Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0010/2008).

Följande frågor har ställts till rådet:

Fråga nr 1 från Manuel Medina Ortega (H-1042/07)

Angående: Invandring efter toppmötet EU–Afrika

Kan rådet redogöra för de åtgärder som föreslås för att de överenskommelser avseende invandring som uppnåddes vid det senaste toppmötet i Lissabon mellan Europeiska unionen och afrikanska länder ska börja gälla?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Vid toppmötet EU–Afrika den 9 december förra året i Lissabon träffades en överenskommelse om att inrätta ett strategiskt partnerskap som skulle omfatta alla områden och frågor av gemensamt intresse.

Jag vill särskilt fästa er uppmärksamhet på tre viktiga dokument som antogs vid toppmötet: Lissabondeklarationen, den gemensamma EU–Afrika-strategin och dess första handlingsplan. I den första handlingsplanen för den gemensamma strategin upprättas ett partnerskap mellan Afrika och EU på tilläggsområdena migration, rörlighet och sysselsättning.

Partnerskapet mellan Afrika och EU på områdena migration, rörlighet och sysselsättning bör säkerställa omfattande åtgärder på dessa områden med det specifika målet att skapa fler och bättre jobb för afrikaner och bättre kontroll över migrationen.

För närvarande studerar de ansvariga organen inom rådet vilka ytterligare åtgärder som kommer att behöva vidtas på grundval av besluten vid toppmötet i Lissabon och på grundval av den gemensamma EU–Afrika-strategin samt dess första handlingsplan, inklusive partnerskapet på migrationsområdet.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Fru talman! Frågan är vilken typ av åtgärder som faktiskt kan vidtas, eftersom invandringstrycket på Europa fortfarande är mycket hårt, som en följd av den besvärliga sociala och ekonomiska situationen i många afrikanska länder.

Den specifika fråga som jag ville ställa var huruvida rådet för närvarande har några konkreta planer. Tiden går, och situationen i Afrika blir inte bättre. Många europeiska länder klagar dessutom över okontrollerad invandring och EU-institutionernas oförmåga att kontrollera den.

Vad gör vi just nu? Vad kan vi förvänta oss på kort sikt?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Herr Medina Ortega! De problem som ni nämnde kommer inte att lösas inom kort. Situationen i Afrika när det gäller ekonomisk utveckling, säkerhet och människors välstånd är av en sådan dimension att dessa frågor endast kan lösas på lång sikt.

En långsiktig lättnad i invandringstrycket kan bara uppnås om levnadsförhållandena på den afrikanska kontinenten förbättras. Toppmötet kunde inte komma med svar på alla frågor, och särskilt inte erbjuda några snabba lösningar. Som jag nämnde ägde toppmötet rum i december, och debatterna om åtgärder för genomförande av överenskommelserna från toppmötet har inte börjat förrän nu.

Jag kan säga att toppmötet EU–Afrika skapade en ram för alla de samtal om hanteringen av migrationen som har förts vid flera konferenser mellan Afrika och EU. Toppmötet EU–Afrika integrerar nu processen från Tripoli, processen från Rabat och alla övriga processer. Detta är det första vi har uppnått, en konsolidering av våra ansträngningar.

Jag skulle vilja nämna huvuddraget i EU:s migrationspolitik gentemot Afrika. Vi strävar i första hand efter ett helhetsgrepp som omfattar kampen mot olaglig invandring, insatser för att förbättra hanteringen av laglig migration, förebyggande av människohandel, bättre gränskontroller och, framför allt, en utveckling i de länder där denna migration har sitt ursprung. Endast en sådan utveckling kommer att ge en långsiktig lösning på det invandringstryck som EU står inför. De övriga åtgärder som jag redan har räknat upp är i bästa fall kortsiktiga lösningar som inte kommer att utrota det huvudproblem som ni nämnde själv, nämligen problemet med förhållandena i ursprungsländerna. Det är den huvudsakliga drivkraften bakom migrationen.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Jag lovordar ert sätt att se den övergripande bilden här och att skilja mellan strategier på medellång och lång sikt. Ni hänvisade till ett toppmöte som kommer snart. Är ni, som rådets tjänstgörande ordförande, beredd att uppmana till en överenskommelse med de berörda staterna i Afrika om återtagande av olagliga invandrare som ett villkor för positivt samarbete, för mera ekonomiskt bistånd och mera bistånd av andra typer?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådets politik i fråga om återvändande för olagliga invandrare är välkänd. Det är en av beståndsdelarna i EU:s migrationspolitik som genomförs gentemot våra afrikanska partner.

Utvecklingsbiståndet är också en aspekt av migrationspolitiken, det vill säga det måste tas med i beräkningen, och invandringspolitiken bör ses även ur detta perspektiv eftersom det inriktas mot de långsiktiga problemen med att skapa bättre förhållanden i de länder där migrationen har sitt ursprung.

Ärligt talat har jag ingen önskan att tala om den direkta tillämpningen av villkoren för utvecklingsbistånd i förhållande till dessa aspekter. Det är dock ett faktum att de är delar av migrationspolitiken som en helhet, som fortfarande måste kopplas ihop och stärkas i framtiden.

  Jörg Leichtfried (PSE). – (DE) Herr rådsordförande! Om det finns ett område där folket i Europa vill att EU ska ta på sig ansvaret så är det den olagliga invandringen och invandringspolitiken i dess helhet. Som jag ser det är parlamentet och kommissionen mycket aktiva på detta område, men jag är inte säker på hur det är med rådet. Ni säger att alla vet vad rådet gör i denna fråga. Jag vet vad rådet gör – och det är att göra allt det kan för att förhindra att livsviktig europeisk kompetens skapas. Det är vad rådet har gjort i åratal. Jag skulle vilja veta vad som gör er så optimistiska till att saker och ting kommer att förändras och vilka konkreta åtgärder som ni vidtar för att åstadkomma förändring.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack för er fråga. Jag kan inte hålla med om att rådet är passivt när det gäller migrationen. Tvärtom har rådet på senare tid, särskilt förra året, uppmärksammat migrationen i stor utsträckning. Jag kan också nämna att Europeiska rådet planerar att diskutera migrationsfrågan vid sitt decembermöte i år. Det betyder att frågan kommer att diskuteras på högsta politiska nivå.

Migrationsproblemet är ett verkligt problem för EU. Jag har redan nämnt lösningarna och pekat ut den riktning där vi bör leta efter dem. För att vara mer exakt skulle jag kunna nämna den ytterligare förstärkningen av Frontex. Det är också ett av de områden där rådet är engagerat.

Det är viktigt att hantera efterfrågan på migration. Vi måste hantera migrationsströmmarna bättre och minska kunskapsflykten från Afrika därför att den vidmakthåller dåliga förhållanden i stora delar av kontinenten.

Rådet är engagerat i utvecklingsplaner för rörligt partnerskap och cirkulär migration, och fortsätter sina uppdrag i afrikanska länder i detta syfte. Jag kan också nämna att det under vårt ordförandeskap kommer att bli ett uppdrag i Nigeria och i Sydafrika. Rådet är proaktivt och vill bidra.

Det är dock ett faktum att detta är ett område inom den tredje pelaren – ett område inom rättsliga och inrikes frågor – där det ofta har varit långa förfaranden i strävan efter samtycke. Om Lissabonfördraget ratificeras och genomförs kommer detta att bli ett område där framtida beslutsfattande går enklare och snabbare.

  Talmannen. − Fråga nr 2 från Claude Moraes (H-1046/07)

Angående: Regional finansiering efter utvidgningen

Vilken lösning har rådet funnit på frågan om en omdistribuering av den regionala finansieringen, nödvändig i och med utvidgningen?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Till svar på Claude Moraes fråga vill jag säga att budgetramen för EU och de 27 medlemsstaterna för perioden 2007–2013 fastställs i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning. Detta interinstitutionella avtal antogs i maj. I juli 2007 antogs lagstiftningspaketet om sammanhållningspolitiken på grundval av detta avtal. Kort sagt, efter utvidgningen i januari 2007 fanns inget behov av omfördelning av resurser.

  Claude Moraes (PSE). – (EN) Ni talade om en bredare analys av strukturstödet, men ni är kanske medveten om att Eurostat förra veckan publicerade siffror som visade vilka som var de rikaste områdena i EU och de rikaste städerna. Där ingick min egen valkrets i London, trots att jag bor i en del av London som räknas till några av de fattigaste områdena i Västeuropa när det gäller barnfattigdom och så vidare.

Min fråga till er var i själva verket: Kommer ni att fortsätta ta hänsyn till att det även i de rikaste områdena, som London och Frankfurt, fortfarande finns fickor av fattigdom, som har hamnat på efterkälken och som inte får lämnas kvar där, just därför att vi, helt riktigt, hjälper de fattigaste delarna i Europa?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Tack för er följdfråga. Jag tror att jag nu bättre förstår den ursprungliga frågan om effekterna av utvidgningen för regionalstödet, på vilken jag svarade att den inte fick några effekter eftersom resurserna före utvidgningen var fördelade på lämpligt sätt.

Följdfrågan är emellertid också rimlig. Frågan är huruvida sådana förhållanden bör hanteras inom ramen för regionalpolitiken. Rika regioner borde kanske tillåtas eller åläggas att göra mer för att eliminera fickor av fattigdom. Det är förmodligen enklare att göra för rika regioner än för regioner som är mindre rika.

Kort sagt, vi måste ta hänsyn till begreppen regionalpolitik och regionala resurser inom ramen för EU. Det förändrar inte de faktiska förhållandena i de problem som ni har lyft fram.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Herr talman, herr minister! Jag vill fråga om ni har några upplysningar, några siffror, för att visa hur tillväxten av BNP har påverkats av strukturstödet till de nya anslutningsländerna och kanske också äldre medlemsstater. Studier som genomförts i mitt land, Litauen, har visat att det inte var strukturstödet utan utvecklingen av den inre marknaden som fick en avgörande effekt på den ekonomiska tillväxten. Kan ni förse oss med sådana siffror? Tack.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Nej, ärade ledamot, jag har inte dessa siffror med mig. Men jag kan säga två saker.

För det första gynnar den gemensamma marknaden alla medlemsstater, både gamla och nya, och alla andra som är knutna till denna gemensamma marknad. Det råder ingen tvekan om det, och det kan man se i Europeiska kommissionens rapport från 2006, ”Läget två år efter utvidgningen”, där de gynnsamma effekterna av den utvidgade gemensamma marknaden och andra aspekter omnämns och utvärderas.

När det gäller strukturfonderna är situationen följande: Det är inte bara nivån på resurserna till ett särskilt ändamål inom strukturfonderna som är viktig utan också kvaliteten i användningen av dessa resurser. Det är på det viset som jag kan vidhålla att dessa resurser, när de används väl, bidrar till en högre inkomst per capita i det berörda landet.

  Jim Higgins (PPE-DE). – (EN) Ministern har haft en mycket lång dag, så jag ska bara föreslå att han tittar på Irland, med utgångspunkt i strukturfonderna och sammanhållningsfonden. Där har strukturfonderna och sammanhållningsfonden spelat en avgörande roll för att omvandla en u-landsekonomi till det som nu har blivit den keltiska tigern. Det visar vad man kan göra. Tre av den keltiska tigerns fyra ben är ett resultat av strukturfonderna, sammanhållningsfonderna och andra EU-bidrag.

Vi önskar de nya medlemsstaterna allt gott, och vi önskar er lycka till med ert ordförandeskap.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill bara göra en kommentar. Exemplet Irland nämndes. Jim Higgins har förmodligen rätt – Irland är ett skolexempel på hur ett gott och effektivt användande av sammanhållnings- och strukturfonder bidrar till en snabbare utveckling.

Jag menar allvar när jag säger att Irland är ett skolexempel. Med andra ord, många länder, särskilt de som gick med i EU 2004 och 2007, gör sitt yttersta för att ta till sig irländska erfarenheter och irländskt kunnande i användandet av dessa fonder, för att söka efterlikna Irlands framgång.

  Talmannen. − Fråga nr 3 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-1048/07)

Angående: Flexibilitet med trygghet i arbetet

Vilka åtgärder ämnar rådet vidta under den närmaste tiden för att ta itu med olösta frågor när det gäller relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare och för att stödja idén om flexibilitet med trygghet i arbetet?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) I december 2007 fattade kommissionen beslut om åtta gemensamma principer som sammanhänger med s.k. flexicurity, flexibilitet med trygghet, på grundval av omfattande undersökningar som genomförts av EU-institutioner och arbetsmarknadens parter. Dessa principer bekräftades också av Europeiska rådet.

Rådet konstaterade i dessa beslut att de gemensamma principerna bör bidra till genomförandet av den nya perioden för Lissabonstrategin. Nyligen presenterade kommissionen ett förslag om integrerade riktlinjer för 2008–2010. Vi kan vänta oss att rådet kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt flexicurity i de debatter om detta förslag som redan har börjat.

Ansvaret för att genomföra de integrerade riktlinjerna kommer att ligga hos medlemsstaterna. Det förväntas att de, när de rapporterar till rådet och kommissionen om genomförandet av riktlinjerna, kommer att hänvisa till sina bestämmelser om flexicurity.

Rådet anser att det är nödvändigt att öka medborgarnas kunskaper om politiken för flexicurity och betydelsen av denna politik för att reformera europeiska ekonomiska och sociala modeller. Därför uppmanade rådet i sitt beslut kommissionen att inleda ett offentligt initiativ för att möjliggöra för berörda intressegrupper på arbetsmarknaden att anta de gemensamma principerna på ett enklare sätt. Rådet bad också kommissionen att hålla rådet regelbundet informerat om dessa åtgärder.

När det gäller de två viktiga lagförslagen på området arbetsvillkor – jag talar om arbetstidsdirektivet och direktivet om tidsbegränsade anställningar – är det slovenska ordförandeskapet berett att fortsätta arbetet. Mot bakgrund av svårigheterna att nå enhällighet bland medlemsstaterna håller vi fortfarande på att analysera ytterligare möjliga förfaranden i samband med den lagstiftningen. Det bör nämnas att EU har många olikartade traditioner när det gäller regleringen av arbetsvillkor. Medlemsstaterna lyckades dock enas ganska snabbt om de gemensamma principerna om flexicurity, även om de varnade för att dessa principer måste anpassas efter de särskilda förhållandena i varje medlemsstat.

Allt detta pekar på att det kommer att bli svårare att nå en överenskommelse om en lösning i form av bindande lagstiftning som kan tillämpas på alla arbetsmarknader inom unionen.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Medborgarna i varje medlemsstat – arbetstagare och arbetsgivare – är föremål för press när det gäller arbetsförhållanden. I många fall beror detta säkert på globaliseringen, men det orsakas också av den öppna samordningsmetod som EU har tillämpat i åratal.

Vi invänder alltså mot förslagen om reformering av försäkringssystem och andra åtgärder som grundas på denna öppna samordningsmetod.

Avser rådet att föreslå strukturella åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena på EU-nivå för att få bort det starka motståndet och de protester som vi ser på tv i alla medlemsstater?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Självklart avser rådet att fortsätta utveckla sina insatser för att förbättra förhållandena på arbetsmarknaden. Det sägs ofta att förbättrad flexibilitet på arbetsmarknaden innebär minskad social trygghet, men så är det inte. Själva kärnan i begreppet flexicurity eller trygg flexibilitet är just detta. Rådet är övertygat om att detta är den enda riktiga vägen att gå i globaliseringen, som omfattar många områden.

Det är inte bara viktigt med ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, som aldrig får vara till förfång för den sociala tryggheten. Det finns också ett helt batteri andra åtgärder såsom livslångt lärande, bättre utveckling av mänskliga resurser och andra aspekter av flexicurity.

Kort sagt, rådet avser att fortsätta sin verksamhet på detta område, och det kommer att vara en av de viktiga frågor som ska debatteras vid Europeiska rådets möte i mars, som en del av stimulansen för den nya fasen i Lissabonstrategin.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Såsom ordet flexicurity tyder på är det idealiska en kombination av flexibilitet och trygghet [security]. I morse hölls en debatt om detta, och det kom ett förslag från parlamentet om införande av minimilön i medlemsstaterna i enlighet med deras minimistandarder. Vad kommer ordförandeskapet att göra för att garantera att minimilön faktiskt kommer att genomföras i de enskilda medlemsstaterna inom en överblickbar framtid?

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Jag vill be er kommentera något mer det ni sa om att ni vill öka kunskaperna och ta ett offentligt initiativ i hela denna fråga om flexicurity. Mitt intryck är att arbetstagarna förmodligen känner till den flexibla delen ganska bra men inte vet lika mycket om tryggheten i denna nya värld på arbetsmarknaden.

När det gäller frågan om minimilöner: jag kommer från ett land med minimilön och menar att det handlar om att se till att alla får en minimilön.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Först ska jag svara Hubert Pirker. För närvarande finns ingen konsensus i rådet, det vill säga rådet har inte någon gemensam ståndpunkt om minimilön, så i denna fas planerar ordförandeskapet inte några särskilda initiativ i det avseendet.

För det andra ska jag svara Mairead McGuinness. Jag har nämnt rådets förslag, det vill säga en uppmaning till kommissionen att inleda ett offentligt initiativ för att förklara de åtta gemensamma principerna för alla berörda grupper på arbetsmarknaden och förenkla för dem att anta dessa principer, som antogs i december förra året.

Samtidigt uppmanade rådet kommissionen att hålla rådet informerat om de relevanta åtgärderna. Rådet bad kommissionen att agera på ett särskilt sätt, och vi väntar nu på återkoppling från kommissionen.

  Talmannen. − Fråga nr 4 från Gay Mitchell (H-1050/07)

Angående: EU-insatsstyrka till Tchad

Kommer rådet att avge något yttrande i frågan om en EU-insatsstyrka till Tchad? När det gäller den nuvarande säkerhetssituationen i Tchad undrar jag om rådet kommer att avge någon försäkran om att all utrustning som krävs för denna svåra insats kommer att finnas tillgänglig? Hur samordnar rådet insatserna med FN när det gäller den långsiktiga situationen i regionen?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Utformningen av EU:s insatsstyrka till Tchad, som inte gick så smidigt, blev färdig den 11 januari i år, i så måtto att befälhavaren kunde rekommendera att operationen inleddes. Den 28 januari bekräftade rådet den operativa planen, den så kallade Oplan, och fattade beslut om att inleda den.

Som bekant är det den irländske generalen Patrick Nash som är befälhavare för operationen. Styrkan består av 3 700 soldater från 14 medlemsstater. Styrkorna är sammansatta, utrustade och utbildade för att fullgöra sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt i en svår omgivning. Reglerna för användande av våld är stränga och i linje med det mandat som fastställs i kapitel VII i FN-stadgan.

Som bekant gavs mandatet i resolution 1778 från FN:s säkerhetsråd. EU:s insats, Eufor Tchad/Centralafrikanska republiken, kommer att pågå under ett år från deklarationen om den inledande operationella förmågan och kommer att vara neutral och opartisk.

Från första början skedde planeringen i nära samarbete med FN. För att säkerställa öppenhet, effektivitet och möjligheten att modifiera åtgärderna har lämpliga samordningsmekanismer inrättats på alla nivåer, i New York och Bryssel, på operationshögkvarteret i Paris och ute på fältet.

Efter sammanstötningar som skett nyligen mellan regeringsstyrkor och tchadiska rebellgrupper är säkerhetsläget i Tchad nu mer stabilt. Spridningen av EU-insatsen fortsätter, och vi förväntar oss att Eufor når sin inledande operationella förmåga i mitten av mars.

Låt mig nämna några av rådets beslut från det senaste mötet i måndags, i förrgår. Rådet uttryckte sin djupa oro för de regionala komplikationerna av konflikten i Darfur och försöken att störta den tchadiska regeringen. Rådet stödde Afrikanska unionen och FN:s uppmaning till respekt för Tchads suveränitet, nationella enhet och territoriella integritet.

Rådet uttalade att händelserna nyligen underströk behovet av att insatserna sprids till östra Tchad, där deras uppgift blir att öka säkerheten. Rådet har också betonat att insatsen, med iakttagelse av dess mandat, kommer att vara opartisk, neutral och oberoende.

Slutligen vill jag tillägga att rådet kommer att följa säkerhetssituationen i Tchad och västra Darfur nära på alla nivåer och också utvärdera följderna av den för Euforinsatsen.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Herr rådsordförande! Ni har inte svarat på min fråga som var, konkret, om ni kunde försäkra att all utrustning som krävs för denna svåra insats kommer att finnas tillgänglig. Kan ni vara snäll och besvara frågan och ge en försäkran?

Som ni sa är det en officer från den irländska armén som för befälet, generallöjtnant Pat Nash, och i kväll kommer 50 irländska elitsoldater att lämna Dublin. De kommer att följas av många fler irländska trupper i en nära framtid.

Kommer det att finnas ett tillräckligt logistiskt stöd? Finns den sjukvård som de kommer att behöva? Kommer ni att ge en försäkran, som jag bad om i min fråga, om att all utrustning som krävs för denna svåra insats kommer att finnas tillgänglig?

Gud give lycka och skydd åt de irländska jägarna och alla de soldater som är där, i deras svåra uppgift.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill betona att utrustningen av enheterna i princip är ett ansvar för varje enskild medlemsstat som sänder enheter för en insats.

Ni ber om försäkringar som rådet inte kan ge, eftersom det är varje enskild medlemsstat som är ansvarig. Jag kan bara upprepa vad jag sa i inledningen, nämligen att utformningen av styrkorna har genomförts med framgång. Det var svårt, men i slutet lyckades man så väl att befälhavaren för insatsen rekommenderade att insatsen skulle börja.

  Jörg Leichtfried (PSE). – (DE) Jag anser att denna insats i princip är en god idé – så länge som den genomförs på ett professionellt sätt – eftersom den åstadkommer precis det som avsågs i den migrationsdebatt vi lyssnade till tidigare. Den skapar nämligen säkerhet i de områden som invandrarna kommer från. Därför kan jag faktiskt inte förstå att några hycklande österrikiska högerpopulister är emot denna insats. Det som oroar mig redan nu är de ständiga diskussionerna om huruvida i synnerhet den franska armén kommer att uppträda med neutralitet i denna insats gentemot de tvistande parterna. Jag skulle vilja veta vilka upplysningar ni har om detta och hur ni kommer att se till att insatsen förblir neutral totalt sett mot alla tvistande parter. Jag vill också ta tillfället att önska soldaterna lycka till.

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Jag har en fråga som gäller kontakten med regeringsfientliga grupper. Jag talar inte om rebellgrupper utan om andra regeringsfientliga grupper. Har några insatser gjorts för att få dem med, så att vi får en mer enad inriktning gentemot FN-uppdraget i Tchad, eller EU-uppdraget i Tchad?

Det verkar som om alla kontakter hittills har skett med regeringen själv. Jag undrar om inte vägen framåt kan vara att få med personer som kan vara regeringsfientliga men som inte är inblandade i rebellgrupper.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Till svar på frågan om neutralitet kan jag bara säga att rådet beslutade i måndags, i förrgår, att EU-styrkorna i Tchad ska vara opartiska, neutrala och oberoende. Enligt min uppfattning innehåller det svar på frågan om neutralitet hos de enskilda enheter som deltar i denna insats. Hela insatsen är neutral, opartisk och oberoende.

Detta gäller också som svar på den följdfråga som följde. Detta är inte en insats för att skaffa stöd. Det är en insats som, på ett opartiskt och neutralt sätt, ska garantera säkerhet i den region som den sänds till. Man ska inte leta efter allierade. Jag upprepar, det är en neutral och opartisk insats vars uppgift är att garantera säkerheten i regionen inom sitt mandat.

  Talmannen. − Fråga nr 5 från Colm Burke (H-1052/07)

Angående: Burma

Med anledning av att Piero Fassino har utsetts till EU:s särskilda sändebud för Burma, för att stöda FN:s medlingsförsök, och med tanke på ASEAN:s, Indiens och Kinas viktiga roll när det gäller Burma vill jag fråga hur produktiva de sammankomster som Fassino nyligen hade med Kina och andra asiatiska länder egentligen var?

I enlighet med rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 15 oktober bekräftade rådet den 14 december att EU är berett att se över, ändra eller ytterligare skärpa restriktiva åtgärder mot Burmas regering mot bakgrund av utvecklingen där. Vilka ytterligare restriktiva åtgärder kan rådet överväga att vidta (eftersom de nuvarande åtgärderna ser ut att ha ett mer eller mindre minimalt inflytande) och kan rådet fastställa en tidsgräns för genomförandet av de här åtgärderna?

Enligt ett informationsuppdrag som frivilligorganisationen CSW utförde vid gränsen mellan Burma och Thailand för en tid sedan, ska antalet personer som dödades av den burmesiska armén, i samband med att de fredliga protesterna slogs ner i september, vara mycket högre än vad de officiella siffrorna ger för handen. Munkar och civilpersoner som flytt från Burma efter september gav CSW förstahandsuppgifter om regimens brutalitet gentemot demokratirörelsen. Enligt CSW kan hundratals ha dödats under protesterna i Burma och tvångsarbetet och våldtäkterna fortsätter i de etniska områdena. Hur reagerar rådet på den här rapporten? Enligt rådet är EU fast beslutet att bistå folket i Burma/Myanmar på vägen mot demokrati, säkerhet och välstånd. Hur lyder rådets mer specifika förslag till omsättandet av detta i praktiken?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag vill inledningsvis nämna att EU:s höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Javier Solana den 6 november förra året utsåg ett särskilt sändebud för Burma/Myanmar för att framhäva den vikt som EU fäster vid demokratisk förändring, försoning, förbättring av de mänskliga rättigheterna och landets utveckling.

Inom detta mandat har det särskilda sändebudet, Piero Fassino, bett om ett möte med FN:s särskilde rådgivare, Ibrahim Gambari, och också rådgjort med nyckelpartner i EU.

I november förra året, i utkanterna av toppmötet EU–Asean i Singapore, träffade det särskilda sändebudet representanten för länderna i Asean. I december reste han på sitt första uppdrag till Kina. Han träffade företrädare för Burma och dess grannar i Rom och under besöken vid FN i Genève och New York, och han kommer också att träffa deras företrädare i Bryssel.

Dessa överläggningar och politiska och diplomatiska kontakter som vår särskilde representant har genomfört kommer att fortsätta de kommande månaderna. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas FN:s medling och FN:s ”Group of Friends”.

Vid måndagens möte välkomnade rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) det särskilda sändebudet Piero Fassinos arbete med samordningen av EU:s och dess asiatiska partners diplomatiska insatser samt bekräftade på nytt hans roll i stödjandet och främjandet av FN:s uppdrag.

Jag vill framhålla att EU, för någon tid sedan, antog en övergripande gemensam ståndpunkt som omfattar ett vapenembargo mot Burma samt reserestriktioner och frysning av tillgångar för ett stort antal burmesiska medborgare som har kopplingar till militären och regeringen.

I november 2007 antog rådet strängare sanktioner för att förstärka de befintliga åtgärderna och vidta nya, särskilt åtgärder riktade mot brytnings- och utvinningsverksamhet. Som tidigare sagts kommer rådet att studera effekter, effektivitet, politisk ändamålsenlighet och praktisk genomförbarhet av ytterligare möjliga restriktioner.

Rådet erhåller och studerar information från sina partner och många företrädare i regeringsorganisationer om deras erfarenheter av strängare sanktioner.

Rådet har noterat att vissa EU-medlemsstater och kommissionen på senare tid har ökat biståndet till Burma och burmesiska flyktingar i grannländer. EU skulle vara berett att garantera ytterligare bistånd till Burma/Myanmar. Av den anledningen uppmanar rådet burmesiska myndigheter att vidta ytterligare åtgärder för att demokratisera landet och nå nationell försoning.

Det officiella tillkännagivandet av en folkomröstning om konstitutionen, som ska äga rum i maj i år, och flerpartival 2010 är, enligt rådets uppfattning, ett steg i rätt riktning.

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Detta är endast en uppföljning av ert svar på denna mycket komplicerade fråga, som jag verkligen uppskattar.

Jag vill bara ta upp två besläktade frågor. För det första mördades generalsekreteraren för Karens nationella union i sitt hem i Thailand den 14 februari. Jag har förstått att organisationen Christian Solidarity Worldwide hade besökt honom två dagar innan. Vilka påtryckningar har vi riktat mot Thailand för att undersöka mordet? Jag har hört att mordet var beställt av regimen i Burma.

För det andra, som jag förstår det har flyktingar som kommit till Malaysia blivit ganska illa behandlade. Vissa har till och med fött barn i fångenskap eller i fängelse. Vilka påtryckningar har vi riktat mot både Thailand och Malaysia för att ta itu med dessa frågor?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Rådet har inte diskuterat denna fråga med vare sig Thailand eller Malaysia. Jag ska vidarebefordra er fråga till rådet.

  Talmannen. − Fråga nr 6 från Jim Higgins (H-1056/07)

Angående: Demokratirörelsen i Burma

Kan rådet med anledning av det brutala förtrycket av den senaste tidens fredliga gatuprotester i Burma redogöra för vilka åtgärder man har vidtagit för att garantera att demokratiaktivisterna skyddas och att militärjuntan arbetar för en fredlig och snabb övergång till en öppen demokrati? Kan rådet också ange om man har agerat för att människor i Burma, bland annat munkar, som har varit försvunna sedan den senaste tidens demonstrationer ska kunna återvända?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Som jag sa i det tidigare svaret följer rådet situationen i Burma/Myanmar nära och får rapporter från olika källor.

EU reagerade, tillsammans med andra länder, på demonstrationerna i augusti och september förra året och på den våldsamma behandlingen av dessa fredliga demonstrationer, med det tydliga syftet att uttrycka solidaritet med det burmesiska folket. EU vidtog också strängare restriktiva åtgärder som riktades mot dem som var ansvariga för våldet och det allmänna politiska dödläget och förhållandena i landet. Som nämnts tidigare har, på grund av befolkningens svåra levnadsförhållanden och antalet flyktingar, vissa medlemsstater och kommissionen utökat biståndet både till Burma och till burmesiska flyktingar i grannländer.

Dessutom var EU en av initiativtagarna till mötet med FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève i oktober 2007, där FN:s särskilde rapportör om de mänskliga rättigheterna, Sérgio Pinheiro, fick tillstånd att besöka Burma/Myanmar och undersöka det våldsamma förtrycket av septemberdemonstrationerna samt de påstådda morden och försvinnandena som följde på händelserna.

EU stöder fullt ut professor Pinheiros rekommendationer i dennes decemberrapport och uppmanar regelbundet myndigheterna i Burma att genomföra dem. EU har vänt sig till burmesiska myndigheter vid många tillfällen. EU försöker också utnyttja möten med Burma/Myanmar i multilaterala forum för att uppmana myndigheterna att inleda en inkluderande och övergripande process för försoning och politiska reformer, att upphäva restriktionerna för Aung San Suu Kyi, att släppa politiska fångar och att förbättra insynen för internationella organisationer, särskilt Internationella rödakorskommittén.

EU har framfört dessa åsikter till Burmas grannar och betonat det angelägna behovet av att förbättra situationen i landet. Som jag nämnde har tillkännagivandet av en folkomröstning om konstitutionen och flerpartival 2010 gett visst hopp.

  Jim Higgins (PPE-DE). ― (GA) Herr talman! Jag välkomnar svaret från rådets tjänstgörande ordförande. Till svar på frågan från min kollega Colm Burke sa han att han ville att Burma ska bli mer demokratiskt.

I det avseendet vill jag ställa en fråga om den nya konstitutionen. Stämmer det att dokumentet utarbetades utan medverkan av ledaren för det största demokratiska oppositionspartiet, Aung San Suu Kyi? Det är inte alls tillfredsställande.

Är det inte uppenbart att armén och de väpnade styrkorna kommer att ha ett hårt grepp eller kontrollmakt?

Ännu en viktig fråga: Kommer det att bli någon oberoende övervakning från EU eller FN av folkomröstningen och konstitutionen?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Jag väntar fortfarande på svar på frågan om någon oberoende övervakning av folkomröstningen som planeras i maj kan garanteras. Just nu har vi bara ett tillkännagivande om att folkomröstningen kommer att ske. Som jag redan har sagt anser rådet att detta är ett steg i rätt riktning. Er fråga är naturligtvis relevant och kommer att vidarebefordras till rådet.

Till svar på den första delen av er fråga kan jag säga att EU yrkar på att demokratiseringsprocessen i landet ska omfatta samarbete med oppositionen och etniska grupper, eftersom det bara är på det sättet vi kan hoppas på en nationell försoning och en långsiktig stabilitet i landet.

  Talmannen. − Fråga nr 7 från Mairead McGuinness (H-1054/07)

Angående: Direktivet om audiovisuella tjänster

Anser rådet att direktiv 97/36/EC(1) om audiovisuella tjänster kommer att kunna följa med utvecklingen inom audiovisuell teknik och reklam?

Anser rådet att kravet på att tjänsteleverantörerna ska utarbeta uppförandekoder när det gäller barn är en tillräckligt kraftfull åtgärd för att skydda barns intressen – till exempel när det gäller att hindra reklam för så kallad skräpmat som riktar sig till barn?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Mairead McGuinness känner säkert redan till att rådet och Europaparlamentet den 11 december förra året antog ett direktiv om ändring av direktivet ”Television utan gränser” och om en ändring av namnet till ”direktivet om audiovisuella medietjänster”.

I det första skälet i det nya, ändrade direktivet förklaras att det var nödvändigt att ändra direktivet på grund av utvecklingen av nya tekniker och deras inverkan på affärsmodeller, särskilt finansieringen av kommersiella sändningar. Syftet med det nya direktivet är att finna lösningar för dessa tekniska förändringar genom att införa vissa nya, tekniskt neutrala, terminologibaserade definitioner som gör det möjligt att använda dem inte bara för de nuvarande tjänsterna utan även för tjänsteformer som ännu inte har utvecklats, såsom audiovisuella medietjänster och tjänster på beställning. För att tillgodose denna framtida kapacitet anser vi att det direktiv som styr den audiovisuella sektorn ska vara giltigt för flera år framåt.

I enlighet med detta direktiv måste kommissionen, senast den 19 december 2011 och vart tredje år därefter, utarbeta en rapport om tillämpningen av direktivet och, om nödvändigt, komma med ytterligare förslag om dess anpassning, särskilt till ny teknisk utveckling.

När det gäller reklam för skräpmat för barn instämmer Europaparlamentet och rådet i att frågan skulle kunna hanteras på ett effektivt sätt om tjänsteleverantörerna utarbetade uppförandekoder. För detta syfte omfattar det andra stycket i artikel 3e i det ändrade direktivet ett krav att alla medlemsstater och kommissionen ska uppmuntra tjänsteleverantörer att utveckla sådana koder.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Ni har besvarat den första delen av min fråga mycket utförligt, och jag tackar för det.

När det gäller den andra delen behöver vi kanske en uppförandekod som fungerar, för vi har många skrivna uppförandekoder som inte fungerar. Jag skulle kanske vilja be er att göra ett uttalande om att vi kommer att vidta hårdare åtgärder när vi granskar uppförandekoder och ser att de inte får någon effekt. Jag menar att vi kan behöva göra det.

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Själva kärnan i en uppförandekod är just att den utvecklas av leverantörerna själva. Det är emellertid tydligt att om koderna är otillräckliga och inte uppfyller behoven så kommer varken rådet eller kommissionen att bli nöjda. Därför är mitt svar på er fråga huvudsakligen att rådet och kommissionen måste hålla ut åtminstone fram till dess leverantörerna har utvecklat fungerade uppförandekoder.

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr rådsordförande! Jag skulle vilja föra in er på en annan fråga som gäller skydd av barn i mediesammanhang, särskilt mot bakgrund av ökande och oroande självmordssiffror i Europa, inte minst i min egen valkrets. Vad kan rådet göra när det gäller det stora missbruket, särskilt via Internet, av tillgängliga råd om hur man begår självmord? Jag har i dag laddat ned information från en sådan webbplats, som gav flera råd om hur man begår självmord.

Det är ganska skrämmande. Till och med om man går in på Wikipedia kan man hitta information om hur man begår självmord. Kommer rådet att ta itu med detta, i samband med skyddet för barn i mediesammanhang?

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Min fråga gäller telekommunikationspaketet som kommissionen har presenterat, där nya möjligheter för televisionen uppstår som ett resultat av digitaliseringens vinster, det vill säga genom användandet av det digitala spektrumet för frekvenstilldelning. Ser ni något behov av att ändra televisionsdirektivet på grundval av de nya tekniska föreskrifterna?

  Janez Lenarčič, rådets ordförande. − (SL) Mot bakgrund av det problem som Jim Allister pekar på och de fall som bör fördömas och föranleda åtgärder vill jag nämna att direktivet, också innan det ändrades, innehöll ett förbud mot annonser för allt som är hälsofarligt. Där förbjöds också meddelanden som kan framkalla fysisk eller moralisk skada hos minderåriga. Jag menar att de definitionerna också täcker de fall som nämndes. Jag vill också säga att ändringen av direktivet offentliggjordes i december förra året och att medlemsstaterna har två år på sig att införliva det med sina nationella lagar.

När det gäller telekompaketet är det svårt att besvara frågan, som kräver en mer detaljerad analys av behovet av förändringar. Denna fråga har dock diskuterats. Lagstiftningspaketet om telekommunikationer debatteras just nu. Er fråga kommer att vidarebefordras till rådet. Det råder inget tvivel om att det kommer att ske förändringar om så måste ske.

  Talmannen. − De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

  Sajjad Karim (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag vill bara tacka kansliet för att ha agerat mycket snabbt efter den information som jag översände till dem för en korrekt registrering av hur jag avsåg att rösta. Så har nu skett, och jag vill, genom er, vidarebefordra mitt tack till kansliet för ett så effektivt agerande. Nu visar det offentliga registret hur jag avsåg att rösta. Jag är mycket tacksam.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.05 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman