Talmannen. − Nästa punkt är kommissionens uttalande om toppmötet EU/Kina.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag välkomnar dagens debatt om dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter. Som ni vet togs frågan om mänskliga rättigheter upp och diskuterades vid toppmötet i Peking alldeles nyligen och det hänvisar man också uttryckligen till i det gemensamma uttalandet.

Jag tycker att det är rättvist att säga att Kina har gjort betydande framsteg i fråga om mänskliga rättigheter det senaste året, även om det fortfarande finns allvarliga problem som måste åtgärdas. Det gäller i synnerhet sociala och ekonomiska rättigheter, men också några andra områden.

Det finns förslag om att reformera systemet med ”omskolning genom arbete”. I det avseendet välkomnar vi det nya lagstiftningsinitiativ som diskuteras och hoppas också att konkreta reformer snart kommer att genomföras. En grundläggande människorättsprincip är att inte beröva någon friheten utan vederbörlig rättvisa och en rättvis rättegång.

Kina arbetar också på att genomföra rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om tortyr. Till exempel har justitieministeriet nyligen beordrat domstolarna att inte betrakta enbart bekännelser som tillräckliga bevis för skuld, eftersom bekännelser ibland kan komma som en följd av tortyr från polisens eller häktespersonalens sida. På samma sätt håller Kina på att genomföra särskilda utbildningsinsatser som riktar sig till dessa grupper inom ordningsmakten.

Det gläder oss också att det har gjorts framsteg i så måtto att Högsta folkdomstolen nu har fulla befogenheter att granska dödsdomar som har utfärdats av lägre domstolar. Och så vitt vi förstår är resultatet ett minskat antal faktiska dödsdomar och avrättningar. Detta är glädjande för Europeiska unionen. Som ni vet har detta länge varit ett prioriterat insatsområde.

Icke desto mindre – och nu måste jag förstås också säga en del negativa saker – är kommissionen fortfarande bekymrad över människorättssituationen i Kina i allmänhet och mer specifikt i fråga om medborgerliga och politiska rättigheter. Här tänker vi särskilt på yttrande-, religions- och föreningsfrihet och skyddet för minoriteters rättigheter, till exempel i Tibet och provinsen Xinjiang.

I det sammanhanget är förtrycket av människorättsaktivister fortfarande ett centralt problem. De som utövar rätten att tala fritt blir ofta misshandlade, satta i husarrest eller till och med fängslade. Tillgången till Internet – rätten till information – övervakas noggrant och är begränsad, och de som till exempel uttalar sig för större självständighet för Tibet får oproportionerligt långa fängelsestraff. Användningen av lagstiftning om statshemligheter och andra löst definierade straffrättsliga regler underlättar lagföringen av dem som talar eller publicerar fritt.

Därför uppmanar kommissionen den kinesiska regeringen att tillåta alla uttryck för åsikter. Detta tror vi också är en mycket viktig faktor när det gäller hur den internationella allmänheten ser på Kina, särskilt inför OS nästa år, när Kina kommer att ha allas ögon på sig. Historien visar att yttrandefrihet på lång sikt leder till ett mycket stabilare samhälle. Det vet vi alla.

Alla dessa frågor diskuteras regelbundet i dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter. Därför välkomnar vi att den senaste dialogen, som hölls i Peking i oktober, gav utrymme för en uppriktig och djuplodande diskussion om alla de frågor som vi tycker är viktiga, och att åtskilliga av diskussionerna ledde till uppföljningsaktiviteter. Det är viktigt att inse att den här dialogen är ett viktigt forum där båda parter kan tala öppet om sina reella problem samtidigt som den bidrar till en större förståelse för våra skillnader – och dessa är fortfarande betydande.

I det sammanhanget beklagar vi Kinas beslut att inte delta i människorättsseminariet i Berlin med motiveringen att två icke-statliga organisationer skulle delta, och att seminariet av liknande skäl inte kunde avhållas i Peking nyligen. Vi anser att civilsamhället har en mycket viktig funktion, och seminariet är rätt forum för icke-statliga organisationer att ge sina värdefulla bidrag. Jag hoppas att vi ska finna en ömsesidigt acceptabel lösning så att denna viktiga verksamhet kan fortsätta att röna framgångar i framtiden, såsom underströks av toppmötet mellan EU och Kina.

Låt mig sluta med att säga att det finns två viktiga människorättsfrågor som vi regelbundet tar upp med Kina som en högt prioriterad fråga. Den ena är Kinas ratifikation av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den andra är frigivningen av de personer som fängslades vid demonstrationerna på Himmelska fridens torg eller som senare högtidlighöll minnet av 1989 års händelser. Beslutsamma åtgärder på båda dessa punkter skulle sända ut en klart positiv signal och vara ytterst välkomna.

  Edward McMillan-Scott, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner för det uttalandet.

Jag tycker att det är mycket viktigt att parlamentets ledamöter får möjlighet att granska resultatet av toppmötet mellan EU och Kina – och särskilt resultatet av dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina. Jag ska inte ödsla tid på toppmötet mellan EU och Kina. Jag vill tala om dialogen om mänskliga rättigheter, eftersom det var den som förde mig till Peking i maj när jag, tillsammans med Hélène Flautre, förberedde ett betänkande om reformeringen av Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter.

Den här eftermiddagen ska jag tala för dem som inte kan tala för sig själva. Det är förstås den stora majoriteten människor i Kina som vill ha förändring och reformer. Men den rörelsen leds av bland andra Gao Zhisheng, en kristen advokat som har försvunnit från sitt hem i Peking, där han hölls i husarrest efter att ha dömts för ”omstörtande verksamhet” för ett år sedan.

Jag vet att hans namn var ett av dem som togs upp i dialogen, men jag anser att ett av de problem som vi har här i parlamentet har att göra med dialogen. Jag noterar att kommissionsledamoten säger att det var ett uppriktigt och djuplodande åsiktsutbyte – och det stämmer säkert för den europeiska sidan – men jag är inte övertygad om att detsamma gällde kineserna. Enligt min erfarenhet – sedan jag var föredragande för EU:s förbindelser med Kina 1997, för tio år sedan när den här processen började – har Kina absolut inte producerat någonting i termer av mänskliga rättigheter i den meningen att människors liv har förbättrats eller att fångar har släppts eller att tortyr har upphört eller att de massiva interneringar som Harry Wu från Laogaistiftelsen rapporterade om har upphört. Han uppskattar att det finns 6,8 miljoner människor som är internerade i någon form i Kina i dag, många av dem på grund av religiösa övertygelser – och här tänker vi särskilt på Falun Gong-utövarna, som inte har någon skuld men som torteras och i många fall dör för sin tro.

Jag vill också kommentera de förestående olympiska spelen. Man bör inte glömma att länderna i enlighet med artikel 1 i OS-stadgan ska följa universella grundläggande etiska principer. Detta kan bara betyda en sak, nämligen att Kina inte kan anses vara en lämplig värd för dessa spel, i synnerhet eftersom ingenting egentligen har förändrats sedan 2001. Jag hoppas att alla grupperna kommer att stödja det gemensamma förslaget, i vilket vi kräver att IOC gör en bedömning av om Kina uppfyller de villkor som fastställdes 2001. Jag fruktar att man kommer att upptäcka brister härvidlag. Jag anser att OS hädanefter alltid bör hållas i Aten.

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Fru talman! För att gå rakt på sak anser jag att OS bör hållas i Kina, eftersom OS ger oss en god möjlighet att intensifiera vår dialog med Kina. Det står också i det gemensamma uttalandet, herr McMillan-Scott, och om ni håller fast vid den åsikt ni har uttalat är ni emot det gemensamma uttalandet.

Fru Ferrero-Waldner! En av era tidigare kolleger, Madeleine Albright, konstaterade när hon var USA:s utrikesminister att det givetvis är mycket svårare att ta upp människorättsfrågor i Kina än i Burma, eftersom geopolitiska faktorer är en del av ekvationen i Kina. Faktum är att vi behöver Kina som partner i sökandet efter en lösning på många globala problem. Men det får inte hindra oss från att ta upp mänskliga rättigheter och diskutera dem ingående, om än inte nödvändigtvis i en mästrande ton, som om vi vet svaren på allt. Jag är mycket glad över att stadgan om de grundläggande rättigheterna har undertecknats i dag, eftersom många talare har påpekat att vi inte har rätt att yttra oss om mänskliga rättigheter om vi inte själva respekterar dessa rättigheter. Vi är verkligen mycket starkt övertygade om att det ligger i Kinas intresse att inte kränka de mänskliga rättigheterna, utan att respektera dem fullt ut.

Kina efterstävar stabilitet. Hur ska Kina kunna förbli stabilt om människorättsfrågan inte tas upp på ett mer empatiskt sätt. Vi vill inte att Kina ska falla sönder. Det vore meningslöst att bygga upp EU och samtidigt sträva efter att förgöra Kina, men bristande respekt för de mänskliga rättigheterna hotar Kinas stabilitet. Vi vill att Kina ska styras enligt principen om social rättvisa. Med tanke på den enorma tillväxten, som José Manuel Barroso också nämnde, kan stabiliteten endast garanteras om man beaktar de sociala faktorerna fullt ut. Men det är omöjligt att sträva efter social rättvisa om de mänskliga rättigheterna inte respekteras och om människor inte kan bilda fackföreningar eller genomföra folkliga initiativ.

Vi vill att Kina ska fokusera starkare på miljöfrågor, eftersom miljön är en stor gemensam och global tillgång. Vi vet att många initiativ håller på att utformas i Kina för att på bred front protestera mot överträdelserna av minimistandarderna på miljöområdet. Kina som nation skulle vinna på att lyssna till dessa röster. Det skulle vara ett steg framåt för Kina.

Av de här skälen anser jag att det inte handlar om europeisk arrogans utan om att skydda våra gemensamma intressen. I Kinas intresse ska vi ta upp frågan om mänskliga rättigheter, och upplysta företrädare för det kinesiska politiska systemet borde verkligen lyssna på oss och den här resolutionen. Den ligger i Kinas intresse och kan hjälpa landet att göra framsteg, vilket Kina inte kan göra utan att respektera de mänskliga rättigheterna.

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag beundrar storligen Kinas bidrag till världscivilisationens utveckling. Kina har förmodligen bidragit mer än något annat land till mänsklighetens tekniska, sociala och kulturella utveckling.

Jag beklagar att Kinas ökande ekonomiska mognad inte åtföljs av en ökande politisk mognad. Men jag beklagar också att Europeiska unionen inte gör mer för att ge Kina en puff i rätt riktning.

Häromdagen, på 60-årsdagen av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, förklarade sig unionen förbunden att främja och värna om mänskliga rättigheter i hela världen som en hörnpelare i vår externa politik.

Och ändå lämnade José Manuel Barroso och José Socrates toppmötet tidigt efter att ha tryggat EU:s ekonomiska intressen och överlät åt tjänstemännen att förhandla fram slutsatserna – slutsatser som föga förvånande inte innehöll så mycket om mänskliga rättigheter, som stödde hävandet av vapenembargot och som vände sig mot Taiwans ansökan om medlemskap i Förenta nationerna. Dessa slutsatser underminerade till stor del Javier Solanas omsorgsfullt formulerade ord månaden före.

Jag undrar hur det står till med världen när Europeiska unionen, den självutnämnda beskyddaren av universella, inbördes avhängiga och odelbara mänskliga rättigheter, inte klarar av att tala klarspråk till en av världens värsta förtryckare av mänskliga rättigheter.

Jag misstänker att både kineserna och andra kan komma att ångra beslutet att arrangera OS i Peking. De kinesiska myndigheterna lovade för sin del ökad frihet och öppenhet. Och ändå tyder siffror från Human Rights Watch på att förtrycket har ökat de senaste sju åren. Kina fortsätter inte bara att avrätta fler människor än den övriga världen tillsammans, utan har också på ett dramatiskt sätt slagit till mot intern opposition och mediefrihet inför spelen.

Den utvecklingen strider mot andan i OS-stadgan. Den strider direkt mot de åtaganden som Pekings myndigheter gjorde i det värdstadsavtal som de undertecknade med Internationella olympiska kommittén.

Detta avtal har inte offentliggjorts. Varför? För att om världen hade fått se den totala motsättningen mellan vad kineserna lovar och vad kineserna gör så skulle vi inte ha något annat val än att bojkotta Peking på samma sätt som vi bojkottade Sydafrika under apartheidtiden.

Jag tror inte på bojkotter. Jag har också hävdat att ett samarbete med ett Kina som strävar efter reformer och öppenhet skulle ge större resultat än tomma hot. Men president Hu Jintao måste acceptera att ett avtal är ett avtal. Värdstadsavtalet, klausulen om mänskliga rättigheter i Kinas konstitution, den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter – detta är löften till Kinas medborgare. Om Kina vill ha OS för att bevisa för världen att det är legitimt och trovärdigt så måste landet i gengäld bevisa att det är berett att leva upp till sina åtaganden om mänskliga rättigheter, genom att förbättra mediefriheten i linje med OS-löftena, genom att upphäva dödsstraffet i linje med Förenta nationernas krav, genom att sluta stödja militärdiktaturer från Burma till Darfur och genom att tillåta allmänna val i Hongkong. På så sätt kan Kina skapa sig en plats i världssamfundets hjärta.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Folkrepubliken Kina är ett land som återfinns i varenda förteckning över människorättskränkningar, vare sig det handlar om yttrande- och föreningsfriheten, tvångsaborter, försvinnanden, tortyr, religionsfrihet eller anfallshot mot Taiwan.

Kina fortsätter att förfölja den katolska kyrkans anhängare. En rapport av David Kilgour, den kanadensiska regeringens tidigare statssekreterare för Asien, visar att de mest förföljda grupperna sedan 1999 är Falun Gong, vars anhängare får sina organ bortopererade mot sin vilja i kinesiska arbetsläger. Personer vars enda brott är att de har träffat Europaparlamentets vice talman Edward McMillan-Scott har nyligen försvunnit spårlöst.

Samtidigt blomstrar våra handelsförbindelser. Kina stärker sitt inflytande i Afrika och kommer snart att bjuda in miljontals gäster till OS. Jag kan inte förstå att man ännu inte har fattat det självklara beslutet, nämligen att den fria världen måste bojkotta OS 2008.

  Hélène Flautre, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman! I dag samtalar vi med kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, och det är välkommet. Vid det tionde toppmötet mellan EU och Kina i Peking den 28 november företräddes dock EU av kommissionens ordförande, kommissionsledamoten för handel och kommissionsledamoten för ekonomiska och monetära frågor.

Det stämmer att handeln mellan EU och Kina har ökat med 150 procent sedan 2000. Det är också samt att det har blivit mycket svårare att få fram statistik om den allt sämre människorättssituationen i Kina. Det finns inget som förbjuder att man tar upp mänskliga rättigheter på samma gång som handelsfrågor. Det finns en självklar koppling mellan dem, till exempel när det gäller fackföreningsfriheten och de kinesiska arbetstagarnas möjligheter att gå samman och kräva bättre arbetsförhållanden. Den generella attityd vi möter är beklaglig, inte minst för att den får oss att slösa bort tiden. År 2001 fattades ett beslut där man lovade en ny öppenhet i Kina och framsteg när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Det kinesiska folket väntar på att det löftet ska infrias och det är oss de hoppas på.

Deras förhoppningar om att öppenheten skulle öka i och med att Kina arrangerar OS har kommit på skam, och nu är de bittert besvikna. OS-förberedelserna har inte bara medfört ett ökat förtryck, utan – och det är ännu mer beklagligt – själva OS-organisationen har fått oförutsedda effekter och har använts som en förevändning för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Här tänker jag på de exproprieringar som skett och utnyttjandet av migrerade arbetstagare. Det här kommer kanske inte som någon överraskning, eftersom dissidenten Hu Jia har talat om för oss att Pekings säkerhetschef är samma person som ansvarar för OS-organisationen där.

Kanske kommer vi så småningom oss för att uttrycka förvåning eller till och med bestörtning över situationen, när skrämselåtgärderna och förtrycket mot utländska journalister – som redan har inletts – blir ännu mer drastiska. Journalister hindras redan nu från att utföra sitt arbete. Gripandet av två AFP-journalister den 12 september visar till exempel att de bestämmelser som infördes i januari 2007 bara tillämpas ibland och endast om de berörda personerna inte stör regimen. Kinas åtagande är bara tomma ord. Kina har faktiskt kommit så långt ifrån sina åtaganden att man till och med har börjat upprätta svarta listor. För närvarande finns det 42 kategorier av personer som är persona non grata under OS – från Dalai Lama till Falun Gong-anhängare och dissidenter.

I januari i år inleddes förhandlingar om ett nytt ramavtal mellan EU och Kina. Det är välkommet eftersom ett nytt avtal också innebär en ny klausul om mänskliga rättigheter och demokrati. Det ger nya möjligheter till samtal med de kinesiska myndigheterna om människorättsproblemen. Men 2007 ställdes också ett juridiskt seminarium in, där man skulle förbereda människorättsdialogen, efter att de kinesiska myndigheterna vägrat att tillåta två specifika icke-statliga organisationer att delta. Den ena är en välkänd organisation som företräddes av människorättsaktivisten Sharon Hom. Det var verkligen skönt att se att EU intog en bestämd hållning den gången. Samtidigt måste vi givetvis fråga oss om den typen av seminarier kan fortsätta. Vår ståndpunkt är att det ena inte måste utesluta det andra. Det är mycket viktigt att fortsätta att anordna juridiska seminarier. På samma sätt kan vi heller inte låta de kinesiska myndigheterna diktera vem som får delta i dem.

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Mina damer och herrar! De senaste decennierna har många klingande förklaringar om mänskliga rättigheter passerat revy här i kammaren. Proklamationen av stadgan om de grundläggande rättigheterna har återigen fått oss att fokusera på vad EU egentligen betyder. Vi är en värdegemenskap som bygger på solidaritet, tolerans och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Så är det åtminstone i teorin, men verkligheten ser helt annorlunda ut. Och EU:s paroll om mänskliga rättigheter borde faktiskt se helt annorlunda ut. Under de senaste veckorna har det blivit fullständigt klart att de som är trötta på att höra om mänskliga rättigheter ofta är samma människor som följer den andra principen, den om realpolitik, det vill säga mat först, moral sen, som Bertolt Brecht uttryckte saken.

I utbyte mot lukrativa kontrakt rullar Nicolas Sarkozy ut röda mattan i Paris för en massmördare som för bara några dagar sedan ville legitimera terrorism och som stoltserade med att han inte slösar bort ord på att tala om mänskliga rättigheter i sitt hemland. I Lissabon tas en blodtörstig tyrann som Robert Mugabe emot med fulla hedersbetygelser, eftersom vi måste se till våra kommersiella intressen också i Afrika.

I Kina följer vi samma linje. Förra året rapporterade Amnesty International att Peking halkar efter i viktiga frågor som dödsstraff, domstolsförfaranden, pressfrihet och fri rörlighet för människorättsaktivister. Samtidigt håller man på att snygga till det kinesiska kapitalet, enligt Amnesty International. Omskolning av tvångsarbetare och fängslanden utan anklagelser används nu för att bestraffa överträdelser som otillåten bokföring av fakturor, framförande av en oregistrerad taxi samt tiggeri, för att bara nämna några.

Människorättsaktivister kommer att tystas, men idrottsarenorna kommer att glittra och glänsa nästa år. Mängder av europeiska storheter kommer att få fina platser till OS-invigningen. Och när de kommer hem kommer de säkert att fortsätta kampen mot extremism i Europa. Det är så att det vänder sig i magen.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Det går inte att förneka att förbindelserna mellan EU och Kina – inom politik, ekonomi, handel och vetenskaplig forskning – har utvecklats intensivt och har vuxit till ett strategiskt partnerskap sedan 1998, då toppmötena mellan Kina och EU inleddes. Men strategiska partnerskap – av det slag som vi talar om – bygger på gemensamma värden, respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.

Respekt för mänskliga rättigheter har alltid varit och kommer att förbli den grund som EU vilar på. Det är inte tomma ord, vilket EU:s historia under mer än ett halvt sekel otvivelaktigt har visat. Det är dags att alla länder – EU:s partner – inser att det finns vissa saker som EU aldrig skulle ge upp eller överge. Jag vill därför påminna om att ett historiskt dokument – stadgan om de grundläggande rättigheterna – undertecknades i just det här rummet för några timmar sedan.

Här vill jag påpeka att vissa frågor inverkar negativt på utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Kina och att nyckeln till detta problem i de flesta fall ligger i de kinesiska myndigheternas händer.

Under våra samtal med de kinesiska företrädarna, också under förhandlingar om handelsavtal och ekonomiska samarbetsavtal, har vi alltid kommit ihåg och kommer aldrig att glömma att människor i Kina fortfarande lider i fängelserna för sina politiska åsikters skull, för sin religion eller för att de tillhör etniska minoriteter, och att de riskerar dödsstraff för ekonomiska brott som skattefusk.

De senaste åren, inför OS i Peking, har vi fått höra om andra ”utvecklingar”, till exempel att människors hem rivs utan att de får någon ersättning, för att bana väg för OS-byggnader, och att det finns en förteckning med 42 kategorier av personer som är portförbjudna under OS, däribland Dalai Lama, hans anhängare och människorättsförsvarare.

Jag kan bara säga en sak: detta strider helt mot de olympiska spelens traditioner och anda. Mitt förslag är därför att man stoppar förteckningarna, som Kina inte vinner något alls på, och att man till OS ära friger alla politiska fångar och samvetsfångar och inför ett moratorium för dödsstraff.

Jag beklagar att toppmötet mellan EU och Kina i Peking inte blev någon historisk händelse och att deltagarna inte var det slags politiker som kan föra upp förbindelserna mellan EU och Kina till en ny nivå. Det var bara en sak som fattades, nämligen större hänsyn till och respekt för människor och deras rättigheter.

  Glyn Ford (PSE). – (EN) Fru talman! Jag talar i den här debatten om toppmötet mellan EU och Kina och dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina, trots att man om man läser en del av de resolutioner som politiska grupper i parlamentet har lagt fram får intrycket att den första hälften av debatten inte existerar.

Det är helt rätt att ta upp frågan om mänskliga rättigheter med kineserna. Människorättssituationen i Kina är långt ifrån tillfredsställande. Kina fortsätter att använda dödsstraff, som kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner sa i sitt inledningsanförande. Man förtrycker organisationer som kämpar för självständighet för Tibet, religiösa grupper som inte tillhör en mycket snäv krets officiellt tillåtna grupper och andra som kämpar för sina regioner, för pressfrihet eller försöker bilda fackföreningar. Vi har också ett oöverstigligt hinder i fråga om de hundratals miljoner invandrade arbetstagare i Kina som försöker organisera sig för att få slut på exploateringen och verka för anständiga arbetsrättsliga normer.

Men många här i parlamentet vägrar blankt att tillstå att Kina har gjort framsteg under de senaste tjugo åren. Enligt min åsikt är situationen i fråga om mänskliga rättigheter i Kina långt bättre än den var vid tiden för händelserna på Himmelska fridens torg, om än långt ifrån tillfredsställande. Som kommissionsledamoten sa måste nu till exempel dödsstraff bekräftas av den kinesiska högsta domstolen. Min erfarenhet är att det nu finns ett stort mått av tankefrihet i Kina, men inte organisationsfrihet, för där går fortfarande gränsen för vad Kina och de kinesiska myndigheterna faktiskt tillåter.

Vi måste fortsätta att trycka på Kina i de här frågorna, men en vägran att tillstå framsteg verkar hämmande på de progressiva och liberala krafter inom regimen som försöker att gå längre, för då får de ingen erkänsla för det som de redan har åstadkommit.

Kina är nu en global ekonomisk, industriell och politisk stormakt. EU måste ha ett kritiskt engagemang och med rätta kritisera Kina för dess fel och brister samtidigt som vi deltar i en dialog för att komma till rätta med den globala uppvärmningen, globaliseringens negativa effekter, Afrikas utveckling och kampen mot terrorism.

  Dirk Sterckx (ALDE). - (NL) Fru talman! Jag välkomnar varmt ett strategiskt partnerskap med Kina. Jag är mycket glad över att vi nu har mer än bara ekonomiska band och att exempelvis de kulturella utbytena mellan oss har ökat enormt de senaste åren. Jag är verkligen glad över att man ägnar så mycket uppmärksamhet åt den politiska dimensionen, och jag ska ta upp ett exempel på det.

Afrika – vi måste upprätthålla vår kontakt med Kina med avseende på landets Afrikapolitik, och nu har vi ett forum där vi kan göra det. Jag är glad över att Louis Michel snart kommer att resa till Peking för att diskutera denna och andra frågor. Och jag tycker det är mycket bra att vi intensifierar vårt ekonomiska samarbete. Däremot är jag mycket oroad över bristen på balans i våra ekonomiska förbindelser.

Till exempel hittar jag ingen antydan om att vi bör göra mer för att dela med oss av våra erfarenheter av vår egen inre marknad till kineserna, som skulle kunna förbättra sin egen marknad högst väsentligt i det avseendet. Detsamma gäller regionalpolitiken, för att undanröja regionala skillnader. Vi har erfarenheter inom de här områdena. Vi har lärt oss ett och annat. Men jag tycker inte det verkar som om kineserna är så intresserade.

Peter Mandelson har sagt att det finns en hel del osäkerhet kring investeringar i Kina och att detta skadar vår export till Kina och även Kinas ekonomiska tillväxt. Jag anser att han har rätt. Rättssäkerhet och trygghet behövs för att ekonomin ska kunna blomstra men också för frågor som immateriella rättigheter, produktsäkerhet och kapitalförvaltning. Men givetvis behövs också rättssäkerhet i samband med mänskliga rättigheter. Det är precis lika viktigt, om inte viktigare.

Jag är glad över att vi ska få ett betänkande om dialogen om de mänskliga rättigheterna. Det tycker jag att vi borde få varje gång. Precis som ni, fru kommissionsledamot, ser jag flera hoppfulla tecken, men Europaparlamentet måste fortsätta att fokusera på vissa frågor som fortfarande inte är lösta, nämligen yttrandefrihet, minoritetspolitiken, tvångsarbete, som tyvärr fortfarande förekommer, maktmissbruk, som tyvärr är alltför vanligt, och dödsstraffet, som fortfarande är i bruk. Vi här i Europaparlamentet måste fortsätta att understryka de här sakerna och det måste vi göra oförtröttligt, varje dag.

  Helga Trüpel (Verts/ALE). - (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi hela tiden ställs inför frågan om vilken väg som är bäst att gå i våra politiska kontakter med Kina. Dirk Sterckx har precis återigen talat om strategiska partnerskap, med rätta. Det tycker jag är ett ytterst angeläget mål. Men vi måste vara realistiska. Uppenbarligen är vi inte där än, eftersom vi inte har någon gemensam värdegrund – mänskliga rättigheter, rättvis behandling av minoriteter, fördömande av dödsstraffet – som vi kan bygga ett verkligt strategiskt partnerskap på.

Jag tycker det var helt rätt – och det säger jag medvetet som en tysk grön parlamentsledamot – att Angela Merkel träffade Dalai Lama, eftersom det visar att vi menar det vi säger om respekten för mänskliga rättigheter.

Å andra sidan finns det en sak jag tycker är helt fel. När president Nicolas Sarkozy talade här nyligen berättade han för oss att mänskliga rättigheter måste vara EU:s kännetecken, och sedan reser han till Kina tre veckor senare utan att säga så mycket om de mänskliga rättigheterna där. Det här är europeisk dubbelmoral och detta får vi inte tolerera.

Jag är av den fasta åsikten att vår dialog med Kina, som jag stöder och som vi måste ha den politiska viljan att fullfölja, inte bara kan bestå av insmickrande artigheter utan också måste innefatta konfrontation. Om vi kombinerar dessa saker och förhandlar självsäkert med Kina måste vi också våga uttrycka öppen kritik. Också i samband med OS måste kineserna nå det mål de har satt upp för sig själva, och vi européer bör djärvt och uppriktigt konfrontera kineserna med vår kritik när så behövs.

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Fru talman! För några timmar sedan undertecknade Europaparlamentets talman stadgan om grundläggande rättigheter och förklarade att vi har en moralisk och politisk skyldighet att försvara den mänskliga värdigheten och att det gäller alla människor i världen. Och den portugisiske premiärministern sa att stadgan är en del av EU:s utrikespolitik.

Låt mig övergå till Kina. Som vi ser det åtog sig den kinesiska regeringen, genom att stå som värd för OS i Peking, att till fullo respektera både det olympiska idealet om människans värdighet och internationellt garanterade mänskliga rättigheter.

Nu måste Europaparlamentet dra slutsatsen att den politiska förföljelsen i direkt samband med OS har ökat den senaste tiden. Dessutom avrättas fler människor i Kina än i resten av världen sammantaget – upp till 10 000 om året.

De som försvarar mänsklig värdighet arresteras och upp till sju miljoner människor torteras i de beryktade Laogai-lägren.

Vad ska vi göra? Jag tycker att vi fick svaret här igår av Sacharovpristagaren Salih Mahmoud Osman, som sa åt oss att sätta större press på regeringarna, att göra någonting konkret. Man kan tolka underlåtenhetssynden som ett ansvar för det som vi kunde ha gjort men inte gjorde. Det räcker inte att ge uttryck för vår oro. Det är dags att tillämpa konditionalitetsprincipen och säga som vår kollega Graham Watson sa: ett avtal är ett avtal.

Det enda sättet att få kommunistdiktatorerna i Kina att respektera medborgarna mer är att sända ut en signal om att vi tar våra egna värden om solidaritet och mänsklig värdighet på tillräckligt stort allvar för att se till att diktatorerna får sota för sitt förtryck och sin arrogans.

  Józef Pinior (PSE). - (PL) Fru talman! Europaparlamentet har upprepade gånger understrukit de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker i Kina liksom bristen på demokrati i detta land. Det är självklara frågor. Senast i går när vi debatterade EU:s rapport om de mänskliga rättigheterna för det föregående året talade vi om bristen på mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet i Kina.

Å andra sidan tycker jag inte att det är rätt att bortse från de förändringar till det bättre som sker i Kina. Framför allt bör EU använda det kommande OS-året för att sätta tryck på de kinesiska myndigheterna att eftersträva liberalisering, demokratisering och rättssäkerhet och frige alla politiska fångar.

Den 20 november träffade en delegation från Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter Kinas FN-ambassadör Liu Zhenmin i FN i New York. Jag tycker att det var ett konstruktivt möte. Kineserna visade tecken på öppenhet och mottaglighet för påtryckningar om mänskliga rättigheter och demokrati, vilket också underströks av företrädare från Human Rights Watch och Amnesty International i samtal med underutskottets delegation.

  István Szent-Iványi (ALDE). - (HU) Fru talman, fru kommissionsledamot! Miljarder människor ser med stort intresse fram emot OS-invigningen den 8 augusti 2008. Det är inte bara sportfantaster som kommer att titta, utan också personer som väntar sig framsteg på människorättsområdet i Kina. Tyvärr lämnar resultaten hittills mycket i övrigt att önska. Det kinesiska kommunistpartiet kan glädja sig, eftersom det har nått stora framgångar i att legitimera makten. Men vi har också möjlighet att göra det mesta möjliga av perioden fram till OS, och med kraft kräva en förklaring om de olagligheter som sker på människorättsområdet. Dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter har pågått i 24 år. Tyvärr är balansen långt ifrån god. Vissa framsteg har skett, till exempel när det gäller användningen av dödsstraffet, men inom många områden finns en stark känsla av att utvecklingen går bakåt, till exempel yttrandefriheten, pressfriheten och Internetfriheten. Om vi ska kunna få till stånd någon förändring måste vi också driva igenom en förändring av människorättsdialogen.

För det första måste vi säga att dialogen om de mänskliga rättigheterna inte är det enda forumet för att ta upp dessa problem. Varje medlemsstat är också skyldig att inom ramen för sina bilaterala förbindelser agera bestämt och kraftfullt i dessa frågor.

För det andra måste de civila organisationernas närvaro och förhandlingarnas öppenhet garanteras. Öppenhet är mycket viktigt för att vi ska kunna övervaka vad som sker där borta. Eftersom dialogen inte är ett mål i sig är den bara meningsfull om den ger ett väsentligt bidrag till att förbättra människorättssituationen i Kina.

Slutligen vill jag ta upp situationen för minoritetsfolket uigurerna. Man hör inte mycket talas om dem och de är en bortglömd minoritet. De drabbas inte bara av det allmänna förtrycket i Kina utan faller också offer för etnisk, religiös och språklig diskriminering. Jag uppmanar er att agera även i deras intresse. Tack.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). - (ES) Fru talman! Jag vill passa på att påminna Europas regeringar om några saker.

Det första gäller hävandet av vapenembargot mot Kina, som har tagits upp vid ett antal tillfällen. Jag vill påpeka att parlamentet upprepade gånger har hävdat att förbudet endast kan hävas när verkliga och meningsfulla framsteg har skett när det gäller de personer som greps efter händelserna på Himmelska fridens torg 1989. Det handlar inte om allmänna framsteg, utan om specifika framsteg i det ärendet, eftersom det är detta vi väntar på från de kinesiska myndigheterna just nu – meningsfulla framsteg som kan motivera den typen av åtgärder.

Att man innan så har skett häver ett embargo som, jag upprepar, infördes vid en tidpunkt av mycket specifika skäl, som verkligen inte har förändrats, anser jag skulle vara inte bara förhastat utan också sända helt fel budskap och ge en mycket negativ bild av EU.

Det andra budskapet, till stöd för yttrandet av min kollega Helga Trüpel, är att det är oacceptabelt att vissa europeiska länder, i utbyte mot goda handelsförbindelser med Kina, finner sig i och ibland ger efter för påtryckningar från de kinesiska myndigheterna, som vill hindra officiella möten med viktiga kinesiska personer, i vissa fall dissidenter, eller personer som Dalai Lama.

Framför allt i dag, när vi har undertecknat stadgan om de grundläggande rättigheterna, är det här något som står helt i strid med de grundläggande etiska normer som vi eftersträvar i EU.

  Ana Maria Gomes (PSE). - (PT) Vid toppmötet talade EU tydligt om hur Kina snedvrider WTO-reglerna, struntar i att respektera arbetstagarnas rättigheter, exporterar produkter som är skadliga för hälsan, piratkopierar teknik och hindrar EU från att få tillträde till den kinesiska marknaden. De kinesiska ledarna var ovana vid att höra EU tala så uppriktigt och de gav igen genom att skjuta upp det gemensamma uttalandet i några dagar. De europeiska ledarna lyckades tyvärr inte stå emot pressen. Det var inte bara det att man gick med på oacceptabla eftergifter om folkomröstningen i Taiwan, utan man underlät också att protestera mot den så kallade ett Kina-politiken och man ställde heller inte Peking mot väggen om de allvarliga människorättsproblemen. Rådets ordförande José Sócrates sa till portugisiska journalister att man på grund av tidsbrist ibland diskuterar den typen av frågor över en middag.

Dödsstraffet och frigivningen av fångar som suttit fängslade sedan massakern på Himmelska fridens torg är två av anledningarna till att parlamentet anser att vapenembargot mot Kina bör bibehållas. Godtyckliga fängslanden och rättegångar, korruption och tvångsförflyttningar, förföljelse och förtryck av journalister och Internetanvändare, förtryck av tibetaner och minoriteter, ansvaret för tragedierna i Darfur och Burma – ingen av dessa grundläggande frågor stod på toppmötets dagordning. EU har givetvis inte ensamt en skyldighet att ställa Peking till svars innan OS 2008 går av stapeln. Om den internationella olympiska kommittén kan få till stånd en uppgörelse om luftkvaliteten så kan man väl göra en bedömning av hur Peking respekterar det olympiska idealet i kontakterna med egna och andra länders medborgare? Ingen, och i synnerhet inte rådet och kommissionen, kan fortsätta att ignorera den kamp för friheter och mänskliga rättigheter som pågår i Kina. Det här är ett maratonlopp som bara kommer att sporras ytterligare av OS 2008. Det är inte bara miljontals kineser som påverkas, utan hela mänskligheten.

  Milan Horáček (Verts/ALE). - (DE) Fru talman! Dialogen mellan EU och Kina om de mänskliga rättigheterna har skett två gånger per år bakom stängda dörrar under de senaste elva åren, och ändå har den inte lett till någon förbättring av människorättssituationen i Kina. Rapporter om avrättningar, tortyr i fängelser och arbetsläger samt förtryck av tibetaner visar tydligt att vi här i Europa inte tar vårt ansvar.

OS närmar sig och är ett bra tillfälle för Kina att visa prov på verklig reformvilja. Samtidigt får vi heller inte vara dubbelmoraliska. Det är mycket glädjande att förbundskansler Angela Merkel har tagit emot Dalai Lama, trots den hårda kritiken. Det logiska vore om ledarna i Belgien, Frankrike och andra länder följde hennes exempel. I världen är EU känt som förespråkare av mänskliga rättigheter och det är hög tid att vi agerar konsekvent i alla sammanhang, även i vår dialog med Kina.

  Alexandra Dobolyi (PSE). – (EN) Fru talman! I dag har vi en debatt om toppmötet mellan EU och Kina, som ägde rum för tio dagar sedan, och den 24:e rundan i dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina, som ägde rum för två månader sedan.

Framför allt i dag skulle jag vilja börja med den andra punkten. Respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är en grundprincip för EU och dess politik, och någonting som vi alla känner starkt för och stödjer. Men jag tillhör dem som anser att EU bör ha en resultatorienterad strategi när det gäller att verka för respekt för mänskliga rättigheter snarare än en rent principstyrd linje, och att vi framför allt måste acceptera att förbättringar kommer stegvis. Det betyder inte att EU ska rädas att framföra sin kritik eller använda sin makt för att insistera på demokratiska reformer.

Jag tillhör också dem som bryr sig om den produktsäkerhet på hög nivå som 550 miljoner europeiska medborgare påverkas av, som bryr sig om obalanser i handeln, faktiskt marknadstillträde, immateriella rättigheter och internationell konkurrenspolitik, som påverkar tusentals europeiska företag och miljontals anställda, och som också bryr sig om samarbete om miljöskydd, internationell miljöstyrning och klimatförändringar som påverkar hela jordens befolkning.

Eftersom vi bryr oss om alla dessa saker stödjer vi med kraft kommissionen och rådet och dess ordförandeskap som tar upp, förhandlar om och ständigt betonar dessa frågor i sin regelbundna dialog med Kina. Det räcker med en enkel genomläsning av det 18 sidor långa gemensamma uttalandet från det senaste toppmötet mellan EU och Kina för att inse att det komplicerade, känsliga och viktiga samarbetet mellan EU och Kina ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Den här debatten visar än en gång att samhällsförändringar tar tid, och jag anser att vi alltid måste ha i minnet hur det har varit i Kina. Jag tycker att vi också måste erkänna att vissa framsteg har gjorts, som jag sa i början. Men samtidigt är det sant att Kina ännu inte är där vi vill ha det.

Därför tycker jag att dialogen om mänskliga rättigheter – också tillsammans med seminariet med icke-statliga organisationer – är och förblir hörnpelaren när det gäller att ta upp våra synpunkter på mänskliga rättigheter med Kina.

Jag tror emellertid att vi måste vara bestämda, men också realistiska. Bestämda i fråga om att övertyga Kina om att det ligger i landets eget intresse att respektera de mänskliga rättigheterna fullt ut och överallt. Realistiska eftersom vi måste inse att det bara är genom engagemang och långsiktiga bemödanden som vi verkligen kan hoppas på att åstadkomma genuina reformer i Kina. I det här sammanhanget vill jag också säga att det ligger i Kinas och Europeiska unionens gemensamma intresse att seminariet med icke-statliga organisationer fortsätter. Det bekräftade också vid toppmötet.

Därför anser jag att det finns goda möjligheter att vi kan återuppta detta seminarium med civilsamhället direkt efter nästa dialog om mänskliga rättigheter under det slovenska ordförandeskapet.

Som svar på några andra frågor vill jag bara säga att mänskliga rättigheter också nämndes i det gemensamma uttalandet. Jag läser bara de första raderna: ”Båda sidor underströk sitt engagemang för att främja och värna om mänskliga rättigheter och sätter även fortsatt ett stort värde på dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina, inklusive det tillhörande rättsliga seminariet.” Där ser ni: där har vi det. De understryker vikten av konkreta åtgärder i fråga om mänskliga rättigheter och slår fast att de åtar sig att förstärka dialogen ytterligare och så vidare.

Jag vill också säga att det finns några konkreta punkter som framhölls i den här diskussionen där vi vill se framsteg, såsom Falun Gong. Vi är fortfarande oroade över situationen för Falun Gong-anhängare som har utsatts för förtryck på grund av sin tro. Vi har tagit upp den frågan många gånger, och i synnerhet under dialogen om mänskliga rättigheter. Vi har bett, och fortsätter att be, de kinesiska myndigheterna att sätta stopp för den bryska behandlingen av Falun Gong-anhängare.

När det gäller dödsstraffet har jag sagt tidigare att den frågan står högt upp på vår agenda, och i det här sammanhanget har vi uppmanat Kina – och kommer att fortsätta att göra det – att minska antalet brott som bestraffas med döden i syfte att i slutändan avskaffa dödsstraffet.

Ett första steg skulle vara att införa ett moratorium för verkställandet. Därefter skulle, som jag sa inledningsvis, högsta domstolen granska domarna som ett första steg med kontinuerlig övervakning.

Jag tycker att debatten mycket tydligt har visat att bilden inte är entydig: det finns framsteg, men det återstår fortfarande mycket att göra, och jag kan bara säga att vi kommer att arbeta vidare med Kina för att uppmana landet att gå vidare. Jag anser att de olympiska spelen kommer att ge Kina ett bra tillfälle att visa att större framsteg har gjorts.

  Talmannen. − Jag har mottagit sex resolutionsförslag, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag den 13 december 2007.