- Betänkande: Vakalis (A6-0388/2007)

  Den Dover (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi konservativa stödde Vakalisbetänkandet men har allvarliga invändningar mot punkterna 16 och 17. Vi anser att både förebyggande åtgärder och förmåga till snabba insatser vid jordbävningar ska koncentreras till medlemsstaternas resurser och stöder inte ”inrättandet av en europeisk civilskyddsstyrka”.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödjer det här betänkandet om regionala konsekvenser av jordbävningar. Som geolog och oceanograf – min avhandling handlade faktiskt om seismiciteten i den mittatlantiska ryggen från 12°N till 20°S – är jag bara alltför medveten om att Storbritannien nästan är immunt. Enligt brittiska uppgifter har bara en person dött till följd av en jordbävning och det var i mitten av sextonhundratalet. I övriga Europa är det ju dock inte så. Tusentals har dödats och massiv förödelse ägt rum från Lissabon till Sarajevo under århundradenas lopp.

En del av min egen valkrets, Gloucestershire, förstördes av översvämningar i juli som medförde skador för miljarder euro på vägar och järnvägar, sjukhus och skolor, reningsverk och kraftverk. Vi kommer förmodligen att få hjälp ur europeiska solidaritetsfonden. Jag hoppas att det inte ska behövas, men om det blir nödvändigt måste EU vara redo att bistå nationer, regioner och samhällen som drabbas av jordbävningar.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Hela Sydeuropa avgränsas, som påpekats, av kanterna på två tektoniska plattor som korsar Medelhavet och fortsätter genom Atlanten via vissa av de azoriska öarna, vilket innebär att jordbävningar tillhör de vanligaste naturkatastroferna i detta område.

I detta betänkande av parlamentet framförs en rad farhågor och förslag som vi stöder, framför allt erkännandet av att de yttre randområdena regelbundet drabbas av dessa företeelser och framhållandet av behovet av att bland annat stödja nationella insatser i form av förebyggande, respons och reparation av skador, information till allmänheten, vetenskaplig forskning, civilskydd och solidaritet på EU-nivå.

När det gäller samordning föreslås i rapporten samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredjeländer för att genomföra de åtgärder som avses. Trots stödet för inrättandet av en ”europeisk civilskyddsstyrka” som ett ”centraliserat instrument för förebyggande och hantering” – något som vi motsätter oss – anges emellertid att en sådan ”endast är meningsfull om den grundar sig på ett förbättrat nationellt civilskydd och förbättrar instrumenten för gränsöverskridande samordning”. Det innebär enligt vår mening att frågan återigen tas upp på det sätt som är lämpligt.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Vår kollega Thierry Cornillet har lagt fram ett mycket genomarbetat betänkande för oss, där det konstateras att jordbävningar får negativa följder för den sociala och ekonomiska sammanhållningen i regionerna.

Vi bör minnas att allvarliga jordbävningar också ofta äger rum i EU:s länder och regioner, särskilt i Sydeuropa och vid Medelhavet. Vi måste därför se till att den nödvändiga kapaciteten för förebyggande och snabbinsatser finns på plats så att vi kan hantera sådana katastrofer.

Det är viktigt att inleda utbildnings- och informationskampanjer i hela EU och att utbilda personalen vid berörda tekniska myndigheter i medlemsstaterna, och detta bör innefatta utbildning på regional och lokal nivå liksom för alla specialister som berörs av jordbävningar. Vidare måste vi ta hänsyn till den roll som ska spelas av de många nationella, regionala och lokala myndigheterna och se till att det finns anvisningar för ett effektivt skydd av grundläggande infrastruktur, t.ex. åtkomst till infrastruktur för telekommunikation, elnät, sjukhus, broar, hamnar, flygplatser osv.

I framtidens sammanhållningspolitik bör de skador som orsakas av jordbävningar tas under grundligt övervägande, och detta bör tas i beaktande inom ramen för ett nytt finansiellt instrument för skydd av befolkningen.

Jag anser också att frågor som rör samordning, samarbete och flexibilitet i samband med verksamheten vid myndigheter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå bör ingå i debatten, eftersom allt detta ger upphov till avsevärda svårigheter i hanteringen av naturkatastrofer.

- Betänkande: Cornillet (A6-0372/2007)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) I dag har vi röstat för resolutionen om ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd, som upprättats på grundval av ett betänkande av Thierry Cornillet. Jag vill tacka föredraganden och på nytt bekräfta mitt stöd för detta viktiga dokument.

Vi är väl medvetna om att EU – och med detta menar jag kommissionen och medlemsstaterna – är den största givaren av humanitärt bistånd. EU:s bidrag under 2006 uppgick endast till 2 miljarder euro. Jag håller fullständigt med om att EU bör avgöra var gränsen ska sättas för den nya nivån för det humanitära biståndet. Å andra sidan måste EU fastställa sin ståndpunkt i förhållande till de nya internationella initiativen och genomförandet av den reform som inletts av FN. Som ledamot av budgetutskottet vill jag peka på det tredje problem som EU måste lösa, nämligen en förbättrad samordning av EU:s och medlemsstaternas resurser för att göra dem lättillgängliga för offren för humanitära katastrofer.

Jag hoppas att parlamentets konkreta och tydliga ståndpunkt kommer att bidra till att vi kan uppnå våra gemensamma mål och nå samförstånd i frågan om humanitärt bistånd.

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Herr talman! Det gläder mig att höra att det finns ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd, och naturligtvis finns det ingen förnuftig människa som motsätter sig bistånd till länder som verkligen behöver det. Men vi måste också vara uppriktiga och erkänna att det uppenbarligen inte finns något europeiskt samförstånd om en uppförandekod i fråga om diktatorer.

Storbritanniens avsikt att bojkotta toppmötet mellan EU och Afrika om Robert Mugabe deltar ignoreras helt enkelt av övriga medlemsstater, och humanitära tragedier uppstår, som vi alla vet, mycket ofta till följd av krig eller kriminellt vanstyre, som i fallet med Zimbabwe. Den bestående sanningen är att Afrika är en scen för blodiga konflikter och att afrikanerna spenderar mer på vapen än de får i utvecklingsbistånd.

Det stämmer i lika hög grad att stater med ett demokratiskt system, där makthavare och regering inte står över lagen, nästan aldrig förklarar krig mot varandra. Om diktatorer som Mugabe tillåts delta i ett EU-toppmöte undergrävs EU:s trovärdighet i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati helt och hållet. Det var på grund av denna ambivalens som jag avstod från att rösta om Cornilletbetänkandet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Trots vårt stöd för olika aspekter av humanitärt bistånd som lyfts fram i betänkandet kan vi inte ställa oss bakom ett ”samförstånd” om EU:s principer, målsättningar och strategier för tillhandahållande av humanitärt bistånd i tredjeländer som kräver främjande av ”rätten, eller faktiskt skyldigheten, att agera i händelse av allvarliga överträdelser mot den internationella humanitära rätten och/eller de mänskiga rättigheterna”, eftersom ”tvångsåtgärder, däribland militära ingripanden, endast får användas som en sista utväg”. Vi känner till resultaten av en sådan politik av ”goda avsikter”, dvs. USA:s och dess allierades angrepp på och militära ockupation av Irak, som lett till hundratusentals döda.

Bakom så kallade ”humanitära ingripanden” döljer sig, som påpekats, mycket ofta andra egentliga målsättningar, och ingripandena utnyttjas och manipuleras i enlighet med stormakternas och de multinationella företagens intressen och skrupelfria beräkning. Därmed äventyras den internationella rättens grundläggande principer.

Vi anser att lösningen på de allvarliga problem som drabbar miljontals människor bland annat innefattar respekt för alla folks och länders suveränitet, fredlig lösning av internationella konflikter och tillfredsställande av de trängande behoven i de ekonomiskt sett fattigaste länderna på grundval av vänskap och solidaritet och en effektiv utveckling av dessa värden.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. − (PL) Föredraganden Thierry Cornillet gör rätt i att framhålla att EU och medlemsstaterna måste vidga debatten om politiska strategier i fråga om humanitära insatser till ett lämpligt rådsforum, genom att inrätta en ny särskild arbetsgrupp. Inrättandet av en sådan grupp (t.ex. en arbetsgrupp för humanitära frågor) skulle bidra till utvecklingen av konsekventa metoder för att möjliggöra snabba och systematiska insatser på detta område.

Det var också helt riktigt att påpeka att antalet naturkatastrofer har ökat och får allt värre följder, vilket innebär att insatserna måste stärkas.

Jag stöder därför förslaget att EU bör förbättra sin förmåga att reagera snabbt på kriser. Beredskapen och förmågan att reagera kommer definitivt att vara beroende av förbättringar av samordningen och mekanismerna för tidig varning samt av att lämpligt material och lager finns att tillgå på internationell nivå.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det är ofta mycket svårt att ge humanitärt bistånd på grund av ogynnsamma förhållanden eller säkerhetsproblem. Det gör det desto viktigare med en god harmonisering och samordning av biståndsinsatserna. Ansträngningar för att nå det målet får dock inte i något avseende användas som en förevändning för att låta EU-institutionerna svälla ut ännu mer. Varken en europeisk civilförsvarsbyrå eller en europeisk snabbinsatsstyrka kan heller ge ett effektivt skydd vid naturkatastrofer.

Vidare måste hänsyn tas till gårdagens kritik från revisionsrätten, som konstaterat väsentliga oriktigheter på flera områden, bland annat budgeten på 5,2 miljarder euro för livsmedelsbistånd, humanitärt bistånd och delfinansiering av icke-statliga organisationer. Eftersom det aktuella betänkandet enligt min mening inte utgör en lämplig grund för lösning av alla dessa problem har jag röstat mot det.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag är en stor anhängare av projekt för humanitärt bistånd som kommer i rättan tid, är ordentligt målinriktade och har en effektiv resurstilldelning, och jag röstade därför för betänkandet om humanitärt bistånd.

Jag har dock allvarliga invändningar mot många av de formuleringar som används. Det är olyckligt att det finns hänvisningar till det så kallade reformfördraget – den återupplivade EU-konstitutionen – som jag är emot i grunden. Det är orealistiskt att föreställa sig att humanitärt bistånd kan vara befriat från alla politiska hänsyn. Betänkandet är i sig ett mycket politiskt dokument som för EU:s agenda framåt.

Hur som helst är prioriteringar, biståndets omfattning och tillhandahållande av stöd på ett sätt som gör att det inte hamnar i klorna på förhatliga regimer politiska frågor. Bortsett från många andra invändningar om EU:s inblandning i militära frågor innebär det en avvikelse från vår tydliga inriktning på humanitärt bistånd. EU är ingen unik humanitär aktör. Vi bör inrikta oss på att ge våra länders humanitära insatser mervärde genom att förbättra samordningen av insatserna i vissa områden och se till att det finns en ordentlig kontroll över resurserna och utvärdering av resultaten.

- Betänkande: Gutiérrez-Cortines (A6-0410/2007)

  Hans-Peter Mayer (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag ser detta ramdirektiv om markskydd som ett allvarligt misstag som äventyrar det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och livsmedelsförsörjningen i EU. Vad har anhängarna av detta direktiv egentligen för bild av våra jordbrukare? Låt mig tala om det för er: de menar att det krävs ett stort, byråkratiskt direktiv, kartläggning av 420 miljoner hektar jordbruksmark, hot om fasansfulla böter och slutligen upprättande av prioriterade områden för markskydd för att jordbrukarna ska ta hand om sin mark ordentligt.

Jag vill dock påpeka att denna bild inte har något med verkligheten att göra. Marken är en jordbrukares mest värdefulla tillgång. En jordbrukare som inte behandlar sin mark med omsorg kommer inte att vara jordbrukare särskilt länge. Större delen av marken i EU tas väl om hand; den är värd att bevara och sköts om av våra jordbrukare. Jag ser detta direktiv som ett elfenbenstorn av byråkrati, och jag hoppas att vi snabbt kan rätta till detta misstag innan vårt jordbruk lider någon allvarlig skada.

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack, herr talman. Som parlamentsledamot från MDF har jag röstat för antagandet av EU-direktivet om markskydd, eftersom jag är övertygad om att det är nödvändigt. Utan en tillräcklig kvantitet mark av god kvalitet kommer även det europeiska jordbruket att äventyras. Jag hoppas att vi, om denna lagstiftning blir verklighet, får goda möjligheter att använda EU:s resurser för att sanera marken från föroreningar och skydda dess kvalitet.

I det här skedet vill jag dock fästa medlemsstaternas uppmärksamhet på att detta är möjligt endast om medlemsstaterna också tar sina skyldigheter på allvar. I mitt hemland, exempelvis, handlar det främst om att utarbeta planer, och genomförandet drar ut på tiden. Det finns ett nationellt åtgärdsprogram i Ungern, men inte ett ord sägs om ett konsekvent genomförande av det. Regeringen garanterar inte de resurser som krävs. För framtiden har 18 miljoner öronmärkts, vilket är löjligt i jämförelse med problemets omfattning. Med den här farten skulle vi behöva mer än 220 år för att slutföra saneringen av den markförorening vi känner till i dag. Skulle vi kunna ta detta på lite större allvar? Tack.

  Anja Weisgerber (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag röstade för ett förkastande av kommissionens förslag. Förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen. Mark har inga gränsöverskridande aspekter, och denna fråga kan därför regleras lika bra eller till och med bättre i medlemsstaterna än på EU-nivå. Många länder har redan lagstiftning om markskydd. I kommissionens förslag tas knappt någon hänsyn till detta.

I den slutliga omröstningen röstade jag också mot betänkandet och de flesta kompromissändringsförslagen, även om jag faktiskt anser att det betänkande som antagits av parlamentet utgör en klar förbättring av kommissionens förslag. Förbättringar har gjorts exempelvis med avseende på identifieringen av potentiellt förorenade områden. Det omarbetade förslaget ger större flexibilitet i tillämpningen av de kriterier som anges i bilaga II. Generellt sett finns det dock fortfarande många bestämmelser som gör detta direktiv till ett utstuderat byråkratiskt och dyrt instrument.

Ett positivt inslag är att de kriterier som anges i bilaga I åtminstone kommer att vara icke-bindande nu. Ett annat är att de särskilda egenskaperna hos mark som används för jordbruksändamål erkänns i direktivet. Men nackdelarna är fler än fördelarna. När det gäller finansiering, exempelvis, borde vi tydligare ha angett att markskyddsdirektivet inte kommer att påverka gemenskapsbudgeten och att inga nya medel kommer att avsättas för genomförandet av direktivet. Endast de befintliga stödmekanismerna kommer att utnyttjas.

Av dessa skäl har jag röstat mot direktivet, och jag hoppas att rådet nu kommer att göra de nödvändiga rättelserna.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Herr talman! För en tid sedan bad parlamentet kommissionen om ett direktiv om markskydd. Fem år senare fick vi det av kommissionsledamot Stavros Dimas. Nu behöver vi det inte längre, och det är inte någon hemlighet. Vi har andra direktiv om skydd av specifika, gränsöverskridande aspekter med anknytning till mark. Kommissionen bortser från att många länder, t.ex. Tjeckien, har sin egen lagstiftning och lämpliga system för att skydda marken från ytterligare erosion och förstöring. Vad somliga länder (bl.a. Flandern) behöver är en gemensam strategi och bättre samordning.

Tack vare en enorm insats från föredragandenas sida kunde parlamentet rösta om det omarbetade direktivet, som antagligen inte kommer att orsaka alltför stor skada eftersom det åtminstone kommer att göra det möjligt att behålla nationell lagstiftning där sådan redan finns. I gårdagens framställning visade inte kommissionsledamoten någon förståelse för en förnuftig lösning som med mycket möda förhandlats fram av föredraganden i parlamentet. Eftersom kommissionsledamoten inte vill ta emot parlamentets råd bidrar han till att begrava sitt eget direktiv. Han nästan bad mig att rösta mot betänkandet. Jag tror att rådet kommer att agera på ett liknande sätt.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag är övertygad om att de bestämmelser vi godkänt är absolut nödvändiga och kommer att bidra till att förbättra miljöns tillstånd och även människors hälsa. Mark är en begränsad och icke-förnybar naturtillgång. Den förtjänar ett särskilt skydd på grund av den sociala, ekonomiska, miljömässiga och kulturella roll den spelar.

Jag håller med om att markskyddet bör omfattas av lagstiftning på EU-nivå för att en lägsta skyddsnivå ska kunna garanteras i alla EU:s medlemsstater.

Jag är mycket positiv till förslaget om att upprätta allmänt tillgängliga nationella register över förorenade områden. Ett register bör upprättas över områden där marken kan ha förorenats i det förflutna. Med utgångspunkt i principen om att ge bistånd bör EU:s medlemsstater få hjälp med att återställa förorenad mark för odling och avlägsna farliga ämnen som finns kvar i marken.

Införandet av lämplig lagstiftning för att begränsa markförstöring och säkra en hållbar markanvändning, samtidigt som förstörda områden återställs för odling, kommer definitivt att utgöra ett steg framåt i skyddet av naturmiljöns resurser.

Jag anser också att det är av särskild vikt att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning om markskydd.

  Richard Seeber (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Alla österrikiska ledamöter i PPE-DE-gruppen förespråkar en omfattande uppsättning åtgärder för markskydd, men de måste antas på rätt politisk nivå. Vi anser att förslaget och betänkandet uppenbart strider mot subsidiaritetsprincipen, och vi har därför röstat mot många av ändringsförslagen och även mot betänkandet som helhet.

Trots den gedigna insatsen av föredraganden Cristina Gutiérrez-Cortines, som dragit ut många av förslagets gifttänder, anser vi att detta betänkande går långt utöver de lämpliga gränserna för EU:s lagstiftning. Medlemsstaterna bör dock uppmanas till ett större engagemang på detta område, eftersom marken utgör grunden för all ekonomisk verksamhet och allt jordbruk. Det måste också sägas att medlemsstaterna ansvarar för finansieringen av sina egna program.

  Albert Deß (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Jag har röstat mot detta så kallade markskyddsdirektiv, eftersom jag menar att vi förlorar all trovärdighet om vi varje dag talar om att avskaffa byråkrati och sedan skapar detta byråkratiska monster till direktiv. Till skillnad från luft och vatten är inte mark någon gränsöverskridande fråga, utan en nationell angelägenhet. Detta direktiv gör mer skada än nytta. Kommissionen och ordförande José Manuel Barroso borde ha dragit tillbaka förslaget. Ordförande Barroso talar vackert om att avskaffa byråkrati, men han lever inte som han lär. I mina hemtrakter kallas sådana människor för Dampfplauderer – pratmakare. I 46 års tid har jag odlat min mark. Min mark är bördigare nu än den var för 46 år sedan. Jag stöder helt och hållet europeiska markskyddsbestämmelser, men då ska det vara bestämmelser som skyddar min mark från EU-byråkratin.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jag röstade för direktivet. När dess bestämmelser genomförs kommer förstörda områden att kunna användas för ekonomiska ändamål, samtidigt som grönområden skyddas från användning för industriella och kommersiella ändamål. Direktivet kommer också att göra det möjligt att klassificera mark med utgångspunkt i en värdering av kapaciteten för vegetabilisk och animalisk produktion, med särskilt fokus på produktion av livsmedel av hög kvalitet.

Jag vill betona vikten av att utarbeta en EU-strategi för att identifiera och lösa problem med anknytning till markförstöring. Den stora mångfalden marktyper innebär att en EU-strategi är nödvändig oavsett vilka åtgärder som vidtas av enskilda länder. Strategin bör grundas på förebyggande och ökad medvetenhet om behovet av markskydd samt på en beskrivning av befintliga riskfaktorer, så att detta problem kan lösas på EU-nivå.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi har valt att rösta för betänkandet även om en del av EU-länderna i dag redan har fullt fungerande lagstiftning på markskyddsområdet.

Vi stödde ändringsförslagen 106, 107, 108 och 110 som lyder:

”De medlemsstater som redan har infört särskild nationell lagstiftning för att skydda sin mark ska undantas från skyldigherna i denna artikel, under förutsättning att deras lagstiftning garanterar en åtminsone likvärdig skyddsnivå.”.

Även om direktivet kan ses som överfödigt i vissa medlemsländer har vi förhoppningar om att det kan innebära en förbättring i den stora mängd medlemsländer som i dag saknar en fungerande lagstiftning för marksskydd.

Vi hoppas att även de medlemsstater som har fungerade lagstiftning på området tillsammans med parlamentet i de fortsatta förhandlingarna verkar för att direktivet inte innebär onödigt administrativt dubbelarbete för dem när det väl trätt i kraft.

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM), skriftlig. − (DA) Lagring av koldioxid har stor betydelse för begränsning av växthusgaser. Överutnyttjandet av marken är förknippat med kolförbränning som innebär ett avsevärt tryck. Detta är därför en fråga där ett internationellt initiativ är nödvändigt.

Junirörelsen stöder därför EU:s insatser för markskyddet i medlemsstaterna.

Det är utmärkt att Europaparlamentet har godkänt en undersökning av eventuell tillämpning av principen om att förorenaren ska betala enligt artikel 22, och en bedömning av markanvändningen enligt artikel 28, med tanke på dess stora betydelse i samband med kolbindning. Båda förslagen har tillkommit på Jens-Peter Bondes initiativ.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) När allt kommer omkring röstade jag för Gutiérrez-Cortinesbetänkandet eftersom jag anser att hennes text egentligen är en omskrivning av markförslaget för att återupprätta subsidiaritet, undvika dubblering av skyldigheter och införa en frivillig uppförandekod för jordbruket, utan att öka byråkratin. Jordbrukarnas viktiga roll som markens väktare erkänns också, med all rätt.

Det är viktigt att markförslaget både skyddar torvmarker som är värdefulla hotade livsmiljöer och medger erforderlig utvinning av torv som råmaterial. Det framgår inte om ändringsförslag 36 till Gutiérrez-Cortinesbetänkandet (om ändring av listan över funktioner i artikel 1) möjliggör detta, och jag uppmanar kommissionen och/eller rådet att klargöra detta i sina skäl.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Gutiérrez-Cortinesbetänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd och om ändring av direktiv 2004/35/EG, eftersom jag betraktar marken som en livsviktig tillgång som måste skyddas för att lindra klimatförändringens effekter och se till att framtida generationer kan verka i en säker och hälsosam miljö.

Jag anser därför att detta förslag bidrar till ett effektivt markskydd i och med att det innehåller målsättningar som det inte finns någon om lagstiftning på EU-nivå och/eller nationell nivå. Beroende på sin specifika situation måste dock varje medlemsstat avgöra vilka åtgärder som ska prioriteras, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi inser betydelsen av att skydda marken, först och främst för jordbruket, som kommer att behöva producera mer livsmedel och kräva mer vatten. Markskyddet är därför nödvändigt för att skydda livsmedelsproduktionen och garantera tillräckligt rent vatten för framtida generationer, eftersom jorden har en social funktion som inget privat intresse får hota.

Marken är en plattform för mänsklig verksamhet, för städer och infrastruktur, men också för natur och landskap. Markskyddet är därför av avgörande betydelse för vårt kulturarv och våra naturtillgångar.

Det förslag som Europeiska kommissionen lagt fram är dock inte det lämpligaste på grund av dess brist på helhetssyn, de villkor det innehåller och dess otillräckliga hänsyn till jordbruket.

Europaparlamentet har ändrat det avsevärt, med förslag till stöd för subsidiaritetsprincipen som innebär ett erkännande av jordbrukets betydelse och där det anges att ”varje medlemsstat får, utifrån landets klimat, markegenskaper (…) själv fatta jordbrukspolitiska beslut för den egna marken” samt att det finns olika förhållningssätt i fråga om markskydd.

Direktivet har dock inslag som vi reserverar oss mot, och vi lade därför ned våra röster i den slutliga omröstningen.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag anser att det är oerhört viktigt att vi får ett ramdirektiv om markskydd, eftersom marken är en icke-förnybar tillgång som har en livsviktig funktion för mänsklig verksamhet och ekosystemens överlevnad, särskilt som klimatförändringen blir en alltmer bekymmersam fråga och det ännu inte finns någon specifik EU-lagstiftning om markskydd.

Jag stöder därför Gutiérrez-Cortinesbetänkandet och röstar mot alla ändringsförslag som syftar till att förkasta kommissionens förslag eller avsevärt försvaga betänkandet.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) Genom det föreslagna ramdirektivet konsolideras lagstiftningslösningar på markskyddsområdet som på ett fragmentariskt sätt ingår i annan lagstiftning om avfallshantering, användning av bekämpningsmedel och miljöskydd. I dokumentet föreslås inte bara åtgärder för skydd och hållbar användning av marken för att förhindra att den förstörs av klimatförändringar, utan även åtgärder för att sanera mark som redan förstörts.

Ramdirektivet är ett instrument som först och främst kommer att göra det möjligt att beakta skillnader mellan marken i enskilda medlemsstater och att garantera en flexibel tillämpning. Direktivets syften uppnås redan, om än i varierande grad, genom lagstiftningen i enskilda medlemsstater. Å andra sidan innebär direktivet en utmärkt möjlighet för de länder som ännu inte har lagstiftning om markskydd.

I detta avseende framstår beslutet om att införa en definition av förorenad mark som rätt betydelsefullt, liksom skyldigheten för EU-länderna att upprätta nationella förteckningar över sådan mark, som ska offentliggöras och ses över vart femte år. Mycket hoppingivande är också bestämmelserna om skyldigheten att upprätta en saneringsstrategi som innefattar målsättningar för saneringsåtgärderna, ett finansieringsinstrument och identifiering av prioriterade områden som behöver särskilt skydd mot erosion, försaltning eller försurning, inom sju år från direktivets genomförande.

Tack för er uppmärksamhet.

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) De geologiska förhållandena och klimatförhållandena i EU varierar stort mellan länderna, och ibland till och med inom ett och samma land. Det finns omkring 300 olika marktyper. Ändå har Europeiska kommissionen föresatt sig att reglera markanvändningen i hela EU, och miljöutskottet vill faktiskt ha mer reglering. Jag stöder subsidiaritet och motsätter mig överreglering. Jag röstade därför mot detta svårsmälta och meningslösa betänkande.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Något ramdirektiv för markskydd behövs inte. Marksituationen i medlemsländerna skiljer sig åt. De problemområden som tas upp i direktivet är av nationell karaktär och sköts därför bäst på nationell nivå. Det markskydd som behövs regleras redan genom befintlig EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.

Förslaget leder endast till ökad byråkrati och krångligare regler för inblandande parter. Detaljerade bestämmelser och uppmaningar är typiska EU-påfund som leder till ökade kostnader och irritation över EU-apparaten. I Sverige är vi några som ifrågasätter direktivets förenlighet med EU:s regelförenklingsarbete och vill att Sveriges riksdag ska pröva förslaget enligt subsidiaritetsprincipen.

Vi har därför av principiella skäl valt att förkasta förslaget i sin helhet.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Ändringsförslag 112: Jag tillbakavisar kommissionens förslag, eftersom ett ramdirektiv om mark bara skulle innebära ökad byråkrati och dubblering av bestämmelser utan att medföra några förbättringar av markskyddet. Det finns ett stort antal åtgärder i GJP-reformen, liksom i reformen av miljölagstiftningen, och dessa kommer att främja markskyddet.

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Marken är en livsviktig tillgång. Som en icke-förnybar resurs har den oerhört stor betydelse för bevarandet av den biologiska mångfalden, som en källa till råvaror och även som medium för lagring och filtrering av näringsämnen och vatten. Marken är dock inte något som korsar gränser, och den kan inte heller flyttas av EU. Att skydda vår mark ligger i markägarnas intresse och omfattas därför av medlemsstaternas ansvar. I det avseendet måste subsidiaritetsprincipen tillämpas även fortsättningsvis.

Det finns ingen anledning att bortse från alla befintliga rättsliga bestämmelser på EU-nivå och jordbrukarnas engagemang fram till denna dag och införa nya bestämmelser som löper parallellt med EU-direktiven, nationell lagstiftning och tvärvillkor som direkt eller indirekt påverkar markskyddet. Bland de många direktiv och förordningar med markanknytning som EU antagit finns rättsakter som nitratdirektivet, ramdirektivet om vatten, direktivet om utsläppshandel och direktivet om växtskyddsprodukter.

Den byråkratiska börda som skulle kunna drabba medlemsstaterna och jordbrukarna står i skarp kontrast mot de gemensamma insatserna för att avskaffa byråkrati. De skyddsåtgärder som planeras i förslaget till direktiv strider dessutom mot alla aspekter av jordbrukslagstiftningen. Jag anser att ett EU-direktiv om markskydd är överflödigt och olämpligt, och jag har röstat mot detta förslag.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Frisk mark är grunden för människors hälsa och välstånd. Marken måste skyddas. Vi kan inte vara nöjda med markens nuvarande tillstånd i alla delar av EU.

Men att vilja reglera detta problem på ett förmyndaraktigt och byråkratiskt sätt på EU-nivå är att gå ett steg för långt.

Marken skyddas redan genom direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet) och habitatdirektivet, och som vi vet rör den sig inte mellan länder, vilket dock kan sägas om vatten, som är en potentiell källa till markförorening. Den aspekten omfattas dock redan av ramdirektivet om vatten och grundvattendirektivet. Om vi nu dessutom får ett markskyddsdirektiv kommer resultatet att bli dubbelreglering och kostsam byråkrati, och det vill ingen ha.

Öppen samordning och utbyte av erfarenheter av bästa praxis skulle vara en bättre metod. Att anta ett ramdirektiv om markskydd vore att börja i fel ände. Det är otänkbart att länder som redan har föredömlig lagstiftning om markskydd skulle tvingas lägga ned en massa tid och pengar på en ny genomgång av hela sitt territorium för att identifiera möjliga riskområden.

Jag försökte få till stånd en begränsning av skadan inför denna omröstning, men tyvärr misslyckades jag. Jag kunde därför inte rösta för betänkandet. Jag vill vara säker på att fortfarande kunna se våra jordbrukare i ögonen.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Tillsammans med mina kolleger från Labourpartiet röstade jag emot detta förslag till direktiv. Vi stödde den allmänna temainriktade strategin för markskydd i går, men direktivet om markskydd är i sin nuvarande utformning alltför normativt. Det tar inte hänsyn till redan befintlig och väl fungerande lagstiftning i medlemsstaterna.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Trots att jag har sagt att jag är emot ett förslag till direktiv om markskydd röstade jag för det här betänkandet i den slutliga omröstningen.

Jag har redan fått mitt motstånd mot ett sådant direktiv taget till protokollet i samband med den temainriktade strategin för markskydd. Jag tycker inte att det behövs någon mer lagstiftning om markskydd. Vi har redan en rad rättsliga instrument som skyddar marken, och innan dessa rättsakter är fullt genomförda och effekterna analyserade till fullo anser jag inte att mer lagstiftning på det här området vare sig behövs eller är önskvärd.

De ändringar som föredraganden föreslår innebär dock att överlappningen mellan detta nya förslag och den befintliga lagstiftningen minskar i viss mån, och det är välkommet.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. − (NL) Markskydd är av största vikt för att förhindra förstörelse av naturliga marksystem, erosion, förorening och uttorkning. Utan åtgärder av detta slag blir det omöjligt att bedriva odling i tätbefolkade områden där markanvändningen är intensiv. På många platser i EU ser man övergiven mark som förlorat allt värde för naturen och för mänsklig användning.

I går röstade jag, tillsammans med en majoritet här i kammaren, för Prodibetänkandet, där behovet av proaktiva åtgärder för att skydda vår mark tydligt framhålls.

I dag tittar vi på vilka åtgärder det bör handla om. Jag anser att medlemsstater som ännu inte vidtagit de nödvändiga åtgärderna på eget initiativ ska uppmanas att åtgärda sin försummelse nu. Deras passivitet påverkar inte bara dem själva utan även grannländer, t.ex. genom att ge upphov till erosionsrester som gör att floder slammas igen och översvämmas.

Men EU-regler får under inga omständigheter medföra att medlemsstater som redan reglerar dessa frågor på lämpligt sätt ställs inför mer byråkrati eller nya hinder för en effektiv hantering av frågorna. Jag stöder ändringsförslag med innebörden att de som tillämpar likvärdiga eller högre standarder måste ha rätt att göra det. Men det är oansvarigt att förkasta, försena eller begränsa markskyddspaketet på det sätt som den största gruppen i parlamentet föreslår.

  Robert Navarro (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Gutiérrez-Cortinesbetänkandet eftersom det innehåller förslag till positiva åtgärder för skydd och hållbar användning av marken – en icke-förnybar resurs som det är livsviktigt att bevara, och vars kvalitet är avgörande för att vi ska kunna säkra en tillräcklig livsmedelsproduktion och tillgång till rent vatten. Europaparlamentet har efterlyst en tydligare identifiering av förorenade områden där farliga ämnen, som finns där till följd av mänsklig verksamhet, utgör en betydande hälso- och miljörisk. Nationella eller regionala förteckningar över sådana områden kommer att sammanställas, och de kommer att vara tillgängliga för allmänheten. Varje medlemsstat måste utarbeta saneringsstrategier så att antalet förorenade områden kan begränsas, och en hållbar jordbrukspolitik kommer att stödjas, där hänsyn tas till nationella markegenskaper, så att ren mark kan bevaras. I samband med antagandet av detta betänkande betonar Europaparlamentet behovet av att skydda jordens resurser och utnyttja dem klokare.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Detta är ännu ett exempel på att man drar alla över en kam, vilket ger Europeiska unionen dåligt rykte i våra medlemsstater. Hur kan vi förvänta oss att omfatta fler än trehundra marktyper i Europeiska unionen med ett enda direktiv? Detta är verkligen ett utmärkt exempel på ett område där vi bör låta medlemsstaterna anta sin egen lagstiftning med utgångspunkt från sina egna marktyper.

Det är väldigt tråkigt att Europeiska kommissionen har tagit fram ett lagstiftningsförslag som inte tar hänsyn till enkla vetenskapliga fakta, med all den vetenskapliga expertis som den har tillgång till. Om Storbritannien drabbas av översvämningar och Grekland av en värmebölja samma sommar är det uppenbart att dessa väderförhållanden får helt skilda effekter på marken i dessa medlemsstater. Den enda verkliga följden av det här förslaget kommer att bli att jordbruksindustrin tyngs av ännu mer byråkrati och ännu högre kostnader. Det är frustrerande att jordbruket än en gång kommer att tvingas betala för strävan efter meningslös enhetlighet.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar parlamentets antagande av Cristina Gutiérrez-Cortines betänkande, där en gemensam, enhetlig politik i fråga om markskydd efterlyses.

Markskydd har blivit en prioritering för EU eftersom Europas mark förstörs i allt större utsträckning. Detta kan skyllas på den otyglade urbaniseringen, en ökning av antalet förorenade områden (till över 2 miljoner när de senast räknades) och intensiva jordbruksmetoder de senaste 50 åren, med otillåten användning av bekämpningsmedel och nitratbaserade gödselmedel.

De 225 parlamentsledamöter som röstade för ett förkastande av detta direktiv gjorde det, enligt min mening, antingen av nationalistisk fanatism, eller också har de åtminstone tappat känslan för vanligt folks bekymmer! EU kan erbjuda ett verkligt mervärde när det gäller markskydd, en fråga där bara nio medlemsstater har egen lagstiftning.

Låt mig tillägga att direktivet lämnar stort utrymme för medlemsstaternas fria val, med två tydliga mål som ska nås inom generösa tidsfrister: de ska inom fem respektive sju år efter direktivets införlivande sammanställa en förteckning över förorenade områden anta en nationell saneringsstrategi.

Jag tycker definitivt att flexibilitets- och subsidiaritetsprinciperna har respekterats!

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer tyvärr att rösta mot det här betänkandet eftersom jag inte anser att det behövs någon ramlagstiftning om markskydd. Jag röstade mot redan från början eftersom jag anser att den här frågan bör överlåtas till medlemsstaterna enligt subsidiaritetsprincipen.

Vad vi har framför oss är en rättsakt som är oproportionerlig och oflexibel och bara upprepar sådant som redan täcks av andra direktiv. Man strävar efter att täcka både ökenutbredning och sanering av mark – verkligen ett brett spektrum – men det slutar med ett betänkande som inte täcker något av dessa områden ordentligt utan i stället skapar problem med tillämpningen.

I min egen region, där de lokala myndigheterna försöker återvinna mark, skulle det här förslaget göra detta så svårt att hela projektet äventyras.

Jag beklagar, men jag tycker att detta är en dålig och onödig rättsakt, och jag kommer att rösta mot den i förhoppning att kunna rädda jordbrukare, blomsterodlare och lokala myndigheter från en byråkratisk mardröm.

  Gabriele Stauner (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag motsätter mig ramdirektivet om markskydd eftersom det utgör en grov överträdelse av subsidiaritetsprincipen och därför är oacceptabelt som EU-lagstiftning. Även om Europaparlamentet röstar för direktivet kommer jag att fortsätta kämpa i förbundsregeringen för att försöka få Tyskland att dra direktivet inför EG-domstolen.

  Jacques Toubon (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag anser, i överensstämmelse med omröstningen i utskottet för rättsliga frågor, att kommissionen i det här avseendet har överskridit sina befogenheter och att EU inte behöver utfärda nya anvisningar för medlemsstaterna. Frågan omfattas av nationellt ansvar. För mig framstår det som artificiellt att försöka utfärda identiska föreskrifter för länder med oerhört varierande rättsliga traditioner och miljöförhållanden. Kommissionen bör därför se över sitt förslag och särskilt identifiera de situationer där det är motiverat med EU-lagstiftning.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag motsätter mig ramdirektivet om markskydd eftersom det utgör en grov överträdelse av subsidiaritetsprincipen och därför är oacceptabelt som EU-lagstiftning. Även om Europaparlamentet röstar för direktivet kommer jag att fortsätta kämpa i förbundsregeringen för att försöka få Tyskland att dra direktivet inför EG-domstolen.

- Betänkande: Berès (A6-0425/2007)

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Kommissionens förslag till Europaparlamentet motiveras av ett nytt kommittéförfarande som ger Europaparlamentet avsevärt ökade befogenheter. Det är ett föreskrivande förfarande kombinerat med kontroll. Föredragandens ståndpunkt, som förtjänar stöd, är att det nya förfarandet kommer att tillämpas på regleringsfrågor som gäller värdepappersprospekt, t.ex. åtgärder som avser undantag från skyldigheten att offentliggöra prospekt, utformningen av prospekt och överensstämmelse med tredjeland.

Detta är utgångspunkten för de ändringsförslag som utskottet för ekonomi och valutafrågor lagt fram inför plenaromröstningen. Det aktuella betänkandet ger också nya impulser i strävan efter betydande framsteg i harmoniseringen av bestämmelser för EU:s finans- och aktiemarknader. Detta är nödvändigt främst på grund av den ofrånkomliga globaliseringsprocessen och även i viss mån till följd av 1999 års handlingsplan för finansiella tjänster.

Samtidigt bekräftas det kloka val som i början av 1990-talet gjordes i länder som Polen, där återuppbyggnaden av kapitalmarknaderna grundades på europeiska standarder, vilket nu underlättar harmoniseringen av bestämmelser över hela EU.

- Betänkande: Cashman (A6-0289/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Beslutet om ändring av det tidigare beslutet från 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter antogs till sist 2006, efter åratal av förhandlingar mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet.

Därigenom infördes det föreskrivande förfarandet med kontroll. Det ska tillämpas vid antagandet av åtgärder med allmän räckvidd som är avsedda att ändra (genom strykning eller komplettering) icke väsentliga delar av en rättsakt som antagits i enlighet med artikel 251 i fördraget, dvs. genom medbeslutandeförfarandet

Det är alltså ett nytt kommittéförfarande som ska tillämpas på 25 rättsakter – som kommissionen sammanställt en förteckning över – som redan antagits och måste anpassas, inklusive den aktuella förordningen om kodexen om Schengengränserna.

Jag stöder därför de tekniska förslag som lagts fram av föredraganden Michael Cashman för att ta hänsyn till det som är speciellt med kodexen om Schengengränserna, eftersom den utgör en vidareutveckling av Schengenregelverket.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Schengenregelverket är ett mycket känsligt område där vi måste kunna hantera alla eventualiteter. Organiserade ligor av människosmugglare håller ständigt utkik efter nya luckor i vårt försvar, för att kunna översvämma EU med migranter. Någon förhastad utvidgning av Schengenområdet får därför inte ske. Åtgärder måste vidtas i förväg för att se till att berörda medlemsstater till fullo har bemästrat uppgiften att skydda sina yttre gränser. Eftersom detta enligt min mening är ytterst tveksamt har jag röstat mot Cashmanbetänkandet.

- Betänkande: Hegyi (A6-0292/2007)

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Jag röstade för Hegyibetänkandet, eftersom vi vid upprepade tillfällen har kritiserat det demokratiska underskottet när det gäller genetiskt modifierade organismer (GMO).

Vi vet att rådet eller Ständiga representanternas kommitté knappast någonsin fattat ett ordentligt beslut för eller mot godkännande av GMO. Det har alltid gått till på i stort sett samma sätt, nämligen att Europeiska kommissionen utövat sitt riskhanteringsansvar genom att godkänna GMO mot EU-medborgarnas vilja och trots många medlemsstaters och experters reservationer. Europeiska kommissionen kan inte tillåtas att få sista ordet. Dess beslut måste vara föremål för Europaparlamentets granskning.

Gyula Hegyis betänkande går visserligen i rätt riktning genom att man insisterar på bindande medbeslutanderätt för parlamentet i samband med godkännande av GMO, men vi tillbakavisar den kompromiss som förhandlats fram eftersom den innebär att det odemokratiska kommittéförfarandet blir kvar. Det finns egentligen bara en lösning, nämligen medbeslutanderätt för Europaparlamentet i alla frågor som gäller tillstånd för GMO. Jag tycker därför att det är beklagligt att vi inte i samband med denna omröstning tagit tillfället i akt att till sist utöva större påtryckningar mot att detta demokratiska underskott kvarstår.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det stämmer att de långsiktiga effekterna av GMO-tekniken ännu inte är kända. Det finns motstridiga forskningsresultat och många människor är oroliga över de möjliga farorna och riskerna. Försiktighetsåtgärder måste därför vidtas, och vi får inte kräva att de ska användas i jordbruket.

Direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön är i kraft. Detta direktiv innefattar experimentell utsättning av GMO i miljön, dvs. införande av GMO i miljön i experimentellt syfte (t.ex. för fältförsök) och utsläppande av GMO på marknaden (produkter som innehåller eller består av GMO), t.ex. för odling, import eller bearbetning till industriprodukter.

Vi anser att det är viktigt att som ett minimum utöka kontrollen över GMO-tekniken, åtminstone med avseende på förfaranden, som Europaparlamentet nu vill, men vi betonar behovet av att gå försiktigt fram, oavsett om det gäller jordbruk eller bearbetade livsmedel.

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. − (DE) Det är 70 procent av EU:s befolkning som motsätter sig genteknik. I Österrike är människor till och med mer rädda för giftiga restsubstanser i livsmedel än för terroristattacker eller fågelinfluensa. Vid sidan av misstanken om en koppling mellan GMO och tilltagande hälsoproblem finns det mer och mer belägg för att användning av genteknik kommer att leda till att jordbruksmark överges och till att jordbrukarna blir beroende av multinationella konglomerat.

- Betänkande: Bradbourn (A6-0225/2007)

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi konservativa röstade för det här betänkandet men har invändningar mot den hållning som rådet intagit under den parlamentariska processen. När utarbetandet av det här betänkandet inleddes utsattes parlamentet för en hel del onödig press av det dåvarande ordförandeskapet för rådet. Det anser vi vara oacceptabelt med tanke på parlamentets roll som granskare av lagstiftningen.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) – Detta direktiv är oerhört viktigt med tanke på de tilltagande farhågorna i fråga om penningtvätt och dess roll i samband med finansiering av internationell brottslighet och terrorism.

Det krävs därför en ansats på EU-nivå för att införa enhetliga regler, täppa till kryphål och finna en balans mellan kontrollbehovet och krav på att skydda den inre marknaden och den fria rörligheten för kapital.

Jag stöder detta initiativ, som syftar till att uppdatera direktiv 2005/60/EG om penningtvätt, särskilt med avseende på alla de genomförandeåtgärder som anges i artikel 41 i det direktivet.

Detta utgör därmed ytterligare ett skäl att uppdatera den gällande lagstiftningen i enlighet med det nya föreskrivande förfarande med kontroll som anges i kommittébeslutet.

Därmed får Europaparlamentet större kontroll över kommissionens genomförandebefogenheter.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. −Vi har valt att rösta ja till förslaget i sin helhet. Det är viktigt att internationella standarder införs och respekteras för att skydda det finansiella systemet mot brott och penningtvätt i allmänhet samtidigt som medlemsstaternas egna åtgärder inte får vara oförenliga med den inre marknadens regler. Det är dock enligt vår mening motbjudande att EU genom ett flitigt användande av begreppet terrorism vill utvidga sin makt på medlemsländernas bekostnad. Pengar till terrorism är en blygsam del av penningtvätten. De stora beloppen går till välorganiserad brottslighet av annat slag.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Genom det aktuella förslaget ändras bestämmelserna i direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, som innehåller bestämmelser om en tidsbegränsning för kommissionens genomförandebefogenheter på detta område.

I det nya beslutet om utövandet av kommissionens befogenheter har denna begränsning avskaffats, men Europaparlamentet behåller rätten att kontrollera genomförandet av rättsakter som antas enligt medbeslutandeförfarandet. Det står nu därför klart att alla ändringar av detta direktiv måste lämnas till både Europaparlamentet och rådet för granskning.

Det bör dock inte innebära att nationella parlament utesluts från lagstiftningsförfarandet eller begränsas till att endast införliva direktiv på detta område som antas på EU-nivå. Och inte heller, vilket eftersträvas med ”reformfördraget”, att rättsliga och inrikes frågor gradvis omvandlas till gemensam politik i framtiden, något som vi givetvis motsätter oss.

Slutligen måste vi peka på EU:s inkonsekvens när man stöder fullständigt fri rörlighet för kapital och skatteparadis, samtidigt som man vill bekämpa penningtvätt.

  Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Syftet med den här lagstiftningen är att skydda EU:s finansiella system mot penningtvätt och finansiering av terrorism. UKIP skulle alltid sträva efter internationellt samarbete i de här frågorna, men EU har ingen fastställd kompetens på försvarsområdet. Europeiska kommissionen är dessutom en organisation som inte har lyckats få sina egna räkenskaper godkända de senaste tretton åren och kan inte anses ha någon som helst ekonomisk expertis eller vara ett lämpligt organ för att lägga fram lagstiftning om kontroll över det finansiella systemet.

- Betänkande: Cavada (A6-0417/2007)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater röstade för betänkandet då vi anser att det finns ett behov av att öka kunskaperna om BZP, som är en ny syntesisk drog, samt underställa ämnet kontrollåtgärder och straffrättsliga påföljder. Vi röstade dock emot samtliga förslag som syftar till att hindra att beslut om kontrollåtgärder och straffrättsliga påföljder införs, då det strider mot försiktighetsprincipen.

- Resolution: Internationella redovisningsstandarder (B6-0437/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Sedan 2005 har börsnoterade företag varit skyldiga att under vissa omständigheter upprätta koncernredovisning i överensstämmelse med internationella redovisningsstandarder. Dessa standarder har utarbetats av en Londonbaserad privat organisation (International Accounting Standards Committee Foundation/International Accounting Standards Board) och sedan införlivats med gemenskapslagstiftningen genom en förordning.

Trots vissa förbehåll godtas i denna resolution kommissionens förslag (varigenom den förordningen ändras) att godkänna en standard (IFRS 8) som i sin tur innebär att en amerikansk standard (SFAS 131) införlivas med EU:s lagstiftning.

Detta godtas, som sägs i resolutionen, trots att den konsekvensbedömning som kommissionen genomfört inte tog tillräcklig hänsyn till användarnas intressen eller behoven i små och medelstora företag i olika europeiska länder och företag som är verksamma endast lokalt.

Vi kan därför inte stödja denna resolution.

- Gemensam resolution: Toppmötet mellan EU och Ryssland (RC-B6-0434/2007)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag begärde röstförklaringar om resolutionen om toppmötet mellan EU och Ryssland. Jag beklagar att några viktiga punkter av någon underlig anledning har offrats för att göra resolutionen kortare i stället för att ha en längre resolution som täcker viktiga frågor.

Jag anser att det är mycket viktigt att uppmana kommissionen och rådet att driva gemensamma initiativ med den ryska regeringen i syfte att öka säkerheten och stabiliteten i det gemensamma grannskapet, särskilt genom en förstärkt dialog om Ukraina och Vitryssland och gemensamma insatser för att äntligen lösa de låsta konflikterna i Nagorno-Karabach, Moldavien och Georgien genom att garantera dessa staters fulla territoriella integritet, och när det gäller Transnistrien genom att dra tillbaka de återstående ryska trupperna, som om nödvändigt bör ersättas med en internationell övervakningsstyrka.

  Jana Hybášková (PPE-DE). - (CS) Jag röstade eftertryckligen mot detta resolutionsförslag om resultatet av det tionde toppmötet mellan EU och Ryssland. Den ryska KGB-regimen söker legitimitet. Jag vägrar att bli en marionett och jag skäms för alla dem som på grund av okunnighet och feghet blir Rysslands marionetter, särskilt för att få obetydliga ekonomiska fördelar. Ryssland är inte EU:s partner. Jag avvisar fullständigt synpunkten att Ryssland är vår partner i frågan om Kosovos oberoende. Varför fäster parlamentet så stor vikt vid partnerskapet? Ryssland fortsätter att slänga tjetjenska kroppar från helikoptrar över Tjetjenien, håller tusentals regimkritiker fängslade, inleder olagliga rättegångar mot politiker från Det andra Ryssland och håller Mikhail Chodorkovskij olagligt fängslad. Vem ska ta reda på sanningen om Anna Politkovskajas död, och när ska det ske? När ska Ryssland sluta med hoten mot människorättsaktivister? Varför har vi inte bjudits in att övervaka det ryska parlamentsvalet? Varför vill inte Vladimir Putin att vi, hans partner, ska vara där? De står ut med oss i både Marocko och Palestina.

Ett land som bryter mot den grundläggande solidaritetsprincipen och hjälper Polen med fri export och likvärdiga exportvillkor betraktas som en partner av parlamentet. Vi är Rysslands gisslan. Om vi inte stöder ett demokratiskt och stabilt Ryssland utan i stället stöder en underrättelsetjänstregim är vi vår egen värsta fiende. Slutligen har vårt land rätt att om det vill bidra till Europas säkerhet och skydda Europa från en eventuell attack av iranska styrkor. Hur kan vi uppmana USA att inte äventyra freden i Europa genom sin politik, samtidigt som vi har överseende med ryssarnas uppenbara stöd till den iranska regimen? Denna resolution är ett exempel på svekfullhet och svaghet. Som vi tjecker vet lönar det sig knappast att vara svag i förhållande till Ryssland. Jag avvisar eftertryckligen denna resolution, om inte annat så för att visa respekt för arvet efter de tjeckiska politiska fångarna, alla de som motsatte sig ockupationen.

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag röstade för resolutionsförslaget om toppmötet mellan EU och Ryssland men beklagar fortfarande att föredraganden tillbakavisade den ändring som jag föreslog som ett nytt skäl. Därför citerar jag den nu: ”Ryssland har inte fullföljt några av de åtaganden som gjordes i samband med anslutningen till Europarådet 1996 och sa för två år sedan tvärt upp ett redan undertecknat nytt gränsavtal med EU:s medlemsstat Estland, vilket lett till att denna del av gränsen mellan EU och Ryssland har lämnats oreglerad fram till i dag. Rysslands befintliga lagstiftning innehåller fortfarande aggressiva ståndpunkter som till exempel den om sociala förmåner för militärer om förluster eller skador uppstår i samband med väpnade insatser i de baltiska staterna eller den om förfaranden för att ansluta utländska stater eller delar av dessa till Ryssland”. Jag är övertygad om att parlamentet kommer att överväga dessa ståndpunkter senare.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödde den här resolutionen lite motvilligt. Ryssland och dess ledare Vladimir Putin har varit svåra att ha att göra med på ett antal områden den senaste tiden, särskilt när det gäller energin.

Icke desto mindre är den enda fråga där jag känner viss sympati deras reaktion på USA:s högst omtvistade plan att sätta in regionala missilförsvar i EU, som skulle försvara oss mot ett knappast trovärdigt hot från iranska kärnvapenbestyckade missiler, men som är ett lika stort hot mot Rysslands eget försvar.

Därför beklagar jag att ändringsförslag 3 från De gröna, som jag röstade för, avslogs med 242 röster mot 362.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Mycket skulle kunna sägas om denna resolution om toppmötet mellan EU och Ryssland nyligen, och vi ska därför bara nämna vissa exempel på dess syften.

Samtidigt som man slätar över den amerikanska regeringens initiativ och djupgående ansvar när det gäller stödet för en ny upptrappning i militariseringen av Europa – med Natomedlemmarnas stöd, märk väl – menar man att ”de uttalanden som har gjorts av de ryska myndigheterna” och ”[…] Rysslands olämpliga hot att dra sig ur Fördraget om begränsning av konventionella vapen i Europa har väckt stark oro för bevarandet av fred och stabilitet i Europa”.

Mer eller mindre direkt betonas de grundläggande aspekterna, t.ex. att Ryssland har tillåtit EU-bolag att köpa strategiska andelar i ryska bolag, vikten av att förbättra investeringsklimatet i Ryssland (till glädje för stora finanskoncerner) och ”lika tillgång till marknader, infrastruktur och investeringar” med utgångspunkt i principerna i ”energistadgefördraget”.

Och i linje med dessa exempel behåller man den politiska pressen på Ryssland och försöker till och med främja instrument för ingripanden, samtidigt som man bortser från den oacceptabla situationen när det gäller de mest grundläggande rättigheterna för den ryskspråkiga befolkningen i Lettland, en av EU:s medlemsstater.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Europaparlamentets Labourgrupp stödjer den här resolutionen och strävan i den att bygga upp ett strategiskt samarbete med Ryssland som bygger på gemensamma värden, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. I synnerhet stödjer vi kraven på ett positivt ryskt bidrag till att finna en hållbar politisk lösning på frågan om Kosovo.

Vi röstade för ändringsförslag 3, eftersom man bör ifrågasätta en ytterligare upprustning med konventionella eller okonventionella vapen i Europa, och vi stöder fortsatta bilaterala diskussioner mellan EU och Ryssland om detta.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Herr talman! Toppmötet mellan EU och Ryssland i Mafra åskådliggör förändringen i förbindelserna sedan 1990-talet, när partnerskaps- och samarbetsavtalet, som löper ut 2007, blev till. Det är främst tre faktorer som har påverkat dessa förbindelser.

Först och främst EU:s utvidgning, som markerar en hel grupp länders slutgiltiga frigörelse från Rysslands intressesfär, något som det tidigare imperiet inte vill godta.

För det andra, Vladimir Putins auktoritära presidentskap, som har fått Rysslands demokratisering att avstanna. Även om det finns en utbredd acceptans för det i Ryssland och det ger en grundläggande ekonomisk ordning kan inte EU förbli passivt inför kränkningarna av mänskliga rättigheter, som ger upphov till motsättningar på ytterligare ett område.

För det tredje, situationen på energimarknaderna, som gör det lättare att utnyttja Gazprom för politiska syften och även har lett till en ökad känslighet för frågan om trygg energiförsörjning i EU-länderna.

Mot denna bakgrund utgör den resolution som föreslås av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater en balanserad kritik av Ryssland med förhoppningar om ett varmare diplomatiskt klimat, förstärkt med principer som speglar vårt värdesystem. De punkter som gäller respekt för mänskliga rättigheter förtjänar särskild uppmärksamhet, liksom det för Polen så viktiga kravet att dödläget i fråga om polsk export av jordbruksvaror till den ryska marknaden ska brytas. Detta utgör en bekräftelse av den solidaritet mellan EU-länderna i förbindelserna med Moskva som så många vill se.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för de gemensamma resolutionsförslagen efter toppmötet mellan EU och Ryssland, där parlamentet bland annat uppmanade den ryska regeringen att tillsammans med Europeiska unionen skapa de förutsättningar som krävs för en snabb start på förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Ryssland. Andra punkter som finns med är Rysslands kommande anslutning till WTO, människorättsfrågor i Ryssland, investeringsklimatet och den rådande oron över om fördraget om konventionella styrkor i Europa kan upprätthållas.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Artonårsdagen av Berlinmurens fall inföll efter toppmötet mellan EU och Ryssland, som hölls efter det att detta betänkande diskuterats men innan det gick till omröstning. Arton år senare är det forna Östeuropa nu ett demokratiskt område där marknadsekonomi etablerat sig. Ryssland är samtidigt långt ifrån demokratiskt och inte alls någon pålitlig partner. När det gäller energifrågan, Kosovo, Kaukasus, Centralasien, Ukraina, Moldavien eller frågan om iranska kärnvapen har Ryssland inte på något sätt bidragit till en lösning.

Samma vecka lade fram rådet för yttre förbindelser en rapport där det uppgavs att det är ryssarna som styr förbindelserna mellan Ryssland och EU och att EU har visat bristande enighet och strategiskt tänkande genom att i vissa fall agera som om man inte lagt minnena från Sovjettiden bakom sig och i andra fall vara överdrivet pragmatiskt. Det föreslås sedan med rätta att EU:s strategi bör gå ut på att uppmana Ryssland att respektera rättsstatsprincipen. Även om Ryssland inte är någon liberal demokrati måste det vara en förutsägbar och pålitlig stat, och EU måste arbeta hårt för att detta ska kunna åstadkommas.

- Betänkande: Iturgaiz Angulo (A6-0392/2007)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. − Vi anser att meddelarfrihet är en viktig princip. Tjänstemän bör utan risk för repressalier kunna lämna uppgifter, anskaffa uppgifter för att utnyttja yttrande- och meddelarfriheten, rätt till anonymitet samt ett efterforskningsförbud som innebär att myndigheter och andra allmänna organ inte får undersöka vem som har lämnat ut information enligt meddelarfriheten.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Jag är starkt kritisk till Robert Atkins ändringsförslag (ändringsförslag 1 till punkt 15) av betänkandet från utskottet för framställningar av Carlos José Iturgaiz Angulo.

Ombudsmannens särskilda rapport om OLAF handlar om byråns anklagelser mot en journalist som skrev om dess undersökning av Paul van Buitenens anklagelser.

Oavsett om Paul van Buitenens anklagelser är grundade eller inte måste vi försvara journalisters rätt att skriva om sådant som tillhör allmänintresset, också de som arbetar på tidningar som inte stöder våra åsikter.

Enligt ombudsmannens särskilda rapport var det fel av OLAF att anklaga en journalist. Utskottet för framställningar beslutade att begära ett initiativbetänkande om detta för att pressa OLAF att acceptera att byrån hade agerat felaktigt. Genom att rösta för ändringsförslaget från PPE-DE underlåter vi att försvara journalisters oberoende när de utför sitt arbete, att stödja utskottet för framställningar i dess arbete och att stödja ombudsmannen i hans arbete.