Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/0163(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0245/2007

Ingivna texter :

A6-0245/2007

Debatter :

PV 23/10/2007 - 19
CRE 23/10/2007 - 19

Omröstningar :

PV 24/10/2007 - 8.18
CRE 24/10/2007 - 8.18
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0463

Debatter
Tisdagen den 23 oktober 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

19. Europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Mario Mantovani, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (KOM(2006)0479 – C6-0294/2006 – 2006/0163(COD)) (A6-0245/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka Mario Mantovani och på kommissionens vägnar tacka honom och de ansvariga utskotten för deras proaktiva engagemang och stöd under förhandlingarna om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

Denna rekommendation rör verkligen det som EU handlar om: rörlighet, samarbete mellan länder, främjande av välstånd och hjälp till enskilda medborgare. Vi föreslår en europeisk referensram för kvalifikationer eftersom ni i Europaparlamentet och medlemsstaterna bad oss hitta ett sätt att främja rörlighet och livslångt lärande, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna nå Lissabonmålen. Den europeiska referensramen för kvalifikationer har utarbetats inom ramen för arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”, Lissabonagendans utbildningsdimension.

Syftet med den europeiska referensramen för kvalifikationer är att överbrygga de hinder som finns kvar för europeiska arbetstagare och studenter när de vill byta arbete eller flytta till ett annat land för att arbeta eller studera. Alltför ofta har våra EU-medborgare haft svårt att använda sina kvalifikationer i ett annat EU-land. Till och med i sitt eget land blockeras deras studievägar av dålig integration mellan de olika delarna i de nationella utbildningssystemen.

Den europeiska referensramen för kvalifikationer kommer att möjliggöra jämförelser mellan ländernas olika nationella kvalifikationssystem och fungera som ett översättningsverktyg. På så sätt kommer den att göra det lättare att tyda andra länders kvalifikationer och därigenom underlätta för människor att flytta till ett annat land för att arbeta eller studera.

På nationell nivå kommer den att stimulera utvecklingen av nationella kvalifikationsramar – detta sker redan i praktiken. Kvalifikationsramar främjar livslångt lärande, exempelvis genom att göra det lättare för människor att byta mellan olika typer av utbildningar och utbildningsinstitutioner, t.ex. från yrkesutbildning till högre utbildning.

Jag inser att den europeiska referensramen för kvalifikationer är ett tekniskt, till och med komplext, instrument. Det kommer framför allt att användas av experter och utbildningsmyndigheter. Men det är till nytta för medborgarna.

Dagens debatt handlar om produkten av en samlad ansträngning från kommissionen, länderna, arbetsmarknadens parter, utbildnings- och yrkesutbildningssammanslutningar och andra berörda parter. Den europeiska referensramen för kvalifikationer bygger till stor del på samförstånd och vi har försökt få med oss de berörda parterna genom hela processen.

I den europeiska referensramen för kvalifikationer rekommenderas det att länderna senast 2010 anpassar sina kvalifikationssystem till den europeiska referensramen för kvalifikationer och ser till att enskilda nationella kvalifikationer senast 2012 innehåller en hänvisning till lämplig nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer. Dessa datum föreslogs av rådet och parlamentet.

Vi har dessutom med glädje gått med på att införa en ny rekommendation om kvalitetssäkring som parlamentet föreslagit. Vi anser att denna kommer att stärka betydelsen av dessa principer.

Vi gick även med på parlamentets förslag om att inkludera en hänvisning till studiemeritsystemet som tar hänsyn till den snabba utvecklingen och tillämpningen av dessa komponenter i kvalifikationsramarna.

Vi tycker faktiskt att parlamentet och rådet har förbättrat texten. Parlamentets, kommissionens och rådets ståndpunkt i förhandlingarna speglar det samförstånd om den europeiska referensramen för kvalifikationer som råder i hela EU.

Förslaget om en europeisk referensram för kvalifikationer har nu vind i seglen. En stor majoritet av medlemsstaterna inser dess potential för rörlighet och som ett redskap för livslångt lärande.

En stor majoritet utarbetar nu en nationell kvalifikationsram som anpassas till den europeiska referensramen för kvalifikationer. Så detta förslag har redan haft stor inverkan på EU:s utbildnings- och yrkesutbildningssystem.

Jag hoppas ni kan gå med på att stödja detta förslag redan vid första behandlingen så att det formellt kan antas av rådet under de närmaste veckorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Mantovani (PPE-DE), föredragande. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag tror att denna kväll utgör början på ett viktigt projekt som EU och EU:s medlemsstater, regioner och städer har väntat på under lång tid. Det gäller ett mål som olika intressenter inom områdena utbildning, sysselsättning, handel och ekonomi har eftersträvat i åratal, och något som önskas av samhället som helhet.

I morgon, i och med godkännandet av den europeiska referensramen för kvalifikationer, kommer vi att lägga grunden till en bättre framtid, och ge kommande generationer en gemensam referenspunkt för kulturella, utbildningsmässiga och yrkesmässiga aktiviteter, för yrkesutbildning och självklart för anställning.

I enlighet med Lissabonstrategin, utgör den europeiska referensramen för kvalifikationer en direkt kanal för att förbättra kopplingen mellan skolor, universitet och arbetsplatser, och mellan formellt, icke-formellt och informellt livslångt lärande, och garantera öppenheten i erkännandet av kvalifikationer och intyg, både på nationell och sektoriell nivå, och alltid inom den europeiska ramen. Slutligen kommer det att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna inom det känsliga område som gäller jämförelse mellan olika system.

Detta är det återkommande tema som, i enlighet med Lissabonstrategin, har lett oss att ta vårt ansvar, genom att göra ett val som utan tvekan kommer att främja tillväxt, utveckling och konkurrenskraft i ett EU som måste erkänna social sammanhållning som ett av sina mål.

Det är ett långvarigt projekt, som har sitt ursprung i Bolognaprocessen i systemet för ackumulering och överföring av likvärdiga poäng, innan det dök upp igen som ett system för yrkesutbildning vid Barcelonatoppmötet. Det förbättrades i Bergen 2004, och åter vid rådets möte 2005, där man upprepade behovet av att anta den aktuella ramen. Denna historiska resa visar tydligt ambitionen hos EU:s beslutsfattare att skapa ett nytt instrument, som av många ses som revolutionerande, men nödvändigt för den europeiska integrationsprocess som vi har ägnat oss åt under så många år.

Jag är övertygad om att denna referensram inte bara kommer att främja gränsöverskridande rörlighet, utan också kommer att verka som en drivkraft för EU:s inre rörlighet – om vi tänker på studenter, arbetstagare, forskare och frivilliga i allmänhet, och alla dem som behöver kunna röra sig fritt inom EU utan att orsaka panik eller onödig oro. Ni minns säkert historien om den polske rörmokaren som satte skräck i Frankrike. Det var ett av de viktigaste skälen till varför fransmännen röstade emot den europeiska konstitutionen i folkomröstningen.

Den text som vi nu har framför oss är ett resultat av många månaders arbete, av nära samarbete med rådets företrädare under det portugisiska ordförandeskapet, som omedelbart insåg vikten av detta ambitiösa projekt.

Kommissionen, genom kommissionsledamot Jan Figel’, har hela tiden hållit ett vaksamt öga på denna process, och det är tack vare denna anda av partnerskap som vi kunde förbättra texten och föra in nyckelbegrepp som ligger utskottet för sysselsättning och sociala frågor varmt om hjärtat. Jag är extremt tacksam mot mina kollegor för detta, och mot skuggföredragandena – jag ser Françoise Castex, Sepp Kusstatscher, liberalerna – samt Thomas Mann och Ioannis Kasoulides, och alla som bidrog till detta. Tack vare deras generösa deltagande och engagemang kunde vi inkludera följande begrepp: social integration, arbetsmarknadens krav, personlig utveckling inom olika utbildningsvägar, icke-diskriminering med inkluderande av missgynnade personer, lika möjligheter, respekt för subsidiaritetsprincipen och skapandet av samordningspunkter inom medlemsstaterna.

Vi såg också till att rekommendationen inte var bindande, trots att den har en lagstiftande karaktär. Naturligtvis berodde detta inte på någon svaghet, utan det berodde mer på en känsla av realism och ansvar för att uppmuntra och främja tillämpningen av detta instrument i de länder som behöver mer tid. Kort sagt råder det inga tvivel om att texten kan förbättras, men i det här livet kan allt förbättras. I alla händelser är jag övertygad om att vi framför oss har en text med själ och samvete.

Det är min övertygelse att Europaparlamentets jobb är att lagstifta i medborgarnas verkliga intresse. Det är vad vi har gjort här. Godkännandet av texten vid första behandlingen är ett bevis på detta, delvis tack vare Milan Gal’a vid utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi, vilka alla gav ett positivt bidrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Pilar del Castillo Vera (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag skulle vilja inleda med att gratulera föredraganden, eftersom han har behandlat ett ämne som går mycket längre än vad vi kanske föreställer oss.

I en globaliserad värld kommer EU och de olika EU-länderna att definieras genom hur kvalificerade deras mänskliga resurser är. Om vi kort måste sammanfatta vad det är som kommer att möjliggöra för EU, och alla länder som utgör EU, att vara konkurrenskraftiga i denna globala värld, är det kvalifikationerna hos de mänskliga resurserna, EU:s medborgare.

Med detta i tankarna är det helt nödvändigt att livslång utbildning och yrkesutbildning anpassas till arbetsmarknadens krav och hela tiden motsvarar dessa. Om så inte sker kommer det att vara omöjligt att konkurrera.

Vi kommer också att ställas inför följande paradox: folk blir äldre, men dessa äldre personer blir yngre och potentiellt mer aktiva, och ändå har de otillräckliga resurser för att vara fortsatt produktiva, ge ett bidrag till samhället och hitta tillfredsställelse i arbetslivet.

Med detta i tankarna är den första aspekten att en livslång utbildning som väsentligen är tekniskt grundad, vilket är vad som ger mervärde, bör vara en grundläggande ambition. Det finns dock en andra aspekt, som gäller EU:s framtid, och det är att dessa mänskliga resurser integreras i en konkurrenskraftig inre marknad. För detta syfte krävs det kvalifikationer som erkänns av alla medlemsstater. Detta kommer att göra det möjligt för medborgare från olika länder att konkurrera med varandra genom utbildningar som erkänns av alla.

Detta är ett tema som har mycket större betydelse än det kanske får när det debatteras så sent på dagen. Det är nödvändigt för den individuella utvecklingen i en konkurrenspräglad värld och det är nödvändigt för utvecklingen av den inre marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Tack, fru del Castillo! Men kvällsdebatterna är ändå alltid de mest intressanta.

 
  
MPphoto
 
 

  Milan Gaľa, föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. (SK) För det första vill jag tacka föredraganden, Mario Mantovani, för hans arbete med betänkandet om den europeiska ramen för kvalifikationer. Vi har debatterat detta ämne i Europaparlamentet sedan våren 2006. Som vi vet är ett starkt mandat för den europeiska ramen för kvalifikationer en väsentlig del av Lissabonstrategin. Den kommer att tjäna som ett översättningsverktyg mellan olika kvalifikationssystem och deras nivåer, och dess genomförande kommer att leda till större öppenhet, jämförbarhet och överförbarhet när det gäller medborgarnas kvalifikationer i enskilda medlemsstater. Den europeiska ramen för kvalifikationer kommer dessutom att hjälpa internationella branschorganisationer att förbättra kopplingarna mellan sina sektoriella kvalifikationssystem och de nationella kvalifikationssystemen, och på så sätt bidra till att öka rörligheten för arbetstagare och studerande.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen stöder jag den icke-bindande karaktären hos den europeiska ramen för kvalifikationer i medlemsstaterna och skapandet av nationella kvalifikationssystem i överensstämmelse med nationell lagstiftning och praxis. Men för att den europeiska ramen för kvalifikationer ska bli ett effektivt instrument för erkännande av kvalifikationer och deras jämförbarhet på EU-nivå måste den genomföras på ett konsekvent sätt som en del av systemet för livslångt lärande i EU:s medlemsstater. Eftersom den europeiska ramen för kvalifikationer är direkt kopplad till hur medborgarna hävdar sig på arbetsmarknaden och påverkar yrkesutbildningens kvalitet, kan det också anses vara ett relevant verktyg för att öka konkurrenskraften.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Mann, för PPE-DE-gruppen.(DE) Herr talman! Den europeiska ramen för kvalifikationer är en startsignal för yrkesutbildningens ökade självständighet på EU-nivå, eftersom denna kommer att möjliggöra att yrkeskvalifikationer erkänns inom hela EU, på samma sätt som akademiska kvalifikationer. Detta tar tid och det kräver en vilja att samarbeta, samordna och tänka i andra banor. Folk som bara försvarar det de känner till och värjer sig för nya erfarenheter bör inte förvånas när de märker att de saknar rörlighet.

Vi behöver större klarhet. Nationella yrkesutbildningskvalifikationer måste vara jämförbara, fastän detta inte innebär att de måste vara standardiserade. Jag efterlyste detta förra året, i det initiativbetänkande om den europeiska ramen för kvalifikationer som jag utarbetade för parlamentet. En hel del har hänt sedan dess. Farhågor om att medlemsstaternas inflytande skulle minska har dämpats, också i mitt eget land. Livslångt lärande och den europeiska ramen för kvalifikationer var viktiga milstolpar för rådets tyska ordförandeskap, som konstaterades vara framgångsrikt. Nu är det full fart framåt med att skapa en nationell ram för kvalifikationer, vilket inte är helt lätt med tanke på Tysklands federala struktur och varje delstats självständighet.

För PPE-DE-gruppens räkning tackar jag Mario Mantovani för hans ihärdighet i förhandlingarna med kommissionen och rådet och för att han hållit alla informerade i de grupper som ägnade sig åt den europeiska ramen för kvalifikationer. Jag hoppas att betänkandet kommer att antas i första behandlingen i morgon.

Från och med nu behövs det mycket diskussion mellan instruktörer, lärare och yrkesutbildningsinstitutioner, när vi går in på detaljerna. Jag upplevde detta så sent som i går vid ett sammanträde med lärare vid en yrkesskola i Hesse. När kvalifikationerna rankas hör till exempel det tyska hantverksmästarediplomet eller handelsmansdiplomet till minst den tredje eller den fjärde av de åtta nivåerna. Andra känner inte alls till denna kvalifikation. Styrkan med det tyska dubbla systemet är inte uppenbar för folk som inte har egen erfarenhet av detta.

I vår europeiska workshop för undervisning och inlärning, som grundas på subsidiaritetsprincipen, kommer sysselsättningsdimensionen och yrkesdimensionen att stärkas betydligt inom utbildningen. Tillsammans måste vi och kan vi uppnå ett ambitiöst mål, nämligen att införliva en kvalitetsstandard, den europeiska ramen för kvalifikationer, i intyg och examensbevis senast 2010.

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Castex, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman! Först av allt skulle jag vilja tacka föredraganden och gratulera honom till hans utmärkta samråd om denna rekommendation om den europeiska ramen för kvalifikationer. Jag skulle också vilja tacka kommissionen och rådet för att de lyssnat och funnits tillgängliga för alla.

Den europeiska ramen för kvalifikationer är ett verktyg som främjar EU-medborgarnas rörlighet, som en del av utbildningsvägarna eller som en del av den yrkesmässiga rörligheten. Fri rörlighet för personer, vilket står skrivet i våra fördrag, hindras fortfarande av medborgarnas svårigheter att få sina kvalifikationer från ursprungsländerna erkända inom hela EU. Dessa kvalifikationer, som utfärdas av varje medlemsstat enligt dess egna förfaranden och system, är föremål för varje medlemsstats självbestämmande och den europeiska ramen för kvalifikationer respekterar detta.

Emellertid behöver kvalifikationer alltmer kunna användas utanför det land där de utfärdades, och detta vill vi uppmuntra utifrån en respekt för det värde som examensbevis eller andra kvalifikationer ger innehavaren. Vi behöver därför ett verktyg för att jämföra och särskilt för att överföra kvalifikationer från en medlemsstat till en annan. Detta är en särskilt nödvändig och känslig fråga när det gäller yrkeskvalifikationer. Därför var utskottet för sysselsättning och sociala frågor angeläget om att införliva yrkeskvalifikationerna i den europeiska ramen för kvalifikationer. Till vår belåtenhet har detta också gjorts.

Arbetstagare och företag är alltmer rörliga på den europeiska arbetsmarknaden. Men därför behöver arbetstagare och arbetsgivare garantier i alla medlemsstater, som gäller de faktorer som används för att mäta arbetstagarnas kompetens och värde, nämligen deras yrkeskvalifikationer, oavsett hur de har erhållits.

Jag skulle dock vilja understryka en annan fråga. För närvarande är den europeiska ramen för kvalifikationer ett tilltalande men ändå tomt skal. För att denna ram verkligen ska föreligga, behöver de diplom, kvalifikationer och intyg som skapats i varje medlemsstat avpassas och registreras mot referenser i den europeiska ramen för kvalifikationer. Detta kommer att innebära en hel del arbete för alla medlemsstater, och det kommer att kräva mycket energi och specialistkunskaper. Europeiska kommissionens stöd kommer att bli avgörande, liksom även stödet från de europeiska byråerna – och då tänker jag särskilt på Cedefop. Det kommer också att vara mycket viktigt att arbetsmarknadens parter deltar, på alla nivåer. Som det uppges i rekommendationen, måste de inkluderas av medlemsstaterna och av branschvisa dialogkommittéer på gemenskapsnivå.

För att den europeiska ramen för kvalifikationer ska vara komplett och effektiv, kommer det slutligen också att krävas att näringslivets parter, yrkessektorerna, förstår den och att tillägna sig den. Inte bara eftersom de utdelar de kvalifikationer som bör inkluderas i den europeiska ramen för kvalifikationer, utan eftersom företag behöver riktmärken för att klassificera sitt jobb och för att rekrytera. Den europeiska ramen för kvalifikationer behöver snabbt bli deras gemensamma referensram och jag drömmer om fastställandet av en lämplig tidsgräns då den europeiska ramen för kvalifikationer ska användas som referensram i alla sammanhang, även vid kollektivavtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Ona Juknevičienė, för ALDE-gruppen. – (LT) Först av allt måste jag berömma Mario Mantovani för att han utarbetat detta mycket viktiga dokument.

Det huvudsakliga målet för detta dokument är att komma fram till ett sätt att fastställa och jämföra olika kvalifikationer på arbetsmarknaden och inom utbildningssystemet.

Utan tvivel kommer den europeiska ramen för kvalifikationer att göra EU:s arbetsmarknad effektivare och mer flexibel. Ännu viktigare är att den europeiska ramen för kvalifikationer skulle bidra till att minska diskrimineringen av både invandrare och EU-medborgare på arbetsplatsen.

Tyvärr har såväl litauer som andra EU-medborgare svårt att använda sina kvalifikationer i andra medlemsstater. Det är mycket vanligt att deras kvalifikationer inte erkänns av arbetsgivare eller institutioner.

Folk känner att de är utsatta för diskriminering, eftersom de inte har lika möjligheter att konkurrera på arbetsmarknaden. De måste ofta acceptera jobb som är sämre betalda och för vilka de är överkvalificerade. Vid ett möte med litauiska personer som lever och arbetar i London, fick jag höra en hel del klagomål som gällde diskriminering på arbetsplatsen och svårigheter med att få det arbete som dessa personer är kvalificerade för.

Detta får dem att känna sig som andra klassens medborgare, och ändå är deras kvalifikationer och kompetens ofta mycket högre än hos de medborgare i dessa länder som gör samma typ av arbete. De kan inte få det jobb som de vill ha eller en passande lön, eftersom deras kvalifikationer helt enkelt inte erkänns.

Sammanfattningsvis är detta dokument är av stor vikt för de flesta. Det är beklagligt att varken kommissionen eller vi parlamentsledamöter under 22 år har kunnat lösa detta problem.

År 1985 beslutade rådet att införa ett system för att matcha olika länders yrkeskvalifikationer. Det har ännu inte gett några resultat. Tyvärr gör vi oss inte heller nu någon brådska och föreslår att inte införa detta system förrän 2012. Dessutom överlåts det åt medlemsstaternas godtycke.

Det är synd att vi är så ineffektiva. Vi borde lära oss av erfarenheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Inrättandet av den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande är viktigt för dagens och framtidens EU. Om en person blir tillfredsställd i sitt privatliv och i samhället beror ändå på hur pass förberedd denna person är för livet och för arbetet. Historiska och samtida faktorer har föranlett ett behov av att ägna särskild uppmärksamhet åt folk som är 50 år och äldre och åt unga personer från familjer med ekonomiska svårigheter, särskilt i de nya medlemsstaterna. Inta alla dessa personer kan, eller bör, åka utomlands i jakten på arbete. Villkor behöver skapas så att folk kan utvecklas i sin egen miljö, på den plats där de bor. Nationella kvalifikationsramar bör vara instrument för att klassificera kvalifikationer enligt de kriterier som fastställts för specifika och tillgängliga utbildningsnivåer. EU bör stödja medlemsstaternas ansträngningar både rättsligt och ekonomiskt. Unionen bör inte bara ge medborgarna förutsättningar för fri rörlighet, utan också se till att deras yrkeskvalifikationer erkänns.

 
  
MPphoto
 
 

  Sepp Kusstatscher, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! För det första vill jag rikta ett stort tack till Mario Mantovani, som i denna fråga gick på samma linje som sin granne på bänken.

Framför oss har vi resultatet, som kommer att kräva att medlemsstaternas utbildningsmyndigheter använder denna gemensamma ram som ett översättningsverktyg och som en referenspunkt. Det finns stor marginal för att kunna utöva större påtryckningar för ökad öppenhet, bättre jämförbarhet och därmed jämlikhet och erkännande av olika kvalifikationer inom EU.

Särskilt välkomnar jag att yrkesutbildningen får ett särskilt omnämnande tillsammans med allmän utbildning, och ges samma status, och att inte bara formella examensbevis kommer att mätas mot standarden utan också informella färdigheter som folk får på arbetsplatsen eller i hemmet.

Trick används ofta för att försvåra tillgången till arbetsmarknaden. Inte sällan försöker utbildningsmyndigheter, yrkesråd och branschorganisationer att motstå den yttre konkurrensen genom att vara motvilliga att erkänna kvalifikationer inom eftergymnasial utbildning och yrkesutbildning som utfärdats på annat håll, av formella skäl. År 2010 kommer detta att tillhöra det förflutna.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Visst låter det fint att ”främja livslångt lärande”, med EU som öppet arbetar för människors bästa och för sysselsättning?

Så sent som i morse sa José Manuel Barroso att han inte tyckte om undantagsklausuler, men att han var för kompromisser som respekterade mångfald. Det är vackra ord, men här har vi återigen ett exempel på hur man försöker köra över en vacker mångfald och platta till den till ett gemensamt, harmoniserat, anonymt landskap.

Nu är det utbildningens tur, skulle man kunna säga. Men utbildningen tillhör inte EU: s behörighetsområde! Den omfattas bara av artiklarna 149 och 150 i fördraget. Så detta är också ett försök att smuggla in en behörighet köksvägen. Om EU vill ha behörighet på utbildningsområdet, gör det då ärligt, gå via de vanliga kanalerna och använd den öppenhet som vi hör så mycket om.

Om man följer den ram som antogs i Bergen kommer inrättandet av Europass för examens- och kvalifikationsbevis tillsammans med det europeiska systemet för överföring av studiemeriter att kräva en harmoniserad europeisk referensram för kvalifikationer. I och med att kvalifikationer införs på sektorsnivå och regional nivå, liksom på nationell nivå, kommer detta EU-förslag att garantera ett nästan totalt grepp över kvalifikationer. Det gäller tilldelning av betyg och utfärdande av kvalifikationer och innebär därför att EU kringgår universitet och nationella regeringar.

Den brittiska regeringen stöder harmoniseringen av kvalifikationer. Den planerar för detta genom att ge det brittiska Privy Council kontroll över universiteten. Den är redo att lämna över makten över universiteten till EU. Vad universiteten tycker om detta verkar inte spela någon roll.

Den brittiska regeringen visar sitt verkliga ansikte genom sin enda invändning mot detta system. Den vill inte ha EU:s logotyp på kvalifikationsdokumenten. Det är för att de inte vill att folk ska veta att de har lämnat över makten över utbildningen till EU.

Tala om för mig varför min regering har intagit denna ståndpunkt? Varför är den för ett EU-projekt men vill dölja det för folket? Följer andra regeringar samma linje? Det skulle inte förvåna mig om de gjorde det, för de vill kanske också dölja för sina befolkningar att universiteten används på detta sätt.

Ni kanske börjar inse att jag inte gillar detta projekt. Men det är inte på grund av nationell stolthet över Storbritanniens universitet och högskolor. Nej, det är därför att jag som lärare värdesätter utbildning och är medveten om att andra EU-länder har universitet som de är lika stolta över – fantastiska lärosäten vars före detta studenter de gångna århundradena har bidragit till konsten, litteraturen och vetenskapen och berikat livet för människor överallt.

Jag konstaterar dessutom att denna stimulans till civilisationen uppstod eftersom dessa lärosäten utvecklades separat och oberoende av varandra, och vart och ett av dem utvecklade sin egen inriktning och identitet.

Visst är det konstigt, i en tid när personlig identitet svartsjukt bevakas och stöld av någons identitet betraktas som ett brott, att vissa personer tanklöst försöker förstöra den unika identiteten hos de institutioner som gjort dem till vad de är, och på så sätt förvägra andra den utbildning som de fick där?

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). - (EL) Herr talman! Vi skulle inte ha kunnat debattera förslaget om rekommendationen om en europeisk ram för kvalifikationer i dag om inte vår kollega Mario Mantovani så väl hade lyckats använda tidigare parlamentsledamöters erfarenhet av denna fråga eller samarbetat så väl med kommissionen och rådet. I dag kan vi därför behandla införandet av åtta kvalifikationsnivåer som innefattar allmän utbildning, vuxenutbildning, yrkesutbildning på alla nivåer och de tre nivåerna för eftergymnasiala utbildningskvalifikationer.

Som svar till min kollega som talade tidigare, betonar vi att artiklarna 149 och 150 i fördraget är den korrekta rättsliga grunden för den föreslagna rekommendationen, helt enkelt eftersom de berör livslångt lärande. Under inga omständigheter accepterar vi att utbildning ska vara ett av EU:s ansvarsområden. Det förblir ett nationellt ansvarsområde. Vid jämförelsen mellan kvalifikationer inom den europeiska ramen för kvalifikationer bortses dock från undervisningsmetoder och typer av utbildningsinrättningar. En sådan jämförelse hänvisar därför bara till kunskap, förmåga att förstå, och den praktiska tillämpningen av kunskaper och färdigheter.

Grekland och många andra stater är särskilt positiva till den frivilliga karaktären hos den europeiska ramen för kvalifikationer. Man har officiellt hävdat att ett främjande av rankning av kvalifikationer inte har något att göra med att styra det nationella utbildningssystemet eller erkänna studieintyg. På grund av den icke-formella och informella utbildningens mångfald och de särskilda villkor under vilken den förvärvas är automatisk certifiering inte möjlig i detta fall, utan bara en referens.

Vi måste också komma ihåg att en och samma person kan ha flera kvalifikationer på olika nivåer.

 
  
MPphoto
 
 

  Joel Hasse Ferreira (PSE).(PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande är avgörande för att möjliggöra att nationella och sektorsvisa referensramar för kvalifikationer jämförs på EU-nivå.

Certifieringen av förvärvade kvalifikationer har en central betydelse för att möjliggöra att framsteg som uppnåtts utanför den formella utbildningen, särskilt inom arbetslivet, integreras med de framsteg som uppnåtts inom de formella systemen. Den bidrar därför till en större demokratisering inom hela EU i fråga om hanteringen av personliga yrkeskarriärer.

Såsom betonas i ett av de ändringsförslag som föreslagits och godkänts i parlamentet, främjar detta direktiv en validering av dessa kvalifikationer i enlighet med rådets slutsatser om gemensamma europeiska principer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande.

Detta kommer att möjliggöra för oss att närma oss en enhetlig europeisk rättslig ram som syftar till att vara sammanhängande utan att minska de garantier som i vissa fall redan finns. Det förslag till direktiv som vi diskuterar kommer att vara ett viktigt verktyg för att uppnå mer flexibla arbetsmarknader, och det kommer att innebära ett bättre försvar av arbetstagarnas intressen och bättre möjligheter att tillhandahålla tjänster av hög kvalitet. På detta stadium kan jag bara välkomna det portugisiska ordförandeskapets insatser inom utbildningsområdet för att säkert och relativt snabbt komma fram till ett godkännande från parlamentet under första behandlingen. Det är tydligt att vi under dessa omständigheter också bör framhålla det arbete som gjorts av föredraganden Mario Mantovani och skuggföredragandena, särskilt Françoise Castex.

För att vara mer effektiva och uppnå större fördelar av yrkesmässig och akademisk rörlighet inom EU behöver vi arbeta ännu mer effektivt med att genomföra den europeiska ramen för kvalifikationer och koppla den till det europeiska poängsystemet. Detta betänkande verkar för ett betydande framsteg i denna riktning. Förslaget till direktiv främjar jämlika möjligheter i det kunskapssamhälle som vi lever i. Syftet är att bättre integrera de olika medlemsstaternas arbetsmarknader, med beaktande av den rika mångfalden bland de olika nationella systemen. Därför förtjänar det ett positivt svar från oss.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Om de kvalifikationer som förvärvats under olika omständigheter, inom olika system och i olika länder är öppna och jämförbara blir det lättare att bedöma graden av kunskap både hos arbetstagare och arbetsgivare, vilket ökar rörligheten på arbetsmarknaden. Detta gäller både reglerade yrken – läkare, sjuksköterskor och andra hälso- och sjukvårdsyrken, där kvalifikationer ömsesidigt erkänns i EU-länderna – och andra yrken. Införandet av ramarna för kvalifikationer kommer att leda till större social sammanhållning.

Konstnärliga utbildningsinstitutioner och yrken bör emellertid behandlas annorlunda. Här bör talanger och begåvningar inte hämmas av skolningen, eller jämnas ut, och läraren bör inte objektifieras utan fortsätta att ha en ledande roll.

Jag gratulerar föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag tycker att detta har varit en väldigt bra debatt som markerar sjösättningen av ett mycket viktigt projekt som jag tycker ligger i tiden, är nödvändigt och, som andra har påpekat, är en plattform för denna och kommande generationer.

Det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera. Det är nödvändigt för Europas sociala utveckling. Det är nödvändigt för att EU-medborgarna ska kunna hantera de snabba växlingarna i ekonomin och på arbetsmarknaden. Det är ett pass för personlig utveckling och samhällsintegration. Det har varit en mycket konstruktiv och harmonisk debatt – kanske med undantag för ett inlägg från en av mina landsmän som med sin blandning av grova överdrifter och överdrivna påståenden, kryddat med en hel del ideologiska fördomar, gav en fullständigt felaktig bild av vad det är som planeras och föreslås.

Detta är en rekommendation, och det är just vad det är – den är frivillig. Den europeiska referensramen för kvalifikationer kommer inte att utfärda kvalifikationer. Det är det upp till länder, universitet och andra institutioner att göra, och dessa kommer att behålla sitt oberoende. Den europeiska referensramen för kvalifikationer kommer att innehålla en referensnivå för kvalifikationer, exempelvis på nivå 4, men det kommer även att finnas en nationell kvalifikationsnivå.

Jag gläds åt det samförstånd som råder både här i parlamentet – med undantag för en person – och i rådet om lagstiftningsförslaget om en europeisk referensram för kvalifikationer, och att detta speglas på nationell nivå där arbetet med att utarbeta nationella kvalifikationsramar har fått vind i seglen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är avslutad.

I slutet av denna debatt vill jag först av allt tacka tolkarna, som valde att stanna trots att de inte behövde.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. (RO) Den europeiska referensramen kommer att minska komplexiteten i ett system med 27 bilaterala förbindelser för erkännande av kvalifikationer, som erhållits genom akademisk utbildning eller yrkesutbildning. Bolognaprocessen, med syfte att senast 2010 skapa ett europeiskt område för utbildning, kompletteras sålunda med ett instrument för erkännande av alla kvalifikationer som skulle kunna erhållas i unionens medlemsstater.

Trots att nio av tio EU-medborgare anser att livslång utbildning är ett viktigt instrument för karriärutveckling, leder bristen på ekonomiska resurser till stora brister i den utbildning som den nuvarande ekonomin kräver.

En färsk Eurobarometerundersökning visar att bara 58 procent av de tillfrågade kan använda en dator, och bara hälften av dem uppger att de använder Internet. Vidare kan över 60 procent av medborgarna inte använda något utländskt språk i sitt arbete. Nationella budgetar för livslång utbildning sträcker sig från 40 procent av det totala beloppet för utbildning i länder i norr till under 10 procent i de nya medlemsstaterna.

Initiativ såsom Grundtvig eller Erasmus för unga företagare bör därför utvidgas och fördubblas genom medel som skulle komplettera otillräcklig nationell finansiering. Den europeiska referensramen bör kompletteras med program för inrättande av verkliga europeiska kvalifikationer, som erkänns inom hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Rumiana Jeleva (PPE-DE), skriftlig. (BG) Det är nödvändigt att påpeka att den informella utbildningssektorn är underutvecklad, relativt okänd och ofta isolerad från den formella. Den europeiska ramen för kvalifikationer är ett nyckelinstrument för att övervinna denna klyfta och även ett verktyg för att omvärdera och omorganisera systemet för orientering och information om yrken.

Utvecklingen av den europeiska ramen för kvalifikationer kommer att underlätta arbetskraftens rörlighet inom de 31 deltagande länderna och främja deltagandet av sektors- och industriorganisationer från EU:s nya medlemsstater i absorptionen av de resurser från Europeiska socialfonden som tilldelats för förvärvandet av nya kvalifikationer eller uppgradering av befintliga kvalifikationer. De nyare EU-medlemsstaterna såsom Bulgarien ser det som viktigt att ha möjlighet att utbyta bästa praxis och att genomföra gemenskapens pilotprogram.

Utveckling och genomförande av det europeiska poängsystemet för yrkesutbildning (ECVET – European Credit System for Vocational Education and Training) som är avsett att underlätta förvärvande, överföring och erkännande av utbildningsresultat, oavsett var och hur de har förvärvats, är av stor betydelse med avseende på de övergångsperioder som tillämpas för Bulgarien och Rumänien. Poängsystemet kommer att främja fri rörlighet och utökad tillgång till arbetsmarknaden för större delen av gemenskapens mänskliga resurser, samtidigt som man säkrar en tillförlitlig grund för jämförelser.

Jag anser att den europeiska ramen för kvalifikationer kommer att driva på denna process ytterligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. (HU) Erkännande av medborgarnas kunskap, färdigheter och kompetens är oumbärligt för EU:s konkurrenskraft och för den sociala sammanhållningen, samt för enskilda medborgares rörlighet. Deltagande i livslångt lärande och tillgång till livslångt lärande för alla, inklusive de missgynnade, måste främjas och förbättras såväl på nationell nivå som på gemenskapsnivå. Ungdomar, vuxna, invandrare och kroppsarbetare inom hela EU som på ett informellt sätt har förvärvat färdigheter som aldrig har erkänts måste uppmuntras att delta i program för livslångt lärande, så att man undviker social och arbetsmarknadsmässig utestängning av dessa grupper.

I detta syfte kan en viktig roll spelas av en gemensam referensram som fungerar som ett översättningsverktyg mellan olika kvalifikationssystem och deras nivåer, vare sig det gäller allmän och högre utbildning eller yrkesutbildning. Detta kommer att öka öppenheten, jämförbarheten och rörligheten hos medborgarnas kvalifikationer i olika medlemsstater.

Referensramens uppgift är att integrera och samordna nationella kvalifikationssystem, att säkra icke-diskriminering, att öka tillgången till kvalifikationer och förbättra dessa i relation till civilsamhället och arbetsmarknaden.

För att upphäva den segregation som finns inom utbildningen, stöder jag införandet av åtgärder för att tillhandahålla information och för deltagande i dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

Jag anser också att det är viktigt att erkänna informellt lärande från arbetstagarnas sida, för att göra det lättare för dem att byta jobb.

EU måste bli ett kunskapsbaserat samhälle som är väl föreberett på att möta globaliseringens utmaningar. I ett sådant samhälle måste medborgare från varje medlemsstat anpassa sig för att kunna möta behoven hos en arbetsmarknad som präglas av konkurrenskraft. Därför kommer lärandet av vara en grundläggande förutsättning för alla åldersgrupper.

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. (EN) En europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande är ett bra exempel på när EU gör vad det ska göra för att främja rörlighet över nationsgränser. Under årens lopp har de flesta av oss företrätt medborgare i våra medlemsstater som upptäcker att de, när de utnyttjar den fria rörlighet som de har möjlighet till inom EU och faktiskt flyttar till ett annat land, diskrimineras eftersom deras kvalifikationer inte erkänns helt i det nya land som de har bosatt sig i. En europeisk referensram för kvalifikationer kommer, genom att fungera som ett översättningsverktyg för de nationella myndigheterna, utan tvekan att hjälpa våra väljare att komma till rätta med denna meningslösa diskriminering. Referensramen kommer dessutom att vara en fördel för den medlemsstat som en person flyttar till, eftersom det tack vara denna går att göra en tillförlitlig bedömning av personens kvalifikationer.

 
Senaste uppdatering: 20 november 2008Rättsligt meddelande