Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Riitta Myller, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (2007/2204(INI) (A6-0074/2008).

  Riitta Myller, föredragande. − (FI) Fru talman, kommissionsledamot Stavros Dimas! Målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet kommer inte att uppnås med den typen av miljöpolitik som förs i EU.

De temainriktade strategier som planeras som hörnstenen av miljöhandlingsprogrammet och den lagstiftning som har införts och i stort sett nu har antagits på grundval av dessa räcker inte för att uppnå miljömålen. Minskningen av biologisk mångfald kommer sannolikt inte att stoppas, och lagstiftningen om skydd av haven kommer inte att ha någon effekt förrän 2012. Markskyddet har som vi vet stött på problem, inte bara i rådet utan även här i parlamentet. Lagstiftningen om avfall är nu inne på sluttampen, och det ser inte bra ut. Vi måste uppnå tillfredsställande mål i minskningen av mängden avfall. Målen i direktivet om luftkvalitet ligger inte heller på den nivå som man enats om i det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

Miljöhandlingsprogrammets mål håller dock på att uppnås på ett område, inom klimatpolitiken. Det gäller särskilt när de åtgärder som vi nu har enats om faktiskt genomförs. Vi måste komma ihåg att genomförandet av klimatpolitiken även hjälper när det gäller luftkvalitet och delvis också avfall, så i detta hänseende är det mycket viktigt.

Vad återstår då att göra för att komma in på rätt spår för att uppnå målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet? För det första måste medlemsstaterna öka sitt nationella genomförande av EU:s lagstiftning. Kommissionen måste få de resurser som krävs för att kunna se till att alla medlemsstater fullgör sina skyldigheter.

En annan stor fråga, kanske den viktigaste av dem alla, är hur vi kan integrera miljön i all EU-lagstiftning. Vi har talat om detta i flera år, men hittills har inget omvandlats i praktiken.

Det finns fortfarande områden där vi subventionerar verksamhet som är skadlig för miljön. Vi måste nu avskaffa miljöskadliga subventioner, och parlamentet bör föreslå en tidsplan för detta.

All politik som är miljövänlig ska gagnas, bland annat skatteåtgärder. Om inte lagstiftning på EU-nivå kan användas för att införa miljörelaterad beskattning får vi tillgripa de medel som finns, till exempel flexibelt samarbete, och använda detta för att gå vidare med skattefrågorna. För att miljön ska kunna förbättras måste bindande lagstiftning fortfarande vara en prioritering.

Jag vill tacka alla grupper som deltog i detta arbete, och jag vill säga att jag har lagt fram några ändringsförslag enbart i syfte att förtydliga texten och ge den en mer balanserad ton.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Ett EU som ger resultat är en prioritering för kommissionen. Vår miljöpolitik har varit – och är – en mycket lyckad EU-politik eftersom den har gett medborgarna tydliga och konkreta fördelar.

Runt 80 procent av medlemsstaternas miljölagstiftning bygger på motsvarande EU-lagstiftning. Denna har varit ett viktigt bidrag till stora förbättringar i luft- och vattenkvaliteten, liksom skyddet och förvaltningen av EU:s naturresurser. EU har därmed fått en ledande internationell roll i frågor som klimatförändring, biologisk mångfald och lagstiftning om kemiska produkter.

Nästan ett år har gått sedan kommissionen offentliggjorde sitt meddelande om halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram. Förra året var särskilt viktigt eftersom miljöfrågor ständigt låg högst upp på EU:s politiska prioriteringslista. Under denna period har vi uppfyllt våra politiska åtaganden fullt ut. Låt mig ge er tre exempel på detta.

Vid toppmötet på Bali i december inleddes ett förfarande för att uppnå ett nytt avtal om det globala klimatet till slutet av 2009. EU:s gröna diplomati bidrog stort till att uppnå detta positiva resultat. Paketet med förslag om klimat och energi som togs fram av kommissionen i januari var ambitiöst och visade EU:s fortsatta åtagande om att vara ett globalt föredöme.

Det nya förslaget till ett direktiv om industriutsläpp förstärker de bestämmelser som redan finns och förenklar den befintliga lagstiftningen genom att förena sju olika direktiv, om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Därmed har vår lagstiftning blivit enklare att genomföra, och vi har bidragit till att göra den mer miljöeffektiv.

Under det gångna året gjordes viktiga framsteg. Ett av de viktigaste budskapen vid halvtidsöversynen – att ett långsiktigt genomförande av den europeiska ekonomin måste grunda sig på principer om sund miljöpolitik – godtogs i stort sett av industrin. De höga standarder som fastställs i EU:s miljölagstiftning främjar ekologisk innovation, vilket i sin tur lyfter industriell produktivitet och skapar ny sysselsättning. Med andra ord förbättrar de ambitiösa miljömålen EU-medborgarnas liv och är samtidigt centrala för att uppnå våra mål inom ekonomisk utveckling och sysselsättning.

Denna positiva händelseutveckling motsäger de vetenskapliga bevisen på att EU ännu inte har gått in i en fas av hållbar utveckling. Vi är bara halvvägs igenom perioden för det sjätte miljöhandlingsprogrammet, så det finns uppenbarligen mycket kvar att göra för att tackla de befintliga och framtida hoten mot vår miljö.

Under de kommande månaderna kommer kommissionen att ta fram nya förslag, varav många ingår i parlamentets betänkande. Dessa initiativ består bland annat av det reviderade direktivet om nationella utsläppstak och ett förslagspaket på området hållbar konsumtion och produktion.

Vi förbereder också ett lagstiftningsförslag om att begränsa handeln med träslag från olaglig skogsavverkning. Efter sommaren kommer vi att ha tagit fram meddelanden om EU:s synpunkter på frågan om att hejda skogsskövlingen och om att hitta sätt att föra register över företagens resultat utifrån mer långtgående kriterier än BNP.

Vi håller också på att ta fram ett förslag om att förbjuda handeln med sälskinn från brutal säljakt.

Ett förbättrat genomförande av gemenskapens lagstiftning är en hög prioritering. Det är nyckeln till att skapa en bättre miljö. Inte förrän vi har säkerställt ett korrekt genomförande av gemenskapens regelverk i dess helhet kan målen i det sjätte miljöhandlingsprogrmmet uppnås. Ett effektivt genomförande hör ihop med en bättre lagstiftning. Jag kan nu säga att jag är nöjd eftersom kommissionen de senaste två åren har kunnat skilja på bättre lagstiftning och lägre miljöstandarder. Sanningen är att den äldre och enklare lagstiftningen är ett av de bästa sätten att förbättra genomförandet av de nya reglerna och kan därmed bidra till ett bättre miljöskydd.

Fru talman, mina damer och herrar! Jag är särskilt glad över att betänkandet innehåller konstruktiva slutsatser om hur EU kan lyckas skapa en bättre miljö och en verkligt hållbar utveckling. Jag försäkrar er om att kommissionen noggrant kommer att undersöka dessa slutsatser när vi analyserar de områden där det finns luckor i politiken och fastställer prioriteringar för de kommande åren.

Jag vill tacka föredraganden, Riitta Myller, för hennes insatser, liksom Sajjad Karim, Rumiana Jeleva och Robert Navarro från utskottet för internationell handel, utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för deras utmärkta rekommendationer.

Det står klart att det finns en bred enighet när det gäller vägen framåt. Det återstår nu för oss att omvandla denna stödpolitik till konkreta åtgärder för att säkerställa en bättre miljö från och med 2012.

  Rumiana Jeleva, föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. − (BG) Fru talman, herr kommissionsledamot, kolleger! Som föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling vill jag understryka den viktiga roll som regionala och lokala myndigheter har för att säkerställa miljöskydd och hållbar utveckling. Det är i regioner och kommuner som beslut måste efterföljas och miljölagstiftningen genomföras i praktiken.

Vattenförsörjning och vattenrening, avfallshantering, kollektivtrafik och stadsplanering är bara några exempel. Medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter bör uppmanas att utnyttja strukturfonderna på bästa sätt samtidigt som de ser till att deras operativa program bidrar till ett mer effektivt genomförande av miljölagstiftningen. Det är uppenbart att vissa regioner har svårt med genomförandet. Särskilda åtgärder bör tas fram inom ramen för sammanhållningspolitiken för att lösa dessa svårigheter.

Sammanfattningsvis bör regionalt samarbete användas som ett viktigt redskap inom miljöpolitiken. Ett samarbete mellan medlemsstaterna och med länder och regioner i EU:s grannskap, som Svarta havet, Östersjön och Medelhavet, ger möjlighet att förhindra gränsöverskridande förorening.

Tack.

  Gyula Hegyi, för PSE-gruppen. – (HU) När det gäller målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet sackar vi efter i många avseenden. Jag vill bara nämna två av dessa här.

Luften i våra städer är förorenad och ohälsosam. I brist på gemenskapslagstiftning verkar det avlägset för många städer att uppnå målen i den temainriktade strategin om stadsmiljön. Kommissionen måste därför lägga fram lagstiftning som tydligt anger en gemensam ram för EU:s stadsmiljö och stadstransporter, annars kommer våra medborgare att fortsätta att lida av dålig luftkvalitet och andra former av förorening.

Likaså haltar genomförandet av ramdirektivet om vatten. Om industrilagstiftningen inte är förenlig med strategierna för jordbruk och landsbygdens utveckling kommer våra vattenresurser att fortsätta att vara förorenade. Den befintliga lagstiftningen kan inte förhindra förorenandet av vattenresurser, vilket framgår av skummet på floden Rába i Ungern på grund av föroreningar från österrikiska lädertillverkare.

Medlemsstaterna och kommissionen måste göra allt i sin makt för att se till att alla uppfyller ramdirektivet om vatten och översvämningsdirektivet. Tack.

  Satu Hassi, för Verts/ALE-gruppen. – (FI) Fru talman! Ett stort tack till Riitta Myller för hennes utmärkta betänkande och för hennes samarbete.

Som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet säger är genomförandet av EU:s miljöhandlingsprogram i många avseenden försenat, men ännu mer häpnadsväckande är att även om alla konkreta mål som fastställts hittills uppnåddes fullt ut skulle EU fortfarande inte vara på vägen till en hållbar utveckling. Till exempel kommer vi förmodligen inte att klara av att stoppa minskningen av biologisk mångfald före 2010, även om vi strävar efter att göra det.

Den obekväma sanningen är att vårt samhälle är uppbyggt för att fungera på ett sätt som är ohållbart. Om alla på jorden konsumerade tillgångar som européerna skulle vi behöva fyra jordklot för att producera de nödvändiga tillgångarna. Om medelklassen i Kina, Indien och andra utvecklingsländer härmar våra konsumtionsvanor kommer planeten att hamna i en kris. Jag hoppas att den tankeställare som vi nu har fått tack vare klimatpolitiken kommer att leda till en mer omfattande utvärdering av vår livsstil och våra produktionsvanor.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Tack, fru talman! Låt mig börja med att säga att inte heller jag håller med om att genomförandet av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram går enligt planerna. Dessutom saknas det i flera fall konkreta kvantitativa och kvalitativa mål och tidsplaner, inte bara i handlingsprogrammet utan också i de tematiska strategierna.

Det råder inga tvivel om att genomförandet av det sjätte handlingsprogrammet är försenat. Vi har ännu inte lyckats infria de prioriterade miljömål som fastställs i programmet, och genomförandet av lagstiftningen i medlemsstaterna fortsätter att förhalas. Låt mig ta upp ett konkret exempel.

För det första har inga konkreta åtgärder vidtagits för att utarbeta lagstiftning om luftkvalitet inomhus. En särskild prioritering i detta hänseende är utarbetandet av bestämmelser för skolor och andra offentliga inomhusutrymmen som används av utsatta grupper. Åtminstone borde man initiera pilotprojekt.

För det andra har även genomförandet av direktiven om nätverksprogrammen för Natura 2000 förhalats. Bästa praxis måste spridas, och skatteåtgärder införas gentemot förorenare. Jag har själv lagt fram ett förslag till kommissionen beträffande förorening av Natura 2000-områden, men kommissionen har endast suttit med armarna i kors och undvikit att vidta några åtgärder.

För det tredje har olaglig dumpning av riskfyllt och kommunalt avfall på andra länders territorier ökat under den senaste tiden. Afrika och Asien är ofta destinationer för det europeiska avfallet, och detta är oacceptabelt. Lika oacceptabelt är att åtskilliga tyska delstater olagligen transporterar tusentals ton avfall till Östeuropa, som man sedan vägrar att ta tillbaka, t.ex. som i fallet Bayern.

För det fjärde, vad har hänt med den fina principen om att förhindra gränsöverskridande föroreningar? En medlemsstat, nämligen Österrike, har förorenat floden Raba under de senaste sju åren, som Gyula Hegyi nämnde tidigare. Det flyter ett tjockt skum på flodens yta. Jag har tagit upp denna fråga åtminstone ett halvdussin gånger tidigare, och jag har förvisso även ingett ett formellt klagomål, men till ingen nytta. Skummet på floden finns kvar, samtidigt som kommissionen sitter med armarna i kors.

Fina principer är meningslösa om de inte genomförs. Kommissionen är EU-lagstiftningens väktare. Det är dags för denna väktare att fullgöra sin plikt och inte ge sig för medlemsstaterna, utan i stället säkerställa att den lagstiftning som vi gemensamt har antagit uppfylls. Tack så mycket.

  Evangelia Tzampazi (PSE). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig gratulera föredraganden till hennes utmärkta arbete. Jag anser att det återspeglar parlamentets oro över hur pass mycket unionen hittills har stått fast vid sina åtaganden inom ramen för gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram.

Kommissionens halvtidsöversyn avslöjar att det krävs samordnade insatser för att fylla luckorna i lagstiftningen med nya lagstiftningsförslag. Det är också nödvändigt att skaffa fram de resurser som krävs för att garantera ett vederbörligt genomförande av gemenskapslagstiftningen. Under mellantiden har man börjat förstå att det behövs en större tillit till en hållbar modell för produktion och konsumtion, och att den ekonomiska tillväxten måste bli mer beroende av naturresurser.

Det är lika viktigt att betona den europeiska miljöpolitikens internationella dimension. Unionen måste uppmuntras att fortsätta att främja en ambitiös miljöpolitik och ambitiösa miljökrav, samt att utveckla tekniköverföring och utbyte av god praxis med utvecklingsländerna.

  Cristina Gutiérrez-Cortines, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Fru talman! Jag anser verkligen inte att det dokument som vi behandlar är vad det skulle kunna vara, och jag ska förklara hur jag menar: det är ett dokument för att utvärdera vad som har skett med de allmänna riktlinjer som kommissionen hade föreslagit för miljön, och för all miljöpolitik. Jag anser inte att detta är något utvärderingsdokument. Det är inte något detaljerat utvärderingsdokument som kunde ha hjälpt oss att planera för framtiden, kanske på grund av att kommissionen inte är van vid att bli dömd eller utvärderad. Inte heller håller kommissionen omröstningar eller har en grupp aktieägare som kräver den på resultat. Jag anser emellertid, även om det kanske framstår som en motsägelse, att kommissionen bör gratuleras till de resultat som den har uppnått under de senaste åren, men inte i fråga om detta dokument.

Jag anser att miljöpolitiken har blivit helt och hållet integrerad i den kommunala och regionala politiken, och att själva industrin reagerar på EU:s riktlinjer.

Dokumentet saknar emellertid en plan för hur vi bör förändra vår politik för framtiden, för dessa punkter som pekar på var systemet inte har fungerat väl behöver granskas på nytt. EU har utarbetat miljöpolitik under mer än 25 år, och unionen behöver omarbeta vissa av sina metoder, för det är inte bara dessa punkter som kan förklara varför en viss politik inte har lyckats.

Jag kan inte se någon undersökning om hur vi kan förändra det sätt på vilket vi gör regionerna delaktiga och skapar nätverk, vare sig dessa är EU-dominerade i sin hållning eller inte. Det finns nu flera länder som, likt fallet med markdirektivet, redan har mycket bättre bestämmelser än vad EU kan ge dem, medan andra inte har några alls. Som svar på denna obalans behöver EU inta olika ståndpunkter och söka efter nya arbetssätt, för det är logiskt att om världen har förändrats så bör också vi förändra våra arbetsmetoder.

Tack så mycket, grattis till resultaten, men låt oss förändra oss i framtiden.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Enligt min åsikt är det mycket viktigt att halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram har kastat ljus över ett mycket viktigt faktum, nämligen att genomförandet av programmet ligger långt efter den planerade tidtabellen.

Som en följd av detta är sannolikheten att allt ska bli klart till 2012, och att prioritetsmålen ska ha infriats, ganska låg. Jag delar åsikten att tydligare och mer handgripliga kvantitativa och kvalitativa mål fortfarande behöver införlivas i programmet. Jag håller också med om att framläggandet av tematiska strategier inte har lett till några effektiva resultat. Av denna anledning vill jag betona behovet av ytterligare insatser för att eliminera kryphål i miljölagstiftningen genom nya lagstiftningsförslag.

Det är också mycket viktigt att säkerställa ett effektivt genomförande av bestämmelserna på miljöområdet. Klimatförändring, biologisk mångfald, hälsa och resursanvändning kommer att fortsätta att vara några av våra mest brådskande utmaningar inför framtiden.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag anser att vi bör genomföra dessa utvärderingar då och då, och i synnerhet offentliggöra medlemsstaternas resultat i ett register, eftersom konflikter givetvis uppstår om de enskilda frågorna under årens lopp. Så har till exempel fallet varit med ramdirektivet för vatten, där vi å ena sidan har gått mycket långt för att främja förnybar energi, samtidigt som vi å andra sidan slösar bort oanvänt vatten.

Det förekommer också problem med Natura 2000. Här bör vi lyssna på invånarna och allt emellanåt anta programmen i enlighet därmed.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. − (EL) Fru talman, mina damer och herrar! Låt mig först nämna de utmärkta kommentarer som har gjorts i kväll. Kommissionen kommer givetvis att ta hänsyn till dessa, och följaktligen dra stor nytta av dem.

Under halvtidsöversynen drog kommissionen slutsatsen att EU på det hela taget var inne på rätt spår när det gäller att utföra de åtgärder som fastställs i det sjätte miljöhandlingsprogrammet. Om vi fortsätter att göra framsteg under dessa kritiska år kommer vi att kunna genomföra de förslag som finns med i programmet fram till 2012. Utarbetandet av förslag, och även förslagens antagande och godkännande, utgör emellertid endast hälften av det arbete som krävs. Som det har påpekats här i kväll kommer vi förvisso inte att nå de miljömål som fastställs i det sjätte miljöhandlingsprogrammet om vi inte genomför miljöpolitiken på ett effektivt sätt, oavsett hur väl lagstiftningen har utarbetats av EU:s institutioner.

Av just denna anledning delar jag till fullo parlamentets åsikt att det krävs större insatser och att det ställs tillräckliga resurser till kommissionens förfogande för att vi ska kunna fortsätta att hantera genomförandefrågorna på vederbörligt sätt. På så sätt skulle kommissionen kunna hjälpa de nationella myndigheterna att utveckla den nödvändiga kapacitet som krävs för att nå de resultat vi strävar efter.

Kommissionen delar också parlamentets åsikt att det är absolut nödvändigt att införliva miljöfrågorna inom övriga politikområden. Så som tydliggörs i betänkandet är denna integrering av central betydelse inom handelspolitiken, eftersom EU har ytterst betydande ekonomiska förbindelser med andra länder i världen, och eftersom handeln har en tydlig miljöpåverkan. Det är emellertid lika viktigt att miljöfrågorna införlivas i jordbrukspolitiken, den regionala politiken och transportpolitiken. Om den nödvändiga finansieringen tillhandahålls kommer gemenskapens politik att få betydande effekter för de europeiska regionerna.

Konsekvensbedömningsförfarandet, som också inrättats av kommissionen, syftar till att förbättra gemenskapspolitikens sammanhållning och omfattar en utvärdering av samtliga miljöparametrar i våra förslag. Kommissionen hoppas få Europaparlamentets stöd så att en fullständig utvärdering av alla miljöaspekter kan garanteras under det att även andra institutioner beaktar förslagen.

I betänkandet betonas slutligen den viktiga roll som innehas av nationella, regionala och lokala myndigheter, samt av medborgare, konsumenter och företagare, när det gäller att uppnå de miljömål som fastställs i EU:s sjätte miljöhandlingsprogram. Jag försäkrar er om att kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt för att främja programmets profil och för att säkerställa de berörda parternas stöd. Jag är säker på att parlamentet kommer att hjälpa till med dessa insatser, och jag hoppas att skyddet av den europeiska miljön kommer att bli en av de viktigaste frågorna för väljarna vid nästa års val.

  Riitta Myller, föredragande. − (FI) Fru talman! Jag vill tacka alla de som har deltagit i debatten, och även kommissionsledamoten.

Parlamentet och jag, i min egenskap av föredragande, strävar i själva verket efter en situation där kommissionen får nya instrument för att styra in miljöpolitiken på en väg som leder till att målen i det sjätte miljöhandlingsprogrammet uppnås. I halvtidsrapporten uppgav kommissionen att den ansåg, precis som kommissionsledamot Stavros Dimas påpekade, att de medel som nämndes i halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram skulle vara tillräckliga för att uppnå dessa mål, men en undersökning som har genomförts beträffande kommissionens nuvarande politik tyder på något annat.

I detta betänkande, som förhoppningsvis kommer att antas med stor majoritet under morgondagen, anges de områden där det fortfarande krävs förbättringar på EU-nivå, och man nämner i hög grad samma lösningar som de som föreslogs i kommissionsledamotens tal. Med andra ord är vi av samma åsikt när det gäller vad som behöver göras men, som Satu Hassi sa, oavsett om de föreslagna medlen är tillräckliga eller inte för att styra in EU på vägen mot en hållbar utveckling kommer vi definitivt att vara tvungna att hålla mycket öppna diskussioner tillsammans. Vi är nu på rätt väg när det gäller klimatpolitiken. Om vi även utarbetar en sådan ambitiös politik inom andra områden kommer vi med all säkerhet att lyckas.

Jag uppgav att jag hade lagt fram några ändringsförslag för att göra betänkandet tydligare. Jag vill bara nämna att den finska texten i ändringsförslag 14 är mycket besynnerlig: den engelska texten bör användas som referens.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Som ledamot av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhetanser jag att det skulle vara bra om vi antog det sjätte miljöhandlingsprogrammet i enlighet med artikel 251 i EG-fördraget, dvs. genom ett medbeslutandeförfarande. Att skydda miljön är en fråga av största vikt för Europaparlamentet, som när allt kommer omkring företräder närmare 500 miljoner européer.

Genom att Europaparlamentet deltar i medbeslutandeförfarandet framgår dess roll klart och tydligt. Sjätte miljöhandlingsprogrammets tioåriga verksamhetsperiod kräver regelbundna utvärderingar, särskilt när det gäller programmets prioriteringar. Det stämmer att de tematiska strategier som finns i programmet har förbättrat de berörda parternas deltagande och utvecklat miljöpolitikens omfattning, men samtidigt har de försenat eller förlängt lagstiftningsförfarandet på detta område.

Det oavslutade luftkvalitetsdirektivet statuerar ett skamligt exempel på detta. Parlamentet har med rätta kommenterat att de största framstegen har gjorts inom de underavdelningar i programmet för vilka man inte hade utarbetat några enskilda tematiska strategier (t.ex. om klimatförändringen). Å andra sidan bör vi betänka att man i det sjätte miljöhandlingsprogrammet betonar att vi bör stödja hållbara produktionsmetoder och konsumtionsformer genom skattemedel.

Även om det är svårt att betrakta denna halvtidsöversyn som helt tillfredsställande är den trots allt den enda mekanism med hjälp av vilken EU effektivt kan verka för att de fastställda målen ska infrias. Bristande resultat på det här området skulle skada förtroendet för EU och dess medlemmar, som är genuint oroade över miljöns förvärrade tillstånd.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Kommissionens meddelande om halvtidsöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram bekräftar att klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald, hälsa och resursanvändning utgör de mest brådskande utmaningarna på miljöområdet. Av denna anledning är det viktigt att programmet blir ett betydelsefullt instrument i strategin för EU:s hållbara utveckling.

Om man beaktar de åtgärder som hittills har genomförts inom ramen för programmet är det osannolikt att de prioriterade miljömålen kommer att uppnås till 2012. Det är till exempel omöjligt att uppnå målet om att hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010, och de strategier som föreslagits för att skydda den marina miljön och jorden kommer inte att leda till några konkreta resultat till 2012. Samtidigt är de åtgärder som har vidtagits för att förbättra luftkvaliteten, samt de som fastställdes i den tematiska strategin om luftföroreningar och målen för bullerbekämpning, inte tillräckliga för att uppnå miljöhandlingsprogrammets mål. Vare sig lösningen på problemen eller vissa medlemsstaters förbehållsamhet när det gäller att genomföra direktiven om livsmiljöer och Natura 2000 har behandlats tillräckligt i kommissionens meddelande.

När en gång Natura 2000-områdena har utsetts är det nödvändigt att formulera, främja och övervaka bevarandemålen. I denna översyn uppmärksammas dessa problem och kommissionen uppmanas att sträva efter ambitiösa resultat inom området för miljöskydd.