Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2665(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B6-0512/2007

Debatter :

PV 12/12/2007 - 12
CRE 12/12/2007 - 12

Omröstningar :

PV 13/12/2007 - 6.9
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0623

Debatter
Onsdagen den 12 december 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

12. Bekämpning av den ökande extremismen i Europa (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är kommissionens uttalande om bekämpning av den ökande extremismen i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, ledamot av kommissionen. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Låt mig börja med att uttrycka min egen starka oro över ökningen av aktiviteter i Europa som måste kopplas till våldsamma och extremistiska grupper och organisationer.

Jag tycker därför att dagens debatt är oerhört viktig, för det är inte bara extremism som kan leda till terrorhandlingar – den extremism som vi har talat om många gånger här i parlamentet – utan även aktiviteter och händelser som snarare måste betraktas som rasism, antisemitism, främlingsfientlighet, nationalistisk extremism och islamofobi – alla de former av intolerans som alltså är oroväckande vanliga i Europa och enligt min uppfattning helt oförenliga och i strid med värderingarna i den europeiska stadga om de grundläggande rättigheterna som vi proklamerade i morse. Det är inget tvivel om att det ligger i extremismens natur att orsaka splittring och leda till våld.

Jag anser därför att det första målet är ett politiskt mål. I detta sammanhang måste jag naturligtvis ta upp åtgärder av mer säkerhetsorienterad och polisiär karaktär, men det är viktigt att vi inför problemet med extremism och dess orsaker återigen verkar för ett EU som står närmare medborgarna och därmed har bättre möjligheter att förmedla ett budskap om tolerans, solidaritet och respekt för den stadga som från och med idag är en av de bindande hörnstenarna för medlemsstaterna och medborgarna.

Enligt min uppfattning kan extremism aldrig rättfärdigas. Vi har många gånger sagt samma sak om terrorism, men det gäller även till exempel rasism och främlingsfientlighet. Vi måste dock titta på de underliggande orsakerna till extremism och våld. Det är vår plikt, eftersom det är vår plikt att agera politiskt på europeisk nivå för att inte bara motverka, utan också förebygga och utrota, extremistiska trender och aktiviteter.

Låt mig ta upp ett par exempel som jag tror visar att en europeisk politik kan vara verkligt meningsfull och, tror jag, mer meningsfull än en rent nationell politik. När det gäller medborgarnas delaktighet i det politiska livet i Europa är det mycket viktigt att detta program – och det är ingen tillfällighet att Europeiska kommissionen finansierar detta program om grundläggande rättigheter och medborgarrätt – omfattar en policy och åtgärder som uppmuntrar medborgarna att bli mer delaktiga i det politiska livet, i institutionernas verksamhet, och därmed, till exempel, i valet till Europaparlamentet. År 2009 är ett gyllene tillfälle för oss att stimulera en debatt som leder till ett stort valdeltagande, som ett uttryck för en positiv delaktighet i institutionernas verksamhet.

Det står samtidigt klart att en annan politisk åtgärd som vi förväntar oss av Europa och som Europa är angeläget om att lyfta fram handlar om upplysning, särskilt av de yngre generationerna. Som jag ser det är detta – att hålla minnet av tidigare tragedier levande i människors medvetande och att göra det bland dagens yngre generationer, bland studenter och ungdomar och även bland de mycket unga – också oerhört viktigt. Alla program som vi ger stöd och som jag tycker bör uppmuntras ännu mer, program som håller minnet av offren för de diktaturer och totalitära regimer som har härjat i Europa, levande, är, som jag ser det, verktyg som kan komma till god användning för att utrota extremism och rasism. Vi kan till exempel dra lärdomar av koncentrationslägren för dagens unga så att liknande tragedier aldrig inträffar igen, varken i Europa eller någon annanstans i världen.

Sedan finns det en annan politisk åtgärd som jag anser att vi kan och måste hålla i åtanke: åtgärder för att mer generellt främja tolerans och dialog mellan olika kulturer och naturligtvis även mellan olika religioner. Vi har två viktiga tillfällen: det här året – som är det europeiska året för lika möjligheter för alla – och vi kommer att utvärdera de initiativ som har genomförts under året – och nästa år, 2008, som är det europeiska året för interkulturell dialog, för dialog mellan olika kulturer och mellan civilisationer. Jag anser att utvärderingen av år 2007 och programmet för 2008 är ett gyllene tillfälle att få människor, och återigen framför allt unga människor, att bli mer medvetna om en anda av dialog som berikar, en dialog som får alla att växa tillsammans.

Det är tveklöst viktigt att se till att allmänheten är medveten om vikten av att främja rättigheter och utrota extremism, våld och intolerans. I detta sammanhang har Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter en viktig roll, vilket var vår avsikt, en avsikt som detta parlament också gav sitt starka stöd. På samma sätt som Övervakningscentret mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism i Wien tidigare har varit ett instrument inom ett mycket viktigt område, nämligen kampen mot antisemitism, kommer även byrån för grundläggande rättigheter att vara ett instrument. Som huvudaktör på detta område kommer byrån att spela en mycket viktig roll. Här arbetar vi, som ni vet, med ett flerårigt ramprogram i nära samarbete med Michael Cashman och vi anser att byråns fleråriga ramprogram kommer att förse oss med bra verktyg för våra gemensamma insatser för att förebygga extremism.

Sedan handlar det förstås också om att vi måste reagera: allt detta är viktigt som förebyggande åtgärder, men vi måste också reagera. Jag har själv, även i ministerrådet, kämpat för en europeisk lag – som vi blev eniga om i april – som innebär att handlingar som motiveras av rasism och främlingsfientlighet ska vara straffbara och att förövarna ska bestraffas på samma sätt i alla länder i Europeiska unionen.

Det handlar inte bara om fysiska handlingar, utan även om konkret anstiftan och spridning av hat, dvs. av budskap som helt enkelt inte har något att göra med den yttrandefrihet som vi alla håller helig. Vi talar här om konkret anstiftan till handlingar, till våld. Rambeslutet fattades av medlemsstaterna i april. Ta bara de förfärliga rasistiska manifestationerna i samband med idrottsevenemang och fotbollsmatcher, där människor tar tillfället i akt att skrika nynazistiska slagord. Det är just den typen av handlingar som rambeslutet – som vi verkligen ville ha och som vi kunde enas om under det tyska ordförandeskapet – kommer att bestraffa. Jag använder futurum – ”kommer att bestraffa” – eftersom, och det här är en vädjan till er, reservationerna av de nationella parlamenten i en del medlemsstater ännu inte har dragits tillbaka mellan april och fram till nu, med resultatet att ikraftträdandet av denna europeiska lag för att bestraffa rasism och främlingsfientlighet har blockerats.

Jag säger detta med full respekt för de nationella parlamenten. Eftersom den regering som innehar ordförandeskapet i ministerrådet har gett sitt godkännande anser jag emellertid att den måste agera gentemot sitt eget parlament, så att dess reservation snarast dras tillbaka och rambeslutet äntligen kan träda i kraft efter tre och ett halvt års långdragna diskussioner.

Mina damer och herrar! Låt mig avslutningsvis konstatera att vi redan har lagstiftning på andra områden som bestraffar diskriminering på grund av ras och etnisk tillhörighet och den lagstiftningen kommer tveklöst att respekteras under tillsyn, om jag får uttrycka det så, av Europeiska kommissionen, som ansvarar för att se till att EU:s lagstiftning efterlevs. Låt mig till exempel peka på det nya direktivet om ”gränslösa” audiovisuella tjänster, i vilket det mycket tydligt slås fast att audiovisuella tjänster efter direktivets ikraftträdande inte får förmedla hets mot folkgrupp på grund av sexuell läggning, ras, religion eller nationalitet.

Det är just för att uppnå allt detta som det inte räcker med polisinsatser, strafflagstiftning eller åtal. Det som behövs är en djupt rotad kultur av individuella rättigheter, av människors värde! Just det vi talade om i morse när vi firade den europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna! Jag tror att detta är ett av de politikområden där Europa, när vi nu förbereder oss för ratificeringen av Lissabonfördraget, kan ha något att lära världen om hur man får bukt med den här typen av avskyvärda brott mot människor.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MARTÍNEZ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Manfred Weber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är knappt man kan tro det. För fyra–fem veckor sedan inbjöds jag att delta i en motdemonstration mot en demonstration organiserad av partier på yttersta högerkanten i den region som jag kommer ifrån. Extremisterna var bara 30 till antalet, medan en stor folksamling på mer än tusen personer hade samlats för att demonstrera mot dem. I detta läge, när man står inför dessa högerextremister, säger man till sig själv: ”Det är knappt man kan tro det”. Efter det där århundradet i Europa, hur kan någon hemfalla åt extremism, återgå till att strutta omkring fylld av hat och arrogans och uppvigla mot andra?

Dagens debatt är välkommen och viktig. Extremismen är en kräftsvulst i vårt samhälle. Gång på gång vädjar vi politiker till människors civilkurage och vill att de ska ställa sig upp och protestera mot denna extremism. Jag tycker det är dags att vi även uttrycker vår tacksamhet över att det finns så gott om civilkurage, över att så många människor faktiskt ställer sig upp och protesterar. Vad är extremism? När vi talar om att förbjuda politiska partier, att förbjuda att åsikter och ståndpunkter uttrycks offentligt vill jag understryka att detta naturligtvis inte får ske på politiska grunder. Det måste ske utifrån ett objektivt kriterium. Idag har vi definierat detta objektiva kriterium i stadgan om de grundläggande rättigheterna, i vilken själva kärnan i våra grundvärderingar fastställs. Om partier eller politiker angriper dessa värderingar är det domstolarnas sak att besluta om deras agerande är olagligt och i så fall förbjuda det.

Vad ska man göra om kandidater från extremistiska partier blir valda, om sådana partier vinner platser i parlamentet? För det första får det inte förekomma något samarbete med dessa partier och jag vill tacka de socialistiska ledamöterna som har uteslutit sitt slovakiska medlemsparti på grund av samarbete med extremister. För det andra får vi inte bortse från att sådana valframgångar har sin grund i ett missnöje bland allmänheten och vi får inte reagera genom att svartmåla väljarna, utan måste i stället ta itu med de underliggande problemen. För det tredje vill jag understryka att extremism ofta börjar med några små steg i partilandskapet, vilket vi måste vara medvetna om. Mitt budskap blir därför: ”Låt det inte slå rot!”

Politisk extremism finns på vänsterkanten och på högerkanten och de är lika illa bådadera. Detta måste understrykas. Europa har upplevt extremism och Europa har lidit på grund av extremism. Kampen mot extremism har gjort framsteg. Det är kamp som är värd att föra och det är en kamp som vi till sist kommer att vinna.

 
  
MPphoto
 
 

  Kristian Vigenin (PSE) (BG) Herr talman, herr kommissionsledamot Frattini! Tack för förklaringen och redogörelsen av kommissionens avsikter. Jag finner det symboliskt att vi just idag, när stadgan om de grundläggande rättigheterna har undertecknats, diskuterar en fråga som har direkt anknytning till stadgan. För den växande extremismen, det växande inflytandet för högerextremistiska partier och organisationer är ett direkt hot mot Europeiska unionens existens.

Det är kanske för starka ord, men vår union bygger på klara och tydliga principer och kan existera tack vare att det rådde fred, solidaritet, tolerans, ömsesidig respekt mellan etniska och religiösa grupper, och fredlig samexistens mellan nationer i Europa för 50 år sedan. Idag är det just dessa principer som extremhögern attackerar. Man attackerar Europeiska unionens innersta väsen, utan vilket unionen absolut inte kan existera. Men vår union är inte en abstrakt konstruktion, den är inte bara ännu en administrativ förvaltningsnivå. Det är en union som har till uppdrag att försvara och skydda värderingar som är hela världens grundval.

Vare sig vi vill det eller inte, vare sig vi är beredda eller inte, måste vi inse att det i alla delar av världen finns människor som är fråntagna sina grundläggande rättigheter, som drabbas av politiska repressalier, som förtrycks av icke-demokratiska regimer eller diskrimineras på grund av ras, etniskt ursprung eller religiös tillhörighet. Och i alla delar av världen finns hoppet att Europeiska unionen ska hjälpa dem och att en anda av tolerans, garanterade medborgerliga rättigheter och social trygghet ska nå även deras länder. Kan vi ha inflytande och vara övertygande i resten av världen om vi inte kan lösa problemen på hemmaplan? Hur förklarar vi för människor som sätter sitt sista hopp till oss att invandrare dör enbart på grund av sitt ursprung, att etniska minoriteter systematiskt diskrimineras, att partiideologier ifrågasätter kvinnors jämställdhet eller definierar homosexualitet som en sjukdom? Hur förklarar vi att vi håller på att glömma de mörkaste bladen i vår historia eller att unga människor hyllar Hitler och att antisemitism börjar komma i ropet igen? Varken jag eller mina socialistiska kolleger kan acceptera detta.

Jag tror inte att det finns någon politisk grupp här i parlamentet som är likgiltig inför det faktum att högerextremismen, rasismen och främlingsfientligheten är på frammarsch. Fick vi inte idag bevittna hur en historisk händelse i Europeiska unionens utveckling på ett vulgärt sätt skandaliserades av en högljudd minoritet som kan komma tillbaka starkare, mer aggressiv och bättre organiserad 2009? Med sitt hycklande krav på folkomröstning ifrågasatte de inte bara stadgan om de grundläggande rättigheterna, utan de grundläggande rättigheterna i sig. Det är ett sådant beteende, som vi även ser i många nationella parlament, som uppmuntrar extremister att ta till nya straffaktioner imorgon, med inspiration från denna politiska cirkus. Vi måste mycket tydligt nämna problemen vid namn och gemensamt försöka hitta lösningar. Vi ska därför gång på gång sätta upp denna fråga på parlamentets dagordning. För extremism är en utmaning för hela Europa som kräver gemensamma ansträngningar på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

Om Europeiska kommissionen är EU-fördragens väktare, så är Europaparlamentet värderingarnas väktare, och jag tror att vi tillsammans kan stå emot den stigande våg som vi känner igen från ett nära förflutet. Och att vi ska sätta stopp för den utan att kränka grundläggande rättigheter, som rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och mediefrihet. För man kan bara kämpa för demokratin enligt demokratins spelregler. Att bryta mot dessa regler skulle innebära att extremismen har segrat. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! För några veckor sedan låg en ung man vid namn Carlos Palomino döende i tunnelbanan i Madrid till följd av knivskador efter en konfrontation med högerextremister. – en kort tid innan filmades en galning av teveövervakningskameror i tunnelbanan i Barcelona när han slog en ung flicka på grund av att hon var invandrare – enligt flickans uppgifter enbart på grund av hennes hudfärg – utan att veta att han filmades och utan att veta att hans agerande skulle komma att visas i teve över hela världen.

Dessa och liknande händelser har upprepats i flera delar av Europa. Vi och alla andra politiker som är oroade över detta fenomen försöker ofta, på grund av en ibland överdriven ansvarskänsla, minimera innebörden av sådana attacker: vi får inte låta oss skrämmas, säger vi, det är trots allt fråga om isolerade händelser, det finns egentligen inte så många galningar, vi får inte överdriva, det är inget allvarligt problem.

Därför betecknar vi attackerna som mindre allvarliga, eftersom vi är rädda för att erkänna att de i bästa fall inte är mindre allvarliga. Bland annat, vilket helt riktigt tas upp i den resolution som vi ska rösta om imorgon, därför att många av dessa nynazistiska och högerextremistiska organisationer spelar på rädslor som redan finns ute i samhället och som vi inte kan förneka.

Det räcker därför inte med fördömanden. Vi måste öppna ögonen, agera ansvarsfullt och konfrontera något som inte bara är ett isolerat fenomen. Vi måste utan att skrämma upp människor ändå erkänna dess faktiska skala och omfattning. Idag, då vi har undertecknat stadgan om de grundläggande rättigheterna, är en bra dag att komma ihåg att Europeiska unionen har en roll att spela och ett ansvar på detta område.

Det finns ingen subsidiaritet när det handlar om att försvara människors värdighet eller fördöma rasism, främlingsfientlighet och intolerans. Åtgärder måste vidtas på europeisk nivå, i första hand av kommissionen och byrån för grundläggande rättigheter, för att utröna vilka eventuella förgreningar och nätverk som ligger bakom allt detta och vilka kopplingar som finns mellan de olika högerextrema rörelserna, så att vi kan tillämpa lagstiftningen, bidra genom upplysningsprogram, stötta pedagoger som undervisar om mångfald och, om det behövs, kraftfullt fördöma politiker, ledande personer i samhället, idrottsprofiler etc. som antingen passivt eller aktivt ligger bakom dessa aktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Rogalski, för UEN-gruppen. (PL) Herr talman! Den växande extremismen i Europa är ett faktum och något som vi måste diskutera. Kommissionsledamoten sa många saker, men han talade i allmänna ordalag och om frågor av mindre vikt som rasism i samband med fotbollsmatcher. Vi måste tala om fakta, om den politiska extremism som vi bevittnar just nu i Europeiska unionen.

Herr talman! Igår framträdde ledaren för det nyfascistiska partiet NPD i den tyska statliga tevekanalen ARD och krävde att Polen omedelbart skulle återlämna Pommern och Schlesien till Tyskland. Han förklarade att Kaliningrad, Gdansk och Wrocław är tyska städer och krävde att de skulle ställas under tysk jurisdiktion. Han krävde vidare att dessa städer och områden, som tillhör Polen, omedelbart skulle återlämnas till Tyskland.

Detta händer i Tyskland, ett ledande land inom Europeiska unionen. De tyska fascisterna inom NPD har i flera år krävt en revidering av gränser, vägrat att erkänna de internationella fördrag som gjorde slut på andra världskriget och krävt att gränser ska flyttas tillbaka. Herr kommissionsledamot! Vi kan inte tillåta detta. Det måste komma en stark reaktion. Vi kan inte tillåta att den statliga televisionen i ett land, i det här fallet Tyskland, låter nyfascister och nazister ventilera sina revisionistiska åsikter och maningar till ett nytt krig.

Detta är inget obetydligt problem, mina damer och herrar! Det är mycket reellt. Partiet i fråga har representanter i sju regionala parlament. Detta får i dagens Europa inte tolereras, lika lite som vi får tolerera att demokratiska principer, rätten att ha en avvikande åsikt och yttrandefriheten undergrävs på det sätt som Daniel Cohn-Bendit och Graham Watson gjorde idag, och där den sistnämnde, beträffande åsiktsskillnaderna när det gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna – eller kanske inte så mycket stadgan som EU:s reformfördrag – kallade ledamöter som opponerade sig mot honom för idioter. Detta får inte tillåtas. Det är inte den inställning till demokrati och dagens EU som vi vill lära våra unga. Låt oss vara förenade i mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert, för Verts/ALE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag anser att den del av saken som vi tittar på är hur vi ska bekämpa det som vi alla betraktar som extremism, denna rädsla för det som är annorlunda, denna önskan att skydda sin egen kultur, som om den vore den enda kulturen, som om den aldrig hade förändrats, som om ingenting någonsin hade förändrats i livet. Och ändå behöver vi bara se tillbaka på de senaste 50 eller 60 åren för att se de enorma förändringar som har skett, också på vår egen kontinent.

Jag tror att önskan att bevara ofta härrör ur en känsla av fruktan för att man själv eller ens syn på sig själv ska försvinna på något sätt och att man därför vill framhäva sin styrka gentemot andra och förneka dem deras existens.

Jag tror att vi alla här är stolta över dem vi är, det land vi kommer från eller vår region eller vårt arv. Men de flesta av oss förväntar oss inte att detta ska föras vidare på något sätt enbart genom en blodslinje eller ett djupt samröre med territoriet, utan genom medborgarskap, lagen och våra rättigheter.

Och som andra har sagt var undertecknandet av stadgan om grundläggande rättigheter här i dag en oerhört viktig symbol som har ett särskilt samband med den här debatten.

Men när vi tittar på valet av extremistpartier som bara anser att det finns en riktig åsikt – deras egen – anser jag att det vi ser är legitimerat våld, hatiska uttalanden och utfall mot andra som de betraktar som annorlunda.

Jag minns när vi för några år sedan hörde att en enda medlem av British National Party hade valts in i en kommunal församling i London. Det rasistiska våldet ökade i det området.

(Bravorop)

Det finns ingen anledning att säga bravo! Det är skamligt! Hur kan ni säga det och sitta i en kammare där ni påstår er vara demokrater?

Rasistiskt våld ska fördömas. Och när vi talar om extremism tycker jag att vi bör vara medvetna om att vi ännu inte har sett att könsdiskriminering och kvinnohat har upphört.

Men valet av sådana partier ökar rädslan och därför måste vi fundera på hur vi reagerar på det. Vi reagerar på det genom att också se till att vi i vårt agerande värnar om mänskliga rättigheter och de värden vi sätter högt. Vi måste akta oss för att själva anta lagar som syftar till att komma till rätta med en form av extremism men som facto hjälper dessa människor eller väcker rädsla i andra grupperingar.

Jag rekommenderar parlamentet att anta det gemensamma förslaget i dag och tackar alla kolleger som har arbetat så hårt med det.

 
  
MPphoto
 
 

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka vice ordförande Frattini och alla ledamöter som har arbetat tillsammans med mig och förslagsställarna i utarbetandet av denna resolution.

Yttringar av rasism och främlingsfientlighet har ökat de senaste åren, vilket framgår av rapporterna från Europeiska övervakningscentret mot rasism och främlingsfientlighet. Det finns ett nära samband mellan denna ökning och framväxten och spridningen av politiska krafter i Europa som gör en skev tolkning av invandringsproblemen, ofta i syfte att föra fram slagord som försvarar ras och identitet och väcka en självbevarelsedrift gentemot människor som kommer till Europa genom att beskriva dem som terroristhot eller brottslingar eller till och med stämpla dem med oacceptabla antropologiska benämningar eller främlingsfientliga och rasistiska slagord.

Partier och rörelser som de senaste åren har haft en stark antieuropeisk och nationalistisk inriktning och som är starkt rasistiska ökar. Deras politiska propaganda exploaterar otryggheten i samhället och försöker lägga bitar till den mosaik som antyder att det rasar ett krig mellan civilisationerna. Idag ingår denna propaganda i den mer allmänna politiska och institutionella debatten och verkar i vissa fall vara det budskap som förmedlas av regeringar eller genom regeringars åtgärder.

Imorgon kommer vi att rösta om en resolution om extremism, en titel som kanske är lite vag. Lenin hävdade att extremism är kommunismens barnsjukdom. Vi skulle kunna parafrasera Lenin och säga att extremism kanske är alla politiska, religiösa, ekonomiska och ideologiska programs barnsjukdom. Manfred Weber har rätt: det finns vänsterextremism och det finns högerextremism, men inte bara vänster- och högerextremism, utan också nyliberal extremism, katolsk extremism, muslimsk extremism, miljöextremism och anarkistisk-revolutionär extremism.

Problemet i Europa är emellertid ökningen av högerextremismen och de problem som är orsakerna till högerextremismens spridning. Nynazistiska och nyfascistiska politiska krafter och rörelser har de senaste åren organiserat sig i Europa och gjort det till sitt mål att motarbeta den europeiska integrationen – vi har sett dem i Italien, Frankrike, Österrike, Nederländerna, Belgien, Storbritannien, Tyskland, Danmark och Schweiz. Det är följden av den kris som har fått en intellektuell som Alfio Mastropaolo att beskriva den nya högerns offensiv som demokratins galna ko.

Den demokratiska legitimiseringen av vissa politiska krafter har gjort att farliga idéer har kunnat sprida sig genom det europeiska samhället och ge näring åt reaktionära tendenser. Ett farligt, och ibland underskattat, gissel som livnär sig på etnocentriska synsätt, ofta i det fördolda och ibland maskerat av till synes demokratiska och legitima handlingar. Vi måste därför ifrågasätta våra val och våra politiska initiativ.

Behovet av att etablera och stärka en gemensam europeisk kultur och identitet betonas allt starkare. Jag tror att en europeisk identitet och kultur måste bygga på dialog och kontakter med andra kulturer än dem som på senare år har verkat och banat väg för spridningen och utvecklingen av en europeisk idé, en europeisk kultur.

Min slutsats är att det behövs en stor kulturell strid. Polis- och säkerhetsinsatser räcker inte. Det måste till en stor kulturell kraftansträngning, det är det enda sättet att se till att 2008 verkligen blir det europeiska året för interkulturell dialog, för Europa måste grundas på interkulturella principer.

 
  
MPphoto
 
 

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE). - (ES) Herr talman! Jag vore tacksam om ni ville utnyttja er auktoritet som talman och kalla en grupp ledamöter till ordningen, eftersom de verkar tro att de är på cirkus i stället för i ett parlament och förstör kvaliteten på denna debatt med sina skämt och sitt jubel.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Vi närmar oss slutet av året och det är inte ovanligt att man dricker lite mer än man borde till maten, eller åtminstone mer än vanligt. Det bästa i en sådan situation är att ta siesta och inte störa debatter där talaren alltid måste visas respekt.

Tack för er uppmaning, men den som har tagit ett par glas till maten gör som sagt bäst i att ta siesta efteråt och inte störa våra debatter med oförskämdhet och ett bristfälligt parlamentariskt uppträdande.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. (EN) Herr talman! Jag avskyr extremism lika mycket som alla andra. Det brittiska folket gör det – vi har bekämpat den i århundraden.

Om man vill bekämpa den ökande extremismen i Europa bör man begrunda dess orsaker innan man tar till ännu mer lagstiftning som bara begränsar. Detta göder extremismen. Låt oss titta på högvattenmärket för europeisk extremism, fascisterna på 1930-talet. I Storbritannien skyddades Sir Oswald Mosleys marscher i lag och den andefattiga hatiska politik som på så sätt kom fram i dagsljuset tillbakavisades av folket. I hela Europa smädade man och la hinder i vägen för fascistledarna. Hitler fängslades också – och så ökade hans makt, liksom de andras.

I förmiddags upplevde vi en tilltagande extremism i plenisalen i och med att stadgan om grundläggande rättigheter undertecknades, den som är en del av den konstitution för Europa som ska undertecknas i morgon och om vilken nationella folkomröstningar har utlovats i sju länder. Två sa ja, två sa nej – men nonchalerades – och de övriga avvaktar. I Storbritannien gav regeringen oss ett skriftligt löfte, som man nu tar tillbaka. Så var det med pratet här i kammaren om att lyssna på folket!

För det är EU som är dagens extremist som försöker driva igenom sin vilja med hjälp av det här snedvridna dokumentet. Det har avsiktligt skrivits så att ingen som inte är en erfaren advokat kan läsa det, med numrerade punkter tagna både från originalet och de befintliga fördragen, men som inte hänger samman inbördes. Numreringen ska ändras inför undertecknandet och ändras igen därefter så att Europas folk absolut inte kan förstå den.

Och denna pseudodemokratiska snedvridning ska man pracka på det brittiska folket! Nej tack! Vi har redan våra rättigheter, de står i den stora och underbara Magna Carta från 1215, som kompletterades genom Bill of Rights från 1689. Vilka tror ni att ni är som kan åsidosätta dessa demokratiska reformer som har utformats för oss men som alla har möjlighet att ansluta sig till?

Om man nonchalerar historien upprepar den sig. Under århundradena har ni nonchalerat vår ledande roll och betalat priset! Om ni underlåter att följa vårt exempel nu så slår ni in på undergångens väg.

(Applåder från IND/DEM-gruppen)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI) . – (FR) Herr talman! Det här måste vara det femtielfte betänkandet om den så kallade extremismens ökning i Europa. Rådet, kommissionen och de politiska grupperna – alla strömmar de till och retoriken är som vanligt intellektuellt undermålig, politiskt skandalös och moraliskt pervers.

Den är intellektuellt undermålig eftersom alla nya tankegångar som någonsin har uppstått – inom religionen, även inom kristendomen, som vissa av er är djärva nog att bekänna er till, inom politiken, vare sig det rör sig om liberalism eller socialism, inom vetenskapen, däribland begrepp som idag betraktas som självklara, som att jorden är rund och rör sig runt solen – har ansetts vara extremistiska, kätterska, samhällsomstörtande och oacceptabla. Man kan inte misskreditera en åsikt enbart genom att demonisera den: man måste förklara varför den inte håller.

Den politiska skandalen bär ni själva helt och hållet skulden för – ni, makthavarna, som i stället för att lösa problemen bara slår tillbaka mot oppositionen. Det enda ni gör är att rikta uppmärksamheten mot er egen oförmåga att lösa problemet med invandringen – med den invasion som ni, medvetet eller av feghet, har medverkat till. Det ni erkänner här är att ni har misslyckats – på den ekonomiska fronten, den sociala fronten, den kulturella fronten, den moraliska fronten och utbildningsfronten – och att ni i stället för att ändra er katastrofala politik bara vill bli av med dem som protesterar eller kritiserar er.

Det är emellertid ur moralisk synpunkt som er hållning är mest stötande. Ni jämställer falskeligen våld och terrorism med européernas rättmätiga reaktion på förstörelsen av deras identitet. Vilka hycklare ni är! Ni vill sätta munkavle på dessa människor och beröva dem politisk representation; ni är demokratins fariséer! Ni är vad Bibeln kallar ”vitmenade gravar”, med andra ord, er ärlighet är bara på ytan! Ni talar om mänskliga rättigheter och yttrandefrihet, om Europas värderingar och om tolerans, men under den vackra fasaden är allt genomruttet. Ni vill förvägra alla som inte tycker som ni just de rättigheter som ni hela tiden tjatar om. Allt detta skulle vara vedervärdigt, om det inte var så groteskt. Morgondagens generationer kommer att låta sin dom falla över er som barbarerna lät sin dom falla över Rom. Jag hoppas att barbarerna åtminstone ger er det ni förtjänar!

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). - (RO) Mina damer och herrar! Den fråga som vi debatterar denna eftermiddag är en fråga av största vikt för Europeiska unionens framtid, för medborgarnas säkerhet och för våra värderingar.

Extremismen har de senaste åren blivit ett allt vanligare fenomen i de europeiska ländernas samhällsliv, ett fenomen som har fått många varningsklockor att ringa och väckt många frågor om hur den bör bekämpas. Även om det finns flera orsaker av olika ursprung som ligger bakom spridningen av detta fenomen, vill jag ändå ta upp en väsentlig aspekt av debatten kring frågan om extremism, nämligen invandring.

Extremistiska grupper pekar ut invandringen som det största gisslet i de europeiska länderna, eftersom de kan skylla oönskade förändringar i sina samhällen på invandringen. Men som vi alla vet är invandringen livsviktig för de europeiska ländernas ekonomier och något som gynnar den ekonomiska tillväxten.

Dess oönskade effekter, som beror på att invandrarna inte anpassas till de mottagande samhällena, måste lösas med metoder som är specifikt utformade för Europeiska unionen. Annars riskerar vi att rucka på själva grundvärderingarna för det europeiska bygget.

Vi får därför inte acceptera att extremistiska partier får de konventionella partierna att ändra sina agendor.

Om vi för att försöka minska de risker och faror som dessa grupper ger upphov till och för att förhindra att medborgarna röstar på dem följer en sådan strategi, skänker vi nämligen bara legitimitet åt deras åsikter och metoder. Vi får inte tillåta att extremistiska budskap arbetas om och antas som lagstiftning i medlemsstaterna. Ett sådant agerande är att krossa visionen om ett multikulturellt och multietniskt Europa.

Den kris som har uppstått till följd av problemet med romerna och de extremistiska yttringarna i Italien får inte leda till ett farligt prejudikat för Europeiska unionens grundläggande principer om fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Vi måste förklara för medborgarna att detta skulle vara till skada för såväl deras samhällen som för Europeiska unionen som helhet.

Resultatet av valet till Europaparlamentet i Rumänien kan i detta sammanhang tjäna som förebild. Inget extremistiskt parti har lyckats vinna det minimiantal röster som krävs för att skicka företrädare till Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bárbara Dührkop Dührkop (PSE). - (ES) Herr talman! Låt mig bara använda några sekunder utöver min tilldelade tid för att upplysa dem längst bak, där borta till höger, om ett gammalt kastilianskt ordspråk som lyder: ”A palabras necias, oídos sordos – dumma ord möts av döva öron”. Jag fortsätter nu mitt inlägg på engelska.

(EN) I dag när vi med stor stolthet har undertecknat Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har det gått mer än ett halvt århundrade sedan Europa upplevde det mest skändliga främlingsfientliga och rasistiska brottet – förintelsen.

Miljontals människor dödades på grund av sin religion, sin etniska bakgrund eller sin politiska övertygelse. Därför är det viktigare än någonsin att ha historien i åtanke när vi lever i nuet och förbereder oss för framtiden.

Vi måste vara vakna och uppmärksamma, akta oss för ormens ägg som Ingmar Bergman lärde oss. Som kommissionsledamot Franco Frattini har bekräftat i dag blossar våldshandlingar med rasistiska och främlingsfientliga rötter åter upp i våra medlemsstater.

Men det jag tycker är än mer oroande är att fler och fler unga människor blir inblandade. Därför är det absolut nödvändigt att vi lär dem medborgarskap och att vara medvetna om vad rasism handlar om.

Fler och fler högerextremistiska partier som baserar sin ideologi och sin politik på intolerans och utestängning röstas in i de nationella parlamenten. Där har de en utmärkt plattform för sina politiska hatbudskap. Vi bör vara medvetna om detta och också försöka att motverka det.

Rasism och främlingsfientlighet är de mest direkta brotten mot principerna om frihet och demokrati och våra grundläggande rättigheter. Så de europeiska institutionerna och vi, ledamöter av parlamentet, måste åter slå fast att vi är beslutna att upprätthålla grundläggande friheter och fördöma och bekämpa alla utslag av rasism och främlingsfientlighet med hjälp av lagen.

Nu mer än någonsin krävs det nolltolerans för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Nu mer än någonsin måste vi vara militanta när det gäller att försvara våra värden och använda och förstärka de instrument som Europeiska unionen och dess medlemsstater har till sitt förfogande.

Ingen enda medborgare får någonsin drabbas av förföljelse på grund av ras, religion, kön, social situation, språk, nationalitet eller sexuell läggning. Att utrota rasism och främlingsfientlighet, värna rätten att leva i fred, är en moralisk utmaning för alla demokrater, och att försvara medborgerliga rättigheter är alla demokraters skyldighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktória Mohácsi (ALDE). - (HU) Tack så mycket, herr talman! Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Igår talade vi i nästan två timmar om bekämpningen av den ökande extremismen och slutversionen av den resolution som är ett resultat av liberala initiativ, även om vi naturligtvis genomgående har beaktat alla gruppers idéer och önskemål. Jag är optimistisk och tror att vi kommer att nå en gemensam ståndpunkt i denna oerhört viktiga fråga.

Jag tycker själv att det är mycket ledsamt att vi fortfarande år 2007, året för lika möjligheter, måste slåss med de skuggor från 1900-talets fallna diktaturer som då och då kryper fram. Vi vet att ingen medlemsstat utgör något undantag. Låt mig bara nämna några namn: Pospolitos i Slovakien, Unga nationalister i Tjeckien, Nya högern i Rumänien, Tyska nationaldemokratiska partiet i Tyskland och Nationella alliansen i Italien – i grund och botten är det dock samma typ av extremism som vi står inför.

När det gäller mitt eget land är det för mig oacceptabelt att extremistiska partier och organisationer som Rörelsen för ett bättre Ungern eller Ungerska gardet dagligen kommer med uttalanden, där den begreppsvidriga ”zigenarkriminaliteten” sägs ha genetiska orsaker och där man i stället för att romerna ska integreras i samhället kräver segregering och getton. Samtidigt marscherar de i sina svarta uniformer i Tatárszentgyörgy, och i fredags i Kerepes. Jag vill i detta sammanhang återigen göra mina kolleger uppmärksamma på att många zigenarbosättningar i Europa fortfarande är måltavlor för extremistiska krafter.

Låt mig avsluta mitt inlägg med några nyheter. Den ungerska ombudsmannen, republikens president och den ungerska regeringen har offentligt fördömt Ungerska gardet och Rörelsen för ett bättre Ungern. Vi skulle gärna se att alla ansvarsfulla europeiska regeringar följde deras exempel beträffande sin egen extremism. Detta förutsätter under alla omständigheter att så många av mina kolleger som möjligt röstar ja imorgon till parlamentets ståndpunkt i bekämpningen av den ökande extremismen. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Eoin Ryan (UEN). (EN) Herr talman! I dag proklamerades stadgan om grundläggande rättigheter och nu diskuterar vi den ökade extremismen i Europa. Som jag ser det finns det en mycket tydlig koppling däremellan. EU:s byrå för grundläggande rättigheter hette fram till helt nyligen Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet. Vi kan inte bekämpa extremism utan att ta upp frågor som rasism och främlingsfientlighet – fenomen som förekommer alltför ofta i Europa i dag. Extremism föder extremism, och vi i Europa riskerar att fångas i en mycket ond cirkel om vi inte snabbt övergår till att ta itu med och eliminera några av dessa grundorsaker.

Jag lyssnade på Bruno Gollnisch tidigare, när han kallade människor här i kammaren och andra för barbarer. Han kom inte med ett enda trovärdigt förslag, inte ett enda positivt förslag till hur vi kan komma till rätta med det här problemet i Europa, förutom de vanliga häftiga utfallen som han gör. Han och hans ledare Jean-Marie Le Pen vill komma till Irland i samband med fördraget. En sak är jag säker på: den sortens extrema idéer skulle inte och kommer inte att tolereras i mitt land. Så var snäll och kom så kan vi vara säkra på att fördraget går igenom när människor får höra vilket slags kontinentalt Europa ni vill ha och vilka idéer ni har. Det har visats att de attityder som gör arbetstagare mottagliga...

(Avbrott av Bruno Gollnisch)

Vi vet vad ni står för, herr Gollnisch, och vi har lyssnat på er så många gånger, på er och er ledare.

Det har visats att de attityder som gör arbetstagare mottagliga för högerextrem populism är fördomar mot invandrare, nationalism, myndighetstro, social dominans och politisk svaghet, med fördomar mot invandrare som den viktigaste faktorn. I länder som har ordentliga rapporteringssystem är religionen det skäl som oftast anförs för diskriminering. Om vi kan eliminera sådana fördomar och diskriminering har vi tagit ett viktigt steg på vägen mot att bekämpa extremism.

Därför uppmanar jag alla ledamöter att uppmuntra till debatt och åsiktsutbyte om sociala orättvisor, ursprung, ras, religion och sociala och ekonomiska förändringars effekter lokalt, nationellt och på alla europeiska nivåer, och att inte använda ett känsloladdat språk och kalla människor för barbarer. I det syftet välkomnar jag att Europaparlamentet som en del av arbetet med Europeiska året för interkulturell dialog har inbjudit påve Benedictus, ordföranden för Afrikanska unionen, Dalai Lama, Förenta nationernas generalsekreterare, Storbritanniens chefsrabbi och stormuftin av Damaskus att tala till Europaparlamentet 2008. Jag välkomnar den sortens initiativ.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Med all respekt, herr talman, vill jag att ni förklarar varför medlemmar i er egen grupp och personer som uppenbart företräder tankegångar som ligger närmare era egna får mycket mer extra taletid och inte avbryts lika ofta, medan personer som det är tydligt att ni inte har samma uppfattning som avbryts efter bara tio sekunder. Ni tillämpar här en dubbelmoral och det är inte acceptabelt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − För det första tycker jag nog, herr Dillen, att talmannen ska styra debatten utifrån sina egna kriterier och inte utifrån dem som förfäktas av den som sitter i bänk 777.

Jag kan inte ge er någon förklaring. Alla talare har fått mer än sin beskärda taletid, även de som har talat sinsemellan.

För att förhindra störande utrop och avbrott vill jag hur som helst be alla ledamöter att vända sig till talmannen och parlamentet och inte rikta sina kommentarer till andra ledamöter.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). - Herr talman! Alla har konstaterat att extremismen inom EU växer. Jag tycker vi borde ställa oss frågan varför. Varför växer främlingsfientlighet och andra extrema ståndpunkter? Jag är övertygad om att utanförskap och bristande delaktighet i samhället är en grogrund för extremism och främlingsfientlighet. Alla människors lika värde är ett fundament i ett civiliserat samhälle, och därför måste vi alla hjälpas åt att bemöta de främlingsfientliga krafter som diskriminerar människor med annan etnisk bakgrund, sexuell läggning, kön eller funktionshinder.

Dessa grupper använder sig av våld, de använder sig av hot. I mitt eget hemland har vi t.o.m. fått uppleva mord på människor som har försvarat de mänskliga rättigheterna. Vi upplever mord på unga människor med annan etnisk bakgrund, enbart för deras bakgrunds skull. Det här ska aldrig mer behöva hända.

Vi som arbetar för alla människors lika värde får aldrig låta oss tystas. Men vi vet att det inte räcker. Främlingsfientliga och extrema grupper utnyttjar unga människor i ekonomiskt och socialt utanförskap för att skapa ytterligare rädsla, oro och hat mot andra grupper. Därför måste kampen mot extremism kombineras med ett rättvist och solidariskt samhällsbygge.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM). (EN) Herr talman! Det förslag som vi har på bordet är ännu ett exempel på okunnighet och hyckleri. I förslaget kan vi läsa att bland annat en del politiska partier och rörelser, inklusive de som sitter vid makten i ett antal länder eller som är företrädda på lokal, nationell eller europeisk nivå, avsiktligt har satt upp intolerans och våld som bygger på ras, etniskt ursprung eller nationalitet som centrala punkter på sin agenda.

Vi läser också att parlamentet starkt fördömer alla rasistiska utfall och hatattacker och uppmanar alla myndigheter att göra allt som står i deras makt för att straffa de ansvariga.

I den plenisal där vi antar sådana resolutioner använde en av våra kolleger ett otidigt och stötande språk i sin lögnaktiga propaganda – av just det slag som extremister ofta använder, just det slag som bygger på nedsättande anmärkningar och som räknas som hatattacker. Han antydde att jag kunde upprepa Dachau. Låt mig upplysa honom: för det första var Dachau ett tyskt koncentrationsläger, för det andra ligger Dachau i Tyskland och jag är inte tysk. Han hävdade också att han, efter ett fyra dagar långt besök i Polen, kände till mitt land bättre än jag gör, och att jag inte är en del av Polen – med det är uppenbarligen Dachau.

Den sortens hatiska uttalanden hörs alltför ofta, återkommer alltför ofta och härrör från alltför många politiker. Samma politiker vill lära oss allt om demokrati, samtidigt som de själva inte har någon större respekt för den eller för likabehandling enligt lagen. Det verkar som att en del grisar är mer jämlika än andra i Europa i dag – precis som George Orwell skrev för många år sedan. En del kan gömma sig bakom immunitetsprivilegiet, en del kan till och med undkomma rättvisan och europeiska arresteringsorder. Kommunistbrottslingar behandlas på något sätt bättre än vanliga medborgare, och medan vi talar om extremistgrupper här inne stödjer en del tyska politiker öppet politiska rörelser för historisk revisionism. Mina kära kolleger! Våra resolutioners Europa skiljer sig mycket från verklighetens Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Jana Bobošíková (NI). - (CS) Mina damer och herrar! Vi har än en gång tröstat oss med att den ökande extremismen beror på det försämrade ekonomiska läget och arbetslösheten. Jag är rädd att detta inte längre håller. Ekonomierna i många EU-medlemsstater har vuxit, arbetslösheten har sjunkit, men extremismen har inte minskat. Antalet rasistiskt motiverade brott har tvärtom ökat: det bildas nationella garden med en nationalistisk grundsyn, i vissa EU-medlemsstater marscherar SS-veteraner och politiker som talar om de judiska och romska folken som en ”kräftsvulst” på samhällskroppen hyllas. Politiken och armén infiltreras av nynazister och rasister. Premiärministern i mitt hemland Tjeckien har gjort nynazistisk retorik till en del av sitt språkbruk. Och sist, men inte minst, har EU blivit målet för fattiga invandrare och ingen verkar veta hur man ska hantera detta. Även detta spelar en viss roll.

Mina damer och herrar! Ingen resolution, inga ord kan utradera det hakkors som nyligen ristades in på höften på en 17-årig flicka i Mittweida, Tyskland. Mitt på blanka dagen, inför likgiltiga förbipasserande, ristade nynazister i tyska Sachsen in det på hennes kropp därför att hon försvarat en liten rysk flicka. Det är min fasta övertygelse att det enda som kan sätta stopp för extremismen är medborgarnas agerande i vardagen, ett offentligt motstånd från politiska makthavare, en öppen och uttömmande redogörelse av framför allt 1900-talets historia och, framför allt, polis och domstolar, som inte får blunda för rasister, främlingshatare och nynazister, utan måste agera direkt för att bestraffa ett sådant beteende.

 
  
MPphoto
 
 

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack, herr talman! Jag talar nu i egenskap av en av författarna till den skriftliga förklaringen nr 93. I förklaringen, som jag lade fram gemensamt med mina kolleger Csaba Sándor Tabajdi, István Szent-Iványi, Kristian Vigenin och Mikel Irujo Amezaga, fördöms paramilitära extremistgruppers verksamhet inom unionen som en av de tydligaste formerna av extremism.

Medan många människor anser sig ha en moralisk och politisk skyldighet att förhindra att sådana extremistiska åsikter vinner terräng, är det enligt min erfarenhet många som inte vill gå så långt som till att uttryckligen fördöma dem i en skriftlig förklaring eller på annat sätt. Skälen kan vara många. Ett kan vara att när vi försöker göra allmänheten uppmärksam på dessa tankegångar blir listan aldrig fullständig eller korrekt, vilket gör att många människor inte vill ställa sig bakom den. Vi måste emellertid inse att listan aldrig kommer att bli fullständig och att begrepp och definitioner aldrig kommer att bli korrekta. Det är just därför vi i stället måste dra upp extremismen och de extremistiska tankegångarna med rötterna.

Idag firar vi i parlamentet, men vägen fram till undertecknandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna har inte varit helt problemfri. I denna stadga sammanfattas i 50 punkter alla värderingar och rättigheter som vi respekterar och vill värna i unionen. Det är en stadga mot diskriminering, en stadga för yttrandefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet, en stadga för jämlikhet och en stadga för skydd av enskilda personer, uppgifter, unga och gamla. Vi kan inte bara plocka det vi vill ur stadgan genom att sätta vissa människor framför andra eller använda den för kortsiktiga inrikespolitiska mål. Alla människor måste få samma respekt och skydd, för så säkrar man den mänskliga värdigheten, vilket vi som ledamöter i parlamentet har svurit att göra. De som motsätter sig summan av de tankegångar och rättigheter som här formuleras är de vi kallar extremister, oavsett ålder, kön, religion eller nationalitet. I denna anda ber jag mina kolleger att stödja den skriftliga förklaringen nr 93. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE) . – (FR) Herr talman! Rasistiska aktiviteter och brott ökar i Europa. Romer, invandrare och alla som är ”annorlunda” diskrimineras fortfarande på flera olika sätt i arbetslivet, inom utbildning och när det gäller bostäder.

Det kan aldrig sägas för många gånger: det vi vill ha är en europeisk union förankrad i humanistiska värderingar som tolerans och skydd av grundläggande rättigheter. Det rambeslut som antogs av en betydande majoritet i detta parlament den 29 november och som handlade om bekämpning av vissa former av rasism och främlingsfientlighet genom straffrättsliga medel är verkligen mycket nödvändigt. Det kommer att göra det möjligt för oss att agera på samma sätt mot rasistiska idéer och hatiska uttalanden överallt i Europeiska unionen.

Extremistiska partier utnyttjar människors rädsla för ”den andre” och för utlänningar och ger enkla svar på globaliseringen. Men de som hyllar införandet av nationella preferenser som en patentlösning är ansvarslösa. Det verkliga svaret på globaliseringens utmaningar är att inse den fulla omfattningen av de utmaningar som mänskligheten idag står inför. Och vi får inte vara rädda för att klart och tydligt säga att det vore katastrofalt att svara genom att vända sig inåt.

 
  
MPphoto
 
 

  Vălean, Adina-Ioana (ALDE). (EN) Herr talman! Vi ser en ständig ökning av extremistiska, nationalistiska och populistiska rörelser som äventyrar vårt demokratiska system i Europa.

I en perfekt värld är demokrati folkstyre av och för folket. Faktum är att demokratin fortfarande är det minst dåliga politiska systemet om det finns ordentliga kontroller. Det paradoxala med demokratin är dock att den innehåller fröet till sin egen undergång, i och med att den tillåter uttryck för populistiska och extremistiska åsikter som urholkar själva det demokratiska systemet.

I många europeiska länder finns det partier som har lyckats placera sig i det politiska livets centrum med populistiska och demagogiska resonemang. Europas historia visar att extremistiska partier, i demokratisk förklädnad och med hjälp av populistisk och nationalistisk propaganda, ofta har gjort demokratier till diktaturer.

Bästa sättet att bekämpa intolerans är att vara orubblig, att försvara våra demokratiska värden och institutioner, att försvara individens rättigheter, rättvisa, jämställdhet och mångfald, men också att bestraffa uppvigling till hat, segregation och diskriminering.

Som Robert Kennedy sa: ”Det farliga med extremister är inte att de är extrema, utan att de är intoleranta. Det onda är inte vad de säger om sin sak, utan vad de säger om sina motståndare.”

Sunda demokratier behöver aktiva medborgare. Demokratin kan bara fundera om medborgarna är medvetna och utövar sina samhälleliga rättigheter och skyldigheter. Vi måste återuppfinna medborgarskapet. Vi behöver nya sätt att lära oss demokrati. Vi måste se till att våra utbildningssystem främjar uppkomsten av ett aktivt, kritiskt och engagerat medborgarskap. I en global värld behöver vi med nödvändighet ett medborgarskap som hyllar mångfald och främjar förståelse och tolerans.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Roszkowski (UEN). - (PL) Herr talman! Jag vet inte om den politiska extremismen är på frammarsch eller inte. Jag vet att den måste bekämpas och fördömas, på grund av både dess ideologi och dess metoder. Stadgan om de grundläggande rättigheterna, som vi idag har välkomnat med pompa och ståt, är emellertid inte svaret på problemet, utan något som kan skapa nya problem.

I artikel 21 i stadgan förbjuds diskriminering på grund av politisk eller annan åskådning – jag upprepar, annan åskådning – vilket alltså inbegriper den sortens extrema åsikter som nyligen uttrycktes i den tyska statliga televisionen av ledaren för NPD när han krävde att gränsen mot Polen skulle ändras.

Plattityder har en plågsam tendens att slå tillbaka på dem som yttrar dem. Jag vill därför fråga de som stöder stadgan om de grundläggande rättigheterna hur de tänker bekämpa politisk extremism när de samtidigt försvarar den.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). - (EL) Herr talman! Det vore en underlåtenhet från min sida om jag inte började med att uttrycka min oro över det allmänna bruket av termen ”extremism” utan att det ges någon definition, och utan något särskilt fördömande av extremistiska handlingar, med andra ord alla extrema former av olaglig våldsanvändning. Det vore också ett misstag att inte nämna försöken att väcka medborgarna till insikt om riskerna med radikalisering, samtidigt som det inrättas flexibla kategorier för eventuella brottslingar.

Låt mig påminna er om att i modern historia, under perioder då fri- och rättigheter har undertryckts med hänvisning till säkerhet, allmän ordning och sträng kontroll, och då förföljelser baserade på stereotyper har tillåtits äga rum, har trångsynthet, rasism och främlingsfientlighet intensifierats och avskyvärda brott begåtts. Idag skulle liknande misstag kunna leda till att politiska partier och fackföreningar förbjuds, vilket skulle vara ett hårt slag mot demokratin, rättssäkerheten och de medborgerliga rättigheterna. Vi måste därför se till att demokratin inte bara blir en rökridå för att införa straffåtgärder, utan även inrikta oss på att ta itu med de verkliga orsakerna till våldsamma extremisthandlingar, som helt förnedrar den mänskliga värdigheten, eftersom de per definition överskrider yttrandefrihetens gränser.

Det är vår plikt att kämpa mot fattigdom, arbetslöshet, utslagning, exploatering av arbetstagare och social marginalisering, och se till att framtida generationer tack vare god undervisning och utbildning håller sig borta från aggressivt nationalistiska och fascistiska organisationer som aktivt stöder extremistdåd som ett sätt att uttrycka sina åsikter.

 
  
MPphoto
 
 

  Irena Belohorská (NI). - (SK) Tack, herr talman! Mina damer och herrar! Jag anser att det är nödvändigt att anta en gemensam resolution om bekämpning av den extremism som blivit allt tydligare den senaste tiden. Det ligger en viss symbolik i det faktum att denna debatt äger rum samma dag som Europaparlamentets talman, kommissionens ordförande och Europeiska rådets ordförande med sina namnunderskrifter har bekräftat EU:s rättsliga åtagande att följa stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Vi får inte låta enskilda personer eller extremistiska organisationer attackera medborgare vars rättigheter måste garanteras i ett civiliserat samhälle. Europas historia visar vilka former extremism, militant nationalism och ideologisk radikalism kan anta. Det är vår plikt att hela tiden övervaka det europeiska territoriet för att upptäcka aktiviteter av sådana grupper eller individer och vidta kraftfulla åtgärder mot dem.

Jag måste tyvärr tillägga att extremismen främst verkar öka bland unga i Europa, vilket tyder på att politikerna i någon mån har misslyckats. Det är viktigt att komma ihåg att många politiker som saknar positiva och professionella tillgångar försöker skapa sig en politisk bas och ett politiskt kapital genom att reta upp de minst erfarna och sämst informerade delarna av befolkningen. Det är därför antagandet av strängare lagstiftning och mer kraftfulla åtgärder medan vi fortfarande kan är en fråga och ett ansvar som vi alla måste ta på oss.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Pilar del Castillo Vera (PPE-DE). - (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! I det här skedet av debatten har det mesta av det som kan sägas i ämnet redan sagts. Låt mig emellertid ta upp kommissionsledamotens uppmaning om att man måste tänka på de underliggande orsakerna till extremism.

Som jag ser det är problemet med extremism inte att det finns ett antal grupper som utför våldsdåd. Det är visserligen ett problem, men det måste hanteras med hjälp av lagstiftningen genom att enskilda åtalas etc. Problemet uppstår när våldet och avsikterna bakom det upprepas och kan påverka en stor del av befolkningen eller vissa delar av befolkningen. Ur social och politisk synvinkel är det när våldet skapar oro som det uppstår problem. När det gäller hur man kan förhindra det tror jag att det finns tre viktiga faktorer.

Kommissionsledamoten nämnde för det första kunskap om vår historia – jag tror personligen att det är mycket viktigt att ha kunskap om tragedier, om framgångar och ytterst om oss själva som människor. Man jag tror att vi måste vara försiktiga med att använda historien som ett vapen mot andra för att dra kortsiktiga politiska växlar – på det sätt som sker idag i vissa länder, bl.a., måste jag säga, i mitt eget hemland, Spanien.

Jag tror för det andra att det finns två andra grundläggande aspekter som idag underskattas i hög grad.

Den första är utbildning. Vi har förlorat, och fortsätter att förlora eller åtminstone urholka, värderingar som arbete, disciplin, självständighet, dvs. alla de värderingar som bidrar till att fostra goda medborgare när människor når vuxen ålder.

Det viktiga när det gäller Europeiska unionen är slutligen att man inte förstör det klimat i vilket vi européer tillsammans kan ifrågasätta de nätverk som skapas genom globaliseringen. Vad vi har nu, och vad vi har haft vid andra tidpunkter under 1900-talets europeiska historia, är en stor osäkerhet, en viss desperation, en viss håglöshet, och det vi måste göra är att inge hopp, framtidstro och ett starkt ledarskap, så att alla känner sig delaktiga i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE). - (PL) Herr talman! Den europeiska kontinenten, länderna i Europeiska unionen, är idag ett territorium där vi stöter på fall av främlingsfientlighet, extrem nationalism, antisemitism, rasism och islamofobi. Det som saknas i dagens Europa är det liberaldemokratiska samförstånd som fanns under tiden efter andra världskriget. Europas politiker saknar en verklig politisk vilja att ta itu med dessa problem.

Att hantera utbrott av rasism, islamofobi, antisemitism och främlingsfientlighet är en gemensam plikt för Europas utbildningsväsende, medier, kyrkor, aktiva inom idrotten och, framför allt, politiker. Vi upptäcker ofta att vi är försvarslösa mot sådana extrema former av politisk verksamhet. Än värre är att många politiker och politiska partier utnyttjar extremistiska eller populistiska rörelser för sina egna syften.

Jag vill inte använda denna debatt för att vinna politiska poäng i Europaparlamentet, men jag skulle kunna ge många exempel. Det viktiga nu är att få till stånd en gemensam politik på EU-nivå – inom framför allt utbildning, men även inom idrott, kultur och politik – för att bekämpa extremismen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sarah Ludford (ALDE). (EN) Herr talman! För åtta år sedan gick Jörg Haiders invandrarfientliga parti in i en koalitionsregering i Österrike. EU:s regeringar hade inte en aning om vad de skulle göra. Som en följd av den förvirringen lade man till artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen. Den har aldrig använts och det står klart att medlemsstaterna har ett kulturellt problem med att kritisera varandra. Men vi måste ha en mer aktiv politik med inbördes utvärdering där medlemsstaterna ställer varandra mot väggen, för det är ett EU-problem om extremister och intoleranta partier hamnar i regeringsställning i ett EU-land.

Straffrätten har en viktig roll när det gäller att bestraffa uppvigling till hat, liksom bestämmelser som förbjuder diskriminering. Lagen kan hjälpa till att förändra attityder och beteenden. Samhället signalerar till en del gränserna för det acceptabla genom det som det kriminaliserar eller förbjuder. Därför blev jag så besviken över att kommissionen uppenbarligen ansåg att den italienska regeringens deportering av rumäner, till stor del romer, och den retorik man använde, överensstämde med EU:s lagar om fri rörlighet och förbud mot rasism. Personligen gjorde inte jag det.

Men lagen kan och bör inte sträcka sig hur långt som helst. Frågan om huruvida man ska kriminalisera förnekande av förintelsen är till exempel kontroversiell i Europa. Det är enligt min mening rätt att detta överlåts till de enskilda länderna i den nya EU-lag mot uppvigling till rasistiskt och religiöst hat som nyligen antogs. Mitt eget lands tradition och preferens är att låta människor som David Irving fördöma sig själva genom det absurda i sina ohistoriska åsikter och motsägas genom en kraftfull debatt.

De av oss som tillhör de vanliga partierna behöver inte bli skrämda av ligisterna och översittarna i extremhögern eller vänstern eller fundamentalister av vilket slag det vara må. Av alla demokratiska partier är vi liberaldemokrater – och jag använder ordet med ett litet l – precis lika övertygade och hängivna i vårt engagemang för en generös vision om ett Europa öppet för alla som extremisterna är i sin elaka intolerans. Låt oss ständigt framföra detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). - (PL) Herr talman! Extremism är ett fenomen som får draghjälp av politiker som utnyttjar rasism, nationalism och främlingsfientlighet för sina egna syften. Extremism tillgriper ofta terrorism för att uppnå sina mål.

Extremism förenar inte människor och samhällsgrupper, utan splittrar dem. Den är det demokratiska samhällets fiende. Den går tvärt emot de värderingar som ligger till grund för Europeiska unionen, en gemenskap av människor som tar avstånd från hat och det krig som fascister och nationalister låg bakom på 1900-talet och som kostade tiotals miljoner människor livet i Europa.

Den största terroristorganisationen, al-Quaida, som grundas på extremism och terrorhandlingar för politiska syften, har nu kapacitet att krossa svaga demokratier och vinna politisk makt.

Jag stöder resolutionen, som syftar till att mobilisera EU:s institutioner för fortsatta åtgärder mot terrorism och extremism.

 
  
MPphoto
 
 

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL). - (EL) Herr talman! Det är ingen slump att rasistiska grupper och organisationer på yttersta högerkanten i Europa är på frammarsch. Det är resultatet av Europeiska unionens antifolkliga, reaktionära och imperialistiska politik. Denna politik, vars enda ledstjärna är att maximera vinsterna för de europeiska monopolen och ackumulera oerhörda rikedomar genom en hänsynslös exploatering av arbetarklassen, leder till fattigdom, orättvisor och marginalisering, urholkar arbetarklassfamiljernas ställning drastiskt och förvärrar arbetsklassens problem.

I detta läge lyckas högerextrema och fascistiska tankegångar, som förs fram under populistiska och demagogiska former, få fäste i marginaliserade delar av samhället eller i samhällsskikt där det politiska medvetandet och erfarenheterna är begränsade. Idag är marken mer bördig för framväxten och utbredningen av sådana grupper på grund av den antikommunistiska hysterin, försöken att skriva om historien, det skamlösa försöket att radera ut Sovjetunionens enorma bidrag till segern över fascismen, och att jämställa kommunism med nazism och fascism. Vi ser till exempel detta i att regeringarna i de baltiska länderna har erkänt och gett legitimitet åt lokala fascistgrupper som samarbetade med SS och de nazister som var stationerade i dessa länder under andra världskriget.

Fascism, rasism och främlingsfientlighet är olika sidor av samma mynt. De har sin grund i det kapitalistiska system som skapar, vidmakthåller och ger näring åt dessa fascistgrupper. Det är just därför vi tycker det är hyckleri när man säger sig känna oro över extremhögerns och paramilitära organisationers frammarsch i Europa, och vi förkastar alla försök att jämställa klasskampen, arbetarnas och folkrörelsernas kamp och den kommunistiska ideologin med extremistiska ideologier, som ett oacceptabelt försök att skrämma människor.

 
  
MPphoto
 
 

  Nickolay Mladenov (PPE-DE). - (BG) Herr talman, kolleger! Denna dag är ett bevis för att Europaparlamentet inte bara garanterar majoritetens rättigheter, utan också rättigheterna för dem som tycker annorlunda. För om nationalisterna i denna sal fick sin vilja igenom skulle ingen av oss ha rätt att hysa avvikande åsikter så som de har fått tillfälle att göra idag. Vi ska segra över intolerans och extremism genom argument snarare än känslor, genom fakta snarare än genom att föra oväsen. Men när vi talar om fakta är det tyvärr ingen som lyssnar. Det är ett trist faktum.

Jag hoppas dock att våra anhängare, våra väljare i medlemsstaterna, verkligen hör det som även togs upp av kommissionsledamot Frattini. Intolerans och extremism beror först och främst på att det förflutna har fallit i glömska. Vi måste komma ihåg det förflutna och de två hårda diktaturer som Europa fick lida under. Jag uppmanar därför kommissionen och oss alla: låt oss komma ihåg Europas historia och se till att Europeiska kommissionens program får ökade möjligheter att finansiera projekt som bevarar våra minnen. För det andra måste vi komma ihåg medborgarnas delaktighet i den politiska processen.

Kolleger! Vi bär en del av skulden till nationalismen och främlingsfientligheten i Europa. Många av oss har börjat tala som byråkrater i stället för som politiker. De har glömt bort det språk som är begripligt för väljarna och talar institutionernas språk i stället. Låt detta göra oss tillräckligt starka i denna debatt för att övervinna det problem som finns särskilt i de nya medlemsstaterna. Låt oss nämna problemen vid namn och ta itu med dem direkt där de existerar. För politiska partier vinner ofta val genom att lova en sak, men göra en annan och blir sedan förvånade över att det finns extremism och missnöje bland människor. Det är även ett gemensamt ansvar för oss alla i Europaparlamentet att bekämpa den växande extremismen och intoleransen öster om Europeiska unionen, eftersom den utgör en fara för oss alla. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). - (HU) Herr talman! Det brukar i regel inte räcka att bekämpa extremism. Alla måste agera mot framväxande nationalistiska och extremistiska tendenser i sina egna länder. Alla bör först och främst fördöma extrema nationalister och ta avstånd från dem i sina egna länder. Detta krav är oerhört viktigt och det har under denna debatt även framkommit att extremism måste bekämpas med både direkta och indirekta instrument.

Direkta instrument måste användas för att bestraffa uttalanden som utgör hets mot folkgrupp. Det finns de som hänvisar till yttrandefriheten och säger att sådant inte kan dömas med straffrättsliga medel, men jag anser att vi ännu inte har hittat rätt balans. De demokratiska krafterna måste föregå med gott exempel, inte minst för högern, och det vilar ett stort ansvar på den demokratiska högern att ta avstånd från den extremhöger som härjar vilt i Europa.

En del av mina kolleger har samtidigt talat om att vi även måste reagera med indirekta instrument, eftersom roten till väldigt många extremistiska incidenter är social otrygghet och en osäker nationell identitet. Den pågående debatten är mycket viktig och jag anser att kommissionsledamot Frattini, byrån för grundläggande rättigheter och Europaparlamentet noga måste följa upp alla extremistiska incidenter. Tack för uppmärksamheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophia in 't Veld (ALDE). - (NL) Herr talman! Det finns extremister på alla sidor, men de senaste åren har de angett tonen och bestämt innehållet i den politiska agendan. De demokratiska konventionella partierna är alldeles för långsamma med att ta avstånd från extremister, eftersom de är rädda för att tappa röster, och resultatet blir en smygande politisk acceptans av extremism och intolerans.

Och vi har en annan sak. Förutom rasism och nationalism finns det också extremism mot till exempel kvinnor och homosexuella – något vi ännu inte har talat om idag – som ofta baseras på religiösa trosuppfattningar. Jag blir förfärad när jag ser partier i regeringsställning, med makt att regera, eller partier som är representerade i parlament – även i mitt eget hemland – uppmuntra till diskriminering av kvinnor, homosexuella och människor med en annan trosuppfattning.

Låt mig avsluta med några ord som kanske är kontroversiella. Herr talman! Med all respekt för vad Eoin Ryan har sagt så är jag personligen inte särskilt positiv till att bjuda in ledare för de stora världsreligionerna så att de kan tala till parlamentet, såvida de inte är beredda att ta avstånd från sin diskriminerande syn på kvinnor och homosexuella.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Tadeusz Masiel (UEN). - (PL) Herr talman! Ett sätt att bekämpa extremism och minska de extremistiska partiernas väljarkår är att lyssna mer på medborgarna i frågor som är viktiga för dem och analysera de underliggande orsakerna till extremismen.

Om invånarna i Europa röstar på extremistiska partier betyder det, bland annat, att en stor del av samhället inte tycker att makthavarna lyssnar på dem. Jag försvarar inte extremism, men det är inte något som uppstår ur ingenting. Det har Nicholas Sarkozy i Frankrike insett. Genom att ärligt och rakryggat ta tag i frågor som invandring och Turkiets anslutning har han lyckats försvaga extremistpartierna. Jag vill uppmuntra Europeiska kommissionen att följa Frankrikes exempel.

 
  
MPphoto
 
 

  Adrian Severin (PSE). (EN) Herr talman! En borgmästare rasar mot invandrare och hävdar att invandring är en källa till otrygghet, en annan borgmästare förklarar att hans stad är utlänningsfri, en statschef talar om parlamentet som ett gäng förbrytare, uppviglar folket till myteri mot lagstiftarna och förhärligar en demokrati utan opposition och utan partier.

I dag efterlyste en grupp ledamöter på huliganmanér så kallad direkt folkdemokrati där val ersätts med folkomröstningar. En framträdande opinionsledare uttrycker stöd för de våldsamma grupper som stormade parlamentsbyggnaden i en demokratisk stat och krävde att fredsfördragen skulle göras om.

Ett antal journalister uttrycker dagligen – om än ibland med politiskt korrekt språkbruk – åsikter som är främlingsfientliga, antiparlamentariska, som riktar sig mot mångfald, mot romer eller mot muslimer, som är exklusivistiska, intoleranta, diskriminerande och chauvinistiska.

En minister bad Europeiska kommissionen att ställa medel till förfogande för att koncentrera en viss oönskad etnisk grupp i unionens fattigaste länder.

Alla dessa handlingar utförs i Europeiska unionen av människor som är förmenta demokratiska medlemmar av de vanliga demokratiska partierna. Här i dag fördömer vi de extremistiska partierna och deras organisationer. Det är bara för att de är intoleranta och intolerans inte bör tolereras. Men hur är det med medhjälparna? De populister som förklädda till demokrater skapar det mest gynnsamma klimatet för extremisterna genom att försvaga de demokratiska institutionerna och relativisera demokratiprincipen?

Om vi fortsätter att bara tala om symptom och förbrytare och håller oss tysta eller passiva när det handlar om orsakerna och medhjälparna så äventyrar vi våra värden. Det får inte ske.

 
  
MPphoto
 
 

  Inger Segelström (PSE). - Herr talman! Jag vill börja med att tacka alla partier för resolutionen. Idag är inget EU-land befriat från högerextremismen, inte heller mitt land, Sverige. Vid förra valet 2006 kom Sverigedemokraterna in i två tredjedelar av kommunerna. Man kan misstänka att deras nästa mål är valet till Europaparlamentet 2009 och det svenska riksdagsvalet 2010. Det behöver vi svenska parlamentariker hjälp med att försvåra, precis som andra länder behöver hjälp i sina länder med att stoppa utbredningen av den högerextremism som breder ut sig i hela Europa.

Europa behöver demokratiska partier som i sina partiprogram inbjuder alla, inte några. I valet 2006 var de svenska socialdemokraternas slogan "Alla ska med", och det blir än tydligare i den här debatten, eftersom de partier och grupper som vi talar om i sina partiprogram inte respekterar EU:s grundläggande värderingar och allas lika värde. För mig som ledamot i utskottet LIBE är synen i asyl- och flyktingpolitiska frågor helt avgörande. De högerextrema partierna är både motståndare till ett öppnare Europa och till att utveckla EU.

Istället förespråkar de nationer med stängda gränser. Det är ett hot som jag upplever i Sverige och gemensamt mot oss alla i hela EU. Jag vill göra en ytterligare kommentar till resolutionen. Den propaganda som extremgrupperna sprider till barn och ungdomar är i form av vit maktmusik. Media och kommunikation är det verktyg man använder och man gör det utanför skolan, familjen, folkbildningen och våra politiska värden. Det är viktigt att vi som folkvalda nu tar debatten. Vi ska göra det från och med idag och ända fram till Europaparlamentsvalet 2009. Bifall till resolutionen.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Kostas Botopoulos (PSE). - (EL) Herr talman! Ett hot hänger över demokratin i Europa och jag tvivlar på att vi har förstått vad det innebär. Det är inte spridningen av högerextrema åsikter som utgör hotet, utan extremhögerns övergång från åsikter till handling. Med andra ord, till acceptansen av det våld som kommer till uttryck i de paramilitära högerextremistiska organisationernas verksamhet.

En viktig åtskillnad måste därför göras: å ena sidan bekämpar vi åsikter som vi inte delar, åsikter till stöd för nationalismen i Europa, och för rasism, främlingsfientlighet, förtryck av kvinnor och minoriteter. Vi bekämpar dessa åsikter med våra egna åsikter och genom att bekämpa orsakerna, de politiska orsakerna, som främst handlar om mångfaldsproblemet – dvs. det faktum att européerna inte accepterar mångfald, inte accepterar den politik som stöder mångfald och inte accepterar Europa överhuvudtaget.

Å andra sidan utkämpar vi emellertid en annan strid, ibland med rättsliga åtgärder, mot spridningen av dessa åsikter genom aktioner som leder till våld. Ur den synvinkeln tycker jag att denna mycket balanserade gemensamma resolution av alla demokratiska partier i parlamentet utgör ännu ett stort politiskt ögonblick för vårt parlament – särskilt efter dagens händelse – och jag är mycket stolt över att denna resolution ursprungligen kom från vår, den socialdemokratiska, gruppen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ana Maria Gomes (PSE). - (PT) Den 6 september skändades omkring tjugo gravar på den judiska kyrkogården i Lissabon och hakkors målades på gravstenarna. De två förövarna greps. De är medlemmar i Frente Nacional eller Nationella fronten, en högerextrem portugisisk skinnskalleorganisation som öppet förespråkar raskrig och våldshandlingar i syfte att etablera vit överhöghet. Detta och andra fall, inte minst vågen av antimuslimsk hysteri i flera europeiska länder och det rasistiska våldet nyligen mot den romska befolkningen i Italien, visar att främlingsfientlighet och våldsam rasism förekommer och att vi inte har råd att förringa dem.

I Portugals fall var myndigheterna till att börja med frestade att tona ned fallet och förklara att antisemitism går stick i stäv mot det förment toleranta portugisiska samhället. Men det faktum att justitie- och inrikesministrarna närvarade på den judiska kyrkogården i samband med den ceremoniella reningen av gravarna och den publicitet denna demonstration av solidaritet fick i portugisiska medier blev en läxa för andra fall i Portugal och på andra håll. Extremismen i Europa kan bara effektivt bekämpas om de politiska företrädarna och medierna tar sitt ansvar genom att synliggöra brott av det här slaget och utpeka dem som direkta och tarvliga attacker mot demokratins, Europas och mänsklighetens innersta väsen.

 
  
MPphoto
 
 

  Pierre Schapira (PSE) . – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Ökningen av extremism i Europa är verkligen mycket oroande. Alla europeiska institutioner måste samla sina krafter för att bromsa upp dessa högerextremistiska grupper som blir alltmer hotfulla eftersom de inte bara stöder tvivelaktiga värderingar utan allt oftare kränker de mänskliga rättigheterna på grundval av sin rasistiska ideologi. Den här farliga utvecklingen inom EU är oacceptabel!

Enligt min mening måste kommissionen möta upp på två fronter och reflektera över de åsikter som uttrycks i den skriftliga uttalandet och i PSE:s resolution om ämnet. Den måste dels agera positivt tillsammans med medlemsstaterna för att fastställa lämpliga politiska och rättsliga medel och fördöma kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, dels förebygga extremism – särskilt bland ungdomar – genom att öka medvetenheten om EU:s grundläggande värderingar. Det är också mycket viktigt att se till att ingen europeisk fond kan användas av en institution eller organisation som främjar värderingar eller gör uttalanden som kan uppmana till främlingsfientlighet och rasistiskt våld.

Här vill jag påminna er om fallet med Radio Maria i Polen som ansökte om EU-stöd trots att den var ökänd för att främja kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Därför vill jag nu i närvaro av kommissionens företrädare ännu en gång understryka att ingen EU-finansiering ska gå till media som tjänar som plattform för rasistiska idéer som kan få stor genomslagskraft och ett farligt inflytande på allmänheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, ledmot av kommissionen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att dagens debatt har varit oerhört intressant och har hållit en hög politisk nivå. Därför vill jag tacka alla som har uttalat sig, även de vars åsikter jag inte kan hålla med om. Vissa talare har ifrågasatt huruvida det är nödvändigt eller viktigt att ta upp en sådan här fråga i parlament. Jag anser emellertid att det har varit mycket viktigt.

En fråga som har tagits upp och som är politiskt mycket viktig är att nå en balans mellan åsiktsfrihet, som är en av de rättigheter som stadgan om de grundläggande rättigheterna erkänner, och andra grundläggande rättigheter som människans värdighet, jämlikhet och icke-diskriminering. Jag vill säga att de som har tagit upp den här frågan med den uppfattningen att åsiktsfrihet gör det möjligt att väcka anstöt och lyfta fram åsikter som strider mot individens grundläggande rättigheter har förvrängt betydelsen av åsiktsfrihet.

Jag säger alltid vad jag tycker, även om mina åsikter strider mot de åsikter som har uttalats före mina. Någon sa att ”om medborgarna skulle rösta mot stadgan om de grundläggande rättigheterna i en folkomröstning så skulle det vara åsiktsfrihet”. Jag håller inte med om det eftersom en begäran om en folkomröstning mot stadgan om de grundläggande rättigheterna skulle vara detsamma som att begära en folkomröstning mot medborgarna, eftersom dessa medborgare är de som upprätthåller de grundläggande rättigheter som vi nu måste trygga. Det är inte på grund av att grundsatsen måste motbevisas, utan därför att de som försvarar de grundläggande rättigheterna inte är extremister. De som däremot bryter mot rättigheterna och avfärdar dem, de som vill bejaka rättigheten till att sporra en mobb eller en grupp våldsamma personer till att förstöra judiska gravar - de är extremister. Det handlar inte om åsiktsfrihet, det är våld som man måste få bukt med genom ledande principer och som måste bestraffas med hjälp av lagen. Enligt min åsikt är det dessa två åtgärder som EU ståndaktigt måste hålla fast vid.

Vi måste nu avdramatisera det hela. Vi får inte underskatta enskilda händelser, för om den enskilda händelsen är ett tecken på rasism, intolerans och ett djupt förakt för mänskliga värden måste vi också oroa oss över dessa enstaka våldsbrott.

Många av er har tagit upp en annan mycket viktig fråga, nämligen huruvida spridning av ett rasistiskt budskap av politiska krafter kan tolereras på grundval av rätten att uttrycka politiska åsikter? På grund av att de är folkvalda har politiker ett särskilt ansvar och får inte uppmuntra en folkhop mot andra medborgare eller människor. Det handlar om en personlig ansvarsskyldighet.

Uppriktigt sagt anser jag att det är svårt att använda lagliga medel, polisens resurser eller säkerhetstjänsten för att företa en omfattande undersökning av det ena eller det andra partiet. Men när något av partierna offentligt säger att deras avsikt är att återställa en rasrelaterad överlägsenhet handlar det inte om åsiktsfrihet, utan om att angripa EU:s djupt rotade grundvalar. Därför är det berättigat med repressiva åtgärder och det handlar inte om censur eller kränkning av yttrandefriheten.

Alla har rätt att uttrycka sin åsikt, även de som inte håller med mig. Jag kan däremot inte acceptera de som använder sin åsiktsfrihet till att uppmuntra en folkhop eller andra personer att angripa, skada och döda. Det har inget med åsiktsfrihet att göra!

Därför är dagens fråga en nyckelfråga och jag kommer att lägga fram liknande argument när vi debatterar den skrämmande form av extremism som representeras av terrorism, därför att vi kan inte dra en säker gräns mellan budskapet i rashat och budskapet från dem som anser att dödandet av människor i terroristattacker är ett svar på samhällets problem. Jag anser att båda dessa frågor måste tas upp på EU-nivå genom utbildning och förebyggande insatser, genom att främja tolerans och genom att använda lagliga medel och verkställighetsförfaranden. Vi kan bara vara nöjda när vi är säkra på att det inte finns plats för rasister, intoleranta personer eller terrorister i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. −

Jag har mottagit fem resolutionsförslag(1) i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 13 december 2007.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att rösta för den här resolutionen med viss motvilja. Den handlar om ett viktigt ämne som jag har arbetat med här i parlamentet sedan jag valdes första gången 1984 och hade äran att vara ordförande för parlamentets undersökningskommitté om rasismens och fascismens framväxt i Europa.

Det som bekymrar mig är att den här resolutionen är så svag att personer som på 1980-talet var medlemmar i nyfascistiska partier som Movimento Sociale Italiano kan underteckna och rösta för resolutionen i dag. På den grunden måste den utan tvivel vara bristfällig.

 
  
MPphoto
 
 

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. (HU) De extremistiska grupper som växer sig starkare i hela Europa ger anledning till djup oro eftersom deras politiska verksamhet grundas på att framkalla hat mot de mest sårbara grupperna i samhället och eftersom de predikar intolerans och förordar social uteslutning. Sådana åsikter är oförenliga med europeiska värderingar, mänsklig värdighet, lika rättigheter och de grundläggande friheterna i unionens grundfördrag. De går inte heller att förena med de grundprinciper som formuleras i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades i dag. Sådana rörelser och de åsikter som de ger uttryck åt kan skapa rädsla bland minoriteter och den laglydiga demokratiska majoriteten av medborgare. På grund av det ökade medieintresset bland extremistgrupperna uttrycks falska generaliseringar och förvrängda halvsanningar i större utsträckning än tidigare. Detta är inte bara oacceptabelt utan också ytterst farligt eftersom de stärker fördomsfullhet och negativ diskriminering och hindrar en lösning av sociala problem.

Vid sidan av detta vill jag nämna zigenarfientliga incidenter som också ökar alltmer. Det finns fler än tio miljoner zigenare i Europa och de är den största, mest sårbara och mest försvarslösa etniska minoriteten i Europa. Deras situation har inte förbättrats under de senaste åren och i vissa områden har den utan tvekan blivit sämre. Det är EU:s och de civila samhällsorganisationernas gemensamma ansvar att finna en lösning på problemen med arbetslöshet och yttersta misär och att sätta punkt för bostads- och utbildningssegregationen av zigenare. Att lösa dessa problem är just nu den viktigaste minoritetsfrågan för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Magda Kósáné Kovács (PSE), skriftlig. (HU) Att extremistpartierna blir invalda i många medlemsstater och tillfälligt till och med i Europaparlamentet kan inte accepteras inom i EU:s politik. Deras förtryck är en fråga för hela samhället i Europeiska gemenskapen även om vi är medvetna om att ”vardagsrasism” och främlingsfientlighet döljs av medborgare som annars kräver demokrati och mänskliga rättigheter.

De ungdomar som inte har varit med om vare sig förintelsen eller Berlinmurens fall är särskilt i riskzonen. Medvetenheten om att tillhöra en nation överskattas i ett Europa utan gränser och det är lätt att ingjuta de mest befängda åsikter. Hittills har EU-lagstiftningen följt nationella åtgärder, den går inte längre och den är inte vägledande. Det krävs inte bara politiska och rättsliga åtgärder för att lösa problemet och det räcker inte med att åtgärderna kommer till uttryck i våra målsättningar. Det krävs också insatser från civila samhällsorganisationer och från kyrkor som förmedlar europeiska värderingar och som har en roll i samhällslivet.

Påven Johannes Paulus II uttalade sig många gånger mot rasism och främlingsfientlighet. Han såg som religionens uppgift att tjäna sanningen, fred bland människor, förlåtelse, livet och kärleken - med andra ord alla de värderingar som dessa radikala grupper inte står för, förutom i en extrem mening.

Jag vill be parlamentets talman och kommissionens ledamöter att man under det samtal som ska hållas med kyrkorna, uppmanar dem att agera mot extremister och att dra tillbaka allt som kan uppfattas som stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Katalin Lévai (PSE), skriftlig. (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Extremistiska åsikter och organisationer har blivit en oroväckande företeelse i vår vardag och det är något som vi nästan undantagslöst kan se överallt. Den grundläggande tanken för upphovsmännen bakom den europeiska integrationen var tanke- och yttrandefrihet. I dag är detta våra grundläggande värderingar. I en sann demokrati säkras yttrandefriheten. Detta får emellertid inte leda till oro eller ett ifrågasättande av freden, våra liv och vår tillvaro. Dit har vi faktiskt kommit i dag. Vi kan inte heller acceptera att de åsikter som gav upphov till förintelsen och till hat mellan nationer och människor ska ha ett forum eller organisationer. På många platser söker och finner den extrema högern en lösning till de sociala problemen i segregation och anstiftan till hat i stället för i social samklang och integration. EU måste, som den verkliga platsen för mänskliga rättigheter och humanitärt skydd, göra allt för att dessa åsikter och organisationer ska dra sig tillbaka och till och med försvinner från vår vardag om de stör det sunda livet i våra samhällen.

Jag rekommenderar även att unionen skapar mer utrymme för information i sin kommunikation. Tyvärr låter sig stora samhällsgrupper lätt påverkas, i huvudsak på grund av okunnighet, av extremistiska och populistiska manifestationer. Det är framför allt den unga generationen som är i riskzonen eftersom den inte har haft tillgång till de medel som krävs för att med historiska kunskaper finna rätt riktning. Vår uppgift är att hjälpa den med detta. Om vi ger upp kommer vi att undergräva grundvalarna för vår framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. (RO) EU måste bekämpa all slags extremism eftersom extremism strider mot principerna för frihet, demokrati och respekten för de mänskliga rättigheter som ligger till grund för unionen. Därför bör antiextremistiska och antiterroristiska åtgärder inte påverka medborgarnas grundläggande rättigheter. Extremistiska rörelser bestående av paramilitära grupper, ultranationalism och främlingsfientlighet uppmanar till våld, och lokala etniska och religiösa konflikter hotar stabiliteten i det EU som kännetecknas av sina medlemsstaters rika, kulturella och traditionella mångfald. EU måste med förenade ansträngningar bekämpa extremistiska rörelser och identifiera deras anstiftare och ledare. EU:s byrå för grundläggande rättigheter kommer också att spela en viktig roll för att förebygga rasism och främlingsfientlighet samt för att sörja för ett klimat av trygghet inom unionen.

Dialog, utbildning och information till allmänheten på teman som främjar tolerans och motarbetar rasism är viktiga inslag för att bidra till att sprida principerna om frihet och demokrati. Medlemsstaterna bör också samarbeta och anstränga sig för att integrera marginaliserade sociala och etniska och kulturella grupper så att kampen mot diskriminering och våldspropaganda kan säkerställa en etnisk och politisk samstämmighet inom EU.

 
  

(1)Se protokollet.

Senaste uppdatering: 25 november 2008Rättsligt meddelande