 väljare med ursprung i Bangladesh.

Bangladesh är ett stort och strategiskt sydasiatiskt land, och det förekommer tyvärr återigen i nyheterna på grund av studentdemonstrationerna i augusti och arresteringen av de tre tidigare premiärministrarna i en process avsedd att bekämpa korruption, som tyvärr och bisarrt nog tycks vara ett försök att kuva de demokratiska, om än djupt splittrade, politiska klasserna.

Övergångsregeringen har försäkrat EU och USA om att den kommer att inleda demokratiska val i slutet av 2008, så snart valregistreringsprocessen har slutförts och är stabil nog att motstå valfusk. Tidsplanen framstår dock som mycket lång, och det finns misstankar om att militären, vars politiska profil nyligen har fått ett uppsving, nu är ute efter att radikalt förändra landets politiska färg genom att utesluta de två stridande huvudpersonerna, de tidigare premiärministrarna Sheikh Hasina och Khaleda Zia. Det är svårt att förstå varför de inte friges mot borgen i väntan på rättegång, och varför de ursprungliga arresteringarna var så melodramatiska och skedde helt regelvidrigt genom att utnyttja de extraordinära befogenheterna vid undantagstillstånd – som man i denna resolution med rätta kräver ska upphävas, samtidigt som man kräver att EU:s diplomatiska observatörer ska vara närvarande vid dessa två kvinnors rättegångar.

Biståndsgivarna i väst övervakar visserligen Bangladesh mycket noga, med tanke på den allt sämre människorättsliga situationen under de senaste åren, den ökande islamistiska radikaliseringen av samhället och den mycket beklagliga avvikelsen från den ursprungliga vägen med en sekulär flerpartidemokrati, en modell som EU bör stödja kraftfullt även i fortsättningen.

  Marcin Libicki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Nästa land som vi ska diskutera under eftermiddagens debatt är Bangladesh, där de grundläggande rättigheterna också kränks. Efter att ha hört talas om alla dessa enskilda fall måste vi undra hur en sådan situation kan förekomma i en värld som i ökande omfattning är föremål för så kallad globalisering, som genomkorsas av nätverk av ekonomiska organisationer och än mer av politiska organisationer, en värld som har sett bildandet av Förenta nationerna och Europeiska unionen på vår egen kontinent och en värld där det finns så många organisationer som säger sig respektera människorna. Vi kan gott ställa oss frågan varför en globalisering av de grundläggande humanitära principerna inte har ägt rum.

Detta tycks vara ett problem som drabbar vår tid och våra organisationer. Alla är intresserade av politik och ekonomi, men när det gäller att ge politiken och ekonomin en mänsklig dimension, så att ingen mer skada drabbar vanliga enkla människor, tycks vi vara hjälplösa.

Kommissionsledamot Viviane Reding sa för en stund sedan när vi diskuterade Burma att det finns en risk att vi blir hjälplösa igen och avstår från att reagera mot dessa orättvisor. Vi måste emellertid förstå att vissa åtgärder måste vidtas och att det finns en obalans mellan graden av våra insatser på det politiska och ekonomiska området och den omfattning i vilken vanliga grundläggande rättigheter tillgodoses.

Jag vill också fästa er uppmärksamhet på en annan fråga. I förklaringen hänvisas till uppkomsten av förföljelse av bland annat religiösa skäl. Jag skulle vilja påpeka att förföljelse av religiösa skäl vanligtvis, men inte alltid, riktas mot kristna, särskilt mot katoliker. I världen är katoliker för närvarande den grupp som förföljs mest och dödas för sin tro. Vi bör hålla oss till faktum och när vi talar om förföljelse bör vi komma ihåg vem som förföljer vem.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), författare. – Herr talman! Jag tycker att Bangladesh har varit ett land med stort hopp. Det rått religionsfrihet, kvinnorna på landsbygden har fått tillgång till mikrokrediter och vi kunde se en lokal ekonomi som började utvecklas.

Men dessa goda trender har snabbt förbytts i ett land där terror breder ut sig. I syfte, som regeringen säger, att bekämpa korruption så fängslar man journalister, advokater, politiska aktörer och studentaktivister. Jag kan säga så här: Att sätta alla i fängelse är ett dåligt sätt att bekämpa korruption, minst sagt. Vi lovar att vi ska hjälpa Bangladesh på vägen mot demokrati och det måste finnas en vilja från regeringen.

Innan jag avslutar vill jag ta upp en sak som finns med i resolutionen men som kanske många inte kommer att prata om, men som jag själv tycker är viktig, då jag själv har umgåtts mycket med folk i slumområden. Det har funnits folk i den gamla regimen, i ledande skikt, som har roffat åt sig land, men när regeringen försöker ta tillbaka detta land så vräks miljoner fattiga människor, fattiga bönder och folk i slummen, bort från sina hem, bort från den sista lilla skärva av hopp till överlevnad som de hade genom lite land. Dessa människor måste vi också tänka på när vi slåss för demokrati i Bangladesh, för de har minst röst av alla. De har minst makt av alla.

  Bogusław Sonik, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Situationen i Bangladesh är verkligen oroande. Förberedelser har emellertid gjorts för att val ska kunna hållas vid avsatt tidpunkt. Det finns ändå farhågor om att valkommissionens arbetsprogram som lades fram i juli 2007 inte kommer att genomföras i tid. Vi bör påminna oss att Europeiska unionens observatörsuppdrag upphörde den 22 januari, när även Förenta nationerna drog tillbaka sitt stöd.

Vi kan inte överge Bangladesh i detta läge. Vi måste sända observatörer med brett ansvarsområde. Observatörerna bör även kontrollera ansatser till kriminella förehavanden och gripanden av vanliga medborgare. Det är särskilt viktigt att utöva påtryckningar på myndigheterna för att garantera friheten för de studenter som greps under protesterna den 28 augusti 2007. Vi bör reagera snabbt och erbjuda omfattande hjälp. Om vi inte gör det kan vi inte vänta oss att valen ska äga rum vid avsatt tid.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Nästan ett år har gått sedan Europaparlamentets senaste resolution om Bangladesh lades fram. Trots våra stora förhoppningar har situationen i landet försämrats. De val som planerades till januari i år har inte ägt rum utan har skjutits upp till slutet av 2008. Med stöd från armén har interimsregeringen proklamerat undantagstillstånd.

Det nuvarande ledarskapet begränsar öppet all politisk verksamhet samt pressens och andra mediers frihet. Bland de personer som har gripits finns två före detta premiärministrar, 160 ledande politiker och över 100 000 civila. Det brutala kuvandet av studenternas protester mot armén vid Dhakas universitet i augusti i år gav anledning till allvarlig oro på internationell nivå.

Med tanke på de nämnda händelserna bör rådet och Europeiska kommissionen följa utvecklingen noggrant. De bör först och främst kräva att oberoende institutioner och politiska partier i Bangladesh tillåts att återuppta sina verksamheter. Det är mycket viktigt att inleda ett nytt observatörsuppdrag och lämna teknisk hjälp, vilket skulle kunna utgöra ett positivt bidrag till förberedelserna för fria demokratiska val. Endast om alla intresserade parter arbetar tillsammans kommer det att vara möjligt att stabilisera situationen i Bangladesh effektivt.

  Koenraad Dillen, för ITS-gruppen. – (NL) Herr talman! Det är uppenbarligen bra att människorättssituationen i Bangladesh exponeras här på norra halvklotet. När allt kommer omkring har vi sett hur den nuvarande regimen försöker tysta studenters och journalisters rättmätiga protester genom godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Sedan den nya regeringen tog över i januari 2007 har redan mer än 250 000 människor fängslats. Sedan undantagstillstånd proklamerades har armén gjort sig skyldig till oräkneliga fall av tortyr och mord.

Jag vill emellertid verkligen peka på en annan företeelse, som är intimt förknippad med denna stat och som finns kvar oberoende av om regeringen byts ut. Det handlar om något som ofta förbises av alla slags människorättsorganisationer, eftersom det tydligen är något som man helt enkelt inte kan tala om. Jag talar om de ständiga och systematiska gruppvåldtäkter som äger rum i Bangladesh. Våld mot kvinnor och unga flickor är en av de mest avskyvärda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i denna islamiska stat. Detta slags våld innefattar sexuellt och privat våld, gruppvåldtäkter, syra som kastas över kvinnor och hedersmord. Vare sig man vill höra talas om det eller ej är det ett faktum att muslimska extremister genom dessa illdåd vill rensa Bangladesh från dess religiösa minoriteter för att förvandla landet till en monolitisk islamisk stat. Alla regeringar i Bangladesh har underlåtit att handla vilket är en ren skandal. Bangladesh ratificerade FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor 1984. Det är hög tid att Europaparlamentet sänder en mycket tydlig signal till Bangladeshs regering för att informera den om dess skyldigheter.

  Marianne Mikko (PSE). – (ET) Mina damer och herrar! Varken EU eller FN drar in sina valobservatörsuppdrag utan tungt vägande skäl, men tyvärr var vi tvungna att göra det i Bangladesh. I januari avskaffades demokratin med stöd av militären i ett land vars två största partier leds av kvinnor, det enda exemplet i sitt slag i världen.

Jag medger att kampen mot tvång och korruption är viktig för en effektiv ekonomi och politik, men smutsiga metoder som att kuva demonstrationer, lägga munkavle på pressen och undergräva rättvisa rättegångar får inte användas i det syftet. I nästan tjugofem år har Bangladesh varit på väg mot den europeiska modellen. En sekularism som går hand i hand med religiös tolerans, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är värden som vårt parlament stöder med alla till buds stående medel.

Vi bör därför göra allt vi kan för att åter föra in Bangladesh på demokratins väg. Den tekniska hjälpen för att organisera valen och de ömsesidiga arbetsgrupperna är det minsta Europeiska unionen kan göra. Vi kräver ett omedelbart slut på undantagstillståndet och militärens inblandning.

  Viviane Reding, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Europeiska kommissionen delar oron över den människorättsliga situationen i Bangladesh som parlamentet framför i sitt resolutionsförslag. EU har för övrigt en lovvärd tradition av engagemang för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Bangladesh, och beslutet att sända en valobservatörsdelegation från EU för att granska det avbrutna valet 2007 och att dra tillbaka delegationen på grund av bojkotten av partiet Awami League och de övertygande bevisen för försöken att bedriva valfusk, är ett exempel på detta engagemang.

Efter bildandet av den militärt stödda övergångsregeringen och förklaringen om undantagstillstånd i januari 2007 har EU försökt att balansera ett starkt stöd för en återgång till demokratin under 2008 med en noggrann övervakning av människorättssituationen. Detta återspeglas i kommissionens avsikt att tillsammans med åtta andra internationella utvecklingspartner ge betydande stöd till utarbetandet av en väljarförteckning med foton. Som parlamentet minns var de allvarliga betänkligheterna kring förteckningen för 2007 års val ett viktigt skäl till att valet sköts upp.

EG-delegationen i Dhaka följer noga pilotprojektet med väljarförteckningar och har varit mycket positiva till processen. EU har dock konsekvent framhållit att framstegen med de tekniska förberedelserna inför valet måste åtföljas av framsteg med de politiska reformerna, och liksom EU-trojkan betonade vid sitt besök i Dhaka i juni måste de politiska partierna göras delaktiga i reformprocessen snarast möjligt.

Valkommissionen i Bangladesh har nu uppmuntrande nog tillkännagivit att samråd ska inledas med de 15 största partierna i landet.

EU har framfört skarpa synpunkter till regeringen i Bangladesh och till militären om behovet av att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och de rättsliga förfarandena, senast i en lokal demarsch från EU-trojkan till utrikesrådgivarna den 8 augusti. Denna demarsch gav också möjligheten att ta upp sju enskilda fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Regeringen har lämnat detaljerade svar om vissa av dessa fall. EU:s delegationschefer kommer att fortsätta att ta upp människorättsfrågorna med myndigheterna, för att se till att de som har begått kränkningar ska straffas på lämpligt sätt och att de övriga ska friges. När det gäller fallet med FN:s särskilda rapportör, Sigma Huda, har chefen för EG-delegationen i Dhaka framfört sin oro angående hennes medicinska tillstånd och behandling till utrikesministern. Som jag förstår det överklagar Sigma Huda beslutet från den domstol som prövar talan, och EU kommer att följa fallet mycket nära.

Stöd för mänskliga rättigheter och goda styrelseformer är också en av de tre prioriteringarna för EU:s finansiella stöd till Bangladesh enligt landstrategidokumentet för 2007–2013, vid sidan av mänsklig och social utveckling, handel och ekonomisk utveckling. 55 miljoner euro har öronmärkts för åtgärder i enlighet med denna prioritering under perioden 2007–2010.

Sammanfattningsvis är kommissionen fortfarande optimistisk och tror att Bangladesh kommer att hålla trovärdiga parlamentsval 2008. Vi ger betydande politiskt och finansiellt stöd till detta mål samtidigt som vi – och det vill jag betona – fortsätter att övervaka de mänskliga rättigheterna och andra frågor mycket noga.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter eftermiddagens debatter.