Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om

– en muntlig fråga till kommissionen från Miroslav Ouzký, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om kommissionens strategi inför det nionde ordinarie mötet i partskonferensen om konventionen om biologisk mångfald (COP 9) och partsmötets fjärde sammanträde om Cartagenaprotokollet om biosäkerhet (COP-MOP 4) (O-0023/2008 – B6-0017/2008), och

– en muntlig fråga till rådet från Miroslav Ouzký, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om rådets strategi inför det nionde ordinarie mötet i partskonferensen om konventionen om biologisk mångfald (COP 9) och partsmötets fjärde sammanträde om Cartagenaprotokollet om biosäkerhet (COP-MOP 4) (O-0022/2008 – B6-0016/2008).

  Miroslav Ouzký, frågeställare. − (CS) Fru talman, herr minister, herr rådsordförande! Först och främst vill jag ta upp en sak som inte alls har med min fråga att göra – jag vill framföra ett klagomål. I alla länder ingår det i polisens uppgifter att se till att politiker och parlamentsledamöter kan utföra sitt arbete, men den franska polisen försöker hindra Europaparlamentets ledamöter från att arbeta. Vi ingången till denna institution stod en polis och förbjöd mig att gå in, till och med sedan jag visat mitt tillstånd. Motivet skulle vara att skydda en demonstration som ägde rum utanför ingången till parlamentet. Detta ser jag som skandalöst, och jag hoppas att frågan kommer att diskuteras i parlamentet. Det här har naturligtvis ingenting med min fråga att göra, men ni ska veta att jag inte hade stått här nu och talat om jag inte hade sprungit runt till en annan del av byggnaden.

Jag har fått tillstånd att för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet ställa en fråga till både rådet och kommissionen om det kommande mötet i partskonferensen om konventionen om biologisk mångfald och biosäkerhet i Bonn. Den grundläggande frågan, till både rådet och kommissionen, gäller klargörande av målsättningarna inför konferensen. Vi vill också veta om rådet och kommissionen planerar att låta Europaparlamentets ledamöter delta i konferensen. Jag måste säga att vårt utskott efterlyser mer än antagande av resolutioner och individuella överenskommelser – vi vill veta hur dessa verkställs och genomförs, dvs. hur de omsätts i praktiken.

Jag vill fråga om EU och EU-institutionerna förstår att de har en ledande roll på det här området, i kampen mot förlusten av biologisk mångfald. Om vi vill vara en ledande kraft bör vi göra det absolut klart. Jag vill fråga om vi inser att finansiering av alla dessa program och beslut är en absolut nödvändighet och att de inte kan genomföras utan tillräckligt finansiellt stöd. Jag hoppas också att både kommissionen och rådet förstår konsekvenserna av vattenbristen i Medelhavsområdet, och följderna av torka och klimatförändring för den biologiska mångfalden.

Utskottet skulle vilja veta om särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt biologisk mångfald i havet och vid kusterna, och om kommissionen och rådet förstår vikten av att engagera både regionala och lokala myndigheter och företag i denna fråga – kampen mot förlusten av biologisk mångfald. Utskottet skulle vilja veta om vi förstår betydelsen av hållbar skogsförvaltning och vegetabilieproduktion, med särskild tonvikt på hållbar produktion av biobränslen, som håller på att bli en mycket het fråga. Som ni vet ingår biobränsleproduktion i det klimatpaket vi debatterar nu, och hållbar användning och utveckling av biobränslen är mycket viktiga frågor. Å andra sidan vet vi att biobränslen har en mycket negativ inverkan på den biologiska mångfalden.

  Talmannen. − Tack. Jag ska vidarebefordra ert klagomål, och kanske kommer ni sedan att kontaktas om saken.

  Janez Podobnik, rådets ordförande. − (SL) Jag vill tacka utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och dess ordförande Miroslav Ouzký för hans muntliga fråga till mig, rådet och kommissionen. Med denna fråga lägger ni stor vikt vid det mycket känsliga problem som den biologiska mångfalden utgör.

Biologisk mångfald är tillsammans med klimatförändring ordförandeskapets främsta prioritering på miljöområdet. Det nionde mötet i partskonferensen om konventionen om biologisk mångfald (COP 9), som kommer att hållas i Bonn i maj, är därför ett viktigt evenemang både för EU som helhet och för det slovenska ordförandeskapet.

Inom ramen för de tyska, portugisiska och slovenska ordförandeskapens 18-månadersprogram har rådet gjort intensiva förberedelser för att detta viktiga möte ska bli framgångsrikt när det gäller att få till stånd ett bättre skydd och ett hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden på global nivå. Rådet har påpekat att EU har för avsikt att uppfylla det globala målet och avsevärt hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010. Man har också för avsikt att uppnå EU:s mål att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden i Europa till 2010. Mitt svar på er fråga är därför ja, EU vill och måste behålla sin roll som världsledande på detta område.

Rådet har betonat att EU strävar efter att påta sig en aktiv och konstruktiv roll och att man, vid partskonferensen om konventionen om biologisk mångfald i maj, kommer att sträva efter långtgående men realistiska resultat. Rådet har också uppgett att fler konkreta åtgärder absolut måste vidtas på alla nivåer om det globala målet för den biologiska mångfalden ska kunna nås till 2010.

Vi måste genomföra konventionen på nationell nivå och EU-nivå. EU har gjort ett politiskt åtagande om att nå alla tre mål enligt konventionen om biologisk mångfald, dvs. skydd och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden, tillgång till genetiska resurser och fördelning av de vinster som uppstår genom utnyttjande av dem.

Besluten om fastställande av EU:s prioriterade uppgifter inför den nionde partskonferensen antogs först av rådet i juni förra året och sedan igen i mars i år. Låt mig räkna upp några av de prioriterade uppgifterna. Vi måste betona vikten av ett snabbare genomförande av alla arbetsprogram inom ramen för konventionen för biologisk mångfald och förbättra synergieffekterna mellan klimatförändringspolitiken och den biologiska mångfalden för att uppnå så många gemensamma vinster som möjligt. Rådet framhåller ständigt behovet av sammanhållning på alla nivåer i samband med genomförandet av internationella miljööverenskommelser.

Vi måste understryka att det är viktigt att den nionde konferensen diskuterar problemet med produktion av, handel med och användning av biobränslen och biomassa och deras inverkan på den biologiska mångfalden och på ekosystemtjänster. I detta avseende är det ännu viktigare att tydligt fastställa hållbarhetskriterier för biobränsleproduktion. Vi bör betona vikten av att genomföra programmet för biologisk mångfald i skogarna och minskad avskogning och försämring av skogarnas ekosystem. Rådet framhåller skogarnas betydelse för anpassning till och lindring av klimatförändringen och för bevarandet av den biologiska mångfalden.

