Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2570(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B6-0219/2008

Debatter :

PV 21/05/2008 - 12
CRE 21/05/2008 - 12

Omröstningar :

PV 22/05/2008 - 9.9
CRE 22/05/2008 - 9.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0233

Debatter
Onsdagen den 21 maj 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

12. Globalt fördrag om förbud mot uranvapen (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt på föredragningslistan är debatten om

den muntliga frågan (O-0029/2008/rev) från Elly de Groen-Kouwenhoven, Angelika Beer och Carolina Lucas, för Verts/ALE-gruppen, Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen, Annemie Neyts-Uyttebroeck, för ALDE-gruppen, Ana Maria Gomes, för PSE-gruppen, Ģirts Valdis Kristovskis, för UEN-gruppen, Karl von Wogau och Stefano Zappalà, för PPE-DE-gruppen, till rådet: Globalt fördrag om förbud mot uranvapen (B6-0153/2008),

och

den muntliga frågan (O-0030/2008/rev) från Elly de Groen-Kouwenhoven, Angelika Beer och Carolina Lucas, för Verts/ALE-gruppen, Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen, Annemie Neyts-Uyttebroeck, för ALDE-gruppen, Ana Maria Gomes, för PSE-gruppen, Ģirts Valdis Kristovskis, för UEN-gruppen, Karl von Wogau och Stefano Zappalà, för PPE-DE-gruppen, till kommissionen: Globalt fördrag om förbud mot uranvapen (B6-0154/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Elly de Groen-Kouwenhoven, författare. − (EN) Fru talman! I december 2007 antog FN:s generalförsamling med överväldigande majoritet en resolution om ett krav på utredningar av hälsoeffekterna av uranvapen på civila och militär personal.

Vi gratulerar Tyskland, Irland och Italien, som var de enda Nato-länder som stödde FN-resolutionen. Orsaken till detta stöd kan vara att många av deras soldater återvände med dödliga sjukdomar och/eller senare fick barn med grava missbildningar. Vi vädjar därför till andra EU-länder att följa deras exempel och lämna in hälsorapporter i enlighet med FN:s begäran.

Utarmat uran användes i Balkan, Irak och Afghanistan. Utarmat uran är avfall, och det är ett mycket billigt material för att tillverka vapen. Det beräknade globala lagret är 1,3 miljoner ton. Långt under 1 mikrogram i kroppen kan vara dödligt. Utöver strålningen är utarmat uran en giftig kemisk förening. Ingen informerar trupperna, eller befolkningen i de länder där vapen med utarmat uran används. De senaste rönen av Världshälsoorganisationens experter avseende de skadliga effekterna av utarmat uran har censurerats.

Vi uppmanar EU att informera sina medborgare och befolkningen i målländerna. Vi uppmanar kommissionen och rådet att se till att ett internationellt fördrag upprättas så snart som möjligt.

För att få detaljerade insikter i frågan är det hög tid att kommissionen och rådet ger tillgång till alla befintliga rapporter och inleder vidare utredningar, vilket parlamentet har krävt sedan 2001. Under tiden upprepar vi vårt krav på ett förbud mot utarmat uran på grundval av försiktighetsprincipen.

 
  
MPphoto
 
 

  Annemie Neyts-Uyttebroeck, författare. − (NL) Kampen för ett globalt förbud mot utarmat uran i vapen och ammunition är en del av vår allmänna kamp för vapenkontroll och nedrustning. Vi lägger särskild vikt vid vapen och ammunition som är mycket farliga och skadliga för civila och fortfarande är farliga under en lång tid efter konflikten, exempelvis landminor, klusterbomber och vapen som innehåller utarmat uran. Jag vet att det är smått ironiskt att tala om vapen som är farligare och skadligare än andra, men det är så det är. Det är därför vi koncentrerar oss på dem som kan få störst effekter för den oskyldiga civilbefolkningen.

I november 2006 krävde detta parlament ett moratorium på denna typ av vapen som innehåller utarmat uran. Förra året antog mitt land, Belgien, en lag inte bara om ett moratorium, utan om ett faktiskt förbud mot all användning av uranvapen, och jag tycker att jag kan känna mig lite stolt över det. Nu vill jag fråga kommissionen och rådet vilka åtgärder de kommer att vidta för att göra detta moratorium lite mer allmänt och stödja ett allmänt förbud.

Som föregående talare redan har förklarat ingående förefaller uranvapen vidare ha skadliga effekter på soldater som använder dem eller exponeras för deras användning. Även om detta inte är helt säkert är det ändå tillrådligt att rådet ser till att soldater och annan personal som deltar i operationer under den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken inte exponeras för denna typ av risker. Jag vill därför fråga rådet vilka konkreta åtgärder som vidtas för att se till att soldater och personal som deltar i sådana operationer inte exponeras för dessa risker och att befolkningen i de områden där sådana operationer äger rum inte heller exponeras. Jag vore tacksam för ert svar.

