Talmannen. − Nästa punkt är debatten om

– en muntlig fråga till kommissionen från Pedro Guerreiro, Jacky Hénin, Roberto Musacchio, Marco Rizzo, Ilda Figueiredo och Helmuth Markov för GUE/NGL-gruppen: Utgången av det så kallade samförståndsavtalet om export av vissa kinesiska textil- och beklädnadsprodukter till EU (O-0077/2007 – B6-0388/2007),

– en muntlig fråg till kommissionen från Gianluca Susta, Ignasi Guardans Cambó och Johan Van Hecke för ALDE-gruppen, Robert Sturdy, Tokia Saïfi, Georgios Papastamkos och Vasco Graça Moura för PPE-DE-gruppen, Erika Mann, Glyn Ford, Kader Arif och Elisa Ferreira för PSE-gruppen, Cristiana Muscardini och Eugenijus Maldeikis för UEN-gruppen, Caroline Lucas och Alain Lipietz för Verts/ALE-gruppen: Textilier (O-0074/2007 – B6-0383/2007).

  Patrizia Toia (ALDE), ersättare för frågeställaren. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar även för min kollega Gianluca Susta som var den första att ta upp frågan och som är frånvarande idag på grund av viktiga åtaganden som uppkommit i Italien. Återigen vill parlamentet ta itu med frågan om textilindustrins komplicerade situation och uppmanar kommissionen att vidta mer beslutsamma och lämpliga åtgärder.

Sektorn sysselsätter miljontals människor i Europa och har en väsentlig omsättning i flera länder vilket gör Europa till den näst största exportören i världen. Sektorn står därför för ett mycket viktigt bidrag till europeisk export. Enligt min mening är det fel att betrakta sektorn som en mogen sektor eftersom det i många fall finns utrymme för modernisering genom teknisk innovation och forskning om nya material. Sektorn har också en stark koppling till mode, design och andra inriktningar inom vilka många europeiska länder har genuin sakkunskap som är känd världen över.

Detta kräver givetvis att sektorn påtagligt stöds genom en näringslivspolitik som ger den möjlighet att verkligen kunna möta global konkurrens. Det finns även förslag som lagts fram av den högnivågrupp som satts samman, och vi vill följaktligen fråga kommissionen vilka uppföljnings- och tillämpningsåtgärder den har vidtagit. De mest brådskande problemen handlar närmast om vilka åtgärder som bör vidtas inför det avgörande datumet den 1 januari 2008.

Jag ska ta upp tre problem, för det första behovet av mycket noggranna kontroller. Hur avser kommissionen att tillämpa kontrollsystemet för att säkerställa att det finns effektiva säkerhetsåtgärder och hur ska kommissionen hantera risken med indirekta förflyttningar och därmed problemet med dubbla kontroller av licenser? Problemet med alla instrument som ser bra ut på papper är generellt sett hur instrumenten sedan ska användas i praktiken. Det är en fråga om hur produkters tillförlitlighet ska säkerställas och därmed om behovet av att fortsätta bekämpa förfalskningar, piratkopiering och otillbörliga affärsmetoder. Och vi hoppas att rådet, som inte är här idag, kommer att anta förordningen om ursprungsmärkning som verkligen är nödvändig och som skulle vara en verklig säkerhetsåtgärd.

Sedan har vi problemet med konsumentskydd, inbegripet konsumentskydd sett från ett hälso- och säkerhetsperspektiv. Vi bör tillämpa samma hälso- och säkerhetsstandarder för importerade varor som vi använder för tillverkning av varor inom den europeiska marknaden.

Slutligen, och detta riktar vi till kommissionen, har vi problemet med viljan att agera. Om det i början av 2008 skulle ske en kraftig uppgång av importen efterfrågar vi en verklig vilja att tillämpa nya instrument och eventuellt nya åtgärder och säkerhetsbestämmelser.

  Tokia Saïfi (PPE-DE), frågeställare. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! För två år sedan, efter att kvoterna tagits bort, drabbades textilsektorn av en svår kris. För att försöka klara av krisen rekommenderade ni, herr kommissionsledamot, tillfälliga nödåtgärder, i syfte att kontrollera och begränsa importen av vissa kinesiska textilier. Om några få dagar kommer detta att tas bort. Textilhandeln kommer att kontrolleras både av EU och av Kina, och jag hoppas att man kommer att vara uppmärksam och vaksam.

I dag oroar vi oss för hur systemet för gemensam kontroll ska inrättas. Vilka garantier har vi för att systemet kommer att vara lämpligt och effektivt? Textilsektorn har alltid varit global både i termer av produktion och av konsumtion, men den har också fått betala globaliseringens pris.

Globaliseringen kan dock förutspås och regleras. För att detta ska kunna ske krävs en politisk vilja att skapa konkurrensvillkor för vår europeiska textilindustri. Vi måste arbeta för rättvisa och ömsesidiga villkor för marknadsinträde. Vi får inte vara rädda för att använda de verktyg som står till vårt förfogande för att försvara handeln. Att vara beskyddande är inte samma sak som att vara protektionistisk. Vi måste prioritera kampen mot förfalskningar. Morgondagens Europa kommer inte längre att ha någon industri om vi inte försvarar dess immateriella rättigheter och expertis. Bara genom att alla följer samma regler kan en win/win-situation uppnås för alla berörda parter.

Herr Mandelson! Därför önskar jag att vi inför 2008 tillsammans kan se över textilsektorns ljusa framtid i ett fredligare klimat.

  Kader Arif (PSE), frågeställare. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Några veckor efter avslutningen av förhandlingarna om samförståndsavtalet, som innebär att man inför restriktioner mot import av kinesiska textilier, är det mycket viktigt att Europaparlamentet antar en bestämd ståndpunkt om den europeiska textilsektorns framtid, vars strukturer och organisatoriska metoder plötsligt hotas av konkurrensen med Kina.

I den gemensamma resolution vi föreslår i dag efterfrågas ett tydligt åtagande från Europeiska kommissionen och medlemsstaterna på flera punkter.

För det första bör vi stödja de företag och arbetare i sektorn som riskerar att drabbas av omstruktureringar genom adekvata sociala åtgärder och genom att bevilja företagen medel från europeiska fonder så att de kan modernisera sina produktionsanläggningar.

Sedan behöver vi förbättra den europeiska textilsektorns konkurrenskraft genom en stark och ambitiös europeisk industripolitik. Detta mål kan inte uppnås förrän ord blir handling och vi investerar mycket i forskning och utveckling.

Eftersom vissa av våra konkurrenter skaffar sig konkurrensmässiga fördelar illojalt genom social och miljömässig dumpning behöver EU effektiva skyddsverktyg för att försvara sig. Större effektivitet kommer inte att uppnås genom påskyndade reformer, som i stället kommer att försvaga EU:s skyddsverktyg, utan genom en mer öppen och förutsägbar användning av de befintliga verktygen.

Slutligen bör EU använda Europa–Medelhavspartnerskapet som grund för ett integrerat tillverkningsområde där man fullt ut utnyttjar närheten mellan Medelhavsländerna för att bli mer konkurrenskraftig på den internationella textilmarknaden. Utvecklingen hos de medlemsstater vi vill ingå ett partnerskap med beror på om vi kan erbjuda dem fasta politiska åtaganden och sektorer av gemensamt intresse.

  Cristiana Muscardini (UEN), frågeställare. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Ett par dagar före den ödesdigra tidsfristen den 31 december 2007 när kvotsystemet för textilier från Kina kommer att upphävas för gott ökar oron inom den europeiska industrin.

Kina gick med i WTO för en tid sedan och har dragit stor fördel av detta, till exempel genom att WTO införde ett förbud mot att länderna återinför kvoter för de kinesiska textilexporterna. Kina borde ha återgäldat fördelarna genom att uppfylla de åtaganden som fastställts och ratificerats av WTO. Det verkar inte som om detta har skett, och det är negativt för den internationella konkurrensen. Den är fortfarande långt ifrån rättvis eftersom samma regler inte gäller för alla.

Jag talar inte om de komparativa fördelar av social och miljömässig natur som tyvärr inte ingår i någon rättslig ram i multilaterala handelsförhandlingar och som jag hoppas mycket snart kommer att tas med i en handelsram som verkligen kan beskrivas som rättvis. I dag talar jag om de regler som är viktiga för att bekämpa förfalskningar. Det handlar om säkerhetsnormer för många produkter, från leksaker till mediciner. Våra företag bör ges tillträde till marknader som Kina. Kina, och även andra länder, tillämpar fortfarande tariffära handelshinder och framför allt icke-tariffära handelshinder, inte bara för textilier utan även inom andra sektorer. Därför är det svårt för den europeiska industrin samt för små och medelstora företag att ta sig in på den kinesiska marknaden.

Genom multilaterala internationella avtal har man inrättat olika verktyg i syfte att skydda textilindustrin. Vi får inte vara rädda för att använda dessa verktyg i situationer som den vi nu står inför. En förutsättning är givetvis att de ekonomiska och rättsliga förutsättningarna är uppfyllda. Framför allt bör vi motverka de negativa effekter som kan uppstå när kvoterna försvinner. I detta avseende tänker jag på högnivågruppen för övervakning av textilmarknaden. Gruppens uppgift är att kontrollera export och import på den europeiska marknaden. På så sätt bör vi också kunna få information om indirekt handel och importflöden.

Vi måste våga införa en skyddsklausul som baseras på WTO:s bestämmelser. Vi måste också, åtminstone tillfälligt, våga återinföra kvoterna om vår industri skulle skadas allvarligt på grund av att importen ökar kraftigt. Jag tänker på den oupphörliga användningen av handelspolitiska skyddsåtgärder, såsom antidumpning och antisubventionsregler och mer generellt på att hela tiden hålla en jämförelsekanal mellan Kina och EU öppen.

Vår textilindustri är inte rädd för konkurrens, men den måste försättas i ett sådant läge att den klarar av att konkurrera. Därför måste vi agera på två olika fronter. Å ena sidan är det viktigt att uppmuntra sektorn till modernisering och omstrukturering, eftersom det kommer att göra den mer konkurrenskraftig. Detta sker lämpligen genom att vi ser till att det finns sociala skyddsnät så att industrin kan klara av ett eventuellt bakslag. Å andra sidan måste vi se till att samma villkor och regler gäller för alla inom sektorn.

Därför uppmanar vi kommissionen och rådet att ge fastställandet av produktursprung en bättre start.

  Caroline Lucas (Verts/ALE), frågeställare. – (EN) Herr talman! Jag vill understryka att de gröna är fullt medvetna om att följderna för EU-baserade tillverkare av en fullständigt liberaliserad marknad för textil och konfektion fortfarande är en mycket angelägen fråga, särskilt för vissa tillverkningsområden inom EU där industrin är starkt koncentrerad. Hundratusentals arbetstillfällen har gått förlorade sedan början av 2005, även om detta är mindre än vad de allra värsta prognoserna visade.

De gröna har redan från början uttryckt oro över konkurrensens inverkan på europeiska tillverkare. Jag anser att vi måste övervaka situationen noggrant och vara redo att införa importrestriktioner om importökningarna under nästa år blir större än vad den EU-baserade konfektionsindustrin klarar av att anpassa sig till. Vi måste givetvis också kanalisera forsknings- och utvecklingsresurser till denna sektor.

Vi måste dock också vara medvetna om att problemet är mycket allvarligare för vissa fattiga sydliga länder, t.ex. Bangladesh och Filippinerna, som på uppmaning av Världsbanken och andra givare har investerat kraftigt i exportprodukter inom konfektion och nu måste tampas med sjunkande exportmöjligheter, en ständig skuldbörda, bristande finansiella resurser för att anpassa sektorn samt misär, särskilt för de miljontals kvinnor som arbetar nattskift praktiskt taget gratis för att bjuda under det billigaste utbudet på marknaden med ett ännu billigare.

Det är i själva verket detta senare perspektiv som visar att det i vissa sektorer, där alltför många producenter tillverkar alltför många produkter, behövs någon typ av förvaltningsverktyg för att kontrollera utbudet, i majoritetens intresse. Jag uppmanar därför mina kolleger att stödja det ändringsförslag som de gröna och socialdemokraterna har lagt fram gemensamt, där kommissionen uppmanas att utvärdera nyttan av verktyg för att styra utbudet inom beklädnadssektorn i syfte att balansera den globala konkurrensen och motverka en strategi med en minsta gemensam nämnare för sociala och miljömässiga normer.

En fullständig liberaliserad marknad inom sektorer som präglas av överproduktionskapacitet är till fördärv för alla utom ett fåtal. Här anser jag att vi bör följa konfektionsindustrins exempel för att tvinga fram ett nytt tankesätt om hur politiken bör användas för att reglera marknaderna på ett sätt som gynnar alla. Att återinföra någon form av kvoter bör övervägas i denna utvärdering av verktyg för att styra utbudet.

Ett annat alternativ som nämns i den gemensamma resolutionen och som bör utvärderas närmare är inrättandet av en produktionszon för beklädnads- och konfektionsindustrin i Europa–Medelhavsområdet. Detta alternativ innebär inte bara en möjlighet att stärka utvecklingsmöjligheterna i de södra Medelhavsländerna, utan ger också möjligheter för de sydeuropeiska textil- och konfektionsproducenter som skulle dra nytta av kortare transporttider till EU:s marknader. Detta är ett av de bra exempel som finns på hur en ekonomisk zon i Europa–Medelhavsområdet skulle kunna förvaltas på ett känsligt sätt utan att involvera hela Medelhavsregionen i en total liberalisering via ett frihandelsavtal. Min grupp anser att detta alternativ har ett värde i sig som bör främjas oberoende av det omtvistade frihandelsavtalet för Europa–Medelhavsområdet 2010, som enligt de bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling som utförts av kommissionens generaldirektorat för handel skulle få många ganska negativa sociala och miljömässiga konsekvenser.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), frågeställare. – (PT) Vi är glada över att vi har den här debatten som min grupp har bidragit mycket till. Vi hoppas att det kommer att leda till att det blir lättare att skydda arbeten och verksamhet i textil- och beklädnadssektorn. Sektorn är strategisk för EU, men den har skyddats i väldigt liten grad och undervärderats i stor utsträckning.

När det gäller frågorna till kommissionen har vi inget att tillägga. De har lagts fram. När det gäller det gemensamma förslaget till resolution, som ska antas av Europaparlamentet i dag, skulle vi vilja påpeka att även om det innehåller vissa punkter som i själva verket kanske innebär att man skyddar och främjar textil- och beklädnadssektorn i EU reserverar vi oss mot några andra punkter.

Bara för att ge tre exempel: Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter bör inte användas för att tillfälligt lindra de oacceptabla sociala och ekonomiska kostnader som uppstår vid nedläggning eller företagsflytt, med påföljande arbetslöshet. Vi bör ta itu med orsakerna, inte konsekvenserna. Vi måste förändra den aktuella avregleringspolitiken och göra ekonomiska medel tillgängliga så att jobben verkligen kan skyddas och så att sektorn kan moderniseras. Vi måste också främja att andra industrier inrättas, även industrier som är kopplade till textilier och kläder, och därmed bidra till industriell diversifiering i de regioner som verksamheten huvudsakligen är koncentrerad till.

Det är ingen mening att be EU att uppmuntra andra att se över sin penningpolitik om inte EU först kritiskt omvärderar den starka europolitiken och dess konsekvenser för vissa länders export. Det är inte heller någon mening med att främja handelspolitiska skyddsåtgärder mot Kina, samtidigt som man stöder att ett frihandelsavtal inrättas mellan EU och Medelhavsländerna.

Jag hinner inte sammanfatta alla våra förslag angående EU:s beklädnads- och textilindustri i mitt anförande. De finns med i vårt förslag till resolution. Vi vill dock nämna några av de ändringsförslag som lades fram i den gemensamma resolutionen.

Syftet med ändringsförslagen är att gottgöra att man överhuvudtaget inte tar upp de allvarliga konsekvenserna av avregleringen av textil- och beklädnadsindustrin på global nivå. Att många företag läggs ner eller flyttas, i synnerhet till Nordafrika och Asien, leder till arbetslöshet och allvarliga socioekonomiska kriser. I förslagen betonar vi också att systemet för dubbelkontroll inte kommer att tjäna sitt syfte om det inte kan förhindra att situationen 2005 upprepas. Vi understryker hur viktigt det är med nya skyddsåtgärder för att främja sysselsättningen och handeln i EU:s textil- och beklädnadssektor. Vissa länder har antagit skyddsåtgärder som gäller till slutet av 2008, och därför är det svårt att förstå varför EU inte har gjort det.

I förslagen uttrycker man också oro över att kommissionen vill se över de handelspolitiska skyddsverktygen för att gynna intresset hos företag som flyttar sin produktion till länder där produktionskostnaderna är lägre på grund av att löner samt sociala och miljömässiga standarder är låga. Dessutom föreslås att man ska inrätta ett gemenskapsprogram för textil- och beklädnadssektorn, och i synnerhet för de mest förfördelade regionerna som är beroende av ett sådant program. Man ska också ge stöd till små och medelstora företag. I förslagen vidhålls behovet av att inrätta ett regelverk som innebär att man straffar företag som flyttar och ger offentligt stöd till företag som under lång tid åtar sig att främja regional utveckling och sysselsättning. Om villkoren inte uppfylls måste företagen betala tillbaka stödet. Slutligen uppmanar man i förslagen till att arbetsrepresentanternas roll i företagsstyrelser och deras betydelse för viktiga organisatoriska beslut ska stärkas. Vi hoppas att parlamentet kommer att stödja förslagen.

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Som parlamentets ledamöter vet ingick EU och Kina ett samförståndsavtal 2005 som innefattar ett övergångsavtal på två och ett halvt år för att ge EU:s textilproducenter lite andrum efter liberaliseringen av den globala handeln med textilier och kläder.

I överenskommelsen sattes årliga tillväxttak för tio särskilt känsliga textil- och konfektionsprodukter. Dessa tak avvecklas den 31 december 2007, även om själva samförståndsavtalet är giltigt fram till utgången av 2008 och ålägger båda parters industri och regeringar att verka för en stabil övergång till frihandel för textilier.

Jag har alltid haft för avsikt att kräva att Kina ska leva upp till detta åtagande. Kommissionen och Kina förhandlade fram ett system för dubbelkontroll för 2008 som ska omfatta åtta kategorier med särskilt känsliga textilprodukter.

Detta innebär att Kina kommer att utfärda en exportlicens för alla exporter samtidigt som EU:s licenskontor i medlemsstaterna utfärdar en importlicens. Detta är ett välkänt system som välkomnas av såväl tillverkare, importörer som detaljhandlare. Dess värde ligger i att det blir möjligt för oss att övervaka trenderna i textilimporten, och tack vare att importlicens måste utfärdas innan varorna lämnar hamnen i Kina kan vi förutspå den sannolika utvecklingen på förhand.

Jag är den förste att erkänna att textil- och beklädnadsindustrin genomgår en lång period av strukturförändringar. Detta började långt innan kvoterna avvecklades. Framgångsrika europeiska företag försöker inte tävla med massproducenterna utan satsar på teknik och kvalitet. Vi är, och det är alltid värt att betona, fortfarande världens näst största textilexportör. Vi har fler mode- och kvalitetsvarumärken än resten av världen tillsammans. Det är ett bevis för de europeiska textilproducenternas självförtroende och återhämtningsförmåga att de inte har krävt att kvoterna ska förlängas ytterligare. De har hävdat att deras konkurrenskraft nu snarare är beroende av effektiva åtgärder mot varumärkesförfalskning och för tillträde till den kinesiska marknaden.

Givetvis har jag för avsikt att lägga hela vår handelspolitiska vikt bakom dessa två problem. När det gäller marknadstillträde kommer vi att begära nytt tillträde för textilvaror i Doharundan och i alla våra nya frihandelsavtal. Vi har också inrättat en särskild arbetsgrupp för textilier som ett led i den förnyade strategin för marknadstillträde. EU är väl rustat för att utnyttja tillväxtekonomiernas enorma nya marknader för konsumentvaror och vi kommer inte bara att luta oss tillbaka och hoppas att denna utveckling ska gå i vår riktning.

Varumärkesförfalskning om något är ett ännu större problem. Att skydda varumärken och designrättigheter är helt centralt för textilindustrin och jag tar upp dessa frågor med kineserna i alla mina möten med dem.

Vi har haft ett fruktbart samarbete med kinesiska tullmyndigheter och organisatörer av handelsmässor samt det kinesiska patentverket. På det hela taget förblir dock Kina ett enormt problem för innehavare av immateriella rättigheter. Marknaderna för varumärkesförfalskning rensas ena dagen och sedan smyger försäljarna tillbaka nästa dag. Som jag nämnt tidigare har vi inte uteslutit möjligheten att använda oss av WTO om situationen inte förbättras. Patrizia Toia nämnde förslaget om en ”Made in”-märkning för att gynna textilier. Jag utformade detta förslag, jag lade fram det för kommissionen, som godkände det, men tyvärr har inte förslaget godkänts av en majoritet av medlemsstaterna. Med tanke på detta kan jag inte driva förslaget längre än vad jag redan har gjort.

Vid förra månadens toppmöte mellan EU och Kina i Peking var jag mycket mån om att framföra vissa uppriktiga budskap, som är lika relevanta för textilsektorn som för andra områden. Handelsförbindelserna mellan EU och Kina har förändrats de senaste två decennierna. Båda parter har dragit enorm nytta av dem, men balansen har förskjutits. Samtidigt som Kina dominerar våra importmarknader förlorar våra företag i Kina på grund av varumärkesförfalskning och hinder för marknadstillträde. Varje dag försvinner 55 miljoner euro i förlorade affärsmöjligheter. Vårt stigande handelsunderskott avspeglar båda dessa faktorer.

Orsaken är inte bristande konkurrenskraft hos de europeiska producenterna. Vi har ett överskott i varuhandeln med resten av världen och i de fall vi tillåts konkurrera fritt kan vi mäta oss med vem som helst. Så är inte fallet i Kina. I stället för rättvisa förutsättningar har vi fått en betydande nackdel. Vi möts av handels- och investeringsrestriktioner, ohejdad varumärkesförfalskning och lagstiftningshinder inom praktiskt taget varenda sektor. Kinas WTO-åtaganden sex år efter inträdet fullgörs fortfarande alltför sällan.

Jag anser att textilsektorns problem är ett uttryck för de allmänna problem vi står inför i Kina. Vi är Kinas största kund inom beklädnad och textilier. Vi har respekterat Kinas konkurrensfördel när det gäller arbetskrafts- och produktionskostnader. Vi fokuserar på våra egna konkurrensfördelar. Vi rör oss uppåt i värdekedjan genom det vi producerar. Vi förväntar oss samma lika möjligheter och rättvisa behandling på den kinesiska marknaden som Kinas producenter får på våra marknader.

Vid det senaste toppmötet verkade det som om Kinas premiärminister Wen Jiabao tycktes lyssna till och förstå vår starka oro, och han erbjöd sig att inrätta en strategisk mekanism på hög nivå med EU för att försöka komma till rätta med vårt stora handelsunderskott i förhållande till Kina.

Jag välkomnar detta, med det uppenbara förbehållet att det inte är mer dialog eller ytterligare en färdplan vi behöver, utan åtgärder – på plats, på marknaderna, i domstolarna, där det har betydelse för de europeiska exportföretagen. Och det är inte bara handelsministeriet som måste agera, utan alla berörda tillsynsmyndigheter och ministerier som begränsar marknadstillträdet och tillämpningen av lagen i alla delar av Kinas ekonomi. Öppenheten mot Kina hos EU:s egna marknader kommer inte att vara politiskt hållbar om inga åtgärder vidtas.

Jag talar om textilier och beklädnadsprodukter, men också om alla sektorer där EU har exportintressen. Att faktiskt få till stånd förändringar genom den nya högnivåmekanismen för att minska handelsunderskottet, som jag och min motpart med ansvar för handelsfrågor har fått i uppdrag att utforma och införa, blir det slutliga provet på Kinas uppriktiga vilja. Jag hoppas att kineserna har en lika uppriktig önskan som vi att lösa dessa frågor utan att det ska behöva bli en oundviklig konfrontation.

  Robert Sturdy, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill säga till kommissionsledamoten att jag för en gångs skull saknar ord. Gratulerar! Jag tror att det var precis detta som parlamentet ville höra och jag hoppas verkligen att han går vidare med de punkter han har tagit upp i dag i förhandlingarna med Kina. Det är hoppingivande och jag tycker att han helt och hållet verkar ha kontroll över situationen. Han skulle inte vänta sig dessa ord från mig, men jag säger dem eftersom jag anser att han har gjort precis det som behövs.

Jag vill bara ta upp en eller ett par, tre saker mycket kortfattat. I går lyssnade jag här i kammaren till ett av de bästa anföranden av en statschef som jag någonsin har hört, nämligen den jordanske kungens tal. En av de saker han nämnde var situationen för Europa–Medelhavspartnerskapet, vilket har särskild relevans för textilier och givetvis är mycket viktigt för stabiliteten i hela Europa–Medelhavsområdet. Kommissionsledamoten kanske bara skulle kunna ta med sina synpunkter på denna fråga, eftersom den snart kommer upp till förhandling. Jag anser att den är särskilt viktig, framför allt eftersom vi har Turkiet på ena sidan och Marocko på den andra. Våra förbindelser med Kina skulle i hög grad påverka allt detta.

För det andra välkomnar jag att han följer dessa linjer, eftersom jag inte tror på handelspolitiska skyddsinstrument utan mer på en fri marknad, med fri och rättvis konkurrens.

För det tredje undrar jag vad exakt som kommer att hända när kommissionens dubbelkontroll upphör – i slutet av 2008 tyckte jag kommissionsledamoten sa – med tanke på att Förenta staterna nyligen har infört mycket stränga importvillkor? Innebär detta en ännu stridare ström av produkter till EU:s marknad än vad som är fallet i dag?

Slutligen, herr kommissionsledamot, vill jag passa på att önska er, Renate och resten av era medarbetare en riktigt god jul och ett framgångsrikt nytt år.

  Harald Ettl, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Vad kommer 2008 att föra med sig för EU:s textilindustri? Säkerligen inte något bra. Kina har utvecklat världens mest aggressiva textilmakt och bara under 2006 köpte Kina 50 till 60 procent av de högteknologiska maskiner som producerats för ringspinnings-, väv- och vävnadssektorn. Därför kommer landets kapacitet snart att öka.

Europeiska detaljhandlare och tillverkare lägger inga order längre, utan väntar på bättre erbjudanden från Kina. Ytterligare konkurser är nära förestående. EU:s handelssatsning kommer att skapa ännu större problem för oss i andra sektorer, inte bara i textilsektorn.

Antalet produkter som vi erbjuds kommer givetvis att öka. Variationen av textilier kommer dock att minska. Om problemet ska kunna lösas måste ytterligare omstruktureringar av den europeiska industrin lindras mer effektivt i sociala termer. Bara ett fåtal nischade produkter kommer att kunna överleva.

Denna utveckling har dock ytterligare en dimension. I Kina är arbets- och lönevillkoren för textil-, klädes- och läderarbetare fortfarande mycket dåliga. Europeiska detaljhandlare och investerare sänker dessutom priserna i Kina. Trots Kinas konkurrensmässiga fördelar blir det svårt att överleva eftersom EU ger starkt stöd till den återstående europeiska textilindustrin. Snabba pengar drabbar alltid de små aktörerna negativt.

I egenskap av fackföreningsmedlem förväntar jag mig att idrottsekonomin bakom OS i Kina avslöjar hur Kinas kvinnliga arbetskraft har det där. I dag dör redan 350 till 400 personer varje dag i Kinas textilfabriker och upp till 100 skadar sina händer. Nio av tio kinesiska tillverkare bryter mot internationella arbetsnormer och till och med arbetsnormer som fastställts i den kinesiska lagstiftningen!

Affärerna går dock bra för oss i detaljhandeln. I egenskap av fackföreningsmedlem och vice ordförande i Internationella förbundet för textil-, kläd- och läderarbetare vill jag säga till er att det är sent, men dock inte för sent för oss att vidta sociala åtgärder.

  Ignasi Guardans Cambó, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag anser att alla anföranden vi lyssnar till har samma linje. Den senaste tiden har det verkligen varit få debatter där vi har hört folk från olika sidor av parlamentet som representerar olika politiska åsikter. Alla talar samma språk och har exakt samma mål.

Vi stöder, utan tvekan, frihandel och vi stöder den som en mycket tydlig princip. Det handlar därför inte om att skapa hinder. Det handlar om att se till att alla har samma spelregler. Vi måste acceptera att industrin på grund av flera orsaker befinner sig en prekär situation. Kina konkurrerar illojalt genom att införa hinder för marknadsinträde och genom att systematiskt och fortlöpande bryta mot immateriella och industriella materiella rättigheter. Andra orsaker är att importen inte kontrolleras och att växelkursen skiljer sig åt. Dessa faktorer, tillsammans med andra åtgärder från Kinas sida, påverkar inte bara textilindustrin utan också många andra områden inom vår handelsförbindelse. Industrin fortsätter att existera och försvara sig själv för att överleva och den ber inte om skydd, som kommissionsledamot Peter Mandelson mycket riktigt sa i sitt tal, som jag givetvis gratulerar honom till. Den ber inte om hinder utan den ber om att spelreglerna ska vara lika för alla och att den ska kunna spela på lika villkor.

Situationen kommer att ändras helt från och med årets slut. Kommissionen kan inte bara notera och observera, som om det vore fråga om ett meteorologiskt fenomen. Den har många vapen och verktyg till sitt förfogande, såsom importkontroll. Med dessa kan den se till att spelreglerna verkligen är lika. Den kan även använda de försvarsmekanismer den har till sitt förfogande.

  Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Kommissionsledamot Peter Mandelson vill, som en brittisk gentleman, gärna spela schack, men hans motpart, den kinesiske medspelaren, vill i själva verket spela ett helt annat spel, med helt andra regler.

Vi kan givetvis tala om övervakning, om kontroll av import från Kina, men låt oss inte glömma bort det som kallas för återexport, vilket innebär att Kina skickar vissa varor exempelvis till afrikanska länder. Samma varor kommer sedan till oss som afrikanska produkter fastän de egentligen är tillverkade i kinesiska fabriker belägna i dessa länder, eller helt enkelt är tillverkade i Kina.

Jag vill gärna rikta uppmärksamhet på en fråga som diskuteras alltför lite här, nämligen den artificiella undervärderingen av den kinesiska valutan. Denna undervärdering gör det uppenbart lättare för Kina att exportera varor till Europa. Detta är ett allvarligt problem.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka kommissionsledamot Peter Mandelson å det varmaste för hans tydliga argument. Jag hade redan läst om dem utförligt i europeisk press.

Nu till mitt bidrag. Framtiden för den europeiska textilbranschen mot bakgrund av uppsvinget i den kinesiska ekonomin står i fokus i denna debatt. Gång på gång visar sig unionen oförmögen att korrekt förutse Kinas utveckling. Orsaken till detta är unionens oförmåga att skapa en entydig handelspolicy. Europeiska Unionen är delad i två läger, ett nordligt och ett sydligt, både när det gäller kvoter för textilprodukter och handelsskyddsåtgärder.

Det är därför hög tid att medlemsstaterna lär sig att se längre än till sina egna intressen. Ett första steg i denna riktning är att det norra lägret inser att skyddande av den egna industrin mot piratkopiering och mot olagligt statligt stöd inte är detsamma som protektionism, och att effektiva skyddsinstrument krävs för att kunna utverka ett sådant skydd. Det sydliga lägret måste inse att Kinas uppsving har konsekvenser.

Unionen får inte ännu en gång vara oförberedd, som man var när multifiberavtalet löpte ut 2005. Europas industrier måste söka efter marknadsnischer i god tid. Möjligheten att införa kvoter är trots allt begränsad fram till slutet av 2008.

  Luca Romagnoli (NI). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Mot bakgrund av att samförståndsavtalet mellan EU och Kina löper ut inom kort, anser jag att de frågor som här tas upp tydligt uttrycker den befogade oro som finns i branschen och sektorn för både de tidigare och nuvarande konsekvenserna av importen – eller snarare invasionen av – kinesiska produkter till EU:s medlemsländer.

Vid flera tillfällen har jag framhållit det faktum – och jag är inte den enda som har gjort det – att verklig konkurrens och konkurrenskraft för våra produkter på den interna marknaden, i större utsträckning än på den externa marknaden, uppnår vi inte bara eller inte på bästa sätt med hjälp av kvoter, utan framför allt genom att skydda sektorn mot illojal konkurrens. Sådan konkurrens är orättvis därför att den baseras på avsevärt lägre kostnader och sämre produktionsförhållanden. Baserad på sådana kostnader är den kinesiska produktionens mervärde oproportionerligt, på grund av väl kända produktionsfaktorer som är oförenliga med dem som gäller på vår mycket mer civiliserade kontinent.

Hur skulle vi kunna konkurrera med tillverkning där kostnaderna är så mycket lägre, och där produkternas kvalitet nu i många fall är nästan likvärdig med europeiska produkter? Det är min åsikt att vi bara har ett alternativ, bara en lösning som kan återställa något av vad jag skulle kalla för rättvis handel och hållbar konkurrens: ett system för övervakning av kinesisk import bör, enligt min åsikt, baseras på kontroll av att produktionsförhållandena inte i betydande grad skiljer sig från de förhållanden som vår industri måste leva upp till. Vi kan kanske inte begära att kostnaden för arbetsskraft ska vara densamma, men vi kan kräva att varorna garanterat är producerade utan användning av barnarbete eller under förhållanden som är oacceptabla eller slavliknande, och att de produceras utan att orsaka stor skada på miljön, och med säkerställande av miljöskydd, konsumentskydd och certifierad kvalitet.

För att uppnå en ny balans bör en annan policy även tillämpas gentemot europeiska företag som flyttar ut sin tillverkning till länder utanför EU och ägnar sig åt illojal konkurrens i förhållande till företag som fortsätter att producera sina varor inom EU, eventuellt genom skatteåtgärder som motverkar de fördelar som dessa företag uppnår jämfört med företag som inte flyttar ut.

Ett område som också bör kontrolleras mer är återförsäljarsektorn i Europa, i varje fall med tanke på vad som pågår i Italien, där varuhandel som i själva verket är partihandel kamoufleras till detaljhandel.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). - (EL) Herr talman! Europeiska unionen uppmanas fortfarande att omarbeta sin strategi när det gäller den viktiga textil- och beklädnadsindustrin.

Grunddragen i en övergripande EU-strategi skulle kunna bestå av följande. För det första att garantera förbättrat tillträde för europeiska produkter på utländska marknader genom att uppnå största möjliga konvergens av importtullar på låga nivåer över hela världen och undanröja tullhinder.

För det andra att uppnå en effektiv tillämpning av ursprungsreglerna för import.

För det tredje att ge ett påtagligt stöd genom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till små och medelstora företag som påverkas av avregleringen. Jag anser att det skulle vara användbart att inrätta ett gemenskapsprogram för att stödja sektorn, särskilt i EU:s mindre gynnade regioner.

För det fjärde att garantera att det finns ett effektivt sätt att bekämpa piratkopiering med tanke på att textil- och beklädnadsindustrin svarar för mer än 50 procent av de upptäckta fallen.

För det femte att underhålla och förstärka de handelspolitiska skyddsåtgärder som är absolut nödvändiga för att kunna bekämpa den olagliga verksamhet som skadar konkurrensen.

För det sjätte att garantera att produkter som importeras till EU utsätts för liknande säkerhets- och konsumentskyddsregler.

När det gäller Kina är vi oroliga för tillämpningen av dubbelkontrollsystemet i stället för förlängningen av kvoterna av de tio produktkategorierna. I vilket fall ber vi kommissionen – vi ber er kommissionsledamot Peter Mandelson – att systemet ska tillämpas rigoröst och effektivt. Jag vill också påminna om de skydd som Europeiska unionen har rätt att ta till som en sista utväg.

Till sist vill jag påpeka att avregleringen av världshandelssystemet inte innebär någon tolerans för otillbörlig konkurrens, olaglig handelstaktik eller rubbning av den ekonomiska och sociala modellen.

  Joan Calabuig Rull (PSE). - (ES) Herr talman! Låt mig gratulera kommissionsledamoten till hans orubblighet och till avtalet som nåddes i oktober med Kina när det gäller dubbelkontrollsystemet av textilexport till Europeiska unionen.

Med tanke på att kvotsystemet försvinner detta år kommer avtalet att hjälpa, eller bör åtminstone hjälpa till att garantera att övergången till en fri marknad under hela 2008 genomförs korrekt. Detta är nödvändigt för europeiska tillverkningsföretag, som redan har haft stora utmaningar, vilket även tidigare talare påpekat. Industrin och myndigheterna kommer att behöva samarbeta för att noggrant övervaka utvecklingen av handelsmönster med Kina och förhindra en upprepning av händelserna 2005.

Vi beklagar dock att de kategorier som omfattades av avtalet från juni 2005 endast inkluderade åtta av de tio produkter som berördes av begränsningarna fram till den 31 december i år. På denna punkt skulle jag vilja be kommissionsledamoten att klargöra vilken strategi kommissionen kommer att använda för att övervaka de två produktkategorier som har uteslutits från det beslutade dubbelkontrollsystemet. Dessa två kategorier är bomullstyger och kökshanddukar.

Det råder ingen tvekan om att Europeiska unionen utöver detta avtal behöver fortsätta agera på andra områden för att kunna garantera att EU:s industri kan konkurrera under rättvisa och ömsesidiga villkor, till exempel med framsteg när det gäller ursprungsmärkning – trots de svårigheter som kommissionsledamoten påpekade – eller genom att främja arbetsvillkor, sociala villkor och miljövillkor vid förhandlingarna om handelsavtal.

Alla institutioner och affärsrörelser måste satsa på forskning och utveckling genom att använda de många möjligheter som erbjuds tack vare gemenskapens sjunde ramprogram. Vi behöver förutse förändringarna och samtidigt beakta effekterna av omstruktureringar genom att vidta de sociala åtgärder som behövs för att stödja arbetstagarna.

Slutligen vill jag välkomna den överenskommelse som uppnåddes vid det tionde toppmötet mellan Europeiska unionen och Kina, som kommissionsledamoten nämnde. Tack vare det kommer en högnivågrupp att upprättas för att tackla nyckelfrågor som handelsbalansunderskottet, svårigheterna att komma in på den kinesiska marknaden och immateriella rättigheter.

Detta är ytterligare ett steg i rätt riktning när det gäller att förbättra våra relationer med Kina och främja fördelaktiga förhållanden för båda parter.

  Johan Van Hecke (ALDE). – (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Finns det fortfarande en framtid för EU:s textilindustri? Svaret ligger i stor utsträckning hos Europeiska kommissionen. I Peking i förra månaden kritiserade kommissionsledamot Peter Mandelson den bristande säkerheten hos kinesiska produkter, den enorma mängden piratkopierade varor som strömmar in och dumpningen av kinesiska exportvaror. Mycket riktigt hotade han att lämna in ett klagomål till Världshandelsorganisationen. EU:s dagliga import från Kina uppgår till en halv miljard euro och åtta av tio piratkopierade varor som upptäcks kommer från Kina.

Förutom piratkopiering drabbas just nu EU:s textilindustri också av den svaga amerikanska dollarn. Den svaga dollarn intecknar inte bara vår export utan ger också länder som fortsättar att använda dollarn som sin valuta en artificiell fördel. Av en tillfällighet ligger samtliga dessa länder i huvudsak i Asien och inte lika mycket av en tillfällighet håller Kina fast vid dollarn. Detta är oacceptabelt för textilsektorn, som arbetar med stora volymer och små vinstmarginaler.

Vår industri kan inte och får inte falla offer för en stark europeisk valuta. Därför måste vi använda euron alltmer i våra handelsrelationer. Det var väl, har jag för mig, ett av skälen till att vi införde vår gemensamma valuta för fem år sedan.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE). – (PT) Konsekvenserna av globaliseringen inom EU gör produktionsföretagen till förlorare och företag som exporterar teknik till vinnare. Detta återspeglas tydligt i den inre sammanhållningen. I textilindustrins fall är det faktum att sektorn i huvudsak består av små och medelstora företag en nackdel på en marknad som utgör 6 procent av den totala världshandeln och har en beräknad omsättning på 566 miljarder euro. Dessutom drabbas många producerande områden av den ekonomiska omstruktureringens konsekvenser, vilket gör det svårt att uppnå hållbarhet i sektorn.

Produktionen i EU tvingas konkurrera med produktionen i andra länder som på konstgjord väg devalverar sin valuta, inte respekterar miljöskyddsreglerna, inte står för miljöskyddskostnaderna eller som ofta begår immaterialrättsliga intrång. Ännu allvarligare är att länderna, bortsett från att ha mycket lägre lönekostnader, inte tillämpar lika stränga arbetarskyddsåtgärder som i EU. Därför är det än mer brådskande att se till att Världshandelsorganisationens regler tillämpas. Kommissionen ska kunna övervaka importen och inte tillåta att de överdrifter som noterats i handeln med Kina när det gäller textilimport förbigås med tystnad, vilket tidigare har hänt.

Kommissionen måste vidta alla åtgärder som krävs för att skydda EU:s intressen inklusive om så behövs införa kvotering för Kina, och i så fall möjligtvis fram till slutet av 2008, inom Världshandelsorganisationens rättsliga ram. Kommissionen måste även insistera på total respekt för reglerna om fair play. EU:s producenter saknar incitamenten för forskning och utveckling och för att förbättra arbetsstyrkans kompetens. De har inte lämplig tillgång till externa marknader eller effektiva medel för att förhindra piratkopiering. Immateriella rättigheter är grundläggande för sektorns mervärde och måste till varje pris försvaras för att uppmuntra produktion med ett högre mervärde. Vi får heller inte glömma konsumentskyddet. Det är kommissionens uppgift att förhindra att produkter som kan vara skadliga inte hamnar i EU-medborgares hem.

  Stavros Arnaoutakis (PSE). - (EL) Herr talman! I Europeiska unionen och särskilt i Grekland består textilsektorn mest av små och medelstora företag. Många av dessa företag håller på att utvecklas i regionen. Europeiska unionen har en skyldighet att säkerställa sektorns livsduglighet innanför våra gränser och se till att vi skyddar våra affärsverksamheter mot otillbörlig konkurrens och olaglig handel.

Den europeiska textilsektorn måste bli mer konkurrenskraftig internationellt. Vi måste stödja åtgärder för moderniseringen av våra företag, innovation, forskning och utveckling. Självklart måste vi på allvar beakta att den 1 januari 2008 upphör övergångsperioden för importkvoter av textilprodukter från Kina. I ett större sammanhang och för EU-konsumenternas skull måste vi också se till att upprätthålla bindande regler om märkningen ”tillverkad i …” för textilprodukter och effektiv tillämpning av övervakningssystemet för import från tredjeländer.

  Anne Laperrouze (ALDE). – (FR) Herr talman! När jag talade om detta ämne i kammaren i juli 2005 sa jag att det vi skulle lära oss från textilkrisen skulle så småningom hjälpa oss att bibehålla och utveckla andra sektorer i EU:s ekonomi. Jag anser att vi har gjort vissa framsteg men inte särskilt många. Här står vi nu och ber fortfarande om mer forskning och utveckling och att kommissionen ska kontrollera att den immateriella upphovsrätten respekteras. Detta är avgörande faktorer men de är inte tillräckliga. Det får mig att tro att Världshandelsorganisationen och dess regler i stället för att vara en faktor som bidrar till handelns tillväxt och ekonomiska utveckling fungerar som en broms. Handel är uppenbarligen en källa för tillväxt men för att den ska kunna vara det måste den fungera i båda riktningarna. Textilfrågan visar i stället upp två grundläggande problem: frånvaron av en EU-industripolitik och frågan om EU:s intressen.

När det gäller EU:s intressen välkomnar jag med viss belåtenhet kommissionens meddelande ”Det europeiska intresset – För framgång i en globaliserad värld”, som offentliggjordes i början av oktober. Där står att vi måste se till ”att de har grundläggande regler som inte hindrar våra möjligheter att skydda våra intressen och slå vakt om våra höga krav när det gäller skydd för hälsa och säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd”. Vi kommer inte att tolerera att tredjeländer som vill verka i Europeiska unionen tänjer på de regler som tillämpas på den inre marknaden.

Jag anser, herr kommissionsledamot, att vi ska börja med att tillämpa dessa principer på textilindustrin.

  Ivo Belet (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans tydliga ingripande. Jag vill dock påpeka två saker för honom. Textilindustrin är inte bara viktig för Sydeuropa utan även för till exempel Belgien, som har en blomstrande textilindustri som sysselsätter 25 000 människor.

Jag vill påpeka för kommissionsledamoten att borttagandet av kvoter för de tio färdiga produkterna den 1 januari hotar att ge allvarliga återverkningar inte bara på de berörda sektorerna utan även på tidigare led. Ta till exempel jeanssektorn där en översvämning av kinesiska produkter, vare sig det blir till vrakpriser eller inte, direkt skulle påverka både tillverkare av denimmaterial och trådtillverkare. Därmed är självfallet förgreningarna mycket bredare än vad de kan verka vid första anblicken.

Min andra punkt är att ”övervakningssystemet” övervakar för närvarande endast volymen av antalet importerade varor. Det skulle vara mycket mera effektivt om övervakningen även utfördes utifrån priserna – och detta på förhand eller när licenser utfärdas. Endast så kan en verkligt proaktiv och förebyggande strategi bli möjlig.

Vi skulle också gärna vilja att kommissionsledamot Peter Mandelson svarade på när kommissionen tänker vidta åtgärder, eftersom det just nu är ganska förvirrat och vagt. Med andra ord hur stora importerna från Kina behöver bli och hur mycket priserna för dessa importer måste sjunka för att kommissionen faktiskt ska vidta åtgärder? Vi anser att det inte är mer än logiskt att vi får tydliga besked om detta i förväg.

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag håller med om de flesta åsikter som kommit till uttryck i debatten. Jag vill dock redan nu invända mot det som Bastiaan Belder sa om att vi inte har någon gemensam handelspolitik i EU och att medlemsstaterna är så splittrade att vi inte kan föra en politik för bland annat textilier.

Vår erfarenhet inom textilier visar bara alltför tydligt att vi faktiskt har en gemensam handelspolitik, som inneburit att vi har kunnat ena medlemsstater med olika hjärtefrågor och olika inriktningar, jämka samman deras åsikter och utforma en gemensam handelspolitik för textilier som konsekvent har följts. Det kan finnas skillnader i hur handelspolitiska skyddsinstrument används, men genom översyn och planerade reformer vill jag bygga upp ett nytt samförstånd och ny solidaritet bland medlemsstaterna om hur sådana instrument bör användas. Framför allt bör de användas i högre grad av små och medelstora företag, vilket jag vill lägga fram förslag om.

Vissa särskilda punkter har tagits upp, t.ex. det system för dubbelkontroll som ska användas under 2008. Kommissionen kommer att övervaka textilimporten från Kina i så nära realtid som är möjligt. Detta innefattar dubbelkontroll och annan övervakning som kommissionen har möjlighet att genomföra, t.ex. inom ramen för Taxud, som tillhandahåller handelsuppgifter på grundval av faktisk handel. Om det skulle blir en plötslig anstormning av kinesiska textilier är kommissionen redo att använda alla instrument som står till dess förfogande, om situationen kräver det.

Jag vill dock understryka att 2005 års avtal var ett engångsavtal och att kommissionen inte har för avsikt att föreslå att de överenskomna nivåerna ska förlängas. Kommissionen har ingenting emot ökad handel i sig och en ökning kan också väntas. Om ökningen antar sådana proportioner att åtgärder krävs kommer dock dessa att baseras på befintliga krav och kriterier. Vi är beroende av att kunna dela ansvaret med Kina för att övergången ska gå smidigt. Kina är väl medvetet om att det inte ligger i dess intressen att händelserna under 2005 upprepas. Vi är också beroende av att näringsidkarna har ett egenintresse av att undvika en återgång till 2005. Textilier ingår nu i samma kategori som övriga produkter, och de vanliga instrumenten, inbegripet handelspolitiska skyddsinstrument, gäller därför, med de vanliga standarderna.

Frågan om EU-stöd till textilindustrin har tagits upp. Jag vill säga två saker om detta. På EU-nivå har kommissionen inom ramen för sjätte ramprogrammet anslagit över 70 miljoner euro till forskning och utveckling i projekt som handlar om textilier och beklädnad. Två förslag till innovationsprojekt har också beviljats stöd inom ramen för initiativet Europe Innova.

Beträffande Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter så är denna öppen för textilsektorn precis som för andra sektorer. Hittills har åtta formella ansökningar om stöd från denna fond lämnats in, varav fyra har anknytning till textilier. Ingen av ansökningarna har dock godkänts av budgetmyndigheten ännu, utan behandlas fortfarande av kommissionens avdelningar.

Till sist vill jag återgå till frågan om Europa–Medelhavsområdet, som Robert Sturdy tog upp. Kommissionen har inrättat en formell Europa–Medelhavsdialog om textil- och beklädnadsindustrins framtid, för att fastställa gemensamma strategier för att förbättra industrins konkurrenskraft i Europa–Medelhavsområdet. Dialogens syfte är att sammanföra Europa–Medelhavsländerna och kandidatländerna för att försöka finna gemensamma lösningar för att förbättra deras konkurrenskraft. Jag ser fram emot de förslag som blir resultatet av denna dialog.

  Talmannen. − Jag har fått in sex resolutionsförslag som lämnats in i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen⁽¹⁾.

Debatten är avslutad.

Omröstningen äger rum i dag klockan 11.30.