Talmannen. − Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag är glad över att få tillfälle att tala med er om Förenta nationernas sjunde råd för mänskliga rättigheter.

Genom att föra upp denna punkt på föredragningslistan för plenum har Europaparlamentet bekräftat den vikt som hela EU fäster vid FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det är ett centralt, globalt organ för skyddet av de mänskliga rättigheterna. EU förespråkar kraftfullt ett effektivt råd för mänskliga rättigheter. Vi har arbetat mycket hårt för att försäkra oss om att rådet, i den slutliga utformningen, ger en fast grund för ett snabbt och effektivt svar på de allvarligaste människorättsliga kränkningarna.

Som vi vet antogs det slutliga institutionella paketet för Rådet för mänskliga rättigheter i december förra året, och nu är det dags att det blir fullständigt operativt. Det sjätte mötet med Rådet för mänskliga rättigheter, som genomfördes i september och december förra året, gav många viktiga resultat som jag inte kommer att räkna upp här. Det är vår ambition att fortsätta att arbeta vid det sjunde och åttonde mötet.

Det sjunde mötet med Rådet för mänskliga rättigheter kommer att äga rum nästa månad, och det kommer att hända mycket. Tillsammans med det åttonde mötet, som kommer att genomföras under de två första veckorna i juni, ska man diskutera förlängningen av de 25 särskilda rapportörernas mandat, regelbundna rapporter från de särskilda rapportörerna och ett antal oroande människorättsliga situationer i några länder med avseende på vissa frågor.

Ur EU:s synvinkel är förlängningen av mandaten för de särskilda rapportörerna för Burma/Myanmar, Demokratiska republiken Kongo, Demokratiska folkrepubliken Korea och Somalia av central vikt för det sjunde mötet med Rådet för mänskliga rättigheter.

Dessutom kommer EU att utnyttja varje tillfälle som erbjuds vid mötet för att fästa uppmärksamheten på oroande människorättsliga situationer på andra håll i världen. För att göra detta kommer EU att delta i interaktiva dialoger med vissa av de särskilda rapportörerna och med högkommissarien för mänskliga rättigheter.

Interaktiva dialoger är ett viktigt nytt instrument för människorättsrådet, och EU kommer att fortsätta att arbeta för att befästa det som ett av de centrala hjälpmedel som erbjuds vid människorättsrådets ordinarie möten för att behandla enskilda frågor.

Som ni vet är en av det slovenska ordförandeskapets prioriteringar interkulturell dialog. Därför är vi glada över att denna fråga även kommer att ägnas vederbörlig uppmärksamhet vid det sjunde mötet med Rådet för mänskliga rättigheter.

Den inbjudan som sändes till Jorge Sampaio, FN:s höge representant vid Civilisationernas allians, att delta i mötet med Rådet för mänskliga rättigheter visar på ett ökat medvetande om att verksamheten i Civilisationernas allians bidrar till att stärka den religiösa toleransen, vilket även är en av EU:s prioriteringar på människorättsområdet.

Jag vill gärna lyfta fram en annan viktig utveckling inom ramen för människorättsrådet, nämligen införandet av allmänna återkommande utvärderingar, som EU fäster stor vikt vid. Detta instrument ska fungera som en mekanism för att utvärdera den människorättsliga situationen i alla medlemsländer på samma villkor. EU:s medlemsstater kommer att utvärderas genom denna mekanism redan till våren, och gör nu grundliga förberedelser för översynen. V kommer att sträva efter maximal öppenhet och effektivitet i den processen. Metoden för att genomföra dessa allmänna återkommande utvärderingar kommer att bidra avsevärt till människorättsrådets trovärdighet generellt sett.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag välkomnar detta tillfälle att tala inför parlamentet om FN:s sjunde råd för mänskliga rättigheter. Jag vill gärna börja med att sätta in människorättsrådet i det som jag anser vara det lämpliga sammanhanget.

Jag har sagt detta förut, men det är viktigt att ha det i åtanke. Rådet för mänskliga rättigheter är ett pågående arbete. Detta framgår tydligt när man ser tillbaka på verksamheten sedan ett och ett halvt år tillbaka. Trots en vinglig start, med djupa meningsskiljaktigheter om Libanonkrisen och ett förhandlingsklimat som fortsätter att vara svårt för Europeiska unionen, har viktiga resultat åstadkommits. I detta avseende tänker jag särskilt på nyheten att kandidater ska lägga fram vallöften för människorättsliga frågor, möjligheten att hålla särskilda möten om brådskande människorättssituationer, vilket är långt ifrån föregångarens årliga ritual, kommissionen för de mänskliga rättigheterna, utvecklingen av ”interaktiva dialoger” med FN:s särskilda förfaranden, som är ett mycket offentligt sätt att rikta uppmärksamheten på människorättskränkningar och slutligen antagandet av det ytterst viktiga institutionella reformpaketet genom samförstånd.

Ordföranden för rådet för mänskliga rättigheter, ambassadör Doru Costea, var i Bryssel förra veckan för att informera rådet och parlamentet om förberedelserna inför det sjunde mötet. Han beskrev människorättsrådet som ”bättre än väntat men sämre än man hoppats”. Detta kan låta cyniskt, och kanske avspeglar det verkligheten i det dagliga arbetet i FN, men jag anser att det också anger tonen på lämpligt sätt. Det finns både bra och dåliga aspekter av människorättsrådet, men det gör framsteg och är därför inne på rätt väg.

Prioriteringarna för det sjunde mötet med Rådet för mänskliga rättigheter handlar dels om att behandla brådskande människorättsliga situationer på ett effektivt sätt – vilket är den standard som människorättsrådet bör bedömas efter i allt högre grad – och det fortsatta arbetet med genomförandet av de institutionella reformerna. När det gäller den människorättsliga situationen är det ytterst viktigt med en effektiv uppföljning av det särskilda mötet om Burma/Myanmar. Andra prioriteringar som bör behandlas under detta möte är människorättskränkningarna i Sri Lanka och Kenya. Genomförandet av de institutionella reformerna är enligt min mening minst lika viktigt, med tanke på hur detta kommer att inverka på människorättsrådets framtida framgång. I detta avseende är den centrala frågan för det sjunde mötet att enas om kriterier för val av medlemmar av den rådgivande gruppen och öppen utnämning av lämpligt kvalificerade kandidater till mandatinnehavare för de särskilda förfaranden som ska förnyas.

Till sist vill jag gärna nämna ett par saker om de allmänna återkommande utvärderingarna, eller UPR som de kallas. Denna vecka rapporterade ordföranden att de stater som ska utvärderas under omgången i april och maj tar sitt ansvar på allvar. Jag hoppas det. De första omgångarna av de allmänna återkommande utvärderingarna kommer sannolikt att ange tonen för resten av omgångarna. Det är därför mycket viktigt att de EU-medlemsstater som ska utvärderas går före och visar vägen genom att vara uppriktiga i kritiken av sina människorättsproblem. Det här ska inte vara någon skönhetstävling.

Dessutom ser jag en viktig roll för EU i mötena om resultaten av de allmänna återkommande utvärderingarna. Dessa utvärderingar handlar, mer än något annat, om hur världssamfundet samarbetar med de stater som utvärderas för att nå konkreta förbättringar av den människorättsliga situationen efter en verklig självanalys av brister och behov. Europeiska kommissionen och medlemsstaterna ska inte tveka att erbjuda tekniskt stöd där det är lämpligt under dessa möten. Genom att göra detta visar vi vårt verkliga engagemang i främjandet av de mänskliga rättigheterna i en viktig offentlig miljö.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Parlamentet skickar en delegation till det sjunde mötet med Rådet för mänskliga rättigheter. Delegationen kommer att ha mandat att ge uttryck för parlamentets åsikter om människorättsrådets arbete och kommer att rapportera till underutskottet för mänskliga rättigheter under sitt besök.

Vi anser att människorättsrådets sjunde möte är avgörande eftersom det kommer att vara det första mötet där man kommer att behandla en lång rad viktiga frågor enligt de nya arbetsrutiner som införs genom det institutionella reformpaket som antogs 2006 och 2007.

Människorättsrådets trovärdighet beror på genomförandet av dessa reformer och mekanismer, och vårt mål är att stärka människorättsrådets förmåga att hantera människorättskränkningar runtom i världen, särskilt de mest brådskande fallen.

Vi välkomnar de positiva resultaten av människorättsrådet, särskilt utvecklingen när det gäller genomförandet av de allmänna återkommande utvärderingarna och utvärderingen av de särskilda förfarandena, samt de positiva resultat som nåtts av människorättsrådets ordförandeskap.

Vi välkomnar civilsamhällets och människorättsförsvarares deltagande samt de särskilda förfarandena, som är centrala i FN:s arbete för mänskliga rättigheter och spelar en särskilt viktig roll i människorättsrådets arbete.

Samtidigt fördömer vi vissa beslut från människorättsrådet, till exempel att inte förnya mandaten för de särskilda rapportörerna för Vitryssland och Kuba.

Med tanke på lärdomarna från tidigare betonar vi att det är viktigt att fria val hålls i samtliga regioner så att man kan göra ett verkligt val bland alla FN:s medlemsstater. Skälet till detta är att vissa länder med människorättsproblem beklagligt nog redan har blivit valda.

Jag uppmanar återigen rådet, kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att ställa krav på kriterier för medlemskap i människorättsrådet, inbegripet genom att utfärda fasta inbjudan till särskilda förfaranden.

På tal om EU:s engagemang erkänner vi den aktiva roll som EU och EU-medlemsstaterna har spelat under människorättsrådets första år av arbete. Det är mycket viktigt att EU agerar samfällt när man behandlar människorättsliga frågor, och vi uppmanar därför kommissionen och rådet att anta en gemensam ståndpunkt för att garantera att EU-medlemmarna automatiskt undertecknar och ratificerar alla internationella instrument om mänskliga rättigheter.

Sist men inte minst bör EU använda sitt bistånd och politiska stöd till de berörda länderna på ett effektivare sätt för att ge dem ett incitament att samarbeta med människorättsrådet.

  Józef Pinior, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! FN:s råd för mänskliga rättigheter är ett av de mest intressanta människorättsområdena för Europaparlamentet. Vi följer nära verksamheten i människorättsrådet, och parlamentet sänder delegationer till Genève två gånger om året.

Jag har tre kommentarer. För det första vill jag välkomna de positiva resultat som har nåtts av människorättsrådets ordförandeskap och samtidigt betona hur viktigt det är att EU stöder människorättsrådet och även vikten av att ställa höga integritetskrav på kandidaterna i valet av ny ordförande för människorättsrådet, som ska hållas den 23 juni 2008.

För det andra vill jag betona att de särskilda förfarandena är centrala i FN:s arbete för mänskliga rättigheter och att de spelar en avgörande roll, särskilt när det gäller människorättsrådet, civilsamhället och demokratiska stater. EU-staterna måste särskilt övervaka och sätta press på medlemmarna av människorättsrådet så att de uppfyller sitt ansvar att främja de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet måste fördöma människorättsrådets beslut att inte förnya mandaten för de särskilda rapportörerna för Vitryssland och Kuba. Vi bör däremot välkomna förnyandet av mandaten för den särskilda rapportören för Sudan och de oberoende experterna för Liberia, Haiti och Burundi.

För det tredje riktas mycket befogad kritik mot människorättsrådet när det gäller behandlingen av specifika landssituationer, som har varit en besvikelse. Detta gäller särskilt den ensidiga internationella sympatin för den palestinska saken. De islamiska staternas förtvivlade insatser ledde till att människorättsrådet behandlade Mellanösternkonflikten, men det förekom upprepad kritik mot endast en stat – Israel – och kränkningar som begicks av Hizbollah och vissa palestinska falanger nonchalerades. Utmaningen är att bygga upp den politiska viljan hos människorättsrådets medlemmar för att effektivt hantera en sådan situation på ett rättvist sätt.

  Hélène Flautre,. för Verts/ALE-gruppen – (FR) Herr talman! Inför det sjunde mötet med människorättsrådet vill parlamentet sända ett budskap av stöd, vaksamhet och mobilisering.

Människorättsrådet är det enda internationella organet som faktiskt bekämpar kränkningar av de mänskliga rättigheterna och behandlar brådskande fall av människorättskriser, men som även arbetar på lång sikt med särskilda rapportörer och i en interaktiv dialog med icke-statliga organisationer. Människorättsrådet är unikt och befinner sig i en svår vändpunkt i sin historia. Ett år kommer inte att vara tillräckligt för att det ska bli effektivt. Däremot kan det vara tillräckligt för att misskreditera det, och det har skett många försök att försvaga och splittra det, som vi vet.

Jag vill börja med att nämna situationen när det gäller Sigma Huda, särskild rapportör för människohandel. Hon sitter fängslad under beklagansvärda förhållanden i Bangladesh. För det andra, och även detta gäller de särskilda rapportörerna, kommer det att vara ordföranden som fattar beslut om den rådgivande gruppens förslag i sista hand. Detta gör att man får ett begrepp om hur viktig hans roll är, och jag vill välkomna det utmärkta arbete som görs av ordförande Doru Costea, och samtidigt fästa er uppmärksamhet på att han kommer att ersättas i juni.

Därför måste EU fortsätta att agera uppmärksamt och aktivt. EU:s agerande är avgörande; vi såg det i Gaza. Om EU agerar återhållsamt försvagar det budskapet avsevärt, och försvagar även människorättsrådet.

När EU tar initiativ till ett särskilt möte och lägger hela sin vikt bakom detta växer människorättsrådet och åstadkommer resultat. För att göra detta måste våra medlemsstater stärka sina transregionala allianser för att övertyga andra och förhindra eventuella blockerande reaktioner som skulle leda till att människorättsrådet återigen hamnar i en politiskt osäker situation.

Vi uppmanar därför våra regeringar att öka sina insatser och föregå med gott exempel. Det kan de göra genom att utnämna en oberoende expert när de deltar i utvärderingen av en annan regering inom ramen för de allmänna återkommande utvärderingarna, genom att själva vara öppna för kritik och självkritik och genom att vara ett gott föredöme när det gäller val av nya medlemmar. En stående inbjudan till särskilda förfaranden skulle vara ett ytterst viktigt kriterium för EU-medlemsstaterna.

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar denna resolution. Jag välkomnar även det arbete som utförs av parlamentets delegation till Genève där vi, förutom att hålla våra egna EU-företrädare ansvariga, även arbetar tillsammans med dem för att inleda en dialog med länder i andra regioner i världen, och visar EU:s styrka och solidaritet i upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten.

Jag är tacksam för att mina ändringsförslag om stöd för kravet att ett särskilt möte om våld mot kvinnor ska hållas och att alla våra länder ska underteckna och ratificera alla internationella instrument om mänskliga rättigheter togs med. Jag uppmanar att EU särskilt ska stödja förnyandet av mandatet för den särskilda representanten för företag och mänskliga rättigheter. Men eftersom jag just har återvänt från Gaza välkomnar jag särskilt punkt 34. Det är en belägring på rent medeltidsmässiga villkor som Gazas befolkning är utsatt för. I dag kommer vi att identifiera detta som en tydlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Om inte ens Tony Blair kan få Israel att tillåta import av utrustning för att förhindra att 40 000 liter av obehandlat mänskligt avfall förgiftar vattenresurserna, då är det dags att EU agerar. EU-trupper enligt ett nytt mandat skulle kunna bidra till övervakningen av återöppnandet av gränserna, och jag ber nu om ert stöd, EU-länderna måste försöka få länderna på alla sidor i människorättsrådet att enas för att se till att den internationella humanitära rätten genomdrivs. EU kan ta initiativet, vilket det slovenska ordförandeskapet föreslog i vårt underutskott för mänskliga rättigheter så sent som för en vecka sedan i Bryssel. Vi kan föreslå en balanserad text där man erkänner att både terroristernas raketattacker och den kollektiva bestraffningen genom blockaden strider mot den fjärde Genèvekonventionen. Genom att göra detta kan vi nå ett samförstånd i Genève, som verkligen kan bidra till att lösa den humanitära kris som Gazas folk genomlider.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Den kritiska granskningen av de gamla mekanismerna och arbetsrutinerna och inrättandet av nya arbetsmetoder har väckt stora förhoppningar om att människorättsrådet ska bli ett organ som effektivt inriktar sig på hur människorättskränkningar hanteras och där politiska situationer tydligt omfattas av FN-organens befogenheter.

Människorättsrådets trovärdighet beror även på de nya mandatinnehavarna vid särskilda förfaranden som ska utses i mars. Det är enormt viktigt att sakkunskap, oberoende och objektivitet är de centrala kriterierna.

Precis som många andra skulle även jag i den rådande situationen vilja att människorättsrådet tar sitt beslut att inte förnya mandaten för de särskilda rapportörerna för Vitryssland och Kuba under förnyat övervägande. EU-medlemsstaterna måste även försöka se till att mandatet för den oberoende experten för Demokratiska republiken Kongo förnyas.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill tacka de ledamöter som har deltagit i debatten för deras synpunkter, som utan tvivel kommer att vara till hjälp för ordförandeskapet i förberedelserna inför det sjunde mötet med Rådet för mänskliga rättigheter.

Jag vill särskilt betona att jag helt håller med om Laima Liucija Andrikienės yttrande om att EU måste framstå som enat och agera samfällt vid människorättsrådet.

Jag vill även påpeka att ordförandeskapet hoppas på ett gott samarbete med Europaparlamentets delegation. EU:s viktiga roll i främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna är odiskutabel, och därför vill vi ha bästa möjliga samarbete med er framstående institution.

Jag vill avsluta med att säga att det sjunde mötet med Rådet för mänskliga rättigheter kommer att inledas med ministermötet, där rådets ordförande minister Dimitrij Rupel (allmänna frågor och yttre förbindelser) kommer att delta på ordförandeskapets vägnar. Ett antal andra högt uppsatta företrädare, kanske även FN:s generalsekreterare, kommer att delta.

  Benita Ferrero-Waldner , ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! EU är ett mycket viktigt organ som måste gå i rätt riktning och leda Rådet för mänskliga rättigheter i den riktningen.

Det återstår fortfarande för rådet att bevisa att det är ett effektivt organ för de mänskliga rättigheterna inom FN, så mycket står klart. Som jag har sagt förut är det dock alltför tidigt att komma med något slutligt omdöme. Det skulle till och med kunna hindra dess framtida utveckling om man gjorde det i detta skede. Därför är det viktigt att människorättssamhället fortsätter att stödja Rådet för mänskliga rättigheter, om än med ett kritiskt öga. I samma anda vill jag säga att det gläder mig att en delegation från Europaparlamentet kommer att vara närvarande vid rådets sjunde session för att bedöma dess arbete med egna ögon.

Liksom Laima Liucija Andrikienė anser jag att EU kommer att behöva kämpa för att kunna uppträda enat i denna fråga. Mönstren i omröstningarna för EU-medlemmarna i rådet är mycket enstämmiga, och ju mer enstämmiga de är, desto viktigare blir vår röst.

När det gäller kriterierna för medlemskap har det hittills visat sig vara omöjligt att upprätta sådana. Löften om åtaganden i fråga om de mänskliga rättigheterna kommer dock att utgöra viktiga steg mot ett utökat ansvar för kandidatländerna och, som jag har sagt tidigare, är detta ett viktigt steg.

När det gäller de särskilda förfarandena kämpar EU aktivt för att förlänga befintliga mandat och inrätta de nya som vi bedömer vara nödvändiga.

Låt mig slutligen säga några ord om Vitryssland och Kuba. Rådet kan kritiseras för att inte ha förlängt mandaten för dessa länder, men detta var en kompromiss som blev nödvändig för att bevara många av de övriga mandaten för länder och områden som för närvarande ses över. Detsamma gäller exempelvis Sudan. Det är beklagligt att mandatet för expertgruppen för Darfur går förlorat, men detta gick tyvärr inte att undvika för att bevara mandatet för den särskilda representanten för Sudan.

Därför måste EU, för att nå samtycke, ibland vara berett att göra svåra kompromisser. Men återigen, i det stora hela är vi en mycket stark motor och ett starkt organ på detta område, och vi måste fortsätta vårt arbete för att se till att Rådet för mänskliga rättigheter verkligen fungerar och går i rätt riktning. Europaparlamentet är ett mycket starkt verktyg som kan hjälpa oss på den vägen.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 21 februari 2008.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman