Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Anne Ferreira, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden (2007/2203(INI)) (A6-0040/2008).

  Anne Ferreira, föredragande. − (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag särskilt tacka skuggföredragandena och föredragandena av yttrandena för deras värdefulla hjälp.

Idag kan vi vara nöjda med det balanserade betänkande som antagits i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och som är ett resultat av våra samlade ansträngningar. Inom Europeiska unionen finns ett starkt engagemang för miljöfrågor, såväl interna som internationella.

Efter att EU fastställt ett antal mål för att avhjälpa den brådskande och allvarliga miljösituation som vi står inför, måste vi anvisa olika vägar att uppnå dessa mål. För att göra det har Europeiska unionen genom åren antagit lagstiftning som regelbundet revideras och som tillämpas inom EU. EU investerar i forskning, informerar allmänheten och uppmuntrar god praxis mellan medlemsstaterna.

Nu föreslår vi ytterligare en möjlighet, nämligen marknadsbaserade styrmedel. Betänkandet grundar sig på kommissionens dokument, som innehåller flera förslag och idéer som jag välkomnar. För det första försöker man förbättra en text som enligt min åsikt är alltför fokuserad på klimatförändringar. Klimatförändringarna är en central fråga, men vi får inte bortse från hela bilden, och från alla de områden där den mänskliga aktiviteten också påverkar miljön.

Jag har tyvärr inte fått någon information från det samråd som kanske hade kunnat hjälpa oss i vårt arbete. I grönboken ger kommissionen förslag på hur miljömålen kan uppnås till relativt låga och rimliga kostnader. Det bör bli möjligt med ekonomiska styrmedel, vilket dessutom är ett flexibelt sätt att uppnå de uppställda målen.

I betänkandet föreslås slutligen att kommissionen bör utarbeta en handlingsplan eller ett annat system för ett marknadsbaserat miljöpolitiskt styrmedel. Jag har en fråga till kommissionen: kan kommissionen upplysa om vilket skede man har nått i diskussionerna och huruvida de samrådsresultat som nu finns tillgängliga kommer att skärpa eller ändra förslagen i grönboken? Jag anser att det är en mycket viktig fråga.

Beträffande förverkligande av de marknadsbaserade styrmedlen måste vi följa vissa principer. Vi måste förstås tillämpa principen ”förorenaren betalar” och se till att de marknadsbaserade styrmedlen kompletterar varandra och även kompletterar andra styrmedel, och att de är konsekventa och lämpliga för de områden som omfattas. Det är syftet. Med andra ord får vi inte vara för systematiska, men vi ska vara öppna och uppfinningsrika.

Beträffande specifika styrmedel, vilket jag inte hinner diskutera här, måste jag framhålla att man i parlamentet är skeptisk till förslaget om biologisk mångfald, av det enkla skälet att det verkar svårt, ja kanske omöjligt att betala ut ersättning för ett relativt ovanligt ekosystem i ett annat land.

Beträffande internalisering av kostnaderna är det en princip som vi själva måste bygga upp och vidta åtgärder för. Miljökostnaderna för framförallt industriell och ekonomisk mänsklig verksamhet, eller för att använda en mer teknisk term, de externa kostnaderna, beaktas för närvarande i mycket liten utsträckning. Transportsektorn är ett typiskt exempel.

Jag konstaterar att kommissionen i juni 2007 skulle lägga fram ett förslag för översyn av ”Eurovinjettdirektivet”, i synnerhet genom att tillämpa rörliga vägtransportavgifter. Principen med rörliga avgifter måste tillämpas alltmera vid planering av marknadsbaserade miljöpolitiska styrmedel. Kommissionen föreslår ett liknande system för energiskatter, där styrmedlen ska bestå av två komponenter, en energikomponent och en miljökomponent.

Om översynen av direktivet ska nå sitt syfte, bör direktivet också säkerställa att man återställer konkurrenssituationen med andra transportmedel och att man använder metoder som ger mindre koldioxidutsläpp.

Slutligen finns en punkt som jag ber er uppmärksamma särskilt: den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Vi är överens, men vi måste gå försiktigt fram. Den fråga jag ställer mig är om uteblivna åtgärder kan ha någon social, ekonomisk och miljömässig kostnad och/eller någon politisk kostnad.

  Androula Vassiliou, kommissionsledamot. − (EN) Herr talman! Jag tackar parlamentet och särskilt parlamentets föredragande för det mycket konstruktiva mottagandet av kommissionens grönbok om marknadsbaserade styrmedel.

Grönboken presenterades förra året tillsammans med kommissionsledamot Stavros Dimas med syftet att få igång en bred allmän debatt om att främja användning av marknadsbaserade styrmedel för miljö- och energirelaterade politiska ändamål inom gemenskapen. Grönboken inleds med den brett delade uppfattningen att inte bara marknadsbaserade styrmedel, exempelvis skatter, avgifter och system för handel med utsläppsrätter, utan också målinriktade stödåtgärder, är en flexibel och kostnadseffektiv metod för att nå givna politiska målsättningar.

Jag är glad att parlamentet stöder den strategin. Jag är också glad att se att parlamentet delar synpunkten att de marknadsbaserade instrumenten inte kan betraktas och användas isolerat och att de bör kombineras med tillsynsinstrument.

Parlamentets betänkande är ett mycket användbart och omfattande bidrag till diskussionen om användning av marknadsbaserade styrmedel, både på gemenskapsnivå och på nationell nivå. Dess omfång är till och med bredare och omfattar sådana frågor som inriktning på en miljövänligare bruttonationalprodukt och översyn av systemet för handel med utsläppsrätter. Även om dessa frågor helt tydligt är kopplade till grönbokens ämnesområde och i sig är mycket viktiga, har de inte tagits med i grönboken eftersom de behandlas i andra parallellt utarbetade kommissionsdokument.

Kommissionen kommer att beakta de många kommentarer och önskemål som tas upp av parlamentet i samband med arbetet med de olika frågor som omnämns i grönboken och andra specifika initiativ.

När det gäller de omedelbara åtgärder som planerats för innevarande år, kan jag berätta att kommissionen planerar att under hösten se över energiskattedirektivet i syfte att se till att det bidrar mer effektivt till att uppfylla EU:s uppsatta energi- och klimatförändringsmål.

Viktigast, och i linje med parlamentets önskemål, är att en av huvudaspekterna är att uppnå bättre komplementaritet med systemet för handel med utsläppsrätter. Jag ser det som mycket viktigt att sörja för bästa möjliga synergier mellan det reviderade utsläppshandelssystemet och energibeskattningen så att EU kan uppfylla sina mål i fråga om klimatförändringarna och energi på det minst kostsamma sättet.

Vårt syfte är att presentera förslaget för parlamentet i god tid, så att ledamöterna ska hinna avge ett yttrande innan mandatperioden är över. Det finns områden där effektiva åtgärder kan vidtas bara genom lagstiftning på EU-nivå. Det handlar om exempelvis skatt på energianvändning – som jag nyss nämnde – och om EU:s system för handel med utsläpp av växthusgaser.

Men det finns också andra områden där medlemsstaterna själva kan vidta effektiva åtgärder och där de kan samarbeta och dra nytta av erfarenheter från andra medlemsstater. I detta syfte föreslås i grönboken att vi bör skapa ett forum för marknadsbaserade styrmedel, för att sprida kunskap över sektorsgränser och medlemsstater.

Sammanfattningsvis vill jag tacka parlamentet för dess konstruktiva bidrag till debatten om ytterligare användning av marknadsbaserade styrmedel, som är till hjälp för alla som utformar politiken, här i Strasbourg, i Bryssel eller i de nationella huvudstäderna.

  John Purvis, föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. − (EN) Herr talman! Anne Ferreira har producerat ett förträffligt och välavvägt svar på kommissionens grönbok om marknadsbaserade styrmedel för miljöändamål. Som föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor under samarbetsprocessen är jag mycket glad över samarbetet med Anne Ferreira och över att vi fått tillfälle att bidra till betänkandet på ett signifikant sätt.

Enligt vår synpunkt är systemet för handel med utsläppsrätter det mest kostnadseffektiva, efterfrågekänsliga och objektiva marknadsbaserade styrmedel som för närvarande finns tillgängligt för att nå EU:s mål med en 20-procentig minskning av växthusgasutsläppen år 2020. Systemet för handel med utsläppsrätter bör bli hörnstenen i mixen av marknadsbaserade styrmedel och jag välkomnar kommissionens förslag att förbättra och bredda systemet. Systemet bör ha en gradvis strängare övre gräns som är utformad för att nå 20-procentsmålet under 2020. Det bör också spridas så brett som möjligt bland företag med stora utsläpp.

Utauktionering bör vara det viktigaste medlet för att fördela utsläppsmålen för att undvika konkurrensnackdelar med farfarsklausuler. Utauktionering är mer ekonomiskt effektivt. Det stimulerar nya deltagare och innovationer samt tekniska och driftsmässiga förbättringar.

Fru kommissionsledamot! Jag vill särskilt betona att vi anser att energibeskattning, ja faktiskt skatter och subventioner generellt, bör förbli ett mycket sekundärt och kompletterande verktyg för att minska växthusgaserna, när det gäller utsläpp som inte direkt eller indirekt omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter. Av den orsaken anser vi att betänkandets punkt 26 inte stämmer med det övergripande budskapet att prioritera systemet med handel med utsläppsrätter.

Slutligen måste kommissionen snarast förhandla fram ömsesidiga avtal med andra jurisdiktioner. Ömsesidigt och jämställt internationellt engagemang som omfattar konkurrenskänsliga sektorer är att föredra framför skattejusteringar över landsgränserna för att neutralisera snedvridning av handeln.

  Neena Gill, föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − (EN) Herr talman! Mycket har sagts om klimatförändring samtidigt som ganska få konkreta åtgärder genomförts. Jag anser att EU måste föregå med gott exempel. Bredare användning av marknadsbaserade styrmedel är därför en central fråga eftersom dessa medel är kostnadseffektiva sätt att minska koldioxidutsläppen och öka energieffektiviteten.

Indirekta skatter, överlåtbara rättigheter och stödåtgärder kommer att hjälpa EU att nå utsläppsmålen, enligt min mening. Samtidigt som medlemsstaterna måste ha kvar sin flexibilitet i förhållande till det egna skattesystemet, välkomnar vi alla verktyg eller medel som hjälper industrierna och konsumenterna att välja miljövänliga alternativ. Vår politik måste uppmuntra till ett ändrat beteende.

Det är därför av största vikt att marknadsmisslyckanden rättas till och att vi har en koldioxidbaserad prissättning för att avspegla skador på miljön som en del av principen ”förorenaren betalar”. Minskad moms på miljövänliga produkter kan underlätta för samhällets sårbara grupper, i synnerhet de äldre, som nu mer än någonsin riskerar energifattigdom.

Alla intäkter som genereras genom utauktionering bör återinvesteras för att motverka energifattigdom och kapitalisera andra miljöprogram.

  Anders Wijkman, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Som redan sagts är det här ett viktigt betänkande och jag gratulerar Anne Ferreira.

Vi vet att vi inte kan integrera miljökostnader i marknadspriserna med den ekonomiska modell som vi använder just nu. Redan vid miljökonferensen i Stockholm 1972 kom man överens om principen ”förorenaren betalar”. Men som vi vet har den inte tillämpats i särskilt många länder.

Det här betänkandet är viktigt. Det bemöter de många marknadsmisslyckanden som vi ser på många områden, där klimatförändringarna förstås är det mest påtagliga problemet. I betänkandet föreslås en mängd initiativ inom flera viktiga områden. De allra flesta förslagen är väl genomtänkta. Jag anser dock att man borde ha försökt korta ner betänkandet och försökt slå ihop några enskilda stycken. Som det är nu läggs förslag fram som är ganska lika varandra. Jag anser att det skulle ha förbättrat betänkandet och gjort det tydligare.

För min grupps räkning, och liksom John Purvis redan sagt, måste jag nämna att vi har problem med ett par avsnitt. Ett av dessa är punkt 26. Man kan inte favorisera ett system för handel med utsläppsrätter och samtidigt kräva en generell koldioxidskatt på europeisk nivå. Det är inkonsekvent. För det andra har vi vissa problem med punkt 24. Även om vi håller med om det mesta av innehållet är denna punkt enligt vår uppfattning alltför generellt formulerad och ger på något sätt intryck av att inkomster från utauktionering kan eller bör bli en del av EU:s framtida budget. Det kan vi inte stödja. Bortsett från det stöder vi betänkandet generellt och jag gratulerar än en gång Anne Ferreira.

  Gyula Hegyi, för PSE-gruppen. – (HU) ”Låt oss ändra världen”, säger folk på vänsterkanten som anser att världen borde förändras. Vi kan inte förlika oss med en kasinokapitalism – en så kallad utvecklingsom dock leder till förstörda naturvärden. 1900-talet har visat oss att utopier är dömda att misslyckas om man inte använder lämpliga ekonomiska och sociala ramar. Den miljömässiga basen för ”miljöskatten” och hela skattepolitiken kan hjälpa till att skapa en värld som är bättre att leva i, genom att utveckla en marknadsekonomi och hållbara styrmedel. Vad beträffar ökade skatter på råvaror kan en enkel energiskatt tvinga oss alla till ett minskat beroende av energiimporter, till mindre användning av bilar och till investeringar i kollektiva färdmedel, spårvagnar och järnvägar. Om skattebalansen ändras från löner till konsumtion, skulle det leda till en helt ny typ av arbetsplats och en livsstil närmare naturen, och kulturen skulle få en större roll, istället för konsumtionsvansinnet. Skattepålagor på skadliga utsläpp och icke återvinningsbart avfall kommer att ge mindre miljöföroreningar och därmed minskat antal endemiska sjukdomsfall på grund av miljöföroreningar. Antalet för tidiga eller onödiga dödsfall kommer att minska. Omställning till miljöbeskattning kommer att godtas som en slags fredlig revolution. Skattenivån kommer givetvis inte att höjas eftersom Europa redan har för höga skatter. Minskad energiförbrukning skulle öka konkurrenskraften hos våra varor. Med miljöbeskattning kan vi ta steget från 1900-talets generellt materialistiska värld till en förnuftigare värld som är rikare på miljövärden och på mänskliga värden. Om det finns något som vi, företrädarna för Europas 27 länder, kan enas om, så är det miljöbeskattning. Låt oss ändra världen, med noggrant genomtänkta och djärva reformer.

  Frédérique Ries, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Även jag gratulerar föredraganden, Anne Ferreira, till hennes förträffliga arbete och hennes nära samarbete med skuggföredragandena i den här viktiga frågan.

Jag vill här fokusera på resolutionens båda huvudpunkter, systemet med växling av koldioxidkvoter och miljöbeskattning. För att först ta upp frågan om utsläppskvoter är det skrämmande att konstatera, liksom upprepats om och om igen, att industrins koldioxidutsläpp ökade med 1 procent under 2007, när EU under vårens toppmöte hade satt upp ett ambitiöst mål om en 20-procentig minskning av växthusgaser fram till 2020. Kort sagt har maskineriet bromsats upp och vi måste – för att säga det lite inlindat – börja om från början, för det är dags att påbörja en god cirkel.

Jag kan se två handlingsvägar. Den första är att stödja kommissionen, som förespråkar betalning av utsläppskvoter. Den andra utgår från idén att det aktuella systemet som bara rör koldioxid är för snävt och att andra luftföroreningar stegvis måste införlivas, och att man ska börja med kväveoxider och svaveldioxid.

Jag ställer mig också frågande till de förmånliga bestämmelser som fortfarande tillämpas på sjöfartssektorn. Till skillnad från den situation som snart kommer att gälla flygsektorn, är den inte föremål för någon gemenskapslagstiftning eller internationell lagstiftning om minskning av koldioxidutsläpp, vilket innebär två olika måttstockar som vi inte längre har råd med.

En annan hörnsten i resolutionen är miljöbeskattningen, miljöskatter, den revolution som Gyula Hegyi nämnde. Liberaler och demokrater har en klar inställning i den frågan. Styrmedel baserade på den gemensamma marknaden ska inte vara begränsade till systemet med växling av utsläppsrätter. Vi måste överväga andra system och som författare är jag mycket positiv till punkt 27, där man återupplivar idén att införa en ”koldioxidskatt” för att kompensera det minskade stödet till fossila bränslen.

Däremot – och på den punkten är jag överens med John Purvis och Anders Wijkman – vill ALDE-gruppen inte stödja den sista meningen i punkt 26, där kommissionen uppmanas att i slutet av 2008 lägga fram ett förslag om skatt på koldioxid inom gemenskapen. Vi anser att unionen bör fullfölja sitt ambitiösa paket med ”energi- och klimatlagstiftning”.

Sammanfattningsvis måste vi sluta hyckla och bli medvetna om vad våra ambitioner kostar. Om vi ska skära ner koldioxidutsläppen med till exempel en tredjedel får varje invånare i Europa inte släppa ut mer än en åttondel jämfört med idag. Denna grova statistik visar att även om vi använder marknadsbaserade styrmedel för att skydda miljön kan vi inte avsäga oss vårt personliga ansvar, och EU måste arbeta hårt för att hålla rätt kurs så att hållbar utveckling inte bara blir ett populärt begrepp utan en modell för oss alla i framtiden.

  Alessandro Foglietta, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Anne Ferreira för hennes förträffliga arbete.

Att ta globalt ansvar för att bekämpa klimatförändringarna är en avgörande uppgift som måste klaras på flera nivåer: inte bara på företags- och institutionsnivå, utan också på individnivå. Som EU-medborgare kan vi minska vårt ekologiska fotavtryck väsentligt och nå viktiga resultat genom små enkla åtgärder, bland annat våra köpval, som kan få global och betydelsefull effekt. Genom marknadsbaserade styrmedel kan medlemsstaterna uppmuntra eller underlätta för människor att välja ekologiska produkter.

Lika väl som att främja forskning för att hitta ny teknik är det viktigt att denna teknik görs tillgänglig för konsumenterna och får tillräckligt stor spridning för att åstadkomma miljövinster för samhället. Det är synd att de 16 länder som representerar världens största ekonomier och som träffades i Paris den 16 och 18 april, inte kunde enas om en gemensam resolution som syftar till en 50-procentig nedskärning av de globala växthusgasutsläppen fram till 2050.

Vi hoppas att de kommande förhandlingarna i Kobe och Hokkaido ska ge större framgångar inom området, särskilt som jag anser att klimatförändringarna måste bekämpas på global nivå; annars måste de europeiska företagen bära en tung börda som skulle göra dem mindre konkurrenskraftiga än deras konkurrenter utanför Europa, utan att vi uppnår målet med miljöförbättringar på global nivå.

Vi måste använda marknadsbaserade styrmedel som ekonomiska hävstänger om vi ska kunna övergå till långsiktigt hållbara, miljövänliga produktionssystem. I det avseendet välkomnar jag kommissionens grönbok. EU måste underlätta spridning av marknadsbaserade styrmedel till medlemsstaterna och göra det möjligt att internalisera produkternas miljökostnader och gynna effektivt energiutnyttjande och effektiv isolering av byggnader. Jag anser att det är väsentligt för EU att nå målet att 20 procent av konsumtionen ska komma från förnybara källor år 2020.

  Margrete Auken, för Verts/ALE-gruppen. – (DA) Herr talman! Jag vill tacka Anne Ferreira för ett bra betänkande om ett viktigt ämne och för ett trevligt och förträffligt samarbete. Om EU verkligen ska leva upp till de många fina ord som sagts i samband med våra klimat- och miljömål, är det avgörande att vi politiker tar på oss ansvar och fattar svåra beslut på våra väljares vägnar. Ett av de effektiva verktyg som vi har till vårt förfogande är att begränsa de konsumtionsnivåer som skapar tryck på miljön genom att låta förorenaren betala. Det är en förträfflig princip som alla är överens om, men den har hittills inte tagits på allvar i fall då det verkligen ska kosta för den som förorenar. Transportkostnaderna har till exempel aldrig avspeglat bilismens verkliga kostnad. Något av det första som vi bör göra är att internalisera det som populärt kallas ”externa kostnader”. Det skulle vara ett viktigt steg framåt. Vi kan förstås också gå ännu längre i regleringen av konsumtionen av förorenade substanser genom ännu hårdare finansiella metoder. Jag förstår faktiskt inte varför vi inte skulle kunna kombinera koldioxidavgifter med ett system för handel med utsläppsrätter. Jag begriper faktiskt inte det.

En miljömässigt sund prispolitik är ett effektivt sätt att utnyttja marknaden inom miljöpolitiken, inte som ersättning för tvingande krav och förbud, utan parallellt med sådana, och det har också föreslagits av kommissionen. Man uttrycker ofta oro för att användning av sådana marknadsbaserade metoder kan få en skev social effekt. Här får vi nog passa oss för hyckleri. Skatter på konsumtion slår ofta rättvist, eftersom de som är rikast också är de som konsumerar mest och därför får betala mest. Om man vill göra något åt de problem som drabbar fattiga när de betalar för basförnödenheter, finns det många andra användbara metoder som inte involverar miljöskatter. Vanlig beskattning, socialpolitik och lönepolitik blir mycket rimligare om vi tar vårt ansvar för att verkligen ta hand om dem som har mindre resurser.

En metod som inte fungerar grundar sig på att man fastställer en typ av baskonsumtion som görs billigare eller till och med gratis. För det första kommer konsumtionen alltid att vara relativt hög, men det sämsta med den här modellen är att den inte uppmuntrar till sparande. Progressiv beskattning med miljöbeskattning är trots allt bättre. Om de marknadsbaserade styrmedlen verkligen ska bli effektiva i kampen för att spara miljö, klimat och natur bör de hållas isär från andra överväganden. Det är bra att oron över social snedvridning är så stor, men i det här fallet är det en fråga om att spara vårt livsrum till våra efterkommande

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Vi ska inom kort fatta beslut om miljöutskottet och Anne Ferreiras betänkande om marknadsbaserade styrmedel för miljön. Det är ett utmärkt betänkande och det har mitt fulla stöd.

Låt mig först komma med en personlig kommentar. Vi talar ju om marknadsbaserade styrmedel. Personligen är jag trött på pratet om marknadsstyrning av miljöpolitiken. Vi behöver inte mer inflytande för företagen eller marknaden. Vi behöver mer politisk styrning. Vi behöver mer planering. Vi behöver till exempel hårdare utsläppskrav, vi behöver kunna använda den offentliga upphandlingen för miljöändamål och miljöstyrande skatter och avgifter. Det är faktiskt här vi har de marknadsanpassade styrmedlen, för det handlar ju just om att införa skatter och avgifter på det som förvärrar miljöproblemen, att internalisera miljöproblemen helt enkelt. Dessa styrmedel är snarare ett bra exempel på hur vi tar ett politiskt ansvar för miljöproblemen i stället för än att lägga ut det på marknaden.

Låt mig ta upp några konkreta exempel på synnerligen viktiga aspekter i detta betänkande. Minimiskatt på koldioxid, en koldioxidskatt kombinerat med ett tydligt minskningskrav är sannolikt det mest effektiva sättet att få ner utsläppen. Mitt eget land var det första i världen att införa en CO2-skatt. Det var i början på 1990-talet. Utan att påstå att Sverige är en föregångare på alla klimatområden har CO2-skatten faktiskt varit en av de främsta orsakerna till att vi har fått ner våra utsläpp av koldioxid. Det är hög tid att fler länder nu hakar på. I punkt 26 i detta betänkande uppmanar vi till just en koldioxidskatt.

Överlag uppmanar vi till ökat stöd för medlemsländerna att införa miljöstyrande skatter. Jag tror i dag att det finns en helt unik möjlighet att driva på för en koldioxidskatt och andra miljöskatter. Bara de senaste åren har medvetenheten ökat enormt i världen. I betänkandet konstaterar vi också att medlemsstaterna själva bestämmer över detta område. Det är förstås helt rätt. Det är medlemsländernas kompetensområde.

En annan sak är handelssystemet med utsläppsrätter. Det är bara att erkänna att den första handelsperioden 2005–2007 inte har varit något annat än en katastrof. Systemet har inte lyckats få ner utsläppen och många förorenare har till och med fått för generös tilldelning och gjort gigantiska vinster på detta system.

I detta betänkande så kräver vi auktionering av utsläppsrätterna, vi kräver ett utsläppstak som överensstämmer med målet om minskningar på 30 procent och begränsningar och hårda krav för användningen av så kallade flexibla mekanismer. Genom att göra detta kan handelssystemet förhoppningsvis börja fungera. Om detta inte sker bör man överväga att helt och hållet ersätta handelssystemet med någonting annat, exempelvis skarpa skatter på utsläpp.

I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att man nu när flyget ska inkluderas i utsläppshandeln inte kan begränsa åtgärderna mot flyget till endast handelssystemet. Parallella åtgärder som skatt på flygbensin och avgifter på kväveoxidutsläpp, NOx, det är ett måste, och det är precis vad vi efterfrågar i detta betänkande. Här vill jag passa på att fråga kommissionen: Ni har tidigare sagt att ni ska presentera åtgärder mot flygets kvävoxidutsläpp, mot NOx, och att det ska komma under det här året. Kan ni berätta vad som är på gång? Har ni ett datum när åtgärderna kommer? Med tanke på att flyget näst intill har fördubblat sina utsläpp de senaste tio åren så är vi många här inne som vill se konkreta åtgärder. Vi kan faktiskt inte vänta längre!

Dessa styrmedel är alltså ett bra exempel på hur vi tar ett politiskt ansvar för klimatförändringarna. Med skatter och avgifter kan vi skynda på att göra de nödvändiga utsläppsminskningarna och förhoppningsvis lösa hela klimatproblemet. Låt oss göra det! Det är vår skyldighet gentemot våra barn och alla andra levande varelser på denna vackra planet.

  Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag tackar Anne Ferreira för hennes betänkande om marknadsrelaterade styrmedel för att skydda miljön. En av pelarna i det förslag som ligger framför oss är principen ”förorenaren betalar”. Det är en viktig förutsättning genom att den möjliggör en rättvis fördelning av bördorna. Det är också ett skäl till att jag anser att alla externa kostnader, således även miljökostnader, ska överföras på dem som konsumerar tillverkade varor och konsumentvaror. Det leder till en realistisk bild och rättvis konkurrens

I november förra året deltog jag i en konferens med titeln ”Bortom BNP”. Där hade man en bred diskussion om hur andra indikatorer än enbart bruttonationalprodukten kan användas för att mäta den sociala välfärden, eftersom sociala och miljömässiga faktorer liksom ekonomiska faktorer spelar en roll i praktiken. Man kan ha det väldigt bra ekonomiskt men om man bor i en tätbefolkad stad med stora luftföroreningar är livskvaliteten ändå inte särskilt hög. Jag uppskattar att Anne Ferreira tagit upp också den punkten i betänkandet.

Sist vill jag uttrycka mitt stöd för två speciella punkter i betänkandet, punkterna 58 och 59, dels om internalisering av miljöfaktorer vid prissättning av vatten, och dels om en rättslig ram för att minska mängden avfall som genereras på medellång sikt.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Hotet mot jordens miljöbalans kräver att vi tar steg som leder till förändringar av våra tillväxtmodeller och till en ny livsstil i våra samhällen.

Ekonomisk verksamhet har ekologiska kostnader som sällan tas upp i den finansiella bokföringen. Trots att principen att förorenaren betalar, som är en av pelarna för EU:s miljöpolitik, har trätt kraft inom hela EU, har tillämpningen av principen i vissa länder lämnat mycket övrigt att önska.

Europeiska unionen inför en serie rättsakter och regler för att förbättra miljöns tillstånd och det är mycket viktigt att införa nya marknadsbaserade styrmedel. Ekonomisk beskattning inom Europeiska unionen kan spela en mycket viktig roll när det gäller att uppnå miljöskyddsmålen inom EU. Det enda system som har införts hittills är systemet för handel med utsläppsrätter för koldioxid. Det är inte tillräckligt.

Andra marknadsbaserade styrmedel bör övervägas. Det är mycket viktigt att miljöskatteintäkterna används till att hindra negativ påverkan på miljön och på människors hälsa. Det är viktigt att eftersträva en gradvis harmonisering av miljöskatter inom hela EU. Miljöbeskattningen är mycket olika i de olika medlemsstaterna. Om lösningen på dessa frågor lämnas i medlemsstaternas händer finns risk för snedvridning av konkurrensen mellan olika företag.

När vi inför nya marknadsmässiga styrmedel måste vi följa några grundläggande riktlinjer: Skatterna måste accepteras av allmänheten, de får inte betraktas som ytterligare en pålaga från unionens sida och de måste införas stegvis.

Vissa medlemsstater har redan sina egna marknadsbaserade styrmedel, exempelvis energisparcertifiering eller certifikatssystem för grön energi. Alla medlemsstater bör ge rejält stöd till energispartekniker som är baserade på förnybara energikällor och som ger låga koldioxidutsläpp.

Slutligen vill jag säga att Europeiska unionen är ledande inom området miljöskydd och att jag anser att EU bör ta sitt ansvar och föregå med gott exempel för omvärlden.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till en utmärkt strategi i frågan om miljöskydd. Jag vill också påminna er om att vi sedan FN-rapporten med titeln ”Vår gemensamma framtid” som utarbetades av Margot Wallström, har insett att det är vårt ansvar att lämna naturmiljön i bästa möjliga tillstånd för kommande generationer, för våra barn och barnbarn.

EU:s engagemang inom området är redan mycket bra, men Europaparlamentet har också ett finger med i spelet. Vi har ett tillfälligt specialutskott om klimatförändringar, vi har bra lagstiftning och vi antar förordningar, direktiv och beslut. Tiden har nu kommit att stärka andra mekanismer, särskilt finansiella stimulansåtgärder, men också att intensifiera informationskampanjer och förebyggande åtgärder.

För att åtgärderna ska bli effektiva krävs en strategi på EU-nivå. Medlemsstaterna måste övervinna sin motvilja och sitt motstånd mot skatteharmonisering, åtminstone när det gäller miljön. Även om miljöskatter används för förnuftiga ändamål är de inte alls populära. Man tycker lika illa om dem som om alla skatter. Därför måste vi göra allt vi kan både på EU-nivå och på nationell nivå för att miljöavgifter och miljöskatter ska bli socialt accepterade.

Vi behöver åtgärder som inspirerar till ett högt miljömedvetande. Vi behöver stimulansåtgärder som säkerställer att god praxis får bred användning och gynnar ett proekologiskt socialt beteende. När allt kommer om kring är det ingen som klagar i parlamentets butik över att få betala fem cent för en plastkasse. Det här har grundläggande betydelse – inte åtgärdens finansiella dimension, utan det ögonblick av eftertanke som åtföljer handlingen då kunden tänker efter om han ska ta emot plastkassen eller avstå och minska mängden sopor på jorden. Det är ett bra sätt att få folk att tänka efter. Folk accepterar avgifter, skatter och andra miljöpålagor om de uppfattar dem som kloka och kan se ett positivt resultat.

  Holger Krahmer (ALDE) . – (DE) Herr talman! Jag välkomnar marknadsbaserade styrmedel som ett medel för att genomföra politiska syften, bland annat miljöpolitik. Men jag vill framhålla att inga politiska styrmedel är effektiva bara för att de fått etiketten ”marknadsbaserade”.

Alla styrmedel som används för att nå politiska syften måste uppfylla vissa kriterier. Är styrmedlet till exempel lämpligt för det angivna målet? Om vi blandar ihop olika mål kommer vi inte att nå något av dem på rätt sätt. Om några av tankarna bakom en miljöåtgärd är att den ska bli ett sätt att tjäna pengar, befinner vi oss redan på osäker mark eftersom åtgärden riskerar att snedvridas, av flera skäl. Kan ett visst styrmedel verkligen hjälpa oss att nå ett mål? Frågan måste analyseras noga och regelbundet. Går ett visst styrmedel att kombinera med existerande styrmedel? Hur effektivt är det – vilket är förhållandet mellan kostnad och nytta?

När jag läser betänkandet tvivlar jag i några fall på om de kriterier som jag hänvisar till är uppfyllda. System för utsläppshandel fungerar bra i teorin men i verkligheten är det lite annorlunda. EU:s system för handel med utsläppsrätter befinner sig i ett kaotiskt tillstånd. Det har kostat en förmögenhet och systemets verkliga syfte har inte uppnåtts. För all del, kanske ni säger, vi befinner oss i försöksfasen och har inte riktigt fått till det ännu och vi har säkert råd med ännu flera sådana dyra experiment.

Principen med beskattning av energianvändning illustrerar också min synpunkt. Beskattning borde inte finnas med i en grönbok om marknadsbaserade styrmedel. Det enkla faktum att ett styrmedel påverkar delar av marknaden gör det inte marknadsbaserat. Jag har inga principiella invändningar mot att använda skatteåtgärder för att nå miljömål, men jag stöder deras införande bara under förutsättning att de uppfyller de kriterier som jag har nämnt.

Min inställning är vi ska fastställa de mål som vi vill nå, och att valet av metoder för att nå dessa mål bör överlämnas till dem som verkar på marknaden.

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiska mål, som beskrivs av föredraganden, inskränker sig i stort sett till skatter och avgifter. Som föredraganden så riktigt påpekar i punkt 28 kan det hända att de inte uppfyller de uppställda målen utan bara blir ett sätt att öka skatteintäkterna.

De frågor som närmare diskuterats här syftar bara på framtiden. Frågan är: enligt principen om att förorenaren betalar, vem ska sanera den mark, det vatten och den luft som förorenats genom tidigare industriavfall eller genom föråldrade pesticider, asbest, fosforpentaklorid och andra föreningar?

Jag anser att de gröna obligationer som det hänvisas till i punkt 67 skulle vara mycket bra för detta ändamål. Företag som är engagerade i denna process skulle kunna tilldelas uppgifter som i annat fall inte skulle hanteras och utföra dem med hjälp av finansmarknaderna. Om vi inför sådana obligationer, som kanske kan kallas gröna obligationer, kan det bli möjligt att lösa många problem som är förenade med införandet av marknadsbaserade styrmedel inom miljöskyddsområdet. Det är en förträfflig idé och jag gratulerar Anne Ferreira.

  Caroline Lucas (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar Anne Ferreiras förträffliga arbete och samarbete. Tack vare detta har vi framför oss ett betänkande som ger en omfattande och uppriktig bedömning av de marknadsbaserade styrmedlens möjligheter och begränsningar.

Marknadsbaserade styrmedel har helt klart en uppgift. Om den ekonomiska logiken bringas i linje med den miljömässiga och sociala verkligheten genom tillämpning av principen ”förorenaren betalar” borde det bli ett effektivt sätt att styra produktions- och konsumtionsmönstren mot hållbarhet. Om godstransporternas verkliga miljömässiga och sociala kostnader vore integrerade i de priser som betalas inom leverantörskedjorna, skulle vi till exempel kanske få ett slut på det vansinne som gör att mer eller mindre identiska produkter fraktas fram och tillbaka mellan avlägsna platser.

Om sådana principer tillämpas på individnivå via ett system med personliga utsläppsrätter för koldioxid skulle det bli ett mycket effektivt sätt att påverka konsumenternas beteende. Men som Anne Ferreira så riktigt klargör i sitt betänkande får marknadsbaserade styrmedel inte betraktas som en ersättning för andra former av miljöstandarder och miljölagstiftning. Deras användbarhet är också helt beroende av deras utformning.

Systemet med handel med utsläppsrätter är ett typexempel. Jag vill uppmärksamma mina kollegor på att om vi lyssnar på en stor del av det som industrin gör gällande kommer vi att få ett system som inte är något annat än ett evigt fraktande fram och tillbaka för fraktandets egen skull, precis som vi har sett med de första två faserna, och vi kommer att helt förlora miljömålen ur sikte. För att bli effektivt måste systemet få en bestämd övre gräns som härrör från målet med en 30-procentig minskning av utsläppen, restriktioner för införande av externa anslag och full utauktionering av utsläppsrätter redan från början.

Slutligen vill jag nämna en annan välkommen tråd som löper genom betänkandet – erkännandet av att traditionell ekonomisk tillväxt, mätt med BNP, inte längre är ett lämpligt eller noggrant mått på verklig välfärd. En konferens om det här ämnet hölls i parlamentet tidigare i år och jag ser fram emot kommissionens rapport under hösten.

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Miljöfrågorna har med all rätt blivit en av vår tids största politiska frågor och de har också, med all rätt, blivit ett av de viktigaste fälten för EU-samarbetet.

För det första kan gränsöverskridande miljöförstöring i Europa inte hanteras på nationalstatsnivå och detta ger EU en självklar roll på sådana områden. För det andra är EU världens största ekonomi, med en enorm produktion och utrikeshandel, och medlemsländerna är eniga om att ta ansvar för miljökonsekvenserna av detta faktum. Denna kombination av storlek och enighet om grundläggande miljömål ger EU möjlighet att utöva ett globalt inflytande som kan bli av stor betydelse.

Men betänkandet inger inte förtroende. Här görs ingen distinktion mellan förbrukning av ändliga resurser och klimatpåverkan. Föredraganden använder också helt skamlöst klimatfrågan som argument för överstatlighet, för byråkrati och för protektionism. Här krävs hela vägen gemensam beskattning, omprövning av begreppet fri konkurrens och tullhöjningar. Här finns ingen insikt om att länderna i konkurrens med varandra måste söka lösningarna. Och som kronan på verket kommer det vanliga beskäftiga påståendet att vi måste inrätta en ny livsstil i våra västerländska samhällen.

Erbarmligt! Vår uppgift är att se till att konsumtionens miljökostnader reflekteras i de priser konsumenterna betalar. Fria medborgare väljer själva sin livsstil.

  Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Igår i parlamentet fick jag en fråga av en 16 år gammal gymnasieelev som undrade: ”Är man inom EU beredd att göra stora uppoffringar för att rädda planeten?” Den unga skoleleven var mycket bekymrad över klimatförändringarna och frågade hur långt vi kan tänka oss att gå. Det var ett uttryck för den oro som upplevs av idealistiska unga människor som har stora förväntningar på oss.

Nåväl, vi har vissa genomförda marknadsbaserade styrmedel: gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser och ”Eurovinjettdirektivet” inom transportsektorn. Dessa styrmedel har vissa fördelar eftersom de fastställer ett värde för miljökostnader och hjälper oss att nå miljömålen till en lägre kostnad och de uppmuntrar företagen att göra mer långsiktiga åtaganden, vilket i slutändan stöder sysselsättningen. Styrmedlen kan hjälpa oss att minska de negativa effekter som miljöskatter kan ha på konkurrenskraften i vissa sektorer.

Åtgärderna för att främja en hållbar utveckling och kampen mot klimatförändringar bör inte bara verka avskräckande genom skatter och avgifter utan också verka som incitament genom att underlätta en snabbare övergång till positivt och miljövänligt beteende. Alla måste göra sitt, och det är därför miljökostnaderna måste internaliseras.

Det måste också betonas att miljöskatter inte får betraktas som ett sätt att öka skatteintäkterna, utan som ett sätt att hindra skadliga miljöföroreningar till en rimlig kostnad.

I framtida debatter om ”energi- och klimatpaketet” i Europaparlamentet måste vi allvarligt överväga att införa ett instrument för gränsskattejustering, som i synnerhet ska hjälpa oss att undvika eventuella koldioxidläckor. Vi måste fullfölja vårt åtagande att minska koldioxidutsläppen och samtidigt bevara den ekonomiska konkurrenskraften. I det sammanhanget vill jag betona ”koldioxidskattens” betydelse. Det är ofta ett förbjudet ämne, men jag anser ändå att det är värdefullt och att det borde övervägas.

  Marusya Ivanova Lyubcheva (PSE). – (BG) Vi borde komma med en kombination av lösningar, en generell modell och principer. Betänkandet klargör detta på ett förträffligt sätt. Att skydda miljön är billigare än att återställa den, men om vi inte lyckas hitta rättvisa marknadsverktyg betyder det att vi ger dolda stödåtgärder till förorenande verksamhet. Den gröna verktygslådan måste vara flexibel om vi ska kunna lita på den och vara säkra på att vi inte försummar andra indikatorer och ökar medborgarnas bördor. Vi måste kombinera handelsinstrument med stöd för investeringar i ny teknik, tillsammans med utjämnande instrument för att utjämna obalanser.

Enskilda länder har betydelse. Bulgarien till exempel kommer att få problem i framtiden. Nedläggningen av vissa delar av kärnkraftverket i Kozloduy ledde till en ökning av energiproduktionen vid värmekraftverken och till att elpriserna gick upp. Det ökar utsläppen, men de låga utsläppsrätterna för växthusgaser fungerar som straffavgifter och det är konsumenterna som får betala prishöjningen. Om utsläppsrätterna för koldioxid inte omfördelas, och utan tillräcklig kompensation för att uppväga de kraftverk som tas ur drift, kommer tillämpningen av övriga marknadsbaserade styrmedel att orsaka ännu fler problem. Miljöekonomin har sociala dimensioner och vi får inte vänta till 2010 eller 2013 innan vi agerar.

  Magor Imre Csibi (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill betona att om vi ska ta itu med klimatförändringarna krävs det mer omfattande åtgärder än de som är inriktade på transport och energi.

Att undvika skogsskövling bör också vara centralt i EU:s strategi för att minska klimatförändringarna som ett mycket kostnadseffektivt sätt att ganska snabbt minska växthusgasutsläppen. Skogsskövlingen kan minskas bara genom en blandning av lagstiftningsstrategier och marknadsbaserade styrmedel.

Civilsamhället har upprepade gånger visat på hur EU bidrar till den globala skogsskövlingen genom att tillåta olagligt avverkat timmer att fritt komma in på marknaden. Det är väsentligt att EU inför en lagstiftning för att säkerställa att bara trävaror och träprodukter från lagliga källor marknadsförs inom EU. En sådan lagstiftningsstrategi bör kompletteras med en uppsättning marknadsbaserade styrmedel som är specifikt utformade för skogsbruket, till exempel avgifter för förtida avverkning av skog eller incitament till ett hållbart skogsbruk. För att marknadsbaserade styrmedel ska användas i högre utsträckning inom skogsbruket, måste vi klargöra vilka styrmedel som fungerar bäst, i vilken omfattning de kan användas och hur de kan korreleras med tillsynsrätten.

Jag uppmanar kommissionen att lägga fram en analys av de lämpligaste marknadsbaserade styrmedlen för skogsbrukssektorn och skissera upp ett lämpligt sammanhang för hur dessa styrmedel ska användas och kombineras med andra politiska verktyg.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! I den här debatten vill jag rikta uppmärksamheten på två frågor.

Först av allt är den börda som är förenad med att motverka klimatförändringarna mycket orättvist fördelad inom EU. Gränserna för koldioxidutsläpp har fördelats till de enskilda medlemsstaterna utan hänsyn till deras eftersläpande utveckling. Detta har lett till starkt ökade elkostnader, bland annat i Polen, vilket i sin tur lett till märkbart ökade produktionskostnader och levnadskostnader.

För det andra kommer genomförandet av klimatpaketet att kosta ca 50 miljarder euro per år, enligt kommissionens egen beräkning. I en situation där majoriteten av världens snabbast växande nationer, exempelvis Kina, Indien och Brasilien, och ekonomiska stormakter som USA, inte är särskilt bekymrade över klimatförändringarna, kan det mycket väl hända att den europeiska ekonomin inte längre kan konkurrera på världsmarknaden, vilket innebär att det kan bli nödvändigt att införa styrmedel för att skydda Europas produktion, eftersom den måste bära sådana höga merkostnader.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Vi borde framhålla att EU kommer att klara målsättningen att minska förorenande utsläpp endast genom samarbete med närsamhällen och fasta föresatser från deras sida.

De bör känna till de marknadsbaserade styrmedel som används för ändamål som har att göra med miljöpolitik och annan relaterad politik.

Handeln med utsläppsrätter, direktivet om drivmedelskvalitet, Euro-standarder för komponenter och material i fordon, direktivet om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon, Euro 6-standarden för komponenter och material i fordon, är bara några av kommissionens initiativ.

I oktober kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om att se över Eurovinjettdirektivet baserat på internalisering av externa kostnader, bland annat miljörelaterade kostnader.

Som föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism beträffande förslaget till direktivet om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon, anser jag det viktigt att beräkna kostnaden för ett fordon på dess hela livstid och därvid beakta inte bara det initiala inköpspriset utan också priset för det bränsle som används, koldioxidutsläppen och så vidare.

Jag hoppas att många lokala myndigheter ska delta i dessa samråd.

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag gratulerar Anne Ferreira till ett mycket balanserat betänkande. Vår miljö lider av skador som vållats av jordens stadigt växande befolkning och människans okontrollerade aptit på materiell konsumtion. Klimatet förändras, den biologiska mångfalden krymper och naturresurserna minskar. Föredraganden, som till fullo förstått sin uppgift, stöder med rätta åsikten att de huvudsakliga marknadsbaserade styrmedel som krävs för att råda bot på situationen är ekonomiska incitament och skatter.

Jag stöder således helt och hållet idén om ett miljöskattesystem inom EU, som oundvikligen måste vara enhetligt i medlemsstaterna. Jag är också säker på att ett reviderat, effektivt system för handel med utsläppsrätter för koldioxid kommer att bidra avsevärt till att förbättra situationen.

Vi får givetvis inte glömma bort att om vi ska få medborgarna att anta miljövänliga livsstilar räcker det inte med bara marknadsbaserade styrmedel; att skapa miljömedvetenhet innebär också lämplig skolning och inlärning från tidig ålder och genom hela livet.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Herr talman! Miljöskydd omfattar många områden och dess effektivitet beror på om vi lyckas synkronisera och använda de verktyg som står till buds, bland annat ekonomiska styrmedel, på ett omdömesgillt sätt .

De styrmedel som är förknippade med grönboken omfattar en rad åtgärder utan att anvisa systematiska lösningar. Ett exempel på detta är stöd för besparing av bränsle som används för kommunala transporter och andra legitima ändamål. Den plötsliga prisökningen på miljövänlig el får dock vissa varningsklockor att ringa, liksom det faktum att denna el till största delen alstras med hjälp av kolväten. De föreslagna avgifterna på koldioxidutsläpp bestraffar följdverkningarna men tar inte itu med orsaken. Att främja rena energikällor, exempelvis vatten, vind, solenergi och atomenergi, tillsammans med prisstabilitet, skulle betyda mycket för samhället, ekonomin och miljöskyddet och borde vara ett område där vi vidtar systematiska åtgärder. Anne Ferreira tar upp denna fråga i sitt betänkande.

  Nina Škottová (PPE-DE). – (CS) Som vi har hört i många tidigare anföranden är koldioxid en viktig och kanske avgörande faktor för så kallad ekologisk prissättning, och anges som orsaken till klimatförändringarna. Jag vill fästa er uppmärksamhet på att enligt den vetenskapliga forskningen ökar koldioxiden i atmosfären inte innan jorden värmts upp utan efter att jorden värmts upp. Denna uppvärmningsprocess samverkar med solens aktivitet och uppvärmningen är därför en effekt snarare än en orsak. Följaktligen är de huvudsakliga källorna till koldioxidutsläpp på grund av uppvärmning haven. Jag är givetvis inte emot att vi minskar de koldioxidutsläpp som orsakas av mänsklig verksamhet, men jag anser att vi ska måste på oss ansvaret för föroreningar som har hälsorelaterade och andra konsekvenser, i stället för att ta på oss ansvar för klimatförändringarna. Man ska kalla saker vid deras rätta namn.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Det här är ett bra betänkande. Jag vill inte upprepa de punkter som redan tagits upp, men jag vill uppmärksamma några särskilda frågor.

För det första är människor inte den viktigaste delen av ”miljön”. Människorna äger inte vattnet, marken eller jorden. Vi får bruka dem, men vi är ingenting annat än hyresgäster. Det måste vi hålla i minnet. Frågor som påverkar miljön känner inga gränser – luften, vattnet och marken lyder inte under några gränser – därför måste våra åtgärder också gå över gränserna. Det gäller på EU-nivå men det gäller också över hela världen. I annat fall kommer våra åtgärder inte att nå sina mål.

Jag vill framhålla en sak till. Bortsett från skattefrågor och ekonomiska påtryckningar är det av stor vikt att höja människors miljömedvetande och att börja med barnen. Annars kommer vi inte att få energisparande tekniska apparater, hus, bilar eller fordon. Fru kommissionsledamot, jag vill tacka för alla framsteg hittills och ber er gå vidare på den inslagna vägen.

  Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill tacka Anne Ferreira för det betänkande som hon har presenterat. I betänkandet tar Anne Ferreira upp frågor som kommer att bli allt viktigare i framtiden, vilket också denna debatt har visat.

I dagens debatt har vi diskuterat att vi måste ha en ekologisk inställning. Jag är övertygad om att det finns en hel del miljömedvetande inom gemenskapen och i de enskilda medlemsstaterna. Människor vill leva ekologiskt, de vill ha en ekologisk livsstil och de är mycket miljömedvetna.

Men låt oss komma ihåg att många EU-länder, som Bulgarien och Polen, har levt under ett annat system under många decennier. Våra ekonomier har varit baserade på andra metoder för att alstra energi. Föreskrifterna för systemet med miljöbeskattning skulle därför kunna minska dessa ekonomiers konkurrenskraft och leda till ett minskat miljömedvetande.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Med vårt klara fokus på att bara gynna ekonomier med låga koldioxidutsläpp för att uppnå de globala målen med minskade koldioxidutsläpp när vi står inför vår mycket svåra utmaning med klimatförändringar, kan ett brett spektrum av marknadsbaserade instrument – däribland beskattning – ha stor betydelse, eftersom de är baserade på den brett accepterade principen att förorenaren betalar.

Den alltför stora tyngdpunkten på beskattning – och de täta uppmaningarna i hela betänkandet till kommissionen att lägga fram lagstiftning om beskattning, exempelvis i punkt 26, där parlamentet ”uppmanar […] kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en minimiskatt i gemenskapen på koldioxid före utgången av 2008” – gör dock betänkandet som helhet oacceptabelt för mig, trots det utmärkta arbetet och de många rekommendationer som jag kan stödja. Jag är av den bestämda åsikten att sådan beskattning är varje medlemsstats ensak.

  Androula Vassiliou, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka parlamentsledamöterna för alla yttranden och synpunkter som framförts under debatten. Jag vill försöka kommentera några av dessa yttranden.

Anne Ferreira har kommenterat bristen på information om svaren på vår debatt. Vi tagit emot 170 svar som just nu analyseras. Vi hoppas på en sammanfattning av dessa svar i slutet av sommaren och kommer givetvis då att se till att ni får denna sammanfattning.

Anders Wijkman tog upp punkten om oförenligheten mellan systemet för handel med utsläppsrätter och koldioxidskatten. Jag skulle vilja säga att ett av syftena med översynen av direktivet om energibeskattning är just att ta upp och bearbeta eventuella oförenlighet.

Två medlemmar har tagit upp frågan om eventuella gränsskattejusteringar för att förhindra koldioxidläckage om de internationella förhandlingarna skulle misslyckas. Jag vill framhålla att kommissionens viktigaste och mest prioriterade mål är att uppnå ett framgångsrikt internationellt post-Kyoto-avtal för att bekämpa klimatförändringarna.

Beträffande frågan om skatt på flygfotogen har detta redan diskuterats med medlemsstaterna. Det visade sig vara ett mycket känsligt ämne och vi gjorde inga framsteg. Två medlemsstater tillämpar en skatt av den här typen, men jag vill betona att ämnet också väcker frågor om den internationella rätten. Kommissionen har inte för avsikt att lägga fram förslag om en sådan skatt.

När det gäller användning av reducerade momssatser för att uppnå miljömål håller kommissionen just nu på att studera frågan.

Slutligen vill jag säga att många av de yttranden som fällts av parlamentsledamöterna faller under helt andra kommissionsledamöters arbetsområde. Jag har noterat alla era yttranden och ska vidarebefordra dem till de berörda kommissionsledamöterna. De kommer att analyseras och övervägas under uppföljningen av grönboken.

  Anne Ferreira, föredragande. − (FR) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack för era mycket grundliga och intressanta bidrag. Det är uppenbart att debatten om beskattning inte är avslutad och i detta läge i diskussionen vill jag ta upp tre punkter.

För det första, energiskatternas andel. De representerar i genomsnitt 76 procent av miljöbeskattningen jämfört med 21 procent för transporter.

För det andra, hushållen. De måste betala den utan jämförelse största andelen miljöskatter, samtidigt som andra ekonomisektorer är de största förbrukarna av energi, vatten och transporter.

För det tredje har den andel av medlemsstaternas bruttonationalprodukt som utgörs av miljöskatter minskat under de senaste fem åren. Det ger oss någonting annat att tänka på under de kommande överläggningarna.

Jag beklagar verkligen det som PPE-DE-gruppen begär angående punkt 26, där vi föreslog en minimiskatt inom EU på koldioxid. Det verkar som om vi måste fortsätta längs den vägen om vi vill förhindra dumpning inom Europeiska unionen. Idén är inte att ta över skattebefogenheter från medlemsstaterna, det är harmonisering av en lägsta skattenivå. Det är nödvändigt och har understrukits.

Förutom det faktum att medlemsstaterna efterfrågar ytterligare framsteg i riktning mot skattesamordning vill jag fästa er uppmärksamhet på en annan punkt i betänkandet. Sänkta arbetsgivaravgifter kan inte bara kopplas till minskade miljöskatter, som kommissionen föreslår. Som jag ser det bör detta ingå i en mer generell reform, med principer om solidaritet och social rättvisa. Jag är väl medveten om att det ännu inte ligger inom medlemsstaternas behörighetsområde, men låt oss fundera över det och ge medlemsstaterna lite information.

Den sista viktiga punkten är aspekten med hushållen. De åtgärder som vi vidtar här får inte ha negativ inverkan på hushåll som redan har låga inkomster eller innebära att de andra hushållen får en osäkrare situation.

Det är vad jag sammanfattningsvis ville framföra. Tack, fru kommissionsledamot! Vi kommer att stödja er i arbetet med en kommande lagstiftning om de här frågorna.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum idag klockan 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  András Gyürk (PPE-DE), skriftlig. – (HU) För att nå sina miljömål ger medlemsstaterna numera nästan uteslutande företräde åt direkt reglering, även om många andra regleringsinstrument finns tillgängliga. Vi menar att man bör fokusera mer på marknadsbaserade stimulansåtgärder för att skydda miljön. Vi anser att begreppen marknad, konkurrens och miljöskydd inte utesluter varandra.

Marknadsincitament kan innebära att syftet med miljökvalitet nås på ett billigare och mer effektivt sätt och att man samtidigt kan nå andra sociala mål. Tyvärr har EU inte gjort så mycket för att främja marknadsincitament, även om systemet för handel med utsläppsrätter kan ses som ett undantag. Därför är det en tröst att grönboken innehåller en översikt om dolda tillfällen för de aktuella incitamenten. Vi anser dock att översikten borde ha gått mycket längre.

En vidare användning av marknadsbaserad reglering bör gå hand i hand med en minskning av ineffektiv direkt reglering. Eftersom ekonomiska incitament är inkomstgenererande måste vi noggrant analysera hur dessa styrmedel, som i första hand införs för arbete, kan generera skatter. Detta ämne förtjänar en intensiv debatt. Vi är också övertygade om att EU:s ambitiösa miljöpolitiska mål inte kan fullföljas om vi inte går längre när det gäller marknadsincitament.