Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

O-0032/2008 (B6-0020/2008)

Debatter :

PV 23/04/2008 - 14
CRE 23/04/2008 - 14

Omröstningar :

Antagna texter :


Debatter
Onsdagen den 23 april 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

14. Frihandelsavtal med Gulfstaternas samarbetsråd (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Nästa punkt är en debatt om en muntlig fråga till kommissionen från Helmuth Markov, för utskottet för internationell handel, om den senaste utvecklingen i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EG och Gulfstaternas samarbetsråd (O-0032/2008 - B6-0020/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Vissa kanske säger att förhandlingarna om ett frihandelsavtal med länderna i Gulfstaternas samarbetsråd har pågått i 17 år. I själva verket har det väsentligaste innehållet endast diskuterats sedan 2002. Vi i kommissionen, men även medlemsstaternas företrädare i rådet, hoppas att förhandlingarna ska kunna slutföras förr, snarare än senare. Vi vet att frihandelsavtalet kommer att bidra till fördjupade förbindelser mellan våra regioner. Takten i förhandlingarna om frihandelsavtalet ökade under 2007 och utmynnade i kommissionsledamot Peter Mandelsons besök i Doha i december 2007, vilket gav en stark politisk skjuts framåt. Vi har gjort stora framsteg med alla kapitel och vi är närmare ett avtal än någonsin.

Det återstår dock vissa olösta frågor som är viktiga för att garantera att EU verkligen får företräde till Gulfstaternas marknad och inte diskrimineras jämfört med andra. Dessa frågor gäller exporttullar, vissa undantag på området för energitjänster – framför allt i fråga om Förenade arabemiraten – och vissa övergripande bestämmelser i avtalet, t.ex. i fråga om konkurrens och immateriella rättigheter. En förhandlingsrunda ställdes in i januari. Därefter har det inte kommit någon återkoppling alls från Gulfstaternas samarbetsråd. Nu hoppas vi kunna ha nästa förhandlingsrunda i början av maj, samtidigt med det möte som EU:s och Gulfstaternas gemensamma samarbetsråd ska hålla den 6 maj.

Vår målsättning är fortfarande att göra framsteg under nästa förhandlingsrunda och att avsluta förhandlingarna så snart som möjligt, förhoppningsvis under de första månaderna av det franska ordförandeskapet. Syftet med frihandelsavtalet är att skapa en förmånlig relation mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd i enlighet med WTO:s principer och ordningar. Det kommer alltså att innebära en liberalisering av så gott som all handel mellan parterna. Dessutom syftar det till att stödja medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd i deras politik för att diversifiera ekonomin genom att uppmuntra till ekonomiska reformer och erbjuda möjligheter till ökade utländska investeringar utöver den växande dynamiken med inhemska investeringar i regionen.

Frihandelsavtalet omfattar betydande åtaganden om handel med tjänster och om investeringar från båda sidor samt ömsesidig tillgång till marknaderna för offentlig upphandling även på energi- och transportområdena. Det omfattar ambitiösa tulliberaliseringsplaner, även inom kemikaliesektorn. Sist men inte minst omfattar avtalet icke-tariffära områden som tekniska handelshinder, sanitära och fytosanitära standarder och immateriella rättigheter.

Parlamentet har uttryckt farhågor om att förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Gulfstaternas samarbetsråd inte kommer att omfatta klausuler om mänskliga rättigheter och sociala normer och miljönormer. Låt mig därför först av allt förtydliga att det nuvarande förslaget till frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd faktiskt omfattar ett antal icke-handelsrelaterade klausuler om mänskliga rättigheter, migration, terrorismbekämpning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Vi kom överens om dessa klausuler med Gulfstaternas samarbetsråd för några år sedan. Men vid den senaste förhandlingsrundan kom det fram att Gulfstaternas samarbetsråd hade några olösta frågor när det gällde formuleringen av klausulen om upphävande i samband med tillämpningen av de grundläggande politiska delarna av avtalet. Utöver dessa klausuler innehåller ingressen till avtalet en hänvisning till behovet av att stärka den ekonomiska och sociala utvecklingsprocessen i länderna i Gulfstaternas samarbetsråd och samtidigt skydda miljön. Där hänvisas också till att parterna inte ska uppmuntra utländska direktinvesteringar genom att sänka eller mildra sina egna miljö- eller märkningsnormer. Dessutom föreskrivs att det ska hållas samråd om det visar sig att en faktisk eller föreslagen åtgärd inte är förenlig med dessa principer.

I förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd tog man hänsyn till resultatet och slutsatserna av en konsekvensbedömning av hållbarheten som genomfördes 2001–2004. Detta gällde särskilt de sektorer som konsulterna hade identifierat som viktiga för en mer hållbar ekonomisk utveckling i länderna i Gulfstaternas samarbetsråd, dvs. tjänster och vissa industrisektorer. Med anledning av parlamentets begäran lämnade vi i februari över förhandlingsdirektiven för frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd, inklusive alla uppdateringar i enlighet med de överenskomna förfarandena och med respekt för bestämmelserna om konfidentialitet.

Slutligen vill jag bara betona att Europaparlamentet har informerats regelbundet om läget i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd och att Europeiska kommissionen kommer att fortsätta att hålla parlamentet informerat.

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Fru talman! Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Gulfstaternas samarbetsråd har pågått sedan 1988 och det verkar som om de snart kommer att avslutas en gång för alla.

Jag välkomnar framstegen nyligen eftersom detta frihandelsavtal är avgörande för att öka och reglera handeln mellan EU och Gulfstaterna. Det bör alltså innebära starten på en ny och mer dynamisk period av samarbete inom flera strategiska områden mellan två regioner som är mycket viktiga för varandra, men vars förbindelser har brustit i innehåll.

Frihandelsavtalet måste bidra till att undanröja icke-tariffära hinder och alla offentliga subventioner och ersättningar, särskilt för tillgång till råvaror, i enlighet med nuvarande WTO-bestämmelser. Europaparlamentet och Gulfstaterna bör noggrant undersöka, föra dialog och samarbeta konstruktivt i fråga om de möjligheter och utmaningar som de statliga investeringsfondernas växande betydelse innebär.

Målet är att bevara en miljö som är öppen för investeringar och samtidigt öka insynen i dessa investeringar. Förvaltarna av dessa fonder måste alltså kunna ge marknaden ytterligare information om ursprunget till sina resurser, investeringsmål och strategier. Med hänsyn till den starka internationella konkurrensen om produktivt kapital måste EU emellertid också göra sig attraktivt för dessa fonder som skapar tillväxt, innovation och sysselsättning.

Ingåendet av frihandelsavtalet kommer att uppmuntra Gulfstaterna att vara mer öppna för sina europeiska partners åsikter och kommer därmed att låta oss diversifiera och utöka vår handel och vårt utbyte.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Carnero González, för PSE-gruppen. – (ES) Fru talman! Jag vill först och främst tacka kommissionsledamoten för hennes förklaringar och direkt säga att socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet anser att vi delar målet om att underteckna frihandelsavtalet med Gulfstaternas samarbetsråd.

Vi måste faktiskt göra detta så snart som möjligt. Det kommer att gynna EU och länderna i Gulfstaternas samarbetsråd. Men det är också sant att förhandlingsmandatet för detta avtal är ganska gammalt. Det innehåller inte de klausuler som krävs för att fokusera på dagens nyckelfrågor, t.ex. mänskliga rättigheter, sysselsättning och miljö.

Därför gläder det mig att höra kommissionsledamoten säga att kommissionen tänker göra allt den kan för att införliva dessa frågor i avtalet. Något annat skulle vara helt obegripligt eftersom vi inte bara talar om handel och ekonomiskt utbyte.

Vi känner alla till att detta är viktiga länder, som har en av planetens viktigaste källa till rikedom – olja, ett nödvändigt inslag i våra moderna samhällen.

Dessa länder har emellertid inte bara olja. De har folk, kvinnor och män – människor som är födda där eller som kommer dit från andra länder för att arbeta – och jag anser att de mänskliga rättigheterna inte respekteras som de borde i dessa länder när det t.ex. gäller yttrandefrihet och organisationsfrihet. När det gäller bristen på jämställdhet för kvinnor kan vi bara skämmas och bli upprörda när vi t.ex. läser nyheter som rapporterna från Human Rights Watch om att kvinnor i dessa länder måste ha tillstånd från en så kallad ”förmyndare”, som kan vara en far, en man eller t.o.m. en son, för att arbeta, resa, studera eller ens få tillgång till hälsovård. Detta är helt enkelt oacceptabelt, fullständigt oacceptabelt.

Men vi skulle förstås också kunna tala om den tidigare nämnda situationen för arbetskraftsinvandrarna i de här länderna, som utgör en stor andel av arbetskraften. Garanteras deras rättigheter eller ej? Vilka miljöhänsyn tar stora oljeproducerande länder som Gulfstaterna, förresten? Bryr de sig om klimatförändringarna eller priserna på råolja?

Detta måste sägas vänligt men mycket tydligt. Därför gläder det oss att den resolution som vi ska rösta om i morgon äntligen innehåller de viktiga punkterna 17 och 19, som vi betraktar oss som medförfattare till. Där hänvisas t.ex. till mänskliga rättigheter som ska ingå i en klausul som bör vara en grundläggande del i det frihandelsavtal som ska undertecknas med Gulfstaternas samarbetsråd. Där står också att parterna måste ratificera ILO:s konventioner.

Vi har också lagt fram ytterligare ändringsförslag som vi hoppas att grupperna kan stödja och därigenom stärka dessa frågor. Vi måste dock vara noggranna med att inte skicka fel budskap till våra allierade: mänskliga rättigheter måste försvaras oavsett om det finns olja med i bilden eller ej.

 
  
MPphoto
 
 

  Ramona Nicole Mănescu, för ALDE-gruppen. – (RO) Diskussionen om utvecklingen i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EG och Gulfstaternas samarbetsråd fångade mitt intresse eftersom jag nyligen besökte området tillsammans med Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Gulfstaterna.

Bland de ämnen som diskuterades under de interparlamentariska mötena återfanns även förhandlingarna om detta avtal.

Företrädarna för Gulfstaternas samarbetsråd hävdade att EU utövar påtryckningar för att få obegränsad tillgång till en rad investeringsmöjligheter medan Gulfstaternas samarbetsråd inte bara är intresserat av att få in kapital utan även teknik och ledningskompetens.

Å ena sidan borde förhandlingarna ha slutförts 2006, men de pågår som sagt fortfarande och båda parter har del i detta.

EU anser att medlemmarna i Gulfstaternas samarbetsråd brister i samordning och i reformer och Gulfstaternas samarbetsråd klagar över en oändlig lista med krav som Gulfstaterna måste uppfylla.

Kommissionsledamoten med ansvar för handel, Peter Mandelson, nämnde några av de viktigaste kraven: tillgång till marknaden, ursprungsmärkning av produkter, offentliga tillstånd, åtgärder för att skydda investeringar samt kriterier för kravens uppfyllande i Gulfstaternas samarbetsråd.

Därför anser jag att båda parter genom att ingå frihandelsavtalet officiellt utlovar ett ekonomiskt samarbete med stora ömsesidiga vinster. Utveckling av energisamarbete, ekonomisk och teknisk utveckling i regionen och – underförstått – större inflytande på miljöskyddet, inrättande av en gemensam marknad och ökade EU-investeringar är bara några av dessa vinster.

Å andra sidan pågår det en känslig diskussion i området om respekten för mänskliga rättigheter. EU spelar en mycket viktig roll i den internationella ekonomin men är samtidigt också en av de viktigaste förkämparna för respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna.

I mina diskussioner med företrädarna för de mest aktiva icke-statliga organisationerna i området framgick det mycket tydligt att förhandlingarna om frihandelsavtalet innebär en möjlighet att utöva påtryckningar på Gulfstaterna för att de ska ge sina medborgare större medborgerlig och politisk frihet.

I förhandlingarna om ekonomiska frågor bör därför lagstiftningen om respekten för arbetskraftsinvandrare och för kvinnor uppmärksammas i högre grad.

 
  
MPphoto
 
 

  Caroline Lucas, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Fru talman! Min grupp stöder helhjärtat kravet på att kommissionen ska ge parlamentet mer information om dessa förhandlingar om frihandelsavtalet och framför allt informera om det nuvarande förhandlingsmandatet och den uppdaterade konsekvensbedömningen om hållbarhet.

Dessutom håller vi med om att det behövs ett starkt kapitel om hållbar utveckling i frihandelsavtalet med tanke på Gulfstaternas dåliga resultat i fråga om sociala och miljömässiga normer. Det som gör oss oroliga när det gäller förslagen från GD Handel är att sedan förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Gulfstaterna inleddes för länge sedan, när hållbar utveckling uppenbarligen inte var lika viktig, är det nu på något sätt för sent att föra in nya frågor i förhandlingarna, som exempelvis klausuler om mänskliga rättigheter.

Jag tycker att vi måste säga att detta är politiskt oacceptabelt och att vi hoppas att GD Handel kommer ihåg att parlamentet slutgiltigt måste godkänna slutresultatet av förhandlingarna.

Men utöver våra farhågor om de sociala och miljömässiga handelsnormerna inom Gulfregionen måste vi ställa mer ingående frågor om vilken slags handel som frihandelsavtalet med Gulfstaterna är tänkt att liberalisera. Vi vet förstås att EU:s intressen ligger i obegränsad tillgång till energiresurser och i att undanröja handelshinder som exportskatt eller kvantitativa begränsningar. Vi vet förstås att EU försköker konkurrera ut andra industrialiserade ekonomier och tillväxtekonomier för att få bästa tillträdesvillkor och att EU ser de stigande energipriserna och vill sälja mer till regionen för att förbättra handelsbalansen. Detta står naturligtvis i total motsättning till EU:s påstådda mål för klimatpolitiken.

Men låt oss bara föreställa oss ett annat scenario: att EU inte skulle försöka balansera sina handelsförbindelser genom en total liberalisering utan skulle utnyttja incitamentet med en bristande handelsbalans för att påskynda utvecklingen och användningen av förnybar energi; att EU inte skulle delta i den internationella tävlingen om att få säker tillgång till olja utan skulle kräva multilaterala avtal som ger alla länder en rättvis andel av de minskande globala resurserna.

Jämfört med denna ambitiösa framtidsbild som vi önskar oss är parlamentets enträgna begäran om ett starkt kapitel om hållbar utveckling i frihandelsavtalet det absolut minsta som krävs för att avgöra om parlamentet ska kunna godkänna det kommande avtalet.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Betydelsen av att ingå ett fungerande frihandelsvtal går inte att överdriva. EU:s export till medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd har ökat sedan 1980-talet. Gulfstaterna är i dag EU:s sjätte största exportmarknad och EU är Gulfstaternas främsta handelspartner. Under 2005 uppgick EU:s export till Gulfstaterna till omkring 50 miljarder euro, medan EU:s import från Gulfstaterna uppgick till ungefär 37 miljarder euro.

Kommissionen väntar en snabb dubblering av handelsvolymerna när avtalet har undertecknats. Dessutom innehåller avtalet såvitt jag förstår för första gången klausuler om mänskliga rättigheter, icke-spridning och terrorismbekämpning, och detta måste verkligen välkomnas.

Tyvärr har avtalet försenats kraftigt och ni, fru kommissionsledamot, sa att Peter Mandelson vid sitt besök i regionen 2007 gav frihandelsavtalet en knuff i rätt riktning, om jag citerar er korrekt.

Såvitt jag förstår sa han emellertid offentligt att en orsak till att undertecknande av frihandelsavtalet hade försenats var Gulfstaternas arabiska protektionism. Anser kommissionen fortfarande att så är fallet och är detta rätt språkbruk för att få fram internationella avtal?

Trots motgångarna när det gäller att nå fram till ett handelsavtal samarbetar medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd på ett positivt sätt för att harmonisera bestämmelserna om säkerhet vid flygplatser. Transferpassagerare som i dag handlar taxfreeprodukter och reser inom Gulfstaterna eller inom EU riskerar att få sina varor konfiskerade på grund av de nuvarande säkerhetsbestämmelserna om vätskor på flygplatser.

Tack och lov har ett antal Gulfstater arbetat med kommissionen genom att ansöka om säkerhetsgodkännande enligt förordning (EG) nr 915/2007. Detta kommer att göra det möjligt för transferpassagerare att ta med sina taxfreevaror från tredjeländer under förutsättning att landet har erkänts som säkert. Därmed har de med framgång skapat ett tekniskt och praktiskt samarbete med EU och kommissionen bör få beröm för att den har vidtagit åtgärder här.

Ett sådant exempel på samarbete i praktiken är hoppingivande inför ett mer omfattande frihandelsavtal som kan träda i kraft senare. Jag önskar emellertid att detta samarbete och dessa avtal kunde skyndas på och utvidgas.

Ett frihandelsavtal bör också användas för att främja vetenskapligt samarbete med Gulfstaterna och därigenom stödja en hållbar utveckling i den regionen. I dag förekommer väldigt lite vetenskapligt samarbete mellan EU och Gulfstaterna trots att potentialen kan vara stor.

Det vetenskapliga samarbetet är särskilt viktigt när det gäller klimatförändringarna och energipolitiken. I dag importerar EU ungefär 50 procent av sitt energibehov, varav omkring 20 procent från Gulfområdet.

Frihandelsavtalet bör stärkas när det gäller kampen mot klimatförändringar och därför välkomnar jag kommissionens planerade genomförbarhetsstudie på området.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE). - (EN) Fru talman! Låt mig börja med det positiva. För det första vill jag offentligt tacka David O’Sullivan, generaldirektör på GD Handel, som svarade snabbt och positivt på vår begäran om förhandlingsmandaten. Vi fick dem inom en vecka eller så efter det att han hade besökt utskottet och uppmanats att ge oss tillgång till dessa mandat.

Jag välkomnar också de stora framstegen i förhandlingarna och konstaterar, precis som andra redan har gjort, att detta bör öppna Gulfstaterna för EU-handel och vara bra för EU-affärerna.

Jag accepterar också helhjärtat att oavsett vilket frihandelsavtal som vi förhandlar fram så kommer detta att innebära en förbättring i förhållande till 1989 års samarbetsavtal, och precis som kommissionsledamoten påminde oss om och Avril Doyle nyss upprepade, välkomnar jag att frihandelsavtalet faktiskt omfattar ett antal icke-handelsrelaterade klausuler i frågor som mänskliga rättigheter, migration, terrorismbekämpning och icke-spridning av massförstörelsevapen.

Men jag beklagar verkligen att de klausuler om sociala, miljömässiga och arbetsrelaterade frågor som vi förhandlar om med Gulfstaterna är betydligt svagare än dem som vi förhandlar om i våra moderna frihandelsavtalsrundor. De standarder som vi verkar beredda att godta i fråga om Gulfstaterna skulle vi t.ex. inte godta när det gäller förhandlingarna med Korea eller Asean.

Kommissionen har redan talat om för oss – och detta hade vi kunnat förutse – att anledningen är att vi förhandlar på grundval av ett gammalt förhandlingsmandat som inte har uppdaterats sedan 2001. Det jag ännu inte har hört från någon hos kommissionen, varken från den ansvariga kommissionsledamoten eller från GD Handel eller från den kommissionsledamot som är här i kväll, är varför vi fortfarande förhandlar på grundval av ett gammalt mandat. Det är svårt att inte misstänka att kommissionen ansåg att det skulle bli alltför svårt att förhandla om moderna hållbarhets-, utvecklings- och arbetsrättsklausuler med Gulfstaterna. Och varför har konsekvensbedömningen om hållbarhet inte uppdaterats sedan 2004? Inte heller här har jag hört några övertygande skäl.

Jag måste säga att jag är särskilt oroad – Carlos Carnero tog upp kvinnornas situation och jag delar hans oro där – men jag är särskilt oroad över arbetskraftsinvandrarnas rättigheter i Gulfstaterna. Naturligtvis utgör dessa människor majoriteten av arbetskraften i Gulfstaterna och jag kan inte se att de skyddas på något sätt genom detta frihandelsavtal. Vad tänker kommissionen göra för att ILO:s grundläggande normer ska respekteras av Gulfstaterna när det gäller arbetskraftsinvandrarna?

Slutligen träffade Benita Ferrero-Waldner Human Rights Society i Bahrain i förra veckan och tog då upp ett antal farhågor i fråga om mänskliga rättigheter och arbetskraftsinvandrare. Hon citeras i tidningen Gulf Daily News där hon säger att hon ger sitt fulla stöd till klausuler om mänskliga rättigheter i alla frihandelsavtal. Hur tänker kommissionen infria det löftet?

 
  
MPphoto
 
 

  Kader Arif (PSE). - (FR) Fru talman! Som redan har påpekats har EU förhandlat om ett frihandelsavtal med Gulfstaternas samarbetsråd i nästan 20 år.

Under den tiden har kommissionens förhandlingsmandat knappt förändrats alls och det har sannerligen inte moderniserats på ett tillfredsställande sätt. Resultatet är en något förvånande situation där EU inte tillämpar samma villkor som utgångspunkt för sina förhandlingar med Gulfstaterna som för våra andra handelspartner, exempelvis Korea eller länderna i Asean. Framför allt saknar förhandlingsmandatet direktiv om att sociala normer eller ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling ska ingå i det kommande avtalet. Mänskliga rättigheter nämns nästan inte alls. Eftersom dessa delar måste ingå i prioriteringarna för EU:s åtgärder bör de inte bara integreras fullt ut i det kommande frihandelsavtalet utan även bli föremål för klausuler om upphävande i det fall åtagandena inte uppfylls. Det är EU:s ansvar att se till att alla frihandelsavtal som unionen förhandlar fram garanterar att de demokratiska principerna om mänskliga rättigheter, ILO:s konventioner och miljönormer främjas och respekteras.

När det gäller Gulfstaterna måste arbetskraftsinvandrarnas levnadsvillkor och rättigheter uppmärksammas särskilt – vilket David Martin nyss tog upp. Det finns många sådana arbetstagare i området och de möjliggör den snabba tillväxten där, men de arbetar ofta under skamliga och oacceptabla förhållanden.

Mer allmänt måste EU och dess medlemsstater, utöver den handel som måste utvecklas inom ramen för harmoniska handelsförbindelser, intensifiera sin politiska och sociala dialog. Därför måste vi genomföra ett frihandelsavtal som inte bara undviker att påverka regionens befolkning negativt utan tvärtom stärker befolkningens politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. Därför måste vi t.ex. under våra förhandlingar om tjänster se till att man respekterar behovet av att garantera en allmän offentlig service som är tillgänglig, hållbar och billig och som uppfyller höga kvalitetsnormer.

 
  
MPphoto
 
 

  Paul Rübig (PPE-DE). - (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är alla överens om att det är mycket viktigt att prioritera förbättrade förbindelser med Gulfstaterna. EU och Gulfstaterna har många gemensamma intressen: å ena sidan är EU världens starkaste marknad och å andra sidan förser Gulfstaterna oss med unika resurser. Ur det perspektivet är det nödvändigt att intensifiera våra förbindelser med dessa länder med hänsyn till det globala sammanhanget.

Inom WTO har vi frågan om ”allt utom vapen” och det bör vara normen. Vi måste få till stånd en vettig lösning så snabbt som möjligt här, eftersom detta ligger i båda sidornas intresse. Vi bör också göra mer för att främja utbyte av forskning, kunskap och know-how och försöka skapa närmare förbindelser inom utbildningssektorn. Det är också viktigt att vi tillsammans slutför energikapitlet.

 
  
MPphoto
 
 

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag tackar ledamöterna för deras synpunkter på förhandlingarna mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd. Jag vill betona att kommissionen kommer att fortsätta informera parlamentet om läget i dessa förhandlingar.

Jag imponerades framför allt av ledamöternas vilja att införa en politisk klausul i avtalet och jag vill försäkra er om att dessa frågor verkligen tas upp i förhandlingarna. Jag kan också bekräfta en sak som nämndes, nämligen att detta togs upp under Benita Ferrero-Waldners besök i Gulfområdet i förra veckan. Gulfstaterna uttryckte sin fasta avsikt att ingå frihandelsavtalet och erkänner att det är viktigt med fortsatt flexibilitet i frågan.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Fru Doyle! Hade ni en ordningsfråga?

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag låter detta vara för den här gången, men eftersom vi inte utnyttjade de fem minuter av debatten som avsatts för ”catch-the-eye” vill jag påpeka att det i andra debatter varit praxis att även om en ledamot redan har hållit ett anförande så kan man få ta en snabb fråga som kommit upp, så att vi kan utnyttja hela tiden för ”catch-the-eye” eller åtminstone ytterligare en minut om det finns någon.

Jag lämnar detta för den här gången, då vi bara hade ett ”catch-the-eye” i kväll. Jag hade en följdfråga till kommissionsledamoten, men jag avstår från den.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Fru Doyle! Ni får ställa er fråga om ni vill. Poängen är att ni inte begärde att få ställa den.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag ville egentligen bara betona för kommissionsledamoten att jag undrar om vi verkligen kan vara övertygade om att det finns en uppriktig önskan om att få till stånd ett frihandelsavtal från Gulfstaternas samarbetsråds sida, med tanke på undanflykterna och återbudet till förhandlingarna i januari och de få kontakterna därefter och hur många år som detta har pågått – med ett eller två möten per år?

Ni har redan på sätt och vis besvarat detta, men finns det verkligen en vilja att få till stånd ett frihandelsavtal med EU? Är inte det en berättigad fråga med tanke på hur länge vi har förhandlat?

 
  
MPphoto
 
 

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag vill bara säga att vi hoppas att det finns en sådan vilja. Det möte som hade planerats till januari ställdes in, som ni vet, men vi hoppas att vi kommer att kunna föra innehållsrika förhandlingar under nästa möte i maj. Vi får hoppas på det.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Jag har mottagit ett resolutionsförslag(1) som ingivits i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Som medlem i Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Gulfstaterna vill jag betona vikten av att underteckna frihandelsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Gulfstaternas samarbetsråd så snart som möjligt. Om detta avtal kunde ingås under 2008 skulle detta vara en avgörande förutsättning för att intensifiera de ekonomiska förbindelserna mellan de båda regionerna. Behovet av att trygga EU:s energiförsörjning visar hur viktigt och angeläget detta är.

Med hänsyn till att den nuvarande handeln främst är inriktad på energiområdet måste det kommande avtalet ha en tydlig och grundlig strategi för samarbete inom och förstärkning av detta område. Detta skulle leda till att gemensamma projekt inom detta område skulle bli många fler och även lättare att genomföra, även för EU-medlemsstaterna i Svartahavsområdet, som skulle gynnas av nya utvecklings- och samarbetsmöjligheter.

Därför är det viktigt att fastställa en väl definierad tidplan för att slutföra förhandlingarna och att utforma det övergripande syftet att nå ömsesidiga fördelar. Detta skulle inte bara stärka de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Gulfstaterna utan även gynna stabiliteten och en hållbar utveckling i stort.

 
  

(1)Se protokollet.

Senaste uppdatering: 30 mars 2012Rättsligt meddelande