 
  
MPphoto
 
 

  Ana Maria Gomes, författare. − (PT) Fru talman, herr kommissionsledamot! I ett brev nyligen till The Times i London uppmanade nio före detta brittiska militära befälhavare Förenade kungarikets regering att ansluta sig till dem som kämpar för ett förbud mot klustervapen. Deras argument var detsamma som det som har framförts i samband med truppminor – hur användbart ett vapen än kan vara på kort sikt räcker det enligt den militära logiken att det orsakar urskillningslös skada på lång sikt för att motivera ansvarstagande väpnade styrkor att sluta att använda det.

Samma logik gäller för vapen med utarmat uran. Euromil, Europeiska organisationen av militära sammanslutningar, övervakar denna fråga noga, baserat på information från militär personal i hela Europa, och dess inställning är kategorisk: vapen med utarmat uran måste överges så snart som möjligt.

Europaparlamentet har redan uttalat sig till förmån för ett totalförbud mot dessa vapen och i FN:s generalförsamlings resolution som antogs i december förra året, då bland annat frågan om krigsmateriel och vapen som innehåller utarmat uran fanns på dagordningen för generalförsamlingens 63:e sammanträde, bekräftades att det är rätt av Europaparlamentet att ta täten och be rådet att också ta täten i denna debatt om nedrustning och humanitär rätt.

”Motargumenten” från skeptikerna bland oss håller inte. Den mest grundläggande försiktighetsprincipen kräver en stigmatisering av dessa vapen redan innan de omfattande indicierna på deras urskillningslösa och cancerframkallande effekt ersätts med obestridliga vetenskapliga bevis.

Vad kommer folk, och till och med dagens skeptiker, att säga om oss politiker om tio år, när de skadliga effekterna av dessa vapen har blivit tydliga och odiskutabla, om vi fram till dess inte har gjort något för att få bort dem? Kommer de att säga samma sak som de säger nu om truppminor – hur kunde de dröja så länge?

 
  
MPphoto
 
 

  Ģirts Valdis Kristovskis, författare. − (LV) Mina damer och herrar! För det första vill jag betona att jag uppmanar mitt land – Lettland – att skriva under FN:s resolution från december 2007. För det andra uppmanar jag den höge representanten att lämna ett motiverat yttrande om initiativet i denna resolution. För det tredje uppmanar jag Europeiska unionen att se till att information sprids mellan medlemsstaterna avseende de typer av vapen som kan förväntas att användas i operationer. I samband med utarmat uran har jag särskild personlig erfarenhet. Jag var Lettlands försvarsminister i fem och ett halvt år. Det var just under min ansvarsperiod som Lettland anslöt sig till den USA-ledda koalitionen i kriget i Irak. Det internationella samfundet reagerade starkt på denna fråga. Lettiska trupper använde inte vapen med utarmat uran. I Lettland ombads jag dock i flera månader att ta det politiska ansvaret för dessa händelser som minister i koalitionsregeringen. Jag fick ingen information om användningen av utarmat uran. Det är oacceptabelt. EU:s medlemsstater måste inte bara allvarligt utvärdera behovet av krigsmateriel av denna typ i deras vapenarsenal, utan Europeiska unionen måste också se till att det blir obligatoriskt för medlemsstaterna att utbyta information om eventuell användning av utarmat uran i operationer. Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Herr Kristovskis! Jag avbröt er inte eftersom er redogörelse som minister i Lettland var mycket viktig, men jag vill påpeka att ni överskred er tidsgräns med stor marginal.

 
  
MPphoto
 
 

  Stefano Zappalà, författare. − (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Mycket har sagts i detta ämne tidigare, och jag anser dessvärre att det återstår mycket att säga innan vi hittar en definitiv lösning. Mina kolleger sa detta tidigare och förklarade det mycket väl.

Åtgärder har införts av vissa medlemsstater för att förbjuda produktion och användning av denna typ av krigsmateriel i kommersiella eller militära syften. Det har kommit flera förfrågningar av detta parlament, det finns dokument i form av fotografier och vittnesmål och det finns skälig grund att överväga att italiensk militär personal kan ha dött till följd av exponeringen för denna typ av vapen.

Det finns en FN-resolution som uttrycker utbredd oro och det har kommit olika förfrågningar om djupgående studier av frågan. Det finns en försiktighetsprincip som enligt EU-rätten bör diktera ett allmänt moratorium åtminstone tills definitiva vetenskapliga uppgifter framställs.

Inget av detta har dock hittills lett till det förväntade resultatet. Utarmat uran fortsätter att användas på krigsskådeplatser, såväl på landsbygden som i städer. Det råder ingen tvekan om att partiklar av utarmat uran som har kontakt med jorden sprids i de undre jordlagren, förorenar vatten under mark och jordbruksproduktion, vilket uppenbarligen leder till spridning av sjukdomar bland exponerade befolkningar och, i mindre utsträckning, världen över genom vattencykeln och elementcykeln, särskilt i ett ständigt större globalt marknadssystem.

Det finns visserligen inga definitiva studier ännu som bevisar faran, men man kan inte förneka att de parametrar som vi känner till i dag inte utesluter att det kan finnas en risk. Detta hänsyn måste i sig tvinga avancerade demokratier att studera frågan i större detalj och fatta ett beslut.

Jag anser särskilt att Europeiska unionen inte kan fortsätta att inte göra någonting. Unionen har tydliga skyldigheter gentemot sina medlemsstater, tydliga skyldigheter gentemot övriga världen och tydliga skyldigheter gentemot sina medborgare. Unionen har ekonomiska resurser som den kan använda och inga restriktioner när det gäller forskning och tillgängliga laboratorier. Att inte göra något är utan tvekan resultatet av ett val, inte av en brist på tillgängliga resurser och medel.

Med tanke på allt detta är det uppenbart att rådet och kommissionen inte kan undvika sina medborgare, oavsett om de är civila eller militär personal, från att stationeras i områden i världen där denna typ av krigsmateriel används och har använts, men de kan inte heller undvika att ta varje tänkbart initiativ i ett tidigt skede för att anpassa tillverkningen och användningen av det och, mot bakgrund av vetenskapliga uppgifter, förbereda sig för ett verkligt förbud och ett definitivt förstörande.

Det är detta vi eftersträvar i förhoppningen att rådet och kommissionen i praktiken kommer att visa sin ansvarskänsla, med tanke på att detta inte är en dunkel politisk fråga, utan en fråga om folkhälsa.

 
  
MPphoto
 
 

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. − (SL) Fru talman! Tack så mycket. I rådets namn vill jag även tacka parlamentsledamoten för att ha ställt frågan om det globala förbudet, eller det globala fördraget om förbud mot uranvapen.

Ledamöterna är naturligtvis säkert medvetna om att ett sådant avtal ännu inte finns. Det finns inget avtal som skulle kunna reglera vapen med utarmat uran på multilateral nivå. Det är också känt att det inte finns någon enhällighet inom rådet.

En debatt om effekterna av de vapen som innehåller utarmat uran har nyligen hållits i Förenta nationerna där FN:s första kommitté i slutet av förra året antog resolutionen ”Effekter av användningen av krigsmateriel och ammunition som innehåller utarmat uran”. Såsom redan har nämnts röstade alla EU:s medlemsstater olika om denna resolution. Jag skulle vilja säga att de röstade mycket olika – fem röstade för, fyra röstade mot och alla andra avstod från att rösta. Jag vill påstå att detta är en ganska god illustration av den rådande situationen i världen.

Med ert tillstånd vill jag nu kort försöka besvara de specifika frågor som har ställts.

När det gäller den första frågan i samband med Europaparlamentets resolution om biologiska vapen och vissa typer av konventionella vapen vill jag påpeka att Europeiska unionen har varit, fortfarande är och kommer att fortsätta att vara mycket aktiv i sin internationella strävan att genomföra konventionen om biologiska och giftiga vapen. EU spelade bland annat en viktig roll i den andra undersökningskonferensen 2006 och kommer även att vara aktiv under hela expertprogrammet fram till nästa undersökningskonferens, som planeras till 2011.

När det gäller konventionen om konventionella vapen deltar både Europeiska unionen och dess medlemsstater aktivt i de pågående förhandlingarna, vilka innefattar en debatt om de humanitära konsekvenserna av klusterbomber. Medlemsstaterna har åtagit sig att till slutet av det här året genom förhandlingar uppnå ett juridiskt bindande instrument som kommer att ta hänsyn till alla aspekter på klusterbomber.

När det gäller den andra frågan vill jag förklara att vapen som innehåller utarmat uran hittills inte har ingått i Europeiska unionens strategi för massförstörelsevapen. En debatt pågår fortfarande om huruvida det alls är möjligt att räkna sådan ammunition till massförstörelsevapen. Det finns faktiskt en del personer som anser att utarmat uran redan täcks av konventionen om konventionella vapen. Andra anser att protokoll nr 3, som är en del av denna konvention, bör utvidgas till att även omfatta frågan om projektiler och stridsspetsar som innehåller utarmat uran. I korthet pågår debatterna fortfarande.

När det gäller den tredje frågan bör jag klargöra att valet av militär utrustning, inklusive den ammunition som används i operationer av Europeiska unionen, ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde, och med tanke på att vi inte har något multilateralt avtal i denna fråga kan jag inte erbjuda någon mer information om användningen av utarmat uran.

Den fjärde frågan rör säkerhetsbestämmelser för de soldater och civila som är involverade i Europeiska unionens operationer. Jag bör påpeka att det är befälhavaren för operationen, inom den operativa plan som har godkänts av Europeiska rådet, som bär ansvaret för säkerhetsbestämmelser, och som måste vidta de åtgärder som han anser är nödvändiga. Samtidigt måste han naturligtvis ta hänsyn till operativa begränsningar.

I alla Europeiska unionens civila uppdrag vilar detta ansvar på chefen för uppdraget under den civila operativa befälhavarens ledning.

När det gäller den sista frågan, om dialogen mellan Europeiska rådet och Förenta staterna, icke-statliga organisationer och enskilda personer, kan jag bara säga att hittills har denna fråga inte tagits upp i dialogen med Förenta staterna – och den har inte heller tagits upp med de andra parter som nämns i frågan. I alla händelser kommer jag att följa debatten om denna fråga med intresse.

Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel, kommissionsledamot. − (FR) Fru talman, mina damer och herrar! I parlamentets resolution som antogs i november 2006 uppmanas Europeiska unionen och medlemsstaterna att åta sig att utvidga räckvidden för protokoll III i konventionen om vissa konventionella vapen för att begränsa användningen av vapen med utarmat uran. Jag vill påminna om att parlamentet kräver åtgärder som, som ni vet, sträcker sig utanför kommissionens befogenheter, med tanke på att kommissionen inte är undertecknande part i konventionen. Enligt fördragen har gemenskapens institutioner vidare inga befogenheter i militära frågor. Jag har dock ingen önskan att förmedla intrycket att kommissionen är likgiltig för problem i samband med produktion, lagring och användning av vapen som omfattas av konventionen om vissa konventionella vapen (CCW) eller frågan om inhumana vapen i allmänhet. Dess inställning är faktiskt den motsatta.

Kommissionen är fullt engagerad i att genomföra en gemensam handlingsväg, som antogs av rådet förra året, till förmån för den allmänna karaktären hos CCW och dess protokoll. Tre seminarier har hållits i år, ett för Latinamerika och Västindien i Santo Domingo i mars, och ytterligare två för de afrikanska länderna i Lomé förra månaden. Efter dessa seminarier har Dominikanska republiken redan meddelat sin villighet att ratificera konventionen snart, och Surinam har sagt sig vara redo att vidta de nödvändiga åtgärderna mot ratificering. Kommissionen stöder även genomförandet av konventionen om biologiska vapen och följer upp initiativ för att skapa ett nytt instrument som svar på humanitär oro kring klusterbomber, inom ramen för CCW och fredsprocessen från Oslo.

Kommissionen har även vidtagit åtgärder som svar på de problem som orsakas av explosiv ammunition. År 2006 delades exempelvis 5 miljoner euro ut för att hjälpa till att röja explosivt kvarlämnat krigsmateriel i Libanon.

När det gäller den andra frågan kan de vetenskapliga resultat som står till vårt förfogande inte bekräfta att krigsmateriel med utarmat uran medför en betydande risk för hälsan för civilbefolkningen i de berörda stridsområdena, eller för militär personal som tjänstgör eller har tjänstgjort i dessa områden. Det är denna åsikt som har angetts i undersökningar av FN, WHO och IAEA (Internationella atomenergimyndigheten) och även en expertgrupp som har inrättats av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 31 i Euratomfördraget, där följande deklareras: ”På grundval av den tillgängliga informationen dras slutsatsen att exponeringen för utarmat uran inte kan producera några spårbara hälsoeffekter under realistiska antaganden om de doser som skulle tas emot.” Kommissionen är villig att se över frågan på nytt. Den kommer även att fortsätta att garantera hälsan för sin personal och styras av WHO-direktiv i händelse av användning under omständigheter som medför en potentiell exponering för utarmat uran.

När det gäller dialogen med Euromil är kommissionen naturligtvis villig att tala med företrädare för det civila samhället.

När det gäller de sista tre frågorna har kommissionen för närvarande inte för avsikt att göra några ekonomiska åtaganden inom dessa områden.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ADAM BIELAN
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Jana Hybášková, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Vapen som innehåller utarmat uran utgör en enormt stor börda för miljön. Argumentet att deras skadliga effekter inte har bevisats låter helt absurt för den som någon gång har sett konsekvenserna av deras användning. Smutsiga bomber spränger de flera centimeter tjocka pansarplåtarna på de flesta moderna stridsvagnar i bitar. Deras destruktiva kraft är enorm. De påverkar människors hälsa. De dödar utan nåd. Det råder ingen tvekan om behovet av att sluta handla med dem och att sluta att producera, använda och lagra dem. Parlamentet och unionen bygger steg för steg upp europeiska väpnade styrkor och ett europeiskt försvar. Vi kommer att vara framtida partner för både Nato och USA. Vi måste därför bli en trovärdig partner. Att ställa sig upp och ropa ”jag kräver ett moratorium om utarmat uran” är komiskt. Det är lika komiskt att kräva att rådet framställer en konsekvensanalys. Den första nödvändigheten är att nå politisk enighet mellan medlemsstaterna, exempelvis Frankrike, Storbritannien och kanske Tjeckien. Därefter måste vi börja samarbeta med FN för att lägga grunden till det globala fördraget om ett förbud mot utarmat uran. Det innefattar framställningen av en plan i flera steg för ett tillverkningsförbud, som är godtagbart för alla medlemsstater, och för att lagra och handla med uran, samt ett angivande av ett datum då användningen slutligen förbjuds. Därefter måste vi ha en konferens som antar denna plan och inleda den process som leder fram till ett slutgiltigt förbud mot dessa vapen.

Vi behöver en korrekt analytisk studie med en bedömning av sidoeffekterna. Det vi behöver i första skedet är dock ett politiskt samarbete som börjar med en gradvis process för att hitta den politiska viljan och uppnå erkännande, enighet och beslut på internationell nivå. Denna process kommer att ta flera år. Det vore fantastiskt om Europeiska unionen var part i det nya fördraget om förbudet mot all militär användning av utarmat uran. Vi måste därför uppträda på ett ansvarsfullt sätt. Låt oss inte tillåta att löjliga rop, professionell okunnighet och ofärdigt arbete försämrar EU:s trovärdighet. Vi måste fortsätta att delta i detta viktiga spel.

 
  
MPphoto
 
 

  Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen. – (EN) I Storbritannien tror hundratals veteraner att exponeringen för utarmat uran i det första Gulfkriget har gett dem kroniska sjukdomar och funktionshinder, och i Irak finns det bevis för att användningen av utarmat uran har orsakat en ökning av antalet barn som föds med bara ett öga eller som saknar båda ögonen. Sju av de åtta barn som saknade båda ögonen hade fäder som exponerades för utarmat uran under kriget i Irak 1991.

Minst 17 länder har fortfarande vapen med utarmat uran i sina militära arsenaler, däribland tre EU-medlemmar – Frankrike, Grekland och Storbritannien. Vi behöver nu snarast ett internationellt fördrag om upprättande av ett omedelbart moratorium om användning, utveckling, produktion, lagring, transport och tester av vapen med utarmat uran samt återvinning eller förstörelse av de befintliga lagren. Jag hoppas att alla kommer att stödja denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Försiktighetsskäl är i sig en tillräcklig anledning för att arbeta för en effektiv eliminering av vapen som använder utarmat uran. Arbete med expertstudier av effekterna av användningen av sådana vapen på människor och på den naturliga miljön bör verkligen påskyndas. Ett moratorium om användning av vapen av denna typ kan dock införas omedelbart, och frågan kan tas upp i den nya europeiska säkerhetsstrategin. Den utmaning som nu ligger framför oss är att börja arbeta med ett internationellt fördrag baserat på FN-systemet. Ett sådant system skulle reglera användning, produktion, lagring och tester av denna typ av vapen.

 
  
MPphoto
 
 

  Tobias Pflüger, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Denna debatt borde ha ägt rum för länge sedan. Jag är glad över att vi håller den i dag. Utarmat uran används av många länder, särskilt västländer, som ammunition i deras krig, på grund av dess höga genomträngande kraft, särskilt mot pansarfordon. Krigsmateriel med utarmat uran innehåller dock mycket giftiga kemiska ämnen – de är med andra ord toxiska – och de är även radioaktiva. Utarmat uran är en biprodukt från kärnindustrin, som är ett resultat av anrikning av uran eller produktion av kärnvapen. Användningen av kärnenergi är i korthet också en del av problemet.

Krigsmateriel med utarmat uran har långsiktiga effekter. När ett hårt mål träffas frigörs utarmat uran vid höga temperaturer och förbränns till oxider av utarmat uran, vilka antar formen av fint alfa-radioaktivt giftigt damm som lätt inandas och kan spridas med vind och vatten. Detta damm är svårt att avlägsna från miljön och det hamnar i lungorna vid inandning. Vi känner till Gulfkrigssyndromet och Balkansyndromet – gång på gång har samma företeelse observerats, där soldaterna uppenbarligen drabbas av cancer, exempelvis lungcancer, på grund av sin exponering för oxider av utarmat uran. Det har även skett en ökning av antalet cancerfall bland befolkningen i de områden där detta krigsmateriel har använts.

Det intressanta är att den militära effektiviteten av krigsmateriel med utarmat uran faktiskt är mycket begränsad, samtidigt som dess användning medför många risker som inte kan beräknas. Nato använde krigsmateriel med utarmat uran i sitt anfallskrig mot Jugoslavien. I Irak har de amerikanska styrkorna använt totalt 300 ton krigsmateriel med utarmat uran. Det finns en ökande andel missbildade barn i detta land, särskilt i Bagdad. Afghanistans regering har nu begärt en undersökning av användningen av krigsmateriel med utarmat uran i Afghanistan och säger att den amerikanska militären inte informerade landet om att denna typ av krigsmateriel användes, särskilt i landets östra del. Krigsmateriel med utarmat uran användes i kriget i Libanon, främst av Israel, och det användes också i mycket stor utsträckning i det första Gulfkriget. Siffran över kontaminerade soldater har angetts till 66 000.

Problemet är lätt att se. De första krigspensionerna för effekterna av utarmat uran har tilldelats veteraner som Kenny Duncan från Storbritannien. Om damm av utarmat uran exempelvis vore en kosmetisk produkt eller ett ämne som används i livsmedelsproduktion skulle det ha förbjudits för länge sedan. Trupper instrueras att bära skyddskläder när de hanterar krigsmateriel med utarmat uran. Euromil, Europeiska organisationen av militära sammanslutningar, har krävt ett förbud mot vapen som använder denna typ av ammunition. Belgien har förbjudit krigsmateriel med utarmat uran, och vi gratulerar detta land för det. FN:s utskott för nedrustning och internationell säkerhet röstade med siffrorna 122 mot 6, med 35 nedlagda röster, om att begära en rapport om de skadliga effekterna om användning av krigsmateriel och ammunition som innehåller utarmat uran. Bland de sex rösterna mot fanns Tjeckien, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien. Det vi behöver är ett förbud mot produktion och användning av krigsmateriel med utarmat uran.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Användningen av utarmat uran för krigssyften strider mot folkrätten, och det finns obestridliga bevis för dess verkliga giftighet för både människa och miljö. Jag håller med om att som en del av den europeiska säkerhetsstrategin bör frågan diskuteras till fullo och jag anser att förbudet mot dessa vapen i unionens medlemsstater måste vara fullständigt och absolut.

Båda frågorna innehåller bedömningar och tar upp skäliga gemensamma frågor som har dokumenterats i stor omfattning. Jag ska här ta tillfället i akt att notera exemplet med de italienska soldater som var posterade på Balkan och som fortfarande väntar på en skälig ersättning, vilket jag är rädd att de aldrig kommer att få. Eftersom unionen inte verkar kunna avhjälpa den skada som har orsakats tidigare bör den sända en beslutsam, stark signal åtminstone inför framtiden genom att förbjuda tillverkning, lagring och placering på marknaden av denna typ av vapen inom unionens medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Luisa Morgantini, författare. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att Jana Hybáškovás krav på real politik är malplacerat och fullständigt cyniskt. Slöhet och försumlighet är precis som statshemligheter oacceptabelt när det gäller människors hälsa.

Användningen av uranvapen har förödande och irreparabla konsekvenser. När de exploderar utstrålar uranprojektiler ett fint kontaminerande damm. De kontaminerar luften, marken och vattnet, tränger in i andningssystemet och ökar sannolikheten för tumörer, leukemi och missbildningar. Den som använder dem agerar uppenbarligen i strid mot folkrätten. Sedan Gulfkriget 1991 har föreningen för anhöriga för militära offer beräknat att det har skett 50 dödsfall bara i Italien. Nyligen sa försvarsministern att det hade skett 77 dödsfall och att antalet människor som har drabbats av sjukdomar låg mellan flera hundra och cirka två tusen.

Mer än 2 000 ton utarmat uran användes mellan 1991 och 2003. Omkring 70 procent av territoriet i Irak är kontaminerat, och vi är fortfarande inte säkra på hur omfattande den förfärliga mänskliga kostnaden för utarmat uran är. På sjukhuset i Basra i Irak har jag sett missbildade barns kroppar. Jag har sett den förfärliga skada som har tillfogats deras små kroppar. Det finns tusentals ansiktslösa civila som fortfarande lever och dör på mark som har kontaminerats av strålning – i Irak, i Afghanistan, i Kosovo, i Bosnien och i Somalia, omedvetna om sitt öde.

Sedan 2001 har Europaparlamentet strävat efter införandet av ett moratorium. Vi bekräftade detta 2006 genom att anta en resolution om kemiska vapen och omänskliga konventionella vapen. I den resolution som antogs av en överväldigande majoritet i FN 2007 uppmanas medlemsstaterna i Förenta nationerna att undersöka skadan på hälsan. Sex länder röstade emot – USA och Israel och dessvärre flera medlemsstater i Europeiska unionen, nämligen Frankrike, Storbritannien, Tjeckien och Nederländerna. De borde i stället ha följt Belgiens exempel, när det som första land i mars 2007 beslutade att förbjuda utarmat uran helt och hållet på grund av dess giftighet.

Tillsammans med kollegor, och det är en glädje att säga det, av alla politiska övertygelser argumenterade jag starkt för denna debatt eftersom det är nödvändigt att agera mot överträdelser av folkrätten, den humanitära rätten och miljörätten och att agera för att se till att militära hierarkier, stater och krigsindustrin tar hela sitt ansvar. Underlåtenhet och militära hemligheter, underlåtenhet att genomföra regler avseende skydd och försiktighetsprincipen kan sopa risken med uran under mattan tillsammans med möjligheten att förhindra ett stort antal dödsfall.

Av dessa skäl upprepar jag de krav som ställs i vår resolution, särskilt att säkerställa största möjliga öppenhet genom att märka ut kontaminerade områden och framför allt arbeta för tanken på ett omedelbart moratorium för att snart uppnå ett fullständigt förbud mot vapen med utarmat uran och klusterbomber, som fortfarande kräver offer. I Libanon avfyrade den israeliska armén exempelvis mer än en miljon klusterbomber mot byar och bostäder de sista timmarna innan den drog sig tillbaka.

Agera. Jag säger tack till rådet och kommissionen för deras svar men också för det som de kommer att göra, trots de begränsningar som nämndes av kommissionsledamot Michel, för att uppnå frihet från uranvapen och klusterbomber.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE).(PL) Utarmat uran är 70 procent tyngre än bly. På grund av sin rörelseenergi kan även en missil av mycket liten kaliber därför tränga igenom en stridsvagns pansarplåt. Det är därför som utarmat uran har använts av militären. Det finns omkring ett och ett halvt ton utarmat uran i världen. Man kan lätt förstå frestelsen att använda det. Det visar sig dock att vapen av denna typ inte har haft i närheten av sin förväntade effektivitet. 70 procent av de skadade irakiska stridsvagnarna skadades av vapen av andra typer.

Frågan om konsekvenserna av att använda sådana vapen kvarstår naturligtvis. Det bör sägas tydligt att inget definitivt svar ännu finns. Trots allt har tusentals personer arbetat i urangruvor i många år, utan uppenbara skadliga effekter. Det finns dock fortfarande tvivel kring frågan och ett moratorium bör därför deklareras, för att frågan ska kunna lösas slutgiltigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberto Fiore (NI).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Naturen och omfattningen av den skada som följer av användningen av utarmat uran är sådan att det förefaller olämpligt att beskriva den som ”underordnad”. Skadan tillfogas i successiva vågor mot fiendens personal och mot den personal som använder vapnen. Exempel på detta är Gulfkrigssyndromet och Balkansyndromet.

De människor som sedan betalar i årtionden därefter är de civilbefolkningar som bor på krigsskådeplatser, som andas in och intar det utarmade uranet, eftersom det kontaminerar vattenreservoarer och livsmedelskedjan, som drabbas av effekterna av strålningen. Det högsta priset för den typiska skada som orsakas av tungmetallstrålning betalas, som vi alla vet, av barnen, växande kroppar, särskilt ofödda barn. Den exponentiella tillväxten av genetiska missbildningar och spädbarnstumörer i områden där uran har använts är bevis på detta.

En färsk studie av brittiska BBC visade att 24 timmar efter den massiva bombningen av Balkan var registreringen av den atmosfäriska radioaktiviteten i norra England rekordhög. Vi föreslår därför inte bara ett förbud mot utarmat uran utan även åtal för krigsförbrytelser mot den som använder det i full vetskap om dess följder och av dem som gör det när det finns ett förbud.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! När vi ändå är inne på ämnet radioaktiva vapen har detta parlament varit anmärkningsvärt tyst när det gäller en brittisk medborgare – tyvärr därmed även en EU-medborgare – som dödades av ett radioaktivt vapen i London i december 2006. Jag talar förstås om Alexander Litvinenko, som mördades genom statligt sponsrad terrorism med hjälp av polonium-210.

Den huvudmisstänkte för brottet är Andrej Lugovoj, som nu är ledamot i det ryska parlamentet och inte kan utlämnas enligt den ryska författningen. Under tiden nekas Alexander Litvinenkos änka en undersökning av hennes mans död i de brittiska domstolarna, som skulle kunna granska bevisen för hans mord i brist på rättegång mot dem som misstänks för brottet.

Detta mord var en krigshandling av Ryssland mot Storbritannien. Den brittiska regeringen vill inte konfrontera detta faktum. Men om man vill diskutera radioaktiva vapen, varför inte hålla en debatt om mordet på Alexander Litvinenko och dess långtgående konsekvenser?

 
  
MPphoto
 
 

  Janez Lenarčič, rådets tjänstgörande ordförande. (SL) Jag vill mycket kort uttrycka mitt stora tack för denna debatt. Jag vill upprepa att rådet arbetar mycket aktivt med yttre säkerhetsfrågor i linje med EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen. Inom dessa strategier uppdateras rådets prioriterade mål hela tiden, och ny utveckling inom detta område beaktas hela tiden, och inkluderas därefter också i de uppdaterade dokumenten.

Ett exempel på detta är den åtgärd som har vidtagits av rådet, till stöd för det globala antagandet av konventionen om förbud mot och begränsning av vissa typer av konventionellt krigsmateriel.

Det är intressant att syftet med det femte protokollet i denna konvention är att i så stor utsträckning som möjligt reducera skapandet av explosivt militärt avfall, när de militära konflikterna är över. Det är också intressant att de största producenterna och användarna av krigsmateriel som innehåller utarmat uran redan har undertecknat den ovan nämnda konventionen.

Det är ännu för tidigt att göra några prognoser. Jag har nämnt situationen i rådet, vilket framgår tydligt av röstresultaten om resolutionen från generalförsamlingens första kommitté, som har nämnts flera gånger i dag. Vi får hoppas att debatter som denna i Europaparlamentet kommer att bidra till att uppnå enighet i rådet. Det kommer dock mer i denna fråga inom en nära framtid.

Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. − (FR) Mycket kort, herr talman, noterar jag naturligtvis de utmärkta anmärkningar och specifika förslag som har lagts fram här, och har all avsikt att vidarebefordra dem till min kollega Benita Ferrero-Waldner och kommissionen.

Jag måste dock påminna parlamentet om att kommissionens utrymme för åtgärder är mycket begränsat. Det har naturligtvis deklamatoriska befogenheter, det kan lämna in förslag, men det har inga befogenheter utöver det. Jag vill klargöra detta.

Med detta sagt noterar jag dock det mycket tydliga budskapet att det måste finnas en garanti för öppenheten, som Luisa Morgantini sa. Jag är helt för denna punkt. Hon föreslår ett moratorium, och jag kommer att vidarebefordra detta förslag. Jag tror mig även ha uppfattat ett behov av att på nytt uppdatera de undersökningar som har gjorts hittills, eller möjligheten att göra det. Det finns ingen anledning till varför dessa undersökningar inte skulle uppdateras igen.

Ni bör alla veta att jag i alla händelser kommer att rapportera till kommissionen om alla de goda anföranden och argument som jag har hört här, och jag tvivlar inte på att initiativ kommer att tas så småningom. I alla händelser kommer idéerna att föras vidare och den frivilliga andan kommer att utgöra en del av processen, tro mig, för det är uppenbart att vi måste hoppas att alla EU-länder kommer att kunna göra det som Belgien har gjort. Jag säger inte detta bara för att det är Belgien, men jag är naturligtvis glad över att det var mitt land som gjorde det. Det är kanske detta ni söker. Det har utan tvekan funnits en del användbara och intressanta inspirationskällor, men jag vill att ni ska veta att jag kommer att föra vidare alla förslag, kommentarer och förfrågningar som har framförts här med all övertygelse och uppriktighet.

 
  
MPphoto
 
 

  President. − Jag har tagit emot sex förslag till resolution(1)i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.

(Sammanträdet ajournerades kl. 17.35 och återupptogs kl. 18.00.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MANUEL ANTÓNIO DOS SANTOS
Vice talman

 
  

(1) Se protokollet.

Senaste uppdatering: 21 oktober 2008Rättsligt meddelande