Talmannen. − Nästa punkt är röstförklaringarna.

- Budgetåret 2008

  Jens Holm, Kartika Tamara Liotard och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) Vi motsätter oss en fortsatt utvidgning av EU:s budget, som redan i dag är alltför omfattande. En stor del av medlen går dessutom till fel ändamål. I dag tycks det finnas en ömsesidig mekanism mellan nya mål för unionen och krav på finansiering via EU.

Detta innebär nya krav på betalningar från medlemsstaterna, men också att nya medel överförs till ett system som är byråkratiskt, ineffektivt och komplicerat. I dag är det också alltför stor fokusering på det industriella jordbruket, utrikespolitiken och militära projekt och inte tillräcklig inriktning på miljön och sociala projekt. Det finns emellertid flera angelägna initiativ som finansieras via budgeten, och vi stöder rimliga ändringar av de befintliga medlen. Vi valde att stödja ändringsförslag 945 eftersom det bl.a. omfattar bistånd till Palestina, även om det fanns andra aspekter av ändringsförslaget som vi inte stödde.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är helt emot att EU-medel används för att odla tobak i EU. 500 000 EU-medborgare dör i onödan varje år på grund av att de är beroende av tobak. Vi kan inte fortsätta att stödja tobaksodlingen i EU.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. − Jag har valt att i största möjliga mån rösta för rådets förslag till budget för 2008 och således emot samtliga utgiftsökningar som Europaparlamentet föreslagit. Det är oerhört olyckligt att parlamentet vill finansiera Galileo över gemenskapsbudgeten. Om det visar sig att de privata aktörerna hoppar av p.g.a. lönsamhetsproblem bör EU ta konsekvenserna och lägga ner projektet eller låta intresserade medlemsländer gå in på samma sätt som man gjorde med Boeing. Jag har även engagerat mig i frågan om avskaffandet av bidrag till tobaksodlare och stöd till vinproduktion, men kan bara beklaga att parlamentet inte är redo att stödja dessa förslag.

– Betänkande: Virrankoski (A6-0397/2007)

  Gyula Hegyi (PSE). - (HU) Tack så mycket, herr talman. Ingen budget är naturligtvis perfekt, men vi måste ändå sträva efter att spendera de gemensamma medlen på ett rättvist och framtidsorienterat sätt. Tyvärr spenderas den största delen av EU-budgeten fortfarande på att bevara tidigare förhållanden. Det är därför det är så viktigt att se till att en del av pengarna går till framtiden, till forskning, utveckling och vetenskap. Frågan om finansieringen av Europeiska tekniska institutet (EIT) måste fortfarande lösas, eftersom kommissionen har föreslagit en övergångslösning med ett maximalt belopp på 308 miljoner euro. Budapest skulle vara ett idealiskt säte för EIT på grund av de utmärkta forskningsresultat som har nåtts och den vetenskapliga expertis om bekämpning av klimatförändringen som har samlats där. Det är ett annat skäl till att jag gärna vill se en lösning på finansieringsfrågan. Vi ungrare kan erbjuda ett lämpligt säte för institutet till ett ringa pris, en ekonomisk lösning, men med en mycket stark intellektuell bas.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) I dag har vi slutfört första behandlingen av EU:s budget för 2008 och röstat för den. Enligt budgeten kommer över 129 miljarder euro att anslås för åtaganden och över 124 miljarder euro för betalningar under 2008.

Jämfört med kommissionens förslag skulle vi vilja öka anslagen för betalningar för nästa år från 0,97 till 0,99 procent av EU:s BNI.

Jag vill påpeka att denna ökning är fullständigt motiverad och berör utvecklingen av viktiga projekt, som satellitnavigationssystemet Galileo och EIT-projektet.

Enligt min åsikt är anslagen av extra medel för våra åtaganden i Kosovo och Palestina – det vill säga, för genomförandet av den fjärde kategorin, ”EU som global partner” – mycket viktiga.

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig. − (NL) Båda föredragandena för EU-budgeten, Kyösti Virrankoski och Ville Itälä, är helt förståeligt något kritiskt inställda till ökningen av beloppen för 2008. Jag vill gärna yttra mig om detta.

I dag väljer Europaparlamentet tyvärr alltför ofta att spendera mer pengar. Det är därför jag tycker att punkterna 2 och 4 i Virrankoski-betänkandet är problematiska. Detta passar sig inte för EU, om vi menar allvar med att koncentrera oss på de områden där det finns fördelar, på de centrala uppgifterna.

Slutligen finns det ett ytterligare problem som försvårar antagandet av Virrankoski-betänkandet, nämligen ändringsförslag 2 från den socialdemokratiska gruppen. I detta ändringsförslag föreslås att sexuella och reproduktiva rättigheter ska tas med i parlamentets ståndpunkt. Detta utesluter emellertid inte abortus provocatus. Begreppet ”sexuella och reproduktiva rättigheter” är därför olämpligt.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − I dag röstade vi svenska socialdemokrater om EU:s budget 2008.

Vi finner att det framröstade förslaget var en god kompromiss, och även om vi förlorade på vissa punkter, ställer vi oss bakom hela förslaget.

Vi röstade för minskade exportstöd inom jordbruket, men finner det orimligt att rösta för ett totalt och omedelbart borttagande av stöden.

Vi röstade också emot fortsatta stöd till tobaksodlare, och för en begränsning av antalet parlamentssessioner i Strasbourg.

Gällande Daphne (skyddande av barn, kvinnor och ungdomar mot våld) röstade vi för en ökning av anslaget upp till kommissionens förslag. Dock hade vi varit beredda att rösta för ytterligare pengar, men gavs ej chansen till detta på grund att av det ändringsförslaget aldrig kom upp till omröstning.