Vi måste säkra ett snabbt och heltäckande genomförande av arbetsprogrammet för skyddade områden. Inom dessa ramar måste vi tillhandahålla tekniskt och finansiellt stöd – ni frågade om finansiering – dvs. finansiellt stöd för att upprätta skyddade områden världen över. Det nionde mötet bör anta ekologiska kriterier för att avgöra vilka havsområden i öppet hav som behöver skydd. Det är viktigt att framhålla den privata sektorns, särskilt de små och medelstora företagens, roll i samband med konventionens genomförande.

Till sist är EU fast beslutet att behålla sitt aktiva engagemang i planeringen av och förhandlingarna om det internationella förfarandet för tillgång till genetiska resurser och fördelning av de vinster som uppstår genom utnyttjande av dem. EU kommer att sträva efter att avsluta förhandlingarna före det tionde mötet i partskonferensen om konventionen.

Avslutningsvis kommer mer än 20 olika ämnen att diskuteras vid mötet. Jag har bara talat om dem som rådet ser som avgörande för att konventionens mål ska kunna nås, särskilt 2010 års mål för den biologiska mångfalden. Det här blir det sista mötet innan tidsfristen löper ut 2010, så det blir det sista tillfället att anta konkreta åtgärder. Eftersom mötet kommer att hållas i Europa är det av ännu större betydelse för EU att föra fram sina prioriteringar och ambitioner.

Jag har också bekantat mig med det resolutionsförslag som ni kommer att rösta om i Europaparlamentet i morgon. Enligt vår mening är resolutionen en bra sammanfattning av de främsta prioriteringar och mål som EU vill nå i Bonn.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka Miroslav Ouzký för denna mycket viktiga fråga. Jag tror vi alla märkte hur miljöfrågorna under 2007 hamnade högst upp på den politiska dagordningen. Klimatförändringen fick fäste i rubrikerna och i människors föreställningsvärld.

Men förlusten av biologisk mångfald är ett globalt hot som måste hanteras med samma allvar, och problemen hänger samman. Klimatförändring och biologisk mångfald hänger samman. Om vi inte inser detta samband riskerar våra insatser för förbättringar på båda områdena att undermineras.

Hur stoppar vi förlusten av biologisk mångfald? Ja, som jag ser det gjorde EU vissa framsteg på det området genom att genomföra de åtgärder som omfattas av 2006 års meddelande från kommissionen ”Att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010 – och därefter”. Fler insatser är dock nödvändiga. Framför allt behöver vi ett större engagemang från sektorer som inte verkar på naturskyddsområdet, t.ex. jordbruks-, fiske- och energisektorn.

Ett effektivt internationellt samarbete är också nödvändigt, och vi är fast beslutna att inom ramen för konventionen om biologisk mångfald arbeta för att skydda den biologiska mångfalden världen över.

Den nionde partskonferensen om konventionen om biologisk mångfald, som kommer att hållas i anslutning till partsmötets fjärde sammanträde om Cartagenaprotokollet om biosäkerhet, är ett utomordentligt tillfälle att öka skyddet av den biologiska mångfalden, och eftersom dessa möten kommer att hållas med Tyskland som värd och ordförande har EU en särskild roll att spela. Vi kommer att trycka på för påskyndade internationella insatser för att nå det globala målet att avsevärt minska förlusten av biologisk mångfald till 2010.

I början av mars antog rådet slutsatser om det övergripande politiska mandatet och de främsta prioriteringarna för EU vid dessa möten. De kan sammanfattas i sju punkter.

För det första vill vi enas om nya åtaganden för att stärka genomförandet, särskilt när det gäller verkställande av programmen för skyddade områden och skogarnas biologiska mångfald inom ramen för konventionen om biologisk mångfald.

För det andra vill vi se till att åtgärder för anpassning till och lindring av klimatförändring också bidrar till 2010 års mål för den biologiska mångfalden. De beslut som fattas i Bonn bör bidra till debatten efter Bali om minskade utsläpp från avskogning och utarmning av skog.

För det tredje kommer vi att främja antagandet av kriterier för identifiering av känsliga havsområden som behöver skydd. Dessutom vill vi få alla avtalsslutande parter att enas om hur dessa kriterier ska tillämpas.

För det fjärde vill vi utveckla internationell vägledning för främjande av metoder för att öka produktionen och konsumtionen av biomassa, inklusive biobränsle, utan att den biologiska mångfalden påverkas.

För det femte strävar vi efter att identifiera de viktigaste inslagen i ett internationellt system för tillgång till genetiska resurser och fördelning av de vinster som uppstår genom utnyttjande av dem.

För det sjätte vill vi ha en överenskommelse om inrättande av en internationell mekanism för vetenskaplig expertis på biologisk mångfald.

Och för det sjunde och sista kommer vi att främja ett beslut om ansvarighet och ersättning för skador till följd av gränsöverskridande förflyttningar av levande modifierade organismer.

Kommissionen underlättar alltid parlamentsledamöters deltagande i EU-delegationer som förhandlar om multilaterala avtal. Jag har personligen mycket positiva erfarenheter av detta. Jag välkomnar parlamentsledamöters deltagande vid COP 9 och MOP 4, som de kallas på det språk vi använder i det här sammanhanget. Naturligtvis är jag intresserad av att få höra vilka prioriteringar och förväntningar ni har inför dessa möten.

  Pilar del Castillo Vera, för PPE-DE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr minister, fru kommissionsledamot! I eftermiddag talar jag på Cristina Gutiérrez-Cortines vägnar.

Först vill jag säga att Europaparlamentet klart och villkorslöst stöder FN-konferensen med parterna i konventionen om biologisk mångfald.

I detta sammanhang är den resolution vi ska rösta om i morgon ett försök att förstärka den internationella konferensens huvudsakliga syften och avsikter på följande sätt: för det första, säkra bästa möjliga skydd för vilda djur och växter; för det andra, främja ett hållbart utnyttjande av marken för bevarande av arter och natur; slutligen, bevara vårt naturliga genetiska kapital.

I detta avseende bör ett antal program för bevarande övervägas, främst de modeller som redan tillämpas i EU. Jag tänker särskilt på Natura 2000 och livsmiljödirektivet, som har visat sig vara till stor nytta.

Jag tror också att vi bör anta en övergripande strategi för vårt arbete och använda flexibla helhetsmodeller, för i slutändan är naturen ett dynamiskt system i ständig utveckling som påverkas av alla krav som ställs på det, i samband med både jordbruk och annan verksamhet.

Dessutom anser jag att fler kriterier baserade på vetenskap och utbildning bör användas, och att alla aspekter med anknytning till ekonomi och genomförbarhet bör tas i beaktande.

Ägarsynpunkter och ägarincitament är också viktiga angelägenheter, och jag har därför två frågor till kommissionen. Hur ser man på tillämpningen av vetenskapliga metoder för katalogisering och identifiering av underarter eller områden som ska bevaras? Hur ser man på ägarincitament på alla nivåer?

  María Sornosa Martínez, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr minister, fru kommissionsledamot! Vi är alla medvetna om att förlusten av biologisk mångfald får omfattande miljömässiga, sociala, ekonomiska och kulturella följder, som förvärras ytterligare av klimatförändringens negativa påverkan.

Konsekvenserna av denna situation drabbar de fattigaste ännu hårdare. Konventionen om biologisk mångfald är världens viktigaste rättsakt i kampen mot förlusten av biologisk mångfald. Men det finns ett problem här: bristen på finansiella resurser är ett stort hinder för uppnåendet av konventionens mål. Jag vill därför uppmana både rådet och kommissionen att främja medel för bevarande av biologisk mångfald i alla relevanta budgetar inom ramen för deras behörighet.

Jag vill framhålla vissa aspekter som betonas särskilt i resolutionsförslaget: erkännande av den ständiga förlusten av biologisk mångfald i EU, som nu är allmänt känd; förslaget om antagande av ett rimligt, rättvist, rättsligt bindande internationellt system för tillgång till genetiska resurser och fördelning av de vinster som uppstår genom utnyttjande av dem; främjande av tillämpning av befintliga åtaganden om bättre hållbar förvaltning och bevarande av biologisk mångfald i havet, för att skydda det mot destruktiva metoder och ohållbart fiske som påverkar marina ekosystem.

Avslutningsvis vill jag säga att det är dags att vidta kraftfulla åtgärder och försöka lösa alla dessa problem, för även om jag tror att vi fortfarande hinner vet vi alla att vi, och den biologiska mångfald vi vill skydda, har tiden emot oss.

  Johannes Lebech, för ALDE-gruppen. – (DA) Herr talman! Det nionde COP-mötet om biologisk mångfald kunde knappast ha kommit lägligare. Under de senaste veckorna har det talats och skrivits mycket om biobränslen, och en sak är klar: biobränslen får inte produceras på bekostnad av den biologiska mångfalden. Vi tittar förstås just nu på kommissionens förslag till ett direktiv som kommer att främja användning av hållbar energi, inklusive biobränslen. Parlamentet måste se till att tydliga kriterier fastställs när det gäller miljömässig hållbarhet vid produktion av sådana biobränslen. Vi kommer inte att åstadkomma någonting i kampen mot global uppvärmning om vi minskar koldioxidutsläppen från bilar och samtidigt ökar koldioxidutsläppen genom att avverka skogar och växter för att producera olja, varigenom stora mängder koldioxid frigörs från marken. Mötet i Bonn blir ett bra tillfälle att betona vikten av att biobränslen produceras i enlighet med hållbarhetskrav både inom och utanför EU.

Parterna gjorde 2002 ett åtagande att avsevärt minska förlusten av biologisk mångfald till 2010 på global, regional och nationell nivå. Det är viktigt att parterna fortsätter att arbeta mot detta mål. FN-konventionen om biologisk mångfald utgör den globala ramen för skyddet av den biologiska mångfalden. Tyvärr resulterar många internationella överenskommelser i en minsta gemensamma nämnare. Det är oacceptabelt när det gäller skyddet av naturen. EU måste sätta höga standarder för sig självt och försöka höja standarderna i internationella överenskommelser. EU måste också göra bättre ifrån sig när det gäller skyddet av den biologiska mångfalden. I dag är det ibland så att vi säger en sak och gör en annan. Det kan göra oss mindre trovärdiga. Kommissionen och medlemsstaterna måste emellertid pressa på för ett ökat skydd av den biologiska mångfalden, framför allt i skogs- och jordbruksområden, som utsätts för ett särskilt tryck när produktionen av biobränslen ökar.

Hur kan vi se till att vi inte hamnar i en situation där vi tvingas välja mellan biologisk mångfald och biobränslen? Vi kan göra det genom att införa strängare krav. Då kanske båda målsättningarna kan nås. COP 9 kommer att bidra till att göra det möjligt.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Bevarandet av den biologiska mångfalden är en utmaning för världen av i dag. Det handlar inte bara om skönhet utan också om naturens jämvikt och mänsklighetens bästa.

Vi har i många år varit medvetna om problemet med kemisk förorening och andra skadliga effekter av civilisationen, t.ex. miljöförstörelse, klimatförändring, förorening, avskogning och skador på livsmiljöer. Växthuseffekten har blivit en aktuell fråga på sistone. Tyvärr har problemet med biologisk förorening orsakad av genetiskt modifierade organismer nonchalerats, och det rår vi alla för. Vi har försummat den omständigheten att kemisk förorening kan repareras med tiden, medan biologisk förorening ofta är oåterkallelig.

Vi måste därför fatta ett entydigt beslut om huruvida vi är för biologisk mångfald eller för genetiskt modifierade organismer. Vi måste bestämma vad vi bryr oss mest om: människor och deras miljö eller intressena hos Monsanto och liknande företag som gör enorma vinster på genetiskt modifierade organismer. Om vi vill bevara den biologiska mångfalden måste vi också se till att de mest hotade naturliga arterna identifieras. Då skulle vi kunna fastställa mål för skyddet av dem och förhindra utrotning av andra arter i framtiden. Vi bör minnas att det är lätt att orsaka skada men ofta omöjligt att reparera den.

  Marie Anne Isler Béguin, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! Det här är givetvis inte första gången vi diskuterar biologisk mångfald och ber rådet och kommissionen att försvara den biologiska mångfalden. Det är positivt att vi har lyckats få EU att prioritera klimatförändringen, men vi måste inse att konventionerna om biologisk mångfald och ökenspridning i viss mån ställs i skuggan av klimatförändringen.

Vi vet hur viktig den biologiska mångfalden, eller i själva verket skyddet av naturen, är för vår egen överlevnad, för vi kan se att urholkningen av den biologiska mångfalden fortsätter, trots de åtgärder som vidtagits på europeisk eller global nivå – utrotningen av arter fortsätter. Vi måste inse fakta: det är möjligt att vi försöker göra något åt klimatförändringen, men detsamma kan inte sägas om arterna. När en art väl utrotats är det så det är – den är borta för alltid.

Vi måste till fullo ta till oss denna fråga, dessa belägg. När vi exempelvis vet att vi har utmärkta redskap, t.ex. Natura 2000 och fågel- och livsmiljödirektiven, för att motverka försämringen av den biologiska mångfalden i EU, och när vi i dag ser att vissa medlemsstater fortfarande är ovilliga att genomföra och betala för Natura 2000, står det mycket klart att vi ännu har långt kvar.

Jag hoppas därför innerligt att kommissionen kommer att fortsätta att stödja Natura 2000 och de två direktiven. Jag skulle vilja be er att i samband med Bonnkonferensen fastställa kriterier för biobränslen men också kräva och uppnå enighet om inrättande av en grupp mellanstatliga experter på biologisk mångfald, som IPCC för klimatförändringen, för vi kan hjälpa andra att införa verktyg som vi själva håller på att införa men som ännu inte införts hos dem.

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Det uppskattas att det finns ungefär 14 miljoner olika djur- och växtarter på jorden. Det säger något om vilken fantastisk planet vi har, vilket ansvar vi har att förvalta. Men den biologiska mångfalden är satt under hot. I dagsläget hotas över 30 000 arter av utrotning. Det främsta hotet är vi människor och det ekonomiska system som vi har byggt upp, som är baserat på ständig tillväxt och konsumtion. Det här tror man kan uppnås genom konkurrens i stället för planering, transporter i stället för lokal produktion. Inte undra på att vi står inför en klimatkatastrof och en biologisk utarmning.

Vi skulle kunna vända den här utvecklingen. Att EU och dess medlemsländer har skrivit under FN-konventionen om biologisk mångfald är förstås bra och kan fungera som ett viktigt verktyg. Därmed åtar vi oss exempelvis att utarbeta handlingsplaner för att värna den biologiska mångfalden samt att etablera ett globalt nätverk för skyddade områden på land och till havs, bara som ett exempel. Men det mesta återstår att göra på EU-nivå. Själva grundfundamenten måste angripas, annars kommer vi aldrig att kunna lösa miljöproblemen.

Jag vill belysa tre områden. Transportvansinnet – EU bygger på att inga hinder får införas mellan medlemsländerna. En vara ska produceras där det är billigast. Bara mellan 1993 och år 2000 ökade långtradartransporterna därför med hela 30 procent. När EU och medlemsländerna subventionerar infrastrukturen får alltid motorvägarna långt mer än vad hållbara transportmedel får. I det forna Östeuropa, alltså de nya medlemsländerna, bedriver EU en veritabel asfaltspolitik med gigantiska motorvägssubventioner. Det är järnvägen som ska stimuleras, inte motorvägarna. Så till kommissionen: Se över subventionspolitiken.

På tal om subventioner så kan otroligt mycket göras åt jordbrukssubventionerna, 55 miljarder euro varje år. Subventioner som är direkt negativa för miljön borde inte betalas ut och jordbruksstödet borde öronmärkas för miljöåtgärder och ekologisk odling. Biologisk mångfald och klimatsmarta lösningar borde skrivas in som ett huvudmål för jordbrukspolitiken, inte maximal avkastning.

Ett tredje grundproblem som måste angripas är den inre marknaden. Jag vet att det här är som att svära i kyrkan men EU kan helt enkelt inte fortsätta att låta marknaden vara överordnad en progressiv miljöpolitik. För några veckor sedan svarade EU-kommissionär Günter Verheugen mig att kommissionen under de senaste fem åren har dragit enskilda länder inför EG-domstolen 19 gånger rörande fall av miljö eller folkhälsa. Det riktigt skrämmande är att i alla dessa 19 fall har domstolen gått på kommissionens linje, det vill säga att medlemsländerna inte har fått vidta åtgärder för att skydda miljö eller folkhälsa. Menar vi verkligen allvar måste vi ha en miljögaranti värd namnet. Det har vi inte nu och dessvärre kommer vi inte att få det med Lissabonfördraget. Där kommer ju marknadspolitiken att ligga fast.

Avslutningsvis: Vi kräver i vår resolution hållbarhetsstandarder för biobränsle. Jag skulle vilja passa på att fråga, kanske särskilt rådet: Är ni beredda att ta fram, inte bara miljömässiga krav på biobränsle, utan också sociala standarder på biobränsle för att exempelvis garantera drägliga löner, fackliga rättigheter etc. för det biobränsle som vi köper in till unionen?

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman, herr rådsordförande, fru kommissionsledamot! För två veckor sedan företrädde jag utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och det tillfälliga utskottet för klimatförändringar vid miljörådets informella möte i Slovenien. Två huvudfrågor behandlades: hanteringen av klimatförändringen och skyddet av den biologiska mångfalden. Tonvikten låg på biologisk mångfald, biomassa och biobränslen med anknytning till biologisk mångfald i skogarna. Diskussionen gällde potentialen för energiförsörjning i biomassa från skogar, särskilt andra generationens biobränslen, och hållbarhetskriterier för användning av biomassa från skogar. Det var en lyckad konferens som jag vill tacka den slovenske ordföranden Janez Podobnik för.

Vi kan se att många arter riskerar att utrotas på grund av avskogning och olaglig avverkning. Deras miljö förändras radikalt och de kan därför inte överleva. Skogarna är hem för en mängd olika växt- och djurarter. Skyddet av den biologiska mångfalden kräver därför att avskogningen stoppas i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller inte bara i länder utanför EU, utan definitivt även i EU:s medlemsstater. Ett förnuftigt skogsbruk måste främjas, särskilt som skogarna också är mycket värdefulla på andra sätt. Avskogning orsakar även allvarlig jorderosion, framför allt i bergsområden, och stör vattenbalansen, som också har stor betydelse för den biologiska mångfalden.

Den globala uppvärmningen kan också påverka antalet arter. Arternas utbredningsområden förändras i hög grad, vilket leder till att vissa arter hotas allvarligt, särskilt i de norra regionerna. Avverkning i tropiska områden verkar bidra till uppvärmningen, delvis därför att förmågan att lagra koldioxid minskar avsevärt. Undersökningar som offentliggjorts på senare år, t.ex. i Nature and Science, visar dock att en ökning av skogsmarken leder till större utsläpp av metan, en växthusgas som är 23 gånger starkare än koldioxid. Mer metan avges när temperaturen stiger och det blir mer solsken. Särskilt i de tropiska områdena avges mycket mer metan. När mer skog planteras ökar förmågan att ta upp koldioxid, men en del av detta koldioxidupptag motverkas alltså av en ökning av metanutsläppen. Balansen blir dock ändå positiv, framför allt i de icke-tropiska områdena.

Till sist vill jag påpeka att de faktorer jag nämnt som påverkar den biologiska mångfalden negativt tyvärr förvärras av dagens produktion av biobränslen, som framför allt skadar de tropiska regnskogarna. Skogar med stor artrikedom ersätts av odlingar med mycket få arter. Dessutom uppstår negativa effekter med avseende på växthusgas, upptagningsförmåga och livsmedelspriser. Det gläder mig att detta tas upp i resolutionen. Vi måste under alla omständigheter vara försiktiga med andra generationens biobränslen.

  Talmannen. − Att ni har skrivit ned det betyder inte att ni måste läsa upp det om det inte finns tid till det.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Mot bakgrund av denna debatt och Earth Day i går vill jag framhålla det trängande behovet av större förståelse för begreppet biologisk mångfald och dess betydelse för vårt samhälle. Förståelsen för begreppet är mycket dålig.

I stort sett alla jordens ekosystem och deras tjänster har genomgått en dramatisk omvandling till följd av mänsklig verksamhet. Förlusten av biologisk mångfald sker nu i snabbare takt än någonsin tidigare i mänsklighetens historia, och det finns inga tecken på att processen kommer att avstanna. 2010 – knappast!

Många djur- och växtpopulationer har minskat i antal och geografisk utbredning. Utrotning av arter är visserligen ett naturligt inslag i jordens historia, men människans verksamhet på senare år har gjort att utrotningen går minst hundra gånger snabbare jämfört med den naturliga takten. Inom grupper som studerats ingående hotas mellan 12 och 15 procent av arterna av utrotning, enligt IUCN:s röda lista. De mest hotade arterna är i allmänhet de som återfinns högre upp i näringskedjan, har låg populationstäthet, lever längre, fortplantar sig långsamt och lever inom ett begränsat geografiskt område.

Inom många artgrupper, t.ex. amfibier, afrikanska däggdjur och fåglar på jordbruksmark, har det skett en minskning av populationsstorleken och den geografiska utbredningen för flertalet arter. Undantag beror nästan alltid på mänskliga ingripanden, t.ex. skydd i reservat, eller på att vissa arter trivs i mänskligt dominerade landskap.

Människor måste göras medvetna om sitt tilltagande ekologiska fotavtryck, att det sträcker sig långt utanför EU:s gränser och att våra livsstilar får direkta konsekvenser för urbefolkningar i utvecklingsländerna. De flesta av oss har nu åtminstone en viss förståelse för klimatförändringens omfattning, men många har inte förstått kopplingen mellan klimatförändring och förlust av biologisk mångfald.

På detta område tror jag definitivt att vi måste koppla samman arbetet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald och partskonferensen om klimatförändringar. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att fråga om vi fortfarande behöver en separat partskonferens om biologisk mångfald. Vi bör ställa oss frågan, och jag deltog i COP förra året i New York.

Ja, jag håller med om att åtgärder för lindring av och anpassning till klimatförändring, inklusive avskogning, måste främja den biologiska mångfalden. Jag välkomnar kommissionsledamot Margot Wallströms kommentarer i fråga om biologisk mångfald i haven. Här måste vi ta med kallvattenkoraller och berg på havsbotten, som rymmer rika och ofta unika ekosystem. Det finns enorma luckor i vår vetenskapliga kunskap om klimatförändringens inverkan i havsområden. Vi måste komma ihåg att mer än 70 procent av jordens yta täcks av hav, att 97 procent av allt vatten på jorden finns i haven och att haven utgör 99 procent av jordens levnadsutrymme.

Jag ska avsluta nu, herr talman, för att inte höja ert blodtryck ytterligare. Låt oss vara uppriktiga mot varandra. De mål som sattes upp i Johannesburg för sex år sedan kommer att vara omöjliga att nå. Låt oss sluta lura oss själva och sluta prata.

  Anne Ferreira (PSE). - (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr minister, mina damer och herrar! Miljöutskottet har antagit en utmärkt resolution, och jag hoppas att Europeiska kommissionen och medlemsstaterna kommer att ta hänsyn till de olika rekommendationer den innehåller, framför allt uppmaningen till ledarskap och övertygelse vid Bonnkonferensen, men också till åtgärder på det egna territoriet för att hejda förlusten av biologisk mångfald i EU till 2010.

Jag vill ta upp tre av de punkter som behandlas i resolutionen. Den första är frågan om biobränslen, något som en del av mina kolleger i parlamentet redan nämnt. Biobränslen har stor miljöpåverkan på skogar och jordbruksmark, och deras utveckling kommer att få allt större konsekvenser för livsmedelstillgången. Det bör inte råda någon konkurrens mellan jordbruksprodukter som är avsedda som livsmedel och de som är avsedda för industrin, oavsett om det är för produktion av biobränslen eller för den agrokemiska industrin. Kopplingen mellan livsmedel och jordbruk måste tydligt fastställas.

Nästa punkt gäller den biologiska mångfalden i havet. Vår hantering av denna fråga har varit mycket långsam. Jag stöder till fullo resolutionens uppmaningar till snabba åtgärder, framför allt för att upprätta skyddade havsområden.

Den sista punkten gäller genetiskt modifierade organismer. Det finns nu undersökningar som visar deras negativa inverkan på miljön och framför allt på jordmånen. Vi vet att spridning av genetiskt modifierade organismer leder till att traditionella grödor förorenas, vilket gör det svårare att bevara den biologiska mångfalden.

Dessutom är det bekymmersamt att det råder så stor industriell koncentration inom utsädessektorn och att den kontrolleras av några få multinationella företag. Kommissionen och medlemsstaterna får inte blunda för detta.

Slutligen beslutade man vid partskonferensen i Curitiba i Brasilien i mars 2006 att behålla moratoriet för terminatorfrön. Det var ett utmärkt beslut, men nu kanske vi måste överväga om moratoriet är tillräckligt eller om vi kanske borde förbjuda användning av denna typ av genetiskt modifierade frön med endast en användning.

Vad tänker kommissionen och medlemsstaterna göra vid partskonferensen i Bonn när det gäller dessa frågor? Har ni redan tankar om hållbarhetskriterier för biobränslen som skulle kunna läggas fram i Bonn?

  Marios Matsakis (ALDE). - (EN) Herr talman! I likhet med Avril Doyle tidigare trodde jag att jag hade längre tid på mig, men jag drar fördel av er generositet och nöjer mig med en och en halv minut.

Biologisk mångfald är av avgörande betydelse för att säkra överlevnad för jordens ekosystem och upprätthålla en ovärderlig genpool av utmärkande artspecifika egenskaper. Parlamentet uttryckte på nytt sin oro för förlusten av biologisk mångfald i sin resolution av den 22 maj 2007 om denna fråga. Jag måste dock tyvärr säga att ett av de främsta hindren när det gäller att hejda förlusten av biologisk mångfald är avsaknaden av effektiva åtgärder från både kommissionens och rådets sida. Båda ger intryck av att främst intressera sig för frågan i teorin och att i praktiken sakna vilja och beslutsamhet när det gäller att se till att de relevanta direktiven tillämpas till fullo i realiteten och att både internationella och nationella åtaganden fullgörs.

Låt oss hoppas att kommissionen och rådet i detta sena skede kommer att agera beslutsamt och konstruktivt för att bidra till ett effektivt skydd av den biologiska mångfalden, delvis genom att inta en fast hållning vid den kommande konferensen i Bonn.

  Talmannen. − Herr Matsakis! Både Avril Doyle och er grupp hade faktiskt uppgett den tid jag tilldelat, så det handlar om er grupps presentation och deras bristande kommunikation med er. Jag har nämligen alltid tillämpat regeln att en ledamot som talar ett annat språk än sitt eget alltid får extra tid – och det gäller inte bara om ledamoten talar engelska.

  Hiltrud Breyer (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Alla vi som talat här har gett uttryck för vårt engagemang för ett ökat artskydd och större biologisk mångfald. Vi vet att naturskyddsdirektiven och det nät av naturskyddsområden som Natura 2000 bildar är en framgångssaga för EU. Men alla dessa vackra ord och alla åtaganden får inte avleda uppmärksamheten från det faktum som ni nämnde, fru kommissionsledamot, nämligen att det inte bara är klimatfrågan som dominerat rubrikerna – det har tyvärr även art- och naturskyddet gjort.

Alltför ofta framställs hotade arter som olägenheter som hindrar eller försvårar byggprojekt. Jag tycker därför det är skamligt att det i Tyskland av alla länder, som kommer att stå värd för partskonferensen, finns konservativa regeringar i vissa förbundsländer, t.ex. Hessen och Niedersachsen, som har inlett ett initiativ i förbundsrådet som utgör ett angrepp på denna framgångssaga i EU.

Tyskland saknar fullständigt trovärdighet när man efterlyser fler naturskyddsområden och mer skydd av hotade arter i fattigare länder, samtidigt som man försöker urvattna naturskyddet i EU. Och tyvärr är det inte bara Tyskland! Helt plötsligt höll den liberala gruppen i Europaparlamentet också ett seminarium om denna fråga. Edmund Stoibers angrepp på naturskyddet i Europa genomfördes på exakt samma sätt, under sken av ”förenkling”.

Jag förväntar mig att ni, fru kommissionsledamot, på nytt gör ett tydligt åtagande gentemot EU om att alla försök …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack, herr talman. Marios Matsakis har redan nämnt genomförandeproblemen, och jag vill bara ge några exempel. I Europa och det karpatiska bäckenet blir skyddet av våra skogar en allt större utmaning. På vissa platser sätts skogarna i brand, på andra håll utplånas de eller blir helt enkelt stulna. I Karpaterna eller exempelvis i Sajólád, har 30–40 procent av skogarna redan stulits. Olaglig avverkning minskar den biologiska mångfalden, orsakar erosion och svarar för 20 procent av utsläppen av växthusgaser. För att kräva ett stopp för detta skickade fyra av våra kolleger i Europaparlamentet en skriftlig förklaring till kommissionen om en lag enligt vilken endast timmer och produkter från träd som fällts under lagliga och kontrollerade former skulle få säljas i EU. Jag vill be mina kolleger i parlamentet att underteckna och stödja förklaringen från den 23:e.

Att bevara den biologiska mångfalden är ett viktigt nationellt mål. Den ungerska regeringen försummar Natura 2000-områdena så till den grad att det centraleuropeiska rallyt, som ingår i Dakarserien, den här veckan – när vi firar Earth Day – obehindrat fick gå genom områden med ökat miljöskydd, och till och med genom Natura 2000-områden. Det gjordes ingen miljökonsekvensbedömning, inga planer för sanering eller skydd, och det utfärdades inte ens något tillstånd att arrangera tävlingen. Ingen inkomst kan kompensera för de skador på miljön som blir följden av detta. Men vi lyckas inte bättre med fåglarna heller. Det är bara två veckor sedan Europeiska kommissionen skickade en skriftlig varning till Ungern. Det gjorde man därför att Ungern inte infört några nationella bestämmelser om skydd för vilda fåglar.

Jag vill dock inte bara nämna dåliga exempel. På mitt initiativ undertecknades nyligen också i Ungern en unik, frivillig europeisk överenskommelse om att hejda den förlust av fågelliv som orsakas av luftburna elledningar. Inom ramen för detta projekt för en himmel utan hinder enades allmänheten, elindustrin och staten om att ledningar, isolering och så vidare skulle arrangeras på så sätt att det till 2020 skapas en säker ”himmelskorridor” för fåglar i Ungern. Det är en banbrytande överenskommelse av oerhörd betydelse, som förtjänar EU:s uppmärksamhet och stöd. Tack.

  Magor Imre Csibi (ALDE). - (RO) Vid mötet i Bonn med parterna i konventionen om biologisk mångfald kommer även frågan om skogarnas biologiska mångfald att diskuteras.

Detta är ett känsligt ämne där man ännu inte kommit fram till någon hållbar lösning. Skogarnas biologiska mångfald hotas av olaglig avverkning över hela världen. Följden blir en avsevärd och i de flesta fall oåterkallelig minskning av den biologiska mångfalden. Avskogning är dessutom den faktor som har tredje störst betydelse för den globala uppvärmningen.

I resolutionen från november 2007 om handel och klimatförändringar redogjorde utskottet för internationell handel för sin ståndpunkt i fråga om skogsskövlingens stora konsekvenser för klimatet, de långsiktiga ekonomiska vinsterna och betydelsen av att låta skogarna förbli intakta.

Jag uppskattar också EU:s initiativ gällande handlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel.

Jag har nämnt EU-åtgärder som tyvärr inte leder till de planerade resultaten. När det gäller genomförandet av handlingsplanen var det t.ex. 70 procent av EU-länderna som inte lyckades genomföra några konkreta åtgärder förrän i april 2007.

Vi måste snarast möjligt finna en global lösning. Jag vill uppmana EU:s delegater till Bonnkonferensen att stödja utarbetandet av en standarddefinition av vad som menas med olaglig avverkning, som kan bidra till ett rationellt utnyttjande av skogarna.

Dessutom vill jag uppmuntra till diskussioner om inrättande av en global mekanism för att övervaka skogsavverkning och virkeshandel

  Richard Seeber (PPE-DE). - (DE) Herr talman! EU:s motto är ”förenade i mångfalden”, men som vi vet har denna mångfald i naturen minskat på ett oroväckande sätt under de senaste 150 åren. Förlusten sker nu mellan 1 000 och 10 000 gånger snabbare än genomsnittet under jordens historia. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har i dag en förteckning över omkring 15 600 utrotningshotade arter världen över. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) uppskattar att de länder som är de största producenterna av vete och majs har förlorat mer än 80 procent av sina ursprungliga sorter, och dessa siffror utgör bara toppen på ett isberg, för vi vet att bara omkring 1,7 miljoner av jordens uppskattningsvis 13 miljoner levande arter hittills har identifierats och beskrivits. Vi vet också att klimatförändringen förvärrar situationen. Vi är dock lika medvetna om att denna förlust av biologisk mångfald minskar vår förmåga att framför allt hantera klimatförändring, så vi står inför ett riktigt besvärligt problem.

Jag måste därför tyvärr ställa följande fråga till kommissionen: Varför integrerar vi inte ett hållbarhets- och artmångfaldsperspektiv inom alla våra politikområden? Varför bedriver vi inte mer forsknings- och utvecklingsarbete gällande arters, och givetvis människors, samlevnad?

Den som följder denna debatt skulle kunna få intrycket att det räcker att upprätta några livsmiljöområden och att skydda fåglar. Men det är bara toppen på isberget. Varför lyckas vi inte engagera medborgarna i arbetet med dessa frågor, som vi alla måste bidra till att lösa? Kommissionen måste göra sin läxa här, och detsamma gäller oss här i Europaparlamentet, liksom rådet. Det är inte alls tillräckligt att bara åka på konferenser och underteckna förklaringar. Det är dags att agera, och det betyder att agera tillsammans!

  Anders Wijkman (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Om det är en sak som bör göras för att hejda förlusten av biologisk mångfald är det enligt min mening att stoppa skövlingen av tropiska skogar. Varje år försvinner mellan 14 och 15 miljoner hektar. Vi har diskuterat den här frågan i åratal utan att göra några egentliga framsteg.

Det verkliga problemet är att ekosystemtjänsterna, oavsett om vi talar om kolsänkor, biologisk mångfald eller reglering av det regionala klimatsystemet eller hydrologiska systemet, inte har något verkligt värde på marknaden. Det är en brist i vår ekonomiska modell, och så länge vi inte kompenserar skogsägarna för dessa värden – så att det inte är lönsammare att avverka skog än att låta den stå kvar – kommer avskogningen att fortsätta i samma takt.

Det finns en lösning: att låta skogarna omfattas av utsläppshandeln. Kommissionen motsätter sig emellertid detta, och ni har era skäl. Problemet är att ni inte ger något alternativ, och vi vet alla att de finansiella resurserna för konventionen om biologisk mångfald är mycket begränsade – och det blir förmodligen inga i framtiden heller.

Jag vet att kommissionen bryr sig lika mycket om avskogningen i tropikerna som alla vi andra gör, men problemet är: Vilket är ert alternativ? Vi behöver ett paket. Vi behöver en övergripande strategi för klimatförändring, kolsänkor, biologisk mångfald och skydd för de fattigas levebröd. För detta krävs ett nära samarbete mellan GD Miljö och GD Utveckling. Det har vi inte sett hittills. Var snälla och ge oss ett alternativ så att vi har något framför oss som vi kan diskutera – annars är jag rädd att avskogningen kommer att fortsätta, liksom förlusten av biologisk mångfald.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Jordbruksproduktionen har intensifierats för att kunna möta den ökade efterfrågan på jordbruksprodukter och råmaterial som produceras för andra ändamål än konsumtion. Denna intensifiering har främst sin grund i produktionen av biobränslen och biomassa. Vi vet att ett intensivt jordbruk skadar den biologiska mångfalden. Mot denna bakgrund uppstår frågan om hur bevarandet av biologisk mångfald kan kombineras med en intensiv utveckling av ekonomi och infrastruktur.

En modern förvaltning av den biologiska mångfalden kräver ökad övervakning av de processer som utvecklas och tillräckliga investeringar i vetenskaplig forskning. Den ekonomiska utvecklingen har gett oss vinster, och vi bör därför använda delar av vinsterna för att upprätthålla den biologiska mångfalden. I grund och botten måste vi inse att bevarande och skydd av miljön kräver insatser på både global och lokal nivå. Var och en av oss måste agera som individer, och detsamma gäller hela sektorer av ekonomin. Det är en utmaning för oss alla.

  Paul Rübig (PPE-DE). - (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det vore intressant att höra om kommissionen, i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, redan funderat över hur vi kan gå vidare på det här området, särskilt inom nästa budgetram. Faktum är att förnybar energi och biobränslen givetvis är stora utmaningar för oss, och de bör ingå i finansieringsramen för hälsokontrollen.

Detta kommer att få stor betydelse även för utvecklingen när det gäller koldioxid, som vi naturligtvis är skyldiga att minska enligt Kyotoprotokollet. Min specifika fråga är denna: Vilka förslag kommer kommissionen att lägga fram på det här området?

  Hubert Pirker (PPE-DE). - (DE) Herr talman! Vi diskuterar hur den biologiska mångfalden ska bevaras för den kommande generationen, samtidigt som vi vidtar åtgärder som är fullständigt kontraproduktiva. Efter den inledande euforin kring produktionen av jordbruksdiesel vet vi nu att den har kontraproduktiva effekter, inte bara därför att det krävs 9 000 liter vatten för att producera en liter jordbruksdiesel och därför att den ger upphov till utsläpp av dikväveoxid, som är mycket farligare än koldioxid. Vi vet även att odlingen av energigrödor äventyrar och till och med förstör artmångfalden.

Överväger ni, mot bakgrund av dessa nya resultat och för att bevara den biologiska mångfalden, att upphäva de beslut som vi fattat om tillsats av jordbruksdiesel i konventionella bränslen? Överväger ni investeringar i ny forskning, och kanske utveckling av en annan strategi, eftersom vi nu känner till de negativa effekterna och resultaten?

  Janez Podobnik, rådets ordförande. − (SL) Jag vill till att börja med tacka er för en mycket engagerad debatt. Jag håller med er om att det är en verklig konst att tala kortfattat, översiktligt och enkelt om ett så allvarligt och komplext problem som den biologiska mångfalden. Det är ett av skälen till att ni, herr talman, hade svårt att få med allt på den tid som avsatts för debatten.

Låt mig kort kommentera er debatt. Jag börjar med det första påståendet, som var en bekräftelse av rådets ståndpunkt att klimatförändringen och effekterna för den biologiska mångfalden hänger samman och samverkar. Era inlägg var omfångsrika och ni tog upp ett antal frågor som täckte det smalare ämnet för mötet i Bonn. Det handlade också om livsstilen för den moderna 2000-talsmänniskan – avfalls- och transportpolitik, frågan om hållbar produktion, hållbar konsumtion och så vidare.

Jag kan med personlig övertygelse försäkra er om att EU har bra mekanismer och att åtgärderna är på plats. Jag sa redan i mitt inledande anförande att vårt främsta mål var att vara på plats i Bonn och sträva efter genomförande, närma oss verkligheten och fortsätta på vår väg från ord till handling.

Ni frågade om finansiella resurser. Vi har fastställt och kommit överens om finansiella mekanismer på EU-nivå. Jag vill betona att rådet i Bonn kommer att arbeta för nya och innovativa finansiella resurser. Här menar jag globalt och inte bara på EU-nivå. Jag vill framhålla behovet av att koppla samman de sektorer som har betydelse för den biologiska mångfalden. Framför allt vill jag betona den privata sektorns roll. De tre ordförandeskapen – det tyska, det portugisiska och det slovenska – har försökt se till att frågan om den privata sektorns delaktighet i problemet med den biologiska mångfalden tas upp i Bonn. Konferensen om näringslivet och den biologiska mångfalden i Portugal var mycket framgångsrik. Vi hoppas att vi i Bonn kommer att bygga vidare på de lösningar som föreslogs i Portugal.

Jag vill tacka Johannes Blokland, som nämnde miljöministrarnas informella möte i Ljubljana. Johannes Blokland deltog som företrädare för era två utskott, och det vill jag tacka honom för. Vi tog upp frågan om skogarna, hållbart utnyttjande av skogarna, deras betydelse för den biologiska mångfalden och möjligheten att använda dem för produktion av biomassa och andra generationens biobränslen.

Jag vill tala om för er att rådet är medvetet om allvaret och svårigheterna när det gäller hållbarhetskriterier i samband med produktion av biobränsle och biomassa. Det var också därför vi kom överens med kommissionen och samarbetade om bildandet av en arbetsgrupp som, vid Corepers möte nästa månad, kommer att föreslå bra lösningar när det gäller hållbarhetskriterier för produktion av biobränslen. De kommer sedan att ingå i båda de direktiv som nu håller på att antas. Jag vill särskilt tacka alla dem som, vid sidan av sociala effekter och negativa effekter av produktion av biobränslen, också nämnde deras inverkan på den biologiska mångfalden. Det är något vi ibland glömmer.

Jag vill avsluta denna korta kommentar med att upprepa att vi på global nivå arbetar med att upprätta ett nät av skyddade regioner på land och till havs. EU har ett utmärkt och effektivt instrument kallat Natura 2000, och det är viktigt att det genomförs konsekvent på nationell och europeisk nivå.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag tror att denna livliga och initierade debatt speglar parlamentets intresse för dessa frågor. Jag vill tacka er för det. Jag vet bestämt att jag talar för kommissionsledamot Stavros Dimas när jag tackar er för det intresse parlamentet visar för dessa frågor. Jag känner igen en del gamla kolleger i kampen för miljöskydd och biologisk mångfald.

Homo sapiens som ras är intressant, för vi kan flyga till månen, vi kan bedriva masskommunikation med hjälp av informationsteknik och vi kan definitivt prata. Men vi kan inte skapa en noshörning eller en ål eller en liten blå blomma, och när dessa skapelser försvinner är de borta för evigt, som ni med rätta påpekat.

Låt mig bara kommentera några saker som jag tycker är av principiellt intresse. Först och främst frågan om biobränslen, för den debatten är också mycket livlig just nu i alla medier, och ett stort problem och en utmaning för oss alla. Som ni vet enades Europeiska rådet om detta mål på 10 procent för biobränslen på mycket tydliga villkor, och vår ståndpunkt i EU är att vi vill ha hållbara biobränslen som inte har några negativa konsekvenser för miljön eller livsmedelsproduktionen. Vi i kommissionen ser de långsiktiga fördelarna med biobränslen i form av mindre koldioxidutsläpp, för vi måste minnas att alternativet i dag är olja. Försörjningstrygghet och jordbruk: nya möjligheter kan uppstå till följd av de principer som fastställts. Ett begränsat mål på 10 procent, handfasta hållbarhetskriterier och strävan efter andra generationens biobränslen – det är den verkliga utmaningen: att se till att vi så snabbt som möjligt kan börja använda andra generationens biobränslen.

Men vi måste också agera på internationell nivå i dessa frågor, se till att det finns hållbarhetskriterier och att livsmedelskrisen inte förvärras.

Som svar till Anders Wijkman vill jag också säga att hela frågan om avskogning kommer att behandlas i ett meddelande, såvitt jag förstår i sommar eller tidigt i höst, så den frågan kommer också att tas upp vid förhandlingarna.

Samtidigt är det nödvändigt att fånga upp hela den debatt som pågår nu och se till att vi förbereder oss för en bra diskussion och ett bra beslut om avskogning. Det måste också förberedas inför klimatförändringsförhandlingarna.

Till Avril Doyle vill jag också säga att huvudsaken kanske inte är att försöka kombinera förhandlingarna vid de olika partskonferenserna utan i stället att se till att vi maximerar de ömsesidiga vinsterna både när vi genomför åtgärder i kampen mot klimatförändring och när vi arbetar för att nå våra mål i fråga om biologisk mångfald.

Jag tror alltså att det är vad vi måste göra nu, särskilt när det handlar om att skydda tropiska skogar och se till att vi får dessa hållbarhetskriterier för biobränslen.

Vi bör alltså inte sträva efter det som vi redan vet är omöjligt eller skulle leda till en politisk situation som är omöjlig både administrativt och på andra sätt, utan i stället inrikta oss på genomförandet. Det gäller hela debatten om lagstiftning, reglering och ambitiösa mål. Vi har dem. Vi har dem redan, men nu handlar det om att genomföra dem och, naturligtvis, som jag försökte säga, arbeta med de sju punkter som vi inriktar oss på i förhandlingarna, så att vi även arbetar internationellt med våra partner för att få en god vetenskaplig grund som vi sedan kan omsätta i praktiken. Det är vad jag kan säga generellt sett.

Slutligen handlar den handlingsplan som upprättats just om integrering av flera perspektiv, och om att se till att vi också tittar på den gemensamma jordbrukspolitiken.

I detta hänseende tror jag att det återigen handlar om att se till att vi kan övertyga både medlemsstaterna och alla våra institutioner om att göra allt för att nå våra mål.

Nu ska jag inte ta mer tid i anspråk. Jag är väl medveten om vikten av att hålla sig till tidtabellen, så jag vill än en gång tacka er för debatten och även försäkra er om att kommissionsledamot Stavros Dimas har för avsikt att personligen delta i ministerdelen av COP 9. Jag är övertygad om att han ser fram emot att få se en del av er där, och jag räknar med ert stöd för ett positivt resultat av dessa viktiga möten.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Jag stöder helt och hållet den aktuella resolutionen.

Den nionde partskonferensen om FN-konventionen om biologisk mångfald ska hållas i Bonn i maj 2008. Företrädare för olika länder kommer att bedöma den förlust av biologisk mångfald som äger rum världen över. Deltagarna kommer också att diskutera ett rättvist och ärligt sätt att fördela de vinster som uppstår genom utnyttjande av genetiska resurser. Förlusten av skogarnas biologiska mångfald får särskilt negativa konsekvenser. Den har betydelse för avskogningstakten och påskyndar klimatkrisen. Även jag är rädd för att klimatförändringen kommer att leda till en ytterligare försämring av den biologiska mångfalden i världen och resultera i miljöförstöring och utrotning av vissa arter. Detta kommer i sin tur att inverka negativt på den mänskliga utvecklingen och fattigdomsbekämpningen. Det är redan känt att 20 procent av världens koldioxidutsläpp har sin grund i avskogning och skogsutarmning.

Mot denna bakgrund äventyras EU:s trovärdighet allvarligt till följd av medlemsstaternas ineffektiva genomförande av lagstiftning som gäller biologisk mångfald och direktiv som de om fåglar och livsmiljöer. Motståndet mot vissa politiska åtgärder får liknande negativa konsekvenser. Som exempel kan jag nämna de otillräckliga insatserna för att fullgöra åtaganden som syftar till att stoppa förlusten av biologisk mångfald på EU:s territorium till 2010. Det finns också en ovilja att inleda förhandlingar om instrument för att möjliggöra tillgång till och fördelning av vinster, och en ovilja att anslå ytterligare riktade medel för att genomföra konventioner i utvecklingsländer.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman