Talmannen. - Nästa punkt är ett betänkande av Genowefa Grabowska, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (KOM(2005)0649 – C6-0079/2006 – 2005/0259(CNS)) (A6-0468/2007).

  Franco Frattini, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Den förslagna rättsakten om underhållsskyldighet syftar till att förbättra den svåra situationen för människor som är beroende av underhåll för att tillgodose sina dagliga behov.

I ett EU där människor blir allt rörligare bör inte underhållsberättigade personer – i synnerhet barn – hindras från att få de pengar de har rätt till, särskilt när den underhållsskyldige, t.ex. en förälder, ger sig av eller har flyttat utomlands.

Jag vill tacka föredraganden Genowefa Grabowska för hennes insatser för att låta intressenterna komma till tals. Det handlar exempelvis om icke-statliga organisationers hjälp till underhållsberättigade i samband med den mycket viktiga offentliga utfrågningen den 11 september.

På det hela taget välkomnar vi Genowefa Grabowskas betänkande, som i huvudsak stöder förslaget.

Jag har bara några kommentarer till en del av ändringsförslagen. För det första gäller det den rättsliga grunden. Vi anser att den gällande rättsakten har anknytning till familjerätten. Jag har dock förståelse för parlamentets farhågor, med tanke på den rådande rättsliga situationen. Vi har därför, i ett meddelande som antogs samtidigt som förslaget till förordning, uppmanat rådet att i enlighet med artikel 67.2 i fördraget besluta att rättsakten i fråga ska antas enligt medbeslutandeförfarandet. Det är min åsikt, och jag kommer att fortsätta att be rådet att följa denna uppmaning.

Sedan gäller det de övriga ändringarna av bestämmelserna om tillämplig lag. Under Haagkonferensen för internationell privaträtt i förra månaden slutfördes framgångsrikt förhandlingarna om en global konvention om underhållsskyldighet.

Med tanke på de tillfredsställande resultaten för konventionen och det tillhörande protokollet om tillämplig lag vill EU och dess medlemsstater hålla sig till dessa internationella regler. Bestämmelserna i förordningen och ändringsförslagen bör alltså ses över och göras förenliga med de internationella reglerna.

I betänkandet föreslås att domstolarna ska ha rätt att tillämpa sin egen lagstiftning i mål som hänförs till dem, om detta påskyndar lösningen av tvisten. Vi håller visserligen med om att rättsprövningen bör gå snabbare, men vi anser att den föreslagna lösningen inte ger tillräcklig rättssäkerhet. Risken finns att den inte skulle gynna de underhållsberättigade, som bör skyddas genom tillämpning av samma materiella rättsregler oavsett vilken domstol som hanterar målet.

Parlamentet ska nu till sist rösta om sitt betänkande. Den internationella rättsliga situationen har klargjorts. Jag hoppas verkligen att detta projekt kommer att återupptas med full hastighet 2008 och att rådet kommer att ge frågan högsta prioritet under de kommande månaderna.

  Genowefa Grabowska, föredragande. − (PL) Fru talman! Jag vill inleda med att tacka. Ett stort tack till Europeiska kommissionen för det utmärkta samarbetet på arbetsnivå. För ett i sanning utmärkt samarbete vill jag även tacka utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och skuggfördragadena, i synnerhet utskottet för rättsliga frågor och Diana Wallis, som utarbetade utskottets yttrande. Diana Wallis tog på sig den tunga uppgiften att försöka övertyga kommissionen om behovet av ändringar i den rättsliga grunden.

Det är kanske med den rättsliga grunden som jag borde börja, med tanke på att den föreslagna resolutionen remitterades till oss enligt ett förfarande som parlamentet inte kan godta. Vi önskade att förordningen skulle antas enligt medbeslutandeförfarandet i stället för samrådsförfarandet. Jag noterar därför med glädje kommissionsledamot Franco Frattinis klargörande, och jag känner till meddelandet där rådet uppmanas ge oss denna möjlighet. Jag vill bara tillägga något till det som kommissionsledamoten framförde.

Jag ifrågasätter inte att underhållsskyldighet är ett förhållande som uppstår inom familjerätten. Jag menar dock att underhållsskyldigheten som helhet är mångfasetterad. Det faktum att denna fråga har sitt ursprung i familjerätten betyder inte att den måste bli kvar inom dessa gränser. Denna fråga har konsekvenser för inre marknaden och båda parters ekonomiska situation, dvs. såväl för den underhållsberättigade som för den underhållsskyldige. Vi har därför rätt att frigöra frågan om underhållsskyldighet från dess familjerättsliga ursprung och koppla verkställandet av underhållskyldigheter inte till familjerätten, utan till områden där parlamentet har behörighet, nämligen inre marknaden, familjeomsorg och mänskliga rättigheter. Vad jag kan se bör det i så fall inte vara något problem att ändra förfarandet.

Jag anser därför att detta förslag inte bara förtjänar rådets uppmärksamhet, utan även rådets godkännande. I samband med att förordningen utarbetades hölls offentliga utfrågningar, som i själva verket utgjorde en enda lång klagosång. Framför allt var det kvinnor som berättade för oss om den svåra situation de hamnat i när de försökt få en underhållsskyldighet verkställd för barn vars andra förälder bor i ett annat land och inte är särskilt intresserad av att ta del i barnets uppväxt eller vara med och betala för barnets uppehälle.

Många olika knep tas till. Jag ska inte nämna alla, utan begränsar mig till endast ett exempel. Det räcker med att ändra en enda bokstav i efternamnet för att man ska kunna försvinna spårlöst i Europa, och tillsammans med den underhållsskyldige försvinner också underhållsskyldigheten. Genom denna förordning vill vi se till att ingen underhållsskyldig person i Europa ska kunna känna sig säker genom att lämna det land där det barn bor för vilket underhåll inte betalas och flytta bort inom den öppna Europeiska unionen där de inre gränserna har suddats ut – inte minst nu då de nya medlemsländerna inom några få dagar kommer att gå med i Schengen – och dra fördel av en situation som gynnar den som inte tar ansvar för sin familj.

Låt mig nämna de två åtgärder i resolutionen som jag anser vara de viktigaste och som utgör ett nytänkande. En ansökan om underhåll som utfärdats i det land där den underhållsberättigade vanligtvis har sin hemvist ska inte behöva bekräftas i det land där den underhållsskyldige bor. I förordningen föreslås sålunda att det s.k. exekvaturförfarandet avskaffas. Jag inser att detta är något nytt, men om vi vill säkerställa ett effektivt verkställande av underhållsskyldigheter måste vi vidta denna åtgärd. Om vi behåller exekvaturförfarandet blir hela försöket att få till stånd ett effektivt verkställighetssystem meningslöst.

Jag inser att vi måste respektera samtliga bestämmelser som antagits inom ramen för Haagkonventionen och Haagkonferensen, men det internationella systemets kvarnar mal ytterst långsamt, och ratificeringen av överenskommelser på området för internationell privaträtt kan ta flera år. Europeiska unionen måste gå framåt och se till att man sörjer för barnen när fadern eller modern har glömt bort dem. Med tanke på barnens bästa måste denna förordning genomföras snabbt. I förordningen sörjer man inte bara för barnen, utan skyddar även den underhållsberättigade. Jag tackar det portugisiska ordförandeskapet för det arbete man lagt ned på att utarbeta denna text, och överlämnar ärendet till det slovenska ordförandeskapet, och jag har fullt förtroende för att det slovenska ordförandeskapet kommer att föra denna text i hamn och att vi kommer att få en bra förordning.

  Diana Wallis, föredragande för yttrandet från utskottet för rättsliga frågor. − (EN) Fru talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans mycket positiva uttalande. Jag vill också tacka Genowefa Grabowska för hennes fantastiska samarbete i denna fråga.

Det här är ett förslag som skulle kunna göra EU mer konkret för dem vi tjänar. Det skulle kunna tillföra ett reellt mervärde när medborgarna genomgår svårigheter i livet. Jag vet inte hur många gånger jag, som vald ledamot av Europaparlamentet, har kontaktats av väljare som har problem med att få underhåll från någon i en annan medlemsstat. Alltför ofta har jag varit oförmögen att ge ett konkret och positivt svar.

Med denna förordning hoppas jag att vi i de flesta fall kommer att lyckas mycket bättre. Förslaget innebär att EU potentiellt kan gå mycket längre än vad som är möjligt för staterna genom processen i samband med Haagkonferensen, som redan nämnts. Vi bör verkligen kunna gå längre. Vi har ju faktiskt uppmuntrat våra medborgare att fritt röra sig över gamla nationsgränser inom EU och bör kunna hjälpa till, genom ett lämpligt, enkelt och välfungerande rättssystem, när de får det jobbigt i samband med att äktenskap eller partnerskap havererar. Vi bör verkligen kunna hjälpa barn som drabbas ekonomiskt av ett havererat äktenskap. Detta förslag skulle ge oss en förenklad process i ett steg, i stället för dagens mardröm där man ansöker hos en domstol och sedan måste gå genom i stort sett samma verkställighetsförfarande i en utländsk domstol. Det är för mycket för människor i utsatta och desperata livssituationer.

Utskottet för rättsliga frågor har med glädje kunnat godkänna större delen av detta förslag, dock med försök till en del tekniska förbättringar. I detta sammanhang vill jag tacka min kollega Carlo Casini. I likhet med föredraganden kan vi dock inte godta valet av rättslig grund. Det borde ha varit medbeslutande i stället för samråd. Jag anser att medlemsstaterna har varit fullständigt oresonliga när det gäller både lagstiftningens innehåll och dess konsekvenser för våra medborgare. Jag hoppas att de kommer att besvara kommissionsledamotens vädjan.

På min grupps vägnar vill jag framhålla att vi inte vill att effektiviteten i detta system i ett steg ska undermineras. Vi måste givetvis respektera försvarets – den underhållsskyldiges – rättigheter, men detta bör gälla ursprungsdomstolen. Vi bör inte göra det möjligt för den verkställande domstolen att på nytt ta upp målet, för då omintetgör vi just de fördelar vi vill uppnå. Vi vill därför att artikel 33 a ska utgå, och vi ställer oss mycket tveksamma till ändringsförslag 61, som fortfarande lämnar alltför mycket öppet.

Till sist vill jag göra några påpekanden i egenskap av brittisk ledamot av Europaparlamentet. Storbritanniens undantag eller passivitet i fråga om denna rättsakt missgynnar många EU-medborgare från andra medlemsstater som nu bor i Storbritannien, och även många britter vars partner flyttar till en annan medlemsstat. Det finns i själva verket alla möjliga situationer där undantaget kommer att skapa kaos och förvirring. Människor blir andra klassens medborgare inom det rättssystem de har tillgång till.

Vad jag allra mest beklagar är dock den brittiska regeringens bristande förståelse för att de brittiska ledamöterna av Europaparlamentet har en ohållbar position i dessa frågor. Ska vi verkligen arbeta med, tala om, och – ännu viktigare – rösta om förslag som gäller saker som i nuläget inte kommer att tillämpas på dem som valt oss? Andra börjar ifrågasätta det legitima i vår situation. Dessa undantag är demokratiskt ohållbara och destruktiva för konsekvensen i EU:s civilrättsliga system. När vi blandar och ger och ställer upp på en del men inte på annat drabbar det bara dem som är utsatta och i störst behov av skydd i lagstiftningen.

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN
Vice talman

  Panayiotis Demetriou, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman! Först och främst vill jag ge föredraganden Genowefa Grabowska en eloge för initiativet att ta upp denna fråga och för den mycket positiva inställning hon har gett uttryck för ikväll.

Kolleger! De samråd som hållits inom ramen för Haagkonferensen inleddes för sju år sedan och börjar nu närma sig sitt slut. Man frågar sig nu vilka framsteg som gjorts när det gäller ömsesidigt erkännande av verkställighet av domar inom internationell privaträtt. Var någonstans slås det fast att principen om ömsesidigt erkännande och verkställighet av domar utgör en hörnsten i det rättsliga och polisiära samarbetet för att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa? Svaret är att inga större framsteg har gjorts i denna riktning. Haagprogrammet som antogs 2004 har inte lyfts fram i den grad som skulle ha behövts, trots ansträngningarna och initiativen från ansvarig kommissionsledamot, Franco Frattini.

Tyvärr utgör vissa medlemsstaters missbruk av överklaganden i det nationella rättsväsendet ett hinder för en harmoniserad lagstiftning, inte bara i sak, utan även i procedurmässiga frågor. Dessa allmänna påpekanden upphäver naturligtvis inte värdet och betydelsen av det förslag som vi diskuterar. Tvärtom visar de på behovet av att det antas ytterligare förslag till rådsförordningar så att hela familjerätten täcks, dvs. skilsmässo-, separations-, underhålls- och förmögenhetsfrågor. Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar är i behov av en genomgripande översyn och modernisering. Detta behov tillgodoses visserligen till stor del genom förslaget till ändringsförordning, men tyvärr endast i samband med underhållsskyldighetsfrågan. Skillnaderna i medlemsstaternas materiella rätt består, eftersom den faller under den viktiga rubriken rättsliga frågor. Det återstår fortfarande mycket att göra. Men där det finns möjlighet till konvergens bör man trycka på för en harmonisering av lagstiftningen.

De ändringar som Europaparlamentet har föreslagit innebär att många av de luckor som finns i förslaget överbryggas och att innehållet förbättras. Framför allt innebär ändringarna att man undanröjer många hinder för att domar ska kunna verkställas överallt inom EU, och begränsar den underhållsskyldige förälderns eller makens/makans möjligheter att undkomma rättvisan genom att flytta från en medlemsstat till en annan. Just denna fråga berörs i det ändringsförslag som jag har lagt fram med avseende på artikel 33 a, där jag försöker dels att begränsa utrymmet för icke-verkställighet av ett åläggande med hänvisning till förändrade omständigheter, dels att ge utrymme för en hantering av situationen på just detta sätt då det faktiskt föreligger allvarliga, riktigt allvarliga och relevanta omständigheter som ger domstolen rätt att ändra uppfattning.

  Andrzej Jan Szejna, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill först och främst varmt tacka föredraganden, Genowefa Grabowska, för hennes arbete med den föreliggande förordningen och för hennes betänkande. Det utmärkta resultatet förvånar mig inte eftersom professor Grabowska är en av Polens ledande experter på EU:s lagstiftning.

Med tanke på att antalet skilsmässor och separationer inom EU ökar blir problemet med rättsliga hinder för erkännande och verkställighet av domar om underhållsskyldighet allt större. Med hänsyn till den långtgående samordningen mellan medlemsstaterna och det faktum att det fortfarande finns ett stort antal rättsligt bindande källor inom EU, är det av största vikt att få till stånd en avancerad rättslig ordning.

På EU-nivå finns det för närvarande inget harmoniserat system i kraft inom detta område. Jag stöder därför förordningen, som innehåller högst relevanta förslag gällande de problem vi nu diskuterar. Det bör påpekas att förordningen är ett resultat av ett långsiktigt arbetsprogram, nämligen Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i EU. Jag instämmer i att verkställigheten av underhållsskyldigheten kommer att förbättra livsvillkoren och utbildningssituationen för många barn som är berättigade till underhållsbidrag. Det är en mycket viktig fråga för europeiska socialister.

Den föreslagna resolutionen tar i tu med vissa problem i det moderna samhället, och kan dessutom bidra till att förbättra den inre marknadens funktion, i synnerhet genom att undanröja hinder för den fria rörligheten för personer, vilken kan bli lidande till följd av att medlemsstaternas lagstiftning om verkställighet av underhållningsskyldighet skiljer sig åt.

För alla EU-medborgares bästa måste vi sträva efter att åstadkomma snabb och om möjligt kostnadsfri verkställighet av underhållsbetalningar. I nuläget måste institutioner ibland ta till drastiska åtgärder för att verkställa utbetalningar av underhållsbidrag, samtidigt som de underhållsberättigade lever under knappa villkor.

Jag stöder också tanken att ett domstolsbeslut utan vidare formaliteter ska äga samma giltighet som i den medlemsstat där det fattades.

Till sist vill jag betona behovet av att Europaparlamentet mer aktivt medverkar till att anta beslut i frågor som är så viktiga för EU:s och den inre marknadens funktionssätt i framtiden.

  Carlo Casini (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Syftet med det betänkande vi nu behandlar är att undanröja de flesta hinder för indrivning av underhållsbidrag inom EU och göra det möjligt att upprätta en rättslig ram som motsvarar vad de underhållsberättigade har rätt att förvänta sig.

Den främsta utgångspunkten är att de underhållsberättigade i de allra flesta fall är den svagare parten, som därför behöver ett mycket starkt skydd, och det är uppenbart att de underhållsskyldigas faktiska omständigheter utgör huvudproblemet. Det är emellertid klokt att åtminstone göra vad man kan, nämligen undanröja all onödig byråkrati, klargöra vilken lagstiftning som gäller, fastställa att lagstiftningen i det land där den betalningsskyldige är bosatt ska ha företräde och se till att rättsliga beslut om utbetalning av underhållsbidrag omedelbart träder i kraft, även i andra länder än det land där beslutet har fattats.

Utskottet för rättsliga frågor, som enligt förfarandet för närmare samarbete uppmanats att yttra sig om domstols behörighet, tillämplig lag och verkställighet av domar i fråga om underhållsskyldighet, har spelat en viktig roll i arbetet med texten genom att få till stånd en avgörande kompromiss mellan de största politiska grupperna, och för detta vill jag offentligen tacka Diana Wallis. Huvudsyftet med ändringsförslagen från utskottet för rättsliga frågor är att ge en tydlig definition av begreppet underhållsskyldighet, utvidga förordningens räckvidd, skydda de mest sårbara parterna och förenkla den föreslagna texten.

Det har varit nödvändigt att ge en entydig definition på begreppet underhållsskyldighet och låta förordningen omfatta alla former av betalningar av engångssummor. Som jag tidigare nämnt har särskild uppmärksamhet ägnats åt de mest sårbara parterna och på den punkten måste förordningens lydelse förenklas ytterligare. Eftersom min talartid närmar sig sitt slut vill jag avslutningsvis säga att jag är säker på att PPE-DE-gruppen kommer att ge detta beslut sitt fulla stöd.

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Den beklagliga ökningen av antalet skilsmässor i kombination med den ökade rörligheten för människor bosatta inom EU leder oundvikligen till en ökning av antalet gränsöverskridande tvister om underhållskrav. Enligt nuvarande regler måste lagstiftningen i det land där beslutet ska genomföras tillämpas för att verkställa ett krav mot en underhållsskyldig person som är bosatt i en annan medlemsstat. Tyvärr fungerar inte detta alltid, så det finns verkligen ett behov av att fastställa tydliga regler om domstols behörighet i fråga om underhållskrav.

Syftet med resolutionsförslaget är att begränsa de formella kraven för att kunna fatta domstolsbeslut i alla medlemsstater och se till att besluten verkställs. När det gäller ikraftträdandet kommer den nya förordningen att möjliggöra för en underhållsberättigad person att utverka ett bindande verkställighetsbeslut inom hela EU. Det kommer också att förenkla verkställighetsförfarandet och göra det mer enhetligt. Jag välkomnar de åtgärder som har vidtagits av Haagkonferensen, men instämmer helt i föredragandens åsikt att tillämpliga EU-förordningar inom området måste moderniseras och genomföras snabbare.

EU-medborgarnas ökade rörlighet leder till en ökning av antalet äktenskap där makar av olika nationalitet är bosatta i olika länder, eller bosatta i en medlemsstat där ingen av dem innehar medborgarskap. När ett internationellt par beslutar sig för att skiljas kan de därför åberopa sig på olika lagstiftning. Att förordningen har ett brett subjektivt och objektivt tillämpningsområde motiveras av att andelen genomförda underhållsbetalningar är skrämmande låg i vissa medlemsstater. I mitt eget hemland Polen är siffran exempelvis så låg som 10 procent.

Förordningen kommer också att göra det möjligt för modern till ett barn som har fötts utanför äktenskapet att begära att barnets far bidrar till kostnaderna i samband med graviditet och barnafödande, och till underhållskostnader vid barnafödandet. I nuläget godkänns inte en sådan begäran om underhåll i många medlemsstater, vilket gör det avsevärt svårare att driva frågan.

Innan mitt land anslöt sig till Europeiska unionen hopades dryga tusentalet krav på underhållsbidrag från utlandet varje år i domstolarna. De öppnade gränserna har lett till att alla prognoser pekar på en drastisk uppgång av antalet krav av denna typ, både i Polen och i andra länder. De öppnade gränserna och arbetsmarknaderna kan få till följd att vissa fäder smiter från sin underhållsskyldighet, och då är det framför allt barnen som blir lidande. Det är något vi inte kan acceptera.

  Franco Frattini, ledamot av kommissionen. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska fatta mig mycket kort. Jag vill tacka alla som har yttrat sig, liksom föredraganden och de ledamöter som har medverkat i detta arbete. Under de kommande månaderna anser jag att vi har tre mål framför oss och jag hoppas att det slovenska ordförandeskapet ska lyckas bidra till att uppfylla dem.

Det första målet är att övertyga rådet om att skälet till att vi anser det vara bra att ändra en rättslig grund enligt artikel 67 i fördraget är att skapa en större demokratisk förankring av ett initiativ som de fakto skyddar sårbara grupper, särskilt barn, när familjen splittras.

Det andra målet är att se till att underhållsberättigade får samma skydd oavsett i vilket land talan väcks. Det vore mycket märkligt om det så kallade lex fori-kriteriet ledde till väsentliga variationer i skyddet för underhållsberättigade. Ett annat viktigt mål är därför att harmonisera bestämmelserna.

Det tredje målet, där det enligt min åsikt krävs insatser, handlar om verkställandet. I alltför många fall hävdar vi principen om att underhållsberättigade ska skyddas i familjeärenden, men ser sedan inte till att den principen efterlevs, eller så tas talan upp till ny sakprövning när man i stället borde besluta om betalningsföreläggande. Det fungerar inte när det gäller underhåll - om så vore fallet skulle förordningen vara helt meningslös.

Vi har utarbetat tämligen innovativa förslag: tillfällig frysning av den underhållsskyldiges bankkonto inom vissa ramar om han inte vill betala, eller en månatlig automatisk överföring från den underhållsskyldiges tillgångar motsvarande det belopp han är skyldig att betala. Som ni vet har det kommit invändningar och motstånd från en majoritet av medlemsstaterna i rådet eftersom det är detta som verkligen gör skillnad när det gäller en förordning: antingen ska åtgärden verkligen kunna efterlevas, eller så är det utsiktslöst att fortsätta att tala om vikten av att skydda barn och underhållsberättigade makar efter en separation!

Vi måste arbeta med dessa tre frågor under de kommande månaderna och i det här fallet är kommissionen och parlamentet mer än annars helt överens, och vi måste fortsätta att övertyga rådet om att detta är rätt väg att gå.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 13 december 2007.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. – (RO) För tillfället finns det inget enhetligt europeiskt system för att erkänna och verkställa den lagstiftade skyldigheten att bevilja underhållsbidrag utomlands. Gemenskapens bestämmelser inom detta område utgör otillräckliga instrument för att vidta rättsliga åtgärder mot underhållsskyldiga som försöker undandra sig sin skyldighet att betala underhåll.

Enligt den föreliggande förordningen ska alla domar om underhåll som avkunnas i en medlemsstat snabbt och korrekt verkställas i vilken medlemsstat det månde vara.

Härigenom förenklas medborgarnas liv, genom indrivningen av underhållsbidrag för barn från förälder eller andra underhållsskyldiga när sådana personer är bosatta i ett annan land än barnet, genomförandet av en av EU:s grundläggande rättigheter, rätten till respekt för privat- och familjeliv och skydd av barn, genom att EU:s rättsbestämmelser förenklas och görs enhetliga inom hela EU-området och genom att man bygger ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa och underlättar den inre marknadens funktion.

Jag anser att de domstolar där talan har väckts bör kontrollera den juridiska rådgivningens oberoende och kompetens och beakta parternas situation under förhandlingarna. Den underhållsskydlige bör omfattas av lagens bestämmelser i det land där han har sin hemvist, tvister inom detta område bör lösas till en lägre kostnad och man bör undvika att leta efter den mest gynnsamma jurisdiktionen.