Talmannen. − Nästa punkt är ett betänkande av Jutta Haug, för budgetutskottet, om 2009 års budget: Första synpunkterna på det preliminära förslaget till budget för 2009 och mandatet för medlingen – Avsnitt III – Kommissionen (2008/2025) (A6-0262/2008).

  Jutta Haug, föredragande. − (DE) Fru talman, herr rådsordförande, fru kommissionsledamot! Hur borde EU:s budget för 2009 se ut, och hur skulle den kunna se ut? Det har vi pratat om sedan början av året, och nu ska vi ta Europaparlamentets andra steg i detta års budgetförfarande, som är lite annorlunda jämfört med förfarandet tidigare år. Det beror på att vi vill börja förbereda oss så smått för det ändrade förfarandet efter reformfördraget.

Efter resolutionen om budgetramen och prioriteringar för 2009 i april kommer vår resolution ”Första synpunkterna på det preliminära förslaget till budget för 2009 och mandatet för medlingen”. Denna resolution antogs utan invändningar från budgetutskottet, och jag har stora förhoppningar om att vi även vid detta plenarsammanträde kommer att fatta ett enhälligt beslut om den, särskilt som fackutskottens synpunkter och förslag har infogats i den.

Vad är det då frågan om här? Rubriken säger allt. Vi gör en bedömning av det preliminära budgetförslag som kommissionen har lagt fram för oss och finner där mycket att kritisera. Vi ser inte att förslaget återspeglar budgetmässig uppriktighet och klarhet eller att det är tillräckligt genomblickbart. Vi vet redan att kommissionen också har varit tvungen att rätta munnen efter den begränsade matsäck som budgetramen på medellång sikt medgav. Det ger oss dock inte rätt att skapa tillgängliga marginaler med hjälp av en kreativ budgetteknik.

Ändå har sådan teknik använts – man har till exempel fört över anslag från befintliga fleråriga program, kända och lätt urskiljbara behov av finansiering tas inte med och man hoppar över att budgetera medel för garantifonden, som uppskattas till 200 miljoner euro årligen. Vi kan inte se att kommissionen låter de politiska prioriteringar som kommissionen själv har formulerat i sin årliga politiska strategi återspeglas i siffrorna. Detta är prioriteringar som Europaparlamentet har stött kraftfullt, nämligen kampen mot klimatförändringen och främjandet av konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning, som hänger nära samman med främjandet av ett hållbart Europa och självfallet genomförandet av en gemensam invandringspolitik.

Men främst förväntade vi oss större engagemang för kampen mot klimatförändringen. Kommissionen hävdar att man har öronmärkt närmare 14 miljarder euro i budgeten för miljön, men en närmare granskning avslöjar att av dessa 13,842 miljarder euro är redan 13 miljarder anslagna till Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden. Beloppet kommer därför att behöva kompletteras.

Vi behöver också göra mer för konkurrenskraften, huvudsakligen för små och medelstora företag, men särskilt för småföretag. Det första steget var rättsakten om småföretag i Europa. Budgeten för 2009 bör innehålla ett särskilt instrument för små och medelstora företag som måste processa om sina fordringar. Det är gott och väl att vi har lagar som föreskriver att tidsfristen på 30 dagar inte får överskridas, men hur ska de små och medelstora företagen bära sig åt för att tillämpa dem? Överbryggningslån inom ramen för detta instrument kan dock förebygga konkurser och förlorade arbetstillfällen, och det ligger också i vårt intresse.

Jag vill inte nu ta upp den otillräckliga budgeteringen för att uppfylla kraven på livsmedelsbistånd, tryggad livsmedelsförsörjning, Kosovo, Palestina, Afghanistan – ja, hela rubrik 4. Det kommer mina kolleger att göra strax.

Jag vill bara tala om för rådet, vars företrädare inte längre är kvar, tyvärr – jag kan inte förstå varför han var här för enminutsanförandena men inte kan vara det när vi börjar tala om budgeten – att parlamentet är okuvligt i sitt beslut att gå in i en verklig politisk dialog med rådet. Vi vill genomföra EU:s prioriteringar, och det krävs en ordentlig budget för att göra det. Vår EU-budget är trots allt bara politik i form av siffror.

(Applåder)

  Dalia Grybauskaitė, ledamot av kommissionen. – (LT) I dag har vi en unik möjlighet att på ett tidigt stadium sätta oss in i Europaparlamentets huvudprioriteringar för det kommande året och få veta vad som är angeläget för Europaparlamentarikerna när det gäller det förslag som kommissionen har lagt fram. Jag vill tacka initiativtagaren till denna tidiga diskussion – föredraganden, Jutta Haug.

Jag vill försäkra er att Europeiska kommissionen och jag själv ägnar stor uppmärksamhet åt effektiv ekonomisk förvaltning och stram ekonomisk disciplin. Vi uppskattar er ständiga uppmärksamhet och intresse i dessa frågor, mina damer och herrar.

Samtidigt som jag till fullo uppskattar er omsorg vill jag framhålla att 2009 års preliminära budget utarbetades av kommissionen inom gränserna för den finansiella programplaneringsperioden 2007–2013, efter noggranna bedömningar av prognoser för ekonomisk och social utveckling, med en välgrundad, tillräcklig marginal för oförutsedda utmaningar.

Vid utarbetandet av budgeten för det kommande året försökte vi se till att de politiska prioriteringarna kom till konkret ekonomiskt uttryck och att det fanns en verklig, solid budgetmässig bas för de övergripande målen. Därför kan den största ökningen förväntas i de program som stimulerar ekonomisk utveckling och konkurrenskraft samt de program som främjar frihet, säkerhet och rättvisa, som finansieras från motsvarande budgetkategorier.

Med syftet att budgeten för 2009 ska återspegla EU:s utrikespolitiska mål samtidigt som unionen fullt ut deltar i internationell verksamhet kommer kommissionen inom en snar framtid att lägga fram ett ändringsförslag till budgetförslaget, med korrekta beräkningar för finansieringen till Palestina och Kosovo. Till och med innan de preliminära diskussionerna om 2009 års budgetförslag startar i parlamentet kommer kommissionen att lägga fram förslag avseende den kompletterande finansieringen av åtgärder på kort sikt för utvecklingsländerna, som kämpar med konsekvenserna av de höjda livsmedelspriserna – vi är beredda att inrätta en ”livsmedelsfond” för utvecklingsländerna.

Jag har noterat era farhågor rörande finansieringskostnader, särskilt de som inte finns med under rubrik 5. Ni kan vara förvissade om att 2009 års preliminära budgetförslag innehåller tillräckligt med detaljerad information i detta avseende, och vi är beredda att tillhandahålla alla upplysningar ni efterfrågar i er resolution.

Slutligen vill jag tacka föredraganden, Jutta Haug, för hennes insatser, som har resulterat i att vi för första gången har en lista med nya pilotprojekt och förberedande åtgärder i detta tidiga skede. Det kommer att bidra till att finansieringsmöjligheterna kan utvärderas i god tid och underlätta ett effektivt genomförande av projekt som godkänts av parlamentet.

Redan nästa vecka – eller snarare denna vecka – kommer vi att ha ett trepartsmöte, och nästa vecka det första medlingsmötet för att förbereda den första behandlingen i rådet.

Jag är säker på att det inte kommer att bli någon förändring i år av den anda av konstruktivt samarbete som vi har haft under flera år nu, och att vi kommer att lyckas nå en överenskommelse i slutet av året.

  Véronique De Keyser, föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. − (FR) Fru talman! Generellt är jag långt ifrån nöjd med rubrik 4 i budgetförslaget.

Först och främst noterar jag åter de knappa medel som har anslagits till denna rubrik. Detta står helt i kontrast till EU:s höga ambitioner att vara en global aktör. Det är inte bara så att rubrik 4 har höjts med endast 1,8 procent jämfört med 2008 års budget. Dessutom är denna ökning lägre än den genomsnittliga budgetökningen på 3,1 procent. Det kan därför sägas att den del som har avsatts för yttre förbindelser och utveckling har skurits ned i det preliminära budgetförslaget.

För det andra förkastar jag den strategi som har valts av kommissionen, som redan föreslår att flexibilitetsmekanismen och nödhjälpen ska användas till utgifter som är förutsägbara och planerade. Följaktligen är Mellanöstern, Kosovo, livsmedelsstödet och det makrofinansiella biståndet uppenbart undervärderade.

Ta till exempel Palestina. I det preliminära budgetförslaget för i år föreslogs 171 miljoner euro till åtagarbemyndiganden och 100 miljoner euro till betalningsbemyndiganden. Ändå betalade vi 2007 ut en halv miljard till de ockuperade områdena. Nu har vi i juli 2008 redan använt 365 miljoner euro. Vad ska vi göra nästa år? Ösa ur flexibilitetsmekanismen? Minska en redan liten marginal?

För det tredje är jag bekymrad över den begynnande livsmedelskrisen och verkningarna av klimatförändringarna. Om det finns en huvudfråga för EU är det denna! I det preliminära budgetförslaget för 2009 har anslagen till livsmedelsstöd stigit med endast 6,9 miljoner euro, den välkända ökningen med 3 procent, trots att kommissionen i slutet av april 2008 begärde en utbetalning av ytterligare 60 miljoner och nyss har bett oss om ytterligare 40 miljoner. Detta är skrattretande. Jag välkomnar lanseringen av en global allians om klimatförändringarna och en global fond för energieffektivitet och förnybar energi, men vi måste öka finansieringen av dessa initiativ i 2009 års budget utöver de åtaganden som har beviljats under rubriken utveckling.

Slutligen är jag medveten om betydelsen av rådet för den europeiska grannskapspolitiken och vårt samarbete med Medelhavsländerna, men såsom det för närvarande förhåller sig med de ekonomiska resurserna i rubrik 4 vägrar jag att stödja alla ytterligare kostnader som EU kan ådra sig för Medelhavsländerna. Det är enligt dessa långsiktiga åtaganden, inom områden där behoven ger sig tillkänna, som EU:s politik för yttre förbindelser och utveckling bedöms. Utan tillräckliga resurser kommer den ”gör-det-själv-strategi” som har valts för rubrik 4 att göra att den ställs i en mycket dålig dager.

  Maria Martens, föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. − (NL) Allt detta är naturligtvis ytterst viktigt och det är bra att veta att allt befinner sig i Jutta Haugs goda händer. Vårt samarbete har varit mycket angenämt. Jag talar som föredragande för budgeten för utvecklingssamarbetet och jag håller med dem som säger att det finns ett akut behov av att öka budgeten under rubrik 4.

I detta avseende vill jag emellertid uppmärksamma två frågor som är viktiga för utvecklingssamarbetet. Den första är livsmedelskrisen och den andra är en resultatorienterad utvärdering.

Som redan har sagts är livsmedelskrisen ett stort problem och därför måste vi söka efter lösningar genom budgeten, både på kort och medellång sikt och på lång sikt. På kort sikt har vi livsmedelsstödet. Jag välkomnar de initiativ som har utvecklats av Europeiska kommissionen i detta avseende. På lång sikt har vi i princip det särskilda programmet för livsmedelssäkerhet som sorterar under finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Men tyvärr har det just inletts och det fungerar inte ännu. Problemet är därför störst på medellång sikt.

Alltför liten uppmärksamhet har, både i länderna själva och i EU, ägnats åt livsmedelssäkerhet och livsmedelsproduktion i utvecklingsländerna. Vi har naturligtvis landsbygdsutvecklingen, men den främjar inte alltid områden som livsmedelsproduktion utan snarare områden som vägbyggande.

Jag kan förstå Europeiska kommissionens förslag att använda de medel som inte används för jordbruket för detta ändamål. Det är mycket knepigt, inte bara när det gäller budgeten utan också på andra sätt. Länder som uppfyller sitt åtagande att reservera 0,7 procent av BNP för utvecklingsstöd kommer att säga: Låt andra länder göra samma sak, låt också dem uppfylla sina åtaganden. Då kommer vi kanske att prestera ännu bättre. De har ett bra argument som man måste ta vederbörlig hänsyn till. I varje fall måste det klargöras att pengarna absolut ska används till livsmedelssäkerhet, till att öka produktionen och till att hjälpa fattiga jordbrukare i fattiga länder.

Min andra punkt gäller resultatorienterad utvärdering. I EU växter kritiken av utvecklingssamarbetet, även i länder som alltid har varit generösa och välvilligt inställda till utveckling. Fru talman! Vi måste komma längre än till goda avsikter och göra en resultatorienterad utvärdering. Bättre effekter, bättre resultat. Detta är rätta sättet att övertyga människor.

  Göran Färm, föredragande av yttrande från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. − Fru talman! Först ett stort tack till Jutta Haug. Hon har tagit hänsyn till flera av industriutskottets synpunkter. Hon har till exempel påpekat det som vi tycker är viktigt, nämligen att det finns en viss skillnad mellan kommissionens annual policy statement och vad som faktiskt föreslås i budgeten när det gäller till exempel klimat- och energipolitik.

Förra året handlade ju industriutskottets debatt om budgeten framför allt om två stora områden, nämligen om Galileo och om det europeiska teknologiska institutet. Nu kan vi konstatera att genomförandet på dessa områden har börjat på ett bra sätt, även om vi förstås fortfarande håller ögonen på genomförandet. I år kan vi därför i stället koncentrera oss på energi- och klimatpolitiken.

Vi har i industriutskottet haft en hel del synpunkter om detta. Vi är framför allt bekymrade över den otillräckliga marginalen, 82 miljoner inom budgetrubriken 1A. Det räcker inte på långa vägar för dessa viktiga prioriteringar. Vi har förstått att rådet inför budgeten 2009 nu försöker att öka marginalen, bland annat genom en del administrativa nedskärningar. Det är vällovligt – såvida det inte innebär att vi försvårar genomförandet av till exempel sjunde ramprogrammet – men det lär inte räcka.

Bara för att ge en bild av vilka storleksordningar det handlar om: Föredragande Buzek för den strategiska energiteknikplanen talar om två miljarder euro per år från och med 2009 bara för den så kallade SET-planen. Jag vet inte om det är realistiskt, men det ger ändå en bild av att energi- och klimatpolitiken kräver omfattande nya resurser.

I sjunde ramprogrammet liksom i innovationsprogrammet SIP finns en del pengar för energi- och klimatpolitik, men kom ihåg att de nivåerna slogs fast redan 2005, dvs. långt innan vi hade en aning om hur 2008 års klimat- och energipolitik skulle komma att se ut.

Vi är också på väg att starta flera så kallade joint undertakings, bland annat för att utveckla bränsleceller och vätgasteknik. Kommissionen föreslår nu 30 miljoner som en första resurs för detta. Man föreslår emellertid att pengarna ska tas från sjunde ramprogrammets cooperation program och dess energidel. Något reellt tillskott blir det ju därmed inte, utan bara omfördelning.

Vi vill ha en helhetsbild av hela satsningen på energi- och klimatpolitiken för att den är nästan omöjlig att få i dag. Detta måste börja få rejält med nya resurser redan 2009. Dessutom är vi övertygade om att energi- och klimatområdet är det starkaste argumentet för en rejäl halvtidöversyn av långtidsbudgeten med början nästa år.

  Eva Lichtenberger, föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! I huvudsak kan jag bara samtycka till de uttalanden som har gjorts av föredraganden, Jutta Haug. De gäller enligt min åsikt också den budget som är tillgänglig för transport. Den del av budgeten som har anslagits till transport har förvisso vuxit – men det beror naturligtvis framförallt på att anslagen till Galileoprogrammet har ökat. Anledningen till dessa ökningar är en historia utan slut och har anknytning till industripolitiken i EU.

Den kritik jag måste framföra om det preliminära budgetförslag som vi har framför oss är emellertid att vi behöver mer pengar till passagerarrättigheter, eftersom detta område berör EU-medborgarnas rättigheter. Det viktigaste är dock att vi behöver mer pengar till forskning och till nya transportstrategier, så att vi slutligen kan uppnå rörlighet som inte är till skada för klimatet. Det transeuropeiska nätverket behöver också en mycket sträng övervakning, eftersom stora summor pengar ska spenderas på detta område.

  Kyösti Virrankoski, föredragande av yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. − (FI) Fru talman! Först och främst vill jag tacka Jutta Haug för ett bra betänkande.

Direkt stöd och marknadsåtgärder är av central betydelse för jordbruksbudgeten och har ett eget tak för finansieringsramen. Utgifterna uppgår fortfarande till 2 027 000 000 euro under taket på 42,8 miljarder euro. Detta är en ökning med fem procent.

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling förväntar sig att en del av denna marginal kan användas till ett program för att dela ut frukt till skolelever och på detta sätt främja sunda kostvanor. Fetma är ett alltmer växande problem bland ungdomar.

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling förväntar sig också åtgärder för att skapa en omstruktureringsfond för mjölksektorn. Utskottet är oroat över planer på att denna marginal ska användas för att modernisera jordbruket i utvecklingsländerna. Medel från rubrik fyra av de yttre åtgärderna, och inte från rubrik två, ska användas för detta ändamål.

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling är också oroat över åtgärderna för landsbygdens utveckling. Förra året förblev 2,8 miljarder euro oanvända och därför kommer parlamentet att noggrant övervaka genomförandet av programmen för landsbygdens utveckling.

  László Surján, för PPE-DE-gruppen. – (HU) Tack för ordet. I Jutta Haugs betänkande, för vilket jag vill uttrycka min uppskattning och mitt tack, sammanfattas exakt vad parlamentet anser om det preliminära budgetförslaget. När jag lyssnade på kommissionsledamotens tal fick jag en känsla av att föredraganden och kommissionsledamoten har samma åsikter och det skulle kunna fylla oss med en viss entusiasm. Men jag har ett litet problem: Jutta Haugs formuleringar var något kritiska, medan kommissionsledamoten uttryckte lugnande avsikter. Jag gläder mig åt avsikterna men skulle också vilja se siffror av en storlek som motsvarar dessa avsikter.

Jag vill nu belysa två tankar ur detta komplexa material. Det franska ordförandeskapet är liksom vi intresserat av ett starkt EU men har tyvärr just nu avlägsnat sig från att bygga det. För detta krävs det en lämplig budget. Frankrike förstår sig på EU och har gjort mycket för unionen. Vi hoppas att det äntligen blir slut på nedskärningarna. Ordförandeskapet måste vara medvetet om att varje öre som läggs ner på bristfälligt finansierade program är slöseri med pengar.

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokrater vill att budgetutgifterna ska skapa värden och är därför berett att verka för större effektivitet, med andra ord mot program som fungerar dåligt, korruption eller utgifter som styrs genom inrikespolitik.

Överskottet i jordbruksbudgeten håller på att ändras på grund av påverkan från de globala marknaderna. Många idéer har väckts om vad vi bör använda överskottet till. Jag motsätter mig alla plötsliga, oberättigade beslut, vare sig de gäller 2008 års eller 2009 års budget. Dessutom har EU stora skulder inom detta område. De tolv nya medlemsstaterna kommer att bli tvungna att vänta tio år innan de får samma stöd som de gamla. Därför kommer konkurrensen på den gemensamma inre marknaden att snedvridas under ett decennium. Denna orättvisa situation har uppkommit på grund av bristen på pengar. Om det nu visar sig att det fortfarande finns pengar i jordbruksbudgeten är det en moralisk förpliktelse att gottgöra denna konkurrensnackdel.

Att föra över jordbrukspengar någon annanstans är en tanke som också stöds av vissa ledare i de nya medlemsstaterna, men ingen bör föras bakom ljuset av det sjukliga tvånget att foga sig efter de forna kommunistledarna. Det är inte längre från Moskva utan från Bryssel som de väntar sig en klapp på axeln.

Bland annat måste vi också möta de afrikanska problemen, eftersom bistånd inom ramen för jordbruksbudgeten, i form av utsäde och gödningsämnen, utgör en allvarlig realitet. Ekonomiskt stöd kan knappast lösa ett underskott av produkter.

Min grupp kommer att stödja ändringsförslaget från tre parter om klimatförändringarna och väntar ivrigt på att få veta vad som ligger bakom den överraskande nedgången av utbetalningsnivån. Tack för er uppmärksamhet.

  Catherine Guy-Quint, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den här veckan beslutar parlamentet under besvärliga förhållanden om de politiska prioriteringarna för budgeten, både internt och externt. Vi måste klara av många utmaningar, trots att ramen för budgetplanen är mycket begränsad. Jag välkomnar därför särskilt det modiga politiska arbete som har utförts av vår föredragande, Jutta Haug. Hon har lyckats påskynda etapperna i budgetförfarandet för att göra det möjligt för oss att bestämma färdriktningen för vår union. Genom detta nya förfarande får vi större tydlighet och därför mer demokrati för medborgarna. Det har därmed blivit möjligt att förstå och diskutera parlamentsutskottens och de politiska gruppernas prioriteringar.

Tyvärr måste jag åter beklaga rådets brist på ambition och den systematiska karaktären av de nedskärningar som har gjorts i kommissionens preliminära budgetförslag. Vi noterar att syftet är att spara pengar på administrativa utgifter. Detta handlar inte om att identifiera en politisk huvudfråga utan om att göra tekniska besparingar som ofta innebär en fördubbling av marginalen i vissa rubriker, som Göran Färm påpekade angående underrubriken 1a. Inte heller kan jag förklara de linjära nedskärningar som har gjorts i betalningarna: 1 miljard euro mindre än det preliminära budgetförslaget.

När det gäller rubrik 2 är det helt klart. År 2008 lämnade vi en outnyttjad marginal på över 3 miljarder euro. För 2009 års budget föreslår kommissionen en marginal på över 2 miljarder euro och rådet går ännu längre genom att öka denna marginal till 2,4 miljarder euro. Emellertid är behovet stort inom området för landsbygdens utveckling och även inom energi, invandring, klimatförändringar och internationell solidaritet.

Vid en tid då frågan om livsmedelssuveränitet blir alltmer angelägen för varje dag och när det ser ut som om maten i Europa kommer att bli en lyxvara om vi inte gör något, har rådet beslutat att minska jordbruksutgifterna. Även om ni inte har rört budgetposterna inom våra traditionella prioriteringar har ni glömt att öka alla dem som ni har avgett löften om. Framgår det inte, efter det senaste misslyckandet med den irländska folkomröstningen och de franska och nederländska folkomröstningarna för två år sedan, att kommunikationen med medborgarna och den information som ges till dem är viktiga aktiviteter som kräver avsevärda investeringar? Genom att förneka detta viktiga behov att informera, kommunicera med och lyssna på medborgarna skördar vi nu frukterna av denna autism vid varje samråd och opinionsundersökning.

Slutligen kommer jag aldrig att förstå rådets uppträdande när det gäller rubrik 4. Iakttagelsen är uppenbar och alltid densamma. Denna kategori är tydligt underfinansierad och därför får vi inte tillåta att löften ges som aldrig kommer att hållas. Hur kan vi hoppas lösa problemen med att utveckla multilaterala förbindelser, världens hungerproblem eller att stärka demokratin och inte föreslå någon ökning? Ni föreslår till och med nedskärningar för den politik som fungerar.

Det är bara en sak vi kan göra under de närmaste veckorna: Att gå igenom både granskningen och utformningen av varje budgetpost igen, men även utforska alla möjligheter att åstadkomma en budgetram som ger EU en realistisk, enande budget för år 2009.

  Anne E. Jensen, on behalf of the ALDE Group. – (DA) Madam President, Commissioner, I should like to start by thanking Mrs Haug for her cooperation on this report, which my group can support. We can also support a few amendments by the Group of the European People’s Party (Christian Democrats) and European Democrats and by the Group of the Greens/European Free Alliance. The EU budget is an important political instrument, of course, even if it is a modest budget in relation to the overall economy. The 2009 budget must naturally also reflect political priorities, so is that what we are seeing? The EU Heads of State or Government have adopted an ambitious energy-policy agenda; can these ambitions then be found in the budget? No, they cannot. There are no clear new priorities of this kind. For example, the Heads of State or Government have decided that 12 pilot projects should be devised for coal-fired power stations that capture and store CO2, but no one knows where the funding is supposed to come from. Should these pilot projects not be reflected in the EU budget? I am only asking.

The Heads of State or Government want to see an ambitious common refugee policy complete with the adoption of an immigration pact this autumn. What about the ambitions for the border agency Frontex, however, whose task is to help particularly vulnerable countries to manage the flow of refugees escaping poverty? From what we have heard, there is not sufficient money to meet ambitions in relation to this work.

Foreign policy is chronically underfunded. This can also be seen this year, when once again there is nothing like a realistic budget for aid to Palestine and Kosovo. The Socialist Group in the European Parliament has proposed transferring underspends from the agriculture budget to the areas in which the budgetary framework is too tight. This is the solution we used for the financing of the Galileo satellite navigation system. The Commission, on the other hand, has proposed funding development aid from the agriculture budget. I do not think this is a good idea at all. It is a real mess.

My group cannot accept, a priori, that we are now discussing a revision of the financial perspective. In the first instance, it is the Member States’ Finance Ministers who must demonstrate how they intend to reconcile the political ambitions of the Heads of State or Government with the ceilings laid down in the budgetary framework.

  Gérard Onesta, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman! Jutta Haug gör rätt när hon uppmärksammar kommissionen på möjliga förbättringar av dess budgetförslag genom att tala om vikten av öppenhet när det gäller administrativa utgifter, framför allt för byråerna, bättre finansieringsplaner och bättre utvärdering av mänskliga resurser.

Jag tänker inrikta mina kommentarer på en punkt i Jutta Haugs betänkande där hon påpekar bristen på samband mellan kraven på att bekämpa klimatförändringarna och EU-budgeten. Vår budget uppgår i stort sett till 1 procent av Europas BNP, vilket är skrattretande i jämförelse med de 20 procent av BNP som Förenta staterna anslår på federal nivå.

Kommissionen säger att den tar 10 procent av denna lilla andel till klimatförändringarna – det vill säga 0,1 procent av BNP. Ändå får vi genom FN:s ramkonvention om klimatförändringar, Sternrapporten, FN:s utvecklingsprogram och Världsbanken veta att om vi verkligen vill bekämpa verkningarna av kimatförändringarna bör vi mobilisera mellan 0,6 och 1,6 procent av BNP. I Sternrapporten nämns till och med 2 procent av BNP. Kommissionen ligger därför mellan 500 och 2 000 procent under vad dessa internationella rapporter säger oss.

Här är ytterligare en intressant siffra: För att bistå utvecklingsländerna får vi genom FN:s ramkonvention om klimatförändringar än en gång veta att det skulle behövas omkring 100 miljarder US-dollar om året för att finansiera alla dessa projekt. Kommissionen säger oss att detta är intressant, att den ämnar inrätta en global klimatförändringsallians och att den ska tilldelas 20 miljoner euro om året i tre år. Det finns därför en stor klyfta mellan behoven och de anslag som tillhandahålls. När jag säger klyfta menar jag en så stor avgrund att all koldioxid som finns i atmosfären skulle kunna rymmas där.

Jag vet naturligtvis att kommissionen har ett begränsat handlingsutrymme: Utgifterna är fastställda, anslagen för varje program är fastställda, de åtgärder som ska finansieras för varje program och villkoren är fastställda och dessutom vägrar rådet att ge vika och, ännu värre, rådet gör nedskärningar i utgifterna. Lyckligtvis har kommissionen initiativrätten, om den bara ville utnyttja den! Som Catherine Guy-Quint har sagt befinner vi oss fortfarande innanför taket för budgetplanen. Vi har en marginal på minst 2 miljarder euro. Om vi inte använder denna marginal på 2 miljarder euro är det inte bara ett charmerande budgettekniskt fel utan en underlåtelse att bistå ett EU-projekt som befinner sig i fara, en underlåtelse att bistå en planet som befinner sig i fara.

(Applåder)

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman, fru kommissionsledamot! I början av vår mandatperiod strävade vi alla att öka medlen för att genomföra EU-uppgifterna. Genom att godkänna budgetramen för 2007–2013 såg rådet sorgligt nog inte någon anledning att höja nivån för EU-budgeten. Vi bevittnar nu de ödesdigra följderna av detta beslut.

Förutom genomförandet av uppgifter som har sitt ursprung i Lissabonstrategin har vi på sista tiden sett en ökning av andra gemensamma åtgärder. Låt mig nämna några få: transeuropeiska transportnät, Europeiska institutet för innovation och teknik, kampen mot klimatförändringarna. Vi har redan stött på problem vid finansieringen av Galileoprogrammet och nu börjar nya problem dyka upp, i mycket större skala. Varför ställer vi upp högtflygande mål när vi redan vet att vi inte kommer att ha pengar att finansiera dem? Att minska anslagen för att genomföra den gemensamma jordbrukspolitiken och överflytta dem för att finansiera andra uppgifter kommer inte att föra oss långt, och vad blir det av de program som redan har inletts?

Min kollega Jutta Haug stod inför en ytterst svår uppgift om hon skulle infria ens en del av våra förväntningar. Därför gratulerar jag henne uppriktigt för att hon har genomfört detta svåra uppdrag och jag hoppas att det inte kommer alltför många ändringsförslag.

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Herr talman! Kommissionens budget är mycket stram.

Genom Jutta Haugs betänkande uppmärksammas med rätta de begänsade marginalerna inom många områden. Den minsta flexibiliteten finns i avsnitt fyra. Det är uppenbart att de summor som ska ges till Palestina och Kosovo 2009 inte kommer att rymmas i budgetramen. I princip är det diskutabelt om flexibilitetsmekanismen kan användas för dessa kända behov som överskrider budgetbeloppen för denna kategori.

Vår grupp vill också hejda klimatförändringarna och vi hade velat att detta mål skulle framträda tydligare i budgeten. Å andra sidan hör de belopp för säkerhets- och försvarspolitiken som tjänar militariseringen av EU inte till den gemensamma budgeten, trots att rådet troligen kommer att föreslå detta, särskilt nu under det franska ordförandeskapet.

En ny situation uppkom när Irland demokratiskt förkastade förslaget till en konstitution för EU, och detta får en oväntad inverkan på budgetförslaget för år 2009.

(Applåder)

  Sergej Kozlík (NI). – (SK) För tredje året i följd öppnas gradvis en klyfta mellan den långsiktiga budgetprognosen och verkligheten för budgeten.

Medlemsstaternas regeringar använder inte budgetresurserna tillräckligt dynamiskt och de avfärdas konsekvent som frysta budgetresurser. Summorna ökar år från år.

Å andra sidan minskar tendensen till en halvårsökning av utbetalningarna, inte bara i förhållande till bruttonationalprodukten utan också i absoluta tal. Genom att acctepera denna strategi skapar parlamentet en mjukare och mindre krävande miljö för medlemsstaternas regeringar. I framtiden kommer detta att visa sig genom att viktig EU-politik genomförs i allt mindre grad. Situationen är oroande och föredraganden Jutta Haug fäster mycket riktigt uppmärksamheten på detta i flera avseenden.

Jag vill särskilt uppmärksamma den fortsatta relativa och absoluta minskningen av utbetalningarna för konkurrensen och sammanhållningspolitiken, som är avsedd att stödja den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. En sådan utveckling ökar inte medborgarnas förtroende för EU-politiken. Detta är inga goda nyheter inför valåret 2009.

  Reimer Böge (PPE-DE) . – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! I Haugbetänkandet återspeglas på ett mycket tidigt stadium våra första tankar om det preliminära budgetförslaget och vi kombinerar dem med ett mandat i plenum för förlikningssammanträdet som kommer att äga rum den 17 juli.

Utan reformfördraget har naturligtvis vissa viktiga punkter i den framtidsorienterade gemensamma politiken ännu inte genomförts, men även utan fördraget är det mycket som bidrar till behovet att omarbeta det preliminära budgetförslaget: Tvingande och uppenbara underskott, framför allt inom utrikes- och säkerhetspolitiken och för EU som global aktör under rubrik 4. De förväntade resultaten från G8-mötet och Europeiska rådets slutsatser den 19–20 juni måste också tas med i beräkningen.

Europeiska rådet har i minst 13 punkter lagt fram ett intensivt program för granskning av den fleråriga finansieringsplanen: Vidareutveckling av Frontex, Europol, förstärkning av Eurojust, åtgärder för att hantera naturkatastrofer; pilotprojekt inom området för andra generationens biobränslen och ren kolteknik, medel till jordbruket i utvecklingsländerna, stöd till livsmedelssäkerhet och stabilisering, en ökning av det offentliga utvecklingsbiståndet med 0,7 procent av BNP fram till 2015, handelsstöd till utvecklingsländerna; invandringspolitik samt nya ekonomiska resurser för att ta itu med klimatförändringarna.

Jag är angelägen att se hur finansministrarna, som vi nu måste förhandla med, kommer att hantera dessa nyskapande förslag som har lags fram av stats- och regeringscheferna och vilka siffror och förslag de kommer att tillhandahålla som stöd för dessa stats- och regeringschefers politiska slutsatser.

Jag vill koncentrera mig på två kompletterande delar – jag stöder uttryckligen de huvuddrag som föredraganden har utarbetat tack vare intensivt samarbete, däribland med de sakkunniga utskotten. Om kommissionen nu avser att spara pengar från jordbruket till ett nytt program till förmån för jordbrukare i utvecklingsländerna är dessa personer välkomna att diskutera varifrån besparingarna ska tas. Men att smyga in ett sådant projekt under rubrik 4 genom att skapa en ny rättslig grund är helt enkelt inte acceptabelt! Om avsikten är att finansiera projektet på detta sätt, mot bakgrund av de åtaganden vi har gjort, innebär detta en översyn av budgetplanen som hör till rubrik 4.

För det andra behöver vi ha en grundlig fortsatt diskussion om huruvida vi ska gå vidare genom att helt enkelt ge dessa medel till Förenta nationerna eller till Världsbanken utan att få tillgång till den interna revisionen och utan säkra garantier för de rätta politiska prioriteringarna. Med tanke på de erfarenheter vi har haft är det inte så enkelt!

Naturligtvis är vi medvetna om att vi till exempel använde tre gånger så mycket på Palestina 2008 som det fastställs i det preliminära budgetförslaget för år 2009. Med tanke på de nya utmaningarna och med tanke på de politiska besluten är det gamla knepet att finansiera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och de nya prioriteringarna på bekostnad av utvecklingsländerna i rubrik 4 inte längre godtagbart och vi kommer inte att finna oss i det.

  Costas Botopoulos (PSE). - (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Budgeten är ett politiskt instrument, inte ett redovisningsinstrument, och jag anser att den stora fördelen med detta betänkande är att det når längre än teknikaliteterna och att vissa politiska frågor behandlas.

De båda viktigaste frågorna är först och främst att EU-budgeten inte motsvarar EU:s behov och ambitioner och för det andra att denna budget inte återspeglar EU:s politiska prioriteringar som dess andra institutioner särskilt har stakat ut.

Vad kan vi göra när det gäller den första frågan? Vad står det i betänkandet? Vi begär en ökning av den mycket låga nivån av betalningsbemyndiganden. Dessutom – något som är mycket viktigt och som jag vill upprepa, trots att det redan har sagts – kräver vi att marginalerna ska utnyttas på bästa möjliga sätt. Med andra ord, när helst vi kan undvika att slösa bort pengar som tillhör vissa politikområden för att göra det möjligt för dessa pengar att användas för EU-politik, är det mycket viktigt att vi gör det.

När det gäller den andra frågan kan vi se att budgeten, som jag sade, inte återspeglar de politiska prioriteringarna. Jag ska inrikta mig på två exempel: De har nämnts av andra ledamöter, men jag upprepar dem:

Vilket problem har vi under det gångna politiska året funnit vara det mest angelägna som EU nu står inför? Energipolitiken, klimatförändringarna, livsmedelsförsörjningsproblemet? De summor som är anslagna från budgeten för att bekämpa alla dessa politiska problem är mycket låga.

Den andra frågan är enligt många utrikespolitiken. Nu då EU håller på att öppnas och brer ut sina vingar minskar vi åter utbetalningarna.

För det tredje, och låt mig betona detta: Kommunikationspolitiken. Ni ser vad som håller på att hända, det problem EU står inför när det gäller den institutionella kris som unionen genomgår. Vi behöver politiska initiativ och för att genomföra dessa politiska initiativ behöver vi kommunikationer och pengar.

  Jan Mulder (ALDE). – (NL) Jag vill till att börja med tacka Jutta Haug och kommissionsledamoten. Jag hade också nämnt det franska ordförandeskapet i mina anteckningar, men tyvärr har dess företrädare redan försvunnit.

En aspekt av denna budget som är attraktiv för medlemsstaterna är den låga procenten betalningsbemyndiganden. Jag tror att 0,9 procent är en av de lägsta procentsatser vi har sett på senare år. Det är upp till oss att bedöma om det är realistiskt eller ej. Det finns inget negativt med att hålla procenten låg, men det måste vara realistiskt, och vi har redan hört att vi kan komma att ställas inför en lång rad nya prioriteringar.

En av de saker vi måste ta itu med, som många redan har sagt, är rubrik 4. Om vi tittar på den här rubriken så är Förenta nationerna en av de största organisationer vi anslår medel till. Jag har just kommit tillbaka från ett besök i Kosovo med budgetkontrollutskottet. De saker vi hörde om FN där fyllde oss inte med någon vidare optimism. Jag tror att kommissionen behöver ta sig en ordentlig titt på politiken avseende denna organisation.

En annan aspekt är budgetrubrik 5. Jag tror att marginalen för närvarande ligger på 121 eller 123 miljoner. Hur ser denna marginal ut i förhållande till en snabbt stigande inflation? Fyra till fem procent om året. Vad är konsekvenserna av detta för kommissionens utgifter för personal, byggnader och så vidare, och vilka slutsatser ska vi dra av detta?

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Fru talman! Jag skulle vilja uppmärksamma fyra frågor i denna debatt. De medel som är avsatta för åtaganden i 2009 års budget är 1,04 procent av BNP, och bara 0,9 procent för betalningar, vilket betyder en nedgång på så mycket som 3,3 procent i jämförelse med betalningarna 2008. Med en så liten budget kommer det att bli svårt att genomföra de prioriteringar som föreslagits av både kommissionen och parlamentet, speciellt som dessa prioriteringar tydligt ökar för varje år som går. För det tredje förtjänar de medel som nämns under rubrik 4, med den karaktäristiska titeln ”EU som partner i världen”, särskild uppmärksamhet då de bara är 1,8 procent högre än 2008, trots att det har varit uppenbart i åratal att detta är ett ständigt underfinansierat område. För det fjärde är en så blygsam ökning av medel i rubrik 4 så mycket mer förbryllande som det säkerligen är där vi kan finna medel för EU:s livsmedelsbistånd till utvecklingsländerna, och priset på grundläggande råmaterial för jordbruket har stigit med dussintals procent de senaste 10–15 månaderna.

För att avsluta vill jag berömma föredraganden Jutta Haug för ett verkligt genomgripande betänkande som än en gång visar hur både kommissionen och rådet tråkigt nog ser förfarandet kring budgetförslaget främst ur ett bokföringsperspektiv.

  Margaritis Schinas (PPE-DE). - (EL) Fru talman, fru kommissionsledamot! Vi är inne i en process för att fastställa ett tydligt mandat för förhandlingarna med rådet nästa vecka.

Jag förstår varför många av kollegerna har krävt särskilda extra ansträngningar i frågor som rör omfattningen av deras befogenheter (yttre förbindelser etc.), men jag anser att detta mandat särskilt i år bör fastställas i förhållande till vad medborgarna förväntar sig av budgeten, snarare än vad många av oss förväntar oss på grund av specialintressen eller andra angelägenheter.

Vi måste koncentrera oss på de fyra frågor som enligt min mening nu är de mest angelägna frågorna för Europas medborgare i dag. Dessa fyra frågor är: höga priser, klimatförändring, konkurrenskraft och miljö.

Det är de fyra hörnstenar vi måste bygga mandatet på. Jag tror att vi är på rätt väg, men vi får inte förlora dessa grunddrag ur sikte.

Jag skulle vilja säga några ord om den idé om livsmedelssäkerhet som kommissionens ordförande José Manuel Barroso plockade fram ur bakfickan i går och som kommer att läggas fram för G8-toppmötet i dag eller i morgon, om jag inte misstar mig. Det är en idé vi bör undersöka, men vi bör undersöka den ur det standardperspektiv som vi använder för att utarbeta EU:s budget. Med andra ord, vi ska diskutera den med rådet som en budgetprincip och besluta om det ska läggas fram som ett EU-förslag på internationella forum.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om invandring. Jag kommer från en medlemsstat som är utsatt för ett enormt tryck vid de yttre gränserna, som också är EU-gränser, speciellt mot havsgränserna. Jag anser att vi måste göra en särskild insats i år vad beträffar frågan om Frontex, speciellt dess sjöavdelning, med operationer som Operation Poseidon i Egeiska havet, som bara förra året lyckades ta hand om ett genomsnitt på 700–800 fall av olaglig invandring under sommarmånaderna.

Vi behöver denna insats liksom vi behöver göra en markering, åtminstone i budgeten, och jag är i kontakt med andra kolleger som siktar på att uppnå detta, för att se till att det för första gången kommer att finnas en solidaritetsmekanism mellan medlemsstaterna för att hantera de administrativa kostnaderna och den administrativa bördan med invandrarmottagandet.

Detta är något vi ännu inte har och som vi behöver. Det sätter stor press på vissa medlemsstater, och jag menar att vi har ett särskilt ansvar att få det att fungera.

Jag ska sluta som jag började. Ingen budget kan bli framgångsrik om den inte svarar mot från medborgarnas förväntningar snarare än mot speciella intresse- och lobbygrupper.

  Vladimír Maňka (PSE). – (SK) Jag vill tacka Jutta Haug för hennes utmärkta betänkande.

Budgetförslaget för 2009 gör det å ena sidan möjligt att befästa de program som antagits för budgetperioden 2007–2013 och å andra sidan trycker det hårdare på behovet att lösa brådskande frågor och utmaningar. I regionalpolitiken ligger det i vårt intresse att förbättra den sociala och ekonomiska situationen för befolkningen i de svagt utvecklade regionerna. Vårt mål är att minska ojämlikheten mellan de europeiska regionerna. Jämfört med 2008 har betalningarna under budgetens underrubrik 1b minskat med nästan 14 procent. Vi vill naturligtvis kunna möta nutida och framtida utmaningar samtidigt som vi respekterar solidaritetsprincipen i hela gemenskapen. Vi måste därför se till att de resurser vi behöver för sammanhållningspolitiken kommer att garanteras även i framtiden.

För att kunna övertyga våra medborgare om att deras ekonomiska resurser används på ett ansvarsfullt sätt måste vi säkerställa ett effektivt genomförande av verksamhetsprogram och stora projekt. De analyser och påföljande åtgärder som medlemsstaterna lägger fram kommer följaktligen att spela en nyckelroll. Det är viktigt att vi utvärderar sammanhållningspolitikens resultat för perioden 2000–2006.

  Nathalie Griesbeck (ALDE). – (FR) Fru talman! Först av allt vill jag säga att jag hyser en enorm respekt för Jutta Haug, som lidelsefullt lade fram ett omfattande, fordrande och samtidigt mycket djärvt budgetbetänkande. Det godkändes enhälligt i budgetutskottet, och betänkandet syftar till att klargöra parlamentets behov av öppenhet och klarhet i arbetet med 2009 års budget.

I betänkandet preciseras naturligtvis parlamentets huvudkrav: politik som är kopplad till konkurrenskraft, regionalpolitik, FoU, utveckling, jordbruk och livsmedelssäkerhet, och i mindre omfattning krav avseende utrikespolitik och den europeiska grannskapspolitiken, så som tidigare har betonats.

Jag skulle emellertid på den korta tid jag har på mig vilja betona hur viktigt det är, nu mer än någonsin, att vi inte offrar anslagen i underrubrik 3b. Under rådande klimat med ett bristande förtroende för EU hos allmänheten och där EU slåss för att inspirera medborgarna, är det viktigt att vi genom kultur-, ungdoms- och hälsopolitiken kan skapa ett genuint EU-medborgarskap. Jag instämmer i Jutta Haugs beklagande över att det är just den verksamhet som hjälper till att visa vad EU gör för sina medborgare som har ökat minst.

Avslutningsvis vill jag be rådet och dess ordförandeskap, och jag beklagar också att rådets företrädare är frånvarande vid denna avgörande punkt i debatten, att undvika nedskärningar i det preliminära budgetförslaget i första behandlingen, så som det har tagit för vana att göra tidigare år. Våra institutioner måste därför arbeta tätt samman, och Europaparlamentet måste konsulteras till fullo i sin roll som, ja, som en förbunden beslutsfattare för Europa, men ännu viktigare som medborgarnas företrädare i det viktiga politiska arbete som antagandet av budgeten utgör.

  Valdis Dombrovskis (PPE-DE). – (LV) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! När vi diskuterar budgetförslaget för 2009 som förberetts av Europeiska kommissionen, borde vi först av allt notera att den totala summan av åtagandebemyndiganden ökar till 134,4 miljarder euro, vilket är en ökning med 3,1 procent. Samtidigt minskas betalningsbemyndigandena med 3,3 procent, och betalningsbemyndigandena för EU:s sammanhållningspolitik minskar snabbast – med 14 procent. Minskningen av betalningsbemyndiganden för EU:s sammanhållningspolitik är förbunden med utdragna planeringsproblem som har hindrat medlemsstaterna från att fullt ut börja använda EU:s medel. Kommissionen borde dock ha riktat in sig mer på en framgångsrik början av resursanvändningen och minskningen av den administrativa bördan, i stället för på en mekanisk minskning av betalningsbemyndiganden. Jag menar att vi måste granska denna fråga noggrant igen vid samrådsmötet. När det gäller rubrik 4 i EU:s budget, som handlar om EU som global aktör, är det uppenbart att den ökning av resurser som Europeiska kommissionen har föreslagit är otillräcklig. Det är nödvändigt att ompröva förslaget till rubrik 4 i budgeten med hänsyn till EU:s åtaganden i Kosovo, Palestina och på andra platser, och att besluta om realistiska siffror. När det gäller EU:s nya prioriteringar – EU:s gemensamma energipolitik och kampen mot klimatförändringarna – är den nuvarande ökningen av budgetmedlen för dessa mål uppenbart otillräcklig. Naturligtvis kan viktiga förändringar i EU-budgetens uppbyggnad ske endast i samband med halvtidsöversynen av EU:s budgetplan, men specifika förändringar kan införas tidigare, såsom att låta de nya medlemsstaterna styra en större del av EU-medlen till energieffektiviseringsmål och program för husuppvärmning. När det slutligen gällr institutionella frågor inleddes budgetprocessen 2009 med antagandet om att Lissabonfördraget skulle träda i kraft nästa år. Den nuvarande situationen när det gäller Lissabonfördraget är inte särskilt klar och det är viktigt att komma överens om exakt vilka ändringar av förfaranden det kommer att innebära för institutionernas arbete med EU:s budget. Tack för er uppmärksamhet.

  Gabriela Creţu (PSE). - (RO) Att stödja den inre marknaden är helt motiverat om vi får en hög andel nöjda konsumenter, genom säkra varor och tjänster och effektiva sätt att lösa de problem som kan uppstå, allt under förutsättning att en lojal konkurrens säkerställs.

De förslag som lagts fram av IMCO-utskottet för 2009 års budget följer denna inriktning. Vi kräver att ytterligare medel anslås till SOLVIT-nätverket som trots den motiverade förväntan inte har uppnått den beräknade effektiviteten för att lösa de rättsliga problem medborgarna har i hanteringen av den inre marknaden.

Vi är också för ytterligare medel till konsumentprojekt, marknadsundersökningar, inklusive när det gäller priser, samt marknadsövervakningsåtgärder.

Insamlade uppgifter kan förklara eventuella felaktigheter och bidra till att finna lämpliga åtgärder för att korrigera negativa situationer. Vi noterar att finansieringen är tillräckligi de flesta kapitel vi diskuterar, men vi framhåller med oro en särskild aspekt: den nuvarande strukturen för budgetutgifter ger ingen som helst insyn.

Den demokratiska kontrollen över vart de offentliga medlen går är alltså undergrävd, ett faktum som parlamentet kraftfullt förkastar.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). - (RO) Det första betänkandet från Europaparlamentet om det preliminära budgetförslaget för 2009 borde mycket tydligt ange EU:s nuvarande politiska prioriteringar.

Jag anser därför att budgetens brister i stort har lyfts fram i betänkandet när det gäller kampen mot den globala uppvärmningen, men problemet med livsmedelskrisen som EU:s medborgare har för handen framhålls inte tillräckligt. Priskrisen och oklarheten om livsmedelssäkerheten som vi behandlar för första gången på mer än 30 år måste vara en del av våra budgetprioriteringar.

Jag tror att det enda instrument vi kan använda för att effektivt hantera situationen är den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta och endast detta kan garantera en tillräcklig produktion av livsmedel i Europa.

Av detta skäl håller jag inte med om användningen av de marginaler som finns tillgängliga under rubrik 2 i EU:s budget för andra områden än jordbruk. För det andra har vi i flera år sett att flera medel i första pelaren överförts från direkt betalning till jordbrukare till projekt för landsbygdens utveckling inom ramen för den andra pelaren.

Jag påminner om att projekten för landsbygdens utveckling inte kommer att leda till en produktionsökning i EU, och de kommer därmed inte att lösa den aktuella livsmedelskrisen.

Även om tendensen att tillämpa dessa överföringar genom moduleringsinstrumentet nu har pågått i flera år behöver vi de bästa åtgärderna för de nuvarande utmaningarna, och dessa åtgärder är bland de traditionella instrumenten i den gemensamma jordbrukspolitiken.

ORDFÖRANDESKAP: DIANA WALLIS
Vice talman

  Szabolcs Fazakas (PSE). – (HU) Tack för ordet, fru talman! Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt vill jag berömma föredraganden Jutta Haugför det utmärkta arbete hon har utfört hittills och för det omfattande betänkande vi nu har framför oss, med vilket hon försöker skapa en budget utifrån den begränsade ram vi har, och som kan hjälpa oss att förverkliga våra prioriteringar och samtidigt möta de globala utmaningar vi står inför.

Med tanke på den stagflation som hotar Europeiska unionen är det ett viktigt, positivt steg att den största rubriken i budgeten nu är den del som handlar om tillväxt, sysselsättning, innovation och sammanhållning. De källor som tjänar klimatförändringsmålen och säker, konkurrenskraftig energiförsörjning kan också hittas mellan raderna. Det vore ännu bättre om det fanns separata rubriker för dessa utmaningar, nämligen minskning av koldioxidutsläpp, energisparande och förnyelsebar energi, för att på så sätt främja utvecklingen av en gemensam hållbar europeiska energipolitik. Tack.

  Brigitte Douay (PSE). – (FR) Fru talman! Efter den irländska folkomröstningen är det ännu mer nödvändigt att EU lyssnar mer på medborgarna och håller dem bättre informerade om vad som berör dem i vardagen, särskilt nu, mindre än ett år före valen till Europaparlamentet, om vi vill väcka väljarnas intresse för EU-frågorna och uppnå en grundläggande enighet om dess mål och politik.

Det är en besvärlig tid för 2009 års budget, som Jutta Haug har utformat ett lysande betänkande om genom sitt nya förhållningssätt till de stora frågorna och sina omfattande samråd. Jag vill påminna om markeringarna i betänkandet angående medborgarskap och information, som måste hantera de olika utmaningarna 2009 och kräver betydande resurser i en rubrik där tyvärr marginalen är liten.

Information är ett viktigt demokratiskt verktyg. Var de än bor, i en ny eller gammal medlemsstat, måste medborgarna få bättre information om situationen i EU och särskilt om dess budget. Därför måste de få tydliga, relevanta och samlade rapporter från de viktigaste institutionerna. I detta syfte förefaller uppmaningarna till att införa en typ av varumärke för Europeiska unionens, som skulle vara identifierbart i hela Europa och som skulle vända sig till alla, kunna vara en viktig faktor för att dra med sig medborgarna i EU:s projekt.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Den årliga budgeten är en slags kompromiss mellan genomförandet av de strategiska mål som anges i den fleråriga finansieringsramen och den nuvarande politiska och ekonomiska situationen, och särskilt behovet av att möta de oförutsedda situationer som dyker upp på marknaden.

Detta är den situationen vi står inför i dag. Vi har en kraftig ökning av energipriserna, inklusive bränslepriserna, och vi ser tydliga symptom på en internationell livsmedelskris samtidigt som livsmedelsprodukternas priser ökar. Vilka åtgärder planerar kommissionen och vilka budgetbelopp kan vi anslå för att motverka den svåra situation vi nu befinner oss i för att förhindra att krisen förvärras?

Vi har ägnat många år åt att arbeta på ett energi- och klimatpaket, och detta är mycket viktigt. Men syns detta mål i de ekonomiska prioriteringarna i 2009 års budget? Valen till Europaparlamentet kommer att äga rum 2009. Vi måste redovisa förbrukningen av skattebetalarnas pengar och i vilken utsträckning denna förbrukning går i linje med EU:s och medborgarnas målsättningar och behov.

  Jutta Haug, föredragande. − (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Tack så mycket för de många vänliga orden, för er uppskattning av mitt arbete och naturligtvis för ert stöd. Men ni vet lika väl som jag att arbetet bara kan utföras ordentligt när alla ledmöter samarbetar om detta. Bara då är vi tillräckligt starka i förhållande till rådet för att driva igenom de saker vi anser är väsentliga.

Jag gillade särskilt hur László Surján beskrev kommissionsledamoten och mig när han sa att vi var som två kugghjul som kuggar tag i varandra. Jag tycker det är en mycket bra bild, för när två kuggar griper tag i varandra sätter de i gång något och det är precis vad vi vill. Vi vill sätta något i rörelse, vi vill undvika en statisk budget och framför allt vill vi sätta rådet i rörelse. Som talmannen sa kan stats- eller regeringscheferna utfärda kommunikéer om alla möjliga underbara saker på sina toppmöten, men i slutänden måste kommissionen och parlamentet sätta allting i rörelse. Rådet är naturligtvis också en del av detta, som en gren av budgetmyndigheten, men för det mesta får jag intrycket av att det alltid är upp till oss att dra med rådet i denna rörelse eftersom rådet själv inte tar några initiativ för att driva på.

Vi har än en gång analyserat det preliminära budgetförslaget. Vi har diskuterat det och i ett mycket tidigt skede, före sommaruppehållet, tydligt pekat på vad vi vill med EU:s budget nästa år. Detta ger oss en god grund för att ta itu med förberedelserna av den första behandlingen efter sommaruppehållet.

Jag hoppas att alla ledamöter då kommer att stödja arbetet i lika hög grad som de har gjort i dag.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag den 8 juli 2008.

Skriftliga förklaringar (Artikel 142)

  Cătălin-Ioan Nechifor (PSE), skriftlig. – (RO) Budgetutskottet kräver ett verkligt stöd för de fattigare regionerna och vill ha en större budget som ett uttryck för principen om europeisk solidaritet. Haugbetänkandet gäller 2009 års budget och lyfter fram de aktuella prioriteringarna på EU-nivå, inklusive kampen mot klimatförändringarna och solidariteten med de fattigare regionerna.

Denna nya strategi borde omfatta en bättre förståelse av de svårigheter och behov som de fattigare behoven möter och trygga en större finansiering som, genom de relevanta EU-institutioner som övervakar utvecklingsframstegen, kommer att leda till minskade skillnader och säkrad ekonomisk och social sammanhållning.

För Rumänien skulle denna budgetändring kunna vara goda nyheter för finansieringen av den regionala utvecklingen, eftersom sex av landets åtta utvecklingsregioner finns bland de femton fattigaste regionerna i EU. Den nordöstra regionen hamnar sist i listan även i år. Därför har vi ännu ett viktigt tillfälle i vad som borde vara en kontinuerlig kamp och oro, nämligen att minska det gap som skiljer oss från regionerna i de västeuropeiska länderna i ekonomiska, sociala, kulturella och samhällsmässiga termer.