Talmannen. – Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om Sudan och den internationella brottmålsdomstolen.(1)

  Jean Lambert, författare. − (EN) Fru talman! Än en gång återkommer vi till ämnet Sudan och vad som kan göras för att ställa regeringen där till ansvar för folkets lidande och inte minst effekterna på grannländerna.

Eftermiddagens resolution handlar särskilt om Internationella brottmålsdomstolen och det faktum att två arresteringsorder utfärdades, för över ett år sedan nu, av den domstolen för Ahmad Haroun, dåvarande inrikesministern som nu är minister för humanitära frågor – vilket säkert många av oss anser vara djupt chockerande – liksom för en av de tidigare ledarna för Janjaweed-milisen, Ali Muhammad Ali Abd-al-Rahman.

Vi har inte sett något samarbete från den sudanesiska regeringens sida över huvud taget med att överlämna dessa människor till Internationella brottmålsdomstolen, trots att regeringen är väl medveten om att medlemskap i Förenta nationerna medför vissa skyldigheter. Det råder en kultur av straffrihet, där ingen någonsin verkar ställas till ansvar för de mest ohyggliga brott.

Vi anser att alla regeringar bör agera kraftfullt i den här frågan, och i resolutionen står det att vi bör uppmana rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) att i juni anta riktade bestraffningsåtgärder från EU:s sida mot en klart identifierad grupp sudanesiska statstjänstemän som bär ansvaret för denna brist på samarbete, och att dessa åtgärder ska inkludera tydliga ekonomiska sanktioner. Folkets klagan fungerar inte, men det verkar som att ett stopp för pengaflödet kan göra det.

Min grupp rekommenderar kammaren att anta den här resolutionen. Vi ser fram emot kraftfulla åtgärder och att dessa män, och andra, förhoppningsvis ställs inför rätta.

  Erik Meijer, författare. − (NL) Fru talman! För ett år sedan hade vi också en brådskande debatt om Sudan. Sedan dess har situationen förvärrats, inte förbättrats. Överenskommelsen mellan den muslimska norra delen och den icke-muslimska södra delen efter ett långt inbördeskrig är utsatt för tryck. Det tillfälliga samarbetet i en övergångsregering och förberedelserna för folkomröstningen om självständighet för södern 2011 är under press eftersom gränserna för dessa områden inte slutgiltigt har fastställts. Kontrollen av den oljerika mellersta delen orsakar nu mer våld.

Fredsuppgörelsen gäller inte heller västra Darfur, eftersom arabiska nomader och soldater har drivit bort större delen av den svarta befolkningen till det närbelägna Tchad. Det här är inte en konflikt mellan dem som stöder islam respektive kristendomen, utan mellan nomader och den bofasta jordbruksbefolkningen om kontrollen över ofruktbar mark som producerar mycket lite. På grund av befolkningsökning och ökenutbredning förlorar människor sina traditionella utkomstkällor och vänder sig mot varandra. Regeringen är också ansvarig för fördrivningen av den ursprungliga icke-arabiska befolkningen. Nu pågår det strider ända från Darfur till huvudstaden Khartoum.

Också när det som nu är Sudan kallades Angloegyptiska Sudan var det diskutabelt om detta enorma område med mycket olika befolkningsgrupper borde bli självständigt som en enda stat. En enad stat skulle huvudsakligen vara den arabiska befolkningens stat i de norra, östra och mellersta delarna. Det skulle bli svårt för den svarta muslimska befolkningen i väst och de svarta kristna och animisterna i söder att bli jämställda. De regioner som vid den tidpunkten var mycket mindre utvecklade låg långt från havet och fick mycket lite internationell uppmärksamhet. I slutändan tog ingen någon notis om dem, och nu ser vi resultaten av kolonial kortsynthet.

Staten bär ansvar för många brott, men samtidigt är den till stor del ett instrument för en av de stridande parterna. Det gör det svårt för den att samarbeta med bestraffningsåtgärder. Naturligtvis försöker vi hålla möjligheterna till sådana öppna i resolutionen, men i dagens läge finns det ingen större anledning till optimism.

