Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0156/2008).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

Första delen

  Talmannen. − Fråga nr 29 från Linda McAvan (H-0306/08)

Angående: Metoder för handel med biobränsle

Vilka åtgärder avser kommissionen vidta för att stoppa de metoder som rapporterats för handel med biobränsle, där jordbruksbidrag från USA utnyttjas?

Metoden innebär att biodiesel fraktas från Europa till USA där en liten mängd bränsle läggs till. Då har handlare rätt att kräva 11 pence per liter i bidrag från USA. Sedan fraktas den tillbaka och säljs för priser som är lägre än de inrikes priserna. Man beräknar att ungefär 10 procent av exporten av biobränsle från USA till Europa säljs på detta oseriösa sätt. Det är inte olagligt men det äventyrar den europeiska biobränsleindustrin. Det innebär även onödig frakt över Atlanten vilket leder till ökade utsläpp av växthusgaser.

Kommer de hållbarhetskriterier som kommissionen föreslagit att lösa detta problem och göra det olagligt att sälja biobränslen som hanterats enligt denna metod på den europeiska marknaden?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Kommissionen vet inte hur omfattande den praxis som beskrivs i frågan är men kommissionen delar oron över hur amerikanska bidrag påverkar EU:s industri.

Bidraget verkar omfatta all biodiesel som exporteras från och säljs i Förenta staterna, oavsett varifrån den kommer.

Enligt branschuppgifter ökade den amerikanska exporten till EU från 100 000 ton 2006 till 1 miljon ton 2007, vilket motsvarar ungefär 15 procent av den europeiska marknaden.

Min kollega, kommissionsledamoten Peter Mandelson, har vid flera tillfällen tagit upp denna fråga med sin amerikanska motpart, handelsföreträdaren Susan Schwab. Han har förespråkat en ändring av den amerikanska lagstiftningen, exempelvis en begränsning av bidraget till varor som säljs i Förenta staterna, som en möjlig lösning på problemet. Hittills har vi inte sett några reaktioner från den amerikanska sidan och bidraget tillämpas fortfarande.

Kommissionen är beredd att överväga en antibidragsutredning om det mottar ett väldokumenterat klagomål från den europeiska industrin som innehåller tillräckligt med bevis för utjämningsbara subventioner och skador.

Den ärade ledamoten frågar om de hållbarhetskriterier som kommissionen föreslog i det förslag till direktiv om främjande av förnybara energikällor som kommissionen antog i januari i år kommer att lösa det problem som den handelspraxis som det hänvisas till i frågan ger upphov till.

Det hållbarhetsprogram som fastställs i direktivet om förnybar energi handlar om att garantera hållbara biobränslen. Det är utformat för att främja användningen av hållbart framställda biobränslen och samtidigt motverka användningen av dåliga bränslen. Ni kommer säkert ihåg 35-procentsdiskussionen. Den handelspraxis som den ärade ledamoten hänvisar till i sin fråga kan därför inte hanteras inom ramen för hållbarhetsprogrammet.

  Linda McAvan (PSE). - (EN) Fru kommissionsledamot! Det gläder mig att ni arbetar med frågan. Jag anser att det är en skandal och ett hån mot allt arbete som vi lägger ned för att få bukt med klimatförändringarna. Jag har en fråga om hållbarhetskriterierna. Om vi har ett kriterium om att minska utsläppen av växthusgaser, bryter då inte dessa former av biobränslen mot detta kriterium eftersom de har forslats fram och tillbaka över Atlanten, vilket medför extra utsläpp av växthusgaser i form av fartygsutsläpp, som i nuläget står för 5 procent av världens koldioxidutsläpp?

Om vi måste vänta på ett klagomål från industrin, och på att det väcks en talan om olagliga bidrag, hur lång tid kommer det att ta? Jag är rädd att när vi väl har fått gjort något har den europeiska industrin gått i konkurs.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Den metod för att beräkna utsläpp av växthusgaser från biobränslen jämfört med utsläpp från fossila bränslen som ingår i direktivet om förnybar energi följer vad vi kallar en livscykelmodell. Denna modell tar även hänsyn till hur mycket utsläpp som produceras under transport av biobränslen både inom och utanför EU. Låt mig än en gång få påminna om att minskningen av transportsektorns andel av utsläppen av växthusgaser är en av de vägledande principerna i vår biobränslepolitik.

  Talmannen. − Fråga nr 30 från Johan Van Hecke (H-0332/08)

Angående: Det europeiska programmet för livsmedelsbistånd till de sämst ställda

År 2005 antog Europaparlamentet en förklaring, där det kräver att det europeiska programmet för livsmedelsbistånd till de sämst ställda ska permanenteras. I förklaringen pläderar parlamentet inte enbart för ett bestående livsmedelsbiståndsprogram och en årlig budget, utan kräver också att programmet ska utvidgas. För att garantera att balanserade livsmedelsransoner delas ut krävde Europaparlamentet att programmet skulle utvidgas till nya sektorer såsom svin, fjäderfä och ägg.

Mariann Fischer Boel, kommissionär med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling, fick i uppdrag att följa upp förklaringen. Tre år efter förklaringen kan man konstatera att det inte ens är tal om en ny förordning, och att endast ytterst små åtgärder vidtagits. Och det är absolut inte klart vilka budgetmedel som står till förfogande.

Livsmedelsbistånd är en viktig fråga inom EU, där 16 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Kan kommissionären garantera ett livsmedelsbiståndsprogram på europeisk nivå? Bör hon i så fall inleda en dialog med de europeiska frivilligorganisationer som är aktiva på detta område?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) I 20 års tid har det europeiska programmet för livsmedelsbistånd på ett avgörande sätt bidragit till att förse undernärda personer i gemenskapen med mat.

Den 4 april 2006 antog Europaparlamentet en förklaring där man uttryckte sitt stöd för det europeiska programmet för livsmedelsbistånd till de sämst ställda i gemenskapen. I denna förklaring uppmanas kommissionen och rådet att tillhandahålla fleråriga budgetanslag och införa en rad flexibilitetsåtgärder i förvaltningen av programmet. Att trygga en balanserad kost för de behövande personerna betonas också starkt.

Detta program startade faktiskt som en nödåtgärd redan 1987 då det fanns ett överskott av jordbruksprodukter. Under de första åren förlitade sig programmet för livsmedelsbistånd till största delen på produkter från interventionslagren. Eftersom dessa lager till följd av de successiva reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken har minskat de senaste åren införde kommissionen en rad ändringar för att trygga programmets fortlevnad. I dessa ändringar ingår möjligheten att inhandla sådana produkter på marknaden som inte finns i våra interventionslager, utbyte av produkter inom samma ”familj” och möjligheten att blanda eller införliva interventionsprodukter och produkter som har köpts på marknaden.

Budgeten har dessutom anpassats, framför allt för att ta hänsyn till EU:s senaste utvidgning. Budgeten har ökat från 213 miljoner euro 2004 till 305 miljoner i år, 2008. Kommissionen har därför gjort allt den kan för att fortsätta driva ett program som är baserat på interventionslager trots att dessa håller på att försvinna. Vi kan faktiskt säga att vi har drivit programmet så långt det är möjligt.

Nu måste vi ompröva framtiden för detta program utan att förlora själva syftet med programmet. Med detta som mål håller kommissionens tjänsteavdelningar redan på att utarbeta en konsekvensbeskrivning där man undersöker vilka framtida alternativ som finns. Internetkonsultationen har varit mycket populär och fått mer än 12 000 svar, vilket visar hur intresserade EU-medborgarna är av detta initiativ.

Frivilligorganisationer har faktiskt spelat en avgörande roll vid genomförandet av programmet och de kommer även i framtiden att vara centrala aktörer. I ett seminarium som vi anordnade i april uttryckte de sin önskan om att generaldirektoratet för jordbruk ska fortsätta att förvalta programmet om livsmedelsbistånd och de betonade också behovet av att införa någon form av fleråriga anslag och tillhandahålla ett större utbud olika produkter. Vi behandlar just nu frivilligorganisationernas önskemål och kommer att hålla nära kontakt med dem.

När konsekvensbeskrivningen har avslutats har jag för avsikt att i september förelägga Europaparlamentet ett förslag som gör det möjligt att fortsätta detta program på en solid grund i framtiden. Tack så mycket för ert intresse och för att ni uppmärksammar detta viktiga program.

  Johan Van Hecke (ALDE). – (NL) Fru talman! Låt mig först och främst tacka kommissionsledamoten för hennes mycket tydliga och fullständiga svar, som även erbjuder möjligheter att låta programmet för livsmedelsbistånd leva vidare, baserat på den utvärdering som snart ska komma.

Jag skulle bara vilja veta om denna utvärdering även tar hänsyn till att många människor uppenbarligen fortfarande är beroende av detta program för livsmedelsbistånd och att nästan 16 procent av Europa befolkning lever under fattigdomsgränsen. Jag skulle dessutom vilja veta om utvärderingen även tar hänsyn till den pågående livsmedelskriden och de kraftigt stigande livsmedelspriserna.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Vi tar hänsyn till alla uppgifter som vi får in från vårt mycket breda sätt att se på denna process. Enligt tillgänglig statistik använder sig för närvarande 13 miljoner människor i EU av det särskilda programmet för de sämst ställda. Så vitt vi kan bedöma sjunker inte efterfrågan för tillfället.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) I många fall drabbas barn hårdast av fattigdom. Brist på mat hindrar inte bara deras fysiska utveckling utan även deras förmåga att koncentrera sig och klara skolan. Detta kan även påverka hur ett barn lyckas lägre fram i livet. Inom ramen för det planerade programmet för livsmedelbistånd, vilka åtgärder har vidtagits på detta problemområde för att exempelvis få det att fungera i skolor?

  Jörg Leichtfried (PSE). – (DE) Jag är säker på att det kommer att bli ett bra förslag, framför allt eftersom ni även tog upp behovet av en balanserad kost. Det är viktigt att behandla detta som en central fråga. I detta sammanhang skulle kommissionen också kunna lägga till en annan central punkt, nämligen att man bör koncentrera sig på färska ekologiska produkter. Alla har rätt att äta produkter som visserligen kan vara lite dyrare men samtidigt är mycket hälsosammare. Hur mycket hänsyn kommer att tas till detta?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Låt mig först säga att vi just nu håller på att utvärdera alla idéer och all information som vi har samlat in.

Vi försöker bedöma om vi bör styra våra pengar åt något särskilt håll. Vi har inte slutfört våra interna diskussioner än. Men jag kan ändå säga detta om barn. Det är oerhört viktigt att vi först och främst ser till att våra ungdomar får i sig tillräckligt med näring. Därför kommer vi i år även att lansera en idé (och jag hoppas att vi kommer att få fullt stöd för detta) om att tillsammans med medlemsstaterna finansiera ett fruktprogram i skolorna. I detta program kommer barn i en viss ålder att erbjudas möjligheten att få en bit frukt i skolan. Jag tror rent allmänt att det är en bra idé att ge ungdomar en god vana som förhoppningsvis följer dem livet ut.

När det gäller att särskilt prioritera ekologiska produkter tror jag att det är ett val mellan pest och kolera. Om vi väljer ekologiska livsmedel får vi mindre mat att fördela och den avvägningen kommer att vara svår att göra.

  Talmannen. − Fråga nr 31 från Alain Hutchinson (H-0338/08)

Angående: Spekulationer och livsmedelskris

Den ekonomiska spekulationen har en framträdande plats bland de olika orsakerna till prisökningarna och livsmedelskrisen i världen. Framför allt råvarumarknaden drar i allt större utsträckning till sig investeringsfonderna.

Kan kommissionen acceptera att ris eller vete blir säkra placeringar till fördel för några få, samtidigt som miljoner människor svälter ihjäl?

Tänker kommissionen vidta några konkreta åtgärder för att få stopp på all ekonomisk spekulation som direkt utgör ett hot mot livsmedelsförsörjningen för miljoner människor?

Tänker kommissionen främja införandet på internationell nivå av en mekanism för att hindra vissa länder från att begränsa sin livsmedelsexport trots att de förfogar över avsevärda lager och, i ett bredare perspektiv, att fullfölja all politik som direkt hindrar de svagaste befolkningsgrupperna från att utöva sin rätt till att få mat?

Andra delen

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Kommissionen är faktiskt väldigt bekymrad över följderna av de nuvarande höga priserna, både inom EU och i en mer global kontext. U-länder och de mest utsatta befolkningsgrupperna har drabbats oproportionerligt hårt och riskerar hungersnöd, undernäring och social oro.

I det meddelande som kommissionen har lagt fram här i dag försöker vi analysera de grundläggande orsakerna till de höga priserna. Kommissionen har lagt fram en rad initiativ för att bekämpa de kortsiktiga effekterna av de stigande livsmedelspriserna, öka tillgången på jordbruksprodukter, trygga livsmedelsförsörjningen på lång sikt och bidra till de globala ansträngningarna för att hantera prisstegringens effekter för fattiga befolkningsgrupper.

Många olika faktorer ligger tillsammans bakom att den globala tillgången på livsmedel minskar. Det har varit ogynnsamma väderförhållanden i de viktigaste spannmålsproducerande och spannmålsexporterande länderna, framför allt i Ryssland och Ukraina, som tidigare kallades Sovjetunionens kornbod. Australien har haft ogynnsamma väderförhållanden tre år i rad. Energikostnaderna har ökat. Avkastningen har ökat långsammare än ökningen av den globala konsumtionen. Dessa direkta effekter på tillgång och efterfrågan bidrar starkt till priset på jordbruksråvaror och den senaste tidens stigande priser.

Mot bakgrund av de stigande livsmedelspriserna, och efter krisen på de finansiella marknaderna, har spekulanterna blivit mer aktiva på de råvarurelaterade finansiella marknaderna för att reducera sin exponering mot prisförändringar eller för att diversifiera sin investeringsportföljer. Detta leder till ökade prissvängningar och högre volatilitet på termins- och spotmarknaden för råvaror, vilket har förvärrat de underliggande prissvängningarna. Det ännu oklart hur detta kommer att påverka prisbildningen på lång sikt. I dagens meddelande åtar sig kommissionen att noga övervaka spekulanters verksamhet på de råvarurelaterade finansiella marknaderna och deras effekter för prisrörelser.

I meddelandet konstateras att exporterande länder har reagerat på de stigande priserna genom att begränsa sin export. Indien har infört exportförbud, Vietnam och Thailand risexportbegränsningar, Indonesien exportavgifter på palmolja och Kazakstan ett förbud mot export av vete. Sådana avgifter och exportförbud är avsedda att skydda de inhemska marknaderna för kortsiktiga nedgångar i tillgången och prischocker. De gör emellertid de internationella jordbruksmarknaderna ännu mer slutna, vilket framför allt missgynnar livsmedelsimporterande u-länder. På medellång sikt skickar detta helt klart felaktiga signaler till marknaden. Det minskar jordbrukarnas incitament till att investera och öka sin produktion och bidrar till obalans på de regionala marknaderna.

Exportrestriktionernas starkt negativa effekter bör tas upp vid relevanta WTO-sammanträden i framtiden eller i andra internationella forum. Kommissionen är fortfarande övertygad om att u-länderna har mycket att vinna från Doha-rundan när det gäller nya marknadsmöjligheter som skulle kunna skapa extra exportinkomster, stimulera jordbruksproduktionen och underlätta tillgången på livsmedel och på så sätt mildra effekterna av den senaste tidens prisstegringar. Kommissionen kommer därför att fortsätta arbeta för en heltäckande och balanserad Doha-överenskommelse.

Kommissionen litar på att den har parlamentets stöd för den politiska inriktning som anges i dagens meddelande som en grund för att bekämpa de utmaningar som vi står inför, med priser som stiger okontrollerat på vissa områden.

  Alain Hutchinson (PSE). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot! Tack för detta relativt långa och intressanta svar. När det gäller en av de faktorer som har utlöst denna kris med finansiell spekulation i jordbruksprodukter skulle jag ändå vilja fråga er en sak. Efter vissa europeiska bankers skandalösa beteende – särskilt KBC och Deutsche Bank – som, det känner ni säkert till, bedrev en fullständigt ”oetisk” annonskampanj för spekulation i jordbruksprodukter … Vad planerar kommissionen att göra åt detta?

Tillsammans med min kollega Marie-Arlette Carlotti skrev jag den 6 maj ett brev till kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Jag har ännu inte fått någon reaktion på detta men jag hoppas att få ett svar någon gång. I brevet begärde vi och föreslog att det ska vidtas åtgärder för att förbjuda erbjudande om, spridning av eller främjande av finansiella instrument inom EU, inklusive investeringsförsäkring och i synnerhet försäkringsprodukter kopplade till investeringsfonder, om deras avkastning är direkt kopplad till spekulation i stigande priser på livsmedelsråvaror.

Vad planerar kommissionen att göra?

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag kommer att vara väldigt kortfattad eftersom som jag snuddade vid frågan i mitt första inlägg. Det var kanske därför som det var ganska långt. I det meddelande som kommissionen har lagt fram i dag åtar sig kommissionen att noga övervaka spekulanters verksamhet på de råvarurelaterade finansiella marknaderna och spekulationernas inverkan på priserna.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Som konsumenter drabbas vi direkt av alla prisstegringar. På grund av spekulationerna finns det emellertid vinnare och förlorare längs priskedjan, där jordbruksproducenterna för det mesta är förlorarna.

Vad anser ni att man kan göra för att se till att de stigande priserna på jordbruksråvaror följer den allmänna prisökningen. Med andra ord, hur ser man till att råvarupriserna är rättvisa och jordbrukarna kan föra ett anständigt liv?

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Jag inser de goda motiv som driver frågeställaren och hur komplex denna fråga är. Skulle kommissionsledamoten trots detta kunna bekräfta att hon eller hennes kommissionskolleger inte har för avsikt att blanda sig i hur råvarumarknaden bedrivs, eftersom detta skulle kunna göra mer skada än nytta?

Till frågeställaren skulle jag vilja säga att vi håller med om målet men inte om medlen för att nå dit.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag instämmer helt i frågan om konsekvenserna för den primära producenten, jordbrukaren. Vi har faktiskt sett prisstegringar, särskilt på spannmålssidan. När vi talar om de ovanligt höga priserna brukar jag ofta titta lite i backspegeln för att se hur prisutvecklingen har sett ut. Och de 30 senaste åren har faktiskt priserna från de primära producenterna hela tiden sjunkit.

Detta innebär inte att priserna inte har ökat i detaljhandeln. Men om man jämför priset på spannmål 1975 med dagens pris och tittar på de fasta priserna var priset dubbelt så högt 1975 som i dag. Vi ser en situation där människor är vana vid att man i EU i genomsnitt spenderar 14 procent av sin inkomst på mat. Även denna siffra har stadigt minskat under hela denna period.

När det i meddelandet talas om vad som kommer att göras är det uppenbart att vi måste se på hela kedjan. Det är kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens som har ansvar för att utreda situationen och vi vet inte än om utredningen kommer att komma fram till ett positivt eller negativt resultat. Men vi kommer att hålla ett öga på alla orsaker till den prisökning som har ägt rum sedan augusti förra året.

  Talmannen. − Fråga nr 32 från Avril Doyle (H-0271/08)

Angående: Kommunikation och Lissabonfördraget

Kan kommissionen, mot bakgrund av Plan D och meddelandet ”Debattera EU – Bygga vidare på erfarenheterna från Plan D som i demokrati, dialog och debatt” som kom nyligen, redogöra för sin kommunikationsstrategi när det gäller ratificeringen av Lissabonfördraget? Vilka konkreta åtgärder har kommissionen vidtagit för att se till att ratificeringen av Lissabonfördraget går smidigt?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) På frågan om plan D och meddelandet ”Debattera EU” skulle jag vilja säga att jag ser det som vår plikt att tillsammans med medlemsstaterna och de andra EU-institutionerna informera medborgarna om all vår politik och alla våra ståndpunkter. När det gäller fördraget har givetvis medlemsstaterna det största ansvaret men även kommissionen måste vara beredd att informera och förklara.

Syftet med meddelandet ”Debattera Europa”, som vi nyligen lade fram, är att uppmuntra till dialog mellan medborgare och beslutsfattare. Även utan att direkt hänvisa till Lissabonfördraget, eller endast till Lissabonfördraget, kan de åtgärder som vidtas enligt ”Debattera Europa” kopplas till kommunikation om fördraget.

Fördraget är en av våra kommunikationsprioriteringar under 2008. Vår verksamhet har decentraliserats och differentierats för att passa de faktiska förhållandena i var och en av medlemsstaterna. Detta är ett konkret exempel på när ”handla lokalt” fungerar i praktiken.

Våra företrädare har arbetat tillsammans med alla medlemsstater och parlamentets informationskontor i alla medlemsstater för att utarbeta nationella kommunikationsplaner som möter olika behov. Det har bland annat rört sig om samband med nationella aktörer, utbildning för journalister, informationsstafetter och kunskapsspridning, diskussioner med civilsamhället och evenemang på skolor och universitet.

Vi har förberett ett omfattande stödmaterial som innefattar PowerPoint-presentationer, delar som kan användas i anföranden, frågor och svar och faktablad på olika områden. Syftet med samtliga åtgärder är att förse kommunikatörerna med fakta.

Som ni säkert känner till har kommissionen dessutom lanserat en ny webbplats om fördraget på de 23 officiella språken. Dessutom har vårt Internetforum ”Debattera Europa” nyligen lanserats på nytt och här har diskussioner om fördraget visat sig vara ett av de populäraste områdena, med tusentals inlägg.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Tack fru kommissionsledamot! Så varför fungerar inte ”Debattera Europa”? I Irland hotar den överdrivet stora tid som läggs ned på att försvara sig i ett stort antal frågor – ofta i sig själva viktiga men totalt irrelevanta för innehållet i Lissabonfördraget och som i stället medvetet eller omedvetet skapar rädsla och förvirring – allvarligt att leda till att Lissabonfördragets positiva sidor försvinner. Och kunskap har betydelse i EU-folkomröstningar. Valmanskårens tillit till sina kunskaper om de frågor som rör Lissabonfördraget är centrala för att denna folkomröstning ska få ett positivt resultat, för att de ska rösta ”ja”. När de nu väl har bestämt sig för att rösta.

Nivån på kunskaperna om fördraget tyder på att den allmänna opinionen [i Irland] mer liknar Nice 1 än Nice 2. Det är inte mina egna ord utan något som professor Richard Sinnotts har sagt. Fru kommissionsledamot! Trots ”Debattera Europa” har kommissionen och medlemsstaterna hittills gruvligt misslyckats med att kommunicera vad EU är och hur det fungerar. Över 90 procent av våra medborgare förstår inte EU:s nuvarande fördrag. Hur ska vi nu kommunicera ändringar av just dessa fördrag, ändringar av EU, för att se till att det finns tillräckligt med kunskap för att ratificera Lissabonfördraget? Vi har misslyckats att kommunicera vad EU är. Hur ska vi kommunicera ändringar av ett EU som ingen förstår?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) För det första är partnerskap ett nyckelord. Vi kan inte göra det från Bryssel. Kommissionen kan inte göra det själv. Vi måste samarbeta för att kommunicera beslut som vi har fattat tillsammans. Jag anser att kommissionen och institutionerna har tilldelats olika roller jämfört med exempelvis ministrar, som givetvis också måste vara ute överallt både i Irland och i alla övriga medlemsstater för att hjälpa, förklara, lyssna och kommunicera vad detta verkligen handlar om.

Om man börjar kommunicera om ändringar är jag rädd att man redan har tappat publikens intresse. Min erfarenhet är att om man tydligt kommunicerar sakfrågorna är det mycket enklare och detta är just vad vår representation i Irland försöker göra: kommunicera de olika sakfrågorna. Efter en anbudsinfordran tror jag att de har deltagit i 20 olika lokala möten, där de även har samarbetat med politiker, irländska politiker, för att försöka sprida informationen och samarbetat med dem i olika sakfrågor. Det kanske inte är tillräckligt men vi måste fortsätta längs dessa linjer. Jag anser givetvis att en av de viktigaste sakerna är att samarbeta med medierna. Samtidigt är det viktigt att respektera de särskilda lagar och andra författningar som ni har i Irland när det gäller debatter inför en folkomröstning. Och vi försöker givetvis även göra detta.

Men vi har en skyldighet att kommunicera och föra en diskussion med medborgarna om institutionernas politik och ståndpunkter. Och jag hoppas att vi kan göra detta tillsammans.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Finns det några resultat från marknadsundersökningar och opinionsundersökningar som visar vilken information om det reformerade fördraget som EU-medborgarna verkligen behöver? Riktar undersökningarna även in sig på politiker i Europa, allt från kommunnivå till EU-nivå? Vilken information krävs och vad kommer ni att göra på huvudstädernas informationskontor för att förbättra det informationsutbud som erbjuds?

  Justas Vincas Paleckis (PSE). - (EN) Fru kommissionsledamot! Ni har nämnt folkomröstningen i Irland, och om tre veckor kommer man att ha en mycket viktig, kanske avgörande, omröstning i detta land. Vi kommer alla ihåg resultatet av folkomröstningen om Nicefördraget i detta mycket EU-vänliga land för ungefär tio år sedan.

Vad har vi dragit för lärdomar av denna olycksaliga erfarenhet, och på vilket sätt deltar kommissionen i diskussionerna och debatten inför folkomröstningen i Irland?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Tack så mycket för dessa relevanta frågor. Hur ser den allmänna opinionen ut? Vi har ju våra opinionsundersökningar via Eurobarometern och dessa ger oss bra vägledning och gör det även möjligt för oss att identifiera en del av informationsbehovet. Utöver detta genomförs givetvis olika opinionsundersökningar i varje medlemsstat för att få fram fler detaljer och göra undersökningen mer landsspecifik. Så jag tror att vi kan säga att vi har ganska bra kunskap om vad medborgarna förväntar sig och vad de behöver när det kommer till information. Även detta kan givetvis variera lite från en medlemsstat till en annan.

Jag tror att en av lärdomarna som Irland drog var behovet av ett omfattande samarbete i stor skala och därför skapades det nationella forumet. Jag tror att efter att både jag själv, och nu nyligen ordförande Barroso, har besökt forumet har vi försökt samarbeta och lyssna till det nationella forumet och deras behov och via vår representation försöker vi möta dessa behov. Samtidigt respekterar vi att situationen alltid är mycket speciell när man håller en folkomröstning. Man måste exempelvis även respektera den McKenna-lagstiftning som gäller i Irland. Detta begränsar givetvis, eller sätter tydliga gränser för, vad ministrar eller regeringen kan göra.

Samtidigt har vi en allmän skyldighet att samarbeta och tillhandahålla information. Det är något som vi inte kan undslippa och jag tror att det är därför som vi har lärt oss att samarbeta med det nationella forumet och även att göra mer med hjälp av medierna och framför allt ungdomar och kvinnor eftersom vår erfarenhet visar att det ofta är dessa som känner sig avfjärmade och utanför debatten. Därför måste vi också använda oss av moderna kommunikationsredskap som Internet. En annan viktig sak vi har lärt oss är att vi måste samarbeta via Internet.

  Talmannen. − Fråga nr 33 från Justas Vincas Paleckis (H-0301/08)

Angående: Förstärkt samarbete mellan Europaparlamentets och Europeiska kommissionens representationer

Europeiska kommissionen vill att EU:s medborgare mer aktivt ska delta i debatter som rör EU-frågor. Man tillkännagav i början av april i år ett nytt initiativ, ”Debattera EU”. Initiativet har till syfte att främja verksamheter på lokal nivå i EU:s medlemsstater, d.v.s. samråd med medborgarna, utbyte av information, kunskap och idéer om EU samt möten mellan EU:s tjänstemän och väljarna.

I medlemsstaternas huvudstäder talas det om att parlamentets och kommissionens representationer i medlemsländerna är dåliga på att samarbeta för att uppnå målet att hjälpa EU:s medborgare att få en bättre förståelse av vad som pågår inom EU, dess program och institutioner samt dess medlemsstater. Representationerna för kommissionen och parlamentet arbetar ofta åtskilda, deras arbetsuppgifter överlappar varandra och de genomför inga stora gemensamma projekt.

Finns det planer på att förbättra samarbetet mellan kommissionens och parlamentets representationer i de olika medlemsstaterna i samband med att valet till Europaparlamentet 2009 närmar sig? Om ja, hur ska detta samarbete konkret genomföras?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) 2008 är ett viktigt år för alla institutioner eftersom vi måste förbereda oss inför valet till Europaparlamentet nästa år. Det ligger i allas intresse att vi samarbetar för att få så stort valdeltagande som möjligt i juni 2009. Det arbete som vi nyligen lanserade i meddelandet ”Debattera Europa”, som går ut på att främja aktiv dialog mellan medborgare och beslutsfattare i EU-frågor, borde bidra till detta arbete.

Men både kommissionen och parlamentet har redan ett nära samarbete i dessa frågor, både i Bryssel och vid våra representationer och informationskontor i medlemsstaterna. Förra månaden inrättade våra tjänsteavdelningar en ny arbetsgrupp för att maximera effekterna av våra gemensamma aktiviteter och även försöka få till stånd ett närmare samarbete mellan kommissionens och parlamentets representationer och informationskontor. Vi håller på att se över uppförandekoden från 2001 om arbetsförhållandena för att hitta nya samarbetsformer och för att underlätta gemensam användning av resurser som audiovisuell utrustning eller pressövervakningsinstrument.

Vi arbetar även för att uppfylla målet med gemensamma lokaler i medlemsstaterna – de så kallade EU-husen – och redan nu har vi kontor i samma byggnader i 25 av 27 medlemsstater. Som ni säkert vet genomför vi ett pilotprojekt i tre av dessa Europahus – i Madrid, Dublin och Tallinn – med ett gemensamt rum som vi kallar ett ”offentligt europeisk rum”, Vi har lyckats bredda vår verksamhet till kulturella aktiviteter och även vetenskapliga evenemang och ungdomsevenemang. Det finns nu en första rapport om detta pilotprojekt med det offentliga europeiska rummet. Resultaten verkar mycket positiva och vi kommer att fortsätta längs dessa linjer.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). - (EN) Tack fru kommissionsledamot! Tack för ert omfattande och tydliga svar. Jag är säker på att ni är en optimist av naturen. Å andra sidan måste ni vara optimistisk på er position i kommissionen. Jag är säker på att ni räknar med att alla länder ska ratificera Lissabonfördraget i år.

Jag skulle vilja veta vad ni anser kommer att skilja valkampanjen inför valet till Europaparlamentet 2004 från nästa års valkampanj, med tanke på att kampanjen med största säkerhet kommer att äga rum efter ratificeringen av Lissabonfördraget?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) För att gå rakt på sak tror jag att även vi i kommissionen måste delta mycket mer, via våra representationskontor, för att mobilisera väljarna och se till att vi får ett högre valdeltagande. Vi får inte vara för försiktiga. Jag tror att alla vill att EU-medborgarna ska utöva sin rösträtt. Och det är på detta sätt som vi kommer att samarbeta med medlemsstaterna – återigen i form av partnerskap. Vi kommer inte att ta politisk ställning utan bara mobilisera väljarna.

Tillsammans med Europaparlamentet, via den interinstitutionella gruppen för information och kommunikation, tittar vi på hur vi kan åstadkomma detta. Parlamentet har redan lagt fram en genomarbetad och detaljerad plan för valet till Europaparlamentet och vi kommer att ge vårt bidrag till denna så bra vi kan, med hjälp av alla våra redskap och särskilt våra representationskontor. Tillsammans med parlamentet kan vi se till att valdeltagandet ökar.

  Margarita Starkevičiūtė (ALDE). – (LT) Jag skulle vilja påpeka att det är oerhört viktigt för ett informationsföretag att utarbeta sitt material på samtliga EU-språk. Jag hoppas verkligen …

(EN) Jag ska tala engelska. Ni kanske inte hör mig. Jag ser att kommissionsledamoten är upptagen.

Jag ville bara säga att det är svårt att få information i Litauen, eftersom jag företräder Litauen här. Om man ringer gratisnumret till Europe Direct och försöker ställa en fråga på litauiska ombeds man vänta i en halvtimme. Det är svårt att hitta böcker på litauiska, till och med här i parlamentets butik för besökare, för broschyrerna finns bara på de största språken.

Jag förstår att det är ett jättestort problem med tolkning och ett ekonomiskt problem. Men ni kanske har fastställt vissa prioriteringar. Skulle ni kunna kontrollera hur Europe Direct fungerar på olika språk, som exempelvis kommissionsledamoten Meglena Kuneva gör?

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Jag anser att situationen är glasklar. Om man har något att säga till medborgarna lyssnar och hör de. Vi hade en debatt om europeiska stadsguider i dag men vi fick inte mycket till reaktion från rådet och jag tror att vi måste vara mycket tydligare med att visa medborgarna vad vi gör här i EU och att vi faktiskt är här för deras skull, inte bara för att prata om dem.

Jag skulle ha föredragit att parlamentets representation snarare än kommissionen gick i bräschen på medlemsstatsnivå. Men det är klart att jag anser det. Och jag uppmanar till respekt och försiktighet när det gäller ratificeringsprocessen i Irland. Vi lever i turbulenta tider och nyheterna från WTO-förhandlingarna hjälper oss inte. Vi måste ta hänsyn till våra väljares genuina oro.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Det är givetvis en konstant kamp för att se till att vi kan tillhandahålla information – att vi kan tillhandahålla tolkning och översättning till alla 23 officiella språk. Ibland klarar vi inte riktigt detta eftersom vi exempelvis saknar tolkar eller ännu inte har tillräckligt med personal för att uppfylla detta önskemål. Men jag har tagit del av er kommentar och vi kommer även att undersöka frågan.

Dessutom kommer jag snart att besöka Litauen och jag är säker på att jag kommer att få höra mer om detta. Men detta beror inte på bristande vilja från kommissionens sida. Utgångspunkten för all kommunikation är att man kan kommunicera, förhoppningsvis på sitt eget språk, och förstå vad som sägs, även det på sitt eget språk. Vi kommer därför att fortsätta våra ansträngningar för att tillhandahålla alla resurser som krävs för att uppfylla detta mål. Jag förstår till fullo er fråga och jag anser att den är mycket viktig.

Den andra delen var mer av en kommentar och det är sant att vi måsta starta där medborgarna är. Vi måste reagera på deras frågor och sanningen är givetvis att de väldigt sällan startar med att fråga om fördragsbestämmelserna eller en ändring av dessa. De startar med att fråga, vad gör ni när det gäller invandringen? Vad gör ni när det gäller klimatförändringarna? Hur bekämpar ni de problem som vi ser som gränsöverskridande problem, och hur hanterar ni detta?

Och vi måste svara på samma sätt, och på ett vardagligt språk. Jag tror att vad som faktiskt har hjälpt – och detta är något som jag tar åt mig äran för – är att vi nu har startat med kortfattade sammanfattningar till alla förslag som vi lägger fram. Även i vårt arbetsprogram kommer vi att ha en kort sammanfattning. Jag tycker detta är mycket användbart och vi måste fortsätta längs dessa linjer.

  Talmannen. − Fråga nr 34 från Stavros Arnaoutakis (H-0316/08)

Angående: Kommissionens plan D för dialog, demokrati och debatt och ”Debattera EU”

Den plan D för dialog, demokrati och debatt som kommissionen lade fram i oktober 2005 utgjorde ett svar på den period av eftertanke som EU utlyste efter de två folkomröstningar där befolkningarna röstade mot konstitutionen. Anser kommissionen nu, två och ett halvt år senare, att den har uppfyllt planens mål? Om inte, varför inte? Vad har hindrat den från att göra det? Kommissionen presenterade i april 2008 sitt projekt "Debattera EU" som syftar till att minska avståndet mellan medborgarna och EU och dess institutioner. Kan kommissionen komma med närmare uppgifter om utgifterna för stödet, det belopp som kommer att stå till förfogande per medlemsstat och organisation, och de mottagare som kommer att genomföra de EU-övergripande samrådsprojekten med medborgarna? Hur ämnar kommissionen sätta ramar för samarbete mellan EU:s institutioner och i synnerhet med Europaparlamentet? Hur avser den att bidra till att lansera webbaserade nätverk i vilka Europaparlamentets ledamöter och ledamöterna av nationella och regionala parlament deltar? Hur kommer den att utveckla europeiska offentliga platser i medlemsstaternas huvudstäder? Hur ämnar den arbeta ännu mer lokalanpassat?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag kan säga att plan D spelade en central roll för att testa nya sätt för civilsamhällets organisationer att få alla typer av medborgare att delta i debatter om EU:s framtid.

Det gav oss exempel på samrådsformer som vi aldrig hade haft förut, att bjuda in slumpmässigt utvalda medborgare från alla medlemsstater att sitta ned och diskutera EU:s agenda. Det var verkligen en spännande erfarenhet. En av de viktigaste lärdomarna från detta var att vi behöver stärka kontakterna mellan medborgarna och EU:s beslutsfattare. Om vi lovar att lyssna bättre, vad gör vi med det som vi hör? Det är det som de vill veta.

Vi beslutade att förlänga plan D till tiden inför valet till Europaparlamentet i juni nästa år. Denna nya fas kallas ”Debattera Europa”. Vi har anslagit 7,2 miljoner euro till Debattera Europa, varav 2 miljoner euro går till att medfinansiera transnationella projekt och 7,2 miljoner euro går till att medfinansiera decentraliserade förslagsinfordringar och åtgärder som stöder lokala projekt som representationerna administrerar.

Vi beslutar inte på förhand hur mycket pengar varje medlemsstat ska få eller vem som ska driva dessa paneuropeiska samrådsprojekt. Det beror på resultaten från de förslagsinfordringar som kommissionen nyligen har utlyst, både centralt och via våra representationer.

Vi anser att Debattera Europa även bör tillhandahålla en effektiv ram för interinstitutionellt samarbete. En modell var den slutkonferens som hölls om plan D:s första fas i december förr året. Här deltog inte bara parlamentet och kommissionen utan även Regionkommittén och Europeiska sociala och ekonomiska kommittén. Detta var ett bra komplement när det gäller att upp medborgarnas särskilda problem och jag tycker att denna typ av samarbete bör bli regel inom ramen för Debattera Europa, även på nationell eller regional nivå.

Vi hoppas även få med ledamöter av Europaparlamentet mycket mer i dessa lokala och regionala aktiviteter. Jag har precis informerat denna grupp – den s.k. IGI-gruppen – om att parlamentet önskar delta i ett pilotinformationsnätverk. Vi har utarbetat resultatet av vårt projekt och kommer inom kort att lägga fram det inför Europaparlamentet. Vi kommer att göra förberedelser för ett sådant nätverk, där nationella parlamentsledamöter och Europaparlamentsledamöter deltar, och vi hoppas även kunna bjuda in journalister att delta i debatten om EU-frågor.

Jag har redan nämnt de offentliga sektorerna, de offentliga europeiska rummen, i pilotprojektet. Vi kan fortsätta plan D längs dessa linjer, lära oss av de erfarenheter vi hittills har gjort och arbeta tillsammans med medborgarna i en rad projekt och modeller som vi förhoppningsvis kan göra permanenta – inte bara som något som bedrivs under sex månader eller så. Så att vi kan få beslutsfattarna att samarbeta med medborgarna på dessa sätt.

  Stavros Arnaoutakis (PSE). – (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Problemet för oss alla är att EU är avskärmat från vanligt folk. Trots alla goda insatser som kommissionen och vi Europaparlamentsledamöter har gjort kan vi tydligt se att informationen inte når fram till vanliga medborgare.

Jag skulle vilja veta vilka kontor som kommer att föra medborgarna närmare EU, i enlighet med målen i Debattera Europa-planen.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Ett av de nya initiativen är givetvis att vi behöver en europeisk politisk kultur, och som ni känner till är det just detta som vi har lagt fram. Parlamentet har antagit detta och åtagit sig att samarbeta med politiska stiftelser som kan bidra till debatten. Vi måste ha delta i de vanliga politiska diskussionerna på alla nivåer. EU-frågor måste integreras bättre. Jag tror att detta initiativ, som tillåter europeiska politiska stiftelser, kommer att hjälpa.

Vi måste göra det via medierna. Vi måste få de europeiska medierna att rapportera om EU-frågor. Därför har vi en ny Internetstrategi och en ny audiovisuell strategi för att vara bättre rustade när det gäller att få in EU-frågor i medierapporterna runt om i EU.

Vi måste tillhandahålla mötesplatser, offentliga rum, och därför har vi vissa pilotprojekt i detta syfte. Jag tror att dessa transnationella projekt där vi samråder med medborgarna kan ge oss värdefulla lärdomar och användbara erfarenheter som vi förhoppningsvis en dag kan göra permanenta.

Men vi måste använda alla dessa kanaler för att inte skärma av utan engagera medborgarna. Vi måste lyssna till dem, förklara för dem och framhålla vad vi gör på EU-nivå.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Fru talman! Före inremarknadsprogrammet 1992 hade vi Cecchini-betänkandet om kostnaderna för avsaknaden av EU.

Har europeiska kommissionen för avsikt att förbereda ett särskilt meddelande om kostnaderna för att inte ratificera Lissabonfördraget? Vad kommer kostnaderna att bli för EU om ratificeringen av Lissabonfördraget inte slutförs?

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. − (EN) Det är just detta som är det svåra. Att säga vad som händer om vi gör det ena eller det andra. Vi vill aktivt presentera fördelarna, varför vi anser att vi behöver ett nytt fördrag. Hur kan vi bli effektivare? Kommissionen har försökt att utforma och formulera frågor och svar, våra olika bakgrundsmaterial och vad vi har lagt ut på Internet på ett sådant sätt att vi argumenterar aktivt. Vi har gått på offensiven när det gäller varför vi behöver ett nytt fördrag och vilka problem som behöver lösas.

Det har varit vår utgångspunkt men kommissionen har även försökt förklara vad priset skulle bli om vi inte kommer överens. Jag tror nämligen att detta också påverkar människors förtroende och tillit till att vi verkligen kan hantera de stora problem och utmaningar som ligger framför oss.

  Talmannen. − Frågorna 35–39 kommer att besvaras skriftligen.

Fråga nr 40 från Manuel Medina Ortega (H-0268/08)

Angående: Begränsningar av konkurrensen från idrottsorganisationers sida

Idrottsorganisationer i vissa länder i Europeiska unionen söker införa regler för sina medlemmar som begränsar möjligheterna till anställning och rörelsefrihet för idrottsutövarna, i uppenbar strid med gemenskapsrätten. Har kommissionen undersökt de konsekvenser som detta kan få för den fria konkurrensen?

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Flera mål i gemenskapsdomstolarna har bekräftat att gemenskapens regelverk även gäller på idrottsområdet

I domarna i målen Walrave och Donà bekräftade exempelvis EG-domstolen att nationalitetsbaserade regler som begränsar idrottsmäns rörlighet inte är förenliga med principen om fri rörlighet för personer.

I Bosman-domen undersökte domstolen två typer av begränsningar som den fann oförenliga med den fria rörligheten för personer. För det första förbjöd den av diskrimineringsskäl en UEFA-regel som begränsade antalet icke EU-spelare som tillåts delta i nationella fotbollsserier.

För det andra fann domstolen att FIFA:s övergångsregler, enligt vilka en övergångssumma ska betalas vid övergångar inom EU av spelare som är EU-medborgare även när ett kontrakt har löpt ut, utgjorde ett hinder för den fria rörligheten för personer.

Domarna i målen Piau och Meca Medina var de första domarna där domstolen tillämpade EG:s konkurrensregler på denna sektor. Kommissionen har därefter noga följt domstolens rättspraxis på området vid bedömningar av om ett beslut från ett idrottsförbund eller idrottsorganisation bryter mota artiklarna 81 och 82. Alla idrottsbestämmelser som kan begränsa konkurrensen måste därför behandlas från fall till fall för att avgöra om en sådan bestämmelse kan motiveras.

Samtidigt måste kommissionen komma fram till att eventuella konkurrenssnedvridande effekter från en sådan bestämmelse ingår i själva syftet med bestämmelsen och att effekterna är proportionerliga för att uppfylla detta syfte.

Kommissionen tittade på frågan om internationella fotbollsövergångar när den utredde lagligheten i FIFA:s regler om övergångssummor för personer som fortfarande stod under kontrakt. Denna utredning avslutades 2002 efter FIFA självmant åtog sig att modifiera sina övergångsbestämmelser på grundval av vissa principer som syftade till att underlätta övergångar.

Frågor som idrottsmäns fria rörlighet behandlades dessutom ingående i kommissionens vitbok om idrott, som antogs den 11 juli 2007 och särskilt i det åtföljande dokumentet om bakgrund och kontext.

I samma lagstiftningspaket antog kommissionen Pierre de Coubertin-handlingsplanen i vilken man förespråkar idrottsrelaterade åtgärder EU-nivå. Handlingsplanen innehåller ett antal förslag som kommissionen ska genomföra och/eller stödja på flera olika idrottsområden.

Ett sådant område är den fria rörligheten för personer. Målet är att bekämpa diskriminering på grund av nationalitet i alla idrotter. Detta mål ska uppfyllas genom politisk dialog, rekommendationer, strukturerad dialog med de berörda parterna och vid behov genom att väcka talan om fördragsbrott mot medlemsstater.

Kommissionen tillämpar dessutom EG:s konkurrensregler på idrottsorganisationers ekonomiska verksamhet. I samband med detta tar kommissionen hänsyn till idrottens särskilda karaktär.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Fru talman! Tack så mycket, för ert långa och uttömmande svar på min fråga fru kommissionsledamot.

Som en kommentar till kommissionens förklaring drar jag slutsatsen att kommissionen för närvarande inte planerar att anta några lagstiftningsåtgärder, eftersom den anser att befintlig lagstiftning, inklusive fördragen och domstolens rättspraxis, är tillräcklig. Och att den därför kommer att använda sig av informella överenskommelser med förbunden, uppförandekoder osv.

Kommissionen anser inte att det för närvarande behövs några ytterligare åtgärder. Allt som behövs är helt enkelt att tillämpa befintlig lagstiftning.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Det stämmer. EG-domstolen – och den ärade ledamoten har redan märkt i vilken riktning jag rör mig – har i domen i målet Meca Medina funnit att oförenligheten mellan idrottsbestämmelser och EG:s konkurrenslagstiftning inte kan bedömas genom att i förväg förklara att EG:s konkurrensregler inte ska tillämpas på vissa kategorier bestämmelser. Kommissionen måste därför fortsätta att tillämpa konkurrensreglerna från fall till fall, med hänvisning till sina beslut och domstolens befintliga rättspraxis.

Domen i målet Meca Medina ger slutligen tydliga ramar för vilka metoder som ska användas. För att avgöra om en bestämmelse bryter mot EG:s konkurrensregler måste dess effekt vara proportionerlig till det legitima genuina idrottsintresse som bestämmelsen syftar till att uppnå. Detta proportionalitetstest kan därför endast tillämpas från fall till fall.

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE). – (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot! I alla medlemsstater klagar de nationella idrottsförbunden, särskilt fotbollsförbunden, högljutt och hänvisar till internationella idrottsförbunds stadgar (FIFA, UEFA, etc.) varje gång deras verksamheter utreds av regeringen. Kan EU, samtidigt som vi givetvis erkänner idrottsförbundens oberoende, acceptera stadgar som bryter mot och som anses stå över nationell lagstiftning och ett lands grundlag?

  Richard Corbett (PSE). - (EN) Håller kommissionen med om att UEFA:s program för ungdomsutbildning är förenligt med fördragen? Det uppmuntrar fotbollslag att se till att en viss del av deras spelare tas från deras juniorlag och ungdomsakademier utan koppling till nationalitet. Till skillnad från FIFA:s 5+6-program – som baseras på nationalitet och helt klart skulle vara olagligt – är UEFA:s program därför proportionellt, legitimt och tvingar klubbarna att investera i att träna sina unga spelare i stället för att bara förlita sig till sina ekonomiska muskler på transfermarknaden.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag ska försöka att kombinera de två frågorna eftersom de delar samma grundtanke. Målet är att bekämpa diskriminering på grundval av nationalitet inom alla idrotter. Detta är den viktigaste frågan och själva grundprincipen. Detta mål bör uppfyllas genom politisk dialog, rekommendationer, strukturerad dialog med de berörda parterna och vid behov genom att väcka talan om fördragsbrott.

Därför måste vi se till att den konkurrenslinje som jag tidigare redogjorde för är mycket tydlig och att den inte får ifrågasättas av andra sätt att tänka.

  Talmannen. − Fråga nr 41 från Giovanna Corda (H-0269/08)

Angående: Prishöjningar och konkurrens

De senaste månaderna har priserna stigit avsevärt i ett flertal medlemsstater, framför allt på livsmedel, med den påföljd, att unionsmedborgarnas köpkraft avsevärt minskat. Enligt ett flertal iakttagare bottnar detta inte bara i högre råvarupriser, utan också i att vissa påslag i distributionsledet är överdrivet stora och möjligen dessutom i begränsningar av den fria konkurrensen.

Har kommissionen några stående indikatorer med vilkas hjälp kommissionen kan göras uppmärksam på fall där vissa konsumentpriser snabbt rakat i höjden, men också på förfrågningar som nyligen gjorts i distributionsledet, efter de plötsliga prisstegringarna i vissa medlemsstater?

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Kommissionen är givetvis oroad över att priserna på livsmedel och livsmedelsprodukter den senaste tiden har stigit i såväl distributions- som konsumtionsledet. Detta får konsekvenser för EU:s befolkning och, vad som är ännu allvarligare, konsekvenser för miljarder andra människor värden över.

EU:s livsmedelspriser steg allt mer det sista kvartalet 2007. Det observerade konsumentpriset speglar den senaste tidens utveckling av produktvärde, kostnader och vinster genom livsmedelskedjan. Det är viktigt att komma ihåg att priset på de viktigaste jordbruksråvarorna hade stigit i flera månader och ständigt slog nya rekord. Denna utveckling berodde till största delen på en kombination av strukturorsaker. En stadig global ökning av efterfrågan på livsmedel, uppkomsten av biobränslemarknaden – endast till en mycket liten del – och mer kortsiktiga faktorer som ogynnsamma klimatförhållanden. Detta ledde till minskade spannmålsskördar i de flesta av EU:s medlemsstater under 2007, en restriktiv exportpolitik från vissa av de största marknadsleverantörernas sida och en allmän ökning av investeringsfonders spekulation på råvarumarknaden för jordbruksprodukter.

Trots detta måste man understryka att priset på råvaror inte utgör en strikt proportionerlig del av livsmedelspriserna, särskilt inte när dessa blir mer förädlade. Vissa andra komponenter i försäljningspriset – och jag tänker på energi- och arbetskraftsmarginaler – har också påverkat den senaste tidens stigande livsmedelspriser i EU. Man måste komma ihåg att dessa prishöjningar inte nödvändigtvis är kopplade till bristande tillämpning av konkurrensreglerna. Som den ärade ledamoten känner till är syftet med EG:s konkurrenspolitik att få marknaderna att fungera bättre till förmån för alla konsumenter i EU.

Som nämnts i flera svar på andra parlamentsfrågor som nyligen ingetts övervakar kommissionen, tillsammans med de nationella konkurrensmyndigheterna som utgör det europeiska konkurrensnätverket, marknader för att förhindra och bestraffa snedvridningar av konkurrensen om dessa snedvridningar kan skada konsumenterna. Kommissionen agerar bara när kommissionen har större möjligheter än de nationella myndigheterna att vida åtgärder. De nationella myndigheterna agerar först. Men om dessa inte har möjlighet att agera går vi in. Eftersom de frågor som rör detaljhandelssektorn ofta har nationell räckvidd kan medlemsstaterna mycket väl hantera dessa.

Kommissionen skulle emellertid vilja upprepa att om någon särskild överträdelse av konkurrensreglerna skulle bekräftas av rättsliga eller ekonomiska bevis, tvekar vi inte att vidta åtgärder. Givetvis är det viktigt att överväga alla relevanta faktorer som påverkar dessa marknader och kommissionen kommer att fortsätta att övervaka konsumentpriserna, koncentrationen på detaljhandelsmarknaden, och alla anklagelser om beteenden som snedvrider konkurrensen. Kommissionen anser att marknadsövervakning är en mycket viktig uppgift. Inom ramen för översynen av hur den inre marknaden fungerar kommer kommissionen att analysera möjliga orsaker till att detaljhandelstjänster inte fungerar som de ska, både ur ett konsument- och leverantörsperspektiv. Nivån på och skillnaderna i konsumentpriser mellan medlemsstaterna övervakas även i årsrapporten från resultattavlan för konsumentmarknaderna. Som ni säkert känner till publicerades första utgåvan av resultattavlan i början av 2008 och detta kommer att ske årligen.

Pris är en av de viktigaste screeningindikatorerna. Vissa prisskillnader, särskilt när det gäller icke omsättningsbara varor och tjänster, kan helt klart beror på inkomstskillnader mellan medlemsstaterna. Trots detta kan särskilt stora skillnader mellan medlemsstater visa att det finns behov av ytterligare granskning. Kommissionen kommer dessutom att inom ramen för en högnivågrupp om livsmedelsindustrins konkurrenskraft ta upp frågan om marknadsmakt i distributionssektorn. Kommissionen lanserar detta initiativ för att analysera livsmedelsindustrin, som under senare år har utsatts för nya risker och utmaningar som ifrågasätter sektorns konkurrenskraft.

Kommissionen kommer även att under de kommande veckorna att formellt översända ett svar på Europaparlamentets skriftliga förklaring om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar. Kommissionens svar kommer bland annat att innehåll vissa klargöranden av konsumentmaktsrelaterade frågor.

  Giovanna Corda (PSE). – (FR) Som ni känner till möttes de franska och tyska konsumentministrarna i morse i Kehl för att diskutera prisskillnaderna länderna emellan. Prisskillnaden kan uppgå till 30 procent för vissa högkonsumtionsvaror.

Bland de frågor som diskuterades var skillnader i detaljhandelsstrukturen, framför allt att det inte råder full konkurrens i vissa länder. Internetförsäljning bör göra det möjligt för konsumenterna att dra fördel av dessa skillnader genom att handla från de länder som har lägst priser. Beställningar över Internet innebär emellertid ibland problem. Fransmän kan till exempel inte handla från tyska webbplatser.

Har ni för avsikt att vidta lämpliga åtgärder så att EU:s inre marknad till slut blir en realitet för medborgarna?

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag är mycket medveten om hur viktig er fråga är och hur viktigt det är att fullborda den inre marknaden. Ni kan vara helt säker på att kommissionen kommer att göra allt den kan för att se till att det blir en verklig inre marknad även på detaljhandelsområdet.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Av er rapport förstår jag att generaldirektoratet för konkurrens samarbetar med de nationella konkurrensmyndigheterna i medlemsstaterna. Vi medborgare kan emellertid se att det sker vissa överenskommelser som leder till prisökningar i samtliga länder på en och samma gång. Trots detta kan inte konkurrensmyndigheterna finna att det har skett några överträdelser. Vad anser ni? Beror detta på medlemsstaternas bristande kvalifikationer eller på missbruk?

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Än så långe är svaret ett tydligt ”nej”. Men vi är medvetna om att vi, och inte bara vi, måste uppmärksamma frågan för att se vad som pågår. Vi har fört upp frågan på dagordningen i det europeiska konkurrensnätverket och vi samlar in information från samtliga medlemsstater som har erfarenhet av frågan – vissa har utredningar, andra analyserar, andra försöker bara få fram vad som går snett på detaljhandelsområdet. Frankrike, Tyskland, Förenade kungariket, Belgien – de har alla olika syn på den aktuella situationen.

Än så länge finns det inget som tyder på att det rör sig om en kartell. Så snart som vi blir medvetna om att det rör sig om en kartell kommer vi att agera. Det kan ni vara säkra på. Men jag tycker faktiskt inte att det är så illa eftersom de nationella konkurrensmyndigheterna är aktiva och följer hela situationen inom sektorn.

  Talmannen. − Frågorna 35–39 kommer att besvaras skriftligen.

Fråga nr 44 från Bernd Posselt (H-0286/08)

Angående: Medlemskapsförhandlingar med Kroatien

Tror kommissionen att medlemskapsförhandlingarna med Kroatien kan avslutas före årets slut, och hur ser den exakta tidtabellen för resten av året ut?

Fråga nr 45 från Brian Crowley (H-0308/08)

Angående: Framstegen i anslutningsförhandlingarna med Kroatien

Kan kommissionen redogöra för läget när det gäller Kroatiens ansökan om EU-medlemskap?

Fråga nr 46 från Michl Ebner (H-0315/08)

Angående: Avslutande av anslutningsförhandlingarna med Kroatien

Sedan anslutningsförhandlingarna med kandidatlandet Kroatien inleddes har landet gjort stora framsteg, inlett ett stort antal kapitel och har goda förutsättningar att både inleda och avsluta ytterligare kapitel. Särskilt glädjande har utvecklingen varit i fråga om tillnärmningen av lagstiftning, skyddet för minoriteternas rättigheter och ansträngningarna för att reformera rättsväsendet. Dessutom har Kroatien genom det nyligen fattade beslutet att inte tillåta fiske i naturskyddsområden skapat förutsättningar för att anslutningsförhandlingarna ska kunna fortsätta med förnyad kraft. Dessa uppgifter bekräftas i Europaparlamentets framstegsrapport för Kroatien 2007. I artiklarna 31 och 32 i denna rapport uppmanas EU och i synnerhet kommissionen att vidta mer omfattande stödåtgärder.

På vilket sätt kommer kommissionen att utöka sina stödåtgärder? Kommer kommissionen, under förutsättning att Kroatien uppfyller kraven, att under hösten lägga fram en preliminär tidsplan för att avsluta anslutningsförhandlingarna 2009?

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Bernd Posselt, Brian Crowley och Michl Ebner har alla ställt frågor om läget i anslutningsförhandlingarna med Kroatien och jag kan besvara dem gemensamt.

Förhandlingarna med Kroatien går överlag bra. Än så länge har vi öppnat 18 förhandlingskapitel av 35 och vi har stängt två av dessa kapitel. Vi fastställt 11 öppningsriktmärken. Kommissionen har bedömt att riktmärkena har uppfyllts i sju av dessa 11 fall. I dessa fall är våra rekommendationer nu föremål för diskussioner bland medlemsstaterna i rådet eller så håller förhandlingspositioner på att förberedas. I de kvarvarande kapitlen, till exempel konkurrenspolitik och offentlig upphandling, fastställde unionen öppningsriktmärken redan första halvåret 2006 – dvs. för två år sedan. Men Kroatien har varit långsam när det gäller att vidta de åtgärder som krävs för att uppfylla riktmärkena.

Kroatien arbetar fortfarande med öppningsriktmärkena om rättsliga och grundläggande rättigheter, där det finns många svåra utmaningar på områden som reformeringen av rättsväsendet, kampen mot korruption och flyktingars återvändande.

Även om Kroatien har gjort en hel del gott arbete när det gäller de 16 centrala kapitel där vi har fastställt stängningsriktmärken har Kroatien inte gjort nog för att uppfylla alla stängningsriktmärken för något enda av de 16 kapitlen. Med tanke på alla villkor som det återstår för Kroatien att uppfylla är det orealistiskt att anta att anslutningsförhandlingarna kan avslutas under 2008. Kroatien har trots detta rent allmänt gjort stora framsteg och 2008 kan därför bli ett avgörande år för Kroatiens förhandlingar om EU-medlemskap. Under förutsättning att Kroatien uppfyller ett antal villkor kommer kommissionen att i höstens utvidgningspaket lägga fram en tidtabell eller en villkorad färdplan för avslutandet av andra tekniska förhandlingar under 2009.

Det första villkor som Kroatien måste uppfylla är att man måste uppfylla alla öppningsriktmärken senast i juni i år, dvs. nästa månad. För det andra måste Kroatien följa alla rättsliga skyldigheter enligt stabiliserings- och anslutningsavtalet och även fortsätta att uppfylla de allmänna villkoren i stabiliserings- och anslutningsprocessen. För det tredje måste Kroatien omgående förbättra sin förvaltning av ekonomiskt EU-stöd från Phare- och föranslutningsprogrammen.

Kommissionens ordförande kommer att fortsätta att tillhandahålla betydande finansiellt och tekniskt stöd till Kroatien för att hjälpa landet att uppfylla villkoren för EU-medlemskap. När Kroatien väl har gjort tillräckligt stora framsteg för att uppfylla öppnings- eller stängningsriktmärkena kommer kommissionen i god tid att utarbeta och förelägga medlemsstaterna nödvändiga rekommendationer om de ståndpunkter som ska intas vid regeringskonferensen. För att sammanfatta avgörs takten i Kroatiens framsteg mot att bli EU-medlem av landets egen förmåga att uppfylla alla nödvändiga villkor. På så sätt kan vi arbeta och gå framåt på grundval av Kroatiens egna meriter.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr kommissionsledamot! Ni vet vad jag tycker – att Kroatien skulle ha blivit medlem för länge sedan om det hade funnits någon rättvisa.

Jag ger emellertid inte uttryck för min egen uppfattning här utan för Europaparlamentets uppfattning. Parlamentet angav att förhandlingarna borde slutföras senast 2009. Vid sitt möte med Kroatien för några veckor sedan angav den gemensamma parlamentarikerkommittén att alla kapitel borde öppnas under det slovenska ordförandeskapet och stängas under det franska, eller allra senast under det tjeckiska ordförandeskapet. Anser kommissionen att detta är ett realistiskt tidsschema och vad gör den för att påskynda arbetet ?

  Brian Crowley (UEN). - (EN) Fru talman! Jag tackar kommissionsledamoten för hans svar.

Jag har två saker att tillägga. För det första, när det gäller kapitlet om rättsliga och grundläggande rättigheter verkar förhandlingarna dras med stora problem. Hur hjälper vi bäst Kroatien att gå framåt på detta område?

För det andra, när det gäller fördelningen av pengar från Phare-programmet och förvaltningen av dessa pengar, vilka är de största fallgroparna som det kroatiska finansförvaltningssystemet måste undvika?

För det tredje, för att återkomma till vad min kollega Bernd Posselt sa, trodde vi att den fanns en överenskommelse om att detta skulle slutföras väldigt snabbt. Om det fortfarande finns 17 kapitel där förhandlingarna ännu inte har inletts, hur kan vi gå framåt i den takt som vi vill?

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Tack för dessa mycket relevanta och viktiga följdfrågor. Kommissionen arbetar tillsammans med Kroatien på samma sätt som med alla andra kandidatländer och följer de förhandlingsramar som rådet och medlemsstaterna gemensamt har antagit.

Det är vår uppgift och vårt ansvar att övervaka processen för att uppfylla riktmärkena på grundval av vår ganska nya riktmärkesmetod, som skapades och antogs i slutet av 2996 – med ett mycket starkt stöd i parlamentet – för att förbättra kvaliteten på EU:s anslutningsprocess. Detta innebär att när ett land väl kan öppna ett riktmärke och sedan stänga samma riktmärke har det visat tillräckliga framsteg på området i fråga.

Jag kan ge er ett konkret exempel. Varvsindustrin i Kroatien. Vi förväntar oss att Kroatien kommer att tillhandahålla en mycket konkret omstruktureringsstrategi för hela sektorn, plus för alla enskilda berörda varv inom sektorn.

Nyligen möttes Kroatiens vice premiärminister och min kollega Neelie Kroes, kommissionsledamot med ansvar för konkurrensfrågor, för att granska situationen på området. Vi väntar fortfarande på något mer övertygande insatser från de kroatiska myndigheterna för att visa att Kroatien verkligen kommer att kunna omstrukturera sin varvsindustri på ett sätt som gör att vi kan gå vidare på det område av konkurrenspolitiken där statligt stöd är ett viktigt riktmärke.

Jag nämner detta för att visa att det i själva verket är upp till den kroatiska regeringens och de kroatiska myndigheterna att uppfylla riktmärkena. Vi har hela tiden vetat att vissa riktmärken var mer utmanande än andra och kommissionen har uppmanat Kroatien att arbeta metodiskt för att uppfylla dessa svåra riktmärken, särskilt när det gäller de reformer av rättsväsendet som Brian Crowley nämnde, och på det område som jag tog upp, varvsindustrin.

När det gäller reformeringen av rättsväsendet tillhandahåller vi rättsligt och tekniskt stöd till Kroatien från den institutionsbyggande delen av föranslutningsinstrumentet. Vi uppmuntrar partnersamverkan och erbjuder givetvis Kroatien vår egen expertis. Medlemsstaterna tillhandahåller även sina inbördes utvärderingar. Dessa är viktiga för att avgöra om Kroatien verkligen gör framsteg på detta området.

Sammanfattningsvis går förhandlingarna överlag bra. Förhandlingstakten beror huvudsakligen på hur snabbt Kroatien genomför de kritiska reformer som krävs för att Kroatien ska uppfylla de första öppnings- och stängningsriktmärkena.

  Talmannen. − Fråga nr 47 från Dimitrios Papadimoulis (H-0295/08)

Angående: Före detta jugoslaviska republiken Makedoniens (Fyrom) väg mot EU-medlemskap

På en presskonferens i Bryssel den 5 mars 2008 om bland annat Natos toppmöte sa kommissionsledamoten med ansvar för utvidgningen Olli Rehn att före detta jugoslaviska republiken Makedoniens (Fyrom) EU-inträde kommer att försvåras om de båda parterna, Grekland och Fyrom, inte lyckas enas i namnfrågan. EU vill uppmuntra till fortsatta FN-ledda förhandlingar för att snarast nå fram till en för båda parter acceptabel lösning i namnfrågan. Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att förhandlingarna ska återupptas och en för båda parter acceptabel lösning hittas?

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Låt mig klargöra att jag inte deltog i Natotoppmötet den 5 mars. Jag skulle kanske ha velat det men jag deltog inte i detta toppmöte, vilket man felaktigt kan få intryck av i frågan. I stället deltog jag i kommissionens veckomöte. Vid detta möte antog kommissionen ett meddelande med titeln ”Västra Balkan: ökade utsikter till EU-medlemskap”.

Därefter uttalade jag mig på presskonferensen i denna fråga, vilket den ärade ledamoten hänvisar till. I denna kontext, på presskonferensen, konstaterade jag att den centrala frågan tog mycket politisk energi. Jag uppmanad båda ländernas ledare att hitta ett lösning som båda parter kan acceptera. Detta har jag gjort både offentligt och privat.

Som svar på en fråga förklarade jag att medlemsstaterna enhälligt fattar beslut i frågor som rör EU-anslutningsprocessen. Jag förklarade därför att jag var bekymrad över att om huvudfrågan inte blir löst skulle detta kunna få negativa konsekvenser för landets anslutningsprocess.

Jag kan försäkra er att kommissionen kommer att fortsätta uppmana parterna att föra konstruktiva samtal för att lösa huvudfrågan. Men kommissionen har ingen behörighet, inga befogenheter när det gäller sådana åtgärder, och därför bör man under FN:s ledning fortsätta ansträngningarna inom ramen för de två viktiga resolutioner som FN:s säkerhetsråd antog 1993.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Tack för ert svar, som bekräftar det uttalande som ni gjorde i Bryssel. Jag tackade er även i min fråga under presskonferensen den 5 mars.

Med tanke på att Europaparlamentet i en resolution om utsikterna för EU-medlemskap för före detta jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom) nyligen har uppmärksammat behovet av att påskynda förhandlingarna för att nå en allmänt accepterad lösning skulle jag vilja ställa följande fråga: Har ni, tillsammans med parlamentet, och genom att utöva era befogenheter, för avsikt att vidta några åtgärder innan ni utarbetar er rapport under hösten?

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Vi fortsätter att uppmana båda de berörda länderna att hitta en lösning på detta långvariga – jag måste säga alltför långvariga – problem. Vi har fullt förtroende för FN:s medlare Matthew Nimitz, som har ett tydligt mandat att underlätta samtal mellan parterna inom ramen för de två kritiska resolutioner som FN:s säkerhetsråd antog 1993. Kommissionen kan därför inte agera medlare. Vi har inga befogenheter och ingen behörighet. Men vi uppmanar båda sidor att föra samtalen i en konstruktiv anda och till sist hitta en lösning på frågan.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr kommissionsledamot! Kommissionen har ett ansvar. Den är fördragens väktare. I interimsavtalet anges att bilaterala frågor inte får hindra anslutning. Jag skulle vilja be er bekräfta detta och fråga er om ni har märkt om den makedonska regeringen har gjort några ansträngningar för att lösa frågorna, och om ni anser att Makedonien har gjort några framsteg de senaste månaderna.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Ni har rätt i att landet det senaste halvåret har gjort stora framsteg när det gäller att genomföra vissa kritiska reformer som reformeringen av rättsväsendet, reformeringen av den offentliga förvaltningen och genomförandet av polislagen.

I meddelandet från mars fastställde vi faktiskt åtta riktmärken baserade på viktiga kriterier, nyckelprioriteringar, i anslutningspartnerskapet. Dessa speglar de nödvändiga reformer som vi förväntar oss att före detta republiken Makedonien (Fyrom) kommer att kunna genomföra för att uppnå tillräckligt stora framsteg för att vi i vår höstrapport ska kunna föreslå att anslutningsförhandlingar inleds.

Detta kommer att vara avhängigt av konkreta resultat i reformarbetet och vi kommer givetvis att spegla detta i den framstegsrapport som vi för närvarande håller på att utarbeta.

Jag skulle vilja påpeka att för att anslutningsförhandlingar ska inledas, och för att kommissionens rekommendation ska antas, måste samtliga medlemsstater var enhälliga i rådet. Även om vi betraktar detta som en bilateral fråga måste vi därför ta hänsyn till denna politiska realitet.

Vår rekommendation baseras enbart på de faktiska framsteg som före detta jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom) har gjort för att genomföra reformerna.

  Talmannen. − Fråga nr 48 från Philip Claeys (H-0298/08)

Angående: EU-finansiering till den turkiska armén på Cypern

Enligt uppgifter i medierna har EU finansierat den turkiska armén på Cypern med 13 miljoner euro.

Kan kommissionen bekräfta att den turkiska armén verkligen har mottagit EU-finansiering? Om så är fallet – genom vilka fonder och projekt, och under vilka perioder har detta skett? Hur mycket har den mottagit sammanlagt? Vem har tagit initiativ till godkännandet av dessa anslag? Planerar kommissionen även i framtiden att finansiera den turkiska armén?

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag besvarar mer än gärna denna fråga eftersom den kan besvaras mycket kort. EU har ingen fond för att finansiera den turkiska armén i Cypern, vilket påstås i titeln till den ärade ledamotens fråga.

Inom ramen för föranslutningsinstrumentet stöder EU ett projekt i Turkiet om samhällsutbildning till värnpliktiga och detta projekt bedrivs i Turkiet, inte i Cypern. Syftet med projektet är att genom de turkiska väpnade styrkorna utbilda värnpliktiga som genomgår sin militärtjänstgöring om människorättsfrågor, jämställdhet, kvinnors rättigheter, barns rättigheter, miljöskydd, allmän hälsovård och bekämpningen av narkotikamissbruk. Det rör sig om idel hedervärda syften och det är detta som är målet med programmet om samhällsutbildning för värnpliktiga.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Jag tackar kommissionsledamoten för hans svar men jag har två korta följdfrågor. Hur förklarar kommissionen för det första att det har förekommit rapporter i pressen om dessa förhållanden? Denna information kom från en pressöversikt och jag tror att det stod att läsa i en turkcypriotisk publikation.

Hur kan kommissionen för det andra garantera att de turkiska trupper som ockuperar Cypern inte på något sätt kommer över en del av dessa pengar och att dessa medel därför inte används för något annat än det de är avsedda för?

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. − (EN) Det är mycket viktigt att vi korrigerar mytbildning med hjälp av fakta och att vi reder ut missförstånd genom att tillhandahålla konkreta och objektiva upplysningar. Därför är jag mycket glad att den ärade ledamoten ställde sin fråga.

Genom att besvara er fråga, vilket jag precis gjorde, är jag säker på att vi nu kan tillhandahålla fakta som kan få bukt med de missförstånd i medierna som Philip Claeys hänvisade till.

Som jag sa så bedrivs detta projekt i Turkiet och av de turkiska väpnade styrkorna. Det borde besvara den ärade ledamotens fråga om var projektet bedrivs och vem som bedriver det.

  Talmannen. − De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.55 och återupptogs kl. 21.00)

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman