Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2201(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0185/2008

Debatter :

PV 04/06/2008 - 24
CRE 04/06/2008 - 24

Omröstningar :

PV 05/06/2008 - 6.20
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0260

Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 4 juni 2008 - Bryssel EUT-utgåva

24. Konkurrens - Branschutredning om banktjänster till privatpersoner och mindre företag – Grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är en gemensam debatt om

- betänkandet av Gianni Pittella, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om konkurrens: branschutredning om banktjänster till privatpersoner och mindre företag (2007/2201(INI)) (A6-0185/2008),

- betänkandet av Othmar Karas, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden (2007/2287(INI)) (A6-0187/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Gianni Pittella, föredragande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tack vare det noggranna utredningsarbete som Europeiska kommissionen har utfört har vi kunnat rikta uppmärksamheten på den strikta reglering som är kännetecknande för banktjänster till privatpersoner och mindre företag. Detta utredningsarbete har även vi engagerat oss i tillsammans med Othmar Karas, och hittills har det behöriga utskottet präglats av ett brett samförstånd, nästan enhällighet. Jag vill därför ta tillfället i akt och framföra ett särskilt tack till kommissionsledamot Neelie Kroes för att hon alltid varit tillgänglig för debatter med parlamentet i denna känsliga fråga.

Förhållandet mellan konsumenterna och bankerna i Europa förblir komplicerat på grund av de snedvridningar som är kännetecknande för sektorn. Förhållandet har emellertid en grundläggande betydelse, och vi borde försöka förbättra det genom att påpeka brister och ineffektivitet, fastställa de huvudsakliga problemen och möjliga strategier för att lösa dem. I såväl mitt som Othmar Karas betänkande anges att åtgärder av denna typ framför allt ska riktas mot underlättad konsumentrörlighet, så att bankerna indirekt drivs att bli mer effektiva.

Det är därför jag i mitt betänkande begär att det ska vara lätt och billigt för konsumenter att byta bank. Att byta bank är fortfarande på många platser i Europa ett långsamt och svårt förfarande. Vi motsätter oss även alla former av varaktiga avtalsförbindelser som inte är uppenbart nödvändiga och som förhindrar eller försvårar konsumentrörligheten. Vi rekommenderar den europeiska banksektorn att förbättra förfarandena för att avsluta konton, och att endast berättigade avgifter tas ut samt att se till att denna tjänst utförs snabbt och att inga dubbla kostnader uppstår.

Vi uppmanar även kommissionen att agera för att se till att bankerna tillhandahåller information som är av bättre kvalitet och mer lättillgänglig för konsumenterna, genom ett informationspaket under utgiftsposter i en form som gör jämförelser enkla. Jag har själv ett bankkonto, och när jag får informationspaket hemskickade kastar jag dem eftersom de inte är begripliga, och detsamma gäller miljontals andra medborgare. Detta kan inte längre accepteras. Fru Kroes och herr McCreevy, om bankerna inte börjar agera enligt dessa förslag uppmanar jag Europeiska kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag i denna fråga.

Jag efterfrågar också en bedömning av genomförbarheten för en europeisk sökmotor, som gör det möjligt för konsumenterna att jämföra de tjänster som erbjuds på olika bankers webbplatser. Det måste vara möjligt för oss att slå på en dator, ansluta oss till Internet och få tillgång till en it-plattform så att vi kan säga: här finns det ett bättre alternativ för mig. Idag har vi inte den möjligheten.

Avgifterna för förmedlingsavgifter är ett annat ärende. När det gäller den ståndpunkt som Europeiska kommissionen intagit i denna debatt har jag kommit med ett förslag: att kriterier en gång för alla överlämnas till aktörerna genom någon form av riktlinjer för hur man beräknar förmedlingsavgifter så att sektorn garanterat fungerar på ett korrekt och öppet sätt.

Jag ska nu avsluta, så att jag inte överskrider mina fyra minuter. Jag hoppas att kommissionen när det gäller dessa förslag, som parlamentet förhoppningsvis antar imorgon bitti, kommer att genomföra en omedelbar uppföljning som åtminstone är snabb och specifik.

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas, föredragande. (DE) Herr talman, herr och fru kommissionsledamot, herr Pittella! Jag vill först av allt återigen betona att kommissionens förslag, medlemmarnas målsättningar och krav i de två betänkandena och konsekvenserna av dessa betänkanden för Europas medborgare förtjänar mer tid för att debatteras och en större publik.

I och med dessa betänkanden och debatten med kommissionen inleder vi nästa fas i stärkandet av sektorn för finansiella tjänster. Jag vill tacka Gianni Pittella, Olle Schmidt och Margarita Starkevičiūtė för deras effektiva samarbete. Den breda majoriteten i utskottet visar att vi närmat oss varandra samtidigt som vi börjat ställa ytterligare krav.

Vad vill vi? Vi vill fortsätta att utveckla den inre marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag och göra den till en inhemsk marknad för alla konsumenter samt små och medelstora företag. Jag säger detta trots att jag vet att marknaden för banktjänster till privatpersoner och mindre företag är och kommer att förbli en mer lokal än global affär. Det finns emellertid en stor potential eftersom bara 1 procent av EU-konsumenterna inhandlar gränsöverskridande finansiella tjänster på distans, medan samma siffra för tjänster inom länderna är åtminstone 26 procent.

Det finns – vilket kommissionens rapporter och parlamentets betänkanden visar – omotiverade hinder, trots skillnaderna när det gäller ansvar, vilket inte innebär att ingenting skulle ha hänt i det förflutna. Jag vill påpeka att liberaliseringen av kapitalrörligheten inom Europa har fortsatt sedan 1988. Införandet av euron har inneburit fördelar för den köpande allmänheten och för ekonomin: handlingsplanen för finansiella tjänster, vitboken om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) och det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) – denna utveckling gynnar konsumenterna och leverantörerna. Detta är inte slutet, utan vi rör oss målmedvetet längs den inslagna vägen.

Kommissionens båda rapporter – och kanske även våra betänkanden – har naturligtvis svaga punkter. En av dessa finns i grönboken där det nästan uteslutande talas om konsumenter. Denna fråga rör såväl den inre marknaden för privatpersoner och mindre företag samt små och medelstora företag. Dessutom räcker det fortfarande inte med konsumentskyddsåtgärder för att uppmuntra några leverantörer – och detta vet vi – att ägna sig åt gränsöverskridande verksamhet. Vid undersökningen av sektorerna är den svaga punkten utan tvekan det faktum att vi endast utnyttjar en liten mängd data. Vi misstänker en potentiell utestängning från marknaden endast baserat på priserna.

I vårt betänkande ber vi därför kommissionen att genomföra en omfattande konsekvensstudie som måste innehålla en korrekt kartläggning av de ursprungliga förhållandena på marknaden och en bedömning av integrations- och konkurrensförhållandena på marknaden samt konsekvenserna av ett initiativ och att denna konsekvensstudie inte enbart utförs utifrån en enda indikator utan baseras på ett så brett urval variabler som möjligt.

Vi stöder emellertid även kommissionens målsättning att enbart driva sådana initiativ som bevisligen gagnar medborgarna konkret, som är gediget underbyggda genom grundliga lönsamhetsberäkningar och som har varit föremål för ingående konsekvensstudier.

Jag skulle kunna framhålla andra svaga punkter, men jag vill begränsa mig till det som vi specifikt har betonat i betänkandena. Ett viktigt budskap från parlamentet är att vi tydligt erkänner den decentraliserade sektorn. Vi behöver sparbanker och kooperativa föreningar, liksom aktiebolag. Vi behöver lokala aktörer inom gränsöverskridande verksamhet, inte bara globala aktörer. De ansvarar för lokalt tillhandahållande av tjänster, ekonomisk utveckling i de enskilda regionerna och säker tillgång. Dessutom behöver vi en balans mellan tillgång och efterfrågan. Vi behöver även harmonisering av formaliteterna när det gäller licensiering och registrering. Försäkringsbolag och banker som bedriver gränsöverskridande verksamhet kontrolleras av flera olika finansiella myndigheter. Detta område bör harmoniseras, och samma tillträdeskrav bör gälla överallt.

Vi bör utöka e-handeln. Främjandet av företagens distanstjänster måste bidra till användningen av en säker elektronisk signatur, och direktivet om penningtvätt bör omarbetas om det utgör ett hinder för dessa tjänster.

Andra punkter behandlas. Ombud och mäklare är viktiga för den ökade konkurrensen inom sektorn för finansiella tjänster. Vi behöver enklare tillgång till kreditregister och kreditkortsregister, och vi behöver en förlängning av förordningen om gruppundantag eftersom vi inte anser att samarbete begränsar konkurrensen på detta område om villkoren tydligt fastställs.

Jag ber kommissionen och mina kolleger i parlamentet att granska betänkandet i dess helhet samt att anta och stödja de andra faktorerna – de 44 förtydligandena och åtgärderna i mitt betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Det är ett stort nöje för mig att tillsammans med er idag samtala om kommissionens granskning av, och åsikter om, Pitellabetänkandet.

Låt mig dock först av allt gratulera Gianni Pittella and Othmar Karas till ett fantastiskt arbete och även tacka parlamentet för dess intresse i denna fråga.

Vi delar många åsikter om denna fråga, och det är en bra utgångspunkt. Tillsammans med min kollega Charlie McCreevy och generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster och mina avdelningar har jag ägnat mycket arbete åt att studera banktjänster till privatpersoner och mindre företag, och i likhet med er frågar vi oss själva vad som kan förbättras. Det vore naturligtvis dumt att säga att allt är perfekt, så ”Vad kan förbättras?” är vår huvudsakliga inställning när det gäller denna fråga.

I vår branschutredning ägnade vi stor uppmärksamhet åt betalkortssektorn som omfattar 1 350 miljarder euro om året. Det är inte direkt kaffepengar – 1 350 miljarder om året. Vi undersökte även möjligheten att förbättra kreditregister, lämpligt och olämpligt samarbete mellan bankerna, samt bankernas avgifter.

Utifrån framför allt en specifik punkt i Pittellabetänkandet kan jag dra slutsatsen att vi är överens om många frågor och oeniga om en fråga. När det gäller konsumentrörlighet ligger bollen nu hos branschen. Branschen måste utveckla en uppförandekod, och det kan komma att inrättas lagstiftning om den inte tar denna möjlighet och antar denna utmaning.

När det gäller konsumentinformation och öppenhet: prisjämförelser och offentliggörande av produktinformation är avgörande för konsumenterna. Men branschen motsätter sig häftigt förslag till ändringar, så jag är rädd för att det inte kommer att ske några framsteg. Min kollega kommissionsledamot Meglena Kuneva sammanställer uppgifter om avgifter för banktjänster till privatpersoner och mindre företag som en del av uppföljningarna av resultattavlan för konsumentmarknaderna. Hon kommer definitivt att kunna bedöma skillnader och genomblickbarhet när det gäller bankernas avgifter och motsvarande nivå av konsumentmedvetenhet. Denna sammanställning av fakta är första steget mot förändring.

När det gäller kreditregister har jag goda nyheter. Det första mötet för expertgruppen för kredithistorik är planerat att äga rum i september 2008, och det är inte långt dit. Experterna kommer att presentera sina rekommendationer för kommissionen senast den 1 maj 2009.

Låneförmedlare, till exempel lånemäklare, är en sektor på uppåtgående med många sårbara kunder, så kommissionens studie av dem kommer att bli mycket intressant. Resultatet av studien förväntas finnas tillgängligt i oktober 2008.

När det gäller samarbete mellan bankerna skaffar generaldirektoratet för konkurrens fortfarande fram fakta till vår branschutredning, så det är för tidigt för mig att komma med detaljerade kommentarer i frågan vid denna tidpunkt.

Det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) är fortfarande nytt, och det krävs konkurrens för att det ska fungera fullt ut. Här är jag helt enig med parlamentet. Men jag är säker på att det fungerar så väl som vi kan förvänta oss i detta skede.

Det område där det tycks föreligga meningsskiljaktigheter är – vilket nämndes tidigare – begäran om att kommissionen ska utfärda riktlinjer för multilaterala förmedlingsavgifter. Jag måste vara ärlig mot er och säga att jag inte är övertygad om att upprättandet av riktlinjer är rätt åtgärd i detta skede och, baserat på våra erfarenheter i denna fråga, ska jag försöka förklara varför.

Efterlysningen av riktlinjer och tydlighet från kommissionen – och jag förstår frågan från föredraganden och hans grupp – är en väntad uppföljning av ärendet med MasterCard. Detta beslut – beslutet om MasterCard – baserades emellertid endast på fakta som var specifika för det ärendet. Med endast ett ärende att basera riktlinjer på riskerar vi att skapa dåliga riktlinjer som undergräver våra ansträngningar att hjälpa konsumenterna (och detta är återigen något vi har gemensamt: vi – parlamentet och kommissionen – vill hjälpa konsumenterna). Det går inte att skapa en magisk lösning baserat på ett enda ärende.

En annan orsak till att riktlinjer kanske inte skulle fungera är att det både finns betalkortssystem med multilaterala förmedlingsavgifter och betalkortssystem utan multilaterala förmedlingsavgifter i EU. Beslut om ett kortsystems affärsmodell och finansieringsmekanismer bör fattas inom systemen själva. Kommissionen kan naturligtvis inte föreskriva specifika affärsmodeller. Bedömningen av de multilaterala förmedlingsavgifterna i ett utvecklat system som MasterCard är inte nödvändigtvis likadan som bedömningen av de multilaterala förmedlingsavgifter som nytillträdda aktörer på marknaden vill tillämpa för att kunna börja konkurrera. I detta skede har kommissionen endast bedömt de multilaterala förmedlingsavgifterna i system såsom Visa och MasterCard. Inom den nya ram som fastställs i förordning (EG) nr 1/2003 är det parternas ansvar att bedöma lagenligheten i det egna agerandet enligt EG:s konkurrensregler.

En icke-konfidentiell version av beslutet om MasterCard finns på vår webbplats, så vi är öppna och vi är tydliga. Kommissionens bedömning av MasterCards multilaterala förmedlingsavgifter kan användas av andra betalkortssystem som vägledning, även om bedömningen i beslutet gäller MasterCards multilaterala förmedlingsavgifter och inte alla andra multilaterala förmedlingsavgifter. Men det är ett förslag jag erbjuder för att bistå marknaden i takt med att denna fråga utvecklas – det är en gest från min sida. Mina avdelningar är redo för ytterligare diskussioner med marknadsaktörer och alla berörda parter och har redan nu täta kontakter med betalningsbranschen i denna fråga.

Men låt mig avsluta i en positiv anda. Kommissionen välkomnar verkligen parlamentets tydliga stöd för behovet av åtgärder för att förbättra effektiviteten och driftskompatibiliteten inom sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag, som fortsätter att vara fragmenterad utifrån de nationella gränserna.

Jag är fast besluten att samarbeta med er i hanteringen av frågan om multilaterala förmedlingsavgifter. Jag hoppas att vi kan dra slutsatsen att framtiden är vår.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Låt mig gratulera utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och framför allt Othmar Karas och Olle Schmidt, till deras utmärkta arbete med att framställa ett noggrant och konsekvent betänkande.

Jag välkomnar helhjärtat ert breda stöd för vår strategi för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, samt ert viktiga bidrag till överläggningar om ett brett urval frågor. Det är inte möjligt att inom den tid som anslagits beskriva våra åsikter i samtliga frågor i detta omfattande betänkande. Därför koncentrerar jag mig på två frågor som är av särskild betydelse för området banktjänster till privatpersoner och mindre företag, vårt beaktande av ramen för investeringsprodukter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag och vårt arbete om rörlighet när det gäller bankkonton.

Jag börjar med investeringsprodukter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag. Jag är tacksam över ert stöd för vårt pågående arbete med att se till att reglerna för försäljning av investeringsprodukter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag ger ett högt investerarskydd. Jag är övertygad om att konkurrensen mellan investeringsprodukter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag kan skapa verkliga fördelar för konsumenterna. Vi måste emellertid vara säkra på att försäljningen av alla investeringsprodukter åtföljs av ett offentliggörande av produktinformation och regler för försäljningsstället. Endast på detta sätt kan vi garantera att konsumenterna behandlas rättvist och kan fatta riktiga beslut.

Jag välkomnar er tydliga ståndpunkt angående dessa frågor i era betänkanden. Som ni känner till ligger det emellertid inte för mig att fatta beslut utan att först vara fullständigt övertygad om att det krävs förändring. Harmonisering eller uppstramning av bestämmelser för offentliggörande av information och distribution skulle vara en kostsam och nedbrytande process. Det kan finnas objektiva orsaker till varför viss differentiering krävs mellan produkttyper eller distributionskanaler.

Av dessa skäl anser jag att det är alldeles för tidigt att dra slutsatsen att det finns brister i de befintliga systemen för investerarskydd som innebär att det krävs en ny horisontell lagstiftning. Senare i år kommer jag att lägga fram ett meddelande där beläggen från vår forskning stärks. Vi kommer att identifiera områden där det krävs ytterligare arbete för att undersöka och tydligt ta itu med bestyrkta brister i befintliga skydd.

Jag övergår nu till rörlighet när det gäller bankkonton. Att skapa en konkurrenskraftig och effektiv marknad för bankkonton är en central aspekt av vår strategi för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. Många konsumenter stöter regelbundet på hinder när de försöker byta från en leverantör till en annan. Vi kan inte tillåta att denna situation fortgår, och vi är därför glada över att få ert stöd vid denna tidpunkt.

Jag välkomnar er uppmaning till den finansiella tjänstesektorn om att den bör försöka uppnå målen i grönboken genom självreglerande åtgärder och på så sätt minska behovet av bindande rättsakter. Detta speglar vårt upprepade engagemang i granskningen av den inre marknaden om att använda självreglerande åtgärder där så är lämpligt eller om de kan ge önskat resultat, i stället för att tillgripa lagstiftning.

I detta sammanhang bjöd vi i november förra året in den europeiska banksektorn för att utveckla en europeisk uppförandekod till mitten av 2008. Denna kod skulle innehålla en färdig bytestjänst som skulle bli tillgänglig för kunderna när de byter bank. Banksektorn behöver inte börja om från början. I stället kan de vidareutveckla befintlig bästa praxis i vissa medlemsstater.

Avslutningsvis kommer banksektorns tillhandahållande av en uppförandekod av hög kvalitet att vara avgörande för att visa fördelarna med självreglering. Låt mig tala klarspråk idag. Om koden inte uppfyller kommissionens förväntningar måste alternativ som lagstiftningsförslag övervägas.

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová, för PPE-DE-gruppen. – (CS) Herr talman! Jag välkomnar min kollega Othmar Karas betänkande som handlar om ett mycket viktigt ämne, nämligen om enkel tillgång till banktjänster för alla medborgare och företag inom EU. Detta kommer att öppna, eller snarare fullborda, vår inre marknad. Jag vill emellertid uppmärksamma er på det mycket allvarliga problemet med bankernas höga avgifter i många medlemsstater. I vissa av dessa länder – och mitt land Tjeckien är en av de största bovarna i dramat – kan bankernas avgifter vara löjligt höga. Detta kräver verkligen internationell konkurrens. Det är bara Polen som är värre än Tjeckien i detta avseende. Å andra sidan är banktjänster billigare i till exempel Nederländerna och Österrike.

De instrument som snabbt kan förändra denna situation (och detta gäller även de otroligt höga avgifterna för utfärdande av kreditkort) ligger i kommissionens och parlamentets händer. Ett undanröjande av hinder mot gränsöverskridande elektronisk bankverksamhet skulle förbättra situationen för konsumenterna och företagskunderna som skulle gynnas av en sund konkurrens. Förutom behovet av att sänka bankernas avgifter och göra dem mer genomblickbara kommer det även att vara nödvändigt att koncentrera sig på att förbättra kvaliteten på banktjänster och förbättra konsumenternas samt de små och medelstora företagens ekonomiska kunskaper. Sist men inte minst måste Europeiska unionen uppmärksamma föreskrifterna för de så kallade mikrokrediterna som kan ge ett kraftigt uppsving till den elektroniska handeln (och inte bara denna typ av handel). Mina damer och herrar, det ligger i våra händer.

 
  
MPphoto
 
 

  Antolín Sánchez Presedo, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, kommissionsledamot Kroes, kommissionsledamot McCreevy, mina damer och herrar! Banktjänster till privatpersoner och mindre företag spelar en avgörande roll i vardagen för familjer och den stora majoriteten europeiska företag. De har stor ekonomisk betydelse, genererar omkring 2 procent av gemenskapens BNP, tillhandahåller fler än 3 miljoner arbetstillfällen och utgör den största banksektorn med bruttointäkter som uppgår till mer än 50 procent av EU:s sammanlagda intäkter.

För att få en uppfattning om denna sektors betydelse kan vi tänka på att en av de tjänster som är kännetecknande för den, nämligen lån, utgör den huvudsakliga ekonomiska risken som EU-medborgarna tar, med utestående skulder på omkring 50 procent av EU:s BNP, och att mängden aktie- eller obligationsfonder i medlemsstaterna uppgår till mellan 4 och 24 procent av den inhemska ekonomin.

Trots framstegen med regleringen av sektorn och de förbättringar som införandet av euron har inneburit tycks inte integrationen av gemenskapens marknader för finansiella tjänster och främjandet av konkurrens inom sektorn ha nått sin fulla potential.

Endast 1 procent av konsumenterna i EU inhandlar gränsöverskridande finansiella tjänster; det förekommer stora skillnader i priserna mellan enheter; valmöjligheterna är begränsade, det finns fortfarande strukturella hinder som gör det svårt att tillhandahålla tjänster och att få dessa tjänster att fungera väl mellan olika länder. Lönsamhetsnivåerna för banktjänster till privatpersoner och mindre företag varierar stort, och inrättningar i de nordiska länderna, Spanien och Irland ligger över genomsnittet.

Alla dessa frågor hanteras i betänkandena på ett någorlunda balanserat sätt. Jag gratulerar föredragandena Gianni Pittella och Othmar Karas, och jag vill uttrycka min tillfredsställelse över inkluderandet av aspekter såsom erkännandet av den roll som banktjänster till privatpersoner och mindre företag spelar för att de penningpolitiska villkoren ska överföras till marknaden på lämpligt sätt, värdet i att pluralism och mångfald i fråga om modeller för handel med affärsbanker, kooperativa banker och sparbanker berikar banktjänster till privatpersoner och mindre företag, den samarbetsinriktade miljön som främjar konkurrens mellan oberoende enheter, behovet av en lämplig ram för förmedlare av finansiella tjänster och den förbättrade jämförbarheten mellan olika finansiella produkter.

Genom att banksektorn fungerar bättre kommer den att bli effektivare och bidra till att utveckla alla de europeiska regionernas inneboende potential och underlätta tillgången till finansiella tjänster samtidigt som överensstämmelsen med täckningsvillkoren för våra medborgare ökar.

 
  
MPphoto
 
 

  Margarita Starkevičiūtė, för ALDE-gruppen. – (LT) Den viktigaste punkten i dagens debatt handlar om vad som ska göras för att se till att EU-medborgarna fullt ut kan dra nytta av de fördelar som den inre marknaden för finansiella tjänster erbjuder, eftersom den blir alltmer fragmenterad. Hur kan vi ta itu med detta problem? Det finns tre sätt. För det första genom att uppmuntra konsumentrörligheten. Hur kan detta uppnås? Först och främst bör information om alla tillgängliga produkter standardiseras och genomblickbarhet när det gäller kostnaden för dessa finansiella produkter riktade till privatpersoner och mindre företag garanteras så att kunden får möjlighet att tillämpa vissa metoder – kanske, som Gianni Pittella föreslog, en sökmotor på Internet. Vi instämmer emellertid inte i att det är nödvändigt att standardisera alla produkter, eftersom de bör spegla sociala och kulturella skillnader mellan de olika länderna. Därför bör standardisering tydligt definieras. Dessutom skulle det göra det möjligt för konsumenter att öppna bankkonton i andra länder. Nu när vi har Schengenområdet, som gör det möjligt för alla att flytta från land till land utan problem, är dataregistrering inte längre ett problem. Bankerna har emellertid ett problem med att öppna bankkonton för medborgare i andra länder. Jag anser att detta är oacceptabelt i en tid som präglas av modern teknik. Jag tror inte att dessa problem kan lösas endast genom självsamordning, med tanke på det antal banker som erbjuder tjänster till privatpersoner och mindre företag och de svårigheter de upplever när det gäller att samordna sin verksamhet. Kan kommissionen föreslå ett initiativ i denna riktning?

Ett annat sätt vore att främja leverantörernas rörlighet och göra det möjligt för dem att erbjuda sina tjänster via Internet eller textmeddelanden. Under alla omständigheter bör ekonomiskt styre fastställas i förväg, så att det tydligt anges vem som ansvarar för vad om någonting går snett. Jag vill avsluta genom att säga till kommissionsledamot Neelie Kroes att vi förväntar oss genomblickbarhet från kommissionen. När det gäller kostnaderna för betalkort införs redan nu nya kostnader, i enlighet med ert förslag. Konsumenterna i butikerna kanske inte är medvetna om ökade kostnader eftersom bankerna håller på att anpassa sig till de nya kraven. Kanske bör information om kostnader för betalkort offentliggöras i större utsträckning och oftare, så att konsumenterna kan jämföra dem och få ökade möjligheter till självbestämmande i sina kontakter med bankerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberto Fiore (NI).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är tydligt att det finns en vilja i parlamentet när det gäller att harmonisera den europeiska bankvärlden. Jag tror emellertid att familjer samt små och medelstora företag, framför allt i mitt land Italien, är särskilt oroade över vissa rutiner som för närvarande genomgår en sträng och omfattande granskning av allmänheten.

Jag talar till exempel om högsta övertrasseringsavgift och ränta på ränta. Dessa företeelser har lett till konflikter med den konstitutionella domstolen och kassationsdomstolen. Jag förstår därför inte hur människor kan tala om genomblickbarhet eller tydlighet när det gäller hur avgifter betalas när det i länder som Italien fortfarande råder allvarliga konflikter mellan bankerna och de lagstiftande myndigheterna.

Detsamma gäller flexibiliteten på lån. För närvarande råder en särskild oro för att tusentals eller hundratusentals står inför allvarliga problem i fråga om låneflexibilitet. Jag anser därför att parlamentet framför allt bör se till att de nationella bankerna blir mer enhetliga när det gäller mer rättvisa kriterier.

 
  
MPphoto
 
 

  Harald Ettl (PSE).(DE) Herr talman! Både Karasbetänkandet och Pittellabetänkandet visar att det fortfarande återstår mycket att göra för konsumenterna inom sektorn för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, till exempel i fråga om bankkonton, lån och försäkringar. Bankerna, vars marknadsvolym påverkas av verksamheten för tjänster till privatpersoner och mindre företag med upp till 50 procent, är inte längre intresserade av konsumentrörlighet och dessvärre endast i begränsad utsträckning intresserade av genomblickbara riktlinjer. Även detta i grunden goda, men ofta feltolkade förtroendeförhållande mellan banker och deras kunder har en mindre koppling till och bidrar mindre till konsumentrörlighet och främjande av konkurrens.

Själva konkurrensen kan därför främst anpassas av välinformerade kunder. I slutändan har vi också inkluderat en budgetpost i EU-budgeten för expertkunskaper om finansmarknaderna inom konsumentorganisationers och små och medelstora företags organisationer. Jag vill bara påminna er om detta.

Vidare bör konsumentskyddsnivåerna inte försvagas genom avlägsnandet av hinder. Dessutom är kravet på kollektiv rättshjälp i gränsöverskridande rättstvister som gäller finansiella produkter, som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd enats om, ett lämpligt stöd för rättvisa marknadsvillkor. I allmänhet måste emellertid nya finansiella produkter införas på ett objektivt och korrekt sätt.

Kommissionen ombes förankra lagkraven när det gäller information, saluförande och organisation av jämförbara produkter för privatkunder i alla lagbestämmelser på finansmarknaden. Principerna om bästa praxis från direktivet om marknader för finansiella instrument bör också tillämpas, till exempel när det gäller fondlivförsäkring och andra långsiktiga besparingsprodukter. Att hjälpa konsumenten, kunden, och därigenom skapa en blomstrande marknad måste vara den princip vi agerar utifrån.

 
  
MPphoto
 
 

  Wolf Klinz (ALDE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först av allt tacka Giovanni Pittella och Othmar Karas för deras betänkanden. Jag delar den slutsats som genomsyrar hela betänkandet om att varje medborgare i EU ska ha tillgång till banktjänster. Låt mig emellertid komma med tre kommentarer.

För det första vill jag påpeka att när det gäller konsumentrörlighet så stämmer det att det är vår målsättning att på en växande och välfungerande inre marknad se till att varje kund också har tillgång till gränsöverskridande banktjänster. Ansvaret binds emellertid också genom denna rättighet. Jag är därför något tveksam till kravet att om en kund informerar sin bank om att han vill byta bank så lämnar vi risken hos den nuvarande banken om kunden inte i tid får uppgifterna om sitt nya bankkonto. Detta är inte rätt! Kunderna bör ta ansvar för sitt eget agerande och måste även ta detta ansvar personligen med de rättigheter de har fått. Vi bör inte göra som dem som alltid räddar kunderna, trots att det är kundernas eget fel att de hamnat i ett dilemma.

För det andra kundinformation. Jag kan inte göra annat än att instämma med föregående talare Harald Ettl. Vi måste fortfarande göra detta många gånger när det gäller jämförbara produkter som konkurrerar med varandra och som inte har samma genomblickbarhet eftersom de omfattas av olika skyldigheter i fråga om att tillhandahålla information. Detta är inte rätt! Jag är verkligen positiv till att kunderna ska få information, men här är det faktiskt så att vi inte bör kasta ut barnet med badvattnet och inte dränka kunderna i information. Kunderna behöver den information som är nödvändig för att de själva ska kunna fatta ansvarsfulla beslut, men kvalitet är viktigare än kvantitet här.

Avslutningsvis vill jag återgå till bankstrukturerna. Jag instämmer med Othmar Karas om att vi faktiskt har olika historiskt utvecklade bankstrukturer i de enskilda medlemsstaterna. I ett land finns det bara privata banker, i andra finns det även sparbanker, kreditföreningar, statliga banker m.m. Det är inte vår uppgift att omorganisera bankväsendet. Medlemsstaterna bör göra detta – om de inte redan gör det. Det är emellertid inte heller vår uppgift att föra traditioner vidare. Jag anser att marknaden bör besluta om strukturerna ska förbli som de är eller om de bör ändras. Tjänster, produktutbud, tjänster som aktörer på enskilda marknader erbjuder sina kunder – det är marknaden som bör besluta, och vi bör inte fatta beslut centralt i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill kortfattat kommentera delar av debatten.

Frågan om att utbilda kunden är mycket viktig. Konsumenterna måste förstå finansiella tjänster, och vi måste framför allt rikta in oss på ungdomar som använder kreditkort som om de höll på att bli omoderna.

Men låt mig bara säga att de av oss som trodde att de var kunniga har varit benägna att råka ut för vissa finansiella incidenter. Räck upp handen alla som gick på erbjudandet om inteckning i livförsäkring! Jag borde räcka upp båda händerna när det gäller detta. Trots utbildning och kunskap görs det misstag, och felaktiga produkter säljs till konsumenten.

Jag är inte säker på hur länge kommissionen ska pröva uppförandekoderna innan den lagstiftar. Jag är ingen förespråkare för lagstiftning om sådan inte behövs, men ibland behöver vi bättre lagstiftning som är effektiv ur konsumentens synvinkel. Vi har en kreditkris nu. Inom det irländska banksystemet, där vi tidigare delade ut pengar och 100-procentiga livförsäkringar var normen, gäller nu det motsatta med inskränkningar av finanserna. Detta är en fråga som påverkar oss alla, och jag hoppas att denna debatt bidrar till bättre finansiella tjänster för den europeiska konsumenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill återigen tacka parlamentsledamöterna för deras arbete i denna fråga. Det har förts fram synpunkter om att vi behöver genomblickbarhet och en tydlig översikt över vad detta innebär för konsumenten. Kvalitet är viktigare än kvantitet, men ibland behöver man en viss kvantitet för att få kvalitet.

Kommissionen välkomnar verkligen ert tydliga stöd för behovet av åtgärder. Vi är medvetna om att vi måste förbättra effektivitetsnivån och att vi måste förbättra sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag, som fortsätter att vara fragmenterad enligt nationella gränser. Det överensstämmer inte med den inre marknad vi alla tror på. Därför är sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag – som är en öppen dörr – av avgörande betydelse för oss alla, för alla konsumenter och hela ekonomin. Parlamentets betänkande visar den betydelse som även ni fäster vid detta område.

Zuzana Roithová talade om situationen i hennes land, men nämnde att det inte bara var i hennes land som de höga avgifterna ofta är resultatet av en fragmenterad marknad med endast ett fåtal aktörer. Situationen som framkom av branschutredningen, och som jag redan har berört, är uppenbar.

Vi tror och vi förväntar oss att införandet av det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) kommer att bli en lösning på många av problemen eftersom det kommer att underlätta konkurrens över gränserna, och detta behövs. Det är en marknadsvänlig strategi som bör fungera. Därför stöder vi verkligen detta initiativ och samarbetar med branschen för att bidra till att målen med det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) uppnås. Antolín Sánchez Presedo sa med rätta att främjande av konkurrens är avgörande för hela denna strategi, för om det inte finns någon konkurrens vet vi alla att bankerna försöker lura oss.

När det gäller den faktiska kostnaden för betalkort, som Margarita Starkevičiūtė frågade om, delar vi ledamotens önskan om ökad genomblickbarhet på marknaden. Att vara för konkurrens innebär att vi bör vara medvetna om vad som händer på marknaden, och det faktum att det inte var uppenbart varför konsumenterna gynnades av detta var en av anledningarna till att MasterCards förmedlingsavgifter förbjöds – det var klart och tydligt. Vår målsättning är att ha avgifter med tydliga och bevisliga fördelar för konsumenterna.

Wolf Klinz talade med rätta om rättigheter, och dessa kombineras alltid med ansvar, inte bara för kunderna utan för oss alla – bankerna och alla andra aktörer. Vi behöver mer insyn; vi måste vara tydliga med vad vi framhäver. Marknadsförändringarna leder förhoppningsvis i denna riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Som jag nämnde tidigare är dessa betänkanden utmärkta. De är noggranna och konsekventa och kommer att utgöra ett viktigt bidrag till vårt pågående arbete om banktjänster och finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.

Jag inser att vissa vill att vi ska gå snabbare fram med några av initiativen, men snabbhet är inte alltid detsamma som likställighet. Vi står fast vid våra principer för bättre lagstiftning, genom bland annat noggranna konsekvensbedömningar. Vissa av våra initiativ, till exempel om bankkonton, har varit igång i flera år och bör bära frukt i år. Andra, såsom vårt arbete om investeringsprojekt som riktar sig till privatpersoner och mindre företag, är fortfarande nya och kommer att kräva mer forskning innan några fasta slutsatser kan dras.

Zuzana Roithová nämnde bankernas avgifter, och min kollega Neelie Kroes har hanterat denna fråga. Jag vill bara påpeka att vi inte kan reglera avgifter i sig, men att det vi verkligen behöver är riktig konkurrens och möjligheten för konsumenter att enkelt byta leverantör om de är missnöjda med den aktuella leverantören. Vi vill naturligtvis underlätta för dem att välja och ha en rad aktörer på marknaden. Detta kommer i sig att leda till att priserna sänks. Margarita Starkevičiūtė tog upp en rad frågor. Jag har antecknat alla hennes förslag, och vi kommer att följa dem så långt det är möjligt. Harald Ettl talade om bankerna som erbjuder tjänster till privatpersoner och mindre företag. I den grönbok som vi nyligen offentliggjorde hanteras några av dessa viktiga frågor.

Jag brukar ofta dela min vän Wolf Klinz’ åsikter, men om jag inte missförstått det hela var han inte så ivrig när det gäller byte av bankkonto. Det vi försöker göra är att göra det möjligt för konsumenterna att enkelt byta bankkonto inom medlemsstaterna. Jag vill bara påpeka att det inte direkt är raketvetenskap det är fråga om. Andra medlemsstater har inlett arbetet med uppförandekoder och har gjort det utan några större problem. Vi har gett bankbranschen en möjlighet till självreglering på detta område. Jag har träffat några av dem. En del kommer med alla upptänkliga fantastiska och förunderliga ursäkter till varför det inte kan göras, men jag kan försäkra dem om att det inte är astrofysik det handlar om. Det är ganska enkelt att använda, och det är en möjlighet för dem att visa att självreglering är den bästa metoden. Men som jag sa i mina tidigare kommentarer finns det inga andra alternativ för oss om vi inte gör detta.

Jag är emellertid överens med Wolf Klinz om den andra punkten han tar upp, nämligen bankstrukturerna i olika medlemsstater. Det är helt upp till varje medlemsstat att organisera dem, och det finns olika bankstrukturer i alla medlemsstater. En medlemsstat kan själv organisera strukturerna på det sätt den önskar, men om den kommer in på den fria marknaden måste den följa bestämmelserna i fördraget, och detta kan ibland leda till konflikter. Organisationen av bankstrukturerna i en medlemsstat är emellertid något som bara rör den berörda medlemsstaten.

Jag är överens med Mairead McGuinness när det gäller uppförandekoder. Hon nämnde den fantastiska perioden då inteckning i livförsäkring var i ropet. Jag var själv lite tveksam till detta och stod emot i flera år, men till slut föll jag tillsammans med en annan person till föga. Jag var en av dem som hade tur. Vid slutet av perioden hade jag gjort en vinst, vilket kom som en överraskning för mig och för alla andra, med tanke på min tidigare tveksamhet till detta.

Jag anser emellertid inte att någon kan ges skulden för det som skedde när det gäller inteckning i livförsäkring. Det var populärt då. Alla trodde på att det skulle göras på detta särskilda sätt och det förekom en hel del aggressiv försäljning. Men jag tror att så länge som konsumenten är medveten om många av fallgroparna så är det vad uppförandekoder eller all annan form av konsumentskydd bör innebära. Jag säger alltid till människor på företag, oavsett om de arbetar på små eller stora företag – och vi bör vara lika medvetna som konsumenterna – att om något verkar för bra så är det för bra.

 
  
MPphoto
 
 

  Gianni Pittella, föredragande. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill helt kort tacka alla ledamöter som har talat och återigen tacka kommissionsledamöterna och Othmar Karas.

Jag vill snabbt säga något om förmedlingsavgifter. Mitt förslag till riktlinjer grundas på övertygelsen – och på den punkten kan vi vara oense, Nellie Kroes – om att förmedlingsavgifter är värdefulla för utvecklingen av betalningsinstrumentet och dess effektivitet. Även om det inte finns någon förmedlingsavgift finns risken att konsumenterna får stå för kostnaderna.

När det gäller vilken metod som är bäst för reglering av finansmarknaderna anser jag – och det har jag ofta sagt till kommissionsledamot Charlie McCreevy – att underreglerade och illa reglerade finansmarknader och banksektorns vanligtvis ineffektiva självreglering får negativa effekter som tydligt har visats av den pågående finansiella krisen.

Jag anser därför att det skulle vara fel att tro att en verklig integration när det gäller grundläggande finansiella tjänster kan genomföras enbart genom självreglering inom sektorn. Marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag kommer att kunna säga sig vara ordentligt integrerad först när den fullständiga harmonisering som konsumentskyddsreglerna syftar till har uppnåtts och säkerställts. Detta sker bäst genom ett lagstiftningsinitiativ från kommissionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas, föredragande. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill upprepa de tack som jag framförde i inledningen till alla inblandade och be kommissionen att ta med parlamentets förslag i dess helhet i sina överläggningar om lagstiftning.

Det andra jag vill ta upp är ett tips. Jag vill påpeka för mina kolleger i parlamentet att betänkandet om konsumentutbildning – vi har talat ganska mycket om det i dag – när det gäller finanstjänster debatteras i parlamentet och kommer att diskuteras i plenum under hösten.

En annan fråga som vi inte får glömma bort är att medlemsstaternas olika skattesystem är ett stort hinder för tillhandahållande av gränsöverskridande finansiella tjänster och att detta också leder till låg samkörningsförmåga, särskilt när det gäller finansiella produkter som marknadsförs med skattefördelar. Jag skulle vilja vädja till sektorn och bankerna att ägna sig åt självreglering i förberedelse för syftet med denna grönbok. När det gäller standardisering och produktmångfald måste vi säga ja till standardisering så länge inte produktmångfalden äventyras. Zuzana Roithová tog upp bankavgifterna, och där har kommissionen redan hänvisat till det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA).

Det finns emellertid många andra hinder, nämligen att rättigheter i ett land ofta inte kan överföras till ett annat land och att det går att öppna ett bankkonto endast om man uppger bostadsadress. Dessutom saknas en definition av e-handel – gränsöverskridande penningöverföringar fungerar, men det finns hinder för att öppna bankkonton och för andra rättigheter, som vi måste ta bort. Vi har tillräckligt med arbete att göra för att få fram förslag. Vi bör kunna se resultat och fortsätta arbeta konsekvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. (SK) En väl fungerande integrerad finansmarknad är en nödvändig förutsättning för att nå Lissabonstrategins mål. Bankerna spelar en avgörande roll för att överföra penningpolitikens villkor, särskilt till de små och medelstora företagen och till konsumenterna. Många kunder är intresserade av gränsöverskridande finansiella tjänster, men det är förenat med så mycket byråkrati att öppna ett konto i en bank i en medlemsstat att de ofta blir avskräckta.

Banksektorn inom EU bör förbättra och förenkla förfarandena för avslutande av konton. Kontoutdragen är fortfarande mycket komplicerade och många konsumenter begriper dem inte. De finansiella produkternas komplexitet gör det svårt för konsumenterna att fatta välinformerade beslut. Konsumenterna belastas också av oproportionerligt höga bankavgifter för tjänster och utfärdande av kreditkort.

EU borde se till att banksektorn är konkurrenskraftig i stället för att reglera bankavgifter. Välinformerade konsumenter är en avgörande del i den ekonomiska konkurrensen mellan banker.

Jag anser att konsumentorganisationerna spelar en viktig roll eftersom de kan fastställa vilken information de anser vara nödvändig för att hjälpa konsumenterna att göra riktiga val i fråga om bankprodukter. De kan samordna finansiella utbildningar som syftar till att konsumenterna ska kunna göra mer medvetna val när det gäller förvaltning av pengar. De hjälper också mer sårbara konsumenter.

Jag tror att det kommer en tid i EU då konsumentorganisationerna inte längre behöver kämpa för sin existens. När de väl har blivit ansvariga för konsumentpolitiken kommer de att förstå hur viktigt det är med ekonomi.

 
  
MPphoto
 
 

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. (EN) Kommissionen lägger fram tre strategier i grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag för att främja integrering av marknaden för dessa tjänster – lägre priser och större valfrihet, att stärka konsumenterna och att förbättra konsumentskyddet.

Först och främst vill jag betona stärkandet av konsumenterna, och jag vill lyfta fram behovet av att höja nivån på kunskaperna om finansiella tjänster. Vid utfrågningen nyligen om finansiell utbildning kunde vi se ett antal konkreta exempel på sådan utbildning för konsumenter. Ytterligare insatser kan göras för att ta del av bästa metoder på detta område i olika medlemsstater, särskilt med tanke på de nya medlemsstaterna.

När det gäller konsumenternas val är det uppenbart att konsumenter som vill byta tjänsteleverantör också måste kunna göra det med minsta möjliga kostnad och rättsliga hinder.

När det gäller konsumentinformation är det inte tillräckligt att ge kunderna så mycket information som möjligt. Ett informationsöverflöd kommer att få motsatt effekt. Tillräcklig information som hjälper konsumenten att göra välinformerade val måste dock tillhandahållas.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig.(RO) Enligt Gianni Pittellas betänkande analyserade revisionssektorn konkurrenssituationen beträffande betalningssystem, inklusive kortsystem, kreditinstitut, samarbete mellan banker samt policy när det gäller priser och bankavgifter. Revisionen visar att det finns betydande skillnader mellan de avgifter som betalas för bankkort. Det framkom att majoriteten av de nationella kreditkortnätverken tar ut avgifter för transaktioner mellan banker som är betydligt lägre än de internationella nätverken och att majoriteten banker i de flesta medlemsstater beviljar inteckningslån, personliga lån och lån till små och medelstora företag som öppnar ett checkkonto.

Vanligtvis har inte kunden samma förhandlingsposition när han inleder en avtalsförbindelse med den bank där han blir kund. Kunden undertecknar ett avtal som han inte alltid läser och även om så är fallet och han skulle föreslå ändringar är detta inte möjligt. Av den anledningen anser jag att den behöriga tillsynsmyndigheten bör övervaka alla typer av avtal som bankerna erbjuder för att skydda både kundernas och bankens intressen. Jag anser att en kund som öppnar ett konto obligatoriskt i förväg ska få en kort beskrivning av de tillämpliga kostnaderna för hela användningsperioden.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy