Показалец 
 Назад 
 Напред 
 Пълен текст 
Процедура : 2006/0246(COD)
Етапи на разглеждане в заседание
Етапи на разглеждане на документа : A6-0406/2007

Внесени текстове :

A6-0406/2007

Разисквания :

PV 14/01/2008 - 18
CRE 14/01/2008 - 18

Гласувания :

PV 15/01/2008 - 8.5
Обяснение на вота

Приети текстове :

P6_TA(2008)0005

Пълен протокол на разискванията
Понеделник, 14 януари 2008 г. - Страсбург Редактирана версия

18. Износ и внос на опасни химични вещества (разискване)
Протокол
MPphoto
 
 

  Presidente. − L'ordine del giorno reca la relazione dell'on. Johannes Blokland, a nome della commissione per l'ambiente, la sanità pubblica e la sicurezza alimentare, sulla proposta di regolamento del Parlamento europeo e del Consiglio sull'esportazione e importazione di prodotti chimici pericolosi (COM(2006)0745 - C6-0439/2006 - 2006/0246(COD) (A6-0406/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Σταύρος Δήμας, Μέλος της Επιτροπής. − Κυρία Πρόεδρε, αξιότιμα μέλη του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου, θα ήθελα πρώτα να ευχαριστήσω και να συγχαρώ το Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο και ιδιαίτερα τον εισηγητή κ. Blokland, τους σκιώδεις εισηγητές και την Επιτροπή Περιβάλλοντος, Δημόσιας Υγεία και Ασφάλειας των Τροφίμων, όπως επίσης και την κ. Mann και την Επιτροπή Βιομηχανίας, Έρευνας και Ενέργειας για τις εξαιρετικές εκθέσεις τους και τη γνώμη που διατυπώθηκε κατά τη διάρκεια της πρώτης ανάγνωσης.

Την τελευταία 30ετία οι πολιτικές και η νομοθεσία της Ευρωπαϊκής Ένωσης για την προστασία της δημόσιας υγείας και του περιβάλλοντος επέφεραν σημαντική πρόοδο στη μείωση των κινδύνων από τις χημικές ουσίες, όχι μόνο στην Ευρωπαϊκή Ένωση αλλά και σε παγκόσμια κλίμακα. Η Ευρωπαϊκή Ένωση, ανέκαθεν, υπήρξε σημαντικός εταίρος σε διεθνείς συμβάσεις μεταξύ των οποίων και η Σύμβαση του Ρότερνταμ σχετικά με τη διαδικασία συγκατάθεσης για ορισμένα επικίνδυνα χημικά προϊόντα και φυτοφάρμακα στο διεθνές εμπόριο. Με τον κανονισμό 304/2003 του Ευρωπαϊκού Κοινοβουλίου και του Συμβουλίου για τις εισαγωγές και εξαγωγές επικίνδυνων χημικών προϊόντων, εφαρμόζεται η Σύμβαση του Ρότερνταμ στο εσωτερικό της Κοινότητας. Σε πολλά σημεία ο κανονισμός δεν περιορίζεται στις διατάξεις της Σύμβασης του Ρότερνταμ, αλλά προχωρεί περισσότερο προσφέροντας υψηλότερο επίπεδο προστασίας για τις χώρες που εισάγουν χημικά προϊόντα.

Με απόφασή του στις 10 Ιανουαρίου 2006 το Δικαστήριο των Ευρωπαϊκών Κοινοτήτων ακύρωσε τον κανονισμό 304 του 2003 κρίνοντας ότι θα έπρεπε να στηρίζεται σε διπλή νομική βάση. Στο άρθρο 133 και στο άρθρο 175, παράγραφος 1 της Συνθήκης. Κατόπιν αυτού, σκοπός της παρούσας πρότασης είναι η υιοθέτηση νέου κανονισμού που θα στηρίζεται στη διπλή αυτή νομική βάση που προανέφερα. Ταυτόχρονα η Επιτροπή, με βάση έκθεσή της για την έως σήμερα εμπειρία εφαρμογής των σχετικών διαδικασιών, έχει προτείνει ορισμένες τεχνικές τροποποιήσεις στις διατάξεις του κανονισμού. Η έκθεση αυτή υποβλήθηκε στο Ευρωπαϊκό Κοινοβούλιο και το Συμβούλιο παράλληλα με την παρούσα πρόταση. Οι κυριότερες τροποποιήσεις του κανονισμού τις οποίες πρότεινε η Επιτροπή είναι οι εξής:

Πρώτον, προτείνονται περιορισμένες εξαιρέσεις από την κεντρική προϋπόθεση της ρητής συγκατάθεσης στις χώρες εισαγωγής πριν από την εξαγωγή. Οι εξαιρέσεις εφαρμόζονται μόνον εφόσον, παρά τις εύλογες προσπάθειες της Επιτροπής και της εθνικής αρχή που έχει ορίσει η χώρα εξαγωγής, δεν υπάρξει ανταπόκριση στο αίτημα και εφόσον πληρούνται ορισμένες προϋποθέσεις. Με τις εξαιρέσεις αυτές επιδιώκεται να υπάρξει κάποια ευελιξία, ενώ ταυτόχρονα διατηρείται υψηλό το επίπεδο προστασίας, υψηλότερο και εκείνου που παρέχει η Σύμβαση του Ρότερνταμ.

Δεύτερον, προτείνεται εξαίρεση από την προϋπόθεση της ρητής συγκατάθεσης στις περιπτώσεις εξαγωγής χημικών ουσιών σε χώρες του ΟΟΣΑ, εφόσον πληρούνται ορισμένες προϋποθέσεις.

Τρίτον, αποσαφηνίζονται οι κανόνες που αφορούν τη διάρκεια ισχύος των ρητών συγκαταθέσεων. Επίσης επανεξετάζονται σε τακτά διαστήματα οι ρητές συγκαταθέσεις, καθώς και οι περιπτώσεις αποδοχής εναλλακτικών αποδεικτικών στοιχείων.

Τέταρτον, θεσπίζονται διαδικασίες και μέσα για τη διευκόλυνση της πρόσβασης των τελωνειακών αρχών στις πληροφορίες, επειδή στα περισσότερα κράτη μέλη οι αρχές αυτές παίζουν κύριο ρόλο στη διασφάλιση της συμμόρφωσης προς τον κανονισμό, ιδιαίτερα όσον αφορά στον έλεγχο των εξαγωγών.

Κυρία Πρόεδρε, εκφράζω την ικανοποίησή μου για τις προσπάθειες όλων μας ώστε να πετύχουμε συμφωνία σε πρώτη ανάγνωση σχετικά με τον παρόντα κανονισμό. Η Ευρωπαϊκή Επιτροπή μπορεί να αποδεχθεί τη συμβιβαστική δέσμη προτάσεων ώστε να καταλήξουμε σε συμφωνία σε πρώτη ανάγνωση.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland, Rapporteur. − Voorzitter, het is met genoegen dat ik als rapporteur voor de import en export van chemische stoffen hier kan zeggen dat we een goed resultaat hebben bereikt in eerste lezing. Eenieder die hieraan meegewerkt heeft, wil ik daarvoor bedanken. Ik denk dan in het bijzonder aan het secretariaat van de Milieucommissie en de schaduwrapporteurs en hun medewerkers die mij voortreffelijk terzijde stonden. De goede samenwerking met de Raad, met name met het Portugees voorzitterschap, en de Europese Commissie heb ik zeer gewaardeerd.

Het was een technisch gecompliceerd voorstel, waarbij soms de discussie hoog opliep over de vraag wat nu het beste was voor het milieu. Mijns inziens is het belangrijkste wat we bereikt hebben, dat door middel van deze nieuwe verordening ethisch verantwoord wordt omgegaan met de handel in gevaarlijke chemische stoffen.

Hierbij hebben we vooral uit willen gaan van het principe dat ook wel bekendstaat als de gulden regel: "wat gij niet wilt dat u geschiedt, doe dat ook een ander niet". Hoewel dit al een oud principe is, wat we in de bijbel, maar ook in andere religies tegenkomen, heeft dit onderdeel tot de nodige discussies geleid.

In het oorspronkelijke voorstel van de Commissie stond namelijk een wel érg ruime regeling voor het met stilzwijgende toestemming laten doorgaan van exporten van gevaarlijke chemische stoffen. Dit werd voorgesteld, terwijl het met name voor ontwikkelingslanden van belang is dat volledig duidelijk is wat er geïmporteerd wordt. We spreken hier tenslotte over stoffen die in de Europese Unie verboden of streng beperkt zijn. Ik ben van mening dat we er in het bereikte akkoord goed zijn uitgekomen. Dit betekent dat de bescherming en de bewustwording van ontwikkelingslanden gewaarborgd blijft als het gaat om gevaarlijke stoffen.

Voorzitter, met deze nieuwe verordening wordt het mondiale Verdrag van Rotterdam, dat in 1998 getekend, maar vanaf 2004 officieel van kracht is, op een goede wijze geïmplementeerd. Ik kan daarom ook iedereen van harte aanbevelen om morgen vóór het met de Raad bereikte akkoord te stemmen.

Tenslotte Voorzitter, wil ik er nog wel voor pleiten dat door de Raad en de Commissie het maximale gedaan wordt om de stoffenlijst van het Verdrag van Rotterdam uit te breiden. Op dit moment staan er zo'n veertig stoffen op de lijst van dat verdrag. Er staan wel zeker 200 stoffen op de nominatie om beoordeeld en eventueel toegevoegd te worden aan die lijst. Ter bescherming van met name de ontwikkelingslanden moet er met de andere stoffen voortvarend aan de slag worden gegaan.

 
  
MPphoto
 
 

  Erika Mann, Verfasserin der Stellungnahme des mitberatenden Ausschusses für Industrie, Forschung und Energie. − Frau Präsidentin! Ich möchte besonders dem Berichterstatter und der Kommission, und natürlich auch dem Rat, herzlich danken. Wir haben hier einen guten Bericht vorliegen. Wir vom Industrieausschuss hatten besonderen Wert darauf gelegt, dass wir eine vernünftige Regelung bekommen, bei der Import und Export von gefährlichen Chemikalien in vernünftiger und rechtslogischer Form international geregelt werden, und zwar so verständlich, dass die importierenden Länder kapieren, was wir denn in der Europäischen Union wollen. Das war ja das Hauptproblem, dass wir da nette Sachen draufstehen hatten, gefährliche Sachen draufstehen hatten, aber keiner begriff, worum es denn eigentlich ging, was wir denn zusätzlich nun noch in Ergänzung der internationalen Liste da draufgestellt hatten.

Wir haben mit dem Vorschlag hier eine gute Regelung, die jetzt hoffentlich auch international begriffen werden kann, so dass sie dann auch angewandt wird. Was nicht verstanden wird, macht natürlich auch nicht besonders viel Sinn. Das kann dann noch so gefährlich sein; wenn es nicht begriffen wird, dann funktioniert es trotzdem nicht.

Wir sind zufrieden von Seiten des Industrieausschusses, und ich würde gerne dem Berichterstatter, Herrn Blokland, ganz ausdrücklich danken, dass er so hartnäckig und so vernünftig verhandelt hat, dass wir einen guten Kompromiss hinbekommen haben. Ich würde darum bitten, die Liste jetzt nicht schon wieder sofort ergänzen zu wollen, sondern jetzt erst einmal das zu erproben, was wir vorliegen haben, damit wir dann auch tatsächlich einen Rechtsbestand haben, der funktioniert.

 
  
MPphoto
 
 

  Frieda Brepoels, namens de PPE-DE-Fractie. – Voorzitter, commissaris, beste collega's, de voorliggende verordening betreft zoals u weet een zeer technisch dossier. Vandaar dat er oorspronkelijk ook geen debat was voorzien, maar nu we toch de mogelijkheid hebben om ons standpunt te vertolken, wil ik namens de PPE-DE-Fractie ook kort iets kwijt.

Ik ben ook heel blij dat we na enkele informele gesprekken met de Raad en de Commissie tot een akkoord zijn gekomen in eerste lezing. Dit was inderdaad alleen maar mogelijk dankzij de inzet en de openheid van onze rapporteur die bereid was naar alle partijen te luisteren. Ik dank natuurlijk ook de Commissie en de Raad voor hun inbreng.

Nu, de bestaande verordening die de import en export van bepaalde gevaarlijke chemische stoffen regelt, heeft inderdaad naast de dubbele rechtsbasis - artikel 133 en artikel 175, lid 1 -, en enkele technische wijzigingen, vooral aandacht - zoals de rapporteur ook al gezegd heeft - voor de gewijzigde procedure voor de expliciete toestemming, die geregeld wordt in artikel 13. Met name rond dat punt heeft de discussie zich vooral toegespitst tijdens de informele gesprekken.

Ik ben ervan overtuigd dat er in sommige gevallen een grotere flexibiliteit is aangewezen om niet alleen de exportbelangen van Europese bedrijven veilig te stellen, maar tevens de hoogste bescherming van milieu en volksgezondheid te garanderen voor alle betrokken partijen. Zo zullen inderdaad bepaalde gevaarlijke chemicaliën nog geëxporteerd kunnen worden zonder expliciete toestemming of instemming, maar onder heel strikte voorwaarden.

Ik denk dat de formulering in het akkoord ervoor zorgt dat een veilige export van stoffen gegarandeerd en zelfs versterkt is. Dit laatste werd inderdaad bereikt door de schrapping van een deel van de originele tekst van de Commissie. Als schaduwrapporteur van de PPE-DE ben ik er dan ook van overtuigd dat we samen met de Raad en de Commissie een goed, evenwichtig en haalbaar compromis hebben bereikt. Ik hoop dat de collega's het morgen ook allemaal goedkeuren.

 
  
MPphoto
 
 

  Gyula Hegyi, on behalf of the PSE Group. – Madam President, first of all I would like to welcome the report and of course I welcome the implementation of the Rotterdam Convention, which is an important international convention on the ban of several dangerous chemicals.

The topic is not unknown to me. I worked as the shadow rapporteur of the PSE Group on the restriction of several chemicals, including the ban of PFOS and the export ban on mercury, and now I and my colleagues are working on the restriction of ammonium nitrate and other substances. We had good cooperation on these issues with my colleague Mr Blokland.

We have to understand that a European-level ban is sometimes not enough. For instance, DDT and lindane have been banned in the EU for many years but their presence can still be detected in the blood of our citizens. Following the European ban on certain chemicals, it frequently happens that several multinational companies produce and sell the banned chemicals in non-EU countries, especially in the Third World. Then the banned chemicals easily return in imported products and they are also present as environmental pollutants in oceans, seas, rivers and air. The export ban on mercury, fully supported by this House, showed us the right reaction. The same treatment is needed for other dangerous chemicals as well.

I underline the importance of the international chemical conventions – the Rotterdam Convention, the Stockholm Convention and the SAICM – as only these instruments can lead to an international solution to the problems caused by chemicals.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis, on behalf of the ALDE Group. – Madam President, I also wish to congratulate Mr Blokland for an excellent report and for the admirably skilful way with which he has handled all the procedural issues concerned with this important report. Additionally, I wish to thank him for the respect and attention he has shown to all shadow rapporteurs. The Commission proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council concerning the export and import of dangerous chemicals, enriched with the compromise joint amendments by almost all the parliamentary groups, will present a set of adequate and much-needed rules which will most likely provide protection of public health and of the environment at a high level. The serious problems caused by unscrupulous international merchants of toxic substances are well known and feared, and it is very much hoped that the implementation of the Commission’s proposal will assist in helping developing nations to counter the serious hazards to the well-being of their citizens and to our environment.

Apart from the substance of this piece of legislation, it is also noteworthy that it demonstrates to some extent the usefulness of the Court of Justice decision concerning action of the Commission against the Council and the European Parliament. At the same time, it raises questions as to why such actions had to be taken in the first place, and why the three core institutions of the EU could not find ways of agreeing amicably and without the need to resort to court deliberations. Such action inevitably brought about delay, was expensive and may have caused a certain amount of avoidable interinstitutional animosity. Nonetheless, it has happened, and it must now be put behind us – although it must perhaps guide all of us to perhaps take wiser decisions in the future and avoid court actions as much as possible.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Fru ordförande! Jag vill tacka Johannes Blokland för det utmärkta samarbete vi har haft i hela processen. Det är tio år sedan Rotterdamkonventionen skrevs under, då man sa att det skulle krävas skriftligt godkännande i förväg för export av farliga kemikalier. Det handlar ju inte om vilka kemikalier som helst, utan i förteckningen över kemikalier ingår de mest farliga kemikalierna som människan använder på jorden i dag. Det har alltså tagit tio år. En orsak till det är den gamla kommissionens envisa inställning att det enbart rörde sig om en handelsfråga. Jag tackar Stavros Dimas för att vi nu har fått en lämplig rättslig grund så att vi kan komma vidare.

Inte heller med rådet har det alltid varit lätt att förhandla. Jag blev chockad när ordförandeskapet tyckte att man under långa tider ska exportera livsfarliga, inom EU i praktiken förbjudna kemikalier, till andra länder utan förtida samtycke. Orsaken till detta var att rådet inte ville att europeisk industri ska drabbas av konkurrensnackdelar. Den verkliga konkurrensnackdelen för vår industri vore emellertid om den var tvungen att riskera hälsa, miljö och internationell rätt för att överleva. Det är absurt att påstå att vi måste bryta mot internationella konventioner bara för att andra inte följer regler och normer. Då kan man lika säga att EU ska exportera illegalt knark, för annars gör maffian det.

Jag är glad att vi till slut kom överens och slutligen täpper till kryphålet för icke godkända exporter. Vi har nu en lagstiftning som inte enbart omfattar konventionskemikalierna utan som även innehåller krav på andra kemikalier som är kraftigt begränsade i EU. Dessa måste nu utvärderas av kompetenta myndigheter ur hälso- och miljösynpunkt före export. Det är bra att tiden för undantag har minskat från 36 till 12 månader. Det är även bra att kemikalier i produkter omfattas. Till slut får vi en lagstiftning som är acceptabel och förbättrar kommissionens förslag men hade kunnat vara ännu bättre om folkhälsa och miljö fick råda över företagens intressen, vilket ju är den enda hållbara ekonomiska modellen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). – Frau Präsidentin! Auch meinen Dank an Herrn Blokland. Ich freue mich, dass das Europäische Parlament noch das Ruder herumgerissen hat und das größte Schlupfloch geschlossen worden ist. Wir wissen, in den so genannten Drittweltländern kommt es jährlich zu mehr als 1,5 Millionen Vergiftungen und zu fast 30 000 Todesfällen. Es wäre verheerend gewesen, wenn sich der Vorschlag der Kommission durchgesetzt hätte, dass gefährliche Chemikalien ohne Einverständnis der importierenden Länder hätten ausgeführt werden können, wenn innerhalb von 90 Tagen keine Antwort erfolgt wäre.

Es wäre auch ein sehr fragwürdiges Verständnis von Umwelt- und Gesundheitsschutz, das wir da exportieren würden, wenn wir einerseits mit der derzeit laufenden neuen Pestizidzulassung Meilensteine für mehr Sicherheit setzen, andererseits aber beim Export das genaue krasse Gegenteil tun. Die EU muss ein hohes Schutzniveau nicht nur vor der eigenen Haustür sichern, sondern auch im Rest der Welt vertreten, und diese widersinnige Aufweichung der Exportregeln hätte die EU unglaubwürdig gemacht.

Aber wir brauchen auch mehr Transparenz bei Chemikalien- und Pestizidexporten. Da muss besser offengelegt werden, welche Mengen denn von den EU-Mitgliedstaaten exportiert werden. Es geht immerhin um den Handel mit zum Teil verbotenen Materialien, und hier brauchen wir in den EU-Mitgliedstaaten maximale Transparenz. Von daher brauchen wir hier auch mehr Information über die Mengen sowie darüber, aus welchen Mitgliedstaaten die Materialien stammen.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE). – Madam President, as we are new to this procedure – and, having looked around, everybody else present has spoken – does that mean I can have five minutes myself? I assume I can have at least two, which was the time taken off our side to allow the ‘catch-the-eye’ procedure. It is a matter we need to clarify.

I stand to support colleagues on this important regulation, which is on its second trip through the committees and these houses, because of a Court of Justice ruling 12 months ago that it should have been a dual legal base originally.

The main point I want to speak on under the ‘catch-the-eye’ procedure is my general concern about legal bases and the trouble we have been running into here, not just with this piece of legislation but also with others. A lot of time is spent, at committee level as well as plenary, in debating amendments in relation to single versus dual legal bases and different views.

I think it is time that this Parliament took stock of exactly the procedures we arrive at – different legal bases – because, often, dual legal bases are proposed to us or are proposed at Council coming back to us before a common position is reached for what I would call sloppy legislating reasons, because the larger the EU gets – 27 Member States now and growing, and I welcome that – the harder it is to be tidy in our legislation. We really must look at what we are doing in this area. So it is interesting that the reverse is true here. In fact, the Court of Justice has said that we need a dual legal base in this particular area rather than the single legal base, which normally makes life much easier – if we can keep to a single legal base – because very often dual legal bases have been lawyers’ charters.

I wonder whether the Commissioner could indicate what exactly the challenge to the Court of Justice was in relation to the single legal base, who took it, and if he could give us more information on why the Court of Justice itself determined, if you like, on a dual legal base. They have given us time to go through the procedure again and have maintained the effects of the regulation until we readopt it, as it were, and I very much welcome the fact that it looks like we are going to have a first reading agreement because of all the cooperation all round. The Commissioner’s views on that and on the whole saga of the legal base that has us here a second time would be very welcome.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − Le ho lasciato il tempo in più, come l'ho lasciato anche ad altri, perché era chiaro che questi cinque minuti erano meno, visto che c'erano meno parlamentari, però solo in questo caso.

 
  
MPphoto
 
 

  Σταύρος Δήμας, Μέλος της Επιτροπής. − Κυρία Πρόεδρε, ευχαριστώ όλους τους ομιλητές για τις θετικές παρεμβάσεις τους.

Αναγνωρίζω πλήρως και συμμερίζομαι την επιδίωξη του Κοινοβουλίου για μια υψηλού επιπέδου προστασία της ανθρώπινης υγείας και του περιβάλλοντος, ιδιαίτερα σε όσες χώρες δεν διαθέτουν την αναγκαία υποδομή και ικανότητα να διαχειρίζονται σωστά τις επικίνδυνες χημικές ουσίες.

Συντάσσομαι, επίσης, πλήρως με την άποψη ότι η Ευρωπαϊκή Κοινότητα θα πρέπει να διαδραματίσει πρωταγωνιστικό ρόλο στη θέσπιση κοινοτικού νομικού πλαισίου, το οποίο θα διασφαλίζει υψηλό επίπεδο προστασίας. Σε πολλά σημεία ο κανονισμός δεν περιορίζεται στις διατάξεις της Σύμβασης του Ρότερνταμ, αλλά θεσπίζει προϋποθέσεις εφαρμογής που προσφέρουν υψηλό επίπεδο προστασίας για όλες τις χώρες του κόσμου και όχι μόνο για τα μέρη της Σύμβασης.

Είμαι πεπεισμένος ότι το παράδειγμα αυτό θα ενθαρρύνει και άλλες χώρες να ακολουθήσουν και να προσχωρήσουν στη Σύμβαση. Η Επιτροπή θα καταβάλει κάθε δυνατή προσπάθεια να στηρίξει τη Σύμβαση του Ρότερνταμ, ώστε να επιτευχθούν οι στόχοι αυτοί.

Ανταποκρινόμενοι στις ανησυχίες σχετικά με το αρσενικό και τον υδράργυρο, η Επιτροπή θα ήθελε να τονίσει ότι, σύμφωνα με το άρθρο 22, παράγραφος 3 του Κανονισμού 304 του 2003, αν το μεταλλικό αρσενικό απαγορευθεί ή υπαχθεί σε αυστηρό περιορισμό στην Κοινότητα, τότε θα κατατεθεί πρόταση για την προσαρμογή του σχετικού παραρτήματος. Επί πλέον, υπενθυμίζει ότι βρίσκονται σε εξέλιξη εργασίες στο Συμβούλιο και το Κοινοβούλιο σχετικά με πρόταση για απαγόρευση των εξαγωγών υδραργύρου σε χώρες εκτός της Κοινότητας, απαγόρευση η οποία, εφόσον ισχύσει, υπερκαλύπτει την απαίτηση συγκατάθεσης που επιβάλλουν η Σύμβαση του Ρότερνταμ και ο κοινοτικός κανονισμός εφαρμογής της.

Για άλλη μια φορά ευχαριστώ τον εισηγητή και τους σκιώδεις εισηγητές για τις προσπάθειες που κατέβαλαν και το εξαίρετο έργο τους, ιδιαίτερα δε τον κ. Blokland. Η Επιτροπή είναι ιδιαίτερα ικανοποιημένη από το αποτέλεσμα των διαπραγματεύσεων και θεωρεί αποδεκτές όλες τις προτεινόμενες συμβιβαστικές τροπολογίες.

Σχετικά με τη διπλή νομική βάση, πράγματι, θα ήταν πολύ ευκολότερο και απλούστερο εάν έχουμε μία μόνο νομική βάση, αλλά γνωρίζετε το πρόβλημα το οποίο δημιουργείται σε πολλές περιπτώσεις, εδώ έχουμε –εάν θυμάμαι καλά-τα άρθρα 133 με 175 σε άλλες περιπτώσεις -τις πιο πολλές- έχουμε τα άρθρα 95 με 175. Βεβαίως, πάντοτε εμείς όταν προτείνουμε μια νομική βάση, στηριζόμαστε στη γνωμοδότηση της Νομικής μας Υπηρεσίας. Εδώ, προδήλως, είχαμε –όπως είπα προηγουμένως- το θέμα του εμπορίου και του περιβάλλοντος και αυτό προκάλεσε την απόφαση του Ευρωπαϊκού Δικαστηρίου σχετικά με τη διπλή νομική βάση.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland, Rapporteur. − Voorzitter, door mevrouw Doyle en de heer Matsakis is het probleem van de rechtsgrondslag ter sprake gebracht en commissaris Dimas, die ik ook hartelijk wil danken voor zijn antwoord, is daar ook al een beetje op ingegaan.

Het probleem was indertijd, toen ik rapporteur was, dat ik het Raadsvoorzitterschap op bezoek kreeg en het Raadsvoorzitterschap zei: "We hebben in de Raad unaniem grote problemen met de rechtsgrondslag "handel"; wij willen er op advies van onze Juridische Dienst "milieu" van maken".

Het Europees Parlement heeft de Juridische Dienst van het Parlement geraadpleegd, en ook onze Juridische Dienst was er absoluut van overtuigd dat de rechtsgrondslag niet "handel" mocht zijn, maar "milieu" moest worden. Op grond daarvan zijn we toen - vrijwel in unanimiteit, in ieder geval in de Raad - tot deze conclusie gekomen.

Het zou inderdaad beter zijn geweest als we dit probleem vervolgens niet aan het Hof hadden voorgelegd, maar met de commissaris, met het Raadsvoorzitterschap en met het Parlement om de tafel waren gaan zitten om dit probleem politiek op te lossen. Wat is er nu gebeurd? Ja, gelukkig is de verordening van kracht geworden. Het heeft gewerkt; de Raad had er haast mee, het Parlement had er haast mee. Maar er is een hele discussie geweest, en die heeft er uiteindelijk toe geleid dat iedereen ongelijk heeft gekregen: de Commissie, de Raad én het Parlement.

Het Hof heeft een soort Salomonsoordeel geveld en heeft gezegd: dubbele rechtsgrondslag, terwijl Raad en Parlement ervan uitgingen dat dat niet zou kunnen, dat dat onmogelijk was. In zo'n situatie zit je dan met het punt dat we allemaal ongelijk krijgen, dat het jaren vertraging kost. Gelukkig niet ten nadele van de ontwikkelingslanden, want het werk is gewoon doorgegaan.

Maar goed, we hebben ons hiermee een tijd lang kunnen bezighouden. Ik denk dat we in het vervolg met elkaar deze problemen moeten voorkomen. Toen commissaris Dimas zijn kennismakingsgesprek met de Milieucommissie van het Parlement had, hebben we dit probleem ook bij hem aangekaart.

We hebben het probleem in de drie hoorzittingen ook aangekaart bij commissaris Verheugen en bij de voorzitter van de Commissie, de heer Barroso. We hebben daar toen toch stellig de indruk gekregen dat het niet zozeer een beslissing van de Europese Commissie was om naar het Hof te stappen, maar van de Juridische Dienst. Ik denk dat het voortaan niet meer aan de juristen, maar aan de politici moet worden overgelaten om dit probleem op te lossen.

 
  
MPphoto
 
 

  Presidente. − La discussione è chiusa.

La votazione si svolgerà domani martedì 15 gennaio 2008.

Dichiarazioni scritte (articolo 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), în scris. – Propunerea de regulament privind exportul şi importul de substanţe periculoase îmbunătăţeşte modalitatea de utilizare a produşilor chimici astfel încât sănătatea populaţiei şi a mediului să fie mai eficient protejate. Se are astfel în vedere încurajarea răspunderii comune pe care o au exportatorii şi importatorii şi sprijinirea eforturilor acestora de cooperare în vederea asigurării unui control asupra circulaţiei internaţionale a produselor chimice periculoase. Noul regulament amendează definiţia exportatorului prin includerea persoanelor care exportă aceste substanţe chimice din Uniunea Europeană, dar care nu sunt stabilite pe teritoriul Uniunii, asigurând astfel un control efectiv şi supravegherea eficientă a fluxului de substanţe chimice periculoase.

De asemenea, procedura de consimţământ prealabil, cunoscută sub denumirea de PIC, pentru care anumite substanţe chimice necesită autorizare explicită din partea ţării importatoare, ajută ţările participante la schimburile comerciale să fie mai bine informate despre substanţele chimice periculoase care au fost interzise din considerente de mediu şi sănătate publică şi care pot intra pe teritoriul naţional al ţărilor importatoare. Cu toate acestea, procedura PIC nu reprezintă un substitut la controlul eficient şi robust al graniţelor naţionale, iar statele membre trebuie să coopereze pentru a asigura un management eficient al circulaţiei acestor produse periculoase pe teritoriul naţional.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Seeber (PPE-DE), schriftlich. – Mit der neuen Verordnung über die Einfuhr bestimmter gefährlicher Chemikalien und Pestizide wurden nun sinnvolle technische Änderungen zu diesem Verfahren eingeführt. In der Vergangenheit war der internationale Austausch durch administrative Hürden immer wieder ins Stocken geraten. Grund dafür war hauptsächlich die "ausdrückliche Zustimmung" des importierenden Staates, die zur Einfuhr nötig war. Es besteht kein Zweifel darüber, dass eine solche Zustimmung gerade bei potentiell gefährlichen Substanzen unbedingt erforderlich ist und auch weiterhin beibehalten werden muss.

Denn schließlich ist das Subsidiaritätsprinzip ein Grundpfeiler der Union und die Staaten sollten auch in Zukunft selbst bestimmen können, welche möglichen Gefahrengüter ihre Grenzen passieren.

Im Sinne des freien Handels sollte jedoch eine gewisse Flexibilität erhalten bleiben.

Durch etwas größeren Handlungsspielraum kann auch leichter verhindert werden, dass Länder, deren diesbezügliche Einfuhrüberwachungssysteme noch nicht ausreichend ausgebildet sind, von weniger kontrollierten Exporteuren übervorteilt werden. Der aktuelle Kompromiss trägt diesen Überlegungen Rechnung und garantiert sowohl verantwortungsvollen Umgang mit potentiell gefährlichen Chemikalien als auch den nötigen Handlungsspielraum, um den internationalen Warenaustausch weiterhin reibungslos aufrecht zu erhalten.

 
Правна информация - Политика за поверителност