Talmannen. – Nästa punkt är debatten om sex resolutionsförslag om fängslandet av oppositionspolitiker i Vitryssland.(1)

  Marcin Libicki, författare. − (PL) I dag diskuterar vi ännu en gång brotten mot de grundläggande mänskliga rättigheterna i Vitryssland. Som det så ofta är i sådana fall noterar vi vad det är diktatorer brukar göra. Uppenbarligen kämpar diktatorer alltid mot den organiserade religionen eftersom denna mycket ofta är befolkningens viktigaste språkrör. De måste också kämpa mot fackföreningarna. Fackföreningarna i Vitryssland är faktiskt ganska svaga, så ur denna synvinkel skulle Alexander Lukasjenko kunna framstå som en ganska positiv person. Han har nämligen inte någon att bekämpa eftersom man ännu inte har lyckats skapa fackföreningar i Vitryssland. Dessutom bekämpar diktatorer alltid den opposition som vill ha demokrati.

Men det finns en sak som vi bör komma ihåg. Vi bör komma ihåg att Vitryssland är en viktig granne till Europeiska unionen i öst och bör behandlas som sådan. Vi har en viss tendens att behandla Ryssland som vår enda granne i öst och glömma bort att även Vitryssland bör vara en partner för EU i öst eftersom det är ett stort land med lovande framtidsutsikter.

  Věra Flasarová, författare. − (CS) Mina damer och herrar! Alexander Lukasjenkos regim i Vitryssland förtjänar kritik för att den använder repressiva metoder, fängslar politiska motståndare, tillämpar auktoritära regeringsmetoder och censur och för att den isolerar landet. Vägran att bevilja inresevisum för ledamöter av Europaparlamentet och nationella parlament innebär dessutom att de hindras från att bilda sig en uppfattning om situationen på egen hand. Allt detta påpekas i min grupps resolutionsförslag. Jag anser emellertid att vår kritik av brott mot de mänskliga rättigheterna måste mätas genom absoluta kriterier i stället för att följa en politisk skala som är avhängig av vem som för närvarande spelar första fiolen i världspolitiken. Detta är inte rätt. Vi rör oss fortfarande i cirklar. Vi har inte på länge kunnat ta något steg i riktning mot objektivitet. Romarna hade alltid rätt, och deras krönikörer utmålade det som ett felsteg när en angripen motståndare var djärv nog att försvara sig.

Men låt mig återgå till Vitryssland. Lukasjenkos regim innebär först och främst ett försök att visa misstro mot de euro-atlantiska initiativens inriktning. Alexander Lukasjenko spelar på sin egen smala planhalva och ignorerar att medelstora stater inte får uppföra sig på detta sätt eftersom det övernationella kapitalet inte kommer att tillåta det. Om man inte lyder kommer man att bli isolerad, och det internationella samfundet kommer att stödja oppositionen inom landet. Det är så det fungerar, och det vet vi alla. Förr eller senare kommer Alexander Lukasjenko och hans partiapparat att få betala dyrt för att de agerar på detta sätt. Vitryssland befinner sig i ett område som är strategiskt viktigt för Förenta staterna och för Nato. Den nuvarande USA-administrationen och regeringarna i en del andra länder skulle gärna vilja att Vitryssland anslöts till Nato tillsammans med Ukraina och Georgien, vilket skulle skada Ryssland.

Vår oro för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland skulle inte vara så intensiv om det inte i själva verket handlade om Ryssland. Frågan är dock om försök att försvaga Ryssland bidrar till säkerheten i världen. Jag är ganska rädd för att sådana försök kanske släpper loss krafter som ingen kommer att kunna kontrollera. Ryssland har undertryckt dem sedan urminnes tider.

  Jacek Protasiewicz, författare. − (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! De ledamöter av Europaparlamentet som är engagerade i Vitrysslandsfrågan och som följer situationen i Vitryssland ställs inför motsägelsefull information. Å ena sidan finns den offentligt och officiellt uttalade önskan att normalisera förbindelserna med Europeiska unionen. Öppnandet av Europeiska kommissionens representationskontor i Minsk är ett symboliskt uttryck för denna önskan.

Å andra sidan gick polisen under samma månad till brutalt angrepp mot demonstranter som ville fira nittonårsdagen av landets självständighet. Nästa dag skickade myndigheterna särskilda KGB-styrkor till oberoende journalister. En månad senare dömdes aktivister till långa fängelsestraff, och detta är inte ens oppositionen utan bara människor som vågade demonstrera till försvar för medborgarnas och småföretagens rättigheter. Bland dem återfanns män som Andrej Kim och Sergej Parsukiewicz. Vi har också nyligen hört att Alexander Milinkiewicz fängslades och dömdes till böter bara därför att han hade träffat vitryska medborgare och diskuterat allmänpolitiska frågor med dem. Alexander Kazulin, den viktigaste politiska fången, en samvetsfånge i dagens Europa, befinner sig fortfarande i fängelse.

Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Vitryssland ser jag fram emot den dag då vi kan lägga fram en resolution för Europaparlamentet, en resolution där det med tillfredsställelse noteras att det har skett förändringar i Vitryssland så att landet ska kunna bli en del av den civiliserade europeiska gemenskapen.

Tyvärr kommer detta inte att ske i dag. Utan några garantier för den grundläggande rätten till fria och demokratiska val, rätten att uttrycka sina politiska åsikter, pressfrihet och frihet att utöva sin religion är det inte möjligt för Europeiska unionen att någonsin erkänna regimen i Vitryssland som ett land som är värt att samarbeta med, som ett land som är värt att få hjälp. Vi kommer aldrig att stödja den politik som bedrivs av Alexander Lukasjenko. Däremot kommer vi att stödja oberoende medborgargrupper och enskilda medborgare från Vitryssland i deras kontakter med Europeiska unionen i hopp om att landet en dag kommer att återgå till normala förhållanden.

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Fru talman! Vitryssland är ett vackert och viktigt land med en stor potential för framsteg som kan leda till ett avundsvärt välstånd för landets medborgare. För närvarande är tyvärr grundläggande demokratiska normer i farozonen i detta land. Detta beror framför allt på att myndigheterna inte respekterar sådana nödvändiga demokratiska principer som till exempel yttrandefrihet. Sådan respekt är ett ofrånkomligt krav på varje icke-diktatorisk regering.

Från Vitryssland kommer det rapporter om godtyckliga fängslanden av medlemmar av det civila samhället och av aktiva regimmotståndare, om överdrivet våld mot fredliga demonstranter och om repression som riktas mot oberoende mediejournalister. Allt detta är exempel på företeelser som omedelbart bör och måste upphöra. Vi uppmanar Vitrysslands regering att visa förnuft, att ändra sin taktik och att välja frihetens och demokratins väg i stället för förtryckets och totalitarismens väg, en väg som bara kan leda till att konflikten med det egna folket och med det internationella samfundet förvärras.

  Milan Horáček, författare. − (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Användandet av våld mot icke-statliga organisationer, aktiva regimmotståndare och oberoende journalister i Minsk och andra vitryska städer i slutet av mars tyder på en drastisk försämring av den politiska situationen i ett land som redan behärskas av en auktoritär och diktatorisk regim.

Den enda tyska politiska institution som hade tillåtits att verka i Minsk har tvingats stänga. Tidningsredaktioner utsätts för räder för att skrämma kritiska röster inom pressen. I fråga om fria val och församlings- och åsiktsfrihet råder allvarliga begränsningar. Oppositionspolitiker förföljs systematiskt och döms till långvariga fängelsestraff. Myndigheterna vidtar repressiva åtgärder mot rörelser inom det civila samhället, antingen genom att åberopa oklara lagar om icke-statliga organisationer eller lagstiftning mot extremism eller genom att med våld skingra fredliga möten.

Även vi måste verka för den politiska pluralismens kultur i Vitryssland. För landets framtid är det särskilt viktigt med möten med demokratiska strukturer, särskilt för unga människor. Det var en klok åtgärd att åter öppna Europeiska humanistiska fakulteten i Vilnius, ett vitryskt exiluniversitet som erbjuder en tillflykt för studenter som blivit offer för politisk förföljelse.

Nästa steg måste vara att underlätta utfärdandet av visum, något som Europaparlamentet vid flera tillfällen har krävt. Det är inte rätt att EU ytterligare begränsar människors rörelsefrihet genom att ta ut en avgift på 60 euro för utfärdandet av visum. Detta är nästan en tredjedel av en månadsinkomst i Vitryssland, och många människor har därför inte råd med det. Vad vi har lyckats med när det gäller Ukraina, Moldavien och Ryssland bör vi också klara av när det gäller Vitryssland.

(Applåder)

  Eija-Riitta Korhola, för PPE-DE-gruppen. – (FI) Fru talman! Vitryssland är det enda europeiska land som fortfarande har en totalitär regim och som fortfarande tillämpar dödsstraff. President Alexander Lukasjenko fortsätter att hålla ett vakande öga på det civila samhället och är inte villig att släppa sitt hårda grepp om landet.

Trots allt har landets regering sagt att den vill upprätta närmare förbindelser med Europeiska unionen. Ännu en gång är det dags för oss att tydligt förklara samarbetsvillkoren för Vitryssland.

Som det framgår av resolutionen är de grundläggande förutsättningarna för nära samarbete inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken avskaffande av dödsstraffet, fria medier, yttrande- och mötesfrihet, religionsfrihet, respekt för demokratiska värden och omedelbar frigivning av de politiska fångarna. Denna resolution, som innehåller krav på omedelbar frigivning av de medlemmar av oppositionen som har fängslats, är samtidigt ett sätt att visa stöd för och solidaritet med alla dem som lider under den nuvarande vitryska regimen.

I nästa vecka kommer företrädare för den politiska oppositionen i Vitryssland att besöka Europaparlamentet. De har inlämnat en petition där de kräver en ändring av den lag om inskränkning av religionsfriheten som trädde i kraft 2002. De kommer att be om EU:s stöd för denna petition som har avvisats av Lukasjenko. Jag hoppas att denna viktiga resolution och nästa veckas gemensamma debatt kommer att övertyga den vitryska regeringen om att detta ligger i dess eget och dess medborgares intresse.

  Marianne Mikko, för PSE-gruppen. – (ET) Kolleger! På den internationella dagen för de mänskliga rättigheterna den 10 december började tv-stationen Belsat sin verksamhet i Polen i syfte att sända oberoende information till vitryssarna om vad som händer i Vitryssland, i Europa och i resten av världen. Kanalen, som huvudsakligen sänder på vitryska, når nu omkring 10 procent av vitryssarna via satellit.

Stationen arbetar under ständigt tryck. I slutet av mars genomförde KGB och polis en räd för att skrämma Belsats lokala reportrar. Deras viktigaste redskap, dvs. bärbara datorer och sändningsutrustning, beslagtogs. Oberoende reportrar lever i ständig fruktan för att förhöras och fängslas. Situationen i Vitryssland, en direkt granne till Europeiska unionen, är lika bister som den var bakom järnridån. Som ordförande för delegationen till den parlamentariska samarbetskommittén EU–Moldavien och som estländare hävdar jag här att medborgarna i Vitryssland, som också utgjorde en del av Sovjetunionen, i dag är i lika stort behov av oberoende information som av syre. Belsat är en utmärkt början, men bra television är inte billig.

De journalister som arbetar för Belsat Belarus kämpar för demokrati. De besökte oss i Europaparlamentet i mars, och de behöver vårt helhjärtade stöd. Jag uppmanar Europeiska kommissionen och alla våra medlemsstater att stödja Belsat ekonomiskt och moraliskt. Låt oss inte glömma att en fri press är demokratins hörnsten.

  Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen. – (PL) För några månader sedan frigav Alexander Lukasjenko alla politiska fångar med undantag av Alexander Kazulin som erbjöds möjligheten att lämna landet. Detta påminner om de metoder som de kommunistiska myndigheterna använde mot oppositionen i Polen. Det verkade som om resultatet skulle kunna bli att situationen förändrades till det bättre, men som hjälten i Ilja Ehrenburgs välkända novell sa: ”Om de friger några betyder det att de sätter in några nya i stället.” I dag är fängelserna ännu en gång fulla av fångar som sitter fängslade för sina politiska övertygelser som de har uttryckt i olika demonstrationer.

Jag anser att det bara finns ett enda korrekt svar på detta, och det är att utöka listan på personer som förbjuds att komma in i EU-länderna. Denna lista finns redan, men den omständigheten att Alexander Lukasjenko själv inte kan komma in i Europeiska unionen är inte särskilt övertygande. Vi borde göra listan betydligt längre.

  Ewa Tomaszewska, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Vi talar ännu en gång om situationen i Vitryssland. Alexander Kazulin, Alexander Lukasjenkos medtävlare om posten som Vitrysslands president, sitter fortfarande fängslad trots att han är sjuk. De demonstranter som ville fira nittonårsdagen av Vitrysslands kortvariga självständighet och som greps den 25 mars 2008 sitter fortfarande fängslade. Oppositionen utsätts för repression, och journalister får sin egendom beslagtagen, de misshandlas och skickas i exil.

Nyligen uttryckte Alexander Lukasjenko sin önskan att ännu en gång ställa upp i presidentvalet. För första gången försökte han dessutom att utöva utpressning mot Europeiska unionen genom att påminna om att 50 procent av oljan, 50 procent av oljeprodukterna och 30 procent av den gas som kommer till Europeiska unionen passerar genom Vitryssland. Han syftade på naturgasledningen Jamal–Europa och oljeledningen ”Vänskap”. Trots detta, och faktiskt just på grund av detta, kan Europeiska unionen inte upphöra att försvara de mänskliga rättigheterna. Vi bör stödja det civila samhälle som håller på att växa fram i Vitryssland, och detta innefattar materiellt stöd och tillgång till oberoende information.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! Det har nu gått sjutton år sedan förändringarna i samband med Sovjetunionens sammanbrott och upplösning i fria oberoende stater, men Vitryssland finns kvar som en relik som den sista diktaturen i Central- och Östeuropa. I detta land verkar respekten för de mänskliga rättigheterna vara mycket långt borta. Manipulationer med valresultat, eliminering av den politiska oppositionen, gripanden, misshandel, inskränkningar av yttrandefriheten och pressfriheten, inskränkningar av mötesfriheten och framför allt en massiv övervakning av befolkningen genom en högt utvecklad säkerhetsapparat – detta är den dagliga verkligheten för medborgarna i Vitryssland.

Jag vill också rikta uppmärksamheten mot den försämrade situationen för många människor som bor nära gränserna, däribland företrädare för polska minoriteter som bor där. Sedan Polen anslöts till Schengenområdet har de funnit det mycket svårt att hålla kontakt med sina familjer som bor i Polen, särskilt med tanke på de höga viseringskostnaderna. Denna situation, som fortfarande är ett problem, kräver beslutsamma åtgärder av EU-länderna. Man bör också beakta vilka metoder som är bäst för att ge verklig hjälp till dem som är i störst behov av den.

  Urszula Gacek (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Den vitryska regimen fortsätter att ignorera alla de institutionella garantier som är centrala för en demokrati. Den beskär friheten att bilda och ansluta sig till politiska partier, yttrandefriheten, rätten till alternativa informationskällor och rätten till fria och rättvisa val.

Fängslandet av oppositionspolitiker i Vitryssland innebär att alla dessa grundläggande friheter kränks. Den brittiske 1800-talspolitikern Benjamin Disraeli sa en gång: ”Ingen regering kan vara säker under lång tid utan en respektingivande opposition.” Eftersom Alexander Lukasjenko undertrycker all opposition, låt oss hoppas att Disraelis ord visar sig vara en profetia för den vitryska regimen och att undertryckandet av oppositionen kommer att vara orsaken till regimens slutliga fall.