I resolutionen till Virrankoski (A6-0397/2007) röstade vi svenska socialdemokrater emot ett ändringsförslag som bland annat uppmanade kommissionen att se till att ingen jordbrukare ska få mer än 50 000 EUR i direktstöd från EU per år. Detta är en diskussion som pågår just nu, så vi håller med andemeningen i förslaget, men anser inte att det är lämpligt att vare sig fastställa en exakt summa eller specifika villkor just nu.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som vi har påpekat motsvarar förslaget till allmän budget för 2008, som antogs i första behandlingen av parlamentet, till slut inte det som överenskoms för 2008 i den fleråriga budgetramen 2007–2013, även om det innehåller aspekter som bidrar till att förbättra rådets och kommissionens förslag.

Begränsningar införs av EU-budgeten och man fastställer prioriteringar som konkurrenspolitik (ett exempel på detta är den gradvisa snedvridningen av strukturpolitiken för att tjäna Lissabonstrategins syften), och man vill att ”inre säkerhet och invandringskontroll” och EU:s yttre politik, som främjar intervention och militarisering av de internationella förbindelserna, ska göras till gemenskapsfrågor.

Därför röstar vi mot.

Godkännandet av de förslag som vi lade fram bör emellertid noteras. Det gäller t.ex. följande:

- Ökade belopp för strukturfonderna, Posei (Azorerna och Madeira) och Progress (jämställdhet mellan kvinnor och män).

- Stöd för samarbete mellan jordbrukarsammanslutningar och andra verksamheter på landbygden, samt småskaligt jordbruk och familjejordbruk.

- En ökning på 2 miljoner euro för programmet för att kompensera för de ytterligare kostnader som har uppstått i marknadsföringen av vissa fiskeriprodukter från de yttre randregionerna, vilket innebär en ökning på 570 000 euro för de självstyrande regionerna Madeira och Azorerna.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag stöder EU:s budget i den nuvarande formen, av flera skäl. Nedskärningen på 553 miljoner euro av medlen för jordbruket, som rådet drev igenom, har i princip kompenserats och den reserv som har skapats när det gäller kommissionens administrativa medel är motiverad på grund av förseningarna i antagandet av de operativa sektorsprogrammen och programmen för landbygdsutveckling. I andra behandlingen bör inte ministerrådet göra några ytterligare minskningar av anslagen för jordbruket eller strukturfonderna.

Det ändringsförslag som lagts fram i plenum om att begränsa jordbrukarnas inkomst till maximalt 50 000 euro per år är omotiverat. Ett sådant konstgjort hinder skulle leda till att de bästa jordbrukarna inte kan utveckla sin verksamhet och göra den lönsammare. Dessutom kommer denna begränsning att leda till att jordbrukssystemet raseras och till att EU-jordbrukets konkurrenskraft minskas. Av detta skäl förkastade jag ändringsförslaget om den här åtgärden.

Budgeten för 2008, i den form som vi antar den i dag, är en budget som gör EU-institutionerna ansvarsskyldiga. Jag stöder förslaget om att överföra 49 miljoner euro från de medel som har anslagits för kommissionen till reserven till dess att den lägger fram en tydlig rapport om sin personalpolitik, särskilt när det gäller rekryteringen av nyanställda från de länder som nyligen har anslutit sig till EU – Rumänien och Bulgarien.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna del av 2008 års budget, samtidigt som jag stöder den brittiska regeringens ståndpunkt i en rad frågor.

  Robert Navarro (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för parlamentets förslag till budget för 2008 eftersom det föreslås klara förbättringar av det budgetförslag som lagts fram av rådet. En balans har nåtts för 2008 mellan finansieringen av den yttre politiken som stöd till Kosovo och Palestina å ena sidan och för Galileo å andra sidan, som är ett projekt som knyter medlemsstaterna närmare varandra. De europeiska socialdemokraternas prioriteringar avspeglas följaktligen väl i parlamentets ståndpunkt om EU:s budget för 2008 i första behandlingen.

Jag vill emellertid påpeka att budgeten är mycket blygsam: för närvarande utgör den inte mer än 0,99 procent av unionens BNP. Det är första gången som budgeten har minskat till under 1 procent av BNP. Men EU kan inte agera i medborgarnas intresse om den saknar resurser för att göra det. Det är dags att medlemsstaterna tar sitt ansvar i det här avseendet.

– Betänkande: Itälä (A6-0394/2007)

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag vill bara säga att jag verkligen beklagar att vi återigen har beslutat att inte ta upp reseutgifterna. Jag föreslår parlamentet att om det beräknar reseersättningen i förhållande till vägsträckan, om detta är möjligt, så kanske stödet blir större i framtiden. Jag tror att medborgarna bevakar denna omröstning och återigen kommer att bli besvikna.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har försvarat sina prioriteringar väl i första behandlingen av budgeten för 2008 och jag stöder det som de två föredragandena har åstadkommit, särskilt frågorna om sammanhållning och hållbar utveckling. Men vi får inte glömma bort att det kommer att bli en mager budget på grund av att budgetramen för 2007–2013 sattes för lågt – den uppgår endast till 0,99 procent av BNI. Precis som min politiska grupp beklagar jag den här situationen eftersom vi inte kommer att kunna uppfylla förväntningarna hos alla parlamentets utskott eller anslå tillräckliga medel till viktiga långsiktiga EU-projekt som Galileo.

Vi har emellertid enats om att stödja huvudmålet med informations- och kommunikationspolitiken. Detta innebär att vi kommer att kunna inrikta oss på lokala medier, som spelar en så viktig roll i informationsförmedlingen till alla Europas folk. Detta är särskilt viktigt med tanke på den oavgjorda frågan om ratificeringen av Lissabonfördraget och förberedelserna för valet till Europaparlamentet 2009. Som budgetutskottets ständiga föredragande för informationspolitik välkomnar jag de möjligheter som ges genom den nya budgeten i detta avseende.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Av de många aspekter av budgetförslaget för 2008 som kan lyftas fram vill vi betona följande två:

- För det första beklagar vi djupt parlamentets inkonsekventa inställning i den här frågan, eftersom det hävdar att det erkänner och bevarar parlamentsledamöternas språkliga mångfald, men samtidigt vägrar att infoga en tydlig hänvisning till att det är obligatoriskt att tolkning till alla EU:s officiella språk ska finnas tillgänglig under parlamentets sammanträden, vilket vi har föreslagit i flera år. Det är också skälet till budgetutskottets obegripliga och oacceptabla förkastande av vårt förslag som till exempel syftade till att portugisiska skulle bli ett av arbetsspråken vid den gemensamma parlamentariska EU–AVS-församlingens sammanträden, särskilt med tanke på att ledamöter av parlament från flera länder som är företrädda i församlingen har portugisiska som officiellt språk.

- För det andra finns det en oroande och ökande tendens ett förstärka anslagen för en ”stark informationspolitik” inom ramen för (ny)lanseringen av ”reformfördraget” och nästa val till Europaparlamentet 2009. För att förstå vad som verkligen är på gång räcker det med att följa diskussionen i utskottet för konstitutionella frågor om översynen av förordningen om europeiska politiska partier.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Det nuvarande systemet för plenarsammanträdena vid parlamentets säte i Strasbourg och utskotts- eller gruppsammanträdena i Bryssel är ineffektivt och oekonomiskt. Det uppskattas att upp till 200 miljoner euro av de europeiska skattebetalarnas pengar skulle kunna sparas per år om man beslutade att inrätta parlamentets säte i Bryssel, inte bara på grund av den kostnadsminskning som automatiskt blir följden, utan även genom att underlätta det interinstitutionella arbetet. Samtidigt har grupper från civilsamhället uppmärksammat allvarliga miljökonsekvenser av parlamentsledamöternas och statstjänstemännens täta förflyttningar från stad till stad för EU:s lagstiftande verksamhet.

Av dessa skäl anser jag att förslaget om att behålla två årliga plenarsessioner vid sätet i Strasbourg är obefogat. Detta skulle leda till att situationen för de administrativa kostnaderna förvärras, eftersom betalningarna kommer att göras under hela året för att förbereda för dessa sammanträden, både när det gäller lokal- och personalkostnader.

I flera medborgarinitiativ, av vilket åtminstone ett har undertecknats av över en miljon personer från de flesta medlemsstaterna, kräver man att Europaparlamentet ska sluta att ha två arbetsplatser. Det är dags att den här situationen diskuteras av parlamentets och rådets ledning för att inrätta ett enda säte för vår institution.

  Niels Busk (ALDE), Anne E. Jensen (ALDE) och Dan Jørgensen (PSE), skriftlig. − (DA) Vi ledamöter från det danska liberala partiet (Venstre) i Europaparlamentet har röstat mot ändringsförslag nr 8 från Carl Schlyter och Jens-Peter Bonde från gruppen Självständighet/Demokrati. Venstre stöder en reform av reseersättningarna så att alla rimliga och nödvändiga resekostnader ersätts. Detta har emellertid redan beslutats i den nya ledamotsstadgan, som kommer att börja genomföras under 2009.

Jens-Peter Bondes förslag är inte genomtänkt och strider mot den gällande stadgan.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för dessa avsnitt av 2008 års budget.

– Betänkande: Itälä (A6-0394/2007) och Virrankoski (A6-0397/2007)

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandena avseende budgetförslaget för 2008, men jag gjorde det med tungt sinne eftersom det ser ut som den dyra cirkusen som är våra regelbundna besök i Strasbourg kommer att fortsätta.

Det är särskilt viktigt att vi röstar för att sammanträdena i Strasbourg fortsätter att hållas på samma dag som Air France har beslutat att lämna en del av oss vind för våg, eller åtminstone i en bekymmersam situation, på grund av fackliga åtgärder från en viss del av personalen.

Martin Luther King sa en gång ”Jag har en dröm”. Jag har också en dröm, och denna dröm är att parlamentet en dag har ett enda säte från vilket det utövar sin verksamhet och att Strasbourgcirkusen får ett slut.

– Betänkande: Esteves (A6-0356/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) En gemensam insats måste göras för att försöka förbättra kvalitetsstandarderna och rättsväsendets effektivitet.

Detta är emellertid ett mycket känsligt och mångfacetterat område, och det är därför viktigt att förstärka förtroendet för att möjliggöra ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden, vilket skulle bidra till en gradvis utveckling av en europeisk rättslig kultur.

Jag stöder det utmärkta betänkandet av Maria da Assunção Esteves, vars mål är att förstärka principen om ömsesidigt erkännande av beslut och samtidigt öka dömda personers möjligheter till social återanpassning, förbättra skyddet av offren och förebygga återfall i brottslighet.

Syftet med detta rambeslut är att fastställa de bestämmelser enligt vilka en medlemsstat, inom gränsen för sin behörighet, måste kontrollera och övervaka icke frihetsberövande påföljder (beslut om verkställande av uppskjutna påföljder och alternativa och villkorliga påföljder) som påförs genom domar som utdömts i andra medlemsstater.

Jag hoppas att de återstående frågorna kan lösas under det portugisiska ordförandeskapet, och att en allmän överenskommelse kan nås till årsslutet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande i vilket man behandlar olika sätt att hjälpa en straffad person att återanpassas i samhället, tillhandahålla bättre skydd för skadelidande och hjälpa till med verkställandet av lämpliga domar där förövarna inte är bosatta.

– Betänkande: Varvitsiotis (A6-0362/2007)

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Ömsesidigt erkännande av domar i straffrättsliga frågor är sannerligen en känslig fråga. Faktum är att straffrätten i EU i dag inte är enhetlig – långt därifrån. Medlemsstaterna har inte bara olika rättsliga traditioner och värderingar, utan även olika straffrättslagstiftning. Medlemsstaternas straffrättsliga system avspeglar deras identitet.

Skillnaderna i straffrätten på nationell nivå är många och varierande. Skyddet av yttrandefriheten och definitionen av vad som utgör en överträdelse av denna skiljer till exempel markant mellan länderna. Det skulle därför vara mycket farligt att kräva att ett straff som påförs i ett land automatiskt ska tillämpas i det andra, det skulle inte bara vara farligt för dem som ställs inför rätta, utan även för rättsordningen i allmänhet.

Vi måste verkligen gå mycket försiktigt fram på det här området, eftersom det för närvarande är omöjligt att garantera tillämpningen av vissa gemensamma normer i bestämmelserna om brottmålsförfaranden. Jag tänker särskilt på respekten för ne bis in idem-principen, på rätten till ett verkligt, inte bara ett formellt, försvar och självklart på offrens rättigheter.

Det finns två grundläggande principer som alltid måste följas och respekteras – annars upphör rättstaten att existera. Det är principerna om laglighet och rättslig säkerhet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som det anges i betänkandet stödde Europeiska rådet i Tammerfors 1999 principen om ömsesidigt erkännande som ”hörnstenen i det rättsliga samarbetet i både civilrättsliga och straffrättsliga frågor inom unionen”.

Ett år senare antog rådet ett åtgärdsprogram med denna princip som utgångspunkt för att anta mekanismerna för ömsesidigt erkännande av slutliga domar och utöka tillämpningen av principen om överföring av dömda personer till att omfatta personer som är bosatta i en medlemsstat.

I Haagprogrammet sattes därefter nya mål, särskilt i samband med ”kampen mot terrorismen” i syfte att överföra denna fråga, som är central för medlemsstaternas suveränitet, till gemenskapens behörighet.

Mot bakgrund av detta förslag, och som vår parlamentariska grupp har betonat, är det oroande att det fastställs i betänkandet att ”en dömd person måste garanteras ett fullgott skydd, men den dömdes roll i förhandlingarna bör inte längre väga så tungt att hans eller hennes samtycke krävs för att man ska få översända en dom till en annan medlemsstat i syfte att domen ska erkännas och verkställas”, särskilt eftersom vi inte förstår hur det faktum att denna princip inte garanteras kan vara förenligt med målsättningen för rambeslutet: att bidra till att återanpassa dömda personer.

– Betänkande: Sudre (A6-0405/2007)

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater i Europaparlamentet röstade för betänkandet. Avtalet är ett steg i rätt riktning. Högre krav ställs på övervakning av avtalets konsekvenser för fiskbestånd och lokalbefolkningens levnadsförhållanden. Det är nu viktigt att man verkligen övervakar avtalets effekter.

Vi röstade dock emot ändringsförslag 7. Vi stöder helt och hållet intentionerna att främja en hållbar utveckling av fisket, vilket också är syftet med det nya fiskeriavtalet. Avtalet får inte heller innebära negativa konsekvenser för fisket och befolkningen i Madagaskar. Däremot kan vi inte stödja att avtalet direkt ska upphävas om det medför negativa konsekvenser. Vi anser att den gemensamma kommitté som ska bildas för att bevaka avtalet är en bättre lösning för att garantera att avtalet följs och att det gagnar båda parter och miljön. Avtalen ska omförhandlas om det visar sig att det medför negativa konsekvenser.

Vi är positiva till att en större del av kostnaderna kommer att finansieras av de europeiska fartyg som gynnas av avtalen. Vi anser dock att målet måste vara att hela avtalet ska vara självfinansierande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta partnerskapsavtal ingicks för en förnybar period på sex år från den 1 januari 2007, och Portugal fick sju fiskemöjligheter med ytlångrev, vilket innebär en fiskelicens till jämfört med det föregående avtalet.

I avtalet fastställs bland annat att minst 20 procent av besättningen på varje fartyg måste vara medborgare från AVS-länder (från Afrika, Västindien och Stillahavsområdet). Likaså måste reglerna i Internationella arbetsorganisationens (ILO) deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet tillämpas, dvs. erkännande av föreningsfrihet och arbetstagarnas rätt till kollektiva förhandlingar samt icke-diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning. Enligt avtalet ska även sjömännens löner fastställas genom förhandlingar mellan fartygsägarna och sjömännen eller deras företrädare, och ”principen om ursprungsland” godtas, vilket leder till en allvarlig och orättvis ojämlik situation.

Detta protokoll bidrar till att öka fartygsägarnas bidrag med 40 procent, eftersom det ökas från 25 euro per ton fisk till 35 euro, vilket i sin tur leder till att gemenskapens finansiella bidrag minskas. Det är inte godtagbart enligt vår åsikt

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande genom vilket man stöder partnerskapsavtalet för fiske mellan Europeiska gemenskapen och Madagaskar. Det är ett tonfiskavtal som fördelar fiskemöjligheterna, med hänsyn till tre fartygskategorier, till Spanien, Frankrike, Italien, Portugal och Storbritannien. Genom avtalet tillhandahålls fiskeresurser till EU-fartyg, samtidigt som Madagaskar får möjlighet att få inkomster för fiskebestånd som landet inte har teknisk kapacitet nog att utnyttja.

– Betänkande: Fernandes (A6-0404/2007)

  Luis Manuel Capoulas Santos, Paulo Casaca och Manuel António dos Santos (PSE), skriftlig. − (PT) Vi röstade mot betänkandet som en protest mot kommissionens förslag om fördelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna enligt detta avtal.

I strid mot etablerad praxis i denna typ av avtal vill kommissionen åsidosätta en grundläggande princip som har varit ett centralt verktyg för att garantera rättvisa och jämlika villkor mellan medlemsstaterna, och i praktiken en underförstådd överenskommelse.

