Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Dan Jørgensen, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt III – Kommissionen (SEK(2007)1056 – C6 0390/2007 – 2007/2037(DEC) (SEK(2007)1055 – C6 0362/2007 – 2007/2037(DEC) (A6-0109/2008),

– betänkandet av José Javier Pomés Ruiz, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt I – Europaparlamentet (C6-0363/2007 – 2007/2038(DEC) (A6-0091/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt II – Rådet (C6-0364/2007 – 2007/2039(DEC)) (A6-0096/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt IV – EG-domstolen (C6-0365/2007 – 2007/2040(DEC)) (A6-0097/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt V – Revisionsrätten (C6-0366/2007 – 2007/2041(DEC)) (A6-0093/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VI – Ekonomiska och sociala kommittén (C6-0367/2007 – 2007/2042(DEC)) (A6-0098/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VII – Regionkommittén (C6-0368/2007 – 2007/2043(DEC)) (A6-0095/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen (C6-0369/2007 – 2007/2036(DEC)) (A6-0092/2008),

– betänkandet av Nils Lundgren, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (C6-0370/2007 – 2007/2044(DEC)) (A6-0094/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2006 (C6-0372/2007 – 2007/2047(DEC)) (A6-0111/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen för budgetåret 2006 (C6-0381/2007 – 2007/2056(DEC)) (A6-0114/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning för budgetåret 2006 (C6-0371/2007 – 2007/2046(DEC)) (A6-0110/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2006 (C6-0378/2007 – 2007/2053(DEC)) (A6-0124/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar för budgetåret 2006 (C6-0386/2007 – 2007/2060(DEC)) (A6-0117/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2006 (C6-0375/2007 – 2007/2050(DEC)) (A6-0116/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (f.d. Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet) för budgetåret 2006 (C6-0374/2007 – 2007/2049(DEC)) (A6-0113/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för återuppbyggnad för budgetåret 2006 (C6-0373/2007 – 2007/2048(DEC)) (A6-0112/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2006 (C6-0376/2007 – 2007/2051(DEC)) (A6-0122/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska arbetsmiljöbyrån för budgetåret 2006 (C6-0377/2007 – 2007/2052(DEC)) (A6-0128/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska läkemedelsmyndigheten för budgetåret 2006 (C6-0379/2007 – 2007/2054(DEC)) (A6-0125/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0384/2007 – 2007/2059(DEC)) (A6-0120/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska sjösäkerhetsbyrån för budgetåret 2006 (C6-0382/2007 – 2007/2057(DEC)) (A6-0115/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0383/2007 – 2007/2058(DEC)) (A6-0118/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2006 (C6-0387/2007 – 2007/2062(DEC)) (A6-0123/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet för budgetåret 2006 (C6-0385/2007 – 2007/2061(DEC)) (A6-0119/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser för budgetåret 2006 (C6-0389/2007 - 2007/2214(DEC)) (A6-0126/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Eurojust för budgetåret 2006 (C6-0380/2007 – 2007/2055(DEC)) (A6-0129/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska polisakademin för budgetåret 2006 (C6-0388/2007 – 2007/2063(DEC)) (A6-0121/2008),

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjätte, sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2006 (KOM(2007)0458 – C6-0118/2007 – 2007/2064(DEC)) (A6-0106/2008), och

(f.d. föredragande: Alexander Stubb)

– betänkandet av Hans-Peter Martin, för budgetkontrollutskottet, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet för budgetåret 2006 (C6-0049/2008 – 2008/2000 (DEC)) (A6-0127/2008),

  Dan Jørgensen, föredragande. − (DA) Herr talman! Jag vill börja med att påminna alla om att vi närmar oss slutet av en otroligt betydelsefull uppgift. Om parlamentets roll analyseras överlag i förhållande till de andra institutionernas roll kanske man kan säga att vi har tre centrala uppgifter. Vi är delaktiga i att skapa en lagstiftning för de europeiska länderna och deras invånare. Vi är delaktiga i att fastställa budgeten, dvs. att bestämma vad EU:s medel ska användas till. Och slutligen, den sista rollen innebär att agera som tillsynsorgan. Det är parlamentet som är medborgarnas övervakningsinstans, om man kan säga så. Den uppgift som vi kommer att slutföra här i dag är kanske den mest betydelsefulla delen av denna roll som tillsynsorgan: det är den del där vi granskar kommissionen och de andra institutionerna minutiöst när det gäller hur de förvaltar medlen och naturligtvis inte minst bedömer hur saker och ting fungerar i medlemsstaterna, där vi vet att omkring 80 procent av EU:s medel förvaltas.

Det är naturligtvis också min uppgift att lovorda mina kolleger från de andra grupperna. Det är parlamentet som helhet som kommer att rösta om betänkandet i dag. Samarbetet inom budgetkontrollutskottet har enligt min uppfattning varit utmärkt. Jag vill framför allt nämna skuggföredragandena, som jag anser har bidragit på ett mycket konstruktivt sätt i frågan. Detta är naturligtvis anledningen till att vi har kunnat utöva ett sådant enormt tryck på kommissionen och föra en så konstruktiv dialog med den.

Jag vill börja med ett par positiva punkter. Jag kommer absolut att gå vidare till de negativa aspekterna sedan, men jag vill börja med att nämna ett par positiva punkter i förhållande till tidigare år. Det råder inga tvivel om att vi har gjort stora framsteg inom jordbrukssektorn i samband med kontroll av EU-medlen. Det ”integrerade systemet för finansiell kontroll” – och nej, detta är förmodligen inte en åsikt som delas av alla europeiska medborgare som lyssnar till detta anförande – innebär naturligtvis att ett helt nytt och mycket effektivare sätt att kontrollera EU:s jordbruksstöd har införts. Systemet är oerhört effektivt. Europeiska revisionsrätten själv har betonat detta vid ett flertal tillfällen. Vi vet redan att så gott som alla medel inom jordbrukspolitiken inom några år kommer att omfattas av detta mycket effektiva system, som verkligen förtjänar lovord. Under de senaste åren har det dock framkommit stark kritik mot en rad punkter i samband med forskningspolitiken. Dessutom måste det i nuläget noteras att kommissionen har tagit vår kritik på mycket stort allvar och genomfört en handlingsplan som har inneburit att många av dessa problem är på väg att lösas. Kommissionen förtjänar många lovord för detta. Avslutningsvis gläder vi oss naturligtvis mycket åt de initiativ som har offentliggjorts. Nu råder öppenhet i fråga om mottagarna av EU-stöd vad gäller både socialfonder och jordbruksutgifter. Nu kommer vi också att få reda på namnen på deltagarna i de olika arbetsgrupperna inom rådet och kommissionen, något som parlamentet har kämpat för i många år. Kommissionen har nu gett sitt samtycke till att avslöja denna information.

Man måste säga att detta är en mycket positiv utveckling. Det står dock naturligtvis klart att denna process rör områden där det har framkommit en viss kritik. Alla som har följt processen vet att detta uttryckligen rör två områden: strukturfonder och utrikespolitik, dvs. utrikesfrågor. Vad gäller strukturfonderna konstaterade revisionsrätten utan tvekan att 12 procent av det stöd som har utbetalats inte borde ha betalats ut: 12 procent, eller nästan 4 miljarder euro. Det är uppenbart att detta är en fullständigt oacceptabel situation.

Det är utgångspunkten för den uppgift som vi ska slutföra i dag. Vi har haft flera samråd, och jag har, tillsammans med utskottet, personligen haft en nära dialog med kommissionen. Det faktum att jag i egenskap av föredragande nu kan avsluta med att bevilja ansvarsfrihet beror uteslutande på att vi har uppnått en rad resultat. Kommissionen har i själva verket genomfört ett betydande antal reformer – det har framgått att 37 mycket specifika punkter kommer att genomföras. Detta har godkänts av kommissionen. På vissa områden är det fråga om att införa både fler och striktare kontroller, medan det på andra områden är fråga om att förenkla kontrollerna för att göra dem effektivare. Det har fastställts mycket tydliga tidsfrister på alla områden. Vi har delgivits några mycket tydliga kriterier i fråga om hur gensvar bör ges, så att både vi och allmänheten får möjlighet att kontrollera att detta faktiskt också får positiva följder. Vi måste komma ihåg två saker: för det första, naturligtvis, att de pengar som felaktigt betalades ut 2006 – som är ämnet för detta förfarande – ska tas tillbaka. Enligt vår uppfattning har detta nu garanterats. Det måste dock också kunna garanteras att det inte kommer att ske igen. Detta är förmodligen precis lika viktigt. I och med de nya förfaranden som kommissionen har presenterat anser vi att detta mål har uppnåtts.

Det är uppenbart att vackra ord inte räcker. Även om vi har sagt att vi godkänner de reformer som har presenterats kommer vi att följa upp denna fråga och övervaka processen mycket noggrant. Därför vill jag i dag också lägga fram ett ändringsförslag som jag förstår att kommissionen är beredd att stödja. Siim Kallas har antytt att det skulle kunna vara en godtagbar lösning att kommissionen kunde träffa budgetkontrollutskottet en gång i månaden och ge oss möjlighet att diskutera framstegen på detta område. Det skulle vara oerhört gynnsamt för båda parter.

Jag vill säga några ord om det andra område där vi har upplevt stora problem. Detta rör utrikespolitiska frågor. Det rör sig, närmare bestämt, om Irakfrågan. Vi vet att EU ger visst stöd till återuppbyggnaden av Irak – det finns verkligen många goda politiska skäl till att göra det. Vi har tagit Irak som ett exempel. Vi skulle vilja se en lista på de specifika projekt i Irak som finansieras endera delvis eller också helt av EU via FN eller Världsbanken. Att få tillgång till en sådan lista har visat sig vara oerhört svårt. Det har tagit flera månader. Den information som vi redan visste skulle ha funnits med på listan fanns emellertid inte på listan, och det blev en lång diskussion fram och tillbaka tills vi, helt nyligen, slutligen fick den information som vi skulle ha fått från början. Detta är naturligtvis anledningen till att vi nu till slut befinner oss i en situation där vi faktiskt kan bevilja ansvarsfrihet på detta område. Den viktigaste frågan i samband med detta är naturligtvis: vad gäller då för framtiden? Irak är bara ett exempel. Hur är det då med de andra länderna, som uppgår till över 100, där EU ger stöd till olika sorters verksamhet? Kommissionen har nu engagerat sig i att ge allmänheten tillgång till den slutliga förmånsmottagaren, dvs. den slutliga mottagaren av stödet, från och med 2007, vilket är något som jag berömmer och anser är helt nödvändigt.

Av alla dessa anledningar rekommenderar jag beviljande av ansvarsfrihet. Det finns en del kritik som kan belysas i fråga om kommissionen och i fråga om de sätt som saker och ting görs på i medlemsstaterna. Jag vill också säga att vi har nått resultat genom en bra dialog med kommissionen. Detta innebär att vi nu kan rekommendera att godkännande beviljas för räkenskaperna för 2006. Det finns fortfarande områden där vi skulle vilja se ytterligare utveckling. Vi skulle väldigt gärna vilja att de ”nationella revisionsförklaringarna”, som de kallas här i parlamentet, dvs. de årliga nationella revisionsförklaringarna, undertecknades av finansministern i det aktuella landet. Vi anser fortfarande att detta skulle utgöra ett mycket gynnsamt verktyg i kampen mot bedrägeri, korruption och sekretess i fråga om EU-medel i de enskilda länderna. Med detta avslutande önskemål vill jag tacka er för att jag fått möjlighet att tala vid den första behandlingen.

  José Javier Pomés Ruiz, föredragande. − (ES) Herr talman! Välkomna till denna debatt, vid vilken generalsekreteraren är närvarande och till vilken jag naturligtvis vill välkomna Siim Kallas. Jag kan inte välkomna någon från rådet, eftersom det inte verkar som att man har något att göra med räkenskaper eller med att ta ansvar för den politiska debatten om ansvarsfrihet. Jag hoppas att även rådets närvaro kommer att kunna garanteras vid denna debatt när det får en ordförande, efter Lissabonfördraget.

Jag vill först och främst gratulera min kollega Dan Jørgensen till ett utmärkt betänkande och utifrån det han sa betona hur väl saker och ting görs i Europeiska unionen, och att de görs allt bättre för varje år. Han hänvisade vid ett flertal tillfällen till ett initiativ av kommissionsledamot Kallas och kommissionen på området för öppenhet. För två månader sedan var jag föredragande för ett initiativbetänkande som gav uttryck för stöd åt insynspolitiken. Ja, kommissionen gör verkligen framsteg i fråga om insynspolitik, vilket parlamentet också har gjort.

Jag vill påpeka att parlamentets roll i fråga om att bevilja ansvarsfrihet är en politisk roll, och att vi inte är, och inte heller bör vara, revisorer. Det är en politisk roll, och den fråga som vi måste besvara på medborgarnas vägnar är: har vi lyckats uppfylla budgetutmaningarna för budgetåret 2006 med de pengar som parlamentet haft tillgång till? Utmaningar som t.ex. att förbereda för utvidgning och för mottagande av nya medlemsstater, utvidga informationspolitiken, utföra vårt arbete på ett bättre sätt, förbereda oss för utmaningarna i fråga om Lissabonagendan i den meningen att vi måste lagstifta mer och på bästa möjliga sätt.

Vilket är det politiska omdömet om vad vi har uträttat med dessa finansiella åtaganden? Det är ett positivt omdöme. Vi har gjort bra ifrån oss. Jag vill belysa några punkter från detta budgetår. Först och främst har vi, på initiativ av talman Hans-Gert Pöttering, inlett en politisk dialog mellan ordförandeskapet och ansvarsfrihetsförfarandet, som hittills inte verkat vara möjlig. Nu är den möjlig, och er vice ordförande var närvarande vid debatten och tog emot de frågor som ställdes till honom direkt av utskottet. Presidiet kommer också, på talmannens initiativ, att regelbundet arbeta tillsammans med budgetutskottet och budgetkontrollutskottet, så det vill jag tacka er för.

