I ljuset av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 26–27 maj 2008 skulle jag vilja ställa följande frågor till rådet:

Vad tänker rådet göra för att främja och verka för en allsidig politisk dialog mellan alla parter?

Vad tänker rådet göra för att se till att internationella humanitära lagar och människorättslagar tillämpas och att brott mot dessa undersöks så att den rådande straffriheten upphör?

Vad tänker rådet göra för att garantera obehindrad humanitär tillgång och för att få den federala övergångsregeringen (TFG) att infria sitt löfte som en humanitär kontaktpunkt?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet undersöker olika möjligheter för att se till att man uppfyller alla åtaganden i slutsatserna om Somalia som det antog den 26 maj och den 16 juni.

Rådet uppmuntrar en övergripande dialog som inkluderar alla närvarande parter i Somalia, i form av en politisk dialog med medlemmar av de federala övergångsinstitutionerna, moderata oppositionsmedlemmar och civilsamhället. Med detta i åtanke stöder rådet till fullo den överenskommelse som träffades i Djibouti den 9 juni mellan den federala övergångsregeringen och Alliansen för Somalias återbefrielse och kommer att fortsätta stödja FN:s insatser politiskt och ekonomiskt.

Rådet är djupt bekymrat över Somalias extremt allvarliga humanitära situation. Det har välkomnat den federala övergångsregeringens uttryckliga avsikt att skapa en kontaktpunkt för frågor som gäller den humanitära krisen.

Rådet stöder FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, inklusive de oberoende Somaliaexperterna, och har uppmuntrat dessa att genomföra ett oberoende faktainsamlings- och utvärderingsuppdrag för att ta itu med situationen för de mänskliga rättigheterna.

Som svar på en begäran från rådet i dess slutsatser om Somalia av den 16 juni, undersöker rådets generalsekretariat och kommissionen möjligheterna att genomföra resolution 1816 om bekämpning av sjöröveri och väpnade rån i farvattnen utanför Somalias kust.

Vilka åtgärder ämnar rådet främja så att EU kan uppfylla sitt mål om att halvera antalet dödsoffer i trafiken före 2010? Vilka andra åtgärder ämnar rådet vidta under det nuvarande ordförandeskapet?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

När det gäller åtgärder för de kommande sex månaderna för minskning av antalet offer för trafikolyckor i EU, kommer rådets franska ordförandeskap att verka för antagande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om samlade åtgärder för säkrare vägar⁽¹⁾, som rådet och Europaparlamentet just har enats om i första behandlingen.

Syftet med detta förslag är att se till att säkerheten integreras i alla skeden av planeringen, utformningen och driften av väginfrastrukturen i det transeuropeiska nätet. Tillsammans med ekonomiska och miljömässiga överväganden, kommer säkerheten att vara av största vikt i utformningen av ny infrastruktur. Det föreslagna direktivet kommer också att ge förvaltare av väginfrastrukturen tillgång till de riktlinjerna och den utbildning och information som krävs för att garantera vägnätets säkerhet.

Det franska ordförandeskapet fäster också särskilt vikt vid förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om att underlätta gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser⁽²⁾. Detta lagförslag har redan genomgått en inledande granskningsfas under det slovenska ordförandeskapet, och detta arbete kommer att fortsätta under det franska ordförandeskapet, som har det som en av sina prioriteringar inom transportområdet. Syftet med denna text är att möjliggöra verkställandet av påföljder mot förare som begår en lagöverträdelse i en annan medlemsstat än den stat där fordonet är registrerat. Målet är att förbättra säkerheten på EU:s vägar samtidigt som man undviker diskriminering av inhemska förare.

Detta förslag till direktiv kommer att komplettera den lagstiftning som inrättats genom rådets rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande i fråga om bötesstraff. Detta rambeslut, som antogs i februari 2005, kommer att bidra till att se till individer och företag inte längre undkommer böter. Det kommer att möjliggöra en rättslig eller administrativ befogenhet att överföra ett bötesstraff direkt till en annan medlemsstats myndighet och få detta straff erkänt och verkställt utan ytterligare formaliteter.

Slutligen bör det uppmärksammas att det franska ordförandeskapet den 11–12 september i Paris organiserar ett seminarium om att samordna förbättringen av trafiksäkerheten, med inriktning på kontroller och påföljder. Ordförandeskapet kommer också att vara värd för en konferens i Paris den 13 oktober om trafiksäkerhet i våra städer, som anordnas av kommissionen som en del av den europeiska trafiksäkerhetsdagen.

Har rådet redan diskuterat det nya men mycket allvarliga problemet med att få till stånd en tryggad global livsmedelsförsörjning? Anser rådet att en del av problemet med en tryggad livsmedelsförsörjning är att man i åratal inte beviljat tillräckligt med medel till forskning och utveckling av jordbruks- och livsmedelsproduktion? Vad tycker rådet att måste göras för att åtgärda krisen?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

När det gäller de åtgärder som ska vidtas för att åstadkomma ett långsiktigt politiskt svar på den globala livsmedelskrisen, hänvisar rådet ledamoten till svaret på den muntrliga frågan H-0358/08, som ställdes av Dimitrios Papadimoulis.

Som ledamoten säkert känner till undersökte Europeiska rådet, vid sitt senaste sammanträde den 20 juni, de politiska konsekvenserna av de ökade livsmedels- och oljepriserna. Jag hänvisar henne till ordförandeskapets slutsatser på denna punkt.

Inom jordbrukssektorn har unionen redan agerat för att minska pressen på livsmedelspriserna genom att sälja interventionslager, minska exportbidragen, ta bort kravet på uttag för 2008, öka mjölkkvoterna och tillfälligt avskaffa importtullar för spannmål, och på så sätt öka tillgången och bidra till att stabilisera jordbruksmarknaderna.

Rådet betonar också att det inom EU och globalt finns ett behov av att göra insatser för innovation, forskning och utveckling i samband med jordbruksproduktionen. Dessa verksamheter kommer att vara särskilt viktiga på grund av klimatförändringarna, vilka kommer att kräva att jordbrukssektorn gör avsevärda ansträngningar för att anpassa sig. Frågan undersöktes informellt den 19 maj 2008 av jordbruksministrarna, med deltagande av kommissionsledamöterna Janez Potočnik och Mariann Fischer Boel, med det särskilda målet att bestämma framtida prioriteringar för forskning och utveckling.

Slutligen är ledamoten säkert medveten om att det franska ordförandeskapet den 3 juli, i partnerskap med kommissionen och Europaparlamentet, organiserade en konferens med temat ”Vem ska ge världen mat?”. Målet med denna konferens var att diskutera de utmaningar som jordbruket måste svara på i dag, inklusive jordbrukets framtid i utvecklingsländerna.

Projektet med Medelhavsunionen är välkommet för förbindelserna mellan EU och de länder som gränsar till Medelhavet. Vilka planer har rådet inledningsvis för att denna union ska stärka och stödja Barcelonaprocessen? Framgår det klart att den här unionen inte kommer att upprättas för att konkurrera med Barcelonaprocessen? Har det förts några diskussioner om vilken roll Europaparlamentet skulle spela i Medelhavsunionen?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Vid sitt möte den 13–14 mars 2008 uppmanade Europeiska rådet Europeiska kommissionen att presentera de nödvändiga förslagen för att fastställa villkoren för ”Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet”. Kopplingen mellan ”Barcelonaregelverket” och nästa fas i partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet är därmed garanterad. Naturligtvis står de inte i någon som helst konflikt med varandra.

Partnerna i processen diskuterar för närvarande texten till ett uttalande, avsett för toppmötet i Paris, som kommer att hållas den 13 juli. Det förväntas att man i detta uttalande tydligt kommer att välkomna den viktiga roll som den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet spelar och kommer att spela i detta partnerskap. I detta avseende är den resolution som Europaparlamentet antog den 5 juni 2008 en mycket positiv faktor.

Vilka åtgärder ämnar ordförandeskapet vidta för att på bästa möjliga sätt genomföra och främja den europeiska familjealliansen, i syfte att uppfylla särskilda behov hos vissa familjekategorier (familjer med många barn, med bara en förälder etc.), se till att de har arbete och inkomster och hjälpa till så att yrkes- och familjeliv bättre kan förenas i EU:s medlemsstater? Dessutom vill jag fråga rådet om det, inom ramarna för utformandet av en gynnsam familjepolitik, har för avsikt att föreslå sänkt moms på olika barntillbehör och -produkter, särskilt i sådana fall där likadana produkter redan omfattas av undantag?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Ledamoten tog upp den viktiga frågan om familjepolitiken, och hon gör rätt i att påpeka att vi behöver stödja de mest utsatta familjerna. Rådet avser också att vidta kraftfulla åtgärder inom detta område.

I de slutsatser som rådet antog i maj 2007 gav det sitt stöd till inrättandet av den europeiska alliansen för familjen och uppmanade medlemsstaterna att flitigt använda de möjligheter till åsikts- och erfarenhetsutbyte som erbjuds av alliansen för familjen.⁽¹⁾

Som ledamoten väl känner till, går rådet regelbundet igenom de frågor som gäller sysselsättningspolitiken i samband med Lissabonstrategin. I februari i år antog rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) en uppsättning viktiga budskap till Europeiska rådets vårmöte⁽²⁾, där det krävde fler och bättre arbetstillfällen och påpekade att det var viktigt att ha arbetsmarknader som är öppna för alla och att jämlikheten mellan könen beaktas. Dessa viktiga budskap antogs av Europeiska rådet i mars 2008.

När det gäller balansen mellan privatliv och arbetsliv, bör man komma ihåg att rådet år 2000 antog en resolution om balans mellan kvinnor och män i deltagandet i arbets- och familjelivet⁽³⁾. Frågan är fortsatt högt prioriterad av rådet, och det antog nyligen slutsatser med titeln ”God balans mellan kvinnors och mäns roller vad avser arbete, tillväxt och social sammanhållning”, där medlemsstaterna uppmanas ”att främja effektiva strategier för att det ska vara möjligt att förena yrkesliv och familje- och privatliv så att kvinnor och män inte tvingas välja mellan arbete och familj eller att prioritera det ena på bekostnad av det andra”.⁽⁴⁾

När det gäller rådets framtida arbete inom detta område är jag glad över att kunna meddela att det franska ordförandeskapet den 15 juli 2008 kommer att presentera sitt program för Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Det franska ordförandeskapet presenterade också sitt program för utskottet för sysselsättning och sociala frågor den 25 juli 2008.

Slutligen konstaterar jag med glädje att rådet och Europaparlamentet har enats om att göra familjefrågan, särskilt när det gäller stora familjer och ensamstående föräldrar, till en av prioriteringarna under Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utslagning (2010), vilket snart kommer att tillkännages genom ett gemensamt beslut från de båda institutionerna. Jag skulle vilja tacka ledamoten, som var föredragande i denna fråga, för hennes konstruktiva samarbete under förhandlingarna.

I frågan om momssatserna är ledamoten medveten om att rådet agerar på grundval av förslag från kommissionen. Hittills har kommissionen inte lagt fram några förslag av den typ som ledamoten avser.

En diskussion om momssatser bör äga rum snart, men det skulle vara förhastat av rådet att i förväg bedöma resultaten av de kommande diskussionerna.

I Amsterdamfördraget fastställdes det en gång för alla att Strasbourg är parlamentets enda säte och inte, som ofta hävdas, dess andra säte. Strasbourg är följaktligen Europaparlamentets hemvist och en symbol för en demokratisk, decentraliserad, medborgarnära, politisk och kulturell Europasyn som präglas av samförstånd mellan folken. Hur ser rådet på detta i fördraget fastlagda faktum, och vilka åtgärder planeras för att stärka Strasbourgs ställning organisatoriskt, politiskt och juridiskt? Delar rådet min uppfattning, att om det parlamentariska arbetet koncentreras till denna stad, t.ex. genom att sammanträdesveckor på fem dagar återinförs och genom att man drar ner på de dyra minisessionerna i Bryssel, så kan mycket pengar sparas samtidigt som effektiviteten och öppenheten kan förbättras?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

I artikel 289 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och artikel 189 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen anges följande: ”Säte för gemenskapens institutioner skall fastställas av medlemsstaternas regeringar i samförstånd”. I enlighet med punkt a i den enda artikeln i det åttonde protokollet, om lokaliseringen av institutionernas säten, som utgör bilaga till fördraget om Europeiska unionen och till fördragen om upprättandet av de Europeiska gemenskaperna gäller följande: ”Europaparlamentet skall ha sitt säte i Strasbourg där de tolv månatliga plenarsammanträdena, inklusive budgetsammanträdet, skall hållas. Extra plenarsammanträden skall hållas i Bryssel. Europaparlamentets utskott skall sammanträda i Bryssel. Europaparlamentets generalsekretariat och dess enheter skall vara kvar i Luxemburg.”

Det är inte rådets uppgift att uttrycka en synpunkt på de andra institutionernas interna organisation.

Rådet uppmanades 2006 av kommissionen att se över förordning (EG) nr. 2012/2002⁽¹⁾ om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond. Sedan två år tillbaka diskuterar man nu intensivt i rådet, bland annat om fondens tillämpningsområde. I framtiden ska stöd kunna ges från solidaritetsfonden i samband med industriolyckor eller terrorattentat. Har rådet redan enats i denna fråga? Vilka ändringar av förordningen om solidaritetsfonden är att räkna med?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Revisionsrätten har upprättat en särskild rapport (nr 3/2008) om tillämpningen av Europeiska unionens solidaritetsfond.

I rapporten kom revisionsrätten bland annat fram till att:

förvaltningen från kommissionens sida hade visat sig vara effektiv,

det fanns inga fall där fonden uppvisade en bristande flexibilitet i behandlingen av ansökningar,

alla sökande som hade besvarat undersökningen var nöjda med fonden och att fonden alltså hade uppnått sitt grundläggande mål, vilket var att visa solidaritet med medlemsstater i katastrofsituationer.

Rådet avser att anta slutsatser om denna särskilda rapport, där det kommer att uppge att det inte anser det nödvändigt i detta skede att se över förordning (EG) nr 2012/2002.

Av min sakkunnige har jag fått ta del av Internationella Havsforskningsrådets (ICES) senaste rekommendation om Östersjötorsk. Jämfört med sina tidigare rekommendationer tar ICES i detta dokument i princip ett annat grepp på problematiken med uppskattningen av bestånden i dessa vatten. För första gången erkänner ICES entydigt att den prognosmetod som använts och som tagits som grund för referenspunkterna, har byggt på diskutabla (oriktiga?) uppgifter. Enligt ICES' nya bedömning vore det möjligt att fiska avgjort mera torsk än man gjort under de senaste åren.

Hur ska man då tolka det som står i det senaste förslaget till rådets förordning, av den 2 april i år, [2008/0063(CNS)] om återhämtning av torskbeståndet, där det i skäl 6 på sida 9 står att det bör "antas bestämmelser som gör det möjligt att fastställa TAC på ett konsekvent sätt även vid brist på data"? Innebär detta kanske att fångstkvoten för torsk för polska fiskare i Östersjön ska sänkas ännu mer?

Jag sätter värde på att rådet tar som ledstjärna för sitt handlande den ädla principen om återhämtning av torskbeståndet till varje pris – men är mot bakgrund av vad ICES nyligen fastställt denna orättvisa begränsning som riktar sig mot de polska fiskarna verkligen motiverad?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet skulle vilja påpeka att det är upp till kommissionen att lägga fram ett förslag om möjligheterna för torskfiske i Östersjön under 2009, mot bakgrund av rekommendationerna från Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och på grundval av de vetenskapliga yttranden som utfärdats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). Rådet kommer sedan att undersöka detta förslag.

I skäl 6 i förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 423/2004⁽¹⁾ när det gäller återhämtning av torskbestånd i Kattegatt, Nordsjön, Skagerrak, östra delen av Engelska kanalen, väster om Skottland, Irländska sjön och Keltiska havet, anges att den totala tillåtna fångstmängden ska fastställas på ett konsekvent sätt även vid brist på data. Detta skäl har en koppling till artikel 60, där man fastställer det förfarande som ska följas för att fastställa totala tillåtna fångstmängder vid brist på data, och till artikel 7, som behandlar inrättandet av en utvärderingsklausul som möjliggör att ändringar görs utifrån ny information och vetenskapliga yttranden.

Rådet skulle också vilja påpeka att rådets förordning (EG) nr 1098/2007⁽²⁾ om upprättande av en flerårig plan för torskbestånden i Östersjön inte innehåller några motsvarande artiklar.

Slutligen skulle rådet vilja påminna ledamoten om att det i sista hand är upp till EG-domstolen att tolka rättsakter.

Förenta staternas före detta president Jimmy Carter kritiserade nyligen Mellanösternkvartettens fortsatta embargo mot Gaza. Anser rådet att ett fortsatt embargo kan bidra till att lösa Palestinas interna svårigheter på fredlig väg? Anser rådet att bildandet av en samlingsregering där Hamas ingår vore ett acceptabelt steg mot en lösning?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

EU har uttryckt allvarliga farhågor vid flera tillfällen när det gäller den fortsatta försämringen av den humanitära situationen i Gaza. Kvartetten, som sammanträdde på högsta nivå, uppmanade i sitt uttalande från den 2 maj och sedan i sitt uttalande från den 24 juni, till fortsatt katastrofbistånd och humanitärt bistånd och till att grundläggande tjänster bör kunna tillhandahållas i Gaza utan hinder. Kvartetten uppmuntrade också bestämt Israel, den palestinska myndigheten och Egypten att tillsammans utarbeta en ny strategi om Gaza som skulle åstadkomma säkerhet för alla boende i Gaza, sätta stopp för alla terrorhandlingar och möjliggöra en kontrollerad och ihållande öppning av gränsövergångarna till Gaza, av humanitära skäl och för handelsflöden. Den vapenvila som uppnåtts med Egyptens hjälp och som trädde i kraft den 19 juni är ett positivt steg i denna riktning. EU:s ordförandeskap välkomnade denna vapenvila i sitt uttalande den 18 juni 2008. Det är viktigt att vapenvilan respekteras av alla parter.

När det gäller bildandet av en samlingsregering där Hamas ingår, som ett acceptabelt steg mot en lösning, sa rådet i sina slutsatser av den 23 och 24 april 2007, att det var redo att samarbeta med en palestinsk regering vars politik och åtgärder speglade kvartettens principer. Under 2007 inledde EU ett samarbete med medlemmar av den nationella samlingsregeringen som hade accepterat dessa principer. EU har noterat det initiativ till försoning inom Palestina som inleddes förra månaden av president Mahmoud Abbas. Vi stöder alla steg som skulle kunna stärka den palestinske presidentens fredsansträngningar. Målet är fortfarande skapandet av en självständig, demokratisk och fungerande palestinsk stat på Västbanken och i Gaza, som förenar alla palestinier, så att de kan leva sida vid sida i fred och säkerhet med Israel och dess grannländer.

Det hävdas att det är nödvändigt att ta fingeravtryck på barn från sex års ålder (eller lägre) eftersom detta skulle kunna bidra till kampen mot handel med barn. Samma argument används för att stödja förslaget att barn under 12 ska ha ett eget pass.

Det saknas dock objektiva uppgifter för att verifiera dessa påståenden. Känner rådet till några studier som bekräftar kopplingen mellan fingeravtryck vid låg ålder och en minskad risk för denna typ av människohandel?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet känner för närvarande inte till några undersökningar som bekräftar kopplingen mellan registrering av fingeravtryck vid låg ålder och en minskad risk för handel med barn.

Under sammanträdesperioden i Strasbourg i april antog Europaparlamentet ett betänkande där det förespråkas en dialog med Kina om Afrika. Europaparlamentet påtalar i betänkandet att Kina gör sig skyldigt till korruption och brott mot miljönormer. Därför uppmanar parlamentet EU att diskutera med Kina för att tillsammans med Afrika själva dra upp konturerna för en hållbar utveckling för denna världsdel. Förutom att Kinas närvaro i Afrika ökar visar också sådana länder som Indien och Brasilien intresse för Afrika. Brasilien är för närvarande i färd med att bygga ut sitt bistånd till det afrikanska jordbruket, varvid tyngdpunkten vilar vid biobränslen. Mot bakgrund av de stigande livsmedelspriserna ger dock odlingen av biobränslen i utvecklingsländerna upphov till ett flertal frågor.

Avser rådet vid det kommande toppmötet vidta åtgärder för att få i gång en sådan dialog? I vilken form kommer dialogen att utspela sig? Anser rådet att denna dialog bör inledas också med de andra nya aktörerna?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har noterat Europaparlamentets betänkande om Kinas politik och dess konsekvenser för Afrika. I betänkandet behandlas bland annat de utmaningar som EU kommer att behöva hantera som en aktör på den internationella arenan. Vid det senaste toppmötet, som hölls i juni, debatterades vissa av de frågor av globalt intresse som nämnts av ledamoten, och som nämns i ordförandeskapets slutsatser.

Under senare år har både EU och Kina sett över och stärkt sitt politiska, ekonomiska och utvecklingsmässiga partnerskap med Afrika. EU antog i linje med detta en gemensam strategi för EU och Afrika vid toppmötet i Lissabon 2007. Kina och Afrika undertecknade en gemensam förklaring vid Kinas och Afrikas samarbetsforum, i samband med ett toppmöte som hölls i Peking 2006.

Sedan 2005 har Afrika funnits med på dagordningen för de sammanträden som EU har hållit med Kina som en del av den bilaterala dialogen. Rådet har också, genom ett inledande officiellt möte med trojkan i Peking förra året, påbörjat en regelbunden dialog med kinesiska tjänstemän på toppnivå, som är helt inriktad på frågor av gemensamt intresse i Afrika.

I detta sammanhang har kommissionen ytterligare trappat upp sina aktiviteter och har uppgett att den kommer att anta ett meddelande om Kina och Afrika i oktober i år med sikte på ett eventuellt trepartssamarbete mellan Afrika, Kina och EU. Beroende på ytterligare samråd och en överenskommelse med Kina och Afrika, kommer det också att föreslås att ett samarbete inleds inom viktiga områden såsom hållbar utveckling av naturresurser, infrastruktur, fred och säkerhet. Kina har sagt att landet inte motsätter sig denna typ av trepartssamarbete, förutsatt att Afrika går med på detta.

När det gäller de andra nya aktörerna, såsom Brasilien och Indien, anser rådet att de stora globala problemen bara kan hanteras inom en multilateral ram som grundas på ett starkt FN. Vi behöver se till att de tredjeländer som är intresserade av Afrika även stöder principen om effektiv multilateralism, vilket är det bästa sättet att bevara fred och säkerhet på internationell nivå och möta utmaningarna. Denna princip skyddar samtidigt mot riskerna och drar nytta av möjligheterna i den värld av ömsesidigt beroende som vi har i dag. Vissa inledande steg har tagits mot Indien, där den allmänna utvecklingen av situationen i Afrika redan tillhör de viktiga områdena. Diskussioner är på gång med Brasilien i syfte att anta en handlingsplan, där ett kapitel skulle ägnas åt Afrika.

