Muntliga röstförklaringar

- Resolutionsförslag: Försämringen av situationen i Georgien (RC-B6-0278/2008)

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill att det ska föras till protokollet att om vi begär att det ska skickas ett gränsuppdrag till Georgien inom ramen för EU:s säkerhets- och försvarspolitik så bör vi också överväga att inom en nära framtid skicka ett EU-polisuppdrag till Georgien.

  Sylwester Chruszcz (NI). - (PL) Herr talman! Jag kan inte stödja dagens resolution om Georgien eftersom jag anser att den är alltför vinklad. Situationen i Kaukasus är mer komplicerad än vad som framgår av den föreliggande texten. Jag vill påminna kammaren om att Georgien har Stalin att tacka för sina nuvarande gränser. Gränserna är ett resultat av den politik Stalin, som själv var bördig från Georgien, förde på 20- och 30-talet. Georgiernas politik under 1990-talet var dessutom starkt bidragande till att myndigheterna i Suckhumi ville bryta med Georgien. Jag kan heller inte förstå varför samma ledamöter som nyligen entusiastiskt stödde det serbiska Kosovos självständighet nu förnekar två historiska nationer i Kaukasus deras rätt till självbestämmande. Jag stöder emellertid de internationella ansträngningarna för att främja en dialog och fredsprocessen i Kaukasus.

- Resolutionsförslag: Toppmötet EU/Förenta staterna (RC-B6-0277/2008)

  Tunne Kelam (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill stödja det ursprungliga ändringsförslaget som framlagts av min kollega James Elles, som har föreslagit ett nytt stycke vari förklaras att EU erkänner att den planerade insatsen av Europabaserade amerikanska missilförsvarsresurser kommer att bidra till att skydda EU från ballistiska långdistansmissiler.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Resolutionen om toppmötet mellan EU och Förenta staterna omfattar självklart en mängd olika ämnen. Ett antal ståndpunkter i resolutionen är för mig fullständigt oacceptabla, medan andra är ytterst värdefulla. Jag har därför känt mig tvungen att lägga ner min röst.

Vad jag emellertid vill tillägga här är att denna resolution redan från början borde ha innehållit en tydlig skrivning där det påpekas för Förenta staterna att landet inte ska blanda sig i Europeiska unionens eventuella expansion. Det sätt varpå Förenta staterna med jämna mellanrum ingriper för att argumentera för Turkiets oacceptabla sak utgör enligt min åsikt en oacceptabel inblandning i europeiska angelägenheter. Förenta staterna måste inse att det är en stor skillnad mellan Natos intressen å ena sidan och EU:s och de europeiska medborgarnas intressen å den andra. Turkiet kan inte ansluta sig till EU eftersom det inte är ett europeiskt land. Vad den saken beträffar kräver vi Förenta staternas respekt, varken mer eller mindre.

  Mario Borghezio (UEN). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I anslutning till frågan om ersättning till Guantanamofångarna, som tas upp i betänkandet, tar jag tillfället i akt att påminna om att det finns ett annat exempel på civila och militära fångar som ännu är olöst och som berör en medlemsstat, därtill en av EU:s grundarländer.

Italiens högsta appellationsdomstol fällde i går ett utslag till förmån för de italienska militära och civila fångar som begärde ersättning för det arbete de utfört i fångläger under andra världskriget. Detta är en olöst moralisk fråga, som jag har försökt uppmärksamma parlamentets talman på vid flera tillfällen. Jag har också tagit upp saken med förbundskansler Angela Merkel här i kammaren. Hon förklarade att hon personligen höll med om att det var viktigt att lösa frågan.

Nu när Förbundsrepubliken Tysklands försök att sinka beslutet i domstolen äntligen har omintetgjorts kan man undra om Tyskland nu, mer än sextio år efter krigsslutet, kommer att fatta beslut om ersättning till Italiens militära fångar.

- Betänkande: Donato Tommaso Veraldi (A6-0182/2008)

  Neil Parish (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill tacka Donato Tommaso Veraldi så mycket för hans betänkande om unga jordbrukare. Jag menar att vi nu lever i en värld där livsmedelsproduktionen återigen blir mycket viktig och där vi måste sörja för framtiden. Ett sätt att sörja för jordbrukets framtid är via unga jordbrukare.

I och med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har den genomgått en ”hälsokontroll” som gör att vi nu kan titta särskilt på åtgärder som kan hjälpa unga jordbrukare, nämligen minskad byråkrati och slopade kvoter så att unga jordbrukare kan börja med mjölkproduktion, vilket alltid har varit en av ingångarna till yrket som jordbrukare.

Vi måste också anlägga ett lite längre perspektiv och tänka oss någon form av riskkapitalprogram, eftersom ett av de problem unga jordbrukare står inför är att de har mycket lite realsäkerhet när de börjar arbeta som jordbrukare. I många fall vill bankerna inte ge dem de likvida medel som krävs för att starta upp jordbruket, så jag tror att vi måste titta på det också. Jag menar att unga jordbrukare kan satsa på livsmedelsproduktion, de kan satsa på nischmarknader, och de kan producera den typ av livsmedel vi vill ha i regionerna och verkligen hitta sin plats på marknaden. Jag välkomnar betänkandet och ser fram emot att stödja unga jordbrukare.

  Astrid Lulling (PPE-DE). - (FR) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande eftersom det inte kommer att finnas någon framtid för det europeiska jordbruket om det inte finns en acceptabel framtid för unga jordbrukare. Av många skäl som har att göra med livsmedelssäkerhet, tillgång till kvalitetsprodukter, miljö och bevarandet av våra vackra bergslandskap och vingårdar, måste vi genomföra avgörande åtgärder för att uppmuntra ungdomar att arbeta inom jordbruket och ta över familjeföretaget.

Jag vill emellertid framför allt uttrycka min tillfredsställelse över att Europaparlamentet på grundval av mitt initiativ i jordbruksutskottet just har lagt till ett ändringsförslag för att särskilt uppmärksamma vikten av att informera om situationen för medhjälpande make/maka i jordbruket. Jag vill i det avseendet påpeka att parlamentet år 1997 – för drygt tio år sedan – med bred majoritet antog mitt betänkande om den rättsliga ställningen för medhjälpande makor i jordbrukssektorn. I vår resolution betonade vi särskilt att medlemsstaterna måste se till att alla medhjälpande makor i jordbrukssektorn ska få teckna en ålderspensionsförsäkring. Kommissionen följde inte upp detta. Vi har ett sådant system i mitt hemland, en obligatorisk försäkring. Det exemplet bör följas och vi behöver ett ramdirektiv för att uppnå det.

  Jörg Leichtfried (PSE). - (DE) Herr talman! Jag vill understryka att jag avstod från att rösta om detta betänkande, men inte för att jag inte håller med om att unga jordbrukare behöver stöd. Jag är övertygad om att de behöver stöd, för unga jordbrukare ställs utan tvivel inför större problem än många andra jordbrukare.

Anledningen till att jag avstod hade att göra med röstningen om punkt 4, i vilken det hänvisas till situationen för unga jordbrukare i de s.k. nya medlemsstaterna. Jag anser att det nu, när nästan en hel valperiod har gått, är dags att sluta att hänvisa till de s.k. nya medlemsstaterna och i stället behandla dessa som fullvärdiga och jämlika medlemsstater, för i mina ögon är de nu väletablerade som sådana.

- Betänkande: Jacek Saryusz-Wolski (A6-0189/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Sedan slutet av andra världskriget har vi arbetat hårt för att åstadkomma den fred och stabilitet som vi nu åtnjuter. Trots det hotas vi i dag av terrorism, regionala konflikter och internationell brottslighet. EU:s roll i vår samtid bör vara att sprida fred, demokrati och frihet över hela världen. Unionen ska också säkra stabilitet och bekämpa humanitära katastrofer och massbrott mot mänskliga rättigheter. Det är den visionen som genomsyrar den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi är tillsammans ansvariga för att garantera säkerhet på global nivå.

Säkerhet innebär nu för tiden mer än att lösa internationella konflikter och skydda gränser. Vi behöver en bredare definition av vad säkerhet är. Vi måste starkare betona de sorters säkerhet som inte omfattas av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, nämligen tryggad livsmedels- och energiförsörjning.

Man bör ha i åtanke att det önskade resultatet endast kan nås genom samarbete och utbyte av bästa praxis. Samordnat handlande är av största vikt både på medlemsstaternas nivå och mellan de många EU-institutionerna. Det måste också finnas samverkan med Nato och samarbete med andra regionala och globala organisationer.

- Betänkande: Reimer Böge (A6-0205/2008)

  Margaritis Schinas (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag har bett att få ordet eftersom vi just med överväldigande majoritet har röstat för förslaget att stödja Grekland med 90 miljoner euro ur EU:s solidaritetsfond med anledning av förra sommarens katastrofala skogsbränder.

Allmänheten chockerades av förra sommarens katastrof. Europaparlamentets beslut i dag visar på sann solidaritet med de regioner och medborgare som så allvarligt påverkades i augusti förra året.

Jag vill tacka övriga ledamöter i budgetutskottet, och även er, mina damer och herrar, för det oerhört intressanta och effektiva arbete vi har utfört och för det lyckade sammanträde vi har organiserat. Tillåt mig slutligen att poängtera att vi möjligen är det enda parlamentet i världen som lyckas med att kväva goda nyheter. I dag har vi ett viktigt beslut gällande fördelningen av pengar till grekiska medborgare. Av tekniska snarare än politiska skäl har vi, oturligt nog, inte kunnat fatta beslutet i en debatt. Detta är beklagligt, men viktigast är att beslutet fattats på ett effektivt sätt.

- Betänkande: Donato Tommaso Veraldi (A6-0182/2008)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). - (PL) Herr talman! Vi står inför en stor utmaning när det gäller att uppmuntra unga människor att stanna kvar i landsbygdsområden. Det finns även ett underskott på människor som vill börja arbeta inom jordbruk och ta över de jordbruk som deras föräldrar driver. Unga jordbrukare möter i början många svårigheter. Exempel är brist på lämplig mark, höga priser, produktionsbegränsningar, avsaknad av startkapital för investeringar, dyra lån samt stränga miljökrav för jordbruk.

Nästan en tredjedel av Polens jordbrukare är unga människor under 40 år. Som grupp är de öppna för förändringar, teknologiska framsteg och nytänkande. Unga jordbrukare är precis som andra entreprenörer. De är entusiastiska och inte rädda för nya utmaningar. De är även oumbärliga för vår framtid, eftersom Europas, och världens, tryggade livsmedelsförsörjning är beroende av dem. De behöver hjälp för att bli bättre kvalificerade, genom yrkesutbildning och rådgivning. Dessutom bör man sträva efter att förbättra de ekonomiska villkoren för att driva företag i landsbygdsområden för att eliminera de skillnader som finns mellan landsbygdsområden och städer när det gäller den takt i vilken teknisk och social infrastruktur utvecklar sig. Framför allt måste man säkerställa stabila villkor.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Neil Parish (A6-0170/2008)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Sedan rådets förordning (EG) nr 1405/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna trädde i kraft har två sorters stöd utformats (stöd till försörjning och stöd till lokal produktion).

Vissa tekniska aspekter måste dock korrigeras för att man helt och fullt ska kunna tillämpa förordningen och dessa två sorters stöd, och därför stöder jag kommissionens förslag och föredragandens betänkande.

- Betänkande: Kyösti Virrankoski (A6-0204/2008)

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi ser att förslaget till ändringsbudget (FÄB) nr 3/2008 innehåller positiva åtgärder, såsom att införa hela beloppet 849 miljoner euro i budgeten, alltså den summa som Microsoft är skyldigt att betala efter att ha missbrukat sin marknadsposition, att rösta för utnyttjandet av EU:s solidaritetsfond till förmån för Grekland och Slovenien, att helt och hållet finansiera tillhandahållandet av vaccin mot blåtunga för att bekämpa sjukdomen och att stå för 50 procent av medlemsstaternas genomförandekostnader, samt att tillhandahålla besparingar på löner och pensioner för institutionens anställda.

Vi kan dock även notera att förslaget till ändringsbudget (FÄB) nr 3/2008 innehåller oönskade åtgärder såsom uppflyttning i lönegrad av direktören för jämställdhetsinstitutet och ändringar i tjänsteförteckningen för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Vi välkomnar kritiken mot de två tidigare åtgärderna i Kyösti Virrankoskis betänkande och accepterar, även om vi inte vill anta förslaget till ändringsbudget (FÄB) nr 3/2008 utan ändringar, att de många positiva åtgärder som utformats måste röstas igenom under detta sammanträde.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det gemensamma betänkandet från mina finländska kollegor Kyösti Virrankoski och Ville Itälä om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2008 för 2008.

Till stor del behandlar betänkandet införande i budgeten av inkomsten från Microsoftmålet (böter och ränta uppgår till totalt 849 200 000 euro), införande i budgeten av de besparingar som uppstått till följd av att löner och pensioner för tjänstemän under 2007 ökade mindre än väntat, ökning av anslagen till fonden för nödfallsåtgärder på veterinärområdet som en följd av utbrottet av djursjukdomen blåtunga (130 000 000 euro i åtagandebemyndigande, och 63 950 000 euro i betalningsbemyndiganden), inrättande av nya budgetposter som behövs för att ta upp bidragen till fyra gemensamma företag: Initiativet för innovativa läkemedel, Clean Sky, Artemis (gemensamt teknikinitiativ för inbyggda datorsystem) samt Eniac (europeisk teknikplattform för nanoelektronik), uppgående till totalt 257 500 000 euro i åtagandebemyndiganden och 194 600 000 euro i betalningsbemyndiganden från det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, samt utnyttjandet av 98 000 000 euro från EU:s solidaritetsfond (skogsbränder i Grekland och översvämningar i Slovenien).

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta förslag till ändringsbudget behandlar bland annat utnyttjandet av EU:s solidaritetsfond till förmån för Grekland och Slovenien. Målet är att hjälpa till att kompensera skadorna som orsakades av de skogsbränder och översvämningar som allvarligt påverkade befolkningen i dessa två länder under 2007.

Förslaget syftar också till att öka anslagen till fonden för nödfallsåtgärder på veterinärområdet med tanke på den kris med blåtunga som drabbat flera medlemsstater, däribland Portugal. För att till 100 procent finansiera anskaffandet av vaccinet och 50 procent av omkostnaderna för själva genomförandet av vaccineringen i nio medlemsstater, planeras det alltså att i gemenskapsbudgeten inkludera 130 000 000 euro i åtagandebemyndiganden och 63 950 000 euro i betalningsbemyndiganden.

Men vi vill understryka inkluderingen av mer än 257 000 000 euro i åtagandebemyndiganden och 194 000 000 euro i betalningsbemyndiganden för skapandet av nya offentlig-privata partnerskap i anslutning till sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration. Dessa partnerskap inbegriper Innovativa läkemedel, Clean Sky, europeiska plattformen för nanoelektronik, och Artemis för inbyggda datorsystem. Dessa initiativ behöver, minst sagt, en offentlig utvecklingsstrategi och offentliga investeringar som inte är beroende av privata kapitalräntor.

- Betänkande: Kyösti Virrankoski (A6-0203/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från min finska kollega Kyösti Virrankoski om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2008. Det behandlar enbart införandet av överskottet från budgetåret 2007 i budgeten för 2008, närmare bestämt 1 528 833 290 euro.

För 2007 visade skillnaden mellan intäkter (117,4 miljarder euro) och gjorda utbetalningar (112,9 miljarder euro) på ett överskott på 4,5 miljarder euro, från vilket betalningsbemyndiganden som överförts till 2008 måste dras av, dvs. 3,1 miljarder euro. Till detta överskott på 1,4 miljarder euro måste de förfallna anslagen på 0,2 miljarder euro som överfördes från 2006 till 2007 adderas, och det negativa saldot för växelkursskillnader på 0,1 miljarder euro måste dras av, vilket ger ett överskott på 1,5 miljarder euro för 2007. Detta överskott beror främst på att utgifterna blev 1,6 miljarder euro lägre än förutsett.

Jag anser att det är beklagligt att man inte, i stället för att automatiskt återbetala pengarna till medlemsstaterna, debatterade för hur pengarna skulle användas, till exempel för att finansiera investeringar i det transeuropeiska transportnätet. Jag minns fortfarande vilka svårigheter vi mötte då vi behövde 3,5 miljarder euro för att finansiera det utmärkta Galileo-projektet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Syftet med denna ändringsbudget är att införa överskottet från budgetåret 2007 i gemenskapsbudgeten för 2008. Detta överskott är drygt 1,528 miljarder euro och beror, bland annat, på förseningar i godkännandet av förflyttningen av struktur- och sammanhållningsfondernas operativa program till de olika medlemsstaterna.

Förslaget inkluderar även summor som inte använts under 2007 inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, såsom polisuppdraget till Afghanistan och det s.k. civiluppdraget till Kosovo. När det gäller situationen i Kosovo vill vi uppmärksamma USA:s, Natos och EU:s illegala och illegitima militära/”civila” operation – eller rättare sagt ingripande, destabilisering, aggression, ockupation och unilateral frihetsdeklaration av den serbiska provinsen Kosovo, utan någon som helst hänsyn till internationell rätt – och det nuvarande ”dödläget i förhandlingarna om överföringen av befogenheter från FN:s interimistiska uppdrag i Kosovo (UNMIK) till Eulex” (Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo) inom FN.

Slutligen vill jag påpeka att ”överskottet” från år 2007 kommer att reducera medlemsstaternas bidrag till gemenskapens budget, närmare bestämt som följer: 300 miljoner euro mindre för Tyskland, 258 miljoner euro mindre för Storbritannien och 233 miljoner euro mindre för Frankrike. Detta är alltså en situation som alla vinner på.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för antagandet av betänkandet om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2008 för budgetåret 2008 (9904/2008 – C6-0207/2008 – 2008/2094(BUD)). Kyösti Virrankoskis betänkande är noggrant och relevant.

Jag håller med föredraganden om att saldot från varje budgetår ska tas upp i budgeten för nästföljande budgetår som inkomst eller utgift. I det här fallet blir det alltså i budgeten för 2008. Detta bör göras genom en ändringsbudget som lämnas till kommissionen.

- Betänkande: Hubert Pirker (A6-0174/2008)

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De konservativa ledamöterna avstod från att rösta om detta betänkande då det utgör en del av det europeiska målet att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, och då vi i stället föredrar ett mellanstatligt agerande.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) EU:s strategi för bekämpning och kontroll av organiserad brottslighet visar att det finns ett behov av att utveckla en omfattande EU-politik mot korruption, i vilken alla berörda aktörer måste delta aktivt.

För att på bästa sätt förhindra och bekämpa korruption i Europa är vi därför beroende av ett lämpligt och effektivt samarbete mellan myndigheterna i respektive medlemsstater, så att man finner nya möjligheter, delar med sig av god praxis och utvecklar höga professionella standarder.

Med anledning av detta stödjer jag idén att formellt etablera ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter i medlemsstaterna som helt och hållet måste samverka (inom sina respektive ansvarsområden) med andra organisationer och organ som spelar en viktig roll i denna kamp, som t.ex. Olaf (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning), Europol och Eurojust.

Jag stödjer även de ändringsförslag som föredraganden, Hubert Pirker, lagt fram, i synnerhet ändringsförslaget om behovet av öppenhet och information när det gäller nätverkets aktiviteter och rekommendationer, vilka bör redovisas i en årlig rapport till kommissionen och Europaparlamentet.

  Titus Corlăţean (PSE), skriftlig. − (RO) Jag välkomnar rådets beslut om att inrätta ett nätverk mot korruption med olika kontaktpunkter som syftar till att förbättra samarbetet mellan de myndigheter inom EU som kämpar mot korruption.

Europeiskt samarbete utgör en oerhört viktig del i kampen mot korruption, i synnerhet i de nya medlemsstaterna där det enligt icke-statliga organisationer och EU-experter fortfarande finns stora brister, bl.a. inom rättsystemet.

Den sista utvärderingsrapporten från Greco (gruppen av stater mot korruption) inom Europarådet gällande Rumänien, visar för år 2007 att vårt land endast drivit igenom 40 procent av de antikorruptionsåtgärder som EU-institutionerna förespråkat. Jag vill nu uppmana den rumänska högerregeringen att offentligt medge att man misslyckats med sina program i kampen mot korruption.

Jag anser att kampen mot korruption bör vara en övergripande målsättning för EU för att kunna ge dess medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Kommissionen (genom Olaf), Europol och Eurojust bör utgöra en del av detta nätverk.

I många av de nya medlemsstaterna, inklusive Rumänien, används tyvärr kampen mot korruption mest som ett vallöfte och som ett politiskt vapen riktat mot oppositionens politiska partier.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Inrättandet av ett ”nätverk med kontaktpunkter” inom ramarna för samarbete mellan de olika medlemsstaterna med målet att dela erfarenheter och god praxis, kan bli ännu en tillgång i kampen mot korruption i alla våra länder.

Enligt EG-fördraget är gemenskapen och medlemsstaterna ansvariga för att vidta åtgärder för att bekämpa bedrägeri och skydda gemenskapens finansiella intressen. På gemenskapsnivå behöver man t.ex. garantera mer autonomi och resurser till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

Vi ogillar dock att denna åtgärd ses som ett embryo och att den kommer att användas för att befordra eller bli en del av den övergripande målsättningen att utveckla ett ”område med frihet, säkerhet och rättvisa” i enlighet med 2005 års Haagprogram, i synnerhet genom att ta in rättsliga och inrikes frågor i gemenskapssystemet.

Denna integreringsprocess uppmuntras och säkras av det fördrag som numera är känt som Lissabonfördraget, genom att ta bort de ansvarsområden från medlemsstaternas högsta makt (från deras parlament och andra nationella organ) som utgör kärnan i denna makt.

Vi upprepar därför vår tvekan inför inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet, vilket är en del i processen att inrätta en framtida europeisk åklagarmyndighet uppbyggd kring Europol, Eurojust och Olaf.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Korruption är ett utbrett problem som påverkar varje del av vårt samhälle, vare sig det gäller ekonomi, handelsavtal eller administration. Efter korruptionsfall på Siemens som handlade om miljarder är tidningarna nu fyllda av artiklar om skandalen inom den polska fotbollsligan. Till och med EU hamnar gång på gång på löpsedlarna, och inte på ett positivt sätt, utan med anklagelser om korruption, misshushållning, slöseri med ekonomiska medel och så vidare.

Det faktum att gruppen av stater mot korruption (Greco) finns och binder samman alla antikorruptions-ansträngningar från Europarådets medlemmar, välkomnas därför. Vi får hoppas att alla drar lärdom genom detta. Det är inte bara Bulgarien som måste bli bättre på att bekämpa korruption, utan EU måste även få ordning på den egna organisationen. Vi har fortfarande en släpphänt hantering av EU-medel, dåligt utförda kontroller, utdragna procedurer och praktiskt taget inget sätt alls att återfå EU-medel som betalats ut felaktigt.

- Betänkande: Marie-Hélène Aubert (A6-0193/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från mina franska kollega Marie-Hélène Aubert, där en ändring föreslås, via samrådsförfarandet, av förslaget till rådets förordning om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU). Att ta itu med denna fråga är av största vikt eftersom olagligt fiske är ett allvarligt problem i hela världen.

Jag stödjer helhjärtat detta initiativ som, liksom föredraganden påpekar, lades fram av Europaparlamentet i februari 2007. Jag välkomnar förtydligandet av att tillgång till medlemsstaternas hamnar, tillhandahållande av hamntjänster och genomförande av landning, omlastning och beredning ombord i sådana hamnar måste vara förbjudet för fiskefartyg från tredjeland, förutom, naturligtvis, om det handlar om ett nödfall eller om force majeure.

Så länge det inte är alltför invecklat är jag för fångstintyg för att säkerställa fiskeriprodukternas spårbarhet.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) är just nu ett av de största problem som man står inför inom förvaltningen av de marina resurserna. Det är ett hot mot kraven på hållbara resurser och marin biologiska mångfald, och medför allvarliga ekonomiska konsekvenser för fiskare som följer lagen.

Som den största konsumenten och importören av fiskprodukter har Europeiska gemenskapen ett särskilt ansvar i kampen mot olagligt fiske, genom att anta lösningar som förhindrar att dessa aktiviteter fortgår såväl som att sätta tryck på det internationella samfundet att vidta liknande åtgärder.

Europaparlamentets betänkande innehåller 65 förslag till ändringar som kompletterar kommissionens förslag och går emot nationella intressen.

Det bör uppmärksammas att förslaget beskriver ett system som gäller allt IUU-fiske och verksamhet knuten till detta som bedrivs på en medlemsstats territorium eller i vatten som omfattas av en medlemsstats överhöghet eller jurisdiktion. Detta debatterades och försvarades grundligt under perioden då Portugal hade ordförandeskapet.

Detta dokument har därför mitt stöd.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Att kunna bevara fiskbestånden är helt och hållet nödvändigt för att på lång sikt kunna garantera fiskeverksamhetens fortlevnad och fiskesektorns socioekonomiska hållbarhet.

Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) hotar denna hållbarhet och äventyrar beständigheten hos sektorn och de fiskesamhällen som är beroende av den.

Det är av största vikt att åtgärder vidtas för att förstärka kampen mot denna olagliga verksamhet, och i synnerhet genom att förstärka kontrollmekanismerna i varje medlemsstat.

Detta förslag, som kompletterar åtgärder som redan är upptagna i den gemensamma fiskeripolitiken, introducerar olika bestämmelser för att begränsa den verksamhet som bedrivs av fartyg som seglar under en medlemsstats flagg eller av fartyg från tredjeland.

De föreslagna åtgärderna inkluderar därför stärkta kontroller utförda av medlemsstaterna i deras egna hamnar, kravet på ett certifikat utfärdat av flaggstaten som intygar att fångsten är laglig samt inrättandet av en lista över fartyg som är inblandade i IUU-fiske.

Vi vill än en gång påpeka att en eventuell harmonisering av dessa förslag och en framtida översyn av gemenskapslagstiftningen om bekämpning måste värna om medlemsstaternas befogenheter, i synnerhet när det gäller inspektioner. Vi vill också än en gång poängtera att alla frågor gällande påföljder faller under varje medlemsstats befogenhet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar betänkandet från min kollega Marie-Hélène Aubert om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Det ligger i alla fiskesamhällens intresse att man tar itu med IUU-fisket, och EU spelar en viktig roll i detta. Förvaltningen av fiskeresurser bör icke desto mindre vara fiskenationernas ansvar, och EU måste arbeta mot att dela upp den gemensamma fiskeripolitiken.

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för antagandet av betänkandet från Marie-Hélène Aubert om förslaget till rådets förordning om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (KOM(2007)0602 – C6-0454/2007 – 2007/0223(CNS)).

Detta är ett sunt betänkande som ger en korrekt bild av problemet med olagligt fiske, som är ett verkligt hot mot våra marina resursers överlevnad. Det verkar därför helt nödvändigt att upprätta ett gemenskapssystem för att bekämpa ovannämnda verksamhet.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Marie-Hélène Auberts betänkande om ett gemenskapsystem mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske är ett betänkande som jag generellt sett stödjer. Jag instämmer med ett antal av de förslag som föredraganden ger. Att se till att medlemsstaterna tillhandahåller ett intyg som visar att deras fångst är laglig verkar rimligt. Hela Europa måste arbeta emot olämplig fiskeverksamhet och med min röst vill jag spegla detta synsätt.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Fiskare från Frankrike, Spanien och Italien berättar för oss om sin legitima revolt, sin rätt att tjäna sitt uppehälle, sin indignation. Småjordbrukare säger samma sak.

Under ett års tid har bränslepriserna inneburit stora ekonomiska svårigheter för våra fiskare. Detta har dessutom tillkommit utöver de byråkratiska svårigheter de står inför till följd av alla de kvoter, böter, övervakningar och inspektioner som har förvandlat havets frihet till en flytande Sovjetunion.

Med tanke på denna tragedi som så allvarligt har påverkat detta yrke, vad erbjuder vi dessa män, dessa regioner, dessa byar, dessa lokala ekonomier? Ingenting! Endast ett svagt övergångsstöd, som en slags palliativ vård.

Och vad värre är, här sitter vi, samma dag som fiskare från Medelhavsområdet har kommit till Bryssel för att kräva sin rätt att leva, och diskuterar ytterligare straffrättsliga sanktioner för att bekämpa olagligt fiske.

Fiskare vägras till och med stöd när det gäller mervärdesskatt och punktskatt.

Lösningen är en europeisk fond för skuldkompensation för fiskare, för att se till att dessa inte behöver stå ut med den ojämlikhet som skapats genom importpolitiken och distributionsjättarnas dominans.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske är ett växande problem, och ett förstärkt samarbete mellan EU och det internationella samfundet krävs för att kunna ta itu med det på ett effektivt sätt.

Detta förslag från kommissionen speglar till stor del fiskeriutskottets rekommendationer, i synnerhet Marie-Hélène Auberts första betänkande om IUU. Jag stödjer de huvudsakliga dragen i förslaget som inkluderar ett förbud mot import av IUU-fisk samt genomförandet av hamnkontroller som gör att fartyg från tredjeland som misstänks för olagligt fiske kan förbjudas tillträde till hamnen.

Fram tills nyligen har EU enbart fokuserat på lagstiftningen för dess egna fiskare och koncentrerat sig på att dessa inte bryter mot några EU-lagar, samtidigt som IUU-verksamhet praktiskt taget har ignorerats. Det är uppmuntrande att se att parlamentet och kommissionen nu verkligen anstränger sig för att hitta en lösning på detta problem.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för betänkandet som lagts fram av vår kollega Marie-Hélène Aubert om ett gemenskapssystem för att förhindra olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Olagligt fiske utgör ett av de största hoten mot fiskresursernas och den marina biologiska mångfaldens hållbarhet.

Kommissionens förslag är viktigt för att kunna göra det möjligt för EU att spela en verkligt ledande roll inom en alltmer komplex och integrerad sektor. Därför anser jag det önskvärt att förslaget inte bara ska gälla fiskefartyg från tredjeländer utan även de fartyg som går under gemenskapens flagg, detta för att anta åtgärder som inte är diskriminerande och för att införa en gemensam politik inom EU.

Man kan knappast undgå att inse vikten av ett certifieringssystem för att säkra spårbarheten och göra det möjligt att sätta ett garantimärke på fisken, och att parallellt med detta använda sig av harmoniserade avskräckande sanktioner och ett system för undersökningar och inspektioner för att minimera olaglig fiskeverksamhet.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Jag vill stödja Marie-Hélène Auberts betänkande och fördöma olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – ?(PL) Olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, även kallat IUU, är ett allvarligt problem. I ansträngningarna för att aktivt och effektivt kunna hantera problemet borde EU ta lärdom av andra länder som, även om de inte är EU-medlemmar, har mycket strängare regler när det gäller bekämpningen av olagligt fiske. Bland dessa länder finns Norge, Island och Kanada. Först och främst måste vi koncentrera oss på hanteringen av fiskeföretagens överträdelser inom EU. Fram tills nu har detta varit ett stort problem. Nästa steg borde även omfatta stöd till utvecklingsländer som vill anta programmet för bekämpning av IUU-fiske. Tyvärr har dessa utvecklingsländer inte tillräckliga finansiella medel för detta ändamål.

- Betänkande: Duarte Freitas (A6-0183/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från min ärade portugisiske kollega Duarte Freitas, som, i enlighet med samrådsförfarandet, föreslår ändringar av förslaget till rådets förordning om skydd av känsliga marina ekosystem mot de negativa verkningarna av fiske med bottenredskap på öppet hav. I detta förordningsutkast tillämpas FN:s rekommendationer från 2006 och det gäller EU-fartyg som bedriver verksamhet på öppet hav i områden som inte regleras av regionala fiskeriorganisationer och som således regleras av flaggstaten. I stället för att välja mellan att göra ingenting eller att förbjuda allt, röstar jag för det tredje alternativet som EU lagt fram. Det innebär sträng reglering av bottentrålning genom att definiera bevarande- och förvaltningsåtgärder vidtagna av de regionala fiskeriorganisationerna (RFO) samt slå fast att flaggstaterna måste lämna en ansökan för att deras fartyg ska få bedriva fiskeverksamhet i öppna havsområden som inte regleras av en regional fiskeriorganisation.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vissa marina ekosystem (t.ex. korallrev, undervattensberg, hydrotermiska skorstenar, kallvattenkoraller och svampkolonier) är naturligt känsliga för användandet av viss fiskeutrustning.

Detta förslag syftar till att skydda dessa ekosystem i havet, i synnerhet i områden som inte regleras av en regional fiskeriorganisation.

På det stora hela är vi ense med det presenterade förslaget och det antagna betänkandet. Vi vill dock påpeka att vissa aspekter av förslaget bör förtydligas. När det exempelvis gäller definitionen av ”känsliga marina ekosystem” så betonar man i betänkandet behovet av att invänta en definition från FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) gjord utifrån ”bästa tillgängliga vetenskapliga information”, med tanke på att djupgående vetenskaplig kunskap om dessa ekosystem saknas. Dessutom vill vi betona behovet av att kunna urskilja konsekvenserna av att använda olika sorters fiskredskap, genom att utföra vetenskapliga fiskeristudier för att kunna avgöra hur de olika redskapen påverkar fisk och sjöbotten.

Slutligen anser vi det passande att upprepa att genomförandet av inspektioner eller observationsuppdrag på fiskefartyg faller under varje lands befogenhet, speciellt eftersom nya federala nivåer inom den gemensamma fiskeripolitiken har aviserats.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Betänkandet från Duarte Freitas behandlar känsliga marina ekosystem i havet. Havet är nationernas eller fiskeriorganisationernas ansvar och fiskeverksamhet har i stor utsträckning varit oreglerat. Det är lämpligt att EU agerar på detta område med tanke på att fisket är en internationell fråga.

Detta skiljer öppet hav från kustområden, där de lämpligaste kontrollorganen är fiskenationerna själva, och inte EU-institutionerna.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) EU:s havspolitik är ett av de positiva initiativ som den nuvarande kommissionen kommer att bli ihågkommen för. Förslaget till rådets förordning om skydd av känsliga marina ekosystem mot de negativa verkningarna av fiske med bottenredskap på öppet hav är ett nödvändigt tillägg till EU:s strategi.

När man gjorde det till ett delmål att sätta stopp för förlusten av den marina biologiska mångfalden under världstoppmötet för hållbar utveckling i Johannesburg år 2002, så sattes år 2010 som slutdatum. Nu måste vi tyvärr konstatera att målet inte kommer att uppnås inom två år. Trots att miljömål har stått längst upp på världens politiska dagordning i mer än tjugo år, utgör många faktorer fortfarande hot mot den marina biologiska mångfalden. Forskning har visat att trots goda fångster vid havsfiske kan dåligt organiserad fiskeverksamhet leda till att vissa arter är utrotade inom mindre än tio år.

Vi bör komma ihåg att även om nya angreppssätt som detta är nödvändiga för fiskesektorn, så vet vi väldigt lite om hur djuphavsfiskarter kan återhämta sig, och på det hela taget är hoten mot ekosystemen i haven egentligen ännu större. Förslaget till förordning för fiskeindustrin är dock både tydligt och nödvändigt.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Skydd av känsliga marina ekosystem är helt och hållet nödvändigt för att kommande generationer ska kunna njuta av havsmiljön.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Parlamentet lägger fram stränga regler för att reglera verksamheten hos gemenskapsfartyg som använder bottenredskap på öppet hav i zoner som inte regleras av regionala fiskeriorganisationer.

Genom att rätta sig efter rekommendationerna från FN:s generalförsamling, där man har spjutspetskunskap inom området, sätter ledamöterna stopp för det legala vakuum som tillät den irreparabla förstörelsen av våra marina ekosystem. Jag är glad att parlamentsledamöterna erkänner att djuphavsekosystemen är viktiga källor till den marina biologiska mångfalden och att fiskeansträngningarnas förskjutning mot dessa livsmiljöer hotar att förstöra vårt arv.

Parlamentsledamöterna vill med sin miljömedvetenhet varken försvåra våra fiskares redan svåra jobb, eller öka det byråkratiska trycket. Från och med nu kommer fiskeverksamhet i dessa områden att kräva ett tillstånd och att utsättas för en undersökning som medlemsstaten kommer att göra för att säkerställa att verksamheten inte orsakar någon betydande skada. Försiktighetsprincipen kommer här till användning.

Bevarandet av den marina biologiska mångfalden kan endast garanteras om det integreras helt och hållet i övrig gemenskapspolitik, såsom EU:s framtida havspolitik.

- Betänkande: Jean-Pierre Audy (A6-0184/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman! Jag välkomnar kommissionens mål att förenkla, stabilisera och förtydliga handelsregler och -förfaranden. Handel är ett nyckelinstrument internationellt sett och tjänar till att både förbättra effektiviteten på internationella marknader och säkra social och kulturell tillväxt för de inblandade nationerna.

Handelsavtal länder emellan kan garantera politisk stabilitet och lägga en stadig grund för relativt långsiktiga diplomatiska avtal. De blir allt viktigare i en värld som mer och mer domineras av ekonomiska relationer som dels påverkar flödet av kulturutbyten mellan folkslag, men som även hjälper till att undvika militära konfrontationer och bibehålla fred.

Handel representerar alltså en mycket viktig möjlighet till dialog och en möjlighet till ekonomisk och social utveckling. Att göra handeln mindre rigid är att göra det ekonomiska systemet mer effektivt. Med tanke på denna frågas betydelse hoppas jag att man här är villig att axla sin del av ansvaret för att nå dessa mål.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! I Jean-Pierre Audys betänkande krävs en harmonisering av import- och exportförfaranden för att säkra en smidig tillämpning av EU:s handelsavtal, och framför allt konsekvent tillämpning av avtalen vid alla EU:s gränsstationer för att förenkla situationen för företag. Detta verkar logiskt eftersom vi har varit medlemmar av en tullunion i mer än 40 år.

Jean-Pierre Audy vill dock att förfarandena harmoniseras fullständigt och att de överlåts till en samlad europeisk tullmyndighet.

Tullmyndigheterna är ansvariga för övervakning av importen och exporten av varor och för att säkerställa att förfarandena överensstämmer med de bestämmelser som gäller (produktsäkerhet, konsumentskydd, hälsa, miljö etc.). De fyller även en skattemässig funktion. Naturligtvis slår de fast lämpliga tullavgifter, men de hanterar även mervärdesskatten som faktiskt fortfarande är en nationell skatt. Slutligen, eller kanske framför allt, fyller de en säkerhetsfunktion och deltar i kampen mot alla sorters smuggling, ofta narkotikasmuggling, i nära samarbete med polismyndigheterna.

Det förvånar mig inte att föredraganden, med den internationella handeln i åtanke, prioriterar den första funktionen och underskattar de andra två. Detta är anledningen till att vi röstade emot detta betänkande.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödjer de rekommendationer som ges i Jean-Pierre Audys betänkande om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export. Jag anser att det är ett balanserat betänkande som rätteligen blickar framåt mot EG:s tullagstiftning efter Lissabonfördraget och Förenta staternas lag om hundraprocentig genomsökning.

Jag delar sannerligen föredragandens uppfattning om att ett gemensamt sätt att ta itu med EG:s tullagstiftning skulle minska de inneboende svårigheterna för medlemsstater som ansvarar för genomförandet av tullverksamhet. Jag röstade för detta betänkande.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet om effektiva regler och förfaranden för import och export inom handelspolitiken, som säkerställer ökad effektivitet i tullverksamheten och i samarbetet mellan de europeiska tullkontoren.

EU:s marknad har stött på varumärkesförfalskning och piratkopiering. Enligt en undersökning som utförts av IIPA (International Intellectual Property Alliance) uppgick de förluster som brotten mot immaterialrätten orsakat till hela 62 miljoner euro i Rumänien år 2007. Europaparlamentets antagande av detta betänkande och utformandet av en plan för bekämpning av varumärkesförfalskning och piratkopiering på EU-nivå kommer att minska dessa förluster.

Betänkandet välkomnar det enhälliga beslut som fattats av medlemsstaterna och kommissionen med hänsyn till förhandlingsmandatet för ett internationellt avtal om bekämpning av varumärkesförfalskning (Anti Counterfeiting Trade Agreement (ACTA), eftersom detta avtal har stor betydelse för EU:s handelsstrategi.

Eftersom de europeiska reglerna för konsumentskydd, i huvudsak de som gäller hälsa och säkerhet, gäller alla produkter på den europeiska marknaden, uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att uppehålla ett konsumentskydd av hög klass.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Mer än 2 miljarder ton varor passerar genom EU:s flygplatser och hamnar varje år. Tullkontoren behandlar över 100 miljoner tulldeklarationer. Genom sitt arbete värnar de om EU-medborgarnas hälsa och säkerhet.

Tullkontoren är även involverade i arbetet mot varumärkesförfalskning. Detta är ett växande och allt farligare fenomen som inte bara inbegriper trendiga lyxvaror utan även mediciner, tandkräm och hudvårdsprodukter. Tullkontoren konfiskerar falska reservdelar för motorfordon, som t.ex. bromssystem. Solglasögon med falskt varumärke kan skada bärarens syn. Att bekämpa och sätta stopp för denna verksamhet kommer att bidra till bättre hälsoskydd och förbättrad säkerhet för medborgarna.

Tullmyndigheterna har infört lämpliga säkerhetskontroller för att skydda den inre marknaden. Genom nära samarbete med viktiga handelspartner på internationell nivå skyddar de internationella frakttransporter mot smuggling av varor med anknytning till terrorism.

- Betänkande: Reimer Böge (A6-0205/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet från min ärade tyske kollega Reimer Böge, som föreslår att kommissionens förslag om utnyttjandet av EU:s solidaritetsfond för att hjälpa Slovenien och Grekland ska antas utan ändringar. Dessa länder drabbades under 2007 av översvämningar och skogsbränder till en sammanlagd kostnad på nästan 98 miljoner euro, vilket bör leda till att en ändringsbudget antas samtidigt. För att undvika alla förseningar av ekonomisk hjälp i samband med katastrofer stödjer jag betänkandets rekommendation om att kommissionen bör lägga fram en ändringsbudget som enbart är ämnad för att utnyttja denna fond, ur vilken högst 1 miljard euro per år får användas enligt det nuvarande interinstitutionella avtalet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) De allvarliga skogsbränder som härjade i Grekland under sommaren 2007 och de allvarliga översvämningarna i Slovenien i september 2007 rättfärdigar detta (andra) utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för år 2007.

Denna fond har ett tak på 1 miljard euro, av vilka ungefär 163 miljoner euro redan använts efter ansökan från Storbritannien till följd av de översvämningar som drabbade landet år 2007. En summa på ungefär 837 miljoner euro finns alltså fortfarande tillgänglig.

Förslaget som antas i dag innebär att en summa på nära 90 miljoner euro betalas ut till Grekland och att en summa på nästan 8 miljoner euro betalas ut till Slovenien. Detta är inga stora summor när man ser till de skador som drabbat invånarna i de två länderna. Enbart i Grekland uppgår kostnaderna till mer än 2 miljarder euro.

Det finns dock en fråga som måste besvaras: hur är det möjligt att EU-medel är tillgängliga först nu, nästan ett år efter att katastroferna drabbat dessa invånare? Uppenbarligen är det något som är fel…

Vi vill påpeka att vi har lagt fram förslag för att påskynda förfarandena för utnyttjande av denna fond för att se till att man efter regionala katastrofer är fortsatt berättigad till stöd från fonden samt för att, i anknytning till denna fond, erkänna den specifika karaktären hos naturkatastrofer i Medelhavsområdet, som t.ex. torka och bränder.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Förslaget om att än en gång utnyttja solidaritetsfonden finns upptaget i ändringsbudget nr 3/2008. Den förra ansökan från Storbritannien (162 miljoner euro) tillsammans med de ansökningar från Grekland och Slovenien (totalt 98 miljoner euro) som nu behandlas, lämnar stort spelrum för andra halvan av 2008, med tanke på att solidaritetsfondens årliga tak är ungefär 1 miljard euro. Dessutom har övriga formella krav som inbegrips i det interinstitutionella avtalet från den 17 maj 2006 uppfyllts. Budgetutskottet lyckades få alla ytterligare nödvändiga förtydliganden under mötet i maj, där representanter från de länder som drabbades av naturkatastrofer under 2007 deltog. Länderna i fråga var Grekland, som drabbades av skogsbränder, och Slovenien som drabbades av översvämningar.

Precis som det brukar vara i sådana här fall, handlar de enda problemen om den tid det tar för EU:s institutioner att reagera. Denna fråga har behandlats och upprepats till leda. Ansökningarna från Grekland och Slovenien togs emot i oktober och november 2007. Ändringsbudgeten lämnades in av kommissionen den 14 april 2008. Även om detta tyder på att förfarandet blivit snabbbare, är takten fortfarande inte tillfredställande. Det finns därför anledning att uppmärksamma den snabba responsen från Europaparlamentet och det goda samarbetet mellan utskottet för regional utveckling och budgetutskottet när det gäller att se positivt på förslaget om hjälp till de drabbade länderna.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar agerandet för att hjälpa Grekland och Slovenien att återhämta sig från 2007 års skogsbränder. Genom att bidra med 89,7 miljoner euro till Grekland och 8,3 miljoner euro till Slovenien har det bevisats att man inom EU är fast besluten att stärka solidariteten mellan dess medlemmar. Därför röstade jag för Reimer Böges betänkande om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Naturkatastrofer orsakar inte bara oändligt lidande och många dödsfall, de förstör också livsviktig permanent infrastruktur såsom kraftledningar, vägar och broar. Förutom att ta hand om de skadade människorna är det därför oerhört viktigt att reparera och åtgärda skadorna så fort som möjligt. Med tanke på att sådana skador ofta är omfattande bestämdes det år 2002 att EU i sådana fall skulle stödja offren ekonomiskt.

Naturligtvis är det viktigt att säkerställa att pengarna inte missbrukas, men det borde inte resultera i en försening på 12 månader, vilket är vanligt vid utbetalningar från den här sortens fonder, enligt revisionsrätten.

- Betänkande: Mathieu Grosch (A6-0037/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Det huvudsakliga syftet med de förslag som kommissionen har presenterat, är att fortsätta den avreglering av linjetrafik och tillfällig trafik som sker inom busstransportsektorn i hela Europa – i synnerhet mellan länder inom EU och mellan dessa och tredjeländer, inklusive cabotagetrafik – från och med den 1 januari 2009.

Nedan följer några av de många aspekter som vi förkastar:

- Åtgärder för att begränsa ett lands befogenheter i förvaltningen av passagerartrafik på eget territorium, i synnerhet till försvar för denna allmänna tjänst (ej att förväxlas med s.k. tjänster i allmänhetens intresse, vilka är privatägda men finansieras med allmänna medel).

- Borttagandet av konceptet ”arbetstid” och enbart hänvisa till ”körtid” och ”vilotid”, vilket syftar till att öka exploateringen av chaufförerna.

- (Åter)införandet av ”12-dagars-undantaget”, eller med andra ord möjligheten att fördröja den veckovisa viloperioden med 12 på varandra följande tidsperioder à 24 timmar, vilket vi anser skulle leda till situationer som hotar säkerheten för både yrkesförare och passagerare. Se bara på de situationer som uppstår redan nu när reglerna för arbetstid och vilotid är strängare.

Därför röstade vi emot förslaget!

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. – (PL) Jag vill uttrycka mitt stöd för Mathieu Groschs betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter (omarbetning) (KOM(2007)0264).

Syftet med detta betänkande är att fastställa de bästa möjliga lösningarna för både linjetrafik och tillfällig trafik. Huvudsyftet är att förenkla bestämmelserna om tillhandahållande av busstjänster. För närvarande regleras åtkomsten till denna marknad av två förordningar, enligt vilka tillfälliga internationella transporttjänster har avreglerats.

När det gäller internationell linjetrafik finns det fortfarande ett klart behov av förenklingsåtgärder för utfärdande av tillstånd för sådan transport i alla EU:s medlemsstater. Lagstiftningen bör vara enhetlig, särskilt genom att slå samman de nämnda förordningarna, förstärka samarbetet mellan medlemsstaterna och införa praktiska bestämmelser. Sådana åtgärder skulle i hög grad förenkla det internationella varuflödet och förbättra kontrollen, som ett resultat av harmoniseringen av dokumentation och förfaranden.

Jag välkomnar också de föreslagna förenklingsåtgärderna för linjetrafik i gränsområden. Frågan om gränsöverskridande resor med buss har också tagits upp på ett bra sätt. Om sådan resa äger rum ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaten bara informeras om att tillstånd har getts av de berörda medlemsstater i EU som berörs av transporten.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Groschbetänkandet är en i raden av texter om vägtransportområdet och dess bestämmelser i Europa. Denna omarbetning syftar till att stärka de nationella myndigheternas kapacitet och behörighet att utfärda eller dra in tillstånd för ett transportföretag i händelse av allvarliga överträdelser av gemenskapslagstiftningen. Exempel på allvarliga överträdelser och även villkor för fastställandet av icke-diskriminerande sanktioner som står i proportion till allvaret i överträdelsen har därför klargjorts. Som hjälp vid bedömningen kommer därför medlemsstaterna att ha tillgång till ett register över allvarliga överträdelser som transportföretag har begått. Detta ska vara kopplat till det nationella företagsregistret.

Jag tror att denna omarbetning kommer att leda till en förenkling av administrationen och större rättslig säkerhet för denna ekonomiska verksamhet och även för företag som följer bestämmelserna. Kommer detta att innebära att vi äntligen kan hoppas på en verklig transportmarknad för busstransporter som är öppen och konkurrenskraftig och som garanterar de allra strängaste villkoren för trafiksäkerhet?

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Jag röstar för det betänkande som lagts fram av vår kollega Mathieu Grosch om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter.

Jag instämmer i förslaget att avreglera busstransporterna i medlemsstaterna, inte bara för att förenkla EU:s regelverk på detta område utan även för att förbättra samarbetet mellan EU-länderna.

För att genomföra detta krävs det en standardisering av identifikationshandlingar i hela Europa för att tillhandahålla de kontroller som en medlemsstat har rätt att göra när passagerare reser och när cabotagetransporter görs i landet i fråga.

Därför hoppas jag att medlemsstaternas myndigheter i de länder som transiteras kommer att ges förhandsinformation.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Det omarbetade betänkandet uppmärksammar överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter avseende återinförandet av undantaget från de tolv vilodagarna för bussförare som kör internationella passagerartransporter.

Jag röstade för ändringsförslag 31 om fastställande av villkor för förare anställda i ett internationellt transportföretag för att skjuta upp veckovilan med upp till tolv på varandra följande 24-timmarsperioder som följer på en normal period som föregår veckovilan. Dessa villkor är: Den internationella tillfälliga transporttjänsten ska innefatta minst 24 timmars vistelse i en medlemsstat eller ett land annat än det där transporten inleddes Den veckovisa viloperioden efter tillämpningen av undantaget måste alltid uppgå till minst en normal vila på 45 timmar per vecka. En kompensationsviloperiod på 24 timmar tillämpas alltid före slutet av den tredje veckan enligt införandet av undantaget. Om körning sker utan avbrott mellan 22.00 och 6.00 ska fordonet antingen ha två förare eller också ska körtiden minskas till tre timmar, med start den 1 januari 2014. Införandet av detta undantag är möjligt endast om fordonen är försedda med färdskrivare i enlighet med EU:s bestämmelser.

- Betänkande: Horst Schnellhardt (A6-0143/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har valt att rösta för detta betänkande. Hygienpaketet har orsakat debatt i flera medlemsländer. Däribland Sverige.

Problemet har dock i de allra allra flesta fall inte varit lagstiftningen i sig utan nationella myndigheters implementering av lagstiftningen.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) EU offrar folkhälsan för de europeiska monopolföretagens vinnings skull, vilka kräver färre kontroller och hinder. Ett typiskt exempel på EU:s politik är den senaste livsmedelsskandalen med solrosolja blandad med petroleum, med dess katastrofala hälsoeffekter. I stället för att vidta åtgärder för fler begränsningar av okontrollerade tillvägagångssätt hos de multinationella företagen, ingriper EU och medlemsstaterna bara mot exporten av solrosolja från Ukraina. Samtidigt tillåter EU:s livsmedelsdirektiv oljor och annan flytande last avsedd för konsumtion att transporteras av containerfartyg som transporterar petroleumoljor och annat giftigt flytande material.

Med förevändningen att minska administrativa kostnader för småföretag föreslår kommissionen ännu ett undantag från livsmedelssäkerhetsdirektivet, vilket i sig självt är otillräckligt. Livsmedelskontroller ska bli ännu svårare eftersom stora multinationella företag gömmer sig bakom monopolen, för att undkomma allt ansvar när de bedriver verksamhet som är farlig och mycket skadlig för folkhälsan.

Säkra livsmedel i tillräckliga kvantiteter och till låga priser för arbetstagarna är något som är osannolikt så länge ingen ändring sker av EU:s politik, som tjänar de multinationella livsmedelsföretagens intressen och ökar deras vinster.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade mot Horst Schnellhardts betänkande om livsmedelshygien eftersom jag anser att kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 852/2004, som avser att undanta små och medelstora företag inom livsmedelssektorn från tillämpningen av HACCP-systemet (system för riskanalys och kritiska styrpunkter), för närvarande inte är motiverat eftersom det hittills inte finns några tecken på specifika problem med tillämpningen av detta förfarande. Jag anser att 2009, när denna förordning ska ses över, torde vara rätt tillfälle att föreslå ändringar, om de är motiverade.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig − (PT) Europaparlamentet har i dag vid första behandlingen antagit ett betänkande om undantag för livsmedelsföretag från förordningen om livsmedelshygien. Detta undantag ska tillämpas på mikroföretag som säljer livsmedel, inte på snabbköp eller snabbköpskedjor i franchisingregi. Erfarenheterna från Portugal visar att detta undantag är viktigt både för att försvara traditionell gastronomi med dess seder och bruk, och för att skydda familjeföretag som sysselsätter en stor del av arbetstagarna inom denna sektor och som är de som möter de största svårigheterna genom obalansen i konkurrensen med storföretag.

Dessutom kan inte införandet, tillämpningen och upprätthållandet av förfaranden som grundar sig på principerna i HACCP-systemet, som kan vara viktigt för stora företag för att säkerställa livsmedelskvaliteten, tillämpas på samma sätt på stora och små företag, särskilt inte inom cateringbranschen.

Livsmedelslagstiftningen måste förvisso säkerställa en hög säkerhetsnivå för människors liv och hälsa och konsumentintresse. Men detta får inte blandas ihop med ett stopp för traditioner och angrepp på den gastronomiska kulturen i varje land och region.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) EU:s bestämmelser om livsmedelshygien är viktiga i alla medlemsstater. De har ibland visat sig vara något betungande för småföretagen. Jag välkomnar förslagen att undanta mikroföretagen och har således röstat för Schnellhardtbetänkandet.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag röstade för Horst Schnellhardts betänkande då det kommer att leda till en minskad byråkratisk börda för små och medelstora företag inom livsmedelsindustrin, och särskilt för mikroföretag (bagerier etc.). Detta kommer att göra företagsverksamheten mer attraktiv och skapa fler jobb.

Genom betänkandet införs flera förändringar för små och medelstora företag som producerar och saluför livsmedel på regionala och lokala marknader. Detta är inte veterinära bestämmelser. När det gäller livsmedelshygienpaketet vill parlamentet framför allt säkerställa högsta möjliga livsmedelssäkerhet och samtidigt fastställa en genomförbar och flexibel kontrollmekanism.

De små och medelstora företag som kan visa att det inte finns några hälsorisker i livsmedelshygienen och att denna kontrolleras regelbundet undantas från HACCP-förfarandena. HACCP-systemet tillhandahåller en metod för riskanalys och kritiska styrpunkter. Denna utvecklades i Förenta staterna på 60-talet av Nasa, när man behövde säkerställa 100 procents säkerhet för livsmedels- och näringsprodukter. Systemet infördes 1992 i EU-lagstiftningen.

Livsmedelslagstiftningen i Slovakien nämner HACCP som ”lämpligt produktionsförfarande”. Pappersarbetet är komplicerat och mikroföretagens ägare avskräcks från att bedriva handel till följd av omotiverad byråkrati. Eftersom hygienlagstiftningen i Slovaken är betydligt strängare än i de 15 äldre medlemsstaterna är det nödvändigt att harmonisera hygienbestämmelserna i hela EU.

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag stöder Horst Schnellhardts förslag om livsmedelshygien.

Förslaget behandlar två olika frågor: för det första en minskning av det byråkratiska krånglet avseende transportkostnader och transportvillkor, och för det andra genom en justering av bestämmelserna som undantar mikroföretagen från HACCP-systemets krav för att säkerställa högsta graden av livsmedelssäkerhet och garantera en hög säkerhetsnivå för människors liv och hälsa, samt för konsumentintressena.

Jag håller med om att HACCP-förfarandena ska vara kvar: att ta bort dem skulle minska sannolikheten att uppnå dessa mål med tanke på att förfarandena tjänar livsmedelsföretagens intressen, förbättrar livsmedelssäkerhetsstandarder och ansvarsnivåer samt garanterar en rättvis konkurrens och flexibilitet i den fria rörligheten för livsmedel och foder avsedda för konsumtion i gemenskapen. Denna ändring bör avslutningsvis utvidgas och godkännas av alla medlemsstater utan undantag så att otvetydiga säkerhetskrav fastställs.

  Marianne Thyssen (PPE-DE), skriftlig. – (NL) Herr talman! Om vi vill de små och medelstora företagen väl måste vi besluta om lagar som de också kan uppfylla.

Det gäller också hygienbestämmelserna inom livsmedelssektorn. Förra året lade kommissionen fram ett förslag om ändring av bestämmelserna i förordning (EG) nr 852/2004 för att göra dessa möjliga att uppfylla för de minsta företagen.

De ändringar kommissionen föreslår är mycket användbara eftersom de fortfarande kräver att småföretagen ska uppfylla hygienstandarder, men samtidigt befriar dem från det byråkratiska krånglet och från sådana skyldigheter som helt enkelt inte är lämpliga för småföretag. Det är dock olyckligt att parlamentet inte har följt kommissionens förslag helt. Jag har ändå röstat för slutbetänkandet eftersom vi har gjort vissa framsteg mot en lösning.

Jag beklagar ändå att ansvaret förflyttas till medlemsstaterna. Medlemsstaterna måste nu ta sitt ansvar och låta sina små och medelstora företag göra undantag från de stränga HACCP-kraven.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE), skriftlig. − (RO) Förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor kräver att transportföretagen ska ha en transporthandling som bland annat innehåller avstånd, rutter och punkter för gränsöverfarter. När det gäller transporter avser förslagen att minska vissa skyldigheter att tillhandahålla statistik på transportområdet. När det gäller denna ändring har bara Europaparlamentet hörts.

Jag röstade för ändringsförslag 12, ingivet av Europeiska socialdemokratiska partiets grupp avseende förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien, i vilket berörda myndigheter tillåts undanta ekonomiska aktörer inom livsmedelssektorn från att utföra en eller flera av de tvingande åtgärderna, förutsatt att dessa myndigheter kan visa att inga faror föreligger som måste förebyggas, eller att alla identifierade risker kontrolleras tillräckligt och regelbundet genom att allmänna och särskilda hygienkrav uppfylls. Detta avser bagerier, slakterier, frukt- och grönsakshandlare och framför allt marknadsstånd. Jag beklagar att detta ändringsförslag inte uppnådde nödvändig majoritet.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Varors och tjänsters kvalitet börjar bli en allt viktigare fråga i det europeiska samhället. Kvalitet är en konkurrensfaktor mellan företagen. En indikation på kvalitet är innehav av intyg som visar att man uppfyller kvalitetsstandarder. De mest omfattande och respekterade standarderna är ISO 9000-serierna.

HACCP-systemet godkändes officiellt av Världshälsoorganisationen 1975. År 1993 antogs det av Codex Alimentarius-kommissionen som ett lämpligt instrument för att reglera livsmedelsproduktionen. Det anses att ett riktigt genomfört HACCP-system tillsammans med ett kvalitetskontrollsystem som följer ISO 9000-standarderna är bästa sättet att säkra tillhandahållandet av hälsosamma livsmedel.

Det grundläggande målet med metoden och HACCP-systemet, som baseras på den, är att förebygga faror i hela livsmedelskedjan och säkerställa säkerheten hos slutprodukten, och samtidigt reagera på eventuella problem.

- Betänkande: Karin Scheele (A6-0067/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig − (PT) Direktiv 96/22/EG förbjuder användning av tyreostatiska ämnen, stilbener, stilbenderivat, deras salter och estrar, upptagna i förteckning A i bilaga 2, för tillförsel ”till alla slags djur”, det vill säga både till djur och djurprodukter som används såväl för konsumtion som för husdjur. De två produkter som finns uppförda på förteckning B i bilaga II får dock användas på vissa villkor. Kommissionen föreslår följande ändringar:

- Att sällskapsdjur ska undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv, vilket innebär att förbudet mot användning av vissa ämnen helt enkelt inte längre gäller för dessa djur,

- Att hormonet östradiol 17–β, som förr fått användas på husdjur för behandling av uppluckrade eller mumifierade foster eller för pyometra (artikel 5a) nu ska totalförbjudas. Den fjärde tillämpningen, som gällde framkallande av östrus (= brunst) hos nötkreatur, hästar, får eller getter, hade tillåtits endast fram till oktober 2006 och redan löpt ut. Detta ämne anses som cancerframkallande, och det finns nu på marknaden alternativ till detta hormon, så att det inte längre behöver användas och nu kan totalförbjudas.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Kommissionen föreslår att sällskapsdjur ska undantas från rådets direktiv 96/22/EG, vilket skulle göra det möjligt att behandla dem med ämnen med tyreostatisk verkan samt med ß-agonister.

Denna viktiga åtgärd är avsedd att minska sällskapsdjurs lidande och kommer att göra det möjligt att till exempel använda ämnen med tyreostatisk verkan för behandling av hypertyreodism på dessa djur.

Den senaste utvecklingen inom vetenskapliga utvärderingar ger emellertid vid handen att användningen av dessa ämnen är ekonomiskt oattraktivt i animalieproduktion för mänsklig konsumtion eller kan ersättas med alternativa ämnen.

Därför föreslås ett totalt förbud av östradiol 17–ß och dess estrar i animalieproduktion för mänsklig konsumtion, vilket därmed sätter stopp för de olika undantagen som fortfarande finns i dag. Jag skulle vilja peka på att dessa hormoner, när de används för att främja tillväxten, kan vara cancerframkallande hos människor och att de nuvarande undantagen äntligen kan stoppas då dessa hormoner utan problem kan ersättas med alternativa ämnen.

Dessa förändringar kommer att garantera en hög säkerhetsnivå för kött- och djurprodukter samtidigt som de gör det möjligt att behandla och minska sällskapsdjurens lidande.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. – (PL) Jag stöder Scheeles betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 96/22/EG om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell eller tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion (KOM(2007)0292. Detta betänkande innebär en ansträngning för att finna en optimal lösning som ombesörjer både behovet att skydda människor, konsumenterna, och behovet att garantera djurens välfärd. Betänkandet tar också hänsyn till vetenskaplig forskning inom veterinärvetenskapen. Jag välkomnar särskilt totalförbudet mot hormonet östradiol 17–β i djuruppfödning för köttproduktion. Jag anser att förbudet är helt på sin plats. Vi måste prioritera ansträngningarna att uppnå en lämplig nivå för livsmedelssäkerheten, speciellt med tanke på att de produkter som tas upp i direktivet kan framkalla allvarliga cancersjukdomar hos människor.

De föreslagna ändringarna möjliggör å andra sidan en effektiv behandling av sällskapsdjur, till exempel djur som lider av hypertyreos eller andra smärtsamma tillstånd. Både sällskapsdjurs och livsmedelsproducerande djurs hälsa beaktas därmed.

- Betänkande: Helmuth Markov (A6-0200/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av min tyske kollega Helmuth Markov, som antogs enhälligt i utskottet för internationell handel. I betänkandet föreslås en ändring, i enlighet med samrådsförfarandet, av förslaget till rådets förordning om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av ett antal andra olika förordningar.

Detta förslag till förordning överensstämmer med 2004 års riktlinjer om Allmänna preferenssystemets roll under tioårsperioden mellan 2006 och 2015, varigenom ett antal nya mål infördes, såsom att inrikta förmånsbehandlingen på de länder som bäst behöver den, att utvidga antalet produkter som täcks av Allmänna preferenssystemet till att omfatta produkter som är av intresse för utvecklingsländer, att göra graderingssystemet mer öppet och stabilt samt att introducera en ny särskild stimulansordning för att främja hållbar utveckling och gott styre.

Jag stöder till fullo betänkandets uppmaning till Europaparlamentet om att vara närmare involverat i denna politik med ett allmänt preferenssystem, som är av avgörande betydelse för de länder som behöver det och som kostar oss 3,5 miljarder euro varje år i förlorade tullintäkter.

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) I ett samhälle som nu domineras av en globaliserad ekonomisk marknad, i en värld där tre miljarder människor lever på mindre än två dollar om dagen och mer än en miljard överlever på bara en dollar, är det en skyldighet som vilar på gemenskapsinstitutionerna att stimulera ekonomisk utveckling i den s.k. tredje världen genom lämpliga handelsstrategier.

För att nå detta mål som vi delar måste vi eftersträva tillvägagångssätt som klarar av att både få till stånd en förbättring av utvecklingsländernas ekonomiska omständigheter och att steg för steg, i allt högre grad, införliva dem i världsmarknaden.

Dessutom, utöver rakt igenom ekonomiska faktorer såsom marknadsandelar, måste man även ha andra kriterier i minne, såsom förmånstagarnas utvecklingsnivåer och vilja att slå in på vägen till demokrati. Uppmuntran bör vidare ges till de produkter som ofta är centrala för ett visst lands ekonomi.

I vår strävan efter dessa mål måste vi emellertid vara försiktiga så att vi inte begränsar utvecklingsländernas ekonomier till att producera ett begränsat utbud av varor, särskilt om dessa är produkter med ett lågt mervärde, eftersom det skulle hämma – snarare än befordra – utveckling och ekonomisk tillväxt i dessa länder.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Helmuth Markovs betänkande om systemet med att bevilja utvecklingsländer fördelaktiga tullavgifter är en manifestering av tron på de gynnsamma effekterna av global frihandel, i synnerhet för de fattigaste länderna.

När jag emellertid sätter på tv:n och tittar på nyheterna verkar det vara i dessa länder som hungersnöd bryter ut. Det förefaller mig som om det är valet av stora exportgrödor, på bekostnad av lokala grödor avsedda att säkra en självständig livsmedelsförsörjning, som är en av orsakerna till dessa tragedier. Det förefaller mig som om 38 år med förmånssystem inte har haft mycket till effekt på dessa länders ekonomiska och sociala situation och deras befolkningar.

Om ett system tar så lång tid på sig för att åstadkomma de fördelar som dess ideologiska förespråkare framhåller, om det lämnar så mycket av världen bakom sig under resans gång, om det accentuerar ojämlikhet och fattigdom – då är det inte längre läge att ändra systemet under resans gång, utan helt enkelt dags att överge det.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Som vi tidigare har framhållit är det nuvarande Allmänna preferenssystemet (GSP) baserat på ett resonemang som i sig självt är motsägelsefullt. Med andra ord, utveckling främjas för att liberalisera internationell handel genom en modell som gynnar export, reglerad på global nivå, med ett ”centrum” och en ”periferi”.

Detta resonemang förhindrar rättvisa internationella relationer och stöd till utvecklingen av sämre ekonomiskt utvecklade länders endogena faktorer, utan vilka – i kombination med den stöld som utlandsskulden utgör och påprackandet av sådant som är av intresse för stora multinationella företag från USA, EU och Japan – dessa länder kommer att fortsätta att ha en perifer och underordnad status.

Handel är en del av utveckling, men den är långt ifrån den viktigaste.

Allmänna preferenssystemet garanterar förmånstillträde för produkter som kommer från ett mycket stort spann av länder. Allmänna preferenssystemet gäller produkter som är av särskild vikt för Portugal (konserverad tonfisk, tomatkoncentrat, textiler och kläder).

Textiler och kläder påverkas särskilt, särskilt på grund av att det existerar en hög tröskel för gradering av sektorn. Denna och andra negativa aspekter behöver ändras, annars kommer det att få allvarliga konsekvenser för den nationella produktionssektorn vilket kommer att resultera i sociala och ekonomiska konsekvenser.

- Förslag till resolution: Försämringen av situationen i Georgien (RC-B6-0278/2008)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Rysslands behandling av Georgien är helt enkelt oacceptabel med internationella mått mätt. Det är övermåttan tydligt att Ryssland utnyttjar sitt ekonomiska inflytande i många EU-länder för att se hur långt man kan driva sina nyimperialistiska ambitioner. Ryssland gör sitt yttersta för att blockera alla relationer mellan Georgien och väst. Jag vill återigen betona att EU- eller FN-styrkor omedelbart bör ersätta Rysslands så kallade fredsbevarande väpnade styrkor i Abchazien.

EU bör ständigt och öppet visa sitt fulla stöd för Georgien, såsom har varit fallet i kammaren i dag. Dessutom bör EU systematiskt stärka samarbetet och omedelbart införa förenklade viseringsförfaranden för georgier, särskilt nu när helt demokratiska val väl har hållits.

Resolutionen som antogs i dag är ett uttryck för precis den sortens stöd för ett suveränt Georgien. Jag är glad att det var på initiativ av ledamöterna från Lag och rättvisa som en debatt hölls i Europaparlamentet i början av maj. Den debatten ledde till dagens resolution, som representerar EU:s officiella hållning i fråga om Georgien.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Bland de olika aspekterna av vikt som skulle kunna framhävas angående resolutionen är jag tvungen att peka ut det djupgående hyckleriet hos dem som för närvarande upprepar sitt fulla stöd för en stats suveränitet och territoriella integritet. Det var nämligen samma personer som initierade och stödde den illegala och illegitima ”operationen” av USA, Nato och EU mot Jugoslavien. Denna operation var ett exempel på inblandning, destabilisering, aggression och militär ockupation och kulminerade i det ensidiga utropandet av självständighet av den serbiska provinsen Kosovo, med fullkomligt åsidosättande av internationell lag.

Återigen ser vi tydliga tecken – som vi avvisar – på inblandning och förstärkning av närvaron, inklusive den militära närvaron, av USA, Nato och EU i regionen, som blir allt viktigare i geostrategiska termer.

Se t.ex. slutsatserna från det senaste Nato-toppmötet i Bukarest, där ett politiskt åtagande gjordes om Georgiens anslutning till denna offensiva militära allians. Se även uppmaningarna om ”ett djupare europeiskt engagemang” och ”öka den internationella närvaron i konfliktområdet genom ett gränsuppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken” (med andra ord, ett uppdrag från EU som omfattar 21 av Natos medlemsländer och där ESFP – den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken – är Natos europeiska pelare). Se också initiativen för att upprätta ”breda och heltäckande frihandelsavtal” mellan EU och Georgien.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för ett antagande av resolutionen om Georgien. Georgiens folk behöver vårt stöd och vår solidaritet. Solidaritet är inte så nödvändigt när allt är bra och alla är nöjda. Det finns emellertid ett väldigt behov av det i tider av svårigheter och umbäranden. Georgiens folk upplever för närvarande umbäranden. Vi bör inte bara visa Georgiens folk vårt stöd, utan även göra allt som står i vår makt för att skydda dem och deras land från en konflikt med potentiellt tragiska konsekvenser.

Det finns starka indikationer på att Georgien och Ryssland nyligen befann sig på den väpnade konfliktens rand. Det är vår uppgift att övertyga båda sidor att välja fredliga politiska lösningar. Jag är övertygad om att även de svåraste problem kan lösas genom förhandling, genom att söka en kompromiss och genom att vägledas av principen om välvilja. Jag hoppas också att det internationella samfundet aktivt och effektivt kommer att stödja medlingsprocessen och sökandet efter en permanent och rättvis lösning som är acceptabel för båda sidor.

Dessutom visar situationen i Georgien tydligt hur viktig vår grannskapspolitik är för vår politik som helhet. Detta är särskilt sant när det gäller grannskapspolitikens dimension i öster.

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig. − (ET) Georgien går otvivelaktigt igenom en svår period. Å ena sidan har vi från landets opposition en motvilja mot öppen dialog med det styrande partiet. Å andra sidan har vi Georgiens relationer med Ryssland som påverkas av separatism i den georgiska provinsen Abchazien och situationen i Sydossetien, där Georgiens suveränitet hotas. Ryssland har ensidigt ökat sin militära närvaro vid gränsen. I mitt tycke måste EU börja vidta steg för att ersätta Rysslands så kallade fredsbevarande styrkor med äkta vara.

Eftersom EU-medlemsstaternas utrikesministerier stödde Georgiens suveränitet och territoriella integritet vid den internationellt erkända gränsen anser jag att EU, genom sin representant, måste ta på sig en ledande roll när det gäller att lösa konflikten mellan Ryssland och Tbilisi om Georgiens separatistregioner, genom att för varje sida föreslå förtroendeskapande åtgärder och säkerhetsåtgärder.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Vårt budskap är tydligt: vi fördömer den farliga upptrappningen av konflikten i regionen och bekräftar EU:s stöd till Georgien.

Den senaste utvecklingen i Georgien, närmare bestämt i Abchazien, är mycket oroande. En försämring av förbindelserna mellan Georgien och Ryssland kan bli början på en negativ spiral för Kaukasien.

Jag var en av deltagarna i den delegation som besökte Georgien för att observera valet den 21 maj 2008, och jag bevittnade de stora ansträngningarna i demokratiseringsprocessen som gjordes av Tbilisi. Dessa avsevärda framsteg, som jag noterade när jag övervakade 14 vallokaler i området Gori, får inte överskugga de svårigheter som kvarstår i regionen. Mycket återstår att göra och EU kommer att behöva spela sin roll, utöver att observera valen, genom att tillhandahålla stöd på lång sikt för en reformprocess.

EU måste lära av Balkanerfarenheten: EU kan inte stå overksamt vid sidan av när unionen konfronteras med en konflikt vid dess tröskel. Genom att rösta för resolutionen uppmanar jag de två sidorna i konflikten att avstå från att genomföra några vidare handlingar som skulle kunna resultera i en upptrappning av spänningen. Det är nödvändigt att koncentrera våra ansträngningar på att återskapa dialogen och övertala Ryssland att dra tillbaka sina trupper från Abchazien.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna avfärdar en stor del av punkterna 6 och 8, som hänvisar till europeiska säkerhets- och försvarspolitiska uppdrag. Vi är av princip mot en europeisk säkerhets- och försvarspolitik och anser inte att EU är en lämplig organisation för att ta sig an säkerhetsuppdrag i avsides belägna potentiella konfliktområden. Dessutom är vi besvikna på att man vid Natos Bukarest-toppmöte inte erbjöd Georgien någon handlingsplan för Nato-medlemskap (Membership Action Plan).

- Betänkande: Jacek Saryusz-Wolski (A6-0189/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har valt att lägga ner vår röst på skäl E. Gusp och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken kommer sannolikt att kräva ökade budgetära medel framöver, men vi vill inte föregripa den kommande halvtidsöversynen av långtidsbudgeten genom att redan nu uttala oss om enskilda delar.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet av min aktade polske kollega Jacek Saryusz-Wolski om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), som har hjälpt till att förstärka EU-identiteten och Europeiska unionens roll i världen. Jag håller med om att Gusp måste bli mera demokratiskt legitimt genom att tillåta parlamentet att utöva verklig kontroll över politiken och även uppträda enat, men också genom att betona olika prioriteringar: orsakerna till den nuvarande osäkerheten i EU (terrorism, organiserad brottslighet), energisäkerhet, kamp mot klimatförändringarna, hållbar utveckling, förbättrad stabilitet i grannregionerna, krishantering och konfliktförebyggande/konfliktlösning, förhindrande av spridning av massförstörelsevapen, hantering av migrationen, samt främjande av de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga friheterna över hela världen. Den första av de geografiska prioriteringarna måste vara att säkerställa stabiliteten på västra Balkan och stärka dialogen med Serbien och Kosovo.

Jag stödjer idén om att Europaparlamentet ska lägga fram särskilda förslag om finansieringen och budgetkontrollen av den framtida europeiska avdelningen för yttre åtgärder (EEAS).

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att gratulera Jacek Saryusz-Wolski till hans betänkande om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Jag håller med föredraganden om att det inte är tillräckligt att bara tala om en gemensam utrikespolitik. Vi måste visa att EU är berett att inta en gemensam ståndpunkt i avgörande frågor. När det gäller viktiga frågor såsom den aggressiva energipolitik som Ryssland driver, händelserna i Kosovo samt Tibet, har EU nyligen visat att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) förblir ett avlägset mål. Så länge EU tillåter sin trovärdighet på den internationella arenan att undergrävas, som i de nyssnämnda fallen, och så länge enskilda medlemsstater fortsätter att agera på bilateral basis, kommer genomförandet av Gusp att fortsätta vara enbart ett mål.

Det finns inget att vinna på ytterligare ett förbehåll om den gemensamma politiken om vi inte börjar agera samfällt i frågor som är av avgörande intresse för Europa.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för detta betänkande. Jag röstade för De grönas ändringsförslag 7, där man kritiserar president Sarkozys ”försäljningsoffensiv för kärnteknologi över hela världen”. Jag är rädd att denna machoteknologi styr den franska utrikespolitiken alltför mycket. Ryktet säger att anledningen till att Frankrike är den enda medlemsstat som inte har etablerat diplomatiska relationer med Nordkorea inte är att man bekymrar sig om mänskliga rättigheter, utan för att den dåvarande sydkoreanska regeringen 2001 inte kunde lova den franska atomindustrin en oproportionerlig del av kärnkraftskontrakten i KEDO-projektet, där två lättvattenreaktorer skulle byggas i Nordkorea i utbyte mot en frysning av deras grafitmodererade reaktor i Taechon, som har kapacitet att producera vapenplutonium. Frankrikes besatthet av atomfrågor gör oss alla mindre säkra.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade nej därför att jag inte vill att EU:s gemensamma utrikespolitik och krigsmakt ska förstärkas med allt vad det innebär.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stöder till fullo min egen grupps ändringsförslag 7 till Jacek Saryusz-Wolskis betänkande, där vi uttrycker oro för president Sarkozys försäljningsoffensiv för kärnteknologi över hela världen, som skulle kunna leda till en ökad spridning av kärnvapen. Skottlands folk intresserar sig enormt mycket för atomfrågor, eftersom Storbritanniens kärnvapen är baserade på vårt territorium. Skottland avvisar Londonregeringens planer på att bygga en ny generation kärnvapen och jag stöder till fullo den skotska regeringens arbete för att se till att dessa vapen aldrig blir till.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jacek Saryusz-Wolskis betänkande om den årliga rapporten om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) syftar till att definiera de gemensamma värdena och prioriteringarna hos Europas globala roll. Med Lissabonfördraget skulle EU få en mer effektiv och sammanhängande röst i internationella angelägenheter och jag välkomnar att betänkandet hanterar fördragets bidrag på detta område. Jag röstade för betänkandet.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna vill inte se brittisk utrikespolitik inordnad under EU. Vi avvisar Lissabonfördraget, varje idé om en ”EU-utrikesminister” eller en EU-plats i FN:s säkerhetsråd, och varje EU-roll inom försvaret. Vi röstade därför mot betänkandet. Vi välkomnar självklart tillfällen för de 27 nationerna att agera samfällt där detta är helt och hållet i överensstämmelse med brittiska utrikespolitiska intressen. På liknande sätt stöder vi bättre koordinerade humanitära insatser, och ett mer kraftfullt tillvägagångssätt i hanteringen av motbjudande regimer i Zimbabwe, Burma och på andra ställen.

- Betänkande: Helmut Kuhne (A6-0186/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har lagt ner våra röster på alla delar som refererar till Nato, eftersom vi kommer från ett militärt alliansfritt land.

Vad gäller ändringsförslag 14 anser vi att det är fel i sak att säga att fördragen inte tillåter militära ändamål. Redan idag används EU-medel till militära insatser, dock inte till ett EU-gemensamt försvar.

  Graham Booth (IND/DEM), skriftlig. − (EN) Vi röstar mot EU-lagstiftning generellt och röstade också mot detta betänkande i sin helhet. Vi tyckte emellertid att det fanns ett antal ändringsförslag som vi kunde rösta för. Vi röstade ja till ändringsförslagen 10 och 12, eftersom de förkastar militariseringen av EU. Även vi motsätter oss militariseringen av EU. I ändringsförslagen uppmanade man inte kommissionen att handla, och inte heller erkändes kommissionens eller EU:s överhöghet. De var enkla uttalanden som vi råkade hålla med om i just denna fråga. Därför kunde vi rösta för de här två ändringsförslagen utan att tumma på vår allmänna hållning till både detta betänkande i sin helhet och EU-lagstiftning överhuvudtaget.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Om man hade några verkliga tvivel om den verkliga avsikten med det s.k. Lissabonfördraget, dess ambition och omfång, så behöver man bara noggrant läsa resolutionerna om ESFP (den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken) och Gusp (den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken), som antogs av en majoritet av parlamentet. Då försvinner dessa tvivel.

De krafter som propagerar för ”EU-integration” – nämligen de stora finansiella och ekonomiska grupperingarna, socialdemokraterna och högern – försöker bekräfta EU som ett imperialistiskt block under dess stormakters kontroll.

Förutom att bekräfta EU:s inblandningspolitik (som vi sett under ”uppdrag” till Afghanistan, Tchad/Centralafrikanska republiken, Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Guinea-Bissau) och operativa kapacitet (”att snabbt och samtidigt inleda två militära operationer inom ramen för ESFP”), är detta betänkande en veritabel handledning i militarisering och militarism. För att bara ta ett exempel så framhäver betänkandet följande mål: en utvidgning av den europeiska säkerhetsstrategin, en militär dimension hos civila uppdrag, militarisering av utvecklingsbistånd och utveckling som ett verktyg för inblandning, förstärkning av militära transportmedel (A400M militärflygplan och helikoptrar), en ökning av utgifterna för försvar och militära insatser, inklusive att använda gemenskapsbudgeten, operativ kapacitet att leda militära EU-insatser, och samordning av projekt och vapenindustrin.

Dessa, bland många andra, är anledningarna till varför vi röstade mot detta betänkande.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. − Jag röstade nej till betänkandet därför att jag inte tycker om att EU:s gemensamma utrikespolitik förstärks. Dessutom är jag emot EU:s militärisering.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Brittiska Labours ledamöter röstade för detta betänkande där man ser på genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den fortsatta roll som uppdrag inom europeisk säkerhets- och försvarspolitik ska spela. Labours ledamöter välkomnar särskilt tonvikten i betänkandet på att få civila uppdrag inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken att fungera.

Labours ledamöter röstade mot texten i punkt 39, där Eurokorps roll behandlas. Trots att Storbritannien inte är inblandat i Eurokorps, och trots att denna styrka aldrig har använts, tycker Labours ledamöter att det är viktigt att betona att det inte finns några stående styrkor under permanent EU-befäl, och vi menar att det heller inte finns något behov av sådana strukturer.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Helmut Kuhnes betänkande om rådets årliga rapport om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och ESFP. Jag tenderar att hålla med föredraganden om att Lissabonfördraget förstärker EU:s befogenheter genom att ge den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken en viktigare roll.

Den internationella karaktären hos de säkerhetsfrågor som medlemsstaterna möter kräver ett bättre samarbete inom EU. Jag skulle därför välkomna införandet av en solidaritetsklausul mellan medlemsstaterna i sådana frågor. Jag röstade för betänkandet.

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. – (IT) Europas säkerhetsbehov har ändrat sig. Risken för territoriell aggression, som underförstås i den klassiska uppfattningen av försvar, har i mångt och mycket ersatts av de faror som uppkommer vid regionala gränser i områden som gränsar till EU:s territorium. Till detta kommer hotet om terrorism och den enorma ökningen av migrationsströmmar, radikaliseringen av fundamentalister och extremister av olika sorter, ökningen av människohandel och risken för spridning av massförstörelsevapen.

För EU är det inte bara en fråga om att utrusta oss själva med verktyg för att kunna handla på egen hand för att hantera internationella kriser, utan om att grundlägga ett fullfjädrat försvarssystem för EU. I den önskvärda processen för att utvidga sin förmåga till externa insatser får EU emellertid inte begränsa sig till den militära dimensionen allena: EU måste börja utveckla civila krishanteringsmekanismer parallellt, som innefattar insatser av polis, civila administratörer, domstolar, civila säkerhetstjänstemän osv.

Den gemensamma säkerhetspolitiken måste därför stärkas för att ge EU en nyckelroll på den internationella geopolitiska scenen, en roll som är åtskild från men inte långt ifrån Natos. I detta optimistiska tonläge röstar jag i dag för betänkandet av Jacek Saryusz-Wolski.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) EU:s ambitioner när det gäller säkerhet och försvar är avsevärt mindre än dess förmåga, och detta är inte enbart på grund av det traditionella problemet med att koordinera och samarbeta om externa prioriteringar. Det finns också en central fråga som måste tacklas. Vi vet att den externa dimensionen och inrättandet av operativ kapacitet präglas av brist på personal, tillgång och samarbete. Det krävs emellertid även en allmän syn på behovet av, och nyttan med, detta samarbete. Vi måste basera denna strategi på samarbete – genom att särskilt investera i interoperabilitet och genom att skapa operativ kapacitet på marken – men det är ofta allmänhetens stöd som saknas i denna dimension av vår politik. Ett erkännande av behovet av, och betydelsen och effektiviteten hos, säkerhets- och försvarsdimensionen beror, till stor del, på allmänhetens stöd vilket måste genereras, och detta stöd beror, i stor utsträckning, på våra ansträngningar.

Slutligen skulle jag vilja betona vikten av att komma ihåg att Atlantpakten är en grundläggande pelare i EU:s säkerhet och försvar, som inte under några som helst omständigheter får eller kan bortses ifrån.

- Betänkanden: Jacek Saryusz-Wolski (A6-0189/2008) och Helmut Kuhne (A6-0186/2008)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) De två betänkanden som det röstats om i dag – ett om den gemensamma utrikespolitiken och ett om säkerhets- och försvarspolitiken – har en sak gemensamt: de fråntar medlemsstaterna deras utrikes- och försvarspolitik och ger den till EU-tjänstemännen i Bryssel.

Diplomatin kommer att vara i händerna på en hög representant, en riktig utrikesminister. Dessutom, eftersom det är delat, kommer det att finnas ett enda försvar, denna gång under Förenta staternas styre, via Nato och FN, såsom tydligt visas i den andra vändan av den europeiska författningen, Lissabonfördraget. Våra militära resurser är reducerade till sin enklaste utformning därför att merparten av budgeten i dag spenderas av Frankrike och Storbritannien och under stabilitetspaktens herravälde. De franska och brittiska permanenta platserna i FN:s säkerhetsråd kommer utan tvekan att slås samman till en plats, som kommer att lämnas över till en allsmäktig europé... Kort sagt, ingen av EU-medlemsstaterna kommer att ha politiska och militära resurser för att trygga sitt eget oberoende och sin egen frihet. I mångt och mycket har de hur som helst redan lämnat över resurserna till eurokraterna. Vi är fullständigt emot denna katastrofala utveckling.

- Resolutionsförslag: Toppmötet EU/Förenta staterna (RC-B6-0277/2008)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Jag stödde resolutionen om toppmötet mellan EU och Förenta staterna därför att förutom frågor som handlar om bilaterala partnerskap och globala svåra frågor behandlar den visumfrågan, som är en fråga av stor vikt för polska medborgare.

Polska medborgare som önskar besöka Förenta staterna som turister måste fortfarande gå igenom en komplicerad och kostsam procedur för att erhålla ett visum.

Uppskattningsvis 25 procent av visumansökningarna från polacker avslås. Det huvudsakliga och ibland enda skälet till avslag är de konsulära tjänstemännens misstanke om att sökanden kan tänkas ha för avsikt att arbeta illegalt. Faktum är att de flesta polacker reser till Förenta staterna för att besöka släktingar. Ungefär tre fjärdedelar av de 10 miljoner polacker som är bosatta i Förenta staterna härstammar från regionen Lillpolen i mitt land, vilket förklarar varför det är så långa köer framför det amerikanska konsulatet i Krakow.

Jag menar att den blotta existensen av ett sådant förfarande gentemot en EU-medlemsstat kräver att EU intar en fast hållning i dialogen med Förenta staterna.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag vill i samband med denna debatt väcka frågan om USA:s planer på ett robotförsvar, särskilt när det gäller Tjeckien. Två tredjedelar av den tjeckiska befolkningen är emot byggandet av en radaranläggning nära Prag som en del av dessa planer.

Två tjeckiska fredsaktivister har hungerstrejkat i tre veckor i protest mot den tjeckiska regeringens styvnackade stöd till dessa planer, trots föga bevis på att de inte kommer att göra Europas säkerhet sämre, snarare än bättre. Jag välkomnar att dessa två aktivister nu får sällskap av politiska nyckelpersoner som var och en fastar i 24 timmar.

Jag håller med dem om att EU behöver komma fram till en gemensam ståndpunkt om anläggandet av de här Stjärnornas krig-teknologierna i Europa. Vi behöver en allvarlig debatt här i kammaren med rådet. Jag hoppas att talmannen kommer att verka för detta kommande månad.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan sympatiserar helhjärtat med de delar av resolutionen som diskuterar behandlandet av amerikanska fångar och transportering av dessa genom europeiska länder. Förenta staterna måste antingen ställa de fångade inför rätta eller släppa dem fria, i enlighet med internationell rätt. De förhållanden som idag råder vid Guantanamo samt andra fängelser är totalt oacceptabla.

Tyvärr går betänkandet in på alldeles för många delar utöver detta problem, frågor som vilar på andra internationella organ, i synnerhet FN. Vi anser inte att Europaparlamentet har en roll att spela gällande den politiska situationen i länder som inte befinner sig inom EU:s närområde, som Iran, Kosovo eller Irak. Inte heller ska Europaparlamentet, i försök att utvidga en europeisk utrikespolitik, uppmana andra länder att företa samarbeten och gemensamma strategier för terrorism och massförstörelsevapen. Detta är otroligt laddade frågor som regleras bäst utifrån medlemsstaternas egna perspektiv och i samarbete med legitima internationella organisationer för dessa frågor. Junilistan är också starkt kritiskt till den del av resolutionen som vill avsätta en stor del av EU:s och Förenta staternas budgetar till att sponsra jordbruksforskningen.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Brittiska Labours ledamöter har med glädje röstat för resolutionen inför toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 10 juni. Vi hoppas att resolutionen kommer att hjälpa till att göra toppmötet till ett produktivt sådant. Alldeles särskilt välkomnar Labours ledamöter uppmaningen till EU och USA om att bedriva ett nära samarbete när det gäller en rad gemensamma politiska utmaningar. Uppmaningen till EU och USA om att låta millennieutvecklingsmålen utgöra centrumet i den internationella utvecklingspolitiken är också något som Labours ledamöter helhjärtat stöder.

Brittiska Labours ledamöter lade ner sina röster om ändringsförslag 8, då vi menar att texten inte ger någon balanserad syn på den här frågan. Vi menar att diskussionerna även måste fokusera på Rysslands skyldigheter, och omfatta bredare internationella ansatser till avrustning, såsom uttryckligen rekommenderades i det lyckade ändringsförslaget från socialdemokratiska gruppen till betänkandet om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, som det också röstades om i dag.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Det kommande presidentvalet i USA är ett tillfälle att distansera sig från den typ av utrikespolitik som har praktiserats under Bushadministrationen. En sådan förändring bör inbegripa hela Europa och EU bör eftersträva att stärka partnerskapet mellan EU och USA, särskilt när man tar itu med svåra frågor såsom klimatförändringen och fattigdom. Jag stöder Jan Marinus Wiersmas förslag till resolution.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi ledamöter från det grekiska kommunistpartiet (KKE) röstar mot den gemensamma resolutionen av följande skäl:

• Den uppmanar till att stärka det imperialistiska samarbetet mellan Förenta staterna och EU genom att propagera för Nato för att manipulera och utnyttja folk och stater.

• Den bekräftar den strategiska anti-folkliga alliansen mellan EU och USA mot ”terrorismen”. Hur många hycklande hänvisningar som än görs till respekt för de mänskliga rättigheterna, så är alliansen inget annat än en förevändning för att gemensamt föra ett oförsonligt krig mot folket.

• Resolutionen tar effekterna av klimatförändringen på länder och folk som ursäkt för att bereda vägen för nya imperialistiska interventioner i maskopi med Förenta staterna.

• Genom dess politik att behandla alla sidor lika, stöder resolutionen i verkligheten de ockuperande israelska styrkorna och deras brott, på det palestinska folkets bekostnad. Den accepterar den fortsatta ockupationen av Irak och Afghanistan och föreslår praktiska samarbetsåtgärder mellan Förenta staterna och EU i EU- och Nato-protektoratet Kosovo.

Resolutionen är ytterligare bevis på den oåterkalleliga strategiska överenskommelsen mellan EU och Förenta staterna på folkets bekostnad. Resolutionen stoltserar med politisk makt för att visa att EU skulle vara en rival till Förenta staterna, som det känner sig underlägset.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) En av de mest överraskande realiteterna i EU:s politik är sättet på vilket vi hanterar relationerna mellan EU och Förenta staterna, särskilt i jämförelse med de metoder som används för att visa våra relationer med andra partner, som är mer politiskt eller kulturellt annorlunda.

Det är tydligt att det finns en skillnad i åsikter, tvistefrågor, konkurrens och intressen, särskilt legitima ekonomiska intressen, som placerar oss på olika ställen och vid olika ståndpunkter. Det är dock nödvändigt att vi kontrollerar spänningarna och skiljaktigheterna mellan partnerna i samma projekt. Det är viktigt att erkänna detta så att vi kan handla och reagera på vad det än må vara som vi står inför. I detta avseende är ett av de första stegen som bör tas att verkligen undanröja handelshinder som är onödiga och som inte går att rättfärdiga mellan partner som EU och USA. På samma sätt, om vi verkligen vill reagera på den hotande ökningen av fattigdomen, som är ett onödigt resultat av ökad global efterfrågan, är det viktigt att vi samarbetar sinsemellan och särskilt med resten av världen, för att se till att strävande länder kan uppnå den kommersiella öppenhet som behövs för att bygga upp sitt eget välstånd. En mer välmående värld kan byggas på grundval av en solid allians mellan fria samhällen som stimulerar skapande.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) De brittiska konservativa ledamöterna är ivriga anhängare av den transatlantiska förbindelsen. Vi vill emellertid inte omdefiniera den som en förbindelse mellan EU och USA, särskilt inte i försvarsfrågor, och vi förkastar därför en stor del av punkt 16.

- Betänkande: Jacek Saryusz-Wolski (A6-0189/2008). Resolutionsförslag: Toppmötet EU/Förenta staterna (RC-B6-0277/2008)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Samtidigt som den tydligt avslöjar sina mellanimperialistiska motsägelser bekräftar resolutionen ånyo samarbetet mellan EU och USA – särskilt i ljuset av det kommande amerikanska presidentvalet – samt ändamålet att förstärka deras partnerskap och gemensamma ansvar i världen.

Resolutionen bekräftar ånyo EU som en europeisk pelare i Nato, såsom den ”europeiska säkerhetsstrategin” visar, och uppmanar EU och USA att ”bedriva ett närmare samarbete när det gäller en rad gemensamma politiska utmaningar, särskilt Mellanöstern, Iran, Irak, Kosovo och västra Balkan, Afghanistan och Afrika”.

Inför Natos 60-årsjubileum uppmanar resolutionen till att lansera ”ett omdefinierat och starkare partnerskap mellan EU och Nato” och pekar på anpassningen av den ”europeiska säkerhetsstrategin” till diskussionerna om ett nytt strategiskt Natokoncept. I linje med militarismen i Lissabonfördraget ser man fram ”emot en omprövning av säkerhetsdimensionen i förbindelserna mellan EU och Förenta staterna mot bakgrund av resultatet av Natos strategiska översikt, uppdateringen av den europeiska säkerhetsstrategin och tillsättningen av en ny amerikansk regering efter valet”.

Med andra ord, den slår fast och bekräftar EU som ett politiskt, ekonomiskt och militärt block som hoppas att få dela kontrollen av världen (genom att åter försöka balansera sina relationer) med USA. Världen och folket som ses efter ...

- Resolutionsförslag: Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet (RC-B6-0281/2008)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Herr talman! Jag röstade för den gemensamma resolutionen, som fem politiska grupper lagt fram om unionen för Medelhavsområdet. Medelhavsregionen och Mellanöstern är av strategisk vikt för EU och det är absolut nödvändigt att genomföra en Medelhavspolitik grundad på solidaritet, dialog, samarbete och handel för att ta sig an de gemensamma svåra frågorna och uppnå det uttalade målet, nämligen skapandet av ett område med fred, stabilitet och delat välstånd. Jag välkomnar initiativet från Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som unionen för Medelhavsområdet har att tacka för mycket, och jag önskar honom all framgång med det konstituerande toppmötet, som är planerat att hållas i Paris den 13 juli. Jag stöder det politiska förslaget att ge denna framtida union en parlamentarisk dimension, baserad på den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet. Jag välkomnar exemplen på föreslagna initiativ såsom sjömotorvägarna, sammanbindningen av den arabiska Maghreb-motorvägen, rening av Medelhavet, bättre civilskydd och planen för utnyttjande av solenergi runt Medelhavet, en elgenerator för solenergi med hög effekt i den nordafrikanska öknen, avsaltning av havsvatten för att underlätta tillgången till dricksvatten etc.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av den gemensamma resolutionen om ”Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet”.

Resolutionen framhåller mycket riktigt det strategiska intresset av Medelhavsregionen och Mellanöstern för EU. Vår politik gentemot dessa länder måste vara baserad på principer om solidaritet, dialog och samarbete.

Barcelonaprocessen bör återlanseras i dag för att göra den så effektiv som möjligt. För detta syfte är kommissionens initiativ ett steg i rätt riktning och har den fördelen att det koncentrerar sig på specifika regionala projekt, som kommer att göra det möjligt att tillhandahålla ett effektivt svar på behoven hos medborgarna i denna region.

I kommissionens förslag rekommenderas även inrättandet av ett delat ordförandeskap för Barcelonaprocessen, en gemensam ständig kommitté och ett sekretariat, som kommer att hjälpa till att förbättra samarbetet och dialogen mellan de olika partnerna.

Dessutom klargörs att denna politiks huvudsyfte måste fortsätta att vara att främja rättsstatsprincipen, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och politisk pluralism.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! EU är inte färdigt med att desavuera hyperpresident Sarkozy: avslag på förslagen om en bränsleskatt, varningar mot budgetglidningar och, nu, omvandling av den föreslagna unionen för Medelhavsområdet till en nystart av Barcelonaprocessen, som har varit ett misslyckande i mer än 10 år.

Detta är döden för projektet om samarbete mellan länderna som gränsar till detta innanhav, under Frankrikes ledning. Hädanefter kommer hela unionen att vara inblandad och det är kommissionen i Bryssel som kommer att sitta vid spakarna. Det är vad som beslöts av den verkliga chefen: Angela Merkels Tyskland.

Denna fråga åskådliggör perfekt två fakta: Nicolas Sarkozys agitation och mediejippo syftar bara till att dölja hans maktlöshet; Frankrikes intressen ligger i händerna på tjänstemännen i Bryssel och är beroende av EU:s intressen.

Vi hoppas innerligt att Irland, en nation som hyser en sådan stor kärlek till friheten och som har betalat dyrt för den under sin historia, kommer att vara landet som förlöser oss från detta eurokratiska bygge som blir mer och mer grundlöst och mer och mer tyranniskt.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Om man bara läser resolutionen som antogs i dag, skulle man vara benägen att tro på EU:s högst äkta och välvilliga intentioner när det gäller ”unionen för Medelhavsområdet”. Dess försiktiga språk avslöjar endast några få antydningar till inblandning och de allestädes närvarande målen om att inrätta ett frihandelsområde i Europa och Medelhavsområdet – frihandel, givetvis åtföljd av överskylande ord och retorik som ”social” och ”miljömässig”.

Europeiska kommissionen gör det emellertid klart att ”Medelhavsområdet är av stor strategisk vikt för Europeiska unionen, både i politiskt och ekonomiskt hänseende”. Den talar om att det ”har gjorts betydande framsteg mot att inrätta ett frihandelsområde mellan EU och Medelhavsområdet till år 2010.”, och pekar på behovet av att EU:s partnerländer i Medelhavsområdet eftersträvar ”fortsatta och snabbare reformer”. Kommissionen lägger fram en rad prioriteringar såsom transport (och pekar på möjligheten att införa ett koncessionssystem av intresse för den privata sektorn och åtföljt av statliga åtgärder för att garantera frihandel och undanröja olika icke-tariffära handelshinder) och att öka integrationen av energimarknaderna.

EU vill kontrollera hela Medelhavsregionen ekonomiskt, politiskt och militärt och försöker dominera sina marknader och utnyttja sina enorma resurser.

Sådan är kapitalismen!

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Redan resolutionens titel understryker Nicolas Sarkozys misslyckande. För honom räcker det inte att vara Republiken Frankrikes president. Han strävade efter skapa en union för Europa-Medelhavsområdet, med tillträde endast för länderna vid Medelhavskusten, vars president han sedan kunde bli.

Hans korthus faller ihop redan innan hans EU-ordförandeskap har börjat. Tyskland har drivit igenom sina ståndpunkter: samtliga medlemsstater i EU ska medverka i projektet. Det utformas helt enkelt som en utvidgning av Barcelonaprocessen, och är i händerna på Bryssels eurokrater.

Detta fiasko visar hur de europeiska institutionerna förnedrar vårt land. Bryssels Europa stärker inte Frankrike, som UMP och PS hävdar, utan försvagar det på alla områden: ekonomiskt, genom att skövla våra mindre jordbruk och genom att ödelägga våra företag och tvinga dem att flytta utomlands; militärt, genom att vår armé monteras ned och ska uppgå i en europeisk styrka; demografiskt, genom den invandring som hotar vår nationella identitet.

Bara i ett nytt nationalstaternas Europa, som bygger på nationellt självbestämmande och på de värderingar som är grundläggande för vår europeiska, kristna civilisation, kan Frankrike återta sin roll som stormakt. Bara så går det att införa en övergripande samarbetspolitik för Medelhavsområdet som bland annat syftar till att invandrarna ska återvända till sina hemländer.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Europeiska unionen har sedan en tid arbetat för att utveckla särskilda samarbetsrelationer med asiatiska och afrikanska länder vid Medelhavet. Detta samarbete föranleder gång på gång frågan om vi därigenom visar att vi stödjer diktaturen i Syrien, eller godkänner att Israel bromsar inrättandet av en jämbördig och internationellt erkänd palestinsk stat. Förslaget från Frankrikes president Sarkozy om en särskild union mellan EU och samtliga Medelhavsländer förutsätter framför allt ett stöd från den allmänna opinionen i de av EU:s medlemsstater som ligger vid Medelhavet. Om en sådan union inrättas kan det bidra till att EU, som vid de traditionella överenskommelserna mellan Förenta staterna och delar av Latinamerika, bygger upp ett inflytande i regionen gentemot icke jämställda motparter. Det kan också bidra till att legitimera diktaturerna i Tunisien, Libyen och Syrien, samt i mindre utsträckning i Algeriet och Egypten. Det skulle göra det lättare att utvisa flyktingar till sådana stater. Det skulle också ge oss en möjlighet att uppgradera våra kontakter med Israel i dag, utan att invänta erkännandet av en palestinsk grannstat. Endast dessa underliggande problem gör att jag nu inte röstar för resolutionen.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) De parlamentsledamöter som företräder det grekiska kommunistpartiet KKE röstar emot den gemensamma resolutionen. Till syvende och sist bygger en union för Medelhavsområdet inte på att ledstjärnan för relationerna med regionens stater är jämbördighet och ömsesidigt utbyte. I stället främjar unionen EU:s imperialistiska planer på en större region som omfattar Medelhavsområdet och Mellanöstern. Unionen syftar till att avreglera marknaderna för att göra det lättare för europeiska monopolföretag att erövra dem och därmed förbättra utgångsläget för företag som slåss om att kontrollera dessa marknader. Regionens energitillgångar och övriga värdefulla resurser kommer att utplundras. Unionen för Medelhavsområdet kommer att drivas igenom genom att utsätta länderna och deras invånare för allt starkare hot, utpressning och politiska (och kanske till och med militära) påtryckningar. Resolutionen är också avslöjande. Politiken för att inrätta en union för Medelhavsområdet uppges främst syfta till att EU ska exportera demokrati och mänskliga rättigheter till länderna vid Medelhavet. Så heter det alltid, vilka imperialistiska ingrepp i världen EU än rättfärdigar. I själva verket är detta ett sätt att främja Förenta staternas, Natos och EU:s plan för ett ”nytt Mellanöstern”. Därför saknas varje hänvisning till Israels ockupation av de palestinska områdena, och till folkmordet på palestinierna.

Medborgarna ska inte hysa några illusioner om vad unionen för Medelhavsområdet är och syftar till. De bör bekämpa den.

- Betänkande: Donato Tommaso Veraldi (A6-0182/2008)

  Adam Bielan (UEN), skriftlig. – (PL) Herr talman! Andelen unga jordbrukare i unionen fortsätter att minska. I dag är bara 7 procent av jordbrukarna under 35 år. Ofta överger unga människor jordbruket på grund av de höga investeringskostnaderna, som gör det omöjligt för dem att konkurrera på marknaden.

Vi bör därför hjälpa unga jordbrukare att få del av unionens stöd för detta ändamål. Unga jordbrukare skulle ha nytta av lån till förmånlig ränta som gör det möjligt för dem att genomföra sina planer utan att riskera att skuldsätta sig alltför högt. Vi bör vidare sörja för att kriterierna för att beviljas stödmedel från unionen inte är alltför betungande, och att de inte utesluter mindre jordbruk som inriktar sig på specialiserade produkter snarare än på storskalig produktion. Denna beskrivning passar in på flertalet jordbruk i södra Polen och i regionerna Małopolska och Świętokrzyskie.

Donato Tommaso Veraldis betänkande tar upp samtliga dessa frågor. Jag har därför röstat för det.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Eftersom det är svårt att rekrytera en ny generation jordbrukare i Europa beslutade Europaparlamentet att granska hur vi kan underlätta för unga jordbrukare att etablera sig. Detta ska ligga till grund för översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Som PSE-gruppens skuggföredragande lägger jag fram följande förslag:

- Vi bör prioritera att möta utmaningar på områdena livsmedel, energi och miljö samt territoriella utmaningar.

- Det måste finnas stödåtgärder för nya jordbrukare, särskilt sådana som inte ärver sina jordbruk eller som verkar i områden med varaktiga naturgivna svårigheter. Hit hör ett högre startstöd, subventioner för jordbrukslån och kompletterande åtgärder efter etableringen.

- Stödåtgärderna bör vara obligatoriska enligt den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken. Även frågan om tillgången på jordbruksfastigheter måste granskas.

- Levnadsförhållandena på landsbygden måste förbättras genom lika tillgång till allmänna tjänster, till inrättningar som gagnar det sociala livet med mera.

- Vi bör underlätta tillgången till yrkesutbildning (genom vikarier under utbildningstiden och tillgång till forskningsresultat om jordbruksmetoder).

- Vi måste på europeisk nivå främja jordbrukaryrket och jordbrukets kvalitetsnormer.

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. − EU ska inte syssla med allting. Principen om ett smalare men vassare EU innebär att EU bara ska hantera frågor enligt grundfördraget och vid gränsdragningsproblem ska proportionalitet, effektivitet och relevans beaktas.

Jag har valt att avstå i slutröstningen om betänkandet om framtiden för unga jordbrukare med tanke på den pågående reformen av jordbrukspolitiken. Betänkandet innehåller en hel del förslag som förbättrar situationen för unga nyetablerade liksom förslag som kan bidra till en ökad produktion av mat. Men samtidigt innehåller texten också delar som definitivt är av nationell betydelse och som ska beslutas på nationell nivå.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi har lagt fram ett antal ändringsförslag som avser betänkandet. Många av förslagen i betänkandet går åt rätt håll, särskilt de som hänvisar till ”att det fortfarande finns svårigheter” för unga jordbrukare. Hit hör höga etableringskostnader, hög skuldsättning och att det finns för få jordbruksfastigheter att överta. Vi har lagt fram ett antal förslag som vi hoppas att Europeiska kommissionen tar till sig för framtida bruk, bland annat följande:

- För att öka antalet framgångsrika etableringar och samtidigt minimera eller eliminera antalet avhopp eller konkurser är det nödvändigt att vidta åtgärder för att stödja, ledsaga och råda unga jordbrukare inom ramen för systemet för startstöd.

- En markbank bör inrättas och byggas upp med mark som frigörs till följd av förtidspensionering.

- Vi behöver inrätta ett stöd för samfällda förvärv av maskiner och utrustning som kostar mycket och utnyttjas lite av varje enskild jordbrukare.

Vi anser emellertid att de åtgärder som vidtagits för att lösa de befintliga problemen är otillräckliga. Svårigheterna har gjort Portugal till den medlemsstat i EU där andelen unga jordbrukare är lägst (mindre än 4 procent). Vid den pågående översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken är det avgörande att aktiv produktion tillmäts ett skäligt värde, och att ersättningen för produktionen är rimlig.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) De senaste årtiondena har landsbygden i Europa avfolkats alltmer, samtidigt som invånarna där har blivit allt äldre.

Att jordbrukarna blir allt äldre ger anledning till oro för det europeiska jordbrukets framtid. Det är ett skäl till varför jag anser att Donato Tommaso Veraldis betänkande är så viktigt. Betänkandet tar upp ett antal aspekter som har att göra med vilka förväntningar och möjligheter de unga jordbrukare har som ska spela en nyckelroll för att hållbart utveckla den europeiska landsbygden.

Jag tror att unga jordbrukare betyder särskilt mycket för att utveckla en dynamisk jordbrukssektor som uppfyller Lissabonstrategins mål. I den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste generationsskiftet tillmätas största vikt.

  Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Det är välkommet att parlamentet med stor majoritet har antagit betänkandet om framtiden för unga jordbrukare med tanke på den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Avsnitten om att Europeiska unionen behöver öka stödet till unga jordbrukare är särskilt betydelsefulla. En av punkterna förespråkar ett stöd som underlättar för dessa jordbrukare att erhålla förmånliga lån.

För unga jordbrukare i regionen Małopolska (Lillpolen) som vill följa sin släkttradition är det avgörande att de genom ytterligare praktiskt stöd kan erhålla reella möjligheter till en rimlig försörjning.

Om det utlovade stödet får önskad verkan kanske det blir mindre vanligt att hela byar i Małopolska bebos enbart av äldre invånare som tar hand om sina barnbarn, för att föräldrarna ser sin enda chans i att söka arbete utomlands. Betänkandet har därför både en social och en ekonomisk sida.

Många unga jordbrukare vill värna om traditionerna, men inser också att de inte kommer att kunna omvandla sina jordbruk till moderna, konkurrenskraftiga och lönsamma företag utan hjälp av erfarenheter och teknik från annat håll. Att stödja utvecklingen av moderna jordbruksmetoder och produktionsredskap är därmed en särskilt viktig del av den resolution som antagits i dag.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. − Som vanligt kan vi i Junilistan konstatera att det i detta läge är tur att inte Europaparlamentet har medbeslutande i EU:s jordbrukspolitik, ty då skulle unionen hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till olika grupper inom jordbruksnäringen.

Detta initiativbetänkande innehåller en mängd absurda förslag, såsom ännu ett ”europeiskt år”, denna gång för dialog mellan städer och landsbygd. Skulle alla ”europeiska år” som Europaparlamentet föreslår bli verklighet är troligen samtliga kommande år uppbokade fram till nästa sekelskifte.

Kravet i punkt 35 att åtgärder för landsbygdsutveckling bör riktas direkt till jordbrukarna stärker Junilistans tes att den gamla belastade ”gemensamma jordbrukspolitiken” nu bara byter namn till ”landsbygdsutveckling” i EU:s budget.

Det är med oro vi noterar att Europaparlamentet nu framför krav om erkännandet av icke-handelsrelaterade frågor, såsom importkriterier i WTO-sammanhang. Vi ser det inte som något annat än en förberedelse för att bygga upp handelshinder och protektionism mot omvärlden.

Jag har därför valt att rösta nej till betänkandet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Donato Tommaso Veraldis betänkande om framtiden för unga jordbrukare lyfter fram ett antal viktiga frågor som är lika relevanta för landsbygden i hela EU. Betänkandet erkänner att jordbruksmetoder som är specifika för ett visst område eller utgör en del av det europeiska kulturarvet bör bevaras, förbättras och spridas. Jag stödjer helhjärtat denna åsikt och anser att principen bör tillämpas på EU:s samtliga verksamhetsområden.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att de åtgärder som det föreslår kompletterar de nationella programmen på området. En av åtgärderna i Rumäniens nationella program för landsbygdsutveckling innebär att stöd från Europeiska unionens landsbygdsutvecklingsfonder kan utgå med upp till 40 000 euro per person. Villkoren är dock hårda och vi har därför endast erhållit ett fåtal ansökningar.

Det betänkande som vi i dag antar innehåller ett antal åtgärder som betyder mycket dels för det ekonomiska stödet till unga jordbrukare, dels i vissa rättsliga avseenden, exempelvis för att underlätta arvskifte av jordbruksfastigheter och tillgången till banklån. Möjligheten för unga människor på landsbygden att yrkesutbilda sig är också viktig. Jag anser därför att framtida lagstiftning bör beakta den enormt stora skillnaden mellan andelen unga människor under 35 år som arbetar i jordbruket (dessa utgör bara 8,5 procent av jordbrukarna i Europa) och områdets övriga åldersgrupper.

Det råder ingen tvekan om att åtgärderna kommer bidra till att göra de nationella programmen framgångsrika. Detsamma gäller huvudinriktningen, att stödja unga jordbrukare, i det rumänska nationella programmet för landsbygdsutveckling.

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig.− (DE) Vilka frågor ställer sig dagens ungdomar när de väljer yrke? Är det yrkets natur och framtidsutsikter som räknas, eller möjligheten att tjäna snabba pengar? När det gäller jordbruk är svaret på samtliga frågor ofta negativt. Bara 7 procent av jordbrukarna är under 35 år, och den snabba tillbakagång som därför drabbat yrket är oroväckande. Det är uppenbart att många unga människor skulle trivas i jordbruket, där de kan arbeta ute i det fria och nära naturen, med växter och djur omkring sig. Vad är det då som avskräcker ungdomarna? Är det bristen på framtidsutsikter, eller yrkets allmänt otrygga förhållanden? Att ärva familjens jordbruk innebar förr i världen en utmärkt och mycket trygg försörjning. I dag gör diverse pålagor och bestämmelser att arvingarna ofta är missgynnade. Vi inser att endast välutbildade och välmotiverade jordbrukare kan garantera Europas höga livsmedelskvalitet och bevara naturen. Men vi måste också vara medvetna om de utmaningar som unga jordbrukare står inför i dag. Unga jordbrukare behöver spela en mer framträdande roll i politikens debatter och beslutsfattande. De är ju Europas hopp! Det är de som ska ta itu med de många ekonomiska och miljömässiga utmaningarna, och sörja för en sund och välavvägd social miljö på landsbygden. Därför behöver de kunna räkna med ett politiskt stöd.

  Roselyne Lefrançois (PSE), in writing. – (FR) I welcome the adoption of this report, which highlights the fundamental challenge generation change in the agricultural sector poses for the European Union.

Young farmers are those who are best placed to respond to the new agricultural challenges. Having benefited from the experience of their elders, they have the necessary dynamism and enthusiasm to carry out the crucial environmental, technological and economic changes that will enable tomorrow’s European agriculture to retain a prime position in the world.

We now need to reconcile an increasing level of agricultural production with constant respect for product quality and safety, within the framework of a global approach based on the preservation of natural resources and the environment.

However, these requirements mean ever-increasing financial and personal investments from young farmers. In addition, the acquisition of adapted physical and intellectual tools must receive greater support from the Union, as stated in the report, especially in the area of access to technological innovations.

The CAP cannot afford to neglect those who will ensure that the Community has sustainable food sovereignty that respects man and the environment.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Donato Tommaso Veraldis betänkande eftersom jag helhjärtat stödjer initiativ som syftar till att trygga ett hållbart, konkurrenskraftigt och produktivt jordbruk i EU.

För att genomföra ett generationsskifte och sörja för att branschen är dynamisk även i framtiden, är det avgörande att uppmuntra unga människor att arbeta i jordbrukssektorn och att underlätta detta.

Unga jordbrukare möter många utmaningar och förväntningar. De ska producera säkra livsmedel med hög kvalitet, skydda miljön, värna den biologiska mångfalden och slå vakt om landskapet. Här är det avgörande att vi ser över startstödet, som inte har justerats på många år. Vi måste vidare sörja för att detta stöd inte görs avhängigt av en affärsplan, så att vi inte dämpar unga jordbrukares innovationsförmåga.

Men vi får inte glömma bort att även medelålders jordbrukare möter dessa utmaningar. Det är viktigt att vi inte missgynnar dem eller gör något som skadar deras befintliga verksamhetsmetoder.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Att uppmuntra unga människor att bli jordbrukare är avgörande för att vi ska kunna trygga jordbrukssektorns framtid. Unga jordbrukare och andra nykomlingar i jordbruket bör stödjas. Jag ställer mig bakom de allmänna tankegångarna i Donato Tommaso Veraldis betänkande om framtiden för unga jordbrukare med tanke på den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och har lagt min röst i enlighet med detta.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Statistiken visar att landsbygdens invånare blir allt färre och allt äldre i hela Europa. Andelen jordbruk som drivs av yngre personer är i dag mycket låg. Denna oroande utveckling förekommer i samtliga medlemsstater.

Yngre människor avskräcks från att välja jordbruket som yrke därför att sådant som arvskifte och svårigheter att erhålla lån helt enkelt väger tyngre än fördelarna med en etablering.

Betänkandet är insiktsfullt och tar upp de viktigaste förhållanden som avskräcker unga människor från att bli jordbrukare. Det föreslår ett antal praktiska lösningar för att komma till rätta med problemen. Om vi vill att den europeiska jordbrukssektorn ska vara stabil och kunna utvecklas måste vi ge unga människor incitament som får dem att vilja bli jordbrukare, samtidigt som vi undanröjer de hinder som står i vägen för dem.

I betänkandet finns också insikten att jordbruket, liksom alla andra moderna branscher, måste vara konkurrenskraftigt, effektivt och kunna reagera på och anpassa sig till vad marknaden efterfrågar. Nästa generation jordbrukare är nyckelfaktorn för att göra jordbruket i Europa dynamiskt och innovativt. För att åstadkomma detta måste vi vidta åtgärder som stödjer och uppmuntrar unga människor i detta sammanhang.

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Slovakien är, i likhet med i EU:s övriga nya medlemsstater, ett land med mycket landsbygd. Nästan 80 procent av landets sammanlagda landyta utgörs av landsbygd, och där bor enligt statistiken över 44 procent av invånarna.

De stora utmaningarna för den europeiska landsbygden i dag är situationen i livsmedelsbranschen, de höga livsmedelspriserna och att producera livsmedel med hög kvalitet. Det är glädjande att särskilt unga jordbrukare intresserar sig för ekologiska jordbruksmetoder. Detta borgar i åtminstone någon mån för att jordbruket kan spela en allt viktigare roll för landsbygdens utveckling.

Entreprenörskap i jordbrukssektorn har vissa särdrag och är förknippat med mycket högre risktagande än entreprenörskap på andra ekonomiska områden. Många unga människor tror att de höga kostnaderna gör det omöjligt att etablera ett jordbruk. Med olika nya stödåtgärder skulle vi kunna hjälpa unga jordbrukare att starta nya företag, eller att i ett senare skede modernisera sin verksamhet.

Jag röstade för föredraganden Donato Tommaso Veraldis betänkande om framtiden för unga jordbrukare med tanke på den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag gjorde det därför att jag är övertygad om att vi kan öka sysselsättningen i Europas ytterregioner kraftigt genom att stödja unga jordbrukare och hindra ungdomar från att överge landsbygden.

  Brian Simpson (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för betänkandet. Jag vill dock betona att jag finner ändringsförslag 35 oacceptabelt, och att både jag och de övriga brittiska Labour-ledamöterna kommer att rösta emot detta ändringsförslag.

Hållbar utveckling av landsbygden är förutsättningen för att vi ska kunna bevara vår landsbygd och den traditionella livsstilen i landsbygdens samhällen. Beträffande moduleringsfrågan kanske ledamöterna minns att det bara var kollegerna från brittiska Labour som förespråkade samordnade åtgärder för att fasa ut direktstödet och införa en hållbar utveckling av landsbygden.

Jordbrukarna spelar en nyckelroll för en hållbar utveckling av landsbygden. Men de utgör inte den enda faktorn i sammanhanget. Det är därför som jag inte kan stödja ändringsförslag 35.

Parlamentet har lagt sig till med ovanan att gång på gång kräva direkta betalningar till jordbrukarna. Säkert sker detta även när vi snart överlägger om översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi som anser att detta behöver ändras, så att vi fasar ut ett system som belönar ett ineffektivt jordbruk i stället för ett effektivt, är i mina ögon de sanna förespråkarna av en hållbar utveckling av landsbygden.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Att landsbygdens invånare blir allt äldre, att odlingsmark överges och att de unga jordbrukarnas led oavbrutet glesnar är nya fenomen som uppkommit de senaste 20 åren. Under alla dessa år har EU misslyckats med att ta itu med de problem som drabbar mindre och medelstora jordbruk, och särskilt yngre jordbrukare. EU:s åtgärder är en del av dess jordbruksfientliga politik, som syftar till att minska produktionen och koncentrera jordägandet i ett fåtal storskaliga aktörers hand. Detta kommer att leda till att jordbrukarna blir färre och till att i synnerhet yngre personer överger landsbygden.

Betänkandet nöjer sig med att konstatera faktum. De åtgärder betänkandet föreslår håller sig inom ramen för den beprövade politiken, och döljer därmed den verkliga orsaken till EU:s konfrontationspolitik. Syftet med denna politik, och med den jordbrukarfientliga gemensamma jordbrukspolitiken, är att gagna multinationella monopolföretag och öka deras vinster, på små och medelstora jordbruks bekostnad. Betänkandet stödjer aktivt 2003 års delvisa översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken, åtgärderna i samband med den föreslagna ”hälsokontrollen” och integrering av jordbruksekonomin i EU:s medborgarfientliga Lissabonstrategi.

Det finns bara en lösning som låter jordbrukarna stanna kvar på sina ägor: att EU:s jordbruks- och medborgarfientliga politik stoppas. Bara så kan en rimlig försörjning tryggas för jordbrukarna, i stället för att de multinationella monopolföretagens syften och intressen prioriteras.

- Betänkande: Alain Hutchinson (A6-0175/2008)

  Genowefa Grabowska (PSE), skriftlig. – (PL) Som ledamot i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen skulle jag vilja passa på att gratulera Alain Hutchinson till betänkandet, som har mitt fulla stöd. Arbetet i församlingen, och i synnerhet möjligheten för parternas parlamentsledamöter att umgås direkt, betyder mycket för att unionen ska ha en närvaro i Afrikas ytterregioner, i Västindien och i Stillahavsområdet. Församlingen följer inte blint någon stelbent verksamhetsplan, utan kan reagera snabbt i krissituationer och på den löpande händelseutvecklingen. Församlingen antar ju resolutioner och beslut som innebär att unionen kan tillhandahålla materiellt och finansiellt bistånd. Detta bistånd är både välbehövligt och välkommet, särskilt i områden som drabbas av naturkatastrofer.

Jag skulle vilja framhålla att jag är mycket nöjd med hur verksamheten har organiserats. Församlingens sammanträden äger rum ömsom i Europa, ömsom i något av AVS-länderna. På så vis får församlingens ledamöter möjlighet att lära känna de faktiska förhållandena, så att de får en bättre förståelse för dem. Jag stödjer också rutinerna för de seminarier och informations- och studieresor som församlingen genomför. Jag skulle i synnerhet vilja uttrycka mitt starka stöd för förslaget om ett kvinnoforum. Detta utgör en chans att diskutera och utbyta bästa praxis för likabehandling av män och kvinnor. Om Europaparlamentet inför AVS-länderna vill framstå som ett organ som främjar demokratin, kan det inte blunda för de orättvisor som kvinnor i dessa regioner så ofta utsätts för.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi välkomnar att nationella parlament och parlamentsledamöter deltar i förhandlingarna om EU:s avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) med stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Men vi anser att ett politiskt ställningstagande till dessa ekonomiska partnerskapsavtal inte enbart får inriktas på ”processen”, utan att nämna någonting om dess innehåll.

Ett sådant förhållningssätt skulle utgöra ett försåtligt försök att avleda uppmärksamheten från den grundläggande frågan, nämligen att syftet med dessa föreslagna avtal är att använda frihandelsavtal för att upprätta relationer på nykolonialistisk basis. EU, stormakterna och deras viktigaste finansiella och ekonomiska grupper kommer att använda avtalen för att tvinga länderna att öppna sina marknader. Då kan de sälja sina varor och tjänster där, suga ut ländernas råvarutillgångar och påtvinga dem en exportorienterad produktionsmodell. Härigenom berövar EU dessa länder deras suveränitet och gör deras utveckling beroende av att de är EU till lags.

Att handla så ligger i kapitalismens natur...

Men vi får skörda vad vi sått. För de allra flesta människor kommer våra kapitalistiska avsikter att betyda prishöjningar, arbetslöshet, fattigdom, svält och så vidare.

Vi måste därför säga nej till avtalen om ekonomiskt partnerskap och till nykolonialismen.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Alain Hutchinsons betänkande. När vi ser tillbaka på parlamentets samarbete med AVS-länderna de senaste årtiondena har vi anledning att vara ganska nöjda.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag har varit ledamot i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen sedan min första mandatperiod. Jag anser att Alain Hutchinsons betänkande om arbetet i församlingen under 2007 uttömmande redogör för både det senaste årets framsteg och de svårigheter som vi under resans gång har stött på.

Att de ständiga utskotten nu blir ansvariga för att följa upp resolutioner är i mina ögon utan tvekan ett steg åt rätt håll. Härigenom får de möjlighet att fördjupa dialogen betydligt jämfört med den tidigare, mer formella uppföljningen i plenum. Församlingen spelar vidare en nyckelroll för att följa upp förhandlingar som avser ekonomiska partnerskapsavtal (EPA). Samverkan mellan parlamentsledamöterna har skapat insyn i förfarandet och bättre förståelse för faktiska förhållanden.

Arbetets natur har enligt min mening gjort att den parlamentariska församlingen spelar en viktig roll för EU:s utvecklingssamarbete. Genom att stärka det parlamentariska inslaget och genom ett nära samarbete vid uppföljningen kan vi göra mer och mer för att EU:s medel ska gå direkt till de hjälpbehövande människorna. På så vis kan vi exempelvis uppnå millennieutvecklingsmålen om hälsa och utbildning.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Alain Hutchinsons betänkande om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen under 2007. Relationen mellan AVS-länderna och EU kan fördjupas genom att låta parlamenten och det civila samhället spela en viktigare roll. Genom ett sådant samarbete kan vi både kvalitetsförbättra utvecklingsbiståndet och göra det mer träffsäkert. Jag röstade därför för betänkandets rekommendationer.

  Eoin Ryan (UEN), skriftlig. – (GA) Det gladde mig mycket när jag kunde stödja Alain Hutchinsons betänkande om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete i fjol. Jag skulle vilja ta upp några av de punkter i betänkandet som särskilt imponerade på mig.

Det är bra att föredraganden hänvisade till de ekonomiska partnerskapsavtalen (EPA). Europeiska unionen behöver hålla ett öga på EPA-förhandlingarna och händelseutvecklingen på området, och det är vad den gemensamma parlamentariska församlingen har gjort. Den gemensamma parlamentariska församlingen spelar, som föredraganden påpekar, en nyckelroll för att följa upp överläggningarna och skapa kontakter mellan parterna, det vill säga EU och länderna i söder.

Jag vill också ge föredraganden en eloge för att han omnämner Somalia som en ”bortglömd kris”. Men Somalia är inte unikt. Vi i EU och AVS-länderna är skyldiga att stödja, hjälpa och uppmärksamma dessa regioner.

Betänkandet lyfter framför allt fram det goda arbete som utförts av den gemensamma parlamentariska församlingen. Ibland får detta arbete inte det erkännande som det förtjänar.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Föredraganden gör rätt i att uppmärksamma behovet av att inrätta en lämplig ram för en öppen, demokratisk och saklig dialog som gagnar förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska unionen och AVS-länderna.

Att parlament och organisationer i enskilda länder spelar en allt större roll för att stärka samarbetet mellan AVS-länderna och EU är en annan viktig punkt. Särskilt betydelsefullt är samarbete och integration på regional nivå. Även åtgärder som gagnar freden förtjänar starkt stöd, särskilt i de AVS-länder där det politiska läget alltjämt är instabilt.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. – (PL) Jag röstade för betänkandet om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen. Jag anser att det är bra om det ständiga utskottet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen följer upp resolutioner genom möten med kommissionens tjänstemän med ansvar för berörda områden. Hittills har denna uppföljning enbart gjorts i plenum. Många uppgifter återstår för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen. Allt syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i AVS-länderna.

- Betänkande: Gianni Pittella (A6-0185/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för detta betänkande, som är ännu ett steg på vägen mot att främja den ekonomiska utvecklingen i Europa. Jag välkomnar därför Gianni Pittellas förnämliga arbete. Han har tydligt formulerat de förslag och principer som ska vägleda denna mycket viktiga sektor.

Genom att avreglera kreditmarknaden närmar vi oss ett mycket angeläget mål: en verkligt integrerad inre marknad som söker överbrygga skillnader i de enskilda medlemsstaternas lagstiftning. Finansiella tjänster är allmänt betydelsefulla för ekonomin eftersom de spelar en viktig roll både för den ekonomiska utvecklingen och för att genomföra Schengenmålen på ett bra sätt.

Jag syftar på att det för vissa medborgare är oerhört svårt att få tillgång till korrekt information, och på utträdeskostnader för kunder som vill byta långivare (ofta handlar det om höga uppsägningsavgifter).

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I vissa avseenden är det betänkande som antogs i dag bra. Detta gäller exempelvis konsumentupplysning om vissa bankförfaranden och att dessa ska bli lättare att genomföra. Men tjänsterna tillhandahålls alltjämt på en avreglerad finansmarknad, vars naturliga syfte är att maximera vinsten, inte att skydda kunderna. Därför lade vi ned vår röst.

Att garantera rätten att öppna ett bankkonto är inte tillräckligt. Vi måste sörja för att kunder inte straffas genom avgiftsuttag på tjänster eller på annat sätt, särskilt inte då detta slår hårdast mot ekonomiskt svaga personer, personer med begränsade tillgodohavanden eller transaktionsvolymer eller helt enkelt personer med bankkonton.

Vi måste garantera fortbeståndet av de allmännyttiga tjänster som också förekommer på finansmarknaden. Om de försvinner vidgas de sociala klyftorna, vilket särskilt hårt går ut över ekonomiskt resurssvaga personer, inrättningar som främjar den sociala solidariteten och andra organisationer i samhället. Hit hör även småföretag och mikroföretag.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Gianni Pittellas betänkande, som lyfter fram hur kultur, sedvänjor och språk påverkar såväl konsumenternas val av finansiella produkter som konsumentskyddet. EU-ländernas olikartade kulturer, sedvänjor och språk måste respekteras i unionens samtliga verksamhetsområden. Detta är avgörande för att allmänheten ska stödja de europeiska organens arbete.

- Betänkande: Othmar Karas (A6-0187/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att det arbete som det ansvariga utskottet och föredraganden Othmar Karas utfört har gagnat överläggningarna här i parlamentet, och har bidragit till att klargöra vilka områdets problem är och hur de bör angripas och lösas. Jag är vidare nöjd med att mindre aktörer äntligen uppmärksammas, inte enbart stora kapitalflöden.

Den finansiella tjänstesektorn används inte bara av storföretag med verksamhet i hela Europa eller på flera kontinenter. Den är också ett viktigt verktyg för alla som har nya idéer och affärsmetoder och vill expandera utanför sin lokala marknad. Europeiska unionen kan utan tvekan öka konkurrensen och sänka kundernas kostnader genom lagstiftningsåtgärder på hög nivå. Detta ger användarna större valfrihet och underlättar deras tillgång till dessa tjänster.

Sektorn är betydelsefull och skulle gagnas av en bättre lagstiftning på området. Det gläder mig därför att detta betänkande bidrar till att parlamentet äntligen kan lägga fram lämpliga förslag som direkt gagnar konsumenterna.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Avregleringen av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden är Europeiska kommissionens senaste förslag som bygger på avregleringsförslagen i Lissabonstrategin. Syftet är att komma ett steg närmare en fullständigt avreglerad tjänstesektor i Europeiska unionen.

Efter en rad andra initiativ har detta utmynnat i förslaget om avreglering av ett flertal finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, särskilt på bank-, försäkrings- och pensionsområdet. Syftet är att avlägsna allt som kan bedömas utgöra ett ”hinder”. Argumenten är de gamla vanliga: priserna ska sänkas och konsumenternas valfrihet öka. Erfarenheten visar att motsatsen inträffar. Storföretagen ökar gradvis sina vinster på bekostnad av kunderna, som får betala högre avgifter för tjänsterna.

Det gläder oss visserligen att det ändringsförslag som vår grupp lade fram godtogs. Särskild återhållsamhet måste iakttas vid marknadsföring av spar- och ålderspensionsprodukter, eftersom konsumenterna i regel fattar sådana beslut, som är av största betydelse för dem, endast en gång i livet. Men i huvudsak är betänkandet dåligt. Därför röstade vi emot det.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Marknader förutsätter att det finns tillgång och efterfrågan, som föredraganden helt riktigt påpekar. Denna princip tycks dock inte gälla det gränsöverskridande utbudet av finansiella tjänster. Betänkandets utgångspunkt är att efterfrågan uppstår bara man ser till att åstadkomma ett utbud.

Billigare lån och lönsammare investeringar är fördelar som vi alla skulle vilja åtnjuta. Men det är inte särskilt sannolikt att en italienare i framtiden vänder sig till en bank i Danmark eller Cypern för att låna pengar till att köpa hus eller en ny bil. Vi är alla medvetna om orsaken: språkbarriärer, en välgrundad riskaversion, oklara skatteeffekter och så vidare. Föredraganden gör sig här inga illusioner, utan lyfter fram att förtroende, närhet och personlig kontakt betyder mycket för kunderna.

Viljan att på konstgjord väg inrätta en sådan marknad kan inte dölja huvudsyftet med det här rävspelet. Det är att tvinga länderna att förbereda sig för alla eventualiteter genom att harmonisera sin skattelagstiftning och övriga bestämmelser, eller att införa en 28:e ordning, en överstatlig ordning, som helst bör åtföljas av att euron införs av de länder som sa nej till den, så att länderna fullt ut kan delta i denna hypotetiska marknad.

Vi kan inte stödja dessa förslag.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Othmar Karas betänkande om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden. Ett antal världsledande företag inom den finansiella sektorn är hemmahörande i mitt land, Skottland. De gagnas genom att få tillträde till den inre marknaden. Det är ändå viktigt att respektera de olika kulturer och traditioner som utmärker finanssektorerna i de enskilda medlemsstaterna. I mitt tycke formulerar Othmar Karas betänkande områdets subsidiaritetsbehov på ett välavvägt sätt.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för betänkandet om grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden. Orsaken är att den gemensamma marknaden stärks betydligt om konsumenterna får tillgång till gränsöverskridande finansiella tjänster. En förutsättning är emellertid ett starkt konsumentskydd.

Vi behöver på nationell och europeisk nivå gemensamt genomföra kampanjer för att upplysa konsumenterna om vad de gränsöverskridande finansiella tjänsterna innebär.

Rumänien behöver främja konsumenternas medvetenhet och kunskap om FIN-NET, som spelar en nyckelroll för att samordna offentlig information om tillgång till prövningsmekanismer och andra lösningar, särskilt när det gäller gränsöverskridande finansiella tjänster.

  Eoin Ryan (UEN), skriftlig. – (GA) Othmar Karas och Gianni Pitellas betänkanden har mitt fulla stöd. De bidrar till att effektivisera bankväsendet och göra det mer lättillgängligt för privatpersoner och mindre företag. Jag stödjer särskilt den punkt i Othmar Karas betänkande som framhåller att självreglering är att föredra framför ny lagstiftning. Alla problem går inte att lösa med lagstiftning - varje ärende måste undersökas och noggrant bedömas för sig, samtidigt som konkurrenssituationen och hållbarheten i varje sektor granskas noggrant. Ofta gagnas även kunden av åtgärder som är bra för branschen.

En punkt i Othmar Karas betänkande är dock ytterst problematisk för mig, nämligen den som tar upp skatterättsliga skillnader mellan medlemsländerna. För mig framstår det som om subsidiaritetsprincipen kritiseras i punkten. Detta är helt obefogat. Det är de enskilda länderna som ska besluta om sina respektive skattenivåer, då det är dessa som främjar konkurrensen på den inre marknaden - inte tvärt om.