Vi anser att det är oförståeligt och oacceptabelt att principen inte tillämpas i detta fall.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi, svenska socialdemokrater i Europaparlamentet, röstade för betänkandet. Avtalet är ett steg i rätt riktning. Högre krav ställs på övervakning av avtalets konsekvenser för fiskbestånd och lokalbefolkningens levnadsförhållanden. Det är nu viktigt att man verkligen övervakar avtalets effekter.

Vi röstade dock emot ändringsförslag 8. Vi stöder helt och hållet intentionerna att främja en hållbar utveckling i fisket, vilket också är syftet med det nya fiskeriavtalet. Avtalet får inte heller innebära negativa konsekvenser för fisket och befolkningen i Moçambique. Däremot kan vi inte stödja att avtalet direkt ska upphävas om det medför negativa konsekvenser. Vi anser att den gemensamma kommitté som ska bildas för att bevaka avtalet är en bättre lösning för att garantera att avtalet följs och att det gagnar båda parter och miljön. Avtalen ska omförhandlas om det visar sig att de medför negativa konsekvenser.

Vi är positiva till att en större del av kostnaderna kommer att finansieras av de europeiska fartyg som gynnas av avtalen. Vi anser dock att målet måste vara att hela avtalet ska vara självfinansierande.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. − (PT) Jag lade ned min röst om mitt betänkande. Jag inser att det är bråttom att ingå avtalet och anser att förslaget är delvis positivt när det gäller fördelningen av fisklicenser, men med tanke på att det inte är möjligt att ändra det eftersom det är rådets och kommissionens ansvar, motsätter jag mig starkt att principen om relativ stabilitet, som alltid har varit gängse i tidigare avtal, inte följs i detta fall.

Jag är också ledsen över att det, på grund av eventuella rättsliga överväganden, inte är möjligt att lägga fram olika lagstiftningsändringsförslag till avtalsbestämmelserna, vilka å ena sidan syftar till att stärka civilsamhället i Moçambique, med de fiskeverksammas aktiva deltagande i utarbetandet av framtida avtal, och å andra sidan optimera de internationella reglerna för de berörda yrkeskategorierna, nämligen när det gäller fasta minimilöner för AVS-sjömän.

Jag ansåg att Europaparlamentets politiska mandat begränsades inom detta område och lade därför fram andra ändringsförslag – som ansågs vara juridiskt tillåtliga – i syfte att förbättra den information som lämnas till parlamentet och kräva att parlamentet och rådet lägger fram en rapport om tillämpningen av avtalet under det sista året av protokollets löptid, innan någon överenskommelse om förnyande av avtalet ingås.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi kan inte rösta för detta fiskeavtal eftersom vi anser att uppdelningen av fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna är oproportionerlig och olämplig, då inte Portugals berättigade intressen säkras.

Detta partnerskapsavtal mellan EG och Moçambique trädde i kraft den 1 januari 2007 för en period på fem år, och jämfört med det föregående avtalet medför det en ökning på 2 000 ton av gemenskapens fiskekvot för tonfisk eller tonfiskliknande arter.

Under det tidigare avtalet utnyttjade Portugal sina fiskemöjligheter (fem stycken) i relativt hög utsträckning, vilket var skälet till att Portugal begärde nio licenser för ytlångrevsfartyg, samt att möjligheterna till fiske efter demersala arter för trålare med frysanläggning som fiskar djupvattensräkor skulle fortsätta. Portugal fick emellertid endast sju licenser för tonfiskfiske.

Detta avtal är mycket obalanserat med tanke på den tidigare fördelningen av licenserna och att principen om relativ stabilitet inte respekteras mot bakgrund av de ökade fiskemöjligheterna. Portugal får endast två ytterligare licenser medan andra medlemsstater får ytterligare 16 (Frankrike) och 13 (Spanien).

Om det krävdes enhälligt beslut i rådet skulle detta inte ske.

Därför röstade vi mot betänkandet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande genom vilket man stöder partnerskapsavtalet för fiske mellan Europeiska gemenskapen och Moçambique. Avtalet har ingåtts för en period på fem år (förnybar) från dess ikraftträdande, och det ger fiskemöjligheter till fartyg från Spanien, Frankrike, Italien, Portugal och Storbritannien.

– Betänkande: Martin (A6-0353/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Syftet med förordningen om företagsregister (rådets förordning (EEG) nr 2186/93), där man samlar statistik om företag som är verksamma inom EU, nämligen uppgifter om antal, typ, storlek, struktur och andra egenskaper, var att tillhandahålla tillförlitlig statistik för EU:s beslutsfattare.

Den 1 juni 2006 stödde Europaparlamentet huvuddelen av kommissionens förslag i första behandlingen. Tonvikten i de 22 ändringsförslagen låg på frågan om den administrativa bördan, ett klarläggande av de villkor under vilka konfidentiella uppgifter får överföras och slutligen fanns det en rad ändringsförslag av teknisk och redaktionell karaktär. Rådet tog fasta på parlamentets samtliga 22 ändringsförslag i sin gemensamma ståndpunkt av den 21 maj 2007.

Därefter har ny byråkrati emellertid lett till ytterligare svårigheter i processen, som har dragits ut ända till nu. Detta har gett upphov till stora kostnader, vilket föredraganden med all rätt kritiserar.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande vilket hjälper till med att förbättra de delar av EU:s statistiska system som inbegriper register med information om företag som är verksamma i EU.

– Resolutionsförslag: (B6-0400/2007)

  Ole Christensen, Dan Jørgensen, Poul Nyrup Rasmussen, Christel Schaldemose och Britta Thomsen (PSE), skriftlig. − (DA) De danska ledamöterna av den socialdemokratiska gruppen i parlamentet har röstat för parlamentets resolution om ökande priser på foder och livsmedel.

Den danska delegationen anser att det är nödvändigt att inrikta sig på de ökande foder- och livsmedelspriserna, men den håller inte med om att det är bra att EU:s jordbruksministrar nyligen beslutade att upphäva skyldigheterna om avskaffande under 2008.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater har valt att lägga ner vår röst om resolution RC B6-400/2007 till följd av frågan för muntligt besvarande B6-0321/2007 om ökade priser på foder och livsmedel, då vi tycker att resolutionen innehåller flera tveksamheter i synen på den ekonomiska situationen för bönderna i EU.

De ökade priserna på spannmål och livsmedel kommer bönderna till nytta och kan ge större möjligheter till en omstrukturering av jordbruksektorn i EU.

Vidare måste jordbruket precis som andra branscher klara av vissa förändringar i efterfrågan.

Däremot delar vi synen i resolutionen på biobränslen, de stora prispåslagen på livsmedel som sker i distrubitörsledet och den osäkra livsmedelsförsörjningen i världen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den senaste tidens ökningar av livsmedelspriserna beror i stor utsträckning på de successiva reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom man har uppmuntrat jordbruken att sluta producera, vilket har lett till att många små och medelstora jordbruk har försvunnit. De särskilda förhållanden som råder i medlemsstaterna har nonchalerats och man har i stället tagit större hänsyn till de stora jordbruksindustriföretagen, de multinationella livsmedelsdistributörerna och förhandlingarna om handelsavregleringar inom WTO. Detta har bidragit till att grunden för jordbruksverksamheten har ändrats, vilket i sin tur har lett till en minskning av produktionen.

Användningen av jordbruksprodukter för andra ändamål än livsmedelsproduktion, särskilt för produktion av biobränslen som man vill prioritera, kommer inte heller att bidra till att utveckla jordbruksverksamheten, utan kan tvärtom leda till att produktionen av livsmedelsprodukter ersätts, vilket har en negativ inverkan på skyddet av livsmedelssuveräniteten.

Vi anser därför att målen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste omprövas för att öka livsmedelsproduktionen, stödja små och medelstora jordbruksföretag och jordbruk med boskapshållning, dämpa prisökningarna på livsmedel samt förstärka interventionsmekanismerna och garantera lämpliga interventionspriser.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag stödde det gemensamma resolutionsförslaget om stigande djurfoder- och livsmedelspriser, i vilket man tar upp den stora förändringen av råvarupriserna i EU och resten av världen.

Jag röstade också för ändringsförslagen 1, 2, 3, 4 och 5, i vilka man behandlar frågan om genmodifierade organismer i djurfoderingredienser. I dessa ändringsförslag belyser man den verklighet som råder på marknaden och påpekar bara att betydande kvantiteter av majs och soja, som redan används för att framställa djurfoder i EU, innehåller genmodifierade organismer.

I ändringsförslagen behandlas också svårigheterna i samband med godkännandet av genmodifierade organismer i djurfoderingredienser. Denna situation påverkar konkurrenskraften för boskapsuppfödarna i EU och leder paradoxalt nog fram till en situation där konsumenterna i EU köper köttprodukter från tredjeländer där man använder foder med genmodifierade organismer.

Dessa ändringsförslag är nödvändiga för att belysa EU:s inkonsekventa inställning till genmodifierade organismer och behovet av en öppnare diskussion om detta ämne.

– Betänkande: Kacin (A6-0325/2007)

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet i hopp om att det kommer att ha en avgörande inverkan på Serbiens beslut att fortsätta sina insatser för demokratiska reformer och ansluta sig till EU:s normer, särskilt när det gäller respekt för minoriteternas rättigheter.

Även om den relativa förbättringen av situationen välkomnas i betänkandet, har förbättringen fortfarande inte lett till de nödvändiga förhållandena för en verklig samlevnad och ömsesidig respekt mellan etniska grupper, och det förekommer fortfarande många och allvarliga fall av flagranta överträdelser av minoriteternas rättigheter. I detta sammanhang hänvisar jag till ett konkret exempel – den rumänska folkgruppen och rumänsktalande personer i Serbien förnekas sina rättigheter, särskilt i Valea Timocului och Vojvodina. Jag beklagar i dag att deras språkliga rättigheter avvisas och åsidosätts, vare sig vi talar om utbildning eller gudstjänster på det rumänska språket.

Ett tydligt budskap bör sändas till Serbien i detta avseende: endast ett verkigt mångetniskt Serbien, som garanterar förståelse och ömsesidig tolerans mellan de olika folkgrupperna, kan anses vara sant europeiskt.

– Betänkande: Martens (A6-0375/2007)

  Frank Vanhecke (ITS). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet av Maria Martens. Jag måste erkänna att det finns ett antal vettiga punkter i betänkandet, men enligt min åsikt tas inte den huvudsakliga orsaken till Afrikas problem upp, och man sänder inte heller rätt signaler om framtidens problem, framtidens utmaning, som är störtvågen av invandrare.

Varför är det inte ens i ett betänkande från Europaparlamentet möjligt att tala om den huvudsakliga orsaken till fattigdomen, svälten, den bristande säkerheten och de sociala och ekonomiska problemen i Afrika? Den främsta orsaken är dåliga regeringar på kontinenten. Det är de korrupta ledarna som bär skulden, som inte bryr sig om sunda styrelseformer, demokrati eller mänskliga rättigheter, utan i sina egna länder och med pengar som de stjäl från sina medborgare, spenderar mer på vapen varje år än de mottar i utvecklingsstöd. Det är skandal.

Signalerna om invandringen är också fullständigt olämpliga. För det första kan inte EU ta emot fler invandrare och för det andra är invandring till EU av högutbildade personer från fattiga länder en tragedi för ursprungsländerna.

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater ställde oss bakom betänkandet som är bra. Det behövs ett partnerskap mellan EU och Afrika för att möta framtidens utmaningar. Vi röstade för punkt 61 eftersom vi är positiva till frihandel. Vi vill dock poängtera att vi inte kan skapa tillväxt genom frihandel om vi inte samtidigt satsar på utbildning, hälsovård och andra långsiktiga investeringar, vilket också framkommer i andra delar av betänkandet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det är självklart att sexuell och reproduktiv hälsa är en ytterst viktig fråga. Därför bör inte kvinnor och barns väl och ve utnyttjas av Europaparlamentet i dess försök att utöka sina maktbefogenheter, som i exempelvis punkt 77 i betänkandet. Det finns dessutom redan i dagsläget ett kompetent och legitimt FN-organ som arbetar med dessa frågor.

Med tanke på de obehagliga strömningar som finns i denna kammare, där många ledamöter aktivt motarbetar sexuell och reproduktiv hälsa, såväl inom som utom unionen, skulle det vara mycket tragiskt om Europaparlamentet fick mer makt i frågan.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Även om betänkandet innehåller aspekter som vi anser vara positiva granskas inte den verkliga kärnan i förbindelserna mellan EU och Afrika, eftersom de centrala ansvarsområdena och strategiska målen utelämnas eller undviks.

Det mest slående exemplet är kanske att det inte nämns något om Nato/USA/EU-initiativen när det gäller Afrika, t.ex. inrättandet av särskilda militära kommandon (USA/AFRICOM), militära manövrer (Nato), eller EU-makternas ökande militära närvaro (”fredsstödjande mekanismer”, militära uppdrag).

Betänkandet innehåller även aspekter som öppnar dörren för intervention – som maskeras som ”humanitära interventioner”, ”konflikthantering” eller ”god samhällsstyrning” – och man motsätter sig inte att utvecklingspolitiken alltmer underordnas ”säkerhetsstrategier”, att man gynnar ”utvecklingsstöd” som tillhandahålls av soldater eller att medel används för sådant som inte har det minsta med bistånd att göra och anslås enligt de största makternas strategiska mål, dvs. att kontrollera Afrikas enorma naturresurser, inklusive oljan.

Avslutningsvis bekräftas ”dogmen” handelsavreglering i betänkandet genom att man fäster värde vid den tvingande aspekten av de ”ekonomiska partnerskapsavtalen” som en grundval för utveckling.

Vi motsätter oss en sådan politik till stöd för toppmötet mellan EU och Afrika.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Maria Martens konstaterar helt riktigt att grunden för utvecklingen av samarbetet mellan Afrika och EU bör vara att utveckla demokratin och ett partnerskap som bygger på ömsesidig respekt. Hon påpekar också med all rätt att parterna visserligen är jämställda i fråga om rättigheter och ansvar men inte i fråga om integrationsnivå samt faktorer som tillgänglighet och utvecklingsnivå när det gäller finansiella, tekniska och personella resurser.

Jag håller med om att vårt gemensamma ansvar och det främsta målet för samarbetet mellan EU och Afrika måste vara att utrota fattigdomen och att fred är en absolut nödvändig förutsättning som ett första steg mot utveckling.

I betänkandets anda anser jag att det är viktigt att ta hänsyn till den afrikanska befolkningens verkliga behov: att garantera skäliga inkomster för små jordbrukare, öka den lokala produktionen, garantera livsmedelssäkerheten och rimliga levnadsvillkor och inrätta lokala och regionala marknader.

  Karin Scheele (PSE), skriftlig. − (DE) Förutom den viktiga diskussionen om orättvis handelspolitik behandlas förebyggande och lösning av konflikter i betänkandet om förbindelserna mellan EU och Afrika. I detta sammanhang vill jag tala om världens sista koloni, den sista kolonin i Afrika, nämligen Västsahara, som har ockuperats av Marocko i över 30 år. Denna ockupation strider mot internationell rätt och det förekommer flagranta överträdelser av de mänskliga rättigheterna. När vi kämpar för det västsahariska folkets mänskliga rättigheter och deras rätt till självbestämmande får vi ofta höra att vi intar en pro-saharisk inställning. Det är en skrämmande attityd, eftersom vårt enda mål är att upprätthålla de mänskliga rättigheterna och den internationella rätten. Alla EU-institutioner borde engagera sig i denna kamp och inte bara följa medlemsstaternas ekonomiska intressen. EU måste inta en trovärdig ståndpunkt mot diktaturer. Att peka finger åt några få utvalda diktaturer skadar unionens trovärdighet som fredsmäklare, och skadar dem som lider av förtryck och dagligen utsätts för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Jag kommer att rösta för Maria Martens betänkande om förbindelserna mellan EU och Afrika.

En gemensam strategi bör tas fram för samarbetet mellan EU och de afrikanska länderna, som bör grundas på ömsesidig respekt och på gemensamma, tydligt definierade principer och värderingar. Vi måste ta hänsyn till den afrikanska partens inställning och särskilt inrikta oss på utvecklingsfrågan och på att nå millenniemålen. Det handlar till exempel om att skapa stabil tillväxt och utveckling, utrota fattigdomen och bidra till att skapa tillgång till utbildning och hälsoskyddsåtgärder.

– Resolutionsförslag (B6-0429/2007)

  Göran Färm och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater ställde oss bakom betänkandet som är bra. Vi röstade dock emot ändringsförslag 1 som nämnde användandet av multipelbomber i två specifika konflikter. Vi valde att rösta emot det, eftersom vi fördömer användandet av multipelbomber i samtliga konflikter och inte endast i enskilda fall.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Det råder inga tvivel om att multipelbomber är mycket grymma vapensystem som orsakar stort lidande för civila befolkningar. Därför är det beklämmande att Europaparlamentet använder en så viktig fråga i sin strävan att påskynda skapandet av ett Europas förenta stater.

Ett förbud mot denna typ av vapen måste genomföras på ett globalt plan, genom FN och på initiativ av nationalstater, inte av Europaparlamentet.

Därför har vi röstat emot denna resolution vid dagens omröstning.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den 17 september uppmanade FN sina medlemsländer att omedelbart vidta åtgärder för att ta itu med de fruktansvärda effekterna av användningen av multipelbomber och underteckna ett rättsligt bindande instrument inom internationell humanitär rätt om ett förbud mot användning, utveckling, produktion, lagring och överföring av multipelbomber.

FN kräver att de befintliga lagren av multipelbomber ska förstöras och efterlyser åtgärder för att minska riskerna och hjälpa offren. Till dess att ett sådant instrument inrättas uppmanar FN sina medlemländer att frysa användningen och överföringen av sådana vapen.

Som det anges i resolutionen har det dokumenterats att 98 procent av offren för dessa bomber är civila. Antalet döda och skadade är fruktansvärt högt, särskilt bland barn.

Majoriteten av Europaparlamentet röstade emellertid mot att det skulle anges att multipelbomber har används av de så kallade koalitionsstyrkorna i Afghanistan och Irak och av israeliska trupper i Libanon.

Kapprustningen måste stoppas omedelbart. Massförstörelsevapen, multipelbomber, utarmade uranvapen och fosforammunition måste brådskande förbjudas.

Vi stöder därför resolutionen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för denna resolution, som på nytt bekräftar behovet att stärka den internationella humanitära rätten och dess tillämpning på multipelbomber, och snabbt anta ett heltäckande förbud på internationell nivå mot användning, tillverkning, överföring och lagring av multipelbomber. Kammaren har också uppmärksammat att man i resolutionen kraftfullt stöder Osloprocessen som inleddes i februari 2007.

– Betänkande: Cappato (A6-0341/2007)

  Ryszard Czarnecki (UEN). - (PL) Herr talman! Jag vill förklara hur jag röstade om Marco Cappatos betänkande, och även klargöra varför gruppen Unionen för nationernas Europa lade ned sina röster. Jag röstade mot, eftersom jag anser att förslaget är mycket kontroversiellt. Narkotika är den största affärsverksamheten i Afghanistan och att försöka kontrollera ens en del av produktionen för medicinska ändamål förefaller vara mer än diskutabelt. Av detta skäl röstade jag mot förslaget.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det som Marco Cappato har föreslagit och åstadkommit med sitt betänkande är att klargöra att Europaparlamentet är för experiment för att omvandla opiumproduktionen i Afghanistan för brottsliga syften till produktion av opium för medicinsk användning för att behandla patienter.

Jag måste säga att jag röstade mot, eftersom det är arbetarna som odlar vallmo ute på fälten som är den verkliga utgångspunkten för de dödsfall och brott som dem som har fallit, medvetet eller omedvetet, för detta fruktansvärda gissel för mänskligheten gör sig skyldiga till.

Enligt min uppfattning lurar de som har röstat för det här betänkandet sig själva om de anser att något som utförs olagligt för närvarande, det vill säga odling av vallmo för opiumproduktion i Afghanistan, kan utrotas bara genom att tillåta och godkänna användning av opium för nyttiga ändamål.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Labourpartiet i Europaparlamentet kunde inte stödja denna resolution eftersom dess grund vilar på ett förslag om att uppmuntra opiumodling i Afghanistan. Detta strider mot initiativen från Afghanistans regering med stöd från världssamfundet, och även mot det som 80 procent av afghanerna vill – opiumindustrin ger kraft till det talibanska upproret. Vi kan konstatera att antalet opiumbefriade provinser i Afghanistan mer än fördubblats i år.

Vi röstade mot de ursprungliga texterna i punkterna 1a och 1b, eftersom vi verkligen anser att det inte finns någon anledning för Europaparlamentet att främja några projekt som uppmuntrar till opiumproduktion i Afghanistan.

Vi röstade mot betänkandet av ovanstående skäl och även därför att detta förslag är grundat på ett felaktigt antagande att det råder brist på opiater för medicinska ändamål. Internationella narkotikakontrollstyrelsen (INCB) har sagt att överproduktionen av lagliga opiater sedan 2000 har resulterat i lager i produktionsländerna ”som kan täcka behovet i två år”.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot detta betänkande. Det råder ingen brist på opium för medicinska ändamål i världen, och säkerheten i Afghanistan verkar inte vara tillräckligt hög för att kunna trygga produktionen och insamlingen av opium för medicinska ändamål.

– Betänkande: Lechner (A6-0371/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande. Kvarstad är en process genom vilken en borgenär kan ansöka i domstol om att få frysa ett bankkonto för att förhindra att någon använder pengarna som man gör anspråk på. Det är avvägt mellan borgenärernas rätt till indrivning av skulder och svarandenas rätt till adekvat skydd. Det strider inte mot nationell lagstiftning och bör göra det möjligt att använda ett standardförfarande i hela EU.

– Betänkande: Sbarbati (A6-0301/2007)

  Ilda Figueiredo ( GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Information från verksamhetsregistret visar att Europeiska ombudsmannen mottog 3 830 klagomål 2006. Han ansåg emellertid att endast 21,5 procent av dessa ärenden hörde till hans behörighetsområde, av vilka 258 ledde till en utredning. Under 2006 genomförde ombudsmannen sammanlagt 582 utredningar, av vilka 315 redan pågick under 2005 och nio inleddes på ombudsmannens eget initiativ.

Intressant nog var kommissionen precis som tidigare den institution som var föremål för flest utredningar, och stod för 66 procent av det totala antalet (387). Kommissionen följdes av Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal (EPSO), som stod för 13 procent, och därefter kom Europaparlamentet som stod för 8 procent.

Det vanligaste klagomålet var brist på insyn, bland annat vägran att lämna ut information (25 procent), följt av orättvisor eller maktmissbruk och en rad andra typer av administrativa missförhållanden. Som ombudsmannen själv påpekar finns det emellertid många fall där hans kritiska anmärkningar helt klart inte har någon effekt, men de är utan tvivel en varning om att det finns ett problem, och parlamentet bör därför uppmärksamma dem i vederbörlig ordning.