Den 3 juni 2008 dömdes i Algeriet fyra personer som gått över till kristendomen till villkorligt fängelse på grund av "olaga utövning av icke-islamsk religion". Straffet föranleddes närmare bestämt av att de inte utövat sin religion inom de ramar som föreskrivs i lagen av den 28 februari 2006. Där stadgas det framför allt att platsen för religionsutövning ska godkännas av ministern för religionsfrågor. De dömda hade inrättat en bönelokal i sin lägenhet (jfr tidningen Le Figaro av den 3 juni 2008, artikeln "Quatre chrétiens condamnés en Algérie" samt Ryma Achouras artikel "De la prison avec sursis pour des chrétiens d'Algérie" i tidningen Libération av den 4 juni 2008).

I artikel 2 i associeringsavtalet mellan å ena sidan Europeiska gemenskaperna och dess medlemsstater och å andra sidan Algeriet⁽¹⁾ står det att respekten för de demokratiska principerna och grundläggande mänskliga rättigheterna ska utgöra en "väsentlig beståndsdel" av detta avtal.

Innebär det enligt rådets synsätt en kränkning av rätten till fri religionsutövning att dessa fyra som gått över till kristendomen brottsåtalats och fällts inför domstol? Om inte: varför inte? Om så är fallet: vilka vidare åtgärder tänker rådet vidta med stöd av associeringsavtalet?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

När det gäller religionsfrihet i Algeriet noterar rådet de beklagliga händelser som ledamoten nämnt, vilka tillhör en rad fall som nyligen har ägt rum.

Rådet har redan uttryckt sin oro vid det senaste mötet med associeringsrådet EU–Algeriet den 10 mars 2008, och rådet fortsätter att noga övervaka denna utveckling. Rådet anser att tillämpningen av de befintliga lagar som gäller all religionsutövning i Algeriet bör vara förenliga med de normer som Algeriet har gått med på enligt den internationella rätten, särskilt när det gäller bekämpningen av all diskriminering och främjandet av tolerans inom områdena kultur, religionsutövning, minoriteter och grundläggande rättigheter.

Rådet kommer att fortsätta att uppmana algeriska myndigheter att se till att så är fallet, särskilt i samband med den politiska dialogen för förs enligt associeringsavtalet.

En medlemsstat har lagt fram ett förslag (arbetsdokument 8204/08) för arbetsgruppen för Schengens informationssystem (SIS-arbetsgruppen) om att i Schengens informationssystem (SIS) upprätta en lista med ”våldsamma lagöverträdare” som deltar i internationella demonstrationer. Förslagets innehåll är inte bara oklart utan strider dessutom mot gemenskapsrättens garantier för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna.

Den nationella delegationen i fråga föreslår att man i SIS registrerar personer som mot bakgrund av vissa händelser antas kommer att begå allvarliga brottsliga handlingar med bruk av våld eller hot om våld. Orsakerna till dessa antaganden tycks ha att göra med om personen misstänkts, anklagats eller dömts för en allvarlig kriminell handling.

Hur kommenterar rådet det förslag som nämns ovan? Avser det franska ordförandeskapet följa upp detta initiativ, som fått berättigad kritik från människorättsorganisationer och organisationer som försvarar de grundläggande friheterna?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

I sina slutsatser av den 13 juli 2001⁽¹⁾, erkände rådet behovet av att använda alla rättsliga och tekniska möjligheter för att gradvis förbättra och främja snabba och mer strukturerade utbyten av data om våldsamma orosstiftare på grundval av nationella dokument. I sina slutsatser av den 5 och 6 juni 2003 om utvecklingen av SIS II⁽²⁾, noterade rådet att ett visst intresse fanns för förslaget om att inkludera våldsamma orosstiftare i SIS II, men att man i högre grad behövde undersöka förutsättningarna, nyttan och det praktiska genomförandet, och inbjöd de relevanta arbetsgrupperna att diskutera detta. I beslut 2007/533/RIF om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)⁽³⁾ tog rådet inte upp detta förslag.

En diskussion pågår fortfarande i de relevanta arbetsgrupperna, särskilt i syfte att definiera begreppet ”våldsam orosstiftare”. I sina diskussioner tar rådet naturligtvis hänsyn till de garantier som ges till medborgarna genom gemenskapsrätten i fråga om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Storbritanniens högsta domstol (Court of Appeal) avvisade den 7 maj 2008 ett överklagande från landets regering och beordrade inrikesministern att avföra den iranska motståndsrörelsen People's Mojahedin Organisation of Iran (PMOI) från sin förteckning över förbjudna organisationer.

Ett beslut om att PMOI skulle uppföras på gemenskapens svarta lista ogiltigförklarades av förstainstansrätten i december 2006. EU tog emellertid med organisationen i sin nya uppdaterade förteckning i juni 2007 och förklarade att detta byggde på "beslut från behörig myndighet" inom EU – nämligen Storbritanniens inrikesminister. Nu har Storbritanniens inrikesministers beslut förklarats lagstridigt av landets högsta rättsinstans och det utslaget kan inte överklagas.

Tänker EU vid rådets kommande möten efterlysa aktning för rättsstaten och således stadfästa domstolsutslaget om att PMOI ska avföras från EU:s förteckning över terrororganisationer?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har noterat den dom som avkunnades den 7 maj av Storbritanniens högsta domstol i fallet med People's Mojahedin Organisation of Iran (PMOI).

Såsom anges i rådets arbetsmetoder för genomförande av den gemensamma ståndpunkten 2001/931/GUSP om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism, beaktas alla nya fakta som gäller tidigare förteckningar noga när man bedömer om skälen för dessa förteckningar fortfarande gäller.

I detta sammanhang överväger rådet nu innebörden och konsekvenserna av den dom som avkunnats i Storbritannien, i syfte att fatta ett beslut på EU-nivå så snart som möjligt.

När det gäller den dom från Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt från december 2006 som ledamoten hänvisar till, bör det observeras att den gäller själva förfarandet för antagande av beslutet att inkludera PMOI på förteckningen över personer och enheter som är inblandade i terrorhandlingar, snarare än dess innehåll. Till följd av förstainstansrättens dom genomförde rådet under de första sex månaderna 2007 en noggrann undersökning och konsoliderade sina förfaranden för att inkludera personer, grupper och enheter på nämnda förteckning och ta bort dem från denna enligt rådets förordning (EG) nr 2580/2001⁽¹⁾. I samband med denna undersökning inrättades tydliga och öppna förfaranden. Särskilt anges nu skäl för varje person eller enhet som har blivit föremål för frysning av tillgångar.

De personer, grupper och enheter som tagits upp kan

- be rådet att ompröva sin förteckning, på grundval av stödjande bevisning,

- ifrågasätta den behöriga nationella myndighetens beslut, i enlighet med nationella förfaranden,

- om de är föremål för restriktiva åtgärder enligt rådets förordning (EG) nr 2580/2001, ifrågasätta rådets beslut inför förstainstansrätten, i enlighet med de villkor som fastställts i artikel 230.4 and 230.5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

- om de är föremål för restriktiva åtgärder enligt rådets förordning (EG) nr 2580/2001, be om att undantag ska tillämpas av humanitära skäl för att deras grundläggande behov ska tillgodoses.

Hamas, som i september 2003 betecknades som en terroristorganisation av EU, har startat en TV-station vid namn al-Aqsa, med Hizbollahs TV-station al-Manar som förebild. Som flera tidningar rapporterat använder al-Aqsas barnprogram Disney-lika figurer som uppmuntrar barn att bli självmordsbombare.

Känner rådet till att den europeiska satellitdistributören Eutelsat sänder al-Aqsas sändningar via Atlantic Bird 4, som den hyr ut till den jordanska satellitdistributören Noorsat? Vilka åtgärder har rådet vidtagit för att hindra Eutelsat från att sända al-Aqsas tv-sändningar? Har rådet tagit upp frågan med Conseil Supérieur de l´Audiovisuel (CSA) i Frankrike?

I sitt svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2008-1666&language=SV" påpekade kommissionen att den delar oron inför den hets som sänds under en av medlemsstaternas jurisdiktion. För att hetsa till våld och hat och berättiga terrorismen använder Hamas' TV-station Al-Aqsa den europeiska satellitkapaciteten hos det franska företaget Eutelsats Atlantic Bird 4 som Eutelsat hyr ut till det jordanska satellit-TV-företaget Noorsat. Liksom i programmen från Hezbollahs TV-station Al-Manar förekommer det i Al-Aqsas program att barn klär ut sig till självmordsbombare och framställs som hjältar. I ett avsnitt uppträder den populära kaninfiguren Assud till försvar för martyrdöd och självmordsbombningar och säger att detta är det idealiska målet för varje barn som ringer till programmet. I ett annat avsnitt säger seriefiguren att han kommer att "bita och äta upp" alla danskar, eftersom en dansk tidning offentliggjort politiska skämtteckningar som de inte tyckt om. Kaninen Assud tar emot ett telefonsamtal till programmet från en som säger att "vi kommer att lyckas döda och mörda" skämttecknaren, vilket Assud helhjärtat samtycker till.

Vad planerar rådet för åtgärder för att hindra Al-Aqsa att sända med europeisk satellitkapacitet? Mot bakgrund av likheterna mellan "Al-Manar" och den hets till våld och terrorism som sänds på "Al-Aqsa" innebär inte detta ett brott mot artikel 3b ("uppammar hat") i direktivet om audiovisuella tjänster utan gränser (direktiv 2007/65/EG⁽¹⁾) i dess ändrade lydelse, såsom fallet var med Al-Manar?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Att sända tv-program som uppmuntrar till rasrelaterat eller religiöst hat är oförenligt med de värden som ligger till grund för våra demokratier och fullständigt oacceptabelt.

I artikel 2.4 and 2.6 i direktivet om audiovisuella medietjänster (direktiv 89/552/EEG, senast ändrat genom direktiv 2007/65/EG) uppges att tjänsteleverantörer som är etablerade i tredjeländer i vissa fall kan lyda under en medlemsstats jurisdiktion.

Medlemsstaterna, som direktivet i fråga vänder sig till, måste tillämpa det under kommissionens tillsyn. Enligt ovannämnda direktiv är det upp till de berörda nationella myndigheterna att noga överväga den fråga som tagits upp av ledamöterna.

Dessutom avvisar EU alla offentliga uppmaningar att begå terroristbrott. Detta visas i den ändring som nyligen gjordes i rådets rambeslut om bekämpande av terrorism (2002/475/RIF), vilket inkluderar tre nya lagöverträdelser: offentliga uppmaningar till terroristbrott, rekrytering för terroristsyften eller utbildning för terroristsyften. Det förmodas också att alla medlemsstater kommer att ratificera Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (2006), enligt vilken det krävs av parterna att de straffbelägger offentliga uppmaningar till terroristbrott.

Enligt det elektroniska nyhetsbrevet "Hands off Cain" nr 105 av den 4 juni kommer den iranska regimen att avrätta (eller har kanske redan gjort det) Foroud Fouladvand, europeisk medborgare med brittiskt pass, Alexander Valizadeh, europeisk medborgare med tyskt pass och Nazem Schmidtt, amerikansk medborgare.

Foroud Fouladvand är en akademiker som har studerat koranen och som offentligt har fördömt den iranska regimen och dess tyranni.

Känner rådet till denna dom och planerade avrättning? Kan rådet förtydliga vilka åtgärder det har vidtagit för att skydda dessa europeiska medborgare?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet är medvetet om att dessa tre personer försvann i Yüksekova, ett distrikt i provinsen Hakkari i Turkiet, nära gränsen till Iran. I Teheran samlar EU-medlemsstaternas ambassader för närvarande ytterligare information och övervakar noga detta fall, men de är inte i någon position att kunna bekräfta att dessa personer har häktats av iranska myndigheter.

Rådet har infört ett förbud mot ett flertal tjänstemän och politiker från Zimbabwe att resa in i EU, bland dem också president Robert Mugabe. President Mugabe har dock tidigare kunnat sätta sig över förbudet genom att resa till Italien och utöva sin rätt att delta i FAO:s möten i Rom, med stöd av den överenskommelse som gäller mellan italienska staten och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) om organisationens högkvarter.

Allmänt taget: vad tänker rådet göra för att skärpa förbudet mot bakgrund av den senaste tidens händelser? Vad kan rådet göra just i fallet Mugabe och FAO för att uppmuntra Italiens regering att omförhandla avtalet med FAO, så att Italien oinskränkt kan genomföra EU:s reseförbud och frånta Mugabe möjligheten att utnyttja sig av detta kryphål? Vad tycker rådet att ett sådant förbud är värt och hur effektivt anser rådet det är, om det är så lätt att bryta mot det?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte övervägt frågan om att skärpa reseförbudet mot bakgrund av de senaste händelserna, men i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 19–20 juni upprepade Europeiska rådet sin beredskap att vidta ytterligare åtgärder mot dem som är ansvariga för våldshandlingar.

Det är upp till varje medlemsstat att genomföra reseförbudet, i enlighet med dess nationella lagstiftning. Italien är inte det enda land som har slutit avtal om högkvarter, vilka vid flera tillfällen har gjort det möjligt för zimbabwiska ledare att resa in i olika EU-medlemsstater.

Sedan 2002 har rådet varje år förnyat det reseförbud som ålagts medlemmarna i Zimbabwes regering.

Att levnadskostnaderna galopperar i höjden (inflationen) och att oljepriset och spannmålspriserna samtidigt fortsätter att öka så rejält är mycket oroväckande. Oroväckande är också det faktum att vidtagandet av tillräckliga åtgärder till förmån för medborgarna i EU och medlemsstaternas ekonomier är så kraftlöst. Vilka är EU:s riktlinjer för att, tillsammans med medlemsstaterna, tackla de galopperande prisstegringarna avseende olja, spannmål och andra levnadskostnader? Existerar det någon planering av konkreta åtgärder, och om så är fallet – vilka är då dessa åtgärder och exakt vad omfattar de?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

De viktiga punkter som tagits upp i denna fråga har diskuterats inom rådet vid flera tillfällen, särskilt med utgångspunkt i kommissionens meddelanden “De stigande livsmedelspriserna”⁽¹⁾ och ”Åtgärder för att bemöta de stigande oljepriserna”⁽²⁾.

Vid Europeiska rådets möte den 19–20 juni 2008 diskuterades detta ämne på grundval av en rapport från Ekofinrådet om ”Den senaste tidens utveckling av livsmedelspriserna – drivkrafter och politiska åtgärder”⁽³⁾. Ordförandeskapets slutsatser fastställer därför en rad särskilda åtgärder som ska utföras, varav flertalet måste genomföras före december 2008.

I sina slutsatser noterar ordförandeskapet också de specifika åtgärder som redan har vidtagits av EU, särskilt inom jordbrukssektorn, för att mildra pressen på livsmedelspriserna genom att sälja interventionslager, minska exportbidragen, ta bort kravet på uttag för 2008, öka mjölkkvoterna och tillfälligt avskaffa importtullar för spannmål, och på så sätt förbättra tillgången och bidra till att stabilisera jordbruksmarknaderna. Dessutom har de upprepade reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken bidragit till att öka effektiviteten inom EU:s jordbrukssektor. Rådet kommer att undersöka andra åtgärder för att hantera dessa frågor i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

När det gäller de åtgärder som ska vidtas har Europeiska rådet betonat vikten av att garantera en hållbar biobränslepolitik, genom att man fastställer hållbarhetskriterier för produktionen av första generationens biobränslen och genom att man uppmuntrar utvecklingen av andra generationens biobränslen som framställts av biprodukter, samt behovet att utan dröjsmål bedöma eventuella effekter på jordbruksprodukter för livsmedelsändamål och att vid behov vidta åtgärder för att hantera eventuella problem.

Europeiska rådet har också klargjort sin beslutsamhet att fortsätta sträva efter ett omfattande, ambitiöst och välbalanserat slutförande av Doharundan och att avråda tredjeländer från att införa exportrestriktioner och exportförbud för livsmedel. EU kommer att ta upp frågan i WTO och i andra relevanta internationella forum.

Europeiska rådet har välkomnat kommissionens initiativ att undersöka frågan om begränsande regler inom dagligvaruhandeln och kommissionens avsikt att noga övervaka verksamheten på råvarurelaterade finansmarknader, inklusive spekulativ handel, och dess inverkan på prisrörelser samt eventuella politiska effekter. Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att avlägga rapport om denna fråga före Europeiska rådets möte i december 2008 och att överväga att föreslå lämpliga politiska svar, inklusive åtgärder som syftar till att öka öppenheten på marknaden.

När det gäller olje- och gaspriser har ordförandeskapet uppmanats att i samarbete med kommissionen undersöka möjligheten av åtgärder för att jämna ut effekterna av plötsliga prisökningar på olja och gas samt effekterna av sådana åtgärder och rapportera före Europeiska rådets möte i oktober 2008. Europeiska rådet har också uppmanat medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska investeringsbanken att stödja åtgärder som syftar till att underlätta hushållens och industrins investeringar i energieffektivitet och användning av förnybara energikällor samt mer miljövänlig användning av fossila bränslen. Europeiska rådet har uppmanat medlemsstaterna och kommissionen att underlätta genomförandet av 2006 års handlingsplan för energieffektivitet och överväga en eventuell omprövning av denna.

I samma slutsatser uppmuntrades kommissionen att, förutom livsmedels- och oljepriser, övervaka utvecklingen på andra råvarurelaterade marknader, och uppmanade rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) att noga följa det arbete som utförs inom andra relevanta rådskonstellationer om frågor kopplade till livsmedels- och oljepriser och att rapportera till Europeiska rådet senast i oktober 2008.

Högsta domstolen i Colombia har konstaterat att 64 parlamentsledamöter, som stöder president Uribes regering, har kopplingar till paramilitära grupper (dödsskvadroner). Presidenten har bett de parlamentsledamöter som stöder honom att hindra nationalkongressen från att anta en lag som skulle reformera kongressen i syfte att förhindra de politiska partierna från att ersätta de ledamöter som har koppling till paramilitära grupper med deras suppleanter. Den logiska slutsatsen är att denna regering förlitar sig på politiska förbindelser med paramilitära grupper och att omvalet av presidenten beror på dessa parlamentsledamöter.

Tänker rådet fortsätta att förhandla om ett associeringsavtal med en regering som får stöd av paramilitära grupper? Om det ingår en människorättsklausul i det nya avtalet, är det då rimligt att underteckna ett sådant avtal med en regering som kränker de mänskliga rättigheterna redan innan avtalet har undertecknats?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har noterat information som rapporterar om eventuella kopplingar mellan politiska personer och medlemmar av colombianska paramilitära grupper, och kommer att noga övervaka hur situationen utvecklas. Det associeringsavtalet som är under förhandling med Andinska gemenskapen kommer naturligtvis att inkludera standardklausulen om mänskliga rättigheter och demokratiska principer. I detta fall bör det påpekas att rådet i sina slutsatser om Colombia som antogs i slutet av 2007

uttrycker EU:s fulla solidaritet med det colombianska folket och EU:s fulla stöd för Colombias regering i dess strävan efter en förhandlingslösning på den interna väpnade konflikten. Rådet understryker också den vikt som EU fäster vid det pågående genomförandet av lagen för rättvisa och fred och den relaterade rättsliga ramen samt utvecklingen av processen för demobilisering, avväpning och återanpassning inom ramen för denna lag.

Rådet bekräftar EU:s och dess medlemsstaters beredskap att stödja Colombias regering, statliga institutioner, civilsamhälle och internationella organisationer i att ge stöd till verksamheter som främjar fred, sanning, rättvisa, återställande och försoning och i att ge stöd till verksamhet som främjar processen för demobilisering, avväpning och återanpassning.

Rådet välkomnar de steg som har tagits av Colombias regering och colombianska myndigheter för att genomföra lagen för rättvisa och fred på ett öppet och effektivt sätt, arbetet inom den nationella kommissionen för försoning och gottgörelse och den roll som konstitutionsdomstolen spelar. Det välkomnar också utnämningen av den höge kommissionären för social och ekonomisk integration av väpnade individer och grupper samt dennes arbete.

Samtidigt som rådet inser vad som har uppnåtts, noterar det också att genomförandet av lagen för rättvisa och fred är långtifrån slutfört. Rådet uppmanar Colombias regering att ge stöd och resurser till ett snabbt och effektivt genomförande av alla aspekter av lagen för rättvisa och fred – bland annat genom att tillhandahålla tillräckligt med personal till enheten för lagen för rättvisa och fred inom åklagarämbetet – på ett sätt som prioriterar offrens rätt till sanning, rättvisa och gottgörelse.

Rådet uppmuntrade också den colombianska regeringens avsikt att öka de väpnade styrkornas respekt för mänskliga rättigheter och välkomnar de framsteg som har gjorts i detta avseende. Emellertid noterade rådet med verklig oro det ihållande problemet med de brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av vissa medlemmar av säkerhetsstyrkorna, inklusive avrättningar utan rättslig prövning.

Slutligen uppgav rådet att det var oroat över uppkomsten av nya paramilitära och andra väpnade kriminella grupper. Rådet noterar de insatser som myndigheterna redan har gjort för att bekämpa dessa grupper på frammarsch och uppmanar Colombias regering att öka sina pågående ansträngningar och trappa upp sina åtgärder för att bekämpa dessa grupper.

Enligt vissa medierapporter överväger EU:s medlemsstater allvarligt att upphäva sanktionerna mot Kuba trots tungt vägande invändningar från bland annat Human Rights Watch och andra människorättsorganisationer.

Kan kubanerna oinskränkt åberopa FN-konventionen för medborgerliga och politiska rättigheter och FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter? Vilka betydande, påtagliga och bevisliga framsteg har enligt rådet gjorts i Kuba när det gäller yttrandefrihet, mötesfrihet, rörelsefrihet, pressfrihet och en strukturell reform av rättsapparaten sedan 2003 då sanktioner för första gången infördes?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Den 28 februari 2008 undertecknade Kuba den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilket EU:s ordförandeskap välkomnade i sitt uttalade av den 4 mars 2008.

Till dess att dessa konventioner har ratificerats kan inte kubanska medborgare åberopa deras bestämmelser. Emellertid påpekar rådet att Kuba genom att underteckna dessa konventioner redan har förklarat sin avsikt att respektera de civila och politiska rättigheter som upptagits i dessa konventioner, i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i andra avtal om mänskliga rättigheter som Kuba har ratificerat.

I sina slutsatser av den 23 juni 2008 om Kuba, uppmanade rådet de kubanska myndigheterna att ratificera och genomföra dessa konventioner och uppmanade åter Kubas regering att uppfylla det åtagandet till mänskliga rättigheter som den har uppvisat genom undertecknandet av dessa två människorättskonventioner.

I samma slutsatser noterade rådet de förändringar som hittills genomförts av Kubas regering. Det uppgav att det stödde förändringar i liberal riktning i Kuba och uppmuntrade regeringen att genomföra dessa.

Rådet uppmanade Kubas regering att på ett konkret sätt förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att ovillkorligen släppa alla politiska fångar, inklusive dem som häktades och dömdes 2003. Detta är fortfarande en viktig prioriterad fråga för EU. Rådet uppmanade också Kubas regering att underlätta internationella humanitära organisationers tillgång till kubanska fängelser.

Rådet angav att det fortfarande stod bakom den gemensamma ståndpunkten från 1996, som ännu var helt och hållet relevant, och upprepade sin beslutsamhet att föra en dialog med kubanska myndigheter samt med företrädare för civilsamhället och den demokratiska oppositionen, i enlighet med EU:s politik, för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och verkliga framsteg mot en pluralistisk demokrati. Rådet underströk att EU skulle fortsätta att praktiskt stödja alla samhällssektorer på vägen mot en fredlig förändring i Kuba. EU upprepade också sin uppmaning till Kubas regering att bevilja informations- och yttrandefrihet, inklusive tillgång till Internet, och uppmanade Kubas regering att samarbeta i denna fråga.

EU betonade åter de kubanska medborgarnas rätt att själva besluta om sin framtid och förklarade sig fortsatt villigt att bidra på ett positivt sett till den framtida utvecklingen inom alla Kubas samhällssektorer, bland annat genom instrumenten för utvecklingssamarbete.

Rådet tillade att EU var redo att återuppta en omfattande och öppen dialog med de kubanska myndigheterna om alla ämnen av ömsesidigt intresse. Sedan juni 2007 har preliminära diskussioner förts om möjligheten att inleda en sådan dialog på ministernivå mellan EU och Kuba på ett bilateralt sätt. Denna dialog bör innefatta hela spektrumet av potentiella samarbetsområden inklusive människorättsområdet samt de politiska, ekonomiska, vetenskapliga och kulturella områdena, och bör föras utifrån en ömsesidig, förbehållslös, icke-diskriminerande och resultatorienterad utgångspunkt. Inom ramen för denna dialog kommer EU att för Kubas regering förklara sin syn på demokrati, allmänna mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Rådet upprepade att dess politik för EU:s kontakter med den demokratiska oppositionen fortsatt gäller. Vid besök på hög nivå bör människorättsfrågor alltid behandlas. När det är lämpligt kommer möten med den demokratiska oppositionen att ingå i besöken på hög nivå.

Rådet gick därför med på att föra den ovannämnda breda politiska dialogen med Kubas regering. I detta sammanhang gick rådet med på ett upphävande av de redan tillfälligt upphävda åtgärderna från 2003 som ett sätt att underlätta den politiska dialogprocessen och möjliggöra ett fullständigt utnyttjande av instrumenten i den gemensamma ståndpunkten från 1996.

I samband med den årliga översynen av den gemensamma ståndpunkten kommer rådet i juni 2009 att genomföra en utvärdering av sina förbindelser med Kuba, inklusive effektiviteten i den politiska dialogprocessen. Efter detta datum kommer dialogen att fortsätta om rådet beslutar att den har varit effektiv, särskilt med beaktande av de delar som finns i punkt 2 i slutsatserna.

Avser rådet att i någon form ändå genomföra den rättsliga behörighet på idrottsområdet som avses i artikel 149 i Lissabonfördraget, nu när fördraget inte längre kommer att kunna träda i kraft som planerat efter Irlands ”nej” i folkomröstningen om Lissabonfördraget?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Enligt lag har unionen bara de befogenheter som den ges genom fördragen. Därför är det inte möjligt för rådet självt att ge unionen nya befogenheter.

När det gäller de rättsliga befogenheter inom idrottsområdet som behandlas i artikel 149 i Lissabonfördraget, bör det påpekas att Europeiska rådet den 19 och 20 juni noterade resultatet av folkomröstningen i Irland och enades om att mer tid behövdes för att analysera situationen. Det påminde också om att syftet med Lissabonfördraget är att hjälpa en utvidgad union att agera effektivare och mer demokratiskt och uppgav att parlamenten in 19 medlemsstater hade ratificerat fördraget och att ratifikationsprocessen fortsatte i de andra medlemsstaterna⁽¹⁾.

I november 2007 införde diktator Musharrafs amerikanskstyrda militärregim i Pakistan en militärlag som ledde till godtyckliga gripanden och rent våld riktat mot det pakistanska folket. I måltavlan för diktaturregimen befann sig också landets domarkår som hade bjudit diktaturen motstånd, vilket resulterade i att tusentals jurister, av vilka 45 advokater och domare – bland dem även Högsta domstolens ordförande Iftikhar Chaudry – fängslades, avskedades från sina befattningar i domarkåren och utsattes för politisk förföljelse. De avskedade domarna hade även protesterat mot att deras landsmän kidnappas och hålls fängslade i olika tortyrläger av Guantanamotyp samt mot avyttringen av landets rikedomar. Men när fyra månader nu har gått sedan nederlaget för Musharraf och valet av ny regering så har de avskedade domarna ännu inte fått någon upprättelse och de amerikanska påtryckningarna på Pakistan om att landet måste förbli USA:s trogna allierade i hysterikampanjen ”mot terrorismen” blir allt starkare.

Vilka åtgärder vidtar Europeiska unionens råd för att ge de avskedade domarna upprättelse och för att återupprätta det pakistanska folkets demokratiska rättigheter och friheter?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

EU har ett fast åtagande till respekt för rättsväsendets oberoende ställning, som är en av demokratins beståndsdelar, garanterar rättsstatsprincipen och skyddar den konstitutionella ordningen och individers friheter.

När det gäller Pakistan var EU djupt oroat vid avstängningen av Högsta domstolens ordförande och flera andra domare, ett beslut som hotade författningsenlighetens och rättsstatsprincipens grundläggande principer.

EU stöder i allmänhet människorättsförsvarare, inklusive dem som kämpar för rättsväsendets oberoende ställning.

I allmänhet uppmanar EU den nya pakistanska regeringen att åta sig att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och att konsolidera det demokratiska systemet och återinföra rättsväsendets oberoende ställning. Dessa frågor är en väsentlig del av dialogen mellan EU och Pakistan.

EU har ett åtagande att hjälpa Pakistans befolkning att bygga ett välmående och stabilt samhälle, grundat på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen.

Den 20 maj 2008 blev Muhammed Barake, en av ledarna för Israels kommunistiska parti, ordförande för Hadash och även ordförande för dess ledamotsgrupp i det israeliska parlamentet, förhörd av den israeliska polisen, falskt anklagad för att ha angripit en polis under protesterna mot kriget i Libanon 2006. Muhammed Barake, som deltog i Europaparlamentets utfrågning den 13-14 maj 2008, är känd för sina ställningstaganden för fred och säkerhet i Mellanöstern.

Fördömer rådet de israeliska myndigheternas agerande i det här fallet, ett agerande som utgör ett direkt angrepp på Hadashs och Israels kommunistiska partis politik för att finna en rättvis lösning på Palestinafrågan och för fredlig samlevnad mellan israeler och palestinier?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Israeliska domstolsförfaranden pågår och det är inte upp till rådet att ingripa i dessa förfaranden, som är en inre angelägenhet för staten Israel. Emellertid har rådet vid flera tillfällen yttrat sig till förmån för en rättvis, fullständig och hållbar lösning på konflikten mellan Israel och Palestina.

Litauens parlament antog tisdagen den 17:e juni ett nytt lagförslag som förbjuder användning av kommunist- och fascistsymboler på offentliga platser.

Lagen är oacceptabel, den strider mot den historiska verkligheten och den är farlig. Den är bland annat en skymf mot minnet av de tusentals kommunister som betalade med sina liv när de slog ner fascismen.

Beslutet togs av de regerande politiska makthavarna i Litauen, ett land där kommunistpartiet är förbjudet. Överträdelser mot beslutet är straffbelagda – när Litauens president undertecknat den nya lagen kan den som offentligt använder symbolen med hackan och hammaren få böta mellan 150 och 300 euro.

Alla vet att många kommunistpartier och i synnerhet det grekiska kommunistpartiet använder hackaren och hammaren som sin symbol och sitt partiemblem vid val.

Vad anser rådet om denna oacceptabla och historiskt oriktiga åtgärd? Hur ser rådet på det faktum att kommunistpartiernas verksamhet kommer att hindras av denna lag vid valen till Europaparlamentet, till exempel det grekiska kommunistpartiets ansträngningar att få röster från grekiska medborgare som bor i Litauen?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat denna fråga eftersom den inte faller inom dess behörighetsområde.

Moskva har ställt i utsikt att Irlands nej i folkomröstningen till Lissabonfördraget nyligen kan få konsekvenser för förhandlingarna om ett nytt strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och Ryssland (www.euobserver.com). Hur ser det franska ordförandeskapet på att ratificeringsprocessen av Lissabonavtalet kan komma att påverka förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland? Är Ryssland redo att inleda förhandlingar om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal? Hur har Ryssland reagerat på EU:s förhandlingsmandat som omfattar långvariga och ännu olösta problem som tagits med i EU:s mandat på litauiskt initiativ?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Det finns ingen direkt koppling mellan Lissabonfördragets ratificeringsprocess och förhandlingarna om att sluta ett nytt avtal med Ryssland. Dessa förhandlingar kommer därför inte att påverkas av resultatet av Irlands folkomröstning och kan fortsätta som planerat. Ryssland och EU är faktiskt redo att inleda förhandlingar om ett nytt bilateralt avtal för att ersätta det nuvarande avtalet om partnerskap och samarbete. Dessa förhandlingar inleddes vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Khanty-Mansiysk, där man antog ett gemensamt uttalande där följande anges:

”Vi kom överens om att syftet är att sluta ett strategiskt avtal som kommer att utgöra en bred ram för förbindelserna mellan EU och Ryssland för överskådlig framtid och bidra till att utveckla potentialen i vår förbindelse. Avtalet bör ge en stärkt rättslig grund och rättsligt bindande åtaganden som omfattar alla de huvudsakliga områdena för förbindelsen, som inkluderats i EU:s och Rysslands fyra samarbetsområden och deras färdplaner som man enades om vid toppmötet i Moskva i maj 2005.

Det nya avtalet kommer att bygga på de internationella åtaganden som binder EU och Ryssland.”

Den första förhandlingsrundan ägde rum i Bryssel den 4 juli 2008 och ett avtal nåddes om hur man ska gå vidare med förhandlingsprocessen.

Den franska jordbruksministern Michel Barnier vill att EU utarbetar en plan för tryggad livsmedelsförsörjning och att EU:s jordbruksbudget inte ska skäras ned ytterligare. En sådan åtgärd kan emellertid motverka sitt eget syfte, leda till ökade matpriser i världen i en tid av kris och inte på något vis bidra till en långsiktigt sund jordbrukspolitik i EU. Hur anser rådet att den gemensamma jordbrukspolitiken påverkar matpriserna?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet är fullt medvetet om behovet att söka relevanta, effektiva svar på de stigande livsmedelspriserna.

Som ledamoten känner till, undersöktes frågan av Europeiska rådet den 19–20 juni⁽¹⁾, på grundval av rådets arbete och det meddelande som kommissionen lagt fram⁽²⁾.

Den plötsliga prisökningen är ett komplicerat fenomen med många orsaker och konsekvenser.

De orsaker som nämns inkluderar särskilt klimatfrågan och de dåliga skördarna under den senaste tiden i vissa länder i världen, som i stor utsträckning beror på ogynnsamma klimatvillkor, ökningen i global efterfrågan på vissa livsmedel, särskilt från vissa tillväxtländer, utvecklingen av biobränslen på global nivå, effekterna av spekulation på finansmarknaderna i prisvolatilitet och prisökningar, och de ökade kostnaderna för livsmedelsproduktion och transporter på grund av ökade oljepriser.

Mot bakgrund av den komplexa situationen betonar Europeiska rådet vikten av tillräcklig kontroll från alla relevanta organs sida, och nämner en uppsättning möjliga alternativ. I detta sammanhang identifierar Europeiska rådet bland annat jordbruket som ett område som kan ge ett värdefullt bidrag och utgöra en faktor i de möjliga svaren på den aktuella krisen.

Europeiska rådet uppger i sina slutsatser att unionen redan har agerat för att mildra pressen på livsmedelspriserna genom försäljning av interventionslager, borttagande av kravet på uttag för 2008, ökning av mjölkkvoterna och tillfälligt avskaffande av importtullar för spannmål. På så sätt förbättrar man tillgången och bidrar till att stabilisera jordbruksmarknaderna.

Europeiska rådet uppger också att de upprepade reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken i huvudsak har stärkt dess marknadsorientering och förbättrat EU-jordbrukarnas förmåga att reagera på prisutvecklingar. Enligt Europeiska rådet är det därför viktigt att fortsätta förbättra denna inriktning, samtidigt som man säkrar rättvis konkurrens och främjar hållbart jordbruk inom EU och säkrar en tillräcklig livsmedelsförsörjning.

Inför framtiden påpekar Europeiska rådet att rådet i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att överväga ytterligare steg för att ta itu med dessa frågor.

Särskilda åtgärder för att stödja de fattigaste personerna, både i Europa och i världen, förbereds också inom kommissionens avdelningar, och rådet kommer att undersöka dessa när det är dags. Vi måste också upprätthålla våra ansträngningar för att ge högre prioritet till jordbrukssektorn i vår samarbetspolitik.

Slutligen bör prognoser om en ökad skörd under nästa jordbruksår bidra till att minska pressen på jordbrukspriserna.

EU är fast beslutet att bekämpa terrorism i alla dess former. Känner rådet till att framstående politiker i vissa länder i Europa deltar i möten som anordnas av ledare för den extremistiska Khalistanrörelsen och vars enda syfte är att samordna Indiens alla terrorist- och separatistgruppers verksamhet med målet att förstöra detta demokratiska, fria och sekulariserade lands sammanhållning och integritet?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Rådet har inte diskuterat frågan om europeiska politikers närvaro vid möten som organiserats av extremistiska Khalistan-ledare.

I samband sin beslutsamma kamp mot terrorismen har EU upprättat en förteckning över personer och enheter som är inbegripna i terrorhandlingar. Förteckningen inkluderar Khalistan Zindabad Force, vars tillgångar därför har frysts inom hela unionen.

Rådet står inför beslut att anta dels ett förslag till direktiv ”om gemensamma normer och förfaranden för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna” (vilket måste fattas enhälligt), dels ett förslag till ändring av direktivet ”om arbetstidens förläggning i vissa avseenden” (vilket kräver en kvalificerad majoritet).

Hur kommer varje enskild medlemsstat att rösta (emot, för eller med nedlagd röst) i dessa två beslut?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

När det gäller direktivet om gemensamma standarder och förfaranden i medlemsstaterna för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, skulle rådet vilja påpeka att förslaget i fråga grundas på artikel 63.3 b i EG-fördraget. Följaktligen tillämpas medbeslutandeförfarandet och rådet kommer att besluta med kvalificerad majoritet.

Vid plenarsammanträdet den 18 juni 2008 antog parlamentet flera ändringsförslag till kommissionens förslag. Då dessa ändringsförslag motsvarar dem som ordföranden för Coreper hade angett för ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i en skrivelse den 4 juni 2008 som acceptabla för rådet, kan det konstateras att en överenskommelse har nåtts vid första behandlingen⁽¹⁾. En omröstning har alltså ännu inte ägt rum i rådet, utan snarare samtal under vilka en informell överenskommelse nåddes om innehållet i denna skrivelse.

För närvarande genomför experter från de båda institutionerna en rättslig och språklig översyn av den text som är resultatet av parlamentets omröstning. Därefter kommer Europaparlamentet och rådet, som beslutar med kvalificerad majoritet, att anta lagtexten.

När det gäller direktivet om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, nådde rådet den 9 juni 2008 en överenskommelse med kvalificerad majoritet om en övergripande kompromiss som föreslagits av ordförandeskapet med avseende på detta direktiv. Fyra delegationer (den grekiska, ungerska, maltesiska och spanska) kunde inte acceptera ordförandeskapets kompromissförslag, och tre andra delegationer (den belgiska, cypriotiska och portugisiska) avstod. Fem delegationer (den belgiska, cypriotiska, grekiska, ungerska och spanska) gjorde, för att förklara sin ståndpunkt, ett gemensamt uttalande som skulle införas i rådets protokoll⁽²⁾. I detta uttalande underströk delegationerna också att de var villiga att på ett konstruktivt sätt utforska möjliga alternativ för att nå en övergripande kompromissöverenskommelse med ordförandeskapet, kommissionen och Europaparlamentet, i samband med det slutliga antagandet av förslaget till direktiv.

Den expertgrupp som letts av Loyola de Palacio sammanställde 2005 en rapport om behovet av att bygga ut de transeuropeiska transportnäten för att se till att de europeiska transportnäten integreras med transportnäten i unionens grannländer. I början av 2008 offentliggjorde kommissionen även ett meddelande om detta ämne. Samtidigt analyserade unionen utvecklingen av de prioriterade projekten när det gäller de transeuropeiska transportnäten. EU tänker föreslå att man utökar listan med de trettio prioriterade projekt som godkändes 2004. En av de punkter som stod på dagordningen för de europeiska transportministrarnas informella möte den 6 maj 2008 i Ljubljana var att utöka de transeuropeiska transportnäten så att de tillgodoser de 27 medlemsstaternas behov i detta avseende.

Kan rådet ge information om läget i diskussionerna och om tidtabellen för utbyggnaden av de transeuropeiska transportnäten och specificera vilka EU-projekt på transportområdet (sjötransporter, transporter med höghastighetståg och godståg, flygtransporter och vägtransporter) som gör det möjligt för EU att nå Svarta havet?

(FR) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller medlemsstaterna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i februari 2008 i Strasbourg.

Ledamoten är väl medveten om att rådet inte kan undersöka ändringar som ska göras i rättsliga instrument som är i kraft på grundval av ett förslag från kommissionen. Kommissionen har ännu inte lagt fram något förslag för att ändra Europaparlamentets och rådets beslut av den 19 april 2004 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, vilket innehåller en förteckning över 30 specifika projekt. Enligt kommissionen planeras för 2010 ett förslag om att revidera dessa riktlinjer och förteckningen över specifika projekt, i enlighet med artikel 19.3 i ovannämnda beslut.

Det bör noteras att det specifika projektet nr 7, vilket är pågående (motorväg Igoumenitsa/Patra-Athina-Sofia-Budapest, inklusive en sträckning mot Bucuresti and Constanţa) och det specifika projektet nr 18 (den inre vattenvägen Rhen/Meuse-Main-Donau), av vilket en del motsvarar definitionen på alleuropeiska korridoren nr VII, bidrar till anslutningen till Svarta havet.

Rådet framhäver behovet av att ta hänsyn till de förändringar som har ägt rum inom EU sedan antagandet av riktlinjerna för det transeuropeiska transportnätverket (TEN-T) och att svara på behoven hos de växande handels- och transportflödena, såsom uppgetts i slutsatserna till utvidgningen av de viktiga transeuropeiska transportlinjerna till angränsande länder, som antogs vid mötet i rådet (transport, telekommunikation och energi) i juni 2007.

Skulle kommissionen kunna ange om den upplever någon oro inför bruket att ta in kontraktsanställda inom primär- och sekundärundervisningen, utgående från avtal som löper en termin i sänder och sedan förnyas när nästa skolår börjar, bara för att på nytt löpa ut när sommarlovet kommer, så att anställda inom kategorierna kontors- och fastighetspersonal inte får samma rättigheter som de fast anställda, fastän de gör samma arbete och ofta arbetar ett flertal år med samma uppgifter?

(EN) De huvudsakliga målen med rådets direktiv 1999/70/EG⁽¹⁾ om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS⁽²⁾, UNICE och CEEP är att förbättra kvaliteten på tidsbegränsat arbete genom att se till att principen om icke-diskriminering tillämpas och genom att inrätta en ram för att förhindra att man missbrukar upprepade tidsbegränsade anställningskontrakt eller anställningsförhållanden.

För att förhindra missbruk genom användning av upprepade tidsbegränsade kontrakt, föreskrivs i klausul 5 i ramavtalet en skyldighet för medlemsstaterna att införa en eller flera av följande åtgärder:

a) Bestämmelser om objektiva grunder för förnyad visstidsanställning.

b) Bestämmelser om en övre sammanlagd tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar.

c) Bestämmelser om hur många gånger en visstidsanställning får förnyas.

Alla medlemsstater har infört en eller flera av dessa åtgärder. Resultatet är att tidsbegränsade kontrakt inte kan förnyas mer än ett visst antal gånger, eller efter en viss tidsperiod, eller om det saknas objektiva skäl för att göra detta. Konsekvenserna av denna införlivade lagstiftning bör vara att tidsbegränsade kontrakt inte kan förnyas eller förlängas obegränsat.

Med undantag för Spanien, där lagstiftningen ändrades för att religionslärare skulle omfattas av detta direktiv, är kommissionen inte medveten om systematisk användning av upprepade tidsbegränsade kontrakt för personal inom primär- och sekundärundervisningen.

Gemenskapsrätten är utformad för att förhindra missbruk av upprepade tidsbegränsade kontrakt. Ledamoten uppmanas att meddela kommissionen all relevant information om var och hur sådana rutiner förekommer. Utifrån denna information kommer kommissionen att besluta om vad som bör göras.

I EU finns det för närvarande en modern och ambitiös rättslig ram för bekämpning av diskriminering. Denna ram bör stärkas och kompletteras genom att ett nytt europeiskt direktiv antas, i vilket man bör fastställa att principen om likabehandling bör tillämpas inom andra områden än sysselsättningsområdet. Men tidigare försök har visat att införlivande i nationell lagstiftning av bestämmelserna i de två tidigare direktiven om bekämpning av diskriminering (2000/78/EG(1)⁽¹⁾ och 2000/43/EG(2)⁽²⁾) inte går hand i hand med ett effektivt genomförande av likabehandling.

Vilka nya konkreta åtgärder föreslår kommissionen i det nya förslaget till ett direktiv mot diskriminering vad gäller förebyggande åtgärder mot diskriminering, trakasserier av enskilda, förbättring av verksamheten vid myndigheter som ansvarar för jämställdhet, stöd till offer för diskriminering och utökad rätt till rättslig prövning i fall av diskriminering för att lagstiftningen ska tillämpas effektivt?

(EN) Som en del av den förnyade sociala agendan⁽³⁾ antog kommissionen den 2 juli 2008 ett förslag⁽⁴⁾ till direktiv som förbjuder diskriminering på grund av ålder, funktionshinder, sexuell läggning samt religion eller övertygelse även utanför arbetslivet. Den antog också meddelandet: “Ickediskriminering och lika möjligheter. Ett förnyat engagemang”⁽⁵⁾, där den framställer sin allmänna politik inom detta område.

Förslaget till direktiv inkluderar bestämmelser mot trakasserier och viktimisering samt ett krav på att myndigheter som ansvarar för jämställdhet inrättas, särskilt för att stödja offren för diskriminering. Dessa bestämmelser är i huvudsak i linje med liknande bestämmelser i direktiv 2000/43/EG⁽⁶⁾. Om de införlivas korrekt i nationell lagstiftning och genomförs, tror kommissionen att dessa bestämmelser skulle ge tillräckliga garantier för de offer för diskriminering som söker upprättelse.

Uppgifter från grekiska statistikbyrån visar att under det första kvartalet 2008 steg den registrerade arbetslösheten till 8,3 procent. De som har drabbats värst är de som just kommit in på arbetsmarknaden (33,4 procent), ungdomar (17,3 procent) och unga kvinnor (22,2 procent). Tvåhundra tusen (46,7 procent) av de arbetslösa är långtidsarbetslösa och dessa erhåller endast under tolv månader den löjligt låga arbetslöshetsersättningen på 404 euro.

Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att ta hänsyn till de förslag som lagts fram av fackföreningsrörelsen vid ett tillfälle då arbetarklassen drabbas svårt av okontrollerade levnadsomkostnader, låga löner och arbetslöshetsersättningar på fattigdomsnivå? I dessa förslag vill fackföreningsrörelsen införa ett effektivt skydd för arbetslösa i EU:s medlemsländer, en arbetslöshetsersättning motsvarande 80 procent av grundlönen och rätten till socialförsäkring under hela den tid arbetslösheten varar fram tills arbetstagarna har hittat en fast fulltidsanställning.

(EN) Kommissionen är medveten om de utmaningar som medlemsstaterna står inför i samband med stigande priser och arbetslöshet.

Såsom bekräftades vid Europeiska rådets möte i mars 2008, är grunden för EU:s ekonomi fortsatt sund. De offentliga underskotten har mer än halverats sedan 2005 och den offentliga skulden har även minskat till något under 60 procent. Den ekonomiska tillväxten uppgick till 2,9 procent under 2007, men kommer troligtvis att bli lägre under 2008. 6,5 miljoner arbetstillfällen har skapats under de senaste två åren. Trots att cykliska faktorer har spelat en roll har denna utveckling pådrivits av de strukturella reformer som genomförts under de senaste åren inom ramen för Lissabonstrategin samt av de fördelaktiga effekterna av euron och den inre marknaden. Som en konsekvens minskar andelen arbetslösa och långtidsarbetslösa medan sysselsättningen för kvinnor och äldre arbetstagare går framåt.

Inte desto mindre krävs det fortfarande ytterligare insatser för att främja arbetsmarknader som är öppna för alla. Integrationen av personer i arbetsmarknadens utkant (lågkvalificerade, funktionshindrade, invandrare och missgynnade ungdomar) behöver trappas upp för att möta de sysselsättningsmål som fastställts för 2010 och främja den sociala dimensionen i den förnyade tillväxt- och sysselsättningsstrategin.

Integrationen av utsatta grupper är en av prioriteringarna i den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration. Genom denna process samordnar och uppmuntrar EU medlemsstaternas åtgärder för att bekämpa fattigdom och social utestängning och för att reformera sina socialförsäkringssystem på grundval av utbyten av bästa praxis och ömsesidigt lärande. För att främja integrationen av de minst gynnade främjar kommissionen en ny strategi för ”aktiv integration” som kombinerar tillhandahållandet av en tillräcklig grad av inkomststöd, starkare kopplingar till arbetsmarknaden och bättre tillgång till tjänster. När det gäller effekterna av stigande livsmedelspriser och oljepriset i synnerhet, hänvisas ledamoten till kommissionens senaste meddelanden om dessa frågor, inklusive meddelandet om ”De stigande livsmedelspriserna – Riktlinjer för EU:s agerande”⁽¹⁾.

EU:s program för livsmedelsdistribution för de mest utsatta personerna i gemenskapen⁽²⁾, inom vilket livsmedelsstöd har gjorts tillgängligt för de mest utsatta under över 20 år, ses nu över med ett antal potentiella förändringar. Programmet syftar till att komplettera medlemsstaternas initiativ och budgeten har ökat från under 100 miljoner euro 1987 till över 305 miljoner euro för 2008.

Arbetsgivarna vid industriparken Schistou Attikis (BIPAS) i Grekland har gått till angrepp mot arbetstagarnas rättigheter och fackliga friheter. På kvällen den 11 juni avlägsnade arbetsgivarna provokativt den container där de fem fackföreningar som företräder arbetstagarna vid BIPAS tillfälligt hade installerat sig. Det är uppenbart att arbetsgivarnas agerande syftar till att skapa ett arbetsghetto där man slipper följa kollektiva arbetsavtal och bestämmelser om arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Reaktionen lät inte vänta på sig, tusentals arbetstagare protesterade och krävde att deras fackföreningar ges rätt att installera sig vid BIPAS.

Fördömer kommissionen arbetsgivarnas agerande som är ett direkt hån mot fri facklig verksamhet och ohindrade fackliga uttryck?

(EN) Kommissionen vill påpeka att föreningsfrihet bör ses som en grundläggande rättighet. Därmed ska denna respekteras i alla situationer som faller inom ramen för gemenskapsrättens tillämpning.

I målet Bosman angav EG-domstolen att ”föreningsfrihet, som garanteras genom artikel 11 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och som följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, hör till de grundläggande friheter som [...] skyddas i gemenskapens rättsordning”.

Enligt artikel 12 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har vidare alla rätt till föreningsfrihet, särskilt när det gäller fackföreningsfrågor. Gemenskapens stadga om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter innehåller en liknande bestämmelse (avsnitt 13)⁽¹⁾.

Emellertid finns det ingen EG-lagstiftning som uttryckligen fastställer föreningsrätten. Enligt artikel 137.5 i EG-fördraget gäller rätten att vidta åtgärder inom det socialpolitiska området inte föreningsrätten.

Kommissionen vill betona att EG-fördraget inte ger kommissionen befogenhet att vidta åtgärder mot privata företag som kan ha kränkt rätten till föreningsfrihet. I sådana fall är det upp till de nationella myndigheterna, och särskilt domstolarna, att se till att rättigheterna respekteras inom deras territorium på grundval av alla relevanta fakta i det särskilda fallet och enligt nationell rätt, gemenskapsrätt och internationell rätt.

Första dagen av sitt ordförandeskap avskaffade Frankrike begränsningarna mot fri rörlighet för arbetskraft från de nya medlemsstaterna (utom Rumänien och Bulgarien), vilket är tidigare än beräknat.

Medborgare från de östeuropeiska medlemsstaterna fick 2006 rätt till anställning i Frankrike, även om denna rätt var begränsad till vissa yrkesgrupper, så att bara 40 procent av den franska arbetsmarknaden var tillgänglig för medborgare från öststaterna. Frankrike har nu beslutat att ta bort alla hinder för den fria rörligheten för arbetstagare, till och med innan övergångsperioden löper ut 2009. Farhågorna att en gradvis öppning av arbetsmarknaden skulle leda till en masstillströmning av arbetstagare från Östeuropa har visat sig ogrundade och symbolen för dessa farhågor, ”den polske rörmokaren”, har inte förstört den franska arbetsmarknaden.

Det råder dock fortfarande restriktioner för arbetstagare från de östeuropeiska medlemsstaterna i Tyskland, Österrike, Danmark och Belgien.

Vilken inverkan tror kommissionen att Frankrikes exempel, som en av EU:s största medlemsstater, kommer att ha i länderna där restriktionerna fortfarande gäller? Hur kommer den franska ekonomin att påverkas av att hinder för den fria rörligheten för arbetskraften tas bort?

(EN) Övergångsbestämmelserna i 2003 års anslutningsfördrag som tillät medlemsstater att begränsa tillgången till sina arbetsmarknader är indelade i tre skilda faser. Den nuvarande (andra) fasen kommer att upphöra den 30 april 2009. De medlemsstater som fortfarande begränsar tillgången till sina arbetsmarknader för arbetstagare från åtta av de tio medlemsstater som anslöt sig den 1 maj 2004 kan under denna fas var och en besluta om de ska begränsa tillgången fram till slutet av fasen eller upphäva begränsningarna tidigare.

I princip bör alla begränsningar upphöra den 30 april 2009. Endast medlemsstater som upplever en allvarlig störning av sina arbetsmarknader, eller en risk för detta, kan fortsätta att begränsa tillgången till sina arbetsmarknader under en maximal ytterligare period på två år, förutsatt att kommissionen meddelas senast den 30 april 2009.

Frankrikes beslut att öppna sin arbetsmarknad kommer troligen att ha en positiv inverkan på Frankrikes ekonomi eftersom franska företag kommer att få tillgång till ett större utbud av arbetstagare, vilket kommer att göra det lättare för dem att tillsätta vakanser som inte kan tillsättas med lokala arbetstagare. Erfarenheten i alla medlemsstater som har öppnat sina arbetsmarknader tidigare än vad som krävdes anger att arbetskraftsinvandring från de ”nya” medlemsstaterna har minskat flaskhalsarna på arbetsmarknaden och bidragit till ekonomisk tillväxt, utan någon betydande negativ effekt på arbetslösheten eller de lokala arbetstagarnas löner.

Företagens allmänna politik gentemot invandrare och deras ”asyl” föder barbariska situationer som riktas mot arbetstagarna. Ett karaktäristiskt exempel är klädesfabriken ”Lady Fashion” där arbetsgivarsidan med terror och omaskerat våld bemöter arbetstagare som protesterar mot oacceptabla arbetsförhållanden. Samtidigt försöker man på alla sätt hindra facket från att blanda sig i. Flera arbetstagare har mottagit stryk med rör och träpåkar av arbetsgivarens bulvaner, av den anledningen att de inte kommit till arbete på söndagen. När arbetstagarna protesterade mot den misshandel som ägt rum förklarade företaget att de alla får sparken. Ett liknande våldsfall har även ägt rum förut, då en invandrad arbetare bad om att få ut sin lön.

Fördömer kommissionen de här handlingarna och fördömer den också det faktum att det är vanligt att man hindrar fackföreningar från att agera, eftersom den politik man för är riktad mot arbetstagarna?

(EN) Kommissionen anser att utnyttjande av arbetstagare och kränkningar av deras grundläggande mänskliga rättigheter inte kan accepteras. Alla personer, oavsett nationalitet, har rätt att få sin värdighet och integritet respekterad, både fysiskt och mentalt. Dessa rättigheter är inskrivna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som högtidligen tillkännagavs i Nice 2000. Enligt direktiv 89/391/EEG⁽¹⁾, har arbetsgivaren dessutom en allmän skyldighet att garantera arbetstagarnas säkerhet och hälsa i alla arbetsrelaterade aspekter.

När det gäller invandrare som olagligt vistas i EU antog kommissionen ett förslag till direktiv i maj 2007 där det föreskrivs sanktioner mot dem som anställer tredjelandsmedborgare som olagligen vistas i EU⁽²⁾. Enligt förslaget skulle arbetsgivare riskera påföljder, inklusive böter och ersättning för obetalda löner. Dessutom skulle arbetsgivare riskera straffrättsliga påföljder i de mest allvarliga fallen, till exempel där särskilt exploaterande arbetsvillkor förekommer. Medlemsstaterna skulle vara skyldiga att inrätta effektiva besvärsmekanismer genom vilka berörda tredjelandsmedborgare skulle kunna inge klagomål direkt eller genom särskilda tredje parter, såsom fackföreningar eller andra föreningar.

När det specifikt gäller ledamotens fråga om åtgärder från arbetsgivares sida för att hindra fackföreningars verksamhet, vill kommissionen påpeka att denna föreningsfrihet bör ses som en allmän princip inom gemenskapsrätten. Därför ska denna respekteras i alla situationer som faller inom ramen för gemenskapsrättens tillämpning.

I målet Bosman angav EG-domstolen att ”föreningsfrihet, som garanteras genom artikel 11 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och som följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, hör till de grundläggande friheter som [...] skyddas i gemenskapens rättsordning”. Enligt artikel 12 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna har alla rätt till föreningsfrihet, särskilt när det gäller fackföreningsfrågor. Gemenskapens stadga om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter innehåller en liknande bestämmelse (avsnitt 13)⁽³⁾.