Många insynsaspekter har förbättrats i parlamentet, som ni ser i betänkandet. Vi har förbättrat presentationen av våra assistenters roller. Det som inte har kunnat göras i år är att äntligen upprätta en stadga för assistenter, och en sådan vill vi se upprättas. Sanningen är att det dröjde att få en stadga upprättad för oss parlamentsledamöter. Vi måste kort sagt be er ha tålamod, men vi betonar att vi ännu inte har uppnått detta mål. Men under 2006, referensåret, överlämnades 99 procent av alla dokument korrekt, så jag tror att vi är på rätt väg också på detta område.

Det finns olösta problem, och vi försöker mer eller mindre göra vad vi kan i fråga om dessa. Medborgarna förstår inte varför parlamentet ska verka från tre platser. De förstår inte detta, och de kommer inte att förstå det för det är inte lätt att förstå. Detta är en annan utmaning som väntar när rådet får en ordförande: att finna en lösning. Parlamentet har dock gjort vad man ska och minskat kostnaderna för de tre platserna från 203 miljoner euro 2002 till 155 miljoner euro. Vi har minskat räkningen med 24 procent, vilket är bra.

Vilka utmaningar ska vi ta itu med, som jag nämner i detta betänkande? Vi ska, liksom jag nyss sa, ge våra assistenter en sådan definitiv stadga som vi själva har. Vi måste också arbeta för en bättre lagstiftning. Parlamentet ska spela en mycket större kvalitativ roll och få en mycket större arbetsbörda på området för Lissabonfördraget när det inleds.

Vi får hoppas att den belgiska regeringen, nu när vi har en belgisk regering, behandlar oss lite bättre i fråga om byggnadspolitik än man har gjort hittills, med tanke på att behandlingen har varit medelmåttig.

Jag vill avsluta med att säga att vi har agerat klokt under året i fråga om budgetansvar, och det är anledningen till att jag ber er rösta för dessa räkenskaper för 2006.

  Nils Lundgren, föredragande. − Herr talman! Jag har alltså varit föredragande för dessa så kallade andra institutioner, sju stycken, som innefattar rådet, domstolen, revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, datatillsynsmannen och ombudsmannen.

Jag har inte haft några grava invändningar mot någonting av det jag har tittat på. Det har varit normala påpekanden av vad som kan och bör förbättras. Det har inte kommit några avslöjanden som på något sätt skulle kunna leda till att ifrågasätta beviljandet av ansvarsfrihet för någon av dessa sju institutioner.

Jag vill ändå använda detta tillfälle att påminna om att detta att bevilja ansvarsfrihet, att utkräva ansvar, är fundamentet för demokrati. Jag har inte förtroende för den här kammarens sätt att hantera detta uppdrag eftersom jag hade exakt samma uppdrag att titta på dessa sju institutioner för två år sedan och då, ärade ledamöter, hittade de mest förfärande interiörer i Regionkommittén. Jag konstaterade att där hade försiggått bedrägerier av det grövsta slag. Jag fick fram material som ni alla kunde läsa i det hemliga läsrummet.

Det pågick tre stycken olika utredningar av detta: en utredning i Olaf, vår bedrägeribekämpningsmyndighet, och en utredning i revisionsrätten och dessutom hade Regionkommittén själv en intern utredning på gång. Man hade avskedat sina internrevisorer. Det var ingen ände på listan av invändningar.

Jag föreslog därför självklart att vi inte i det läget skulle bevilja ansvarsfrihet. Jag sa det i utskottet. Utskottet röstade ändå för ansvarsfrihet. Jag sa samma sak här i parlamentet för två år sedan och ni röstade med stor majoritet för ansvarsfrihet.

Detta visar att när ni i dag på min rekommendation bör göra detta så gör ni det inte för att jag säger det, utan av gammal vana. Den här församlingen tar inte sitt ansvar. Den tänker mer på EU:s rykte. Ni tänker mer på att lura medborgarna, väljarna. De ska inte få veta vad som försiggår. Därför så är det med betydande sorgsenhet som jag säger ”Ja, den här gången kan dessa andra institutioner beviljas ansvarsfrihet”. Jag kan göra detta med gott samvete. De flesta av er kan det inte.

  Hans-Peter Martin, föredragande. − (DE) Herr talman! Ni är en despot! Jag riktar mitt anförande i dag till alla dem som …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. − Det är andra gången ni talar på detta sätt. Jag förbehåller mig rätten att vidta åtgärder mot er.

  Hans-Peter Martin (NI), föredragande. – (DE) Det jag vill framföra här är en praktisk illustration för alla dem som är intresserade av hur politiska beslut egentligen fattas, ett didaktiskt skådespel om hur kontrollen här i parlamentet inte fungerar. När statsvetenskapsstudenter och medborgare som är intresserade av politik får tag på det i framtiden kommer det att bli en klassiker. Som en del av betänkandet om ansvarsfrihet tog vi ordagrant över avsnitt som tillhandahållits av ledamöter från de största grupperna som uttrycker kritiska åsikter om byråerna. För att nämna ett exempel, det är tydligt att decentralisering och delegering var ett av de huvudsakliga resultaten av processen för den reform av kommissionen som inleddes 1999, men att kommissionen ännu inte har utarbetat någon undersökning eller rapport eller någon provisorisk årsredovisning som avser den här sortens administrativa förvaltning. Detta fick sedan en central plats i mina överväganden.

Författaren av denna text, Ingeborg Gräßle, tillhör en stor grupp. Hennes ändringsförslag till betänkandet gick ut på att ta bort just dessa uttalanden. Det finns många andra exempel, däribland Jutta D. Haugs bidrag, som också rörde kritiska anmärkningar om byråerna, som exempelvis belyser att det bara är två av byråerna som är helt oberoende av EU-stöd, medan de flesta av dem enbart finansieras med EU-medel – detta anges i ett av Haugs dokument. Men här har det tagits bort!

Ordföranden för budgetkontrollutskottet, Herbert Bösch, framför ofta mycket kritiska anmärkningar om byråerna – men inte i utskottet. Sedan när det verkligen har betydelse, när det är rätt läge, när det finns en riktig möjlighet att fastställa att det har förekommit ansvarslöst mångfaldigande bland byråerna, att det är så mycket som befinner sig i uselt skick, då tas det bara bort, på begäran av de stora grupperna. Och som om detta inte var nog har inte jag, i egenskap av föredragande, rätt att göra sådant som andra får göra. På så sätt censureras hela motiveringen, och därför tar jag mig friheten att läsa upp det som allmänheten annars inte längre skulle ha tillgång till från plenarsammanträdet.

Det avsnitt som togs bort låter som följer: ”Decentralisering och utläggning av uppgifter var centrala mål för reformeringen av kommissionen som inleddes 1999. Hittills har det inte presenterats någon bedömning av denna process. Kommissionen har inte heller på ett övertygande sätt kunnat förklara vilket mervärde som skapas med de decentraliserade organen och varför inte uppgifterna lika gärna skulle kunna utföras inom kommissionen eller, vilket ofta är fallet, varför det överhuvudtaget krävs åtgärder från Europeiska unionen på det aktuella området.

I stället har resultatet blivit ansvarslöst mångfaldigande. Nya organ har inrättats till följd av underliga politiska beslut. Dessa nya organ kontrolleras inte, de är ofta okontrollerbara, för det mesta ineffektiva och de utgör, framför allt, en stor börda för europeiska skattebetalare.

Samtidigt har det fastställts en rad personalförmåner som saknar motstycke. Kommissionens reformarbete, vars syfte var förbundet med försäkringar om ansvar, tillförlitlighet, effektivitet, en ny europeisk tjänstekultur och öppenhet, har med andra ord visat sig vara ett anmärkningsvärt misslyckande. Den oacceptabla förvirringen på området för delegerings- och decentraliseringspolitik är nu uppenbar för alla. Detta är inte ett ansvarsfullt agerande.”

Inte ens en föredragande får ta med detta i en motivering. Det är naturligtvis förenligt med detta politiska scenario, som innebär att så snart som någon annan talar, när debatten om de tjugo betänkanden som jag lade fram för utskottet börjar, så hade ändringsförslagen utarbetats och också censurerats bakom ryggen på dem.

  Christofer Fjellner, föredragande. − Herr talman! Jag ska börja med att tala om ansvarsfriheten för Europeiska utvecklingsfonden. Många här inne hade nog förväntat sig att en annan ung lång nordbo skulle göra det här arbetet, nämligen vår kollega Alexander Stubb, men som flera av er vet så har Alexander inte möjlighet att vara här i dag eftersom han blivit utsedd till ny utrikesminister i Finland. Han bad mig därför att ta över och presentera hans arbete och hans betänkande här i dag. Jag tror att jag talar för de flesta här inne när jag säger att vi tycker att det är tråkigt att Alexander lämnar oss, men att det är kul för Alexander och att det är kul för Finland inte minst.

Jag skulle dock vilja börja med att gratulera honom till det arbete som han har gjort här med Europeiska utvecklingsfonden. Det har gått väldigt bra i utskottet och det är ett enigt utskott som i dag diskuterar ansvarsfriheten för utvecklingsfonderna. De europeiska utvecklingsfonderna är ju ett av medlen för att främja demokrati och ekonomisk utveckling i AVS-länderna. Det är därför jag tycker att det är glädjande att kunna se att pengarna används på ett korrekt och ansvarsfullt sätt. För 2006 hade de betydande medel, 3 000 miljoner euro, i åtaganden och man lyckades att betala ut knappt 90 procent av dem.

Men att vi här i dag är glada över att kunna bevilja, och föreslå ett beviljande av, ansvarsfrihet för kommissionen som har skött dessa utvecklingsfonder – för det är vi verkligen glada över – betyder inte att det inte finns utmaningar eller att det inte finns fortsatta områden vi måste arbeta på. Jag skulle bara vilja ta upp några av dem. Till exempel kan vi till skillnad från förra året konstatera att revisionsrätten inte presenterade en helt ren revisionsförklaring, utan pekade på ett antal problem, till exempel vad gäller underlagen för transaktioner som skulle kunna dokumenteras bättre och med betalningar från olika delegationer. Jag vill dock ge kommissionen ett tydligt erkännande för att man tagit dessa problem på allvar och presenterat konkreta, riktiga och viktiga lösningar på dessa utmaningar.

Vidare lyfter vi också i vårt betänkande de problem som finns med förseningen av implementeringen av det moderna IT-systemet. Detta är någonting som vi ser allvarligt på och hoppas att kommissionen arbetar vidare med.

Nog om de mer administrativa och ekonomiska synpunkterna, för det finns också ett antal politiskt viktiga synpunkter som jag skulle vilja lyfta. Dels att Europeiska utvecklingsfondens arbete skulle kunna underlättas märkbart om man inkorporerade den i den vanliga budgeten. Likaledes tror vi att om man fick en finansiell reglering som styrde alla nuvarande och framtida utvecklingsfonder, så skulle även det kunna underlätta arbetet.

Nog om Europeiska utvecklingsfonden. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att lite kort nämna någonting om ansvarsfriheten för de oberoende myndigheterna. Det gör jag dels för att jag varit ansvarig för det arbetet i EPP-gruppen, men kanske framför allt eftersom föredraganden, som vi hörde alldeles nyss, minst sagt har haft en annorlunda attityd och inte riktigt fört den linje som utskottet har valt att följa. Jag tycker att det är väldigt märkligt att Hans Peter Martin inte har valt att ta bort sitt namn från alla dessa betänkanden mot bakgrund av att det inte är hans åsikt som vi ska rösta om här i plenum i dag.

Om jag ändå ska säga någonting om själva arbetet, om något av de viktiga synpunkter som vi trots allt har i dessa betänkanden – och de har vi fått tack vare ett nära och gott samarbete mellan både den socialistiska gruppen, vår grupp, den liberala gruppen och den gröna gruppen – så skulle jag bara vilja lyfta att vi beviljar ansvarsfrihet för att vi tycker att det finns grund i revisionsrättens förklaring för att godkänna hanterandet av ekonomin i dessa oberoende myndigheter. Men vid sidan av det så finns det även där problem som vi hoppas att man arbetar vidare på. Det gäller inte minst att alla institutioner – rådet, kommissionen och Europaparlamentet – blir bättre på att granska myndigheternas äskanden. Det hoppas jag att alla tar ansvar för.

Jag kommer tillbaka nästa år då jag är föredragande för denna fråga och hoppas att kunna diskutera den mer i djup med kommissionen.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (ET) Herr talman, herr Jørgensen, herrar föredragande, ärade parlamentsledamöter! Jag vill tacka parlamentet, budgetkontrollutskottet, föredraganden Dan Jørgensen och hans medföredragande för det betänkande de har utarbetat och utskottets rekommendation om ansvarsfrihet för genomförande av budgeten för 2006. Jag vill också tacka Alexander Stubb för betänkandet om ansvarsfrihet i fråga om tillämpning av instrument inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden.

Trots att Europeiska revisionsrätten inte kunde ge en fullständig revisionsförklaring i fråga om tillförlitligheten hos räkenskaperna och lagligheten och korrektheten hos de underliggande transaktionerna för året 2006 är revisionsrapportens slutsatser de mest positiva sedan metoden med revisionsförklaring inleddes. Revisionsrätten erkände de framsteg som vi gjort. Det gläder mig att säga att parlamentets budgetkontrollutskott också erkände detta.

I detta års debatt ligger fokus på strukturfonderna, medlemsstaternas skyldigheter, återhämtningar och korrigeringar och det känsliga området externt bistånd. Det måste göras ansträngningar på alla dessa områden. Vi håller med om att uppföljande åtgärder måste vidtas regelbundet, inte bara på grund av ansvarsfrihetsförfarandet, utan också på grund av de villkor som fastställs i grundfördraget och deras betydelse.

Jag föreslår att ledamöter av eller företrädare för kommissionen ska delta regelbundet i parlamentets sammanträden för att diskutera ett av de tre områden som ligger till grund för ansvarsfrihetsförfarandet i år och för att rapportera om det. Dessa områden är följande: att öka medlemsstaternas ansvar på områden där Europeiska unionen och medlemsstaterna delar ansvaret, att genomföra strukturfonder och att övervaka finansiering av externa åtgärder (i första hand kontroll av finansiering som kanaliseras genom internationella organisationer).

Planen för maj är att inleda den vanliga diskussionen om politisk strategi för det kommande året inom de sektorer som faller inom mitt ansvarsområde.

I juni bör de ledamöter av kommissionen som är ansvariga för strukturfonderna eller företrädare för dem och budgetkontrollutskottet ta de preliminära resultaten inom ramen för handlingsplanen för strukturfonder under övervägande. Den första kvartalsrapporten om handlingsplanen för strukturfonder kommer att skickas till parlamentet i maj.

I juli eller september bör kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser eller hennes företrädare ge parlamentsledamöterna lite färskare information om de förvaltningsfonder som satts undan för att förbättra externa åtgärder, insynen i Europeiska unionens finansiering som kanaliseras genom internationella organisationer och de kontroller som utförs av den.

Vad gäller kommissionens sammanfattande rapport för 2007 och slutsatserna i den interna revisionsrapporten för 2007 kommer jag att kunna tillhandahålla information i juli eller september, och vi bör fortsätta debatten om ansvarsfrihet för genomförande av budgeten, återhämtningar och kostnader för kontroll i samband med detta. Kommissionen kommer att utarbeta en rapport om dessa områden i oktober. Denna rapport kommer att utgöra grunden för en utveckling av en interinstitutionell debatt om ämnet tolererbar risk för fel.

Kommissionens officiella svar på parlamentets och rådets rekommendationer kommer att tillhandahållas dem i höst, som brukligt är.

Mina kolleger Danuta Hübner och Vladimír Špidla har redan gett parlamentet en översikt över handlingsplanen för att förbättra förvaltningen av medel för strukturprojekt.

Kommissionen och medlemsstaterna planerar att tillämpa skräddarsydda åtgärder för att minska multipelfel i samband med genomförande av strukturprojekt.

Vad gäller strukturfonderna har kommissionen varit bestämd gentemot de medlemsstater som är ansvariga för att kontrollera kostnader, och man har stoppat betalningar och utfört finansiella korrigeringar i nödvändiga fall. Kommissionen har engagerat sig i att förbättra dessa åtgärder och i att nå påtagliga, mätbara resultat.

På området för gemensam förvaltning har medlemsstaterna lagt fram sammanfattningar för förklaringar och revisioner. Medlemsstater som inte har lagt fram någon sammanfattning kommer att bli föremål för rättsliga förfaranden i enlighet med artikel 226 i grundfördraget.

Det konsekventa kravet på att medlemsstaterna ska lägga fram sådana sammanfattningar i början av varje år har börjat ge resultat.

Kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner har förklarat Europeiska unionens stödprinciper för parlamentet i fråga om stöd till Irak, och har lagt fram förslag till förbättrade kontroller av särskilt stöd och till hur en bättre spårbarhet och öppenhet i finansieringen skulle kunna garanteras. Den direktör som ansvarar för detta förfarande kommer att rapportera till parlamentet under sommaren.

Några resultat har redan kommit in.

I början av april hölls ett möte mellan kommissionen och FN i Genève. Före detta möte ägde diskussioner rum mellan ledamöter av parlamentet och en företrädare för kommissionen, och man nådde en överenskommelse om gemensamma riktlinjer att följa i alla externa organ, med som mål att göra det gemensamma arbetet synligare. Både FN och kommissionen åtog sig att följa särskilda riktlinjer och att övervaka tillämpningen av dem noggrant.

Kommissionen sätter stort värde på de beslut som godkänts av parlamentet. Dessa beslut ger medborgarna ett budskap om kommunikation och praktisk tillämpning av finansiella instrument. Vi måste fortsätta på den här vägen och övertyga allmänheten om att deras pengar, som finansierar Europeiska unionens budget, är i goda händer.

  Ralf Walter (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar, kolleger! Jag vill tacka Dan Jørgensen och Alexander Stubb för att de helt och hållet uppfyllt målet för utskottet för utveckling. Vi är mycket tacksamma för detta, eftersom vi i utskottet för utveckling har arbetat mycket hårt med denna fråga.

Europeiska unionen – själva Europeiska unionens budget tillsammans med medlemsstaternas budgetar – är den överlägset största givaren av utvecklingsstöd i världen. Men i och med det som sker för närvarande anser vi att det fortfarande är alldeles för lite och att vi verkligen bör göra mer. Vi kan inte vänta tills livsmedels- och energibristen i världen slår tillbaka på oss och sedan bli förvånade över att människor ger sig ut på gatorna. De pengar som vi donerar – och vi är redan, som jag sa nyss, den största givaren i världen – måste vara mer riktade så att vi kan vara säkra på att pengarna verkligen når fram till dem som behöver dem och att de inte förskingras eller försvinner. Därför har vi lagt en hel del energi på att kontrollera om de medel som vi nyttjar verkligen används till det avsedda syftet. Av central betydelse för parlamentet och utskottet är att 20 procent av anslagen måste användas till grundläggande hälsovård och grundskole- och gymnasieutbildning för att upprätta en grund för framtiden. Vi har alltså gjort vissa framsteg, men kommissionen har fortfarande en lång väg kvar. Ni måste anstränga er mer. Vi kommer att driva på er.

Vi uppmanade er att minska eftersläpningen av tidigare betalningar, och innestående fordringar från perioden före 2001 har faktiskt minskat med 39 procent för EuropeAid och med 49 procent för Europeiska utvecklingsfonden. Detta är bra siffror, men de är naturligtvis bara tillfälliga. När det gäller utvecklingspolitik har vi upprepade gånger påpekat att det är helt meningslöst att upprätthålla två fullständiga system som löper parallellt – ett för Europeiska utvecklingsfonden och ett för utvecklingsstöd. Det måste integreras i budgeten! Detta är ett krav som vi ställer nu och som vi kommer att ställa i framtida förhandlingar om budgetramar.

Min sista punkt rör budgetstöd. Kommissionen beviljar allt fler länder allmänt budgetstöd. Det går att göra så, men se upp så att ni inte råkar ut för det vi råkade ut för i fråga om de befintliga medlemsstaterna i samband med strukturfonderna – att ni överför ansvaret för att det är meningen att staterna ska ta ansvar, och sedan märker att systemen inte fungerar och att ”ingen” är ansvarig för detta. Därför vill jag ge detta råd: se till att vara säkra på vad ni gör ända från början.

Vi kommer att finnas här hela vägen, kritiska, men också positiva. Jag vill på det hela taget gratulera föredragandena och tacka så mycket för samarbetet.

  Jamila Madeira, föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. − (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att, på utskottet för sysselsättning och sociala frågors vägnar och när det gäller budgetförvaltningen, uttrycka vår oro för den fortsatta ökningen av utestående budgetåtaganden och för att detta, i kombination med att N+2-regeln ersätts med N+3-regeln, en förändring som några medlemsstater ska genomföra för perioden 2007–2013, skulle kunna förvärra situationen med som resultat att det kan ta längre tid för biståndet att nå slutmottagarna. Detta handlar om politik som t.ex. Europeiska socialfonden, som direkt påverkar medborgarna, och förseningarna skulle kunna få katastrofala följder i fråga om en effektiv och lyckad användning av medlen.

Vad gäller strukturpolitiken ställer vi oss bakom revisionsrätten i fråga om behovet av att förbättra kontrollsystemen för att förekomma felaktigheter i projekt som genomförs på området för strukturfonder. Det krävs ökad övervakning, effektivare revisioner och effektiv kontroll av projekt från början till slut för att eventuella brister och fel ska kunna åtgärdas i god tid. Av den anledningen bör Europeiska kommissionen ha logistisk kapacitet och tillräckliga resurser för att verkligen kunna inrätta fungerande återkopplingsmekanismer och för att revisionsförfarandena ska kunna granskas ordentligt.

Det är dock nödvändigt att tillämpa meningsfulla indikatorer och mål som bör tjäna som jämförande och, så långt som möjligt, förenande på kort sikt, så att analysen av strukturpolitiska trender kan genomföras på ett sätt som gör att man kan undvika vad som oundvikligen skulle vara ungefärliga och luddiga bedömningar som därför inte skulle vara särskilt avgörande i fråga om en effektiv användning av dessa medel.

Jag anser att det är viktigt att nämna att kommissionens rekommendation till medlemsstaterna om att de bör använda de förenklingar som fastställs i de nya bestämmelserna om strukturfonderna, t.ex. genom att använda schablonbelopp för indirekta kostnader inom ramen för Europeiska socialfonden, kommer lägligt.

Jag vill också gratulera Europeiska kommissionen till investeringen i nätverket Eures och välkomnar värdet av att anordna Europeiska året för arbetstagares rörlighet. Detta belyser naturligtvis de rörlighetsrelaterade frågor som vi alla erkänner och fortfarande ställs inför. Vad gäller de europeiska byråer som analyseras av utskottet för sysselsättning och sociala frågor vill jag bara tacka dem för det arbete som de har uträttat, och som vi alla har sett kan vi på det hela taget göra en mycket positiv analys av deras verksamhet.

Men jag vill avslutningsvis fästa er uppmärksamhet på behovet av att öka anslaget för byrån i Dublin, som nu tilldelats uppdraget att analysera väntade förändringar inom sysselsättning och i affärsvärlden, vars syfte är att stödja det socioekonomiska projektet genom en utvärdering av användningen inom ramen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Vi vet alla hur viktigt detta skulle kunna bli. Det är därför ett ytterst känsligt och betydelsefullt område, som borde förtjäna särskild uppmärksamhet från Europeiska unionen genom denna analys som genomförs av byrån i Dublin, som på något sätt skulle kunna bidra till att påskynda den potentiella kris som vi alla kan föreställa oss vid horisonten i vilken som helst av de 27 medlemsstaterna.

  Jutta Haug, föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. − (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet var nöjda med arbetet som uträttades av Generaldirektoratet för miljö och Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd. Jag vet att detta är något som ni inte får höra särskilt ofta från mig. I vanliga fall kritiserar jag kommissionen, men i detta fall säger jag ”om det inte är trasigt, laga det inte”. De ansvariga för budgeten är mycket samarbetsvilliga, i båda generaldirektoraten. Tack så mycket.

Jag vill också tacka föredraganden, Dan Jørgensen. Han arbetade hårt genom hela förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, har lagt fram ett utmärkt betänkande och tog generöst till sig alla slutsatser från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om beviljande av ansvarsfrihet för 2006. Budgetkontrollutskottet har i och med detta erkänt det som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet enhälligt antagit. Detta vill jag också tacka för.

Nu vill jag säga några ord om våra byråer. Vi i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet var också nöjda med de fyra byråernas arbete och budgetförvaltning: Europeiska miljöbyrån, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och Europeiska läkemedelsmyndigheten.

När vi rådde budgetkontrollutskottet att bevilja ansvarsfrihet för budgetåret 2006 gjordes det inte utan noggrant övervägande. Tvärtom! Det förekom mycket informationsutbyte i utskottet med ledamöter i styrelsen och med direktörerna.

Dessutom besökte flera delegationer från vårt utskott byråerna för att skaffa sig visshet om verksamheten på plats. Därför var det desto obegripligare för oss alla när föredraganden i budgetutskottet inte ville bevilja ansvarsfrihet för tre av de fyra byråerna, av de mest otroliga orsaker – i synnerhet som byråerna själva inte var ansvariga för dessa, även om de hade varit giltiga, t.ex. tjänsteföreskrifter för tillfälligt anställda inom institutionen, eller placeringen av den aktuella byråns huvudkontor, eller till och med på vilket sätt subsidiaritetsprincipen iakttogs. Yttranden som ”det har förekommit ansvarslöst mångfaldigande”, ”nya organ har inrättats till följd av underliga politiska beslut, dessa nya organ kontrolleras inte, de är ofta okontrollerbara, för det mesta ineffektiva och de utgör, framför allt, en stor börda för europeiska skattebetalare” och ”samtidigt har det fastställts en rad personalförmåner som saknar motstycke” – är helt enkelt chockerande. Vi är alla väl medvetna om att det görs medvetna försök att hetsa fram en skandal beträffande arbete på EU-nivå. Jag avskyr verkligen den här sortens skandalspridning.

Byråerna är europeiska administrativa enheter, även om de har en unik karaktär. De faller inte bara ned från skyn. De finns inte till helt spontant bara för kommissionen ensam. De inrättas genom ett ordentligt föreskrivande förfarande, endera genom medbeslutande eller genom samråd eller, beroende på politiskt område, genom förordning, dvs. genom lagstiftning. Detta innebär att dessa byråer inrättas av europeiska lagstiftare, vilket innebär att vi är de ”våghalsar” som det hänvisas till. Budgeten för byråerna utgör en del av budgeten för själva Europeiska unionen. Vi beviljar ansvarsfrihet till direktören varje budgetår. Enligt min uppfattning är ingen sektion inom administrationen så välkontrollerad som byråerna, och därför är jag glad och tacksam för att utskottet har satt stopp för detta försök att skapa en skandal.

  Luca Romagnoli, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill i korthet betona att vi kan hålla med revisionsrätten när det gäller genomförandet av budgeten för EU:s byråer för budgetåret 2006, eftersom redovisningen och transaktionerna är legitima och korrekta.

Som jag sa i utskottet för transport och turism rekommenderar jag dock att man under kommande år bättre följer principerna och reglerna. I fallet med Europeiska sjösäkerhetsbyrån annullerades 43 procent av betalningsbemyndigandena, och en koncentration av transaktionerna mot slutet av budgetåret noterades. Jag var också förbryllad över den låga utnyttjandegraden i fråga om betalningsbemyndigandena för åtgärder för föroreningsbekämpning till sjöss, trots parlamentets fortsatta stöd för dessa åtgärder.

När det gäller byrån för luftfartssäkerhet noterades också den höga graden av bemyndiganden som överförts, vilka uppgick till 40 procent av driftskostnaderna, samt utnyttjandet av överföringar av icke-differentierade anslag, vilket strider mot budgetprincipen om ettårighet. Kommissionen uppmanas därför att se över byråns avgiftsstruktur för att balansera kostnader och intäkter för certifieringsverksamheten.

Slutligen, när der gäller Europeiska järnvägsbyrån betyder utnyttjandet av avtal som löpt ut och inkorrekta förlängningar till ordinarie befintliga kontrakt att man inte kan säga att alla transaktioner varit lagliga.

Därför rekommenderar jag större öppenhet för insyn och noggrannhet i framtiden. Mot bakgrund av revisionsrättens observationer föreslår jag ändå att parlamentet beviljar ansvarsfrihet för byråernas verkställande direktörer.

  Helga Trüpel, föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! För utskottet för kultur vill jag säga att vårt mål är att främja den kulturella mångfalden i EU. Vårt kulturprogram når medborgarna där de bor, vilket är vårt uttryckliga mål. Följaktligen förväntar vi oss mycket god förvaltning från våra nationella kulturella byråers sida, och jag vill tillägga att översynen av budgetförordningen kommer att öka vår förmåga att rikta finansiering och stöd till små projekt som medborgarna ansöker för i sina egna områden.

Men detta betyder också att vi måste hitta rätt balans mellan minskad byråkrati och förhindrande av bedrägeri, vilket i sin tur innebär att vi behöver lämpliga regler. Om de medborgare som behöver små summor för genomförande av kulturprojekt inte ska behöva fylla i oändligt omfattande ansökningshandlingar, behöver vi förenkla procedurerna och gå över till schablonfinansiering. På det sättet kommer vi att få större acceptans bland EU-medborgarna för våra kulturprogram.

  Bárbara Dührkop Dührkop, föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. − (ES) Herr talman! Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor beslutade att avge ett yttrande till förmån för att bevilja ansvarsfrihet för kommissionen inom detta område samt för de fem byråer som den ansvarar för.

När det gäller kommissionens förvaltning välkomnar vi den stora ökningen i genomförandet av betalningar. Vi hoppas att denna trend kommer att hålla i sig under 2007, även om vi vet att en ny programperiod inleds detta år och vår erfarenhet visar att det blir svårare att uppnå detta mål och att det finns en viss fördröjning.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter välkomnar att revisionsrätten – och jag citerar – ”har funnit tillräcklig grund för att försäkra sig om att byråns räkenskaper för det budgetår som slutade den 31 december 2006 i allt väsentligt är lagliga och korrekta” för de fem byråer som faller inom behörigheten för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.

Med detta sagt vill jag göra några observationer om några frågor som fortfarande inte är så tydliga när det gäller budgetgenomförandet. För det första hade byrån Frontex en låg genomförandegrad för de tilldelade medlen, men detta bör inte göra oss pessimistiska. Vi måste ta hänsyn till att 2006 var det första år som den faktiskt var verksam och att den under det följande året visade att den kunde spendera hela sin budget.

Det besök som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter gjorde i Warszawa, på Frontex huvudkontor, var mycket positivt. Därför hoppas vi att den under kommande budgetår kommer att kunna beviljas ansvarsfrihet utan anmärkning, trots att bristen på politiska visioner från rådets och kommissionens sida har gjort denna byrås budgetliv ganska riskfyllt.

Även om denna debatt kanske inte är det lämpligaste forumet skulle jag vilja utnyttja den för att påpeka att det i stor utsträckning beror på medlemsstaternas samarbete om Frontex kan fungera som den ska, med tanke på byråns hybridkaraktär. Om medlemsstaterna inte tillhandahåller de resurser som krävs kommer inte Frontex att kunna uppfylla sina åtaganden.

När det gäller byrån Eurojust vill jag bara säga att det bara finns en negativ aspekt, i fråga om dess stora antal överföringar mellan rubriker. Detta borde motiveras bättre.

Vi har också kritiserat några problem med personalrekrytering vid Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter. Vi beklagar att revisionsrätten anser att den situation som påpekades 2005 fortfarande inte har rättats till angående en anställd vid Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk som skickades till Bryssel på ett uppdrag under lång tid utan något klart definierat syfte.

Slutligen vill jag nämna fallet med Cepol, Europeiska polisakademin. Där har vi några tvivel. Herr Kallas! Vi har bett Europeiska kommissionen att noga övervaka dess budgetgenomförande, eftersom det finns betydande misstankar om att den inte helt följer EU-lagstiftningen om offentlig upphandling.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, föredragande för yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. − (PL) Herr talman! Med avseende på detta års ansvarsfrihetsförfarande bör vi vara nöjda över de framsteg som kommissionen har gjort mot ett effektivare utnyttjande av EU-medel, särskilt inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Initiativet från vissa medlemsstater till att upprätta och offentliggöra nationella förklaringar, vilket utgör en ny faktor i förvaltningen av gemenskapsmedlen, förtjänar också vårt stöd. Också de återstående staterna bör ordna med denna formalitet så snart som möjligt.

Kommissionens åtagande att gå till botten med alla överträdelser av förfarandena för att placera offentliga order, vilka nämns i revisionsrättens årsrapport, och att införa en politik med inställda betalningar vid upptäckt av allvarliga överträdelser i systemet, är också av betydelse.

Som expert i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män skulle jag vilja betona den fortsatt bristande budgetplaneringen när det gäller könsfrågan. Jag upprepar att man bör beakta denna aspekt som en del av budgetplaneringen och finansieringen av gemenskapsprogrammen. Information om åtgärder som främjar jämlikhet mellan könen och som har fått stöd från socialfonden bör speglas i betänkanden om budgetgenomförandet under kommande år.

(Applåder)

  Ingeborg Gräßle, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja inleda med parlamentets ansvarsfrihetsförfarande och med att tacka vår föredragande och alla ledamöter som eftersträvade framsteg i fråga om sekretariatsersättningarna. Denna punkt är mycket viktig i allmänhetens ögon och bör också stå i centrum för våra iakttagelser. Det ligger i allas vårt intresse som parlamentsledamöter att hitta en väg ut ur denna smutsliga vrå av korruption.

Europeiska folkpartiet har föreslagit olika sätt att hantera sekretariatsersättningarna effektivare i framtiden. Dessa förslag godkändes av en stor majoritet i utskottet för budgetkontroll, och inkluderade att betalningsombuden i medlemsstaterna bör meddelas av parlamentet självt och därmed bli mer professionella. Dessa betalningsombud skulle då också administrera tjänstekontrakt och se till att skatterna betalas och att sociala avgifter dras av. Dessa ändringar skyddar parlamentets rykte, liksom punkten om att parlamentsledamöter i framtiden inte längre ska kunna anställa familjemedlemmar.

Enligt EU:s regler innebär detta en mycket betydande intressekonflikt. Därför uppmanar jag ledamöterna att undvika ytterligare skador för oss själva och för parlamentet. Jag noterar med oro att den socialdemokratiska gruppen, tillsammans med några av liberalerna, vill rösta emot detta avsnitt i texten. Om de vinner kommer det att betyda ett slutförande av ansvarsfrihetsförfarandet utan att vi gör några framsteg i detta mycket viktiga avseende. Det skulle vara det absolut värsta scenariot för oss alla, eftersom ett glatt ”fortsätt så” inte kommer hjälpa oss att klara problemen i revisionsrättens senaste rapport om sekretariatsersättningar.

Också när det gäller ersättningen till parlamentsledamöternas medarbetare, som vi enades om tillsammans, vill vi hålla oss till synpunkten att det inte är något universalmedel. Jag vill rekommendera er alla att läsa det finstilta. Allt är ännu osäkert, vilket betyder att det bara är lögn att vid det här laget säga att ersättningen till parlamentsledamöternas medarbetare ska hjälpa oss att lösa alla problem – och även en lögn gentemot allmänheten.

Till sist har jag en sista kommentar om kommissionens budget. Herr kommissionsledamot! Det var en hård diskussion, och jag hoppas att era kolleger har köpt er något att dricka. Ni har förtjänat det. Stort tack för det goda samarbetet!

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Herr talman, herr vice kommissionsordförande! Jag vill tacka alla föredragande och även mina socialdemokratiska kolleger, samt kollegerna från de andra grupperna, som deltog i ansvarsfrihetsförfarandet och som gjorde så mycket för att det skulle kunna slutföras. Det är just denna fråga om Europaparlamentet som jag vill kommentera. Jag skulle vilja säga att det förefaller mig tydligt att den grundläggande slutsats som vi kan dra av den interna revisionsrapporten är att det finns allvarliga brister i systemet för parlamentets assistentersättningar. Det råder inga tvivel om att dessa kräver införandet av en assistentstadga och att de finansiella förvaltningsuppgifterna överlåts åt Europaparlamentets administration.

Under parlamentets nästa mandatperiod är det nödvändigt att inte bara parlamentsledamöterna har en stadga, utan att även deras assistenters arbete regleras och finansieras genom EU:s institutionella ram, vilket inte lämnar något berättigande för den fortsatta existensen av en offentligfinansierad frivillig pensionsplan och gör reglerna om resekostnader och andra allmänna kostnader tydligare. Rådet behöver rösta till förmån för detta och förhindra att Europaparlamentet som institution hålls som gisslan på grund av några futtiga extraförmåner för vissa tjänster. Det är också viktigt att ledamöterna garanteras bästa möjliga arbetsvillkor, samtidigt som man beaktar behovet av regler om total öppenhet och stränghet som är helt i linje med samhällets regler i allmänhet.

Jag skulle särskilt vilja uppmana våra kolleger i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater att inte blockera denna reformprocess. Det är helt avgörande att vi når ett samförstånd här i parlamentet om en assistentstadga och att denna stadga är tydlig och reglerar en fråga som i onödan har bidragit till att ge vår institution sämre anseende. Det är ytterst viktigt att vi uppnår detta, och vi behöver allas stöd för att göra detta.

  Jan Mulder, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill börja med att tacka alla de föredragande som har bidragit till detta ansvarsfrihetsförfarande. Jag vill använda de två minuter som jag har till mitt förfogande för att diskutera betänkandet om kommissionens ansvarsfrihet, som utarbetats av Dan Jørgensen. Revisionsrätten offentliggjorde sin rapport i november förra året, och denna rapport var avsevärt bättre än under tidigare år eftersom rapporten den här gången angav procenttal. Detta bör man fortsätta med i framtida rapporter. När rapporten offentliggjordes var det nästan som om kommissionen hade lyckats. Rapporten hade aldrig varit så bra. Revisionsrätten godkände 44 procent av kommissionens utgifter. Jag måste säga att jag inte tyckte att det var rätt tidpunkt att förnöjt luta sig bakåt och säga: ”Det här är det bästa vi någonsin har gjort.” Nej, vi kan mycket bättre än så.

Vad som är slående är att kommissionen faktiskt bortsåg från parlamentets rekommendationer i tidigare resolutioner om ansvarsfrihet. Vad har varit viktigt för parlamentet under de senaste tre åren? De nationella förklaringarna. Vad säger kommissionen? Vi vill inte respektera de nationella förklaringarna. Det är för mycket. Dessutom, detta är inkluderat i budgetramen, i ett interinstitutionellt avtal. Lyckligtvis har kommissionen backat, och detta kommer nu att ske.

Men det finns ytterligare en fråga. Kommissionsledamöterna kan inte kontrasignera generaldirektörernas förklaringar. Det förbryllar mig varför det är så. Vi kan ta emot kommissionsledamöterna i budgetkontrollutskottet, när kommissionen medger det, och regelbundet höra deras synpunkter om hur stora framsteg som gjorts, men ändå har kommissionsledamöterna inte tillåtelse att underteckna något med parlamentet. Hur kan detta förklaras ur ett rättsligt perspektiv? Jag kan bara säga att vi hoppas att nästa år kommer att bli ännu bättre. Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa kommer, liksom tidigare, att ha ett konstruktivt synsätt i alla dessa frågor.

  Mogens Camre, för UEN-gruppen. – (DA) Herr talman! För nionde gången har jag haft möjlighet att delta i den process där parlamentet godkänner redovisningen från kommissionen, rådet, parlamentet och de andra EU-organen. I år har vi än en gång hittat betydande oegentligheter. Situationen var särskilt dålig när det gäller kommissionens hantering av pengarna i strukturfonderna, där nästan 4 miljarder euro (nästan 30 miljoner danska kronor) utbetalades felaktigt. På grund av den begränsade tiden kommer jag att koncentrera mig på detta.

I år säger vi än en gång att något är fel, och än en gång försäkras vi om att det verkligen kommer att bli bättre. Vi har fått sådana garantier varje år, och ändå fortsätter detta eftersom hela stödsystemet är så komplicerat, så oförnuftigt och så omöjligt att hantera. I budgetkontrollutskottet har vi ställt följande centrala fråga: För EU som helhet, vilken effekt har den enorma omfördelningen av pengar mellan medlemsstaterna? När allt kommer omkring finns det inga synbara förbättringar i de länder som erhåller stöd. Nästa år kommer de att släpa efter igen, och de kommer att få stöd igen. Bland de 15 gamla EU-medlemsstaterna har Grekland, Spanien, Portugal och Irland fått stöd vartenda år sedan de blev medlemmar. 11 medlemsstater, som alla är gamla medlemsstater, betalar för hela nettoskillnaden. Naturligtvis får alla nya medlemmar stöd.

Länder som genomför ekonomiska reformer och fungerar effektivt, och där medborgarna är villiga att betala höga skatter, måste betala till länder som inte reformerar sina föråldrade strukturer eller tar ut särskilt höga skatter. I stor utsträckning gör EU:s stödpolitik ingen skillnad! Varför genomföra reformer när man kan skicka räkningen för att inte göra detta till andra länders medborgare? Hela omfördelningen är dåraktig. Inte bara hamnar många miljarder i fel händer, utan själva stödfilosofin är sjuk eftersom den belönar länder som inte genomför reformer och bestraffar dem som gör just detta, länder som EU behöver. EU skulle kunna utföra sina uppgifter med 15 procent av den aktuella budgeten! Dessutom skulle vi också vara befriade från alla dessa ekonomiska skandaler. Därför avser jag personligen att rösta emot ett godkännande av kommissionens redovisning.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka mina kolleger i budgetkontrollutskottet för den stora mängd bra arbete som de har gjort.

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ska begränsa mitt bidrag till kommissionens och parlamentets ansvarsfrihet.

När det gäller kommissionens ansvarsfrihet står vi inför problem som redan har förklarats tillräckligt, särskilt av föredragandena: det faktum att revisionsrätten rapporterade om många problem i samband med strukturfonderna, att 12 procent egentligen inte borde ha utbetalats (4 miljarder euro, vilket är en enorm summa) och, när det gäller yttre förbindelser, bland annat att samarbetet med FN går dåligt och är svårhanterligt. Dessa är de problem som vi har diskuterat.

Detta var ett viktigt ansvarsfrihetsförfarande, eftersom det är det sista före valet. Vi har ett annat ansvarsfrihetsförfarande nästa år, men detta kommer att äga rum precis före valet. Det var därför ett viktigt beviljande av ansvarsfrihet, och vi har varit tvungna att kräva en dialog. Jag är mycket nöjd med att vi gjorde detta på ett mycket konstruktivt sätt, i alla grupper. Det faktum att vi två gånger har organiserat en utfrågning med kommissionsledamöterna Vladimír Špidla och Danuta Hübner och det faktum att vi – Dan Jørgensen, Jan Mulder, Ingeborg Gräßle och jag – har kunnat begära information från kommissionen genom en gemensam skrivelse har gett ett utmärkt resultat. Jag hoppas verkligen att vi kan uppnå ett bättre resultat nästa år.

När det gäller parlamentet skulle jag vilja koncentrera mig på två stora problem. I samband med assistentstadgan har vi den interna revisionen, som utförs av den interna revisorn. Jag måste berömma honom för detta; det är ett utmärkt dokument. Herr talman! Jag förstår fortfarande inte varför ni och presidiet inte har offentliggjort denna revision. Denna omges ju med förtegenhet, vilket inte är nödvändigt eftersom vi från parlamentets sida alltid har begärt att denna revision ska genomföras samt att en undersökning genomförs av hur sekretariatsersättningarna administreras. Jag tror nu fullt och fast att vi måste genomföra denna stadga. Jag har lämnat in ett antal andra ändringsförslag för att stärka José Javier Pomés Ruiz’ befintliga text. Detta måste ske i dialog med kommissionen, men också särskilt i dialog med rådet. Om vi i en nära framtid kommer till rådet med ett problem som det inte följer upp, så har vi inte kommit dit vi ska. Detta måste därför göras i dialog med kommissionen och rådet.

Ytterligare en sak som jag skulle vilja nämna är att den frivilliga pensionsfonden oroar mig en hel del. För det första fortsätter det försäkringstekniska underskottet att öka, och för det andra skulle jag också vilja att deltagarförteckningen för denna frivilliga pensionsfond slutligen offentliggörs.

  Umberto Guidoni, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Hela parlamentet och alla mina kolleger är nöjda med de framsteg som gjorts för att använda EU-anslagen mer effektivt. Vi kan dock inte undvika att påpeka att det fortfarande finns några stora brister. Kommissionen bör inleda överträdelseförfaranden och sanktioner mot medlemsstater som inte följer, eller bara delvis följer, bestämmelserna om strukturfonderna. Medlemsstaterna bör tillhandahålla all information om korrigeringar och finansiella återhämtningar, särskilt för den kommande finansiella förvaltningen.

Kommissionen bör till parlamentet lämna en utvärdering av kvaliteten på de årsrapporter som mottagits från enskilda länder, särskilt indelad utifrån olika insatsområden och politikområden. Det viktigaste området är det som gäller strukturfonderna, där det fortfarande finns en betydande mängd oriktiga återbetalningar, vilka uppgår till 12 procent.

Kommissionen måste förklara hur den ska säkra att dessa pengar återvinns, särskilt i fall där projekt inte har godkänts genom användning av upphandlingsförfaranden. Snabbare och effektivare förfaranden för att ställa in betalningar bör användas mot medlemsstater som inte genomför tillräckliga kontroller.

Jag vill betona de yttre åtgärderna, vilka förefaller mig vara den största bristen i denna budget. Det finns inte tillräckligt mycket information om dessa, även om de gynnas av ett antal EU-åtgärder. Särskilt bör kommissionen uppnå större synlighet för EU-finansierade projekt för återuppbyggnad i Irak under 2006. Den bör till exempel göra en förteckning över projekten, vilka de är, de beräknade kostnaderna, och vilka byråer som är inblandade.

Denna information har tillhandahållits, relativt sent, men jag anser ändå inte att det är tillfredsställande. Särskilt anser jag att vi för denna typ av utnyttjande av medel bör undersöka tanken på att använda Europeiska byrån för återuppbyggnad, såsom parlamentet tidigare har framhållit.

Jag kommer snart till parlamentets ansvarsfrihet. Först har vi frågan om de tre platserna, som föredraganden har tagit upp, för vilka miljökostnaden också bör läggas till den finansiella kostnaden. Slutligen har vi också den interna rapporten om förvaltningen av ersättningen till assistenter. Jag anser att det var fel att hålla den konfidentiell, eftersom detta har lett till en lång rad artiklar i pressen som skadar öppenheten och parlamentets reguljära verksamhet. Därför ber vi om att denna interna revision ska offentliggöras.

  Jeffrey Titford, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Under den begränsade tid som jag har för att kommentera detta långa betänkande skulle jag vilja göra två observationer. För det första innehåller det en hel del tomma plattityder om de kompletterande handlingar som parlamentsledamöterna ska lämna in för att stödja anspråk på ersättning till assistenterna. Mot bakgrund av den senaste tidens händelser är det smärtsamt tydligt att de rutiner som nu finns är helt otillräckliga, eftersom de är föremål för grovt och upprepat missbruk från många ledamöters sida. Det är också tydligt att det inte finns någon allvarlig ambition att göra något åt detta missbruk. Jag förstår att systemet inte kommer att ändras innan det nya parlamentet samlas hösten 2009. Därför kan jag inte ta betänkandets fördömande tonfall på allvar.

För det andra uppmärksammar jag ledamöterna på betänkandets lite lömska artikel 55, där det avslöjas att europeiska politiska partier från 2008 kan finansieras med upp till 85 procent från Europaparlamentets budget. Sedan påpekas att denna höga grad av stöd för med sig en ytterligare grad av ansvar när det gäller deras verksamhet. Med andra ord finansierar EU politiska partier och kontrollerar också deras verksamhet.

Detta är Storebror i stor skala och ger ytterligare belägg för demokratins katastrofala förfall i Europa, som genererats av denna alltmer totalitära europeiska union. Som demokrat avskyr jag detta, och de som stöder detta borde skämmas.

  Ashley Mote (NI). – (EN) Herr talman! Det är inte mer än rätt att informera parlamentet och Europeiska investeringsbanken, vars redovisning granskas denna förmiddag, att deras mjuka lån på 200 miljoner euro till BBC – British Broadcasting Corporation, numera allmänt känt som Brussels Broadcasting Corporation – är föremål för en brottsutredning från den brittiska polisens sida. BBC hotas av åtal för att ha brutit mot sin kungliga stadga, särskilt genom underlåtelsen att balanserat och objektivt redovisa det ekonomiska läget.

EIB:s påstående att BBC:s redaktionella policy inte har påverkats av dessa lån är helt enkelt obegripligt. Till följd av många års forskning, inte minst genomförd av Lord Pearson – i stor utsträckning på egen bekostnad – har det blivit uppenbart att BBC i praktiken har köpts av EIB för EU:s räkning. Som en konsekvens verkar BBC:s högsta ledning nu anse att de står över lagen. Vi får snart se om Scotland Yard-polisen håller med.

  Gabriele Stauner (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag kommer att hålla mig till betänkandet om ansvarsfrihet för de övriga institutionerna och tackar föredraganden, Nils Lundgren, för hans samarbete.

När det gäller institutionerna vill jag främst påpeka att vi slutligen måste hitta den rättsliga grunden för deras ansvarsfrihet i budgetförordningen – och detta gäller särskilt rådet. De nuvarande rutinerna, att parlamentet beviljar ansvarsfrihet för rådets generalsekreterare och övriga institutioner, ingår inte i budgetförordningen, och är heller inte förenliga med artikel 274 i fördraget.

Särskilt inom känsliga områden såsom budgetkontroll är en hänvisning till ett ”gentlemen’s agreement” från 1970-talet inte längre på sin plats. Det motsäger principerna om rättslig klarhet och rättslig sanning. Därför uppmanar vi kommissionen att senast september 2008 lägga fram ett lämpligt förslag, så att denna brist kan rättas till. Jag ber därför alla ledamöter att stödja vårt ändringsförslag 1 om ansvarsfrihet för rådet.

Nu ska jag åter behandla kostnaderna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. För största möjliga öppenhet är det nödvändigt att rådet motstår frestelsen att prioritera administrationskostnader på bekostnad av dessa kostnader i framtiden.

I år, liksom varje år, är institutionernas fastighetspolitik ett område där budgetkontrollen har visat sig vara värdefull. Revisionsrätten brydde sig till exempel inte ens om att ha ett upphandlingsförfarande för sin egen kompletterande byggnad eller förhandla kontrakt för denna, trots att den är ansvarig för finansieringen.

Jag vill än en gång ta upp bestämmelserna om tilldelning av kontrakt. Det är otänkbart att säga till våra medborgare att varenda liten kommun, när den har ett kontrakt på över 200 000 euro att tilldela, måste göra en upphandling inom hela EU, när institutionerna själva inte följer bestämmelserna för tilldelning av kontrakt.

Tillåt mig en avslutande kommentar om revisionsrätten. Jag beklagar verkligen att revisionsrätten enligt vårt betänkande skulle organiseras enligt samma modell som Europeiska centralbanken. Jag fruktar en åternationalisering av denna institution, vilken bör hållas fri från all politisk påverkan från medlemsstaterna.

  Herbert Bösch (PSE). – (DE) Herr talman! Jag vill först tacka alla som arbetade med att förbereda detta viktiga ansvarsfrihetsförfarande för 2006 och stödde vår föredragande.

Detta kanske är den viktigaste ansvarsfrihet som vi har behandlat under denna mandatperiod. Vi ser problemen, och vi har fortfarande tid att lösa dessa problem. Jag vill framföra vårt särskilda tack till Europeiska revisionsrätten. Auktoriteten hos dess rapporter ökar för varje år. Det skulle bara vara bra om revisionsrätten då och då kunde stå emot populismens frestelse. Vi minns referenserna till stuteri och golfklubbar, och allt som har att göra med dessa. Dessa var mer politiska bedömningar än bedömningar från en revisionsrätt.

Jag vill tacka Europeiska kommissionen som slutligen förhandlade fram en tät uppföljning med oss, under påtryckningar från en pådrivande föredragande från detta utskott. Kommissionsledamot Siim Kallas har redan angett hur vi tänker gå vidare under de kommande månaderna. Nationella förklaringar från medlemsstaternas sida är viktiga. Vi ser att rådet inte är här i dag. De ger inte akt på hur deras skattebetalares skatter används, så då måste vi göra det.

Vi kommer att göra framsteg inom strukturpolitiken. Vi kommer att ha fortsatta svårigheter med den yttre politiken. Vi påpekade första gången att den yttre politiken inte kontrollerades tillräckligt, trots att vi spenderar flera miljarder på den. I den internationella finansvärlden är det vanligt att rösträtter fördelas utifrån skyldigheten att bidra. Om EU bidrar med mer än 40 procent för att återuppbygga Irak, till exempel, skulle jag önska att vi får mer än 40 procent av deltagarrättigheterna och rättigheterna till medbestämmande. Det är fortfarande långt kvar, så det finns mycket att göra här.

I dag kommer vi att rösta om goda betänkanden, och det handlar nu om att ge dessa ett gott stöd.

  Kyösti Virrankoski (ALDE). – (FI) Herr talman! Först av allt vill jag tacka föredragandena och budgetkontrollutskottets ordförande för deras utmärkta insats. Nu har vi framför oss 30 betänkanden om ansvarsfrihet som gäller året 2006. Det viktigaste av dessa är kommissionens, som berör 97 procent av EU:s budget. Resten hänför sig till EU:s andra institutioner och separata byråer.

Jag anser att parlamentet bör hantera frågan om ansvarsfrihet på ett bättre sätt. Budgetkontrollutskottet kan inte vara en revisionsrätt och ännu mindre ett revisionsföretag. Det är en fysisk omöjlighet för detta utskott att genomföra en detaljerad undersökning av 30 enheters administration och redovisning. Parlamentet måste förlita sig på experter och officiella organs synpunkter. Av dessa är Europeiska revisionsrätten, interna kontrollorgan och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) de viktigaste.

Även den mest stringenta och detaljerade undersökning av redovisning och administration ger bara en synbar grad av precision, och detta gör inte resultatet mer tillförlitligt. Det finns inget direkt samband mellan hur man hanterar ansvarsfriheten och hur många betänkanden som produceras. När parlamentet till exempel beviljar ansvarsfrihet för en enstaka byrå kan detta tvärtom vara en alltför stark försäkran om att redovisningen och administrationen noggrant har behandlats.

Om parlamentet verkligen vill stärka sin roll i ansvarsfrihetsförfarandet bör det se över sina rutiner. I annat fall kommer budgetkontrollutskottet att dränkas i arbete.

  Janusz Wojciechowski (UEN). – (PL) Herr talman! I Dan Jørgensens betänkande har man med rätta, och i enlighet med revisionsrättens yttrande, beaktat problemen med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och särskilt det faktum att vissa av dess bidragsmottagare inte har något att göra med jordbruk. Golfklubbar, kricketklubbar, ridklubbar, nöjesparker – det får gärna gå bra för dem, men inte med medel från den gemensamma jordbrukspolitiken.

I eftermiddag ska vi i parlamentet debattera livsmedelskrisen och ökningen av livsmedelspriserna. Ett av skälen till denna kris är med säkerhet att EU-medel som borde användas för att stödja jordbruken används för att stödja helt andra verksamheter som kan klara sig mycket bra utan denna hjälp. Därför stöder jag helt slutsatserna i artiklarna 99 och 100 i Dan Jørgensens betänkande, där man påpekar behovet av förändringar i den gemensamma jordbrukspolitikens finansiering för att se till att stöd bara riktas till verkliga jordbrukare, de som använder marken i jordbrukssyfte. Dessa förändringar måste införas så snart som möjligt.

  Paul van Buitenen (Verts/ALE). – (NL) Jag skulle vilja citera vår tids mest lärde person, Albert Einstein. Han sa: ”Det är farligt att leva i världen, inte på grund av dem som gör ondskefulla handlingar, utan på grund av dem som ser på och inte agerar.” Det gäller också här i parlamentet. Vi har under årtionden känt till att det har fifflats en hel del med sekretariatsersättningar, reseersättningar, ersättningar för allmänna utgifter, dagsersättningar, medel för besökande grupper och medel för politiska grupper. Jag hoppas att parlamentet slutligen kommer att åtgärda detta före valet 2009, och att det inte bara är tomma löften såsom under tidigare årtionden. I väntan på detta menar jag att vi bör senarelägga ansvarsfrihetsförfarandet. Jag anar att det inte kommer att gå hem hos väljarna om vi beviljar oss själva ansvarsfrihet.

  Esko Seppänen (GUE/NGL). – (FI) Herr talman! Ett utmärkt arbete har gjorts under ledning av Europeiska kommissionens vice ordförande, Siim Kallas, för att göra EU:s redovisning mer öppen och överskådlig. Uppmaningen att offentliggöra EU:s samlade gårdsstöd förtjänar särskild uppmärksamhet. I mitt land, Finland, uppgår de nationella stöden i alla fall till två gånger EU-stödens värde. Tyvärr berättar uppgifterna om mottagarna av EU-stöd inte hela sanningen om det samlade gårdsstödet.

Under påtryckningar från budgetkontrollutskottet har kommissionen förbättrat granskningen av redovisningen och lovat att anstränga sig mer för att få kompensation för betalningar som gjorts på felaktig grund. I linje med detta finns det nu bättre information tillgänglig om finansieringen inom yttre åtgärder, tack vare föredragandena och skuggföredragandena.

Jag hoppas också att man i framtiden kommer att ha hård kontroll av de alleuropeiska politiska partierna och efterlevnaden av reglerna för dessa, i motsats till de slutsatser som vi ibland kan dra utifrån parlamentets beteende.

  Jens-Peter Bonde (IND/DEM). – (DA) Herr talman! Vi har kommit långt i termer av öppenhet och kampen mot bedrägerier inom EU. När jag först blev vald 1979 gick de politiska gruppernas ordförande i spetsen när det handlade om att ta ur kassan. Först en limousine med chaufför som betalades av parlamentet, och sedan nallande av ledamöternas medel för att få en resa i business class för samma färd plus lite extra! Nu för tiden går ordförandena i spetsen för upprensningen. Men det är långt kvar, och vi har fått ett allvarligt motstånd i och med majoritetsbeslutet att inte offentliggöra den interna revisionsrapporten. Hur kan vi vara väktare av andra när vi inte vågar ta itu med våra egna problem? De stora grupperna bär ett tungt ansvar, eftersom antalet röstande för parlamentet nästa gång kan falla till under 40 procent, vilket allvarligt försvagar valens legitimitet.

Jag hade hoppats att jag en dag skulle kunna rösta för en uppsättning årsredovisningar eftersom det inte längre fanns något att kritisera. Men de stora grupperna rekommenderar åter att vi skriver under på kommissionens redovisning, även om vi fortfarande inte har fullständig tillgång till uppgifterna, för att kunna kontrollera dessa. Vad skulle en revisor säga om en redovisning om han inte hade tillgång till alla bilagorna? Under 14 år i sträck har revisionsrätten förklarat att den inte kan kontrollera korrektheten i de underliggande transaktionerna. Därför måste jag tyvärr för det 29:e året i rad rösta emot ett godkännande.

Men jag vill tacka ledamöterna i budgetkontrollutskottet och andra i parlamentet för deras gemensamma initiativ under många år för att städa upp i EU. När jag först började mötte jag under arbetet med budgeten en person som var känd som ”lättmjölk”. Han mottog 1,3 miljarder danska kronor och var den störste danske mottagaren av EU-medel. Jag kunde inte ens få tag på en statistisk uppdelning av vad de största mottagarna av pengar erhöll, till exempel. Från och med nästa år kommer alla mottagare av jordbruksstöd att redovisas på Internet. För fyra år sedan var kommissionens arbetsgrupper en stor hemlighet. Nu kommer vi också att kunna se på Internet vilka konsulterna är, tack vare våra samlade påtryckningar. Vi har också fått bra stöd inom kommissionen, från Siim Kallas. Jag vill uttrycka mitt tack för detta. Jag kommer att sakna mina kolleger när jag lämnar parlamentet den 9 maj. Tack, mina damer och herrar! Vi har kommit långt, men inte tillräckligt långt, än så länge. Men jag är säker på att ni kommer att fortsätta detta arbete.

  Daniel Hannan (NI). – (EN) Herr talman! År 1944 gjorde Friedrich Hayek den förutseende observationen att delegering av särskilda tekniska uppgifter till separata organ, vilket visserligen är vanligt, är första steget i en process där en demokrati alltmer lämnar ifrån sig makten.

Kollegerna bör fråga sig hur stor den demokratiska kontrollen är över EU:s olika byråer. Vi kan göra ett eller annat utskottsbesök till dessa, eller uttrycka allmänna åsikter om vad deras mandat bör vara, men i allmänhet är Europaparlamentets roll att rösta igenom de nödvändiga tillgångarna, varje år och utan villkor. På så sätt styrs EU av en stående apparat.

För att göra EU rättvisa så är det inte ensamt om detta. Inom många medlemsstater, inklusive min egen, har det förekommit en liknande process, där valda företrädare har gett bort sitt inflytande. Vad som särskiljer EU är att dessa olika organ bara har en mycket tunn rättslig grund. Det är sant att de skulle ha godkänts av den europeiska konstitutionen. Men denna konstitution – det verkar nödvändigt att regelbundet påminna parlamentet om detta – förkastades vid valurnorna. Många av dessa byråer – byrån för de mänskliga rättigheterna, försvarsbyrån, byrån för de yttre gränserna och så vidare – är därför i bästa fall emot reglerna och i värsta fall olagliga.

Om ni vill reglera deras ställning, och ha ett ordentligt mandat för dem, låt då folket bestämma om konstitutionen i den folkomröstning som ni en gång lovade. Pactio Olisipio censenda est!

  Esther De Lange (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Mycket har redan sagts i dag om parlamentets ansvarsfrihet. Jag vill därför begränsa mig till observationen att jag som tidigare assistent definitivt hoppas att assistentstadgan, som har diskuterats i sådan detalj, slutligen kommer att ta form. Uppriktigt sagt lämnar de nuvarande bestämmelserna alltför stort svängrum. Det är problemet. Många ledamöter hanterar detta på rätt sätt, men ändå finns det för närvarande ingen garanti. Reglerna måste därför stramas upp, och parlamentets avdelningar kommer att behöva vidta mer konsekventa åtgärder i fall där reglerna inte tillämpas korrekt. Detta är ett område där våra avdelningar ibland har begått fel, även i det förgångna.

Med detta sagt skulle jag vilja fokusera på att bevilja kommissionen ansvarsfrihet och på en fråga som enligt min åsikt är det huvudsakliga problemet, som upprepas varje år och är orsaken till mycket huvudvärk. Det är närmare bestämt den svåra ställning som vi för närvarande befinner oss i, mellan EU-nivå och nationell nivå, en ställning som beror på att kommissionen är helt ansvarig för EU:s utgifter, samtidigt som 80 procent av dessa förvaltas av medlemsstaterna. Det har redan uppgetts att det verkligen har skett en positiv utveckling, till exempel inom jordbruksområdet. Det enda sättet för oss att komma ur denna svåra ställning är dock via de nationella förvaltningsförklaringarna, vilka för närvarande lämnas in av fyra medlemsstater. I Dan Jørgensens betänkande uppger vi från parlamentets sida tydligt att de nuvarande årliga sammanfattningarna i detta hänseende bara är ett inledande försiktigt steg mot dessa förvaltningsförklaringar. Men jag är också medveten om att det krävs en ändring av det interinstitutionella avtalet och budgetförordningen för att genomföra de nationella förklaringarna. I alla händelser är jag för tillfället nöjd med kommissionens löfte från förra månaden, att den också kommer att uppmana de andra medlemsstaterna att lämna in nationella förklaringar. Jag säger avsiktligt ”för tillfället nöjd”, eftersom beviset för om puddingen är god består i ätandet. Min grupp kommer att följa upp hur kommissionen uppfyller detta löfte genom konkreta åtgärder under de kommande månaderna. Det faktum att rådet inte är här i dag visar också att en hel del ännu finns kvar att göra. Vi kommer att överväga dessa slutsatser, om vi är här nästa år igen för 2007 års ansvarsfrihet. Fortsättning följer då!

  Edit Herczog (PSE). – (HU) Tack, herr talman! Jag skulle vilja diskutera betänkandet om de europeiska byråerna. Varje år undersöker Europaparlamentet förvaltningen av de europeiska byråerna och förlitar sig i denna process på det arbete som gjorts av revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning. Som en följd av vårt gemensamma långa, noggranna, analytiska och förberedande arbete har vi nu möjlighet att fatta ett beslut om 2006 års förvaltning av gemenskapens byråer, och det är verkligen tur att vi med medhåll från Europeiska revisionsrätten kan föreslå att alla byråer godkänns. Detta betyder inte att vi inte hittade några fel i förvaltningen, utan att vi inte hittade några fel som var allvarliga nog för att förhindra ett godkännande. Jag skulle också vilja påpeka att de politiska grupperna redan har röstat till förmån för detta, med en bred demokratisk majoritet, och jag föreslår här, i plenum, att vi godkänner byråernas arbete, även om föredraganden inte helt identifierar sig med betänkandet. Tack för er uppmärksamhet.

  Margarita Starkevičiūtė (ALDE). – (LT) Herr talman! Sedan mandatperiodens början har jag analyserat resultaten av EU-byråernas arbete för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. Jag skulle vilja påpeka att antalet byråer nästan har fördubblats under detta år. Trots vissa kritiska anmärkningar i föredragandens anförande om byråernas verksamhet anser jag att det är nödvändigt att nämna vissa positiva förändringar jämfört med förra året. Det finns en ökning av öppenheten och det demokratiska ansvaret till följd av parlamentets förslag om att byråernas arbete ska bedömas av de relevanta utskotten.

Inte desto mindre kvarstår vissa problem. Mot denna bakgrund bör vi besluta om vilken ställning byråernas verksamhet ska ha i EU:s förvaltningssystem. Som jag redan har nämnt har antalet byråer växt avsevärt, och vi får skulden för detta. Också parlamentet delar ibland åsikten att detta är ett indirekt sätt att öka byråkratin. Men det kanske belyser behovet av att se över EU:s och Europeiska kommissionens förvaltningssystem, särskilt systemet för förvaltning och administration. Ett antal projekt genomförs nu för att förbättra systemet. Det verkar som att vi borde överväga en mer radikal reform, som skulle ge positiva resultat och bidra till större öppenhet för insyn i verksamheten, både när det gäller byråerna och kommissionen.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det finns tre frågor som jag vill uppmärksamma i denna debatt.

Fastän revisionsrätten har erkänt att Europeiska gemenskapernas finansiella redovisning i allmänhet är en ärlig representation av det finansiella läget i slutet av december 2006, och att den inte hittade några påtagliga oegentligheter när det gäller egna medel och utgifter, hittade den många fel både i de belopp som tagits upp i bokföringshandlingar och i rapporter som lämnats av medlemsstaterna. En särskild orsak till oro är att vissa typer av oegentligheter upprepas år efter år, trots kritiska anmärkningar från revisionsrätten och Europaparlamentet.

En annan källa till oro är den kontinuerliga ökningen i utestående budgetåtaganden som återstår att betala, särskilt när det gäller de gamla medlemsstaterna.

För det tredje vill jag mot bakgrund av dessa anmärkningar uttrycka min tillfredsställelse med den generella förbättring som skett för utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna förbättring har i stor utsträckning uppnåtts genom tillämpning av det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS), vilket avsevärt begränsar risken för felaktiga utgifter.

  Antonio De Blasio (PPE-DE). – (HU) Tack, herr talman! Mina damer och herrar! År 2006 anslog EU 39 procent av sin budget, 38,9 miljarder euro sammanlagt, till strukturutgifter. I Europeiska revisionsrättens årsrapport fastslogs att Europeiska kommissionen som en del av sin omfattande tillsyn hade vidtagit flera åtgärder i fråga om användningen av struktur- och sammanhållningsfonder. Medan den finansiella absorptionen uppenbarligen har förbättrats uppmärksammas det i betänkandet att åtminstone 12 procent av anslagen till strukturprojekt under 2006 inte kunde återvinnas. Detta utgör omkring 4 miljarder euro, och det fanns effektivitetsbrister i 20 procent av projekten.

Under åratal har det funnits många problem med strukturfondernas förvaltningsmetoder på flera nivåer och deras gemensamma förvaltning. En orsak till den relativt höga andel oegentligheter som upptäckts och de inkorrekta återbetalningarna är främst den låga effektiviteten hos medlemsstaternas kontrollsystem och de tillsynssystem som grundas på dessa. Det största problem som jag noterar är att det inte finns någon enhetlig utvärderingsmodell som används av alla, inte någon måttstock eller något system för riktmärkning, och det finns inget effektivt sätt att mäta projekten.

Strukturfonderna är en extremt viktig källa som kan tilldelas för ömsesidig utveckling, men vi kan bara uppnå ett minskat missbruk av den gemensamma kassan om medlemsstaterna och Europeiska kommissionen tillsammans agerar och harmoniskt minskar det olagliga utnyttjandet av pengar. Effektiviteten hos medlemsstaternas tillsynssystem behöver också förbättras och standardiseras. Dessutom är det centralt att kommissionen mer effektivt utför sin kontroll av strukturutgifterna, inrättar förfaranden för indragning och justering och utvecklar ett nytt rapporteringssystem för medlemsstaterna, med tanke på att det finns problem med 40 procent av kommissionens revisioner. Med tanke på allt detta föreslår vår delegation att ansvarsfrihet beviljas. Tack för er uppmärksamhet.

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Herr talman! Jag vill uttrycka vår tillfredsställelse eftersom öppenheten i EU:s redovisning har förbättrats ytterligare ett år, trots att vi måste medge att revisionsrätten fortfarande hjälper oss med systemets mer grundläggande aspekter. Genom en mycket konstruktiv dialog med kommissionen – som var krävande men mycket konstruktiv – där vi särskilt måste erkänna insatserna från kommissionsledamöterna för regional utveckling och sysselsättning, har det gjorts verkliga framsteg för förbättrad tillsyn av alla aspekter i fråga om sysselsättning och strukturfonderna.

Vi skulle ha velat ha samma samarbete från kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, som vi hoppas kommer att bidra till eller delta i dessa insatser.

När det gäller Regionkommittén är vi mycket nöjda eftersom vi verkligen har gjort stora framsteg. Samtidigt som vi fortsätter att utvärdera och övervaka hur saker går upplever vi att det verkligen har skett stora framsteg.

I fråga om revisionsrätten skulle vi önska en större öppenhet i dess anmälningar om ekonomiska intressen, och när det gäller rådet håller vi med om att man bör göra den interna revisionen mer öppen och effektiv, men inte med ökade byråkratiska hinder, vilket det framlagda ändringsförslaget verkar syfta till att föreslå.

  Chris Davies (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag har några frågor. Hur kommer det sig att, i ett parlament som eftersträvar öppenhet och genomblickbarhet, våra egna myndigheter hemlighåller genanta rapporter som avslöjar ledamöternas bedrägliga agerande? Hur kommer det sig att det inte fanns något krav på ledamöterna att redogöra för sin användning av allmänna utgifter? Hur stor del av dessa pengar hamnar i privata fickor? Varför hemlighåller vi namnen på de 407 ledamöter som var och en åtnjuter 27 000 euro som betalats in till en frivillig pensionsfond, bland dem jag själv? Varför har vi inte några kontroller över de ledamöter som förskingrar nästan 14 000 euro varje år genom att göra privata inbetalningar till denna pensionsfond från statskassan? Finns det något, förutom girighet, som hindrar dem som vi vänder oss till för vägledning – presidiet och ibland även talmanskonferensen – att införa de verkliga reformer som så länge har behövt införas? Denna underlåtelse drar skam över oss alla och över Europaparlamentet.

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag vill bara säga till Chris Davies att det är han som drar skam över Europaparlamentet.

Med detta sagt kommer jag att rösta för er ansvarsfrihet för 2006. I det förslag till resolution som åtföljer den finns det tyvärr frågor och kommentarer som antingen sparkar in dörrar som redan är öppna (punkt 58) eller som är inkorrekta, såsom punkterna om den frivilliga pensionsfonden.

Trots upprepade ansträngningar från fondens ordförande för att lämna korrekt information fortsätter folk här att upprepa lögner om fondens försäkringstekniska underskott. Tack vare exemplarisk förvaltning kan fonden nu garantera de förvärvade rättigheterna fram till 2060. Jag tror att många av oss kommer att vara döda vid det laget!

När det gäller uppdateringen av det försäkringstekniska underskottet (punkt 71) så existerar denna, men den kommer först att presenteras för fondens styrelse. Tillåt mig att här påpeka att parlamentet slösade bort 36 000 euro genom att låta göra en så kallad oberoende försäkringsteknisk rapport. Var är den? Vilka är slutsatserna i den? Såvitt jag vet skiljer de sig inte alls från slutsatserna från fondens försäkringstekniker.

När det gäller punkterna 72 och 73 behöver man skilja mellan önskemålen från vissa ledamöter i budgetkontrollutskottet och den realitet som följer av ledamotsstadgan. Att påstå att varken aktuella parlamentsledamöter eller andra anslutna kan fortsätta att betala in till fonden strider helt enkelt mot artikel 27 i stadgan. Lyckligtvis är det inte ett fåtals önskemål som räknas här, även om de är föremål för beslut inom ramen för resolutioner, utan det är stadgan som räknas.

Presidiets arbetsgrupp för ledamotsstadgan, där jag är medlem, har gjort sitt jobb och har utarbetat de nödvändiga åtgärderna, inte enligt önskemål som uttryckts i resolutioner, utan i enligt artikel 27 i ledamotsstadgan, vilken offentliggjordes i den officiella tidningen den 7 oktober 2005.

  Bogusław Liberadzki (PSE). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja ansluta mig till dem som ger ett positivt yttrande om ansvarsfriheten för 2006. Både kommissionen och kommissionsledamöterna har utmärkt sig genom en hög och ständigt ökande grad av samarbete. Revisionsrätten förtjänar ett stort tack. Rätten har helt enkelt gjort ett bra jobb.

Vi har utvärderat uppnåendet av mål inom EU och resursförvaltningen. Detta är också ett mycket positivt tecken. Jag vill bestämt betona att parlamentet i praktiken deltar i ansvarsfrihetsförfarandet genom att fälla omdömen om tillämpningar och genom enskilda utskott som behandlar särskilda områden. Jag vill tacka budgetkontrollutskottets ordförande, Herbert Bösch, för allt det arbete och tålamod som han har lagt ned, samt föredragandena, Dan Jørgensen, José Javier Pomés Ruiz och Alexander Stubb.

Det är extremt svårt att undvika oegentligheter, men det är desto viktigare att hitta dem och förebygga dem. Vi har med framgång utfört denna uppgift.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Tack, herr talman! Som skuggföredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om ansvarsfrihet för 2006 vill jag tacka Jutta Haug och föredraganden för ett mycket välgjort arbete. Jag menar att verksamheten vid de fyra byråer som vi behandlade är extremt viktig, att vad de gör utan tvivel är till stor nytta för Europaparlamentet och de olika EU-organen, och därmed höjer EU-medborgarnas livskvalitet.

Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar spelar en viktig roll i opinionsbildningen om kontroll av sjukdomar och risken för nya och framväxande infektionssjukdomar. Jag skulle kunna tillägga med tacksamhet att Ungern i år kom först i förebyggandet av sjukdomar, eftersom vi hade det lägsta antalet människor som infekterades med sjukdomar mot vilka en vaccinationskampanj hade genomförts.

Europeiska miljöbyråns arbete är oumbärligt i insamlingen och integreringen av information om miljöskydd, och Europeiska läkemedelsmyndigheten spelar en viktig roll i skyddet av folkhälsan och djurhälsan. Jag menar att byråns samarbete i utvecklingen av nya läkemedel är extremt viktig. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ger ett oumbärligt stöd inom områdena djurhälsa och växtskydd.

En viktig punkt är att alla byråer har omfördelat sin tillgängliga årsbudget. Som föredraganden påpekar beror detta på uppgifternas komplexitet. Det skulle vara nyttigt att belysa detta mer vid framtida planering. Jag välkomnar föredragandens förslag om betydelsen av intern kontroll och behovet av att stärka denna. Slutligen vill jag uppmärksamma hur viktigt det är att utskottsmaterialet förklarar byråernas roll. Byråerna har en nödvändig roll att spela, men öppenheten och effektiviteten fordrar ett förtydligande av deras plats i unionens förvaltning. Tack.

  Szabolcs Fazakas (PSE). – (HU) Herr talman! Tack för ordet. Vi har kommit till slutet av den långa, spänningsfyllda processen och till den länge väntade omröstningen om ansvarsfriheten för 2006, vilket välförtjänt kan betraktas som en högtidsdag och en milstolpe i Europaparlamentets historia. En högtidsdag, eftersom det är första gången som Europeiska revisionsrätten har ställt oss alla inför en felfrekvens på 12 procent för strukturfonderna, vilket den sensationshungriga tabloidpressen naturligtvis presenterade som fyra miljoner euro som saknades. Budgetkontrollutskottet, som är ansvarigt i denna fråga, gjorde det uppföljande arbetet i full medvetenhet om sitt politiska och yrkesmässiga ansvar, med hjälp av Dan Jørgensen, den danske föredraganden. Dess syfte var inte att väcka skandal eller orsaka sensation med oförutsebara konsekvenser, utan att tillämpa principerna om öppen redovisning och komma med förslag för att garantera att sådana problem undviks i framtiden. Och här har vi haft en mycket bra partner i vice ordföranden Siim Kallas, som jag särskilt vill tacka. Jag är säker på att vi med största sannolikhet kommer att kunna lösa alla dessa problem i framtiden. Tack.

  Pierre Pribetich (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill nämna en viktig aspekt när det gäller ansvarsfriheten, nämligen utvärderingen av åtgärder genom stickprovsundersökningar.

När jag utarbetade mitt arbetsdokument om kommissionens förvaltning av Cardsprogrammet för stöd till Balkan, som en del av ansvarsfrihetsförfarandet, kunde revisionsrätten bara granska 2,32 procent av transaktionerna för att utvärdera EU:s förvaltningsmetoder för yttre åtgärder i denna europeiska region. Den ringa omfattningen av dessa stickprov medförde bland annat att revisionsrätten inte kunde analysera vilken inverkan de yttre åtgärderna hade i Montenegro eftersom inte en enda av de 256 finansierade åtgärderna undersöktes.

Under dessa omständigheter, hur kan effekterna egentligen mätas? Hur pass vetenskapligt och finansiellt tillförlitliga kan man säga att dessa utvärderingsrapporter är? Från statistisk synpunkt kan små stickprov användas för att bedöma hur system fungerar. Men stickproven behöver ändå vara representativa, vilket inte var fallet med de bemyndiganden som användes för att finansiera åtgärder i Montenegro under Cardsprogrammet. EU:s skattebetalare skulle vinna kollektivt på en förbättring av revisionsrättens metoder för analys av stickprov, för att tydligare kunna bedöma effektiviteten hos anslag från vår budget.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). – (RO) Jag vill betona två frågor som jag anser vara mycket viktiga när det gäller Europeiska kommissionens ansvarsfrihet.

Den första frågan gäller medlemsstaternas deltagande i genomförandet av EU:s budget. Även om vi har ett gemensamt administrativt förfarande mellan kommissionen och medlemsstaterna för 80 procent av EU:s budget, anser jag att nya åtgärder bör införas för att öka deltagandet i alla budgetförfarandets faser.

I fråga om kontroll stöder jag införandet av nationella förklaringar, som godkänns av revisionsrätterna i varje medlemsstat, vilket skulle tvinga regeringarna och de utbetalande organen att ta ansvar för en korrekt och objektiv tilldelning av gemenskapsmedel.

Åtgärden att ställa in alla betalningar ifall man upptäcker någon brist bör dock användas med stor försiktighet och bara om allvarliga problem upptäcks i förvaltningen av EU-medel.

De bekymmersamt låga absorptionsnivåerna i de nya medlemsstaterna är den andra mycket viktiga aspekten när det gäller ansvarsfrihet avseende budgeten. Det är inte normalt att alla nya medlemsstater har absorptionsnivåer som i genomsnitt är 30 procent lägre än vad som från början beräknats. Jag anser att detta inte beror på deras oförmåga att absorbera EU-medel, utan möjligtvis på en överdriven byråkrati från EU-institutionernas sida.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Jag befinner mig i den mycket ovanliga situationen att jag delvis håller med om något som Daniel Hannan nyss sa, nämligen när han uttryckte sin oro för det ökande antalet byråer. Det verkar som om vi inrättar byråer mer utifrån en önskan att varje medlemsstat ska ha en, för att sedan sprida ut dem som konfetti över unionen, än utifrån ett verkligt och uppriktigt behov.

Om denna utveckling fortsätter kommer det faktiskt att leda till en förvaltning från byråernas sida på bekostnad av kommissionen. Det är kommissionen som är vårt verkställande organ, och den är ansvarig inför parlamentet, mycket mer direkt än byråerna, även om vi har fler sätt än Daniel Hannan medgav för att kontrollera byråerna.

Där våra åsikter går isär är naturligtvis när han som vanligt går till överdrift och hävdar att dessa byråer har skapats på olaglig väg. Detta är naturligtvis totalt nonsens. De inrättades alla på grundval av de befintliga fördragen, med en riktig och tillbörlig rättslig grund. Om det var klokt att göra detta är en annan fråga, och vi bör utan tvekan vara mycket försiktiga innan vi inrättar några nya byråer i framtiden.

  Costas Botopoulos (PSE). – (EL) Herr talman! Europaparlamentet är ett politiskt organ, och jag anser att vi bör överväga de frågor som vi debatterar på ett politiskt sätt. De åtgärder som bör knyta samman våra åtgärder säger oss två saker, enligt min åsikt. Låt mig ta två exempel från våra diskussioner. Det första är en fråga om oberoende myndigheter eller byråer. En sak är naturligtvis en stor utvidgning av alla dessa byråer, men det är omöjligt att säga att decentraliseringen av de oberoende byråerna inte är till någon stor nytta. Ska vi säga nej till alla de oberoende byråerna eftersom det finns ett problem med en stor utvidgning? Självklart skulle detta vara omöjligt.

Det andra exemplet gäller den ökända frågan om våra kollegers löner. Detta är förvisso ett problem, och det sa vi i utskottet. Det är emellertid stor skillnad mellan att säga att det finns ett problem och att inte bevilja ansvarsfrihet för parlamentet för ett helt år, och även mellan att göra mycket populistiska uttalanden, såsom att vi alla är ansvariga, och att påstå att det inte finns någon öppenhet för insyn. Hur kan det inte finnas någon öppenhet för insyn? Vi, utskottsledamöterna, har sett betänkandet.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna, föredraganden och ledamöterna i budgetkontrollutskottet.

Diskussionen om ansvarsfrihet har varit mycket intensiv i år, och kommissionen har gjort flera åtaganden om att följa upp parlamentets iakttagelser och rekommendationer. Vi kommer att fortsätta denna intensiva process, med början i maj, när det kommer att föras en diskussion i budgetkontrollutskottet om våra planer för nästa år.

Detta är en intensiv process, och jag vill försäkra parlamentet om att vi tar våra åtaganden på största allvar och går vidare med våra gemensamma förslag och idéer om att öka ansvarsskyldigheten, om samarbete med medlemsstaterna och om att öka medlemsstaternas ansvar i frågor om gemensam förvaltning. Detta är vår gemensamma linje, och vi kommer att göra en allvarlig insats för alla dessa handlingsplaner och förslag.

Det finns olika typer av byråer. För det första finns det genomförandeorgan, vilka tydligt faller inom kommissionens ansvarsområde, och för vilka ni beviljar ansvarsfrihet för kommissionen. Vi har några genomförandeorgan, men har beslutat att ha ett moratorium för inrättandet av nya genomförandeorgan.

Vilka är de problem som omger traditionella byråer? Förvaltningen är ett allvarligt problem, och det finns flera svaga punkter i fråga om hur dessa byråer ska administreras och hanteras. Vi bör troligen föra allvarliga diskussioner om förvaltningsfrågor, men vi bör inte underskatta politiska observationer om verksamheten – vad de gör och vilka de verkliga fördelarna är – och parlamentet har en mycket viktig roll att spela i utvärderingen och bedömningen av hur väl de lyckas. Inte heller bör vi underskatta de positiva aspekterna både med decentraliseringen och med att ha EU-organ utspridda inom EU. Det är inte någon dålig idé, om alla tänker på sitt eget land.

Jag vill än en gång tacka er för alla era bidrag, kommentarer, debatter och diskussioner. Vi kommer att fortsätta med våra åtaganden och handlingsplaner.

  Dan Jørgensen, föredragande. − (DA) Herr talman! Jag skulle vilja tacka kommissionsledamot Siim Kallas. Det är tydligt att vi har genomgått en process som ibland har varit lite skakig. Det har funnits konflikter mellan oss i parlamentet och kommissionen. Men det är en konflikt som vi har lyckats omforma till en dialog. Det har lett till några goda resultat och några goda löften från kommissionen, och även till några mycket konkreta handlingsplaner med fastställda tidsfrister och särskilda resultatkriterier. Vi måste framhärda under tider när vissa medlemmar från de mer EU-fientliga grupperna säger: ”Det är bara ord, och ord som har sagts tidigare.” Det är inte sant! Det handlar inte alls bara om ord, utan om specifika åtgärder, vilka kommissionen nu lovar att genomföra. Vissa åtgärder har redan genomförts. Dessutom har några mycket specifika tidsfrister också fastställts, vilka vi kommer att kunna kontrollera. En nyckelfaktor är att vi nu kommer att ha en kommissionsledamot som ska träffa utskottet en gång i månaden för att följa processen. Det är verkligen ett stort steg framåt.

Med detta sagt vill jag slutligen påminna folk om varför dessa problem uppstår. Ett av skälen är att en avsevärd andel av medlen administreras genom gemensam förvaltning. 80 procent av EU:s medel förvaltas av medlemsstaterna. Det är kommissionens ansvar att följa fördraget, och det är ett kors som den måste bära. Därför kritiserar vi bestämt kommissionen. I praktiken finns dock många av problemen hos medlemsstaterna. Det är anledningen till varför vi här i parlamentet så flitigt förespråkar idén om årliga nationella revisionsförklaringar, som undertecknats på lämplig politisk nivå, dvs. av finansministern. Detta sker redan i ett antal länder: Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Sverige. Om vi kunde uppnå något liknande i alla EU-länder skulle vi se att dessa revisionsskyldigheter skulle tas på större allvar i de enskilda länderna. Jag anser att vi faktiskt skulle få ett mycket bra verktyg för att undanröja de områden där det inte fungerar som det ska i de enskilda länderna.

  José Javier Pomés Ruiz, föredragande. − (ES) Herr talman! Ibland kan vi inte se skogen för alla träd. Under detta ansvarsfrihetsförfarande måste vi säga vad som är fel, och ibland glömmer vi hur mycket som går bra, hur många extremt kompetenta anställda vi har i kommissionen och i Europaparlamentet, inklusive vaktmästarna, så många avdelningar, översättarna, tolkarna, som tillhandahåller en utmärkt service. Vi glömmer hur vi lyckas tänja budgeten för att uppnå våra mål, hur parlamentet och kommissionen har gjort ständigt större framsteg i öppenhetspolitiken.

Det finns fortfarande en utmaning, en mycket viktig utmaning för parlamentet. Det är informations- och kommunikationspolitiken. Det var ett av parlamentets mål för 2006, och jag är inte nöjd med hur det har utvecklats. Om ett år är det val, och vi behöver veta vad vi ska göra fram till dess. Vi behöver förbättra våra informationsrutiner och fortsätta att vara öppna, som vi är nu. Som föredragande för detta betänkande menar jag att öppenheten är förenlig med att ha handlingar som inte är offentliga, såsom det är i medlemsstaterna, för journalister, i företag och i familjer. Det är bra för vårt arbete om det finns kriterier som inte har passerat genom det offentliga godkännandets sil, och därför logiskt sett måste vara en hemlighet för dem av oss som arbetar med frågan.

Jag är fullkomligt nöjd med den tillgång som jag har haft till all information, och jag anser att det betänkande som jag presenterar för parlamentets räkning är ett ansvarsfullt betänkande. Jag säger att parlamentets redovisning bör beviljas ansvarsfrihet, eftersom parlamentet, om ni tillåter, fungerar mycket bra, och mycket bättre än vissa nationella parlament, på ett mycket mer öppet sätt och med personal som arbetar fler timmar än vad som eventuellt arbetas i liknande parlament.

Det betyder inte att det därför är perfekt. Vi måste fortsätta vårt arbete. Vi har fortfarande långt kvar, men under detta politiska år har vi en positiv bild av hur vi har använt de pengar som medborgarna har gett oss. Vi har använt dem väl, öppet och konsekvent.

  Hans-Peter Martin, föredragande. − (DE) Jutta Haug beskrev mina kritiska kommentarer i motiveringen och i den huvudsakliga texten som motbjudande och skandaliserande. Jag skulle vilja läsa upp några citat: ”Stats- och regeringscheferna uppfinner den ena byrån efter den andra. Byråerna slukar våra pengar. Det finns ingen ordentlig kontroll av om dessa byråer verkligen är nödvändiga. Det finns ett stort område som inte kontrolleras och där ingen egentligen är ansvarig. Det finns ingen märkbar planering. Man inrättar den ena byrån efter den andra för att genom löftet om en intressant byrå betala för samtycket i känsliga frågor.”

Dessa är alla citat från Herbert Bösch. De är mycket mer kritiska än det som jag skrev. Aha! När jag skriver det kallas det ”skandaliserande”, men Herbert Bösch är naturligtvis medlem av partiet och passar in i det. Ja, jag har upplevt detta tidigare. Det är detta jag menar när jag talar om de dubbla budskap som är vanliga här. Detta är den ”särskilda klassens” hyckleri. Man säger att ”det är förfärligt att nämna en skandal uttryckligen i en officiell parlamentshandling”, men yttrar sedan kritiska kommentarer offentligt. Detta är ett av Europaparlamentets grundläggande problem.

Naturligtvis kan folk ha olika åsikt om huruvida man ska bevilja ansvarsfrihet, men det är inte det som dessa avsnitt som jag läste upp i början handlade om – inte alls. Snarare handlade de om grundläggande överväganden där folk, när det ges tillfälle att visa sin rätta sida, än en gång döljer vad som sker här. Detta är ett verkligt stort problem för demokratin inom EU att det här inte finns något självreglerande system utan i stället ett ömsesidigt ryggdunkande.

Herr talman! Jag vill också be om att få göra ett personligt uttalande enligt artikel 145 i slutet av debatten.

  Christofer Fjellner, föredragande. − Jag skulle vilja ta tillfället i akt och ge lite konstruktiv kritik till kommissionen och till de decentraliserade myndigheterna eftersom jag fortsatt menar att föredraganden Hans-Peter Martin inte har lyckats med det. Jag skulle som nästa års ansvarige föredragande för frågan jag vilja uppehålla mig vid framför allt tre frågor. De återkommer också i betänkandena.

Det första är att utvärdera möjligheterna att slå ihop förvaltningarna för ett flertal av de mindre myndigheterna och på så sätt frigöra resurser och kompetens för att följa de komplicerade regelverken kring myndigheterna. Det är många av dessa decentraliserade myndigheter som har problem med att följa till exempel överordnade budgetprinciper eller budgetförordningen, upphandlingslagar o.s.v. Det är en sådan synpunkt som återkommer här och som jag hoppas att kommissionen arbetar med.

Vidare föreslår vi också att de oberoende myndigheterna i likhet med övriga institutioner får sina personalanslag minskade med en procentandel som man ej tror att man kommer att lyckas besätta. Det tror jag också kan frigöra betydande resurser.

Sist men inte minst föreslår vi att de öronmärkta inkomsterna som myndigheterna betalar in till kommissionen varje år och som man får tillbaka ska räknas av mot förslaget i den budget som Europaparlamentet tar beslut om.

Det är tre sådana saker som jag skulle vilja ha fortsatt dialog med kommissionen och de decentraliserade myndigheterna kring under den här tiden tills jag har för avsikt att ta över ansvarsfrihetsförfarandet.

Sist men inte minst skulle jag också vilja säga någonting om revisionsrättens specialrapport om den europeiska fiskepolitiken. Den ingår ju även i det paket med ansvarsfrihet för kommissionen som vi tar i dag, och revisionsrätten levererar en förödande kritik som måste leda till omfattande reformer av den gemensamma fiskeripolitiken.

Tre konsekvenser som jag har dragit och som också finns i det betänkande som vi ska rösta om är först och främst att det är oacceptabelt att medlemsstaterna år efter år fastställer fiskekvoter som är betydligt högre än vad vetenskapen menar är hållbart, 2) att kommissionen och medlemsstaterna måste vara hårdare vad gäller att bekämpa brott och fusk med kvoterna och 3) att vi måste ta fram en ny fiskepolitik som stärker incitamenten och skälen för yrkesfiskarna att vårda bestånden. Det är tre medskick som jag skulle vilja att ni tar på allvar i det betänkande som vi röstar om i dag.

  Hans-Peter Martin, föredragande. − (DE) Herr talman! Ni avbröt mig när jag kallade er diktatorisk. Jag skulle vilja berättiga varför jag gör detta.

Jag har väntat på detta svar sedan mars 2007, i samband med en mycket, mycket viktig fråga som gäller ett fel från Europaparlamentets sida vilket är betydelsefullt för mig personligen och för mitt politiska arbete – när jag anvisades till en grupp som jag alltid har kämpat emot, eftersom jag anser att de är förklädda nazister – och jag gjorde en lång personlig framställning till er. Under tiden har jag ingett ett klagomål till ombudsmannen.

Herr talman! När det gäller anförandena på en minut har ni redan gjort förberedelser, och när det blir min tur låter ni mig inte komma till tals, så jag kallar er diktatorisk. Jag kallar er också en diktatorisk talman eftersom ni godtyckligt valde ut vissa ledamöter i de så kallade tilldragelserna den 12 december, inte de som var medlemmar av det parti som ni då fortfarande tillhörde, utan synbarligen dem som föll er i ögonen.

Jag kallar er också diktatorisk eftersom ni fortsätter att avbryta mig när jag talar och säger ”nej, ni ger mig inte det svaret”. Det är förvånansvärt att ni nu låter mig tala till punkt.

Dessutom kallar jag er för en diktatorisk talman eftersom, på grundval av denna tolkning, och jag är inte den enda som anser att detta är ohållbart, saker faktiskt kan äga rum här som inte har någon plats i ett sant parlament, åtminstone inte enligt vad jag lärde mig i skolan. Men för mig är det mycket länge sedan – om ni läser mitt cv – och ändå väljer jag ett sådant uttryck. Mycket ska till för att detta ska ske.

Jag är dock övertygad om att ni tillåter er detta diktatoriska agerande just eftersom det faktiskt inte handlade om att söka ett förtydligande i frågan om sekretariatsersättningarna. Ni lät mig stå vid skampålen på grund av löjliga formella fel som skulle kunna hända vem som helst – ja, vem som helst, och jag är säker att det händer för alla ledamöter i Europaparlamentet. Men de döljer det faktum att, enligt interna undersökningar, minst 80 miljoner euro skulle ha krävts tillbaka från parlamentsledamöter om det hade förekommit likabehandling och proportionalitet i fråga om medlen. Detta förekommer inte, och därför vidhåller jag faktiskt – som den politiska företrädaren för 14 procent av de österrikiska väljarna – att ni tyvärr är en diktatorisk talman som orsakar onödig skada för parlamentet och den viktiga underliggande idén om Europa. Jag längtar efter att se ett sanningsenligt, rättvist, demokratiskt parlament, där det varken skulle vara nödvändigt eller önskvärt att använda ett sådant uttryckssätt.

  Talmannen. − Herr Martin! Vi är ett fritt parlament. I enlighet med min plikt lät jag er därför tala, enligt artikel 145. Jag vill inte göra någon bedömning av er förklaring, utan bara observera att jag tillämpade arbetsordningen rättvist för att ge er en möjlighet att säga vad ni har sagt. För min räkning skulle jag vilja säga att jag försöker att vara rättvis och objektiv – och att jag uppnår detta – i mina förbindelser med alla parlamentsledamöter.

Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i dag.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.35 och återupptogs kl. 12.00.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman