Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2146(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0518/2007

Ingivna texter :

A6-0518/2007

Debatter :

PV 15/01/2008 - 5
CRE 15/01/2008 - 5

Omröstningar :

PV 15/01/2008 - 10.2
CRE 15/01/2008 - 10.2
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0009

Debatter
Tisdagen den 15 januari 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

5. Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Glenis Willmott, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (2007/2146(ΙΝΙ)) (A6-0518/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott, föredragande. − (EN) Fru talman! Området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen omfattar en lång rad frågor. I grund och botten handlar det om att minska arbetsolycksfall och arbetsrelaterade sjukdomar. För den enskilde handlar det om hans eller hennes fysiska integritet, värdighet och välbefinnande. För företagens del handlar det om att minska kostnaderna för frånvaro, sjuklön och produktivitetsförlust. För samhället som helhet har kostnaderna för undermålig hälsa och säkerhet i arbetet uppskattats till astronomiska 3,8 procent av bruttonationalinkomsten.

I artikel 31 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som undertecknades just här i kammaren förra månaden – trots skandalösa utbrott från vissa ledamöter från UKIP och konservativa ledamöter – föreskrivs det att alla har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. Det föreskrivs också att alla arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden.

Europeiska arbetsmiljöbyrån uppskattar att över 140 000 människor dör av arbetssjukdomar inom EU varje år, och nästan 9 000 dör i arbetsrelaterade olyckor. Dessa siffror innebär att det dör någon i Europeiska unionen av en arbetsrelaterad orsak varje tredje och en halv minut. Detta innebär att under den korta tid som jag har talat är det tänkbart att någon redan har förlorat livet, och när denna debatt är avslutad är det troligt att 20 människor har dött.

Vissa av våra kolleger kanske är emot den grundläggande rättigheten till god arbetsmiljö, men jag är säker på att ingen av dem skulle ifrågasätta rätten till liv. En strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för EU bör vara stark när det gäller att noggrant genomföra och verkställa den befintliga rättsliga ramen. Det som redan finns på plats är i stor utsträckning mycket bra, men det måste genomföras konsekvent i hela unionen. Detta innebär emellertid inte att vi inte bör uppdatera befintlig lagstiftning i de fall där den är uppenbart inadekvat, för att få den att fungera ordentligt och tillhandahålla de bästa skyddsnivåer som går att få. Det betyder inte heller att vi bör reagera på förslag om lagstiftningsinstrument som en vampyr på vitlök, som vissa här i kammaren skulle göra.

Ingen skulle naturligtvis hävda att lagstiftning alltid är den bästa metoden. Men det finns fall när bindande regler är nödvändiga för att se till att en ny eller växande risk hanteras korrekt och konsekvent i alla medlemsstater. Kommissionens meddelande ska välkomnas och lovordas för dess mål att minska arbetsrelaterade olyckor och dess kraftfulla inriktning på små och medelstora företag. Men vi måste också inrikta oss på arbetssjukdomar som utgör en enorm kostnad när det gäller arbetstagarens hälsa, kostnaden för företagen och deras produktivitet och för samhället som helhet genom åtföljande social trygghet och kostnader för sjukvård.

I betänkandet återspeglas detta, och kommissionen uppmanas att se till att arbetssjukdomar fastställs och botas korrekt, med ett särskilt fokus på cancersjukdomar, i syfte att fastställa mål för att minska dem. Vi behöver också detaljerade handlingsplaner med ekonomiska och tidsmässiga åtaganden. Förutom målen för en minskning av olyckor på 25 procent verkar det finnas några få sätt att övervaka och mäta framsteg på. Prioriteringar för åtgärder som fastställs i mitt betänkande omfattar ett förhållningssätt med både morot och piska för att stärka befintlig lagstiftning. Jag skulle vilja att medlemsstaterna belönade företag för god hälsa och säkerhet genom skatterabatter och förtur i anbudsförfaranden och införandet av ett ”bonus-malus”-system för sjukförsäkringar, samt andra ekonomiska incitament. Men jag skulle också vilja se hårdare sanktioner för de skurkaktiga arbetsgivare som försummar sin arbetsstyrkas hälsa och säkerhet, och fler överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte genomför och stärker den befintliga hälso- och säkerhetslagstiftningen på ett lämpligt sätt.

Alla strategier för hälsa och säkerhet bör naturligtvis inriktas mot de mest utsatta. Sådana sårbara grupper omfattar migrerande arbetstagare, som ofta utnyttjas, samt unga och äldre arbetstagare, som behöver särskild omvårdnad, samt personer med funktionshinder. Det är av avgörande vikt att ramdirektivet från 1989 tillämpas strängt i dessa grupper och i grupper med andra arbetstagare som ofta ignoreras, som arbetstagare inom jordbruk och sjukvård, när man utarbetar och genomför deras strategier. Medlemsstaterna måste ta fullständig hänsyn till dessa grupper. Vi behöver ett ramdirektiv om muskuloskeletala besvär för att ta itu med ett problem som smärta i nedre delen av ryggen – upprepade överbelastningsskador, effektivt – och besvär i nedre delen av ryggen.

Det finns en mängd andra frågor som jag skulle vilja ta upp, men vi börjar få ont om tid, så jag ser fram emot att höra vad andra kolleger och kommissionen har att säga.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman, ärade parlamentsledamöter! Jag skulle först av allt vilja tacka Glenis Willmott för det utmärkta betänkande som hon har utarbetat om gemenskapens arbetsmiljöstrategi.

Kommissionen ger arbetsmiljön hög politisk prioritet, och delar era åsikter när det gäller ett stort antal av era rekommendationer.

Jag skulle faktiskt vilja betona att det måste finnas en gemenskapsstrategi och inte bara en kommissionsstrategi. Det är i själva verket det enda sättet att nå det grundläggande och ambitiösa målet, det vill säga en ständig och hållbar minskning av arbetsolycksfall och arbetssjukdomar. En av våra största uppgifter kommer därför att bli att medverka i så många avseenden som möjligt på politisk, operativ och institutionell nivå.

Kommissionens strategiska mål att minska arbetsolycksfallsfrekvensen med 25 procent inom EU under perioden 2007–2012 kräver verkligen ett aktivt deltagande och engagemang, inte bara från de offentliga förvaltningarnas sida, utan också från arbetsmarknadsparternas sida, med deras ansvar på arbetsplatsen för att förebygga olyckor.