  Filip Kaczmarek, författare. − (PL) Det är verkligen chockerande att den sudanesiska regeringen har utsett Ahmad Haroun (den förre inrikesministern som ansvarade för Darfur 2003–2004) till minister för humanitära frågor. Det är ett sjukt skämt att han har fått ansvar för livet och säkerheten för invånarna i Darfur, han som tidigare förföljde dem, och att beslut om den största humanitära insats som den internationella fredsstyrkan Unamid gör ligger i hans händer. Låt oss inte glömma bort att syftet med denna insats är att skydda civila mot brott, det vill säga just sådant som Ahmad Haroun var inblandad i.

Världssamfundet, Europeiska unionen, Afrikanska unionen, FN, Arabförbundet – alla dessa organisationer bör sätta maximal press på den sudanesiska regeringen så att dessa människor äntligen ställs till svars inför Internationella brottmålsdomstolen.

  Leopold Józef Rutowicz, författare. − (PL) Fru talman! Sudan är ett enormt land med en yta på 2,5 miljoner kvadratkilometer och en befolkning på omkring 42 miljoner människor, ett land som har förötts av två inbördeskrig som fick miljontals offer och som resulterade i funktionshinder, förnedring och förstörd egendom för ytterligare många miljoner invånare. En fråga som låg till grund för brodermordskonflikterna var etniska skillnader – 52 procent av befolkningen är afrikansk, 39 procent arabisk – och religiösa skillnader – 70 procent är sunniter och 30 procent animister.

Under dessa krig utsattes befolkningen för alla möjliga grymheter från dem som hade vapen och makt, däribland mord, tortyr, våldtäkt, rån och fördrivande, brott som Internationella brottmålsdomstolen handlägger och utmäter straff för. Tyvärr har Internationella domstolen inga medel för att ställa förövarna inför rätta. I resolutionen presenteras den europeiska synen på dagens situation, och jag stöder den. Jag anser dock att det under dessa omständigheter vore mödan värt att överväga att använda en mer radikal strategi, till exempel att använda FN:s specialstyrkor för att föra de anklagade till ICC och sedan fängsla dem som befinns skyldiga och internera dem på livstid, utan rätt att återvända, på någon avlägsen ö med ett talande namn, såsom Djävulsön. Det tror jag skulle hjälpa.

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Fru talman! FN uppskattar att konflikten i Sudan har lett till omkring 300 000 dödsfall och skapat cirka 2,5 miljoner flyktingar.

Det har kommit mängder av rapporter om outsägligt barbariska handlingar i regionen de senaste åren. Den oskyldiga civilbefolkningen har lidit oerhört. De som utpekas som ansvariga för att ha uppviglat till eller begått krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten bör ställas inför rätta och straffas om de befinns skyldiga.

Det är inte bara nödvändigt av naturliga rättviseskäl, utan också för att se till att dessa individer inte kan upprepa sina brott och att det statueras exempel för andra potentiella brottslingar för att förhindra att de begår liknande brott.

Internationella brottmålsdomstolen bildades för att se till att de som begår krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten inte förblir ostraffade. Sudan har undertecknat Romstadgan genom vilken Internationella brottmålsdomstolen skapades, men har ännu inte ratificerat den.

Det är ingen ursäkt för att inte samarbeta till fullo med domstolen i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1593. Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat två arresteringsorder mot Sudans förre inrikesminister Ahmad Haroun och milisledaren Ali Mohammed Ali Abd-al-Rahman. Dessa avser 51 anklagelser om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Under mer än ett år har nu de sudanesiska myndigheterna vägrat att överlämna dessa individer och obstruerar således Internationella brottmålsdomstolens arbete.

Detta är fullkomligt oacceptabelt. Ett sådant beteende gör att den sudanesiska regeringen blir medskyldig till dessa påstådda brott. Vi uppmanar Sudan att tänka över den allvarliga position som landet har hamnat i genom att skydda dessa påstådda massmördare från den internationella rättens arm en gång till, och göra det snabbt. Vi hoppas att regimen tar sitt förnuft till fånga och hörsammar Internationella brottmålsdomstolens krav omedelbart.

  Tadeusz Zwiefka, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Det är ganska skandalöst när ett land som är medlem i Förenta nationerna inte hörsammar uppmaningar som FN:s säkerhetsråd riktar till det att bistå Internationella brottmålsdomstolen. Vad kan världssamfundet göra när Sudans utrikesminister vägrar att samarbeta och också förklarar att domstolen inte har någon rätt att döma sudanesiska medborgare och att Sudans regering inte kommer att tillåta att sudanesiska medborgare lagförs och döms utanför landets egna domstolar?

Det här är verkligen en svår situation, eftersom Sudan i viss utsträckning inte är beroende av stöd vare sig från Europeiska unionen eller Förenta staterna eller de andra västdemokratierna, utan har byggt sin utveckling på hjälp från Kina. Kina är ett land som tyvärr inte bryr sig om mänskliga rättigheter, ens inom sina egna gränser. Den enda reaktion som är möjlig från vår sida är att kräva att de sudanesiska ledarnas tillgångar fryses.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Sedan 2003 har konflikten i Sudan krävt 300 000 offer. Två och en halv miljoner människor har lämnat sina hem för att fly från våldet. Trots den stabilisering som delvis har skett i landet inträffar det ständigt sammanstötningar mellan regeringsstyrkor och rebeller, vilket gör det svårt att använda FN:s fredsbevarande styrkor och ge humanitärt stöd. Det är inte möjligt att lösa konflikten i Sudan på ett varaktigt sätt utan att FN deltar och utan att FN ökar antalet soldater i regionen. Rekryteringen av barn till armén och våldshandlingar mot civilbefolkningen, särskilt mot kvinnor, är klara brott mot internationella normer och mänskliga rättigheter.

Någonting som är särskilt oroande är att regeringen inte samarbetar med Internationella brottmålsdomstolen och att krigsförbrytare får sitta kvar vid makten. Det låter som ett sjukt skämt, men de är nu bland annat ansvariga för att distribuera humanitär hjälp och för kontakterna med de fredsbevarande styrkorna. Sudan bör uppmanas att omedelbart börja samarbeta med domstolen så att krigsförbrytelserna tas upp. Detta är en nödvändig förutsättning för att skapa demokrati och en rättsstat. Alla försök att störa fredsavtalet och den militära hjälpen från tredjeländer, till båda sidor i konflikten, bör fördömas.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Sedan 2003 har Sudan varit ett slagfält på grund av religiösa och etniska skillnader. Konflikten i Darfur resulterade i att över två och en halv miljoner människor fick fly. Civila offer för denna konflikt har mördats, slagits och våldtagits. Hungern är utbredd, och den grundläggande hygienen brister. Föräldralösa, vilsna barn har inga möjligheter att få utbildning eller en anständig framtid. Humanitär verksamhet blir föremål för allt fler restriktioner. Konflikten i Sudan har lett till att civilisationen i Darfur och Tchad har brutit samman.

Den sudanesiska regeringen har vägrat att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen, och hånar domstolen som har utfärdat arresteringsorder för krigsförbrytare och inte kan eller bara inte vill göra något åt situationen. Efter attacken mot Omdurman den 10–11 maj förlorade ytterligare 200 människor livet.

Vi uppmanar myndigheterna i Sudan att omedelbart börja samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen. Vi förväntar oss att Europarådet vidtar beslutsamma åtgärder för att spärra tillgången till banker i Europeiska unionen för dem som har identifierats som finansiärer till konflikten i Darfur och frysa deras tillgångar.

  Jana Hybášková (PPE-DE). - (CS) Efter att ha deltagit i Europaparlamentets undersökningsgrupp i Darfur och Tchad 2004 är jag en ansvarig politisk resenär. Jag var närvarande när en tolvårig våldtagen mor fick frågan vad hennes barn hette, och svarade: ”Jag vet inte, barnet har inget namn.” Därför uppmanar vi Sudan att ratificera Romstadgan, att utan dröjsmål samarbeta i enlighet med resolution 1593 och att omedelbart överlämna Ali Kushayb och Ahmad Harun. Mest av allt uppmanar vi dock européerna att i sina förhandlingar med Arabförbundet, och i synnerhet med Kina, kräva att Kina och Arabförbundet håller en strikt linje i förbindelserna med Sudan. Det är dessa partner som kan hjälpa oss. Vi uppmanar rådet och kommissionen att hålla oss informerade om sina förhandlingar.

  Marianne Mikko (PSE). - (ET) Kolleger! Sudan är ett land som har utövat sin rätt att vara annorlunda. Ett land där våld, terror och våldtäkter i stor skala är vardagshändelser som inte kan bestraffas. Ett land som bygger på andra värden än mänskliga rättigheter. Situationen är kritisk: under de fem år som har gått sedan konflikten i Darfur började har över 200 000 människor förlorat sina liv. Individer som har begått brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser lever i frihet, och en del av dem har respektabla ämbeten i Sudan.

Rättssystemet i Sudan kan och vill inte hantera situationen i Darfur. Det behövs reformer, och systemet måste bygga på internationellt erkända normer för mänskliga rättigheter. Straffriheten måste upphöra. Det finns ett desperat behov av att den sudanesiska regeringen samarbetar med Internationella brottmålsdomstolen. Den måste ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och ställa krigsförbrytarna inför rätta. Situationen måste inte förändras nu, den måste förändras just precis nu.

  Marcin Libicki (UEN). - (PL) I dag, liksom vid många tillfällen när vi har diskuterat dödande och brott mot mänskliga rättigheter i världen, talar vi om vilka som är ansvariga där borta, på plats. Jag tycker dock att situationen kräver en mer ingående analys, eftersom det alltid är handel med vapen och olja som ligger bakom dessa konflikter. Denna handel med vapen och olja organiseras inte bara av människor på dessa platser, som vi ofta behandlar som sämre människor, utan av människor i den grupp nationer som har en mer utvecklad ansvarskänsla och bör ha en mer utvecklad känsla av ansvar gentemot andra. Om det inte vore för dessa människors intressen är det mycket sannolikt att de brott som vi vanligen diskuterar på torsdagseftermiddagarna, såsom vi i dag diskuterar Sudan, inte skulle existera.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Åter och återigen diskuterar vi Sudan på torsdagseftermiddagarna eftersom de fruktansvärda brotten mot mänskliga rättigheter fortsätter: mord, våldtäkter, bortföranden, bortföranden av barn och konfiskation av egendom. Den dåliga säkerheten är fortfarande ett problem för männen, kvinnorna och barnen i Sudan, men också för människor som arbetar med humanitära frågor.

Detta nonchalerande av Internationella brottmålsdomstolens behörighet har lett till att brottslingar har fått gå lösa, i synnerhet människor med hög profil som den förre inrikesministern och en tidigare ledare för Janjaweed-milisen. Vi måste uppmana Sudan att ratificera Romstadgan, med alla maktmedel vi har.

Jag uppmanar än en gång med kraft EU och resten av världssamfundet att ta sitt moraliska och sociala ansvar genom att vidta beslutsamma åtgärder – inklusive att konfrontera Kina med den roll landet spelar i Sudan och vapenhandeln som håller den här situationen igång – för att skydda Sudans folk och flyktingarna i grannlandet Tchad och få slut på den här konflikten.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman! År 2004 uppmanade Europeiska unionen Förenta nationerna att tillsätta en undersökningskommitté för de grymheter och brott som har begåtts i Darfur. På grundval av denna kommittés rekommendationer bad Europeiska unionen FN:s säkerhetsråd att hänvisa situationen i Darfur till Internationella brottmålsdomstolen, vilket rådet gjorde genom att anta resolution 1593 år 2005.

De senaste månaderna har Europeiska unionen flera gånger uppmanat Sudans regering att samarbeta villkorslöst med Internationella brottmålsdomstolen.

Den 31 mars 2008, årsdagen av säkerhetsrådets hänskjutning av situationen i Darfur till Internationella brottmålsdomstolen, antog EU:s ordförandeskap en förklaring på Europeiska unionens vägnar vari det uttryckte sin indignation över att Sudans regering inte samarbetade med domstolen. Europeiska unionen förklarade sig också beredd att stödja antagandet av nya lämpliga åtgärder mot de personer som bar ansvaret för att Sudan inte samarbetade med Internationella brottmålsdomstolen om Sudans regering skulle fortsätta att inte följa FN-resolutionen.

Den 6 maj 2008 deltog jag i ett möte mellan givarna och Sudans regering – Sudankonsortiet – som hölls i Oslo. Vid det mötet påminde jag, när jag talade till konferensen, mina sudanesiska samtalspartner om att vårt utvecklingsstöd är avsett att stödja utvecklingen i Sudan under förutsättning att en genuint demokratisk omvandling sker i landet, i enlighet med det heltäckande fredsavtalet. Jag betonade att principerna bakom det heltäckande fredsavtalet också måste gälla för Darfur och att det fanns ett trängande behov av att återställa säkerheten, sätta in Förenta nationernas styrkor och underlätta tillgången till humanitär hjälp. Våldsutbrottet i Abyei, en region som kämpar med komplicerade problem och som är en av de största utmaningarna vid förverkligandet av det heltäckande fredsavtalet i Sudan, nyligen understryker vikten av att till fullo genomföra avtalet. Jag skrev för en kort tid sedan ett pressmeddelande i vilket jag kräver att båda parter ska respektera samtliga bestämmelser i det heltäckande fredsavtalet, inklusive genomföra ett omedelbart eldupphör och dra tillbaka andra väpnade grupperingar från staden Abyei.

Den sudanesiska regeringen måste veta att världssamfundet som helhet kommer att hålla fast vid visionen i det heltäckande fredsavtalet om ett fredligt, stabilt och demokratiskt Sudan som visar respekt för rättsstatsprincipen och för mänskliga rättigheter. Detta budskap riktar sig inte bara till Sudans regering – det måste också förstås av de olika väpnade rebellrörelser vilkas politiska syften, vilka de än kan vara, inte rättfärdigar att brott begås. Domstolen har utfärdat ett antal arresteringsorder, däribland en för Ali Kushayb, ledare för Janjaweed-milisen.

Sammanträdet i FN:s säkerhetsråd, som kommer att hållas den 5 juni i närvaro av åklagare Luis Moreno-Ocampo vid Internationella brottmålsdomstolen, kan bli ett viktigt tillfälle för världssamfundet att visa upp en enad front och skicka ut en stark signal till stöd för domstolens arbete. Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) kommer med stor sannolikhet att ta upp frågan vid sitt möte i slutet av juni.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag vill instämma i fördömandet av Sudans konsekventa vägran att samarbeta med den internationella brottmålsdomstolen (ICJ) och att överlämna Ahmad Harun och Ali Kushayb till ICJ.

Hittills har konflikten i Sudan krävt 300 000 offer och gett upphov till två och en halv miljoner internflyktingar. Ändå fortsätter vi att tillhandahålla bistånd via Ahmad Haruns ministerium för humanitära frågor. Jag ber kommissionen och medlemsstaterna att upphöra med sådana tillhandahållanden via detta ministerium och att sätta press på Sudans regering så att den avskedar honom från hans uppdrag och omedelbart fängslar honom och överlämnar honom till ICJ.

Det är helt i sin ordning att klandra Kina för att landet inte har gjort någonting för Darfur, men i detta fall är EU lika viljesvagt som alla andra.