Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Egypten(1).

  Raül Romeva i Rueda, författare. − (ES) Fru talman! Jag vill börja med att säga att parlamentet skulle begå ett mycket allvarligt misstag om det gav efter för trycket från dem som inte vill att vi diskuterar frågor som kan orsaka besvär i vissa länder, särskilt när det handlar om att fördöma brott mot mänskliga rättigheter.

Vi har privilegierade förbindelser med vissa länder, som med dem som omfattas av den Europeiska grannskapspolitiken, med vilka vi måste ha en särskilt tydlig dialog och påminna dem om att affärer inte kan och aldrig får separeras från respekten för mänskliga rättigheter, varken här eller där.

Situationen i Egypten förtjänar en del reflektion, och förbindelserna mellan Egypten och EU kräver också sådan reflektion. Därför är det mer än befogat att, som vi gör i den här resolutionen, fördöma den förföljelse av flera icke-statliga organisationer, särskilt människorättsorganisationer, som för närvarande sker i Egypten, och att stödja den kampanj för föreningsfrihet som leds av ett antal sociala rörelser i landet.

  Paulo Casaca, författare. − (PT) Fru talman! Jag måste också påpeka att det givetvis inte finns några gränser eller heliga platser där mänskliga rättigheter inte är av central betydelse. Vi måste dock ta med i beräkningen att vi kunde se viljan hos Egyptens utrikesminister, som med avsikt kom till EU-parlamentet, till utskottet för utrikesfrågor, och som var beredd att svara på alla frågor som ställdes till honom om överträdelser av mänskliga rättigheter. Jag var där och ställde dessa frågor till honom och fick några svar från ministern.

Vid sidan av vissa negativa faktorer i det här förslaget till resolution betonas en del positiva faktorer som jag tror är viktiga att framhålla, t.ex. åtagandet om att upphäva undantagstillståndet i år, i själva verket inom de närmaste fem månaderna, och samarbetet i kampen för att få ett slut på vapensmugglingen till Gaza. Enligt min åsikt är dock den viktigaste frågan att vi bör utnyttja viljan hos de egyptiska myndigheterna och uppmuntra dem att åtgärda några av de allvarliga överträdelserna. I detta sammanhang måste jag framhålla det fortsatta fängslandet av den tidigare kandidaten till posten som Egyptens president. Jag vill upprepa uppmaningen att få ett slut på den här situationen eftersom det skulle stämma överens med grundprinciperna för ett land som försvarar de mänskliga rättigheterna, som Egypten upprepade gånger har förespråkat och förbundit sig till.

  Erik Meijer, författare. – (NL) Fru talman! Egypten har ingen demokratisk tradition. De unga militärerna Gamal Abdel Nasser och Mohammed Naguib, som avsatte kung Farouks dåligt skötta regim för mer än 50 år sedan, förde med sig hopp om förändring och utveckling. Nasser gav sitt folk stolthet och inspiration inför framtiden. Han gjorde slut på landets status som underutvecklat och förödmjukat. Hans efterträdare, Anwar as-Sadat, gav dem hopp om en varaktig fred med sitt grannland Israel, efter en rad fruktansvärda krig.

Den nuvarande presidenten, Hosni Mubarak, ger inget hopp alls. Han har blivit symbolen för stagnation. Det enda han har gjort är att åstadkomma stabilitet med fast hand, så att omvärlden kan betrakta honom som en allierad mot terrorism och islamisk fundamentalism. Han kan dock varken erbjuda någon utveckling eller någon demokratisering. Opposition tillåts selektivt men utan det normala spelrum som är brukligt i en parlamentarisk demokrati. Därmed skapar han en grogrund för inre konflikt mellan både fundamentalister och demokrater.

Intoleransen mot religiösa minoriteter, inklusive den stora koptiska kristna minoritet som har funnits i Egypten i århundraden, ökar också. En varaktig stabilitet kan inte byggas på dessa grunder, där man inte löser problem utan döljer dem med våld. Därför är denna kritiska resolution befogad.

Sabotage mot icke-statliga organisationer, trakasserier av opponenter, diskriminering av minoriteter, arresteringar och tortyr och alla andra dokumenterade brister får oss att frukta det värsta om vad som kommer efter Mubarakregimen. Egypten verkar i många avseenden ha återgått till den underutveckling som rådde under kung Farouks välde för 60 år sedan. EU:s förbindelser med Egypten bör i möjligaste mån bidra till att få ett slut på denna situation.

  Ewa Tomaszewska, författare. − (PL) Fru talman! Den gradvisa försämringen av respekten för mänskliga rättigheter i Egypten inger allt större oro.

Förändringar av konstitutionen har underlättat brott mot de mänskliga rättigheterna. Under förevändning av behovet att ge skydd mot terroristattacker och i samband med det påstådda problemet med smuggling av vapen till Gazaremsan har säkerhetstjänsten getts ytterligare befogenheter. Det är nu lättare för den att komma undan ansvar för användning av tortyr. Förtryck på grund av religiös tro, arresteringar och kvarhållning i häkte utan rättvis rättegång tillämpas ännu mer frekvent.

Organisationer som Amnesty International, som övervakar respekten för mänskliga rättigheter, har riktat uppmärksamheten på världssamfundets likgiltighet inför situationen. Jag uppmanar Europeiska kommissionen att överväga effektiva metoder för att pressa de egyptiska myndigheterna att sätta stopp för den här processen.

  Jana Hybášková , författare. – (CS) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Egypten är utan tvekan det mest framstående av arabländerna. Landet är den forntida civilisationens vagga och den viktigaste arabstaten. Ingen i EU eller i parlamentet tvivlar på att Egypten inte bara är en viktig partner för EU utan också en dynamisk partner, redo och stark. Det är skälen till att vi anser att en dialog med detta land är mycket viktig och betydande. Nya förhandlingar inleds nästa vecka om en handlingsplan mellan EU och Egypten. Det är bra att vårt parlament enhälligt och tydligt uttrycker stöd för dessa förhandlingar och därmed är en aktör i den internationella politiken. Vi hävdar tydligt att ett land som tillåter allvarlig inblandning i en gammal demokratisk institutions – domstolarnas – oberoende, som tillåter tortyr i fängelser och dödande av immigranter, som kränker yttrandefriheten, spärrar Internet och skickar parlamentsledamöter, som brorsonen till president Anwar as-Sadat, till krigsrätt inte kan vara en partner till EU. Egypten är en viktig allierad i kampen mot terrorismen, och landet måste förbli en viktig allierad, särskilt i vår kamp mot orsakerna till terrorism och islamisk radikalisering. Av just den anledningen kan inte Egypten agera på det sätt det gjorde när landet förbjöd registrering av icke-statliga organisationer, det får inte krossa yttrandefriheten och det måste i synnerhet försvara den rättsstatsprincip som alltid har funnits i Egypten. Vi anser att Egypten kan lyckas med detta, och vi anser i synnerhet att vår resolution kommer att hjälpa Europeiska kommissionen att fastställa en förstklassig handlingsplan tillsammans med Egypten. Tack för ert stöd.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag är en av få här i kammaren som närvarade när president Anwar as-Sadat höll sitt berömda tal i Europaparlamentet. Detta tal skulle kunna tas som ett policydokument för året för interkulturell dialog, som just har börjat. Det är ett av de största tal som någonsin hållits här i kammaren.

Genom åren har även president Hosni Mubarak varit en viktig och pålitlig partner för EU, och det naturligtvis trots de många misslyckanden och misstag som vi har sett i Egypten. Jag kan därför helt enkelt inte förstå det tal som det egyptiska parlamentets talman höll som reaktion på detta förslag. Vi säger helt enkelt på ett resonabelt och behärskat sätt att vi anser att Egypten är en av våra viktigaste partner i Medelhavsområdet, men vi påpekar på flera specifika punkter och med hjälp av oemotsägliga fakta att vissa saker fortfarande måste förändras när Egypten går i riktning mot demokrati och rättsstatsprincipen.

Detta är vårt åtagande gentemot våra egna medborgare och gentemot folket i Egypten. Jag tror definitivt att avbrutna förbindelser, som man nu hotar med, vore ett steg i helt fel riktning. Vi måste fortsätta tala med varandra, och av den anledningen stöder jag detta förslag till resolution, som har utarbetats på resonabelt språk, och uppmanar egypterna att inte se detta som ett misslyckande för dialogen utan som en tydlig signal för att starta en intensivare dialog: det är det vi försöker uppnå tillsammans med Egypten med hjälp av detta förslag.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag vill hänvisa till två frågor under dagens debatt om Egypten, och jag är säker på att en av dem redan har tagits upp i kammaren.

Samtidigt som jag anser att våra förbindelser med Egypten bör upprätthållas och utvecklas, och att Egypten verkligen bör bli vår huvudpartner i den delen av världen, vill jag börja med att påpeka att koptiska kristna är andra klassens medborgare i landet. Detta gäller både de som följer den ortodoxa riten och de som följer den katolska och bör has i åtanke vid kontakt med Egypten. Dessutom bör vi, som jag redan har sagt vid upprepade tillfällen, studera situationen för de religiösa minoriteterna i den delen av världen och utarbeta en rapport om frågan.

För det andra kan det inte bli tal om någon varaktig fred, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i området förrän en lösning hittas på konflikten mellan Israel och Palestina i Mellanöstern. Däri ligger orsaken till all brutalitet, allt våld, all terrorism och fanatism som också hotar Europa.

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Fru talman! I och med att vi debatterar fallet Egypten i dag vill jag uttrycka viss belåtenhet med att vi inte måste hänvisa till egentliga brott. I allmänhet under debatterna om mänskliga rättigheter på torsdagseftermiddagarna, när jag vanligtvis yttrar mig, diskuterar vi extremt allvarliga och farliga fall. Det brukar handla om brott mot mänskliga rättigheter, mord och våldtäkt. I dag kan vi dock känna en viss belåtenhet, för jämfört med många andra fall ingriper vi i Egypten i ett skede när inga brott ännu har begåtts, även om de grundläggande friheterna kränks. Det finns en chans att detta lägliga ingripande därför kommer att bli effektivare och förebygga allvarligare konsekvenser. I det första skedet gäller det restriktioner för medierna – i det här fallet menar vi arrestering av journalister – och restriktioner för föreningsfriheten. Vi tänker också på fackföreningar och förföljelse av religiösa minoriteter. Nästa skede är brottsligheten. Lyckligtvis har vi ännu inte kommit till det skedet i det här exemplet.

  Meglena Kuneva, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Situationen för demokrati och mänskliga rättigheter i Egypten följs noga av kommissionen. Egypten är ett av våra partnerländer i den europeiska grannskapspolitiken. Via vår delegation i Kairo och genom vårt samarbete med medlemsstaterna följer vi utvecklingen mycket ingående. Kommissionen står också i regelbunden kontakt med lokala och internationella icke-statliga organisationer som ägnar sig åt demokrati och mänskliga rättigheter.

Kommissionen delar er oro över den påtagliga försämringen av situationen för mänskliga rättigheter i Egypten och över antalet rapporterade fall av kränkningar av mänskliga rättigheter, såväl i fråga om yttrandefrihet, tortyr och misshandel som respekt för religiösa minoriteter.

Kommissionen har krävt större politiska reformer, och respekt för mänskliga rättigheter utgör en del av EU:s partnerskap med Egypten. Därför används alla till buds stående medel för att uppmuntra de egyptiska myndigheterna att gå framåt inom området.

Som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter har Egypten åtagit sig att upprätthålla högsta möjliga nivå när det gäller att främja och skydda mänskliga rättigheter. I sina bilaterala kontakter med Egypten, och även i kontakter på högsta nivå, betonar EU ständigt vikten av att respektera mänskliga rättigheter, särskilt på grundval av artikel 2 i associeringsavtalet.

Med antagandet av den gemensamma handlingsplanen EU–Egypten i mars 2007, inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, har vi nu ännu ett politiskt redskap för att väcka respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Egypten, baserade på vad vi uppfattar vara gemensamma värderingar. Handlingsplanen tillgodoser behovet av att skapa en formell och regelbunden dialog om mänskliga rättigheter och demokrati med medverkan av underutskottet för politiska frågor, dvs. mänskliga rättigheter och demokrati och internationella och regionala frågor. Detta underutskott har i uppgift att underlätta dialogen och att nå ömsesidig förståelse och respekt för båda sidors ställningstaganden när det gäller alla aspekter av mänskliga rättigheter och demokrati samt internationella och regionala frågor, och det på ett övergripande plan där alla frågor kan tas upp. Första sammanträdet kommer att äga rum nästa vecka, den 23 och 24 januari 2007 i Kairo, och Egypten kommer att då att få tillfälle att på ett positivt sätt visa sitt engagemang för gemensamma värderingar.

Det är kommissionens fasta övertygelse att dialogen med Egypten, inom ramen för de politiska åtgärder som framlagts i associeringsavtalet och i handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitikens , är det effektivaste sättet att framhålla för den egyptiska regeringen att EU lägger stor vikt vid respekt för mänskliga rättigheter och internationell lag.

Kommissionens åtagande att bidra till Egyptens reformprocess genom ekonomiskt och tekniskt bistånd samt stöd till politiska reformer kvarstår. Mänskliga rättigheter och demokrati förblir en prioritet inom det nationella vägledande programmet 2007–2010 och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag är säker på att Europaparlamentet kommer att bli en stark bundsförvant och stödja dessa insatser.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Vi ska nu genomföra omröstningen.