(Applåder)

  Józef Pinior (PSE). - (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Här i Europaparlamentet kommer vi ständigt tillbaka till frågan om Vitryssland, ett land som geografiskt sett faktiskt ligger mitt i Europa och som gränsar till Europeiska unionen. Utifrån EU:s normer är det ett exceptionellt land genom att det inte har någon liberal demokrati eller rättssäkerhet och genom att det har censur. Dagens debatt äger rum på årsdagen av Pragvåren 1968, en årsdag som markerar den tidpunkt då människor i Europa äntligen sa ”det är nog” till censur och presskontroller.

I dag ville jag ägna mitt anförande just åt denna fråga om Vitryssland. Vi har utsatts för en mycket egendomlig hackerattack på oberoende Internetmedier: på Charter 97, Radio Liberty och Belarus Partisan. Vad som var egendomligt var att hackerattacken började dagen före den oppositionsdemonstration som skulle äga rum på årsdagen av Tjernobylkatastrofen.

Internetmedierna i Vitryssland är i själva verket de enda oberoende medierna eftersom flertalet medier helt kontrolleras av den vitryska regimen. Charter 97 besöks av omkring 9 000 surfare om dagen, och genom Belarus är över 3 miljoner familjer anslutna till Internet, dvs. över 30 procent av den sammanlagda befolkningen. Detta visar dynamiken och vitaliteten i det vitryska samhället.

Herr kommissionsledamot! Europeiska unionen måste allvarligt överväga vilka åtgärder som måste vidtas för att hjälpa vanliga människor i Vitryssland.

  Eugenijus Gentvilas (ALDE). – (LT) När Alexander Lukasjenko började känna av trycket från Vladimir Putin när det gäller gas uttryckte han sin önskan om närmare förbindelser med EU. Men i dag kan vi se att detta bara var tom retorik som inte följdes upp av respekt för de mänskliga rättigheterna, pressfrihet och andra europeiska värden. Det förekom ingen reaktion på det icke-officiella dokumentet ”Vad EU skulle kunna erbjuda Vitryssland”. Fängslanden och förtryck av politiska orsaker fortsätter.

EU bör utan dröjsmål sända sina experter för att övervaka förberedelserna inför höstens parlamentsval, för att se hur vallagarna ändras och om oppositionen får någon chans att agera. Vi kan inte begränsa oss enbart till valövervakning. Det skulle vara ett enormt misstag. Naturligtvis måste vi först och främst se till att EU:s diplomater och parlamentariker får tillstånd att fritt komma in i Vitryssland. Europeiska kommissionen och EU-medlemsstaterna bör göra allt som står i deras makt för att åstadkomma detta.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). - (PL) Fru talman! Vitryssland som är vår granne ligger mycket nära oss, särskilt eftersom det bor många polacker där. Det är viktigt både för oss polacker och för andra angränsande länder att det råder en stabil politisk och ekonomisk situation i regionen eftersom detta är förutsättningen för utveckling och för en förbättring av våra invånares livskvalitet. Vi måste också komma ihåg att Vitryssland i likhet med Polen glömdes bort och överläts till sovjetisk dominans efter andra världskriget och att landet inte kunde räkna med något stöd utifrån. Men detta land lyckades bli självständigt och kan nu skryta med en BNP-tillväxt på över 8 procent, ja till och med 9,9 procent under åren 2003–2006.

Vi kan inte frånta president Alexander Lukasjenko rätten att välja politisk inriktning för sitt land. Men det som bekymrar oss är att man allt oftare hör talas om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Vitryssland, vilket innebär brott mot demokratins regler. Detta berör inte bara etniska vitryssar utan även andra folkgrupper, däribland polacker. Därför är detta en förnuftig resolution, och den stöds av gruppen Unionen för nationernas Europa.

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Fru talman! Vi i EU har kommit närmare en del av de forna sovjetstaterna vid vår östra gräns. Vitryssland har emellertid motstått alla försök till dialog.

Eftersom Vitryssland är en diktatur har de medborgare som skulle vilja se en mer öppen och västinriktad dialog inga lagliga möjligheter att föra fram sina åsikter. När människor kräver demokrati eller riktar uppmärksamheten mot regimens maktmissbruk riskerar de att hamna i fängelse.

Vi måste fortsätta att kräva att den vitryska regimen inte längre ska hålla sina medborgare i ett järngrepp. Ett sätt att åstadkomma detta är att rikta allmänhetens uppmärksamhet mot dem som sitter fängslade av politiska, sociala och religiösa skäl. När man ser tillbaka på historien är det dessa fångar som kommer att vara Vitrysslands frihetshjältar när friheten äntligen uppnås.

  Bernd Posselt (PPE-DE). - (DE) Fru talman! Jag tror att detta redan är nionde gången som vi har talat om Vitryssland, och vi blir tvungna att fortsätta med det ända tills ledamöter från Vitryssland sitter tillsammans med oss här i Europaparlamentet i Strasbourg.

Vi måste snarast göra framsteg på tre ytterst viktiga områden. För det första riktar vi en kraftfull uppmaning till Vitrysslands regering att äntligen frige sina politiska fångar – inte bara de politiska fångar som redan har suttit fängslade under ganska lång tid, till exempel Alexander Kazulin, utan också de många nya fångar som nyligen har satts i fängelse för att ha utövat sådana elementära och grundläggande rättigheter som frihet att utöva sitt yrke som journalister, yttrandefrihet och demonstrationsrätt.

För det andra kräver vi en ändring av religionslagen och absolut religionsfrihet. Det finns europeiska kristna som förtrycks i hjärtat av Europa, och detta kan vi i Europaparlamentet inte tolerera. Vi måste därför motsätta oss detta med all kraft.

För det tredje är det absolut nödvändigt att se till att Vitryssland äntligen öppnar sina gränser för oss som ledamöter av Europaparlamentet och som EU-medborgare, att den vitryska regimen öppnar den isoleringsmur inom vilken den systematiskt har stängt in sina medborgare, att vi kan vara närvarande där och diskutera olika frågor och att vi kan bidra till att skapa någonting som skulle kunna vara en vitrysk vår 40 år efter Pragvåren.

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Fru talman! Vårt budskap till Alexander Lukasjenko men också till det internationella samfundet är att Europaparlamentet hyser oro och ständigt kommer att hysa oro över situationen i Vitryssland, den sista diktaturen i Europa.

Detta gäller särskilt fängslandet av fredliga medborgare på politiska grunder. Regimen i Minsk har nyligen antytt att den vill förbättra förbindelserna med Europeiska unionen. Men det finns ett mycket normalt villkor för att en meningsfull dialog ska kunna inledas: att man friger alla politiska fångar, att man avstår från godtyckliga gripanden, att man garanterar yttrandefriheten och självständighet för domstolsväsendet och att man tillåter oppositionen att på ett normalt sätt delta i det politiska livet.

Avslutningsvis vill jag instämma i Marianne Mikkos vädjan till EU att utöka det politiska och i synnerhet det materiella stödet till den oberoende tv-stationen Belsats verksamhet. Det är genom denna kanal som situationen i Vitryssland kan förändras, inte nödvändigtvis genom våra resolutioner.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). - (SK) Kära kolleger! Jag beklagar verkligen att situationen i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet inte har förbättrats i Vitryssland. Alexander Lukasjenkos maktfullkomliga arrogans känner inga gränser. Den vitryska regeringens nyligen uttalade önskan att förbättra förbindelserna med Europeiska unionen är som ett grovt hån mot den demokratiska världen.

Jag tror att det symboliska datumet den 25 mars 2008, när Alexander Lukasjenko skickade polis för att bekämpa fredliga vitryska medborgare, kommer att markera början till slutet för den totalitära regimen i Vitryssland, i många avseenden på samma sätt som den historiska ljusmanifestationen i Slovakien den 25 mars 1988. Jag vill uttrycka min solidaritet med den förenade demokratiska oppositionen i Vitryssland och med alla Vitrysslands medborgare.

Jag uppmanar rådet och kommissionen att på nytt granska möjligheterna att sänka avgifterna för Schengenvisum för medborgarna i Vitryssland. Detta är det enda sättet att förhindra att Vitrysslands medborgare blir mer och mer isolerade.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! För att åstadkomma demokratisering och ekonomiska förändringar måste myndigheterna i Vitryssland inleda en dialog med alla politiska krafter och anordna fria val. Länderna i Central- och Östeuropa, bland dem Polen, kan tjäna som exempel.

För att skapa ett förändrat medvetande hos människorna i Vitryssland och visa dem principerna om demokrati och fri marknad är det av största betydelse att öka kontakterna mellan det vitryska samhället och EU-länderna. Detta kräver en avsevärd förenkling och liberalisering av viseringsförfarandet, med sänkta visumavgifter för medborgare i Vitryssland.

EU-länderna bör öppna sina universitet och andra högre utbildningsanstalter för studenter från Vitryssland och ge dem stipendier från EU och från nationella, lokala och privata fonder. EU bör öppna sig för Vitryssland, även om de nuvarande myndigheterna inte önskar det.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). - (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! När det gäller dessa angelägna politiska och ekonomiska frågor vill jag lägga till en punkt. Eftersom kommissionsledamot Louis Michel inser vikten av utbildning både inom EU och utanför dess gränser och eftersom jag själv har kontakt med många studenter från Vitryssland som vi utbildar vid det katolska universitetet i Lublin vill jag säga följande: Herr kommissionsledamot! Jag vill rekommendera er att så mycket som möjligt öka både ekonomiska och andra stödinsatser för detta syfte eftersom en investering i de vitryska studenternas utbildning kommer att vara till hjälp för landet självt, och det kommer också att visa sig vara en investering för EU.

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE). - (PL) Fru talman! Vitryssland, Vitryssland 2008, är en skamfläck för oss alla. Det är skamligt att det i början av 2000-talet finns en totalitär stat i Europa. Under våra torsdagssammanträden i Strasbourg diskuterar vi brott mot de mänskliga rättigheterna runtom i världen. Men Vitryssland är Europeiska unionens närmaste granne.

Jag har ett intryck av att de västliga demokratierna fram till 1989 gjorde allt de kunde för att befria många förtryckta länder från sovjetisk ockupation. I dag är Vitryssland fortfarande som det var. Jag har ett intryck av att vi gör mindre, även om det inte längre finns många länder utan bara ett. Vi gör förvisso inte tillräckligt. Det är uppenbart att vi inte kan ha något direkt politiskt och ekonomiskt inflytande på vad som händer i Vitryssland, men vi kan ha ett inflytande genom att verka för tv-sändningar med oberoende information till Vitryssland, information som kommer att stimulera människorna i Vitryssland att kämpa för oberoende.

  Louis Michel, ledamot av kommissionen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Den positiva utveckling som inleddes i Vitryssland genom frigivningen av fem av de sex politiska fångarna verkar ha gått i stå. Tyvärr har denna positiva atmosfär ödelagts av ett ökat tryck på det civila samhället och av ett antal synnerligen stränga och oproportionerligt hårda straff. Vi fortsätter att fördöma de politiska fängslandena och det sätt på vilket det civila samhället och de oberoende medierna behandlas.

Samtidigt måste vi få Vitryssland att förstå att vi menar vad vi säger när vi föreslår ett partnerskap som förutsätter att det görs framsteg i fråga om respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Men för att göra sådana framsteg måste Vitryssland vidta ett antal åtgärder som är viktiga för oss. Bland dessa åtgärder ingår en villkorslös frigivning av alla politiska fångar, bland dem Alexander Kazulin.

Bland åtgärderna ingår också genomförande av det parlamentsval som har planerats äga rum i september, ett val som måste följa demokratiska principer. I detta sammanhang kräver vi att observatörerna från OSSE/ODIHR garanteras fritt tillträde. De vitryska myndigheterna har informerat oss om sin avsikt att släppa in observatörer som verkar under både kortare och längre tid. Vi kommer förvisso att se till att de håller sitt ord. Närvaron av valobservatörer från Europaparlamentet skulle naturligtvis tillföra ytterligare värdefull sakkunskap. Det är också av största vikt att oppositionspartierna deltar i valet på ett rättvist sätt. Vi kommer att beakta alla tänkbara förslag från Europaparlamentet i detta avseende.

Det skulle emellertid vara ett ovedersägligt bevis för att det har gjorts framsteg om oppositionen vore närvarande här i Europaparlamentet, vilket för närvarande inte är fallet. Om så vore fallet skulle Europeiska unionen vara beredd att svara positivt på samma sätt som unionen så sent som för en månad sedan bekräftade i ett uttalande om sanktioner och om de framsteg som skulle förmå oss att lätta på sanktionerna.

Jag kommer nu att ta upp en fråga som vi fäster mycket stor vikt vid: kontakter med Vitrysslands folk. Hur beklaglig situationen i Vitryssland än är måste vi utöka våra kontakter. Naturligtvis bibehålls fortfarande inskränkningarna när det gäller kontakter med de vitryska myndigheterna på ministernivå. Ändå anser jag att det är nödvändigt att göra en åtskillnad mellan de politiska och de tekniska nivåerna. Följaktligen håller kommissionen sammanträden för att diskutera sådana tekniska frågor som energi, transport och miljö med sakkunniga från den vitryska administrationen. Dessa kontakter ger oss naturligtvis tillfälle att föra fram olika budskap i frågor som vi fäster stor vikt vid.

Genom att vi för närvarande har en delegation i Minsk kommer vi också att kunna knyta närmare band med den vitryska administrationen och med det civila samhället, lokala icke-statliga organisationer, oberoende medier och studenter. Vi har en skyldighet att bistå alla dessa, något som ni med rätta har framhållit i ert betänkande och som åtskilliga talare har påpekat. Dessutom ges stöd till Europeiska humanistiska fakulteten som för närvarande befinner sig i exil i Vilnius och kommer att fortsätta sin verksamhet där så länge fakulteten inte har möjlighet att återvända till Vitryssland.

Avslutningsvis vill jag dryfta ett ämne som kommer upp gång på gång: visum. Som både ni och jag känner till kan vi som situationen nu är inte inleda förhandlingar med Vitryssland om att lätta på visumrestriktionerna – detta har rådet beslutat – men detta hindrar oss inte från att dra nytta av den bestämmanderätt som medlemsstaterna enligt Schengenreglerna har som en del av sina konsulära befogenheter.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Tack, fru talman. Vi har tyvärr varit i den här situationen tidigare med godtyckliga arresteringar av alla som opponerar sig mot den regerande regimen. Parlamentet har diskuterat Vitryssland för ofta: många ord och för lite meningsfull handling.

Vi måste uppmärksamma faktumet att Alexander Lukasjenkos regim är öppet fientlig gentemot EU och att våra krav när det gäller mänskliga rättigheter och demokratisering i Vitryssland sker helt och hållet för döva öron. Vi intensifierar våra kontakter med det civila samhället och med de interna rörelserna i sökandet efter förändring: Sacharovpriset var det första konkreta beviset på detta.

Det krävs dock ytterligare steg framåt i denna riktning. Jag besökte nyligen Vitryssland och märkte en ökad medvetenhet bland medborgarna till förmån för en förändring, en förändring som garanterar frihet, rättvisa, jämlikhet och demokrati. Jag uppmanar kommissionen att rikta särskild uppmärksamhet mot Vitryssland, ett land som är strategiskt beläget för att säkerställa fred och säkerhet på hela europeiska kontinenten.