Det är viktigt att betona det åtagande som medlemsstaterna gjort mot rådets resolution av den 25 juni 2007: att utveckla och tillämpa strategier för den allmänna arbetsmiljön, utformade efter nationella förhållanden i samarbete med arbetsmarknadsparter, och även att fastställa nationella, mätbara mål för att minska arbetsolycksfall och förekomsten av arbetsrelaterade sjukdomar, särskilt i de verksamhetssektorer där nivåerna ligger över genomsnittet.

Kommissionen är särskilt nöjd med Europaparlamentets svar på dess meddelande, och med stödet för de allmänna prioriteringsområden och åtgärder som fastställs i meddelandet.

Jag har noterat parlamentets oro när det gäller behovet av nödvändig planering och spridning av medel, bedömning av framsteg och framläggandet av lägesrapporter med anledning av de strategiska målen.

Kommissionen kommer att tillhandahålla detaljer och den exakta planen för de särskilda åtgärder som ska vidtas på resultattavlan för gemenskapens agenda. Vi kommer också att se till att Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor deltar inom ramen för ett trepartsutbyte av uppgifter om innehållet i de nationella strategierna, målen, de vidtagna åtgärderna och övervakning av de framsteg som gjorts. Parlamentet kommer omgående att informeras om resultaten av detta förfarande.

När det gäller er förfrågan om en granskning av rådets direktiv 91/383 skulle jag vilja informera parlamentsledamöterna om att kommissionens tjänsteavdelningar för närvarande analyserar situationen i olika medlemsstater på grundval av en studie som utarbetats av en extern konsult. Under 2008 kommer en relevant rapport att utarbetas, och kommissionen kommer att besluta vilka ytterligare åtgärder som ska vidtas på detta område med hänsyn till slutsatserna i rapporten.

När det gäller en granskning av rådets direktiv 92/85 skulle jag också vilja informera er om att kommissionens tjänsteavdelningar nu genomför en konsekvensbedömning för att fastställa effekterna av vissa ändringsförslag till direktivet, efter samråd med de europeiska arbetsmarknadsparterna om eventuella ändringsförslag till direktivet. Om kommissionen beslutar att lägga fram ett relevant förslag när konsekvensbedömningen har avslutats är det mycket troligt att detta förslag kommer att godkännas av kommissionen under 2008.

Jag delar er syn på behovet att under den kommande perioden förbättra tillämpningen av gemenskapslagstiftningen om arbetsmiljö, särskilt för små och medelstora företag, i förening med åtgärder som kommer att lägga en balanserad betoning på arbetsgivarens ansvar och arbetstagarens deltagande.

När det gäller arbetsrelaterad hälsa förväntar jag mig att den nya strategin ska vara ytterligare ett steg mot skapandet av en mer hälsosam arbetsmiljö inom hela EU, där en åldrande förvärvsarbetande befolknings behov kommer att uppfyllas och de mer sårbara grupperna kommer att få fullt skydd. Kommissionen kommer att fördjupa sina insatser när det gäller en lämplig bestämning av hälsoindex och andra statistiska åtgärder, för att se till att arbetsrelaterade hälsorisker övervakas ordentligt.

Vi är övertygade om att de prioriteringar som fastställs i gemenskapsstrategin 2007–2012, och de som fastställs i det betänkande som ni ska godkänna i dag, kommer att bereda väg för säkrare och mer hälsosamma arbetsplatser i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Bauer, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − (EN) Fru talman! Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män betonar i sitt yttrande att de största hälsoproblemen som kvinnor drabbas av och som orsakas av deras arbetsförhållanden å ena sidan är muskuloskeletala besvär och psykologiska problem. Å andra sidan betonar utskottet behovet av att analysera de risker som kvinnor och män står inför och av att vidta lämpliga åtgärder som inte innebär att man ska återinföra skyddande, exkluderande åtgärder eller utforma olika arbetsuppgifter för kvinnor och män.

Även om ramen för gemenskapens direktiv om hälsa och säkerhet i arbetet är könsneutral är det inte ett tillräckligt skäl för att arbetsrelaterade risker som drabbar kvinnors hälsa och säkerhet ska underskattas och försummas jämfört med risker för mäns hälsa och säkerhet, både vad gäller förebyggande och forskning.

Arbetstagare, såväl kvinnliga och manliga, över hela EU löper olika risker på arbetsplatsen: kemiska, biologiska och fysiska agenser, bristfälliga ergonomiska förhållanden, en komplex blandning av olycks- och säkerhetsrisker samt olika psykosociala faktorer. Kvinnor och män utgör inte någon homogen grupp. Därför måste strategier och åtgärder som ska förbättra hälsa och säkerhet i arbetet anpassas till specifika arbetsplatser och ta hänsyn till att vissa faktorer kan drabba kvinnor och män olika.

I yttrandet betonar utskottet också nya riskfaktorer som trakasserier, våld och mobbning från kunder på arbetsplatsen, huvudsakligen inom den offentliga sektorn, som i huvudsak har kvinnliga anställda. Slutligen poängteras vikten av att i läroplaner och utbildningssystem i allmänhet beakta koncept som tar fasta på faror, risker, och förebyggande åtgärder, eftersom detta är ett effektivt sätt att skapa en stark stabil och förebyggande arbetsmiljökultur.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka mitt tack till Glenis Willmott för vårt rättvisa och konstruktiva samarbete i utskottet. Betänkandet återspeglar den höga prioritet som arbetsmiljön ges i Europeiska unionens 27 medlemsstater. De viktigaste skyddsåtgärderna betonas och ges betydelse. Kostnaden för att förebygga olycksfall och skapa säkerhet är hög, men låt mig tydligt betona att en god hälsa är ovärderlig. De viktiga punkterna är att bestämmelserna bör införlivas och tillämpas i alla medlemsstater och att EU bör hjälpa medlemsstater att införliva reglerna och ge dem råd i stället för att utmäta straff.

Jag anser att särskild uppmärksamhet bör riktas mot små och medelstora företag, som behöver få hjälp på detta område, om de ska förbli konkurrenskraftiga. Av denna anledning uppmanar vi kommissionen att skapa de lämpliga grundläggande villkoren för små och medelstora företag i fall där dessa villkor inte genomförts än och förbättra dem där de redan finns. Det skydd som anställda erbjuds får inte vara avhängigt av det land som de arbetar i eller företagets storlek.

På den korta tid som jag har till förfogande vill jag ta upp några punkter som är särskilt viktiga, såsom bättre skydd mot hepatit och aids samt det fortsatta systematiska avlägsnandet av asbest från arbetsplatser, hur komplicerat och dyrt detta än är. Jag anser att vi måste fokusera på hepatit B och särskilt på de personer som löper en hög arbetsmiljörisk att infekteras av hepatitvirus, med andra ord läkare, sjukvårdare, vårdpersonal och de personer som ger första hjälpen.

Inom första hjälpen måste ansträngningarna också omfatta de personer i många medlemsstater som utför obetalt frivilligt arbete inom ambulans- och räddningstjänsten, utöver sitt dagarbete. Jag anser att det var mycket viktigt att betänkandet bestämt höll sig till ämnet och undvek att citera exempel, som mycket väl skulle ha kunnat ge upphov till för tidiga omdömen i många frågor.

Tack för vårt givande samarbete. PPE-DE-gruppen stöder betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pier Antonio Panzeri, för PSE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den 6 december 2007 dödades sju arbetare i en olycka på ThyssenKrupps fabrik i Turin. Denna extremt allvarliga olycka visar att säkerhetsproblemen är långt ifrån lösta.

Tragedin i Turin väcker också en annan fråga som parlamentet bör överväga. Vi hade förväntat oss att detta multinationella företag skulle sköta ärendet ordentligt på egen hand, men så var inte fallet. I går rapporterade den italienska dagspressen att en hög chef vid ThyssenKrupp i ett konfidentiellt dokument som utarbetats efter den tragiska stålverksbranden och beslagtagits av tingsrätten, beskrev de överlevare som intervjuades efter olyckan som arbetare som framställde sig själva som hjältar och stjärnor i televisionen. Det finns inget annat ord för att beskriva denna anklagelse än skam.

Det skulle vara mycket viktigt om parlamentet, och även kommissionsledamoten, obeaktat alla formaliteter, kunde uttrycka sin upprördhet gentemot ThyssenKrupp. Det som hände i Turin händer i viss utsträckning överallt och framhåller, även på grundval av det utmärkta Willmottbetänkandet, behovet av ett engagemang för att verkligen minska olyckor och dödsfall på arbetsplatsen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Detta är ett mycket bra betänkande, och jag vill tacka föredraganden för hennes samarbete.

Det gläder mig att det i betänkandet talas om bättre genomförande av de befintliga direktiven. Jag välkomnar också uppmaningarna om bättre inspektion. Det är ingen mening att medlemsstater låtsas stödja genomförande, som många gör på området hälsa och säkerhet, och sedan, rätt ofta, kräver mer lagstiftning, även om det inte föreligger några vetenskapliga och medicinska bevis för att det finns en risk.

Ett område som kräver lagstiftning – och vi uppmanade till detta 2005 – är förebyggande av mer än en miljon skador orsakade av sprutor som drabbar sjukvårdspersonal varje år inom hela EU. Föreställ er fruktan att av misstag bli stucken av en spruta och sedan ha en fasansfull väntan framför sig för att se om man har ådragit sig en allvarlig infektion, som hiv eller hepatit B!

Kommissionen måste lyssna till vår uppmaning och lägga fram ett ändringsförslag till 2000 års direktiv om biologiska agenser. På vissa områden räcker det förmodligen med utbyte av bästa tillvägagångssätt. Det är därför som jag är glad över att mina ändringsförslag om infektioner som överförs inom sjukvården antogs av utskottet. Infektioner som MRSA är inte bara allvarliga för sjukhuspatienter, utan också för sjukhuspersonal. Infektionsnivån varierar mycket mellan medlemsstaterna. Infektionsnivån i Storbritannien är till exempel 10 gånger högre än i Nederländerna. Vi måste förstå varför, och hur vi kan lära oss av bästa tillvägagångssätt. Det är därför som jag i ett av mina ändringsförslag, som antogs av utskottet, uppmanade till EU-riktlinjer för god praxis när det gäller infektioner som överförs inom sjukvården, och att screening av alla anställda inom sjukvården ska uppmuntras inom hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Sepp Kusstatscher, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman! Låt mig börja med att tacka föredraganden, Glenis Willmott, för hennes utmärkta arbete och särskilt för hennes kompromissvilja. Varje år dödas över 160 000 personer och ungefär 300 000 blir arbetsoförmögna inom EU på grund av arbetsolycksfall och arbetssjukdomar. Det är för många. I vårt samhälle där individen så ofta betraktas som en ren produktionsfaktor läggs för liten vikt vid den mänskliga aspekten på detta problem. Staten, och med detta menar jag lagstiftande myndigheter och regeringar, måste se till att rent vinstdrivna företag bär de sociala kostnaderna för utnyttjandet. Det är det enda sättet för att säkerställa den nödvändiga prioritering som hör samman med arbetsmiljön.

Den allmänna opinionen är mer benägen att bry sig om arbetsolycksfall än de många olika typerna av arbetssjukdomar. Det behövs mer omfattande och kraftigare ansträngningar för att återställa balansen. Förbättringar kan inte uppnås utan noggrann granskning, med andra ord inspektioner och analyser samt fastställande av de exakta målen för att minska förekomsten av arbetssjukdomar, inbegripet nya sjukdomar som drabbar dem som arbetar inom områden som nanoteknik.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Att anta detta betänkande om arbetsmiljö skulle tillfoga ytterligare byråkrati, just som jag trodde att kommissionens avsikt var att minska denna!

Arbetstagare som förlorar tid på grund av sjukdom eller skada driver upp det berörda företagets kostnader och följaktligen dess priser. I ett EU med fri rörlighet för varor och tjänster råder det mer konkurrens, så de som inte tar hand om sin personal förlorar affärsmöjligheter. Människor som stannar hemma på grund av sjukdom höjer också kostnaderna för sociala förmåner, som bidrar till ytterligare prishöjningar. Det ligger därför i företagets bästa intresse att ha en frisk arbetsstyrka.

Goda idéer sprider sig alltid, så detta borde inte vara alltför svårt. Detta beror förstås på om det finns en fri marknad, men om ni tror, som vissa ledamöter i utskottet för sysselsättning och sociala frågor, att detta leder till djungelns lag, då har ni naturligtvis en annan allvarlig sjukdom att strida mot. Uppenbarligen är de medlemsstater som främjar en fri marknad psykfall.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI).(FR) Fru talman! Självmorden bland arbetstagarna vid Renault och Peugeot i Frankrike och de tusentals fall av lungcancer bland människor som kommer i kontakt med asbest på sitt arbete är klara bevis på att hälsa på arbetsplatsen är ett problem.

Som svar har Europeiska kommissionen utarbetat ett meddelande som upphöjts till status som ”hälsostrategi”, vilket i själva verket låter som något från Walt Disney – en resolution som utarbetats av Snövit för de sju dvärgarna. Och det hela är riktigt rörande. I punkt 35 till exempel får vi veta att vi måste ha en sund livsstil på arbetsplatsen, punkt 29 handlar om att underlätta läkarbesök, i punkt 54 uppmanas till installation av sprinklersystem mot eldsvådor, i punkt 49 läser vi att stress är ett hot mot hälsan, och i skäl D påstår man, hör och häpna, att dödsolyckor är vanligare bland byggnadsarbetare än bland europeiska högre tjänstemän.

Som tur är har föredraganden för utskottet för industrifrågor lösningar att erbjuda, som omfattar att anställa en psykolog och en präst per 500 anställda.

Men vi får i själva verket inte reda på något om orsakerna till arbetsrelaterade sjukdomar – av vilka det finns tre. Den första är ideologin att avveckla skyddet vid våra gränser, och på så sätt låta våra arbetstagare konkurrera med asiatiska slavar på orättvisa villkor. Det enda sättet som våra industrier kan överleva på är att satsa allt på högre produktivitet, på hälsans bekostnad.

Det andra problemet är den fåniga politiken för den starka euron, som gör oss konkurrenssvaga när det gäller växelkurser. Den enda variabel som fortfarande kan justeras är produktiviteten, som åter tvingas upp, och åter blir hälsan lidande.

Det tredje fallet som rör våra problem är den neurotiska filosofin om konkurrenskraft – i verkligheten ett ekonomiskt krig mellan Europa och Asien eller Europa och Latinamerika. Men krig leder till skadade och döda, och offren i detta fall är de personer som drabbas av arbetssjukdomar och arbetsolycksfall. Med andra ord, den europeiska arbetstagaren far fram därute som en tjur på den globala ekonomiska arenan, stressad och blodig, och han ger allt han har tills han blir svårt sjuk. Lösningen är att lyfta ut våra arbetstagare ur denna globala arena med dess orättvisa regler, och detta kommer kräva ny tullteknik för avdragsgilla tullavgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Romano Maria La Russa, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill ge en sammanfattning av de viktigaste punkterna i denna strategi och diskutera de rekommendationer som finns i mitt yttrande. Att garantera alla arbetstagare, oavsett kontraktsform, en likvärdig socialförsäkring, påskynda byråkratiska förfaranden för små och medelstora företag och tillhandahålla stimulansåtgärder, däribland ekonomiska stimulansåtgärder, för utbildning är aspekter som bör prioriteras.

Att bara diskutera dessa aspekter skulle dock vara allt annat än storsint mot dem som med rätta begär förklaringar och rättvisa när det gäller hemska tragedier, som den som skedde för några dagar sedan i Turin, som Pier Antonio Panzeri nyss hänvisade till. Under natten mellan den 6 och 7 december spred sig elden genom ThyssenKrupps fabrik och dödade sju arbetstagare. Brandsläckarna fungerade inte. Det var först senare som det kom fram att fabriken inte uppfyllde säkerhetsbestämmelserna! Europaparlamentet och jag själv får inte glömma denna skandal.

Jag tänker verkligen inte döma det tyska multinationella företagets uppförande helt och hållet, eller ens föreställa mig att fabriken, trots sin skuld, underlät av att uppfylla säkerhetskraven för att spara pengar, medvetet och avsiktligen. Jag vill inte instämma i de ideologiska argument som framförts av vissa italienska vänsterorienterade ledamöter som, när de fick reda på att fabriken skulle stängas i juli förra året, framställde sig själva som mästare på säkerhet och förklarade att de ansvarade för och tog hand om säkerheten i fabriken. Men det är ännu inte dags döma, särskilt inte i hast.

Samtidigt som jag respekterar de nationella befogenheterna i ärendet anser jag att det finns ett trängande behov för Europeiska unionen att se till att lagar tillämpas till fullo, först och främst genom att stärka arbetsmiljöbyråns inspektionsverksamhet, och att stärka samordningen mellan de olika nationella organen genom att förbättra den verksamhet som utövas av den europeiska yrkesinspektörskommittén.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE).(EL) Fru talman! Det råder inga tvivel om att arbetsmiljön bidrar till kvalitetsstyrning, ekonomiska resultat och hjälper ekonomin att utvecklas samt medverkar till att nå budgetmål, däribland budgetarna för systemen för social trygghet. Bakom alla dessa tekniska frågor finns det naturligtvis mänskliga skäl som inte bara gör det till en nödvändig, utan också prioriterad, fråga att skydda de anställdas hälsa och se till att arbetsplatserna är säkra.

Strategin för 2002–2006 har gett positiva resultat, och utsikterna för 2007 och framåt är positiva, om vi bidrar – inte bara med europeisk planering, utan också på motsvarande nationell nivå – till att övervaka och planera för hälsa och säkerhet, särskilt i de sårbara grupperna, som innefattar ungdomar och äldre arbetstagare – som vi uppmanar till att delta i produktionen under en längre period av deras liv – och även kvinnor, som likaså uppmanas att delta i arbetslivet. Ett arbetsliv med nya krav, fragmenterat på många olika avtalsformer, egenföretagare samt små och medelstora företag som saknar de stora företagens möjlighet att införa ordentliga arbetsmiljövillkor. Det måste därför ligga i allas vårt intresse att förvalta nationella anslag och gemenskapsmedel korrekt, som föreslås i Willmottbetänkandet, så att de önskade resultaten kan uppnås.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Matsouka (PSE).(EL) Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka vår kollega Glenis Willmott, eftersom hennes betänkande till stor del täckte de allvarliga bristerna i kommissionens meddelande.

Värdighet på arbetet betyder hälsa och säkerhet i arbetet. Det innebär att man genomför studier om att förebygga arbetsrisker, och det innebär att arbetsgivare tillhandahåller förebyggande läkarkontroller. Det innebär livslångt lärande, fortbildning och utbildning. Det innebär att hälsa och säkerhet är nyckelkriterier för affärsavtal med tredjeländer. Men om dessa förslag ska ha någon betydelse är naturligtvis ett grundläggande krav en fortsatt social dialog, men framför allt måste vi bemöta de grundläggande hot som fördunklar området anställningsförhållanden.

Jag hänvisar särskilt till fattigdomsspridningen bland många anställda, den snabba tillväxten av inofficiella anställningsformer och alltfler arbetstimmar. Om det inte finns några politiska åtgärder som helt sätter människan i centrum, som kan omvända denna nya ”mörka tid” för anställningar, är sociala konflikter oundvikliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Adamos Adamou (GUE/NGL).(EL) Fru talman! De åtgärder som Europeiska kommissionen föreslår i strategin fram till 2012 är till största delen ytliga och inriktade på att se till att konkurrenskraften inte påverkas.

Målet att minska olycksfallen med 25 procent till utgången av strategiperioden kan verka imponerade, men i verkligheten är det helt otillräckligt. Målet bör vara att utföra grundarbetet och stärka statens institutionella åtgärder, så att det tragiska dödstalet som uppgår till tusentals årligen – och samma antal personer har allvarliga hälsoproblem på grund av deras arbetsmiljökvalitet – kommer lite närmare målet att vara helt undanröjt. Föredraganden inriktar sig snarare på det utnyttjande som vissa anställda utsätts för, som de med riskfyllda arbeten, kvinnor, tillfälliga arbetstagare, invandrare, äldre, och föreslår strängare åtgärder mot arbetsgivare, samt garanterad övervakning.

Ett av de viktigaste bidragen i detta betänkande är kanske slutsatsen att fast anställning är ett krav för att bekämpa olycksfall och arbetsrelaterade sjukdomar.

Utöver olycksfallen bör dessutom mer uppmärksamhet riktas mot de bakomliggande orsaker som leder till mentala sjukdomar och de psykologiska riskerna på arbetsplatsen.

Det som då behövs är en mångsidig strategi för alla de faktorer som påverkar arbetsmiljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Jiří Maštálka, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag måste erkänna att när jag läste gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012, som lades fram i februari förra året av Europeiska kommissionen, blev jag besviken i många avseenden. Även om kommissionen fastställer ett relativt ambitiöst mål i denna strategi i syfte att minska antalet arbetsolycksfall med 25 procent innehåller strategin bara ett mycket litet antal konkreta initiativ och rekommendationer om hur detta mål ska nås. Dessutom fokuseras det mest på arbetsolycksfall, som naturligtvis bara är en del av de arbetsrelaterade hälsoproblemen. Arbetssjukdomarna försummas något. Detta är, enligt min mening, ett steg bakåt.

Å andra sidan måste jag tacka Glenis Willmott och gratulera henne till hennes betänkande om denna strategi. Betänkandet, till skillnad från kommissionens dokument, innehåller många konkreta förslag och rekommendationer om hur bättre resultat på arbetsmiljöområdet ska nås. Det gläder mig att föredraganden också betonar behovet att korrekt identifiera cancersjukdomar och mäta cancer som en arbetssjukdom, för att fastställa mål för att minska denna allvarliga sjukdom. Hittills har bara 5 procent av de cancerfall som orsakats av arbete klassificerats som en arbetssjukdom.

Jag välkomnade varmt infogandet av mitt ändringsförslag i betänkandet om behovet att garantera fri tillgång till tekniska normer för allmänheten, ett ändringsförslag som jag lade fram i utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Detta är ett problem som anställda i många medlemsstater ständigt brottas med och ett problem som bör rättas till.

 
  
MPphoto
 
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM).(EN) Fru talman! Om vi ska lyckas minska antalet arbetsolyckor måste vi veta hur de sker. Vi kan inte studera alla olyckor och incidenter, men låt mig berätta för er att en 19-årig irländsk pojke dog på en byggarbetsplats eftersom hans lättare japanska bulldozer hade tunga europeiska skovlar. Hans död anmäldes som ett dödsfall på en byggarbetsplats, och den irländska arbetsmiljömyndigheten gjorde inga ytterligare undersökningar. Så hur kan vi rädda nästa person som kör en traktor med en olämplig utrustning? För vi vet inte.

Vi kan inte undersöka allt, men vi kan se på alla dödliga och funktionsnedsättande olyckor, särskilt olyckor i de farligaste verksamhetssektorerna som jordbrukssektorn, fiskesektorn, byggnadssektorn och transportsektorn. Vi måste dela upp det för att vidta praktiska åtgärder. Och bortsett från riskarbeten har vi mycket sårbara grupper inom arbetsstyrkan – äldre, funktionshindrade och arbetstagare som inte talar språket på sin aktuella arbetsplats.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill uttrycka mitt deltagande i samband med den tragedi som drabbade fabriken i Turin. Jag anser att det är ett obestridligt faktum att det sker alltför många dödsfall på grund av arbetsolycksfall i Italien, eftersom det inte görs tillräckligt för att förebygga dem och efterleva reglerna.

Ansvaret för detta ligger till lika stor del på företagen, fackföreningarna och tillsynsbyråerna. Vi har företag som anlitar illegala arbetstagare, särskilt från länder utanför EU, eller fabriker såsom ThyssenKrupp, med en gammaldags industriell arrogans. De som borde försvara arbetstagarnas intressen samtycker ofta, eller ser till och med genom fingrarna i dessa situationer, i stället för att vara vaksamma och snabba att påpeka brister i säkerhetssystemet för de ansvariga. Slutligen underlåter ofta de arbetsinspektörer och andra organ som ansvarar för kontroll och övervakning att visa prov på initiativ i större omfattning.

Vi måste främja säkerheten på arbetsplatserna inom EU, och i detta avseende är Willmottbetänkandet mer tillfredställande än kommissionens förslag. Jag anser att vi inte får begränsa oss till att bara garantera konkurrensfriheten och konkurrenskraften när vi talar om arbete och industri.

 
  
MPphoto
 
 

  Iles Braghetto (PPE-DE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Människor dör fortfarande på sina arbetsplatser. På ett område där människan borde kunna visa sin förmåga att hantera saker med styrka och kreativitet, att utveckla sin kunskap och tjäna sitt uppehälle, påträffar vi alltför ofta exempel på död och hot mot liv och lem.

Det är därför som den italienska allmänna opinionen är så ilsken och förvirrad i fråga om de sju arbetstagare som dog i branden vid ThyssenKrupps fabrik i Turin i december förra året, och det är därför som vi måste fråga oss själva vad det var som inte fungerade ordentligt i denna fabrik, så att vi kan undvika dessa katastrofer. Vi ansvarar för dessa brister på alla arbetsplatser.

I dag har vi en mycket långtgående lagstiftning som är utformad för att stödja en lämplig förebyggande politik, fastställa de förpliktelser som åligger företag och ta itu med nya arbetssjukdomar inom EU. Det som vi saknar är dock lämpliga kontroller, inspektioner för att se till att lagar efterlevs, personal och finansiella resurser. Vi saknar fortfarande en kultur som värdesätter vikten av stränga förebyggande organ, som ser förebyggande som en ständig process snarare än ett enstaka åtagande, som föreskriver en pågående dialog mellan de berörda parterna i syfte att effektivt utveckla höga säkerhetsnormer, och som kan upptäcka uppkomsten av nya psykosociala arbetssjukdomar.

Avslutningsvis anser jag också att vi måste återkomma till ämnet i grönboken om socialt ansvar för företagen, som är en sammanhållande och nyskapande aspekt i förhållande till åtagandet att minska arbetsolycksfall och arbetssjukdomar.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Falbr (PSE).(CS) För av allt vill jag tacka Glenis Willmott för hennes mycket noggrant utarbetade betänkande. Det meddelas att kommissionens mål är att minska arbetsolycksfallen med 25 procent. Jag tror inte att detta är möjligt. Det finns ett otillräckligt antal arbetsinspektörer, och de har otillräckliga redskap till sitt förfogande för att kunna få några förändringar till stånd. Fackföreningarnas inflytande minskas ständigt. I många länder ingår de inte längre i utredningar om orsakerna till arbetsolycksfall och undanröjandet av deras följder. Vidare har vi djungeln av rekryteringsföretag som anställer arbetstagare, och det förekommer också påtryckningar för att ständigt utöka den så kallad flexibiliteten när det gäller de anställdas arbetstid. Detta leder till att anställda arbetar många timmar, och olycksriskerna ökar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Tomaszewska (UEN).(PL) Fru talman! I utkastet till resolution betonas företagens sociala ansvar för arbetsmiljön, samtidigt som frågan om fri konkurrens uppmärksammas. Man tar hänsyn till den stora betydelsen av dialog mellan arbetsmarknadsparterna, särskilt fackföreningarnas roll när det gäller att förbättra säkerheten i arbetsmiljön.

Även behovet av särskild behandling av små och medelstora företag uppmärksammas i strategin, i syfte att förbättra hälsa och säkerhet, och behovet att ge fortgående utbildning till anställda. Flertalet olyckor inbegriper nyanställda, som saknar erfarenhet, och personer som har för lite tid för återhämtning efter arbetet.

Den innehåller viktiga synpunkter på rehabilitering och integrering på arbetsplatsen av personer som återupptar arbetet efter en olycka och krav på icke-diskriminering när det gäller tillgång till arbete för personer med cancersjukdomar. Jag skulle vilja gratulera föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacek Protasiewicz (PPE-DE).(PL) Fru talman! Vi har diskuterat den europeiska arbetsmarknadsstrategin i parlamentet under några års tid. Det råder många åsikter om vilken inriktning vår verksamhet bör ta. Det finns också de som stöder en genomgripande harmonisering av arbetslagstiftningen, medan andra försvarar åsikten att den naturliga mångfalden på EU:s arbetsmarknad gynnar EU:s ekonomi.

Som ni vet tillhör jag den andra gruppen i denna fråga, med ett viktigt undantag. Detta undantag rör arbetsmiljölagstiftningen. Jag anser att EU-institutionernas aktiva engagemang på detta område både är rättfärdigat och nödvändigt.

Efter den senaste utvidgningen av EU har vi en ännu större mängd arbetsvillkor. Denna mångfald är både territoriell och miljöbetingad till sin natur, eftersom de flesta arbetsolycksfall och arbetsrelaterade sjukdomar drabbar gruppen migrerande arbetstagare, unga anställda och äldre personer, oavsett land. Jag vill inte påstå att dessa grupper utsetts för målinriktad och medveten diskriminering. Det vi ser är snarare resultatet av otillräcklig utbildning och brist på erfarenhet. Det ger desto större anledning att tillhandahålla lämpliga arbets- och säkerhetsvillkor för just dessa arbetstagare.

Jag skulle också vilja påpeka att vi upplever större problem med att efterleva de högsta säkerhetsnormerna på arbetsplatsen inom sektorer som byggbranschen, jordbruksindustrin och på transportsområdet i alla medlemsstater. Det är framför allt inom dessa sektorer som man finner små och medelstora företag, och deras ekonomiska, organisatoriska och rättsliga möjligheter gör det svårt för dem att efterleva höga arbetsmiljömässiga normer. Det är just dessa företag som behöver stöd från Europeiska unionen, EU:s institutioner och medlemsstaternas regeringar, och de är i akut behov av detta stöd. Det handlar inte bara om sanktioner och en förstärkt övervakning. Dessa instrument, som naturligtvis är nödvändiga, bör åtföljas av investeringar i utbildning av både arbetstagare och arbetsgivare samt ekonomiskt stöd för förbättrad och säkrare utrustning på arbetsplatsen.

 
  
MPphoto
 
 

  Gabriela Creţu (PSE).(RO) Vi välkomnar kommissionens goda avsikter. Vi tvivlar dock på deras faktiska verkan.

Det krävs exakt statistik om arbetssjukdomar för att maximera den politiska genomslagskraften och skydda arbetstagare. De befintliga uppgifterna är ofullständiga; antingen felbedöms fenomenet eller så ignoreras de faktiska omständigheterna. I första hand blir kvinnor lidande på grund av dessa fel, huvudsakligen för att de närvarar i högre grad i informell, eller ”grå”, ekonomi.

Inom denna sektor uppmärksammas inte alls arbetsvillkorens inverkan på hälsan. Den befintliga rättsliga ramen upprätthåller en strategi som betonar olyckor och risker inom ekonomins så kallade ”tunga” mansdominerade sektorer.

Vi uppmanar kommissionen att mer noggrant beakta särskilda skillnader mellan manliga och kvinnliga arbetstagare samt bedöma tillgången på uppgifter som är uppdelade efter kön och uppgifter som behandlar arbetets långsiktiga effekter och psykologiska konsekvenser.

För att motivera vår begäran skulle vi vilja uppmana er att göra ett besök i en textilfabrik. Synen och hörseln kan försämras betydligt, och kärlsjukdomar är mycket vanliga. I statistiken ignoreras denna situation. Detta är så kallad ”lätt” industri, där de flesta arbetstagare är kvinnor. Lönerna är dessutom låga, eftersom man antar att arbetet inte medför några risker. I färsk statistik upprätthålls alltså den historiska ojämlikheten mellan män och kvinnor, inbegripet löneklyftan mellan könen.

 
  
MPphoto
 
 

  Harald Ettl (PSE).(DE) Fru talman! Det är absolut nödvändigt med en arbetsmiljöstrategi på gemenskapsnivå. Samtidigt som tekniska arbetsmiljöåtgärder ger snabba förbättringar medför den meteorlika hastighet med vilken förändringarna sker på arbetsmarknaden nya risker. De problem och faror som ett arbete med kemiska ämnen medför är självklara.

Men först och främst skapar det ökade trycket att prestera, som kännetecknar nutida arbetsplatser, inte bara fysiska utan även psykologiska problem. Otrygga arbeten och människors rädsla för att förlora sitt livsuppehälle leder till psykosociala problem. Nya tillfällen för aggression byggs upp, nya stressfaktorer leder till mentalt utnyttjande och det förekommer ofta mobbning.

Små och medelstora företag är särskilt mottagliga för dessa fenomen om de inte förebyggs genom motåtgärder, information, övervakning och utbildning. Följaktligen är denna resolution viktigare än man förmodligen insett. Jag gratulerar föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Rübig (PPE-DE).(DE) Fru talman! Arbetsmiljön måste prioriteras. Våra parlamentsbyggnader i Bryssel och Strasbourg tillhör de platser där fler åtgärder måste vidtas. Ta bara rumstemperaturen i denna kammare, som gränsar till en hälsorisk. Jag tror också att goda exempel är effektiva.

För några månader sedan blev jag strandsatt på ett hotell i Grekland, eftersom en skogsbrand rasade runt omkring, och jag måste säga att hotellet, ett typiskt exempel inom kategorin små- och medelstora företag, hade förberett för denna eventualitet på det mest föredömliga sätt. Hade inte alla säkerhetsåtgärder varit perfekt planerade, välorganiserade och ordentligt intränande skulle förmodligen många av människorna där inte ha överlevt. Därför anser jag att den inlärningsprocess som Harald Ettl hänvisar till är mycket viktig, denna utbildning och förberedelse för nödlägen. Det skulle också vara användbart med incitamentsystem i detta avseende; försäkringsgivare skulle till exempel kunna ge lämpliga rabatter på premier till företag med utbildad personal, och socialförsäkringssystemen skulle också kunna erbjuda relevanta utbildningskurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). - (SK) Som ledamot av Europaparlamentet och läkare välkomnar jag kommissionens plan för att minska arbetsolycksfallen inom EU med i genomsnitt 25 procent, och jag är medveten om behovet av mer effektiva åtgärder i alla medlemsstater, mellan vilka det råder enorma skillnader.

Förutom sektorer som metallarbete, byggnadsindustrin, elektriska installationsarbeten och skogsbruk skulle jag också vilja belysa det högriskarbete som läkare och vårdpersonal utför, de som i sina arbeten utsätts för enorma risker att infekteras med aids, tuberkulos, hepatit och många andra infektioner. Jag beklagar också att minskningen av antalet arbetsolycksfall och arbetssjukdomar inte uttryckligen omfattar migrerande arbetstagare, tillfälligt anställda, lågutbildade arbetstagare och kvinnor i vissa företag, såsom exempelvis små och medelstora företag.

Jag skulle vilja belysa de åtgärder som vissa länder med framgång vidtar med omfattande rehabilitering efter en olycka i syfte att skapa förutsättningar för en lyckad återgång till arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE).(RO) Som föredragande från utskottet för industrifrågor, forskning och energi för detta dokument har jag efterfrågat aktivt främjande av deltagande i europeiska fackföreningar, och jag har uppmanat kommissionen att lägga fram en rättslig ram som skulle uppmuntra arbetsmarknadsparterna att delta i gränsöverskridande förhandlingar.

Europeiska kommissionen och medlemsstaterna skulle kunna tillhandahålla medel för att utbilda fackliga företrädare som skulle försvara och främja arbetstagarnas rättigheter till säkerhet och hälsa på arbetsplatsen.

Vi uppmanade också medlemsstaterna att underteckna och ratificera FN:s konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar samt att samordna en större tillgång på utbildning, särskilt för deltidsanställda och kontraktsanställda, i syfte att göra det möjligt för dem att trygga en mer stabil anställning.

Jag anser att medlemsstaterna bör stärka de åtgärder som krävs för att svåra eller riskfyllda arbeten ska erkännas som sådana och att dessa ska återspeglas i det sociala skyddet av en person både under anställning och efter pensionering.

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE).(RO) En europeisk arbetsmiljöstrategi är ett välkommet initiativ från Europeiska kommissionens sida. Jag anser emellertid att ytterligare aspekter också bör granskas. Som en av de tidigare talarna så riktigt påpekade bör vi ta hänsyn till att invandrare på den europeiska arbetsmarknaden befinner sig i en särskild situation.

En studie som Europeiska kommissionen nyligen genomförde visar att invandrare utsätts för mycket högre risker i sin arbetsmiljö. Detta beror både på den allmänna förekomsten av illegalt arbete, och andra faktorer såsom bristande kännedom om sociala förmåner och pensionsrättigheter i medlemsstaterna, samt problem med det gränsöverskridande bruket av sjukförsäkring.

Sådana ärenden faller inom gemenskapens ansvarsområde, och kommissionen bör noga övervaka tillämpningen av europeiska lagar för att förbättra de otrygga villkoren för invandrare.

Dessutom skulle EU-medel kunna användas för att utbilda ytterligare arbetsskyddsinspektörer som skulle identifiera åsidosättanden när det gäller att följa arbetsmiljöbestämmelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Stephen Hughes (PSE).(EN) Fru talman! Jag skulle vilja tala om skador som orsakas av sprutor, eftersom jag ansvarade för 2006 års betänkande om denna fråga. Jag undrar om kommissionsledamoten skulle instämma med mig i att när en risk identifieras som måste behandlas på EU-nivå, då finns det ett behov av att kommissionen inte förspiller någon tid när det gäller att fråga.

Om kommissionsledamoten inte instämmer undrar jag om han kan förklara varför det tog ett helt år för kommissionen att hantera och bedöma den första samrådsrundan med arbetsmarknadsparterna om skador orsakade av sprutor, trots att det bara fanns 10 svar i detta samråd.

Jag undrar om han också kan försäkra oss om att arbetet med denna fråga kommer att gå snabbare under det kommande året. En miljon arbetstagare berörs årligen av skador orsakade av sprutor. Detta innebär att omkring en och en halv miljon har berörts sedan betänkandet avslutades av parlamentet. Skulle kommissionen kunna agera lite snabbare i framtiden?

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman! Jag vill tacka alla talare för deras mycket positiva bidrag.

Varje olycka, varje skada, varje dödsfall på arbetet, som de som inträffade i december förra året i Turin, påminner oss sannerligen om att det måste göras mer för att skydda de män och kvinnor som förvärvsarbetar inom EU. Det påminner oss om att det måste göras mer för att vi ska nå vårt slutmål: att göra EU till en säker arbetsplats.

Den nya strategin är inriktad på att minska dagens oacceptabla förekomst av arbetsolycksfall och arbetssjukdomar.

Jag skulle vilja betona att man kan säga att den aktuella fördelningen av personalresurserna kommer att göra det möjligt för kommissionens tjänsteavdelningar att utföra sina uppgifter på detta område grundligt. Inom ramen för det totala utnyttjandet av de personalresurserna som fördelats på området sysselsättning och sociala frågor kommer kommissionen konstant att bedöma arbetsbelastningen på de olika specialiserade områdena, och fördela personalen därefter.

När det gäller frågan om skador orsakade av nålstick skulle jag också vilja nämna att vi förbereder ett lämpligt förslag om en ändring av direktivet, som vi ska lägga fram 2008.

Jag skulle åter vilja tacka parlamentet för denna diskussion och för att ni godkände Glenis Willmotts betänkande.

Vi har åter sett bevis på Europaparlamentets starka politiska stöd för principen att låta arbetsmiljön stå kvar högt upp på dagordningen – till nytta för ekonomin, och också som en garanti för att arbetstagare återvänder välbehållna till sina nära och kära efter arbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott, föredragande. − (EN) Fru talman! Jag skulle vilja tacka mina kolleger för deras kommentarer och bara framföra några synpunkter.

För det första, när det gäller frågan om cancer är det nödvändigt att granska direktivet om carcinogener som ska återspegla tekniska framsteg och förändringar av vetenskapliga rön på arbetsmarknaden. Det är viktigt att vi har effektiva bindande gränsvärden för cancerogena och mutagena ämnen samt reproduktiva toxiner. Gränsvärden bör baseras på vetenskapliga bevis, och jag skulle vilja uppmana EU:s vetenskapliga kommitté att som ett brådskande ärende undersöka kristallina kiseldioxider. Jag skulle vilja uppmana kollegerna att inte ta bort hänvisningen till detta och motsätta sig ändringsförslag 6.

För det andra innehåller detta betänkande krav på övervakning av nanoteknik bedömning av potentiella hälsorisker, och jag skulle vilja uppmana kollegerna att motsätta sig ändringsförslag 5, i vilket man försöker avlägsna detta. Jag erkänner fullständigt de potentiella fördelarna med nanotekniken. Trots detta överstiger denna tekniks snabba tillväxt vår förståelse för de potentiella yrkesrelaterade hälsoriskerna: arbetstagare kan utsättas för nanopartiklar genom inandning, hudkontakt och intagande, och vi kan inte begrava våra huvuden i sanden och vägra genomföra forskning eller bedöma om det finns risker.

För det tredje skulle jag bara vilja upprepa uppmaningen till kommissionen att lägga fram lagändringar till direktivet om risker från biologiska agenser på arbetsplatsen för att ta itu med problemet med skador som orsakas av sprutor. Detta måste göras som ett brådskande ärende.

Som jag nämnde tidigare är hälsa och säkerhet en grundläggande rättighet som ingår i stadgan. Vi behöver en europeisk strategi för att se till att denna grundläggande rättighet upprätthålls och att arbetstagare i hela EU får ordentligt skydd. Varje enskild olycka och varje arbetsrelaterad sjukdom utgör ett brott mot en arbetstagares grundläggande rättigheter.

Vi känner alla till att det finns ett starkt ekonomiskt intresse, och goda affärsskäl, för en bra arbetsmiljö, men ännu viktigare, det starkaste argumentet måste vara kostnaden för människans hälsa och de liv som räddas. Ett liv var tredje och en halv minut – vem kan bestrida det?

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag tisdagen den 15 januari 2008 kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag skulle vilja börja med att gratulera Europeiska kommissionen till dess dokument ”Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012”, och det arbete som vårt parlamentsutskott har gjort. Nästan 500 000 personer dör eller drabbas av permanenta funktionshinder av arbetsrelaterade skäl varje år, och vi måste välkomna Europeiska kommissionens mål att minska arbetsolycksfallen inom EU med i genomsnitt 25 procent. Jag stöder idén om ökad verksamhet vid Europeiska arbetsmiljöbyrån i Bilbao (Spanien). När det gäller denna fråga, och mer allmänt i utvecklingen av det sociala EU, beklagar jag att man varken i betänkandet eller i meddelandet från Europeiska kommissionen för övrigt betonar att det är nödvändigt att stödja arbetsmarknadsparterna. Vi måste alltid komma ihåg att enligt de gällande fördragen, med artiklarna 137 ff. i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (FEG) (och detta har bekräftats genom Lissabonfördraget som håller på att ratificeras), finns det rättsliga instrument tillgängliga för den senare för att underlätta utvecklingen av EU:s sociallagstiftning.

 
Senaste uppdatering: 8 oktober 2008Rättsligt meddelande