Enligt artikel 137.5 i EG-fördraget gäller rätten att vidta åtgärder inom det socialpolitiska området inte föreningsrätten. Dessutom vill kommissionen betona att EG-fördraget inte ger kommissionen befogenhet att vidta åtgärder mot privata företag som kan ha kränkt rätten till föreningsfrihet. I sådana fall är det upp till nationella myndigheter, och särskilt domstolarna, att se till att rättigheterna respekteras inom deras territorium på grundval av alla relevanta fakta i det särskilda fallet och enligt relevant nationell rätt, gemenskapsrätt och internationell rätt.

Tror kommissionen att industri och näringsliv i Europeiska unionen kommer att bli starkare eller svagare nu när Lissabonfördraget inte kan genomföras? Hur tror kommissionen att industri och näringsliv kommer att påverkas av att Lissabonfördraget inte träder ikraft på grund av att det inte ratificeras i samtliga 27 medlemsstater?

(EN) Kommissionens ordförande betonade i sitt anförande inför parlamentet den 18 juni 2008 att Lissabonfördraget fortfarande är mycket viktigt för att bidra till att svara på de utmaningar som EU står inför i dag, såsom att skapa en mer demokratisk union, öka parlamentets befogenheter, erkänna de nationella parlamentens roll, förbättra unionens förmåga att agera inom områden såsom invandring, energi, klimatförändringar och inre säkerhet samt öka dess sammanhållning och effektivitet på den globala arenan.

När det gäller industripolitiken, ges redan genom artikel 157 i det nuvarande fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen en tydlig befogenhet att föra en industripolitik på gemenskapsnivå. Denna politik syftar till att ge rätt ramvillkor för industrins konkurrenskraft och innovation med beaktande av att de flesta företag är små och medelstora företag. Den inkluderar övergripande och sektorsvisa initiativ för att stödja företag i hanteringen av globaliseringens utmaningar, snabba tekniska förändringar, och anpassningen till klimatförändringar så att de ökar sin konkurrenskraft och så att man främjar tillväxt, innovation och skapande av arbetstillfällen.

I Lissabonfördraget behandlas följande ändringar i den nya artikel 173: ”Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning, särskilt initiativ med syftet att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa praxis och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering. Europaparlamentet ska informeras fullt ut.” Fördraget skulle göra kommissionens industripolitiska roll mer uttalad, särskilt i samordningen mellan dess egna och medlemsstaternas insatser. Det skulle också stärka parlamentets roll i uppnåendet av målen i fördraget.

Lissabonfördraget skulle dock inte leda till någon grundläggande nyorientering av EU:s aktuella industripolitik. Förändringarna i och med Lissabonfördraget inom det industripolitiska området är inte oumbärliga för att låta kommissionen fortlöpande föra denna moderna industripolitik.

Mot bakgrund av de frågor som togs upp vid FAO:s internationella livsmedelskonferens som nyligen avslutades i Rom, vilka åtgärder avser kommissionen att föreslå för att anpassa den gemensamma jordbrukspolitiken till resultaten av denna konferens?

I kommissionens meddelande (KOM(2008)0321) "De stigande livsmedelspriserna – Riktlinjer för EU:s agerande" skisserades det upp en rad ingrepp för att åtgärda krisen och minska de värre återverkningarna av den, framför allt i utvecklingsländerna, där det förekommit livsmedelskravaller och ökande hunger och undernäring. I meddelandet togs endast sparsam notis om EU:s gemensamma jordbrukspolitik, genom att det påpekades några smärre ändringar som företagits mot bakgrund av de ökande farhågorna för livsmedelsproduktionen. Kan kommissionen klart säga ifrån att EU måste ha kvar och bygga ut sin livsmedelsproduktion, mot bakgrund av farhågorna för den globala livsmedelstryggheten och dessutom i stora drag ange sin syn på det komplicerade samspelet mellan åtgärder för att bromsa klimatförändringen, livsmedelsproduktionen i relation till den minskade användningen av insatsvaror i jordbruket samt behovet av att låta tyngdpunkten vila vid en hållbar livsmedelsproduktion?

Livsmedelskrisen, i kombination med de ständigt stigande oljepriserna, hotar att omintetgöra den utveckling som gjorts under de senaste femton år. Livsmedelskrisen i världen kräver ett starkt EU-ledarskap. Jag undrar därför hur det är med kommissionärens planer att ge oanvänt jordbruksstöd till jordbrukare i utvecklingsländer för att hjälpa dem att klara av de stigande priserna och ge det ekonomiska stöd som behövs för utveckling inom jordbruket?

Tar EU den annalkande livsmedelskrisen i världen på allvar? Borde EU i så fall inte göra mycket mer för att utnyttja potentialen i dess egna jordbrukare och producenter?

Kommissionen verkar fortfarande vara ovillig till att uppmana EU:s jordbrukare och producenter att ta fullt ansvar för att säkra världens livsmedelsproduktion. Det är uppenbart att livsmedelsproduktionen i världen måste öka och detta inbegriper EU.

Allvarligt menade investeringar i forskning och utveckling, tillsammans med en verklig insats för att bekämpa den byråkrati som hämmar oss, skulle kunna göra en enorm skillnad.

Hur planerar kommissionen att ta sig an denna utmaning och utveckla en produktiv och konkurrenskraftig livsmedelskedja i EU som främjar den globala livsmedelsförsörjningen och EU:s konsumenter?

(EN) Kommissionens första allmänna kommentar svarar delvis på alla fyra frågorna i samband med kopplingen till hälsokontrollen. Detta förslag inkluderar politiska förändringar som svarar på oron om livsmedelsproduktion och den växande efterfrågan på livsmedel. Det föreslås att kravet på uttag ska avskaffas och att systemet med mjölkkvoter ska fasas ut. Dessa åtgärder går utöver sättandet av kravet på uttag till noll och den ökning av mjölkkvoterna som gjorts tidigare under 2008, vilket redan har haft en inverkan på detta års produktion. Denna inverkan på produktionen utgör ytterligare ett viktigt svar på frågan om en tryggad livsmedelsförsörjning över tid. Därför är den gemensamma jordbrukspolitiken även i framtiden en del av lösningen för att mildra den globala pressen på livsmedelspriserna.

Manuel Medina Ortega frågade om uppföljningen till FAO:s⁽¹⁾ konferens om tryggad livsmedelsförsörjning den 3–5 juni i Rom. Kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling deltog i denna konferens och kommissionen har redan svarat på förklaringen, som uppmanar till brådskande och samordnat agerande för att bekämpa de negativa effekterna av snabbt stigande priser för världens mest utsatta länder och befolkningar. Kommissionen verkar också aktivt för ett snabbt och framgångsrikt slutförande av utvecklingsagendan från Doha. Kommissionens åtagande är att nå en lösning som kommer att leda till en förbättring av livsmedelssituationen i utvecklingsländer. Dessutom förbereder kommissionen ett förslag om en ny fond som ska stödja jordbruket i utvecklingsländer, och denna fråga togs också upp av kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd. EU kommer att stödja en kraftig ökning av utbudet av jordbruksprodukter i utvecklingsländerna, särskilt genom tillhandahållande av nödvändig finansiering för jordbruksinsatsvaror och bistånd. Kommissionen avser att lägga fram ett konkret förslag senare under juli 2008. Detta omfattande paket svarar också på de frågor som framställts av Alyn Smith.

Mairead McGuinness frågar om kommissionens bedömning av klimatförändringarna och deras koppling till hållbar livsmedelsproduktion. Kommissionen anser att klimatförändringarnas effekter på EU:s jordbruksproduktion skiljer sig kraftigt mellan regioner och sektorer, och därför finns det inte någon enhetlig lösning för att hantera alla problem som unionen står inför. Som kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk och landsbygdsutveckling sa i sitt svar på föregående fråga, har kommissionen föreslagit att man i hälsokontrollen behandlar de ökade farhågor som gäller klimatförändringar och hållbar livsmedelsproduktion genom åtgärder inom den andra pelaren.

Den i hela världen berömda specialiteten ”Karlsbader Oblaten” tillverkades i århundraden av sudettyska konditorer i den böhmiska kurortstriangeln Karlsbad-Marienbad-Franzensbad, och under 1800-och 1900-talet även i andra delar av Europa och världen. Företaget Wetzel i Dillingen an der Donau i Bayern har idag en högkvalitativ tillverkning av dessa bakverk. Företagets ägare, Marlene Wetzel-Hackspacher byggde upp produktionen på nytt på denna ort sedan hon fördrivits från sin hemort i Böhmen efter andra världskriget. Kan kommissionen garantera att familjen Wetzel-Hackspacher får fortsätta att tillverka och sälja denna specialitet under namnet ”Karlsbader Oblaten”? Hur förhåller det sig med de tjeckiska försöken att sätta stopp för denna tradition som är väl värd att bevara?

(EN) Kommissionen bekräftar att kommissionen har mottagit invändningar mot förslaget att registrera ”Karlovarské oplatky” som en skyddad geografisk beteckning och att ett samråd för närvarande äger rum mellan berörda parter. Medan denna process pågår kan inte kommissionen ingripa, och det skulle vara fel av den att i detta fall kommentera förtjänsterna hos den ena eller den andra sidans argument.

Kommissionen vill dock påpeka att, om namnet ”Karlovarské oplatky” skulle registreras, så skulle användningen av detta namn skyddas mot bland annat, ”varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när det skyddade namnet har översatts”. I händelse av en tvist och förutsatt att namnet ”Karlovarské oplatky” skulle vara registrerat, vilket ännu inte har beslutats, skulle det vara upp till de nationella domstolarna, och om nödvändigt i sista hand EG-domstolen, att avgöra huruvida den användning av ”Karlsbader Oblaten” som ledamoten hänvisat till faller inom ramen för denna eller någon annan bestämmelse i förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel⁽¹⁾.

Nu när den reviderade jordbrukstexten släppts och huvuddelen av medlemsstaterna uttryckt sitt stöd för denna, kan kommissionen säga om det kommit några positiva signaler från andra viktiga WTO-parter i jordbruksförhandlingarna? Tror kommissionen att förutsättningar nu finns för att rundan ska kunna slutföras framgångsrikt före utgången av detta år?

(EN) Det nuvarande förslaget till text om jordbruk ses allmänt bland Världshandelsorganisationens (WTO) medlemmar som en godtagbar grund för ytterligare förhandlingar. Men vissa frågor väntar fortfarande på en lösning. Kommissionen samarbetar därför med andra WTO-medlemmar i Genève för att ordföranden för kommittén för jordbruksförhandlingar ska kunna slutföra en text som skulle kunna utgöra en lämplig grund för förhandlingar på ministernivå.

I frågan om huruvida förutsättningarna nu finns för ett framgångsrikt slutförande av rundan före utgången av 2008, anser kommissionen att det mycket väl går att föreställa sig att en sådan överenskommelse kan nås, och den gör sitt bästa för att uppnå detta mål på grundval av rådets fullmakt. Men först krävs en hel del mycket hårt arbete.

WTO:s generaldirektör Pascal Lamy har nu tydliggjort att han avser att sammankalla ett ministermöte för att komma överens om villkoren omkring den 21 juli 2008. Om rundan slutförs före utgången av 2008 kommer i stor utsträckning att bero på resultatet av detta ministermöte, och på villigheten hos alla medlemmar att fortsätta förhandlingarna efter mötet.

I alla händelser måste varje slutlig överenskommelse vara omfattande och täcka in frågor som är av tydligt intresse för EU. Särskilt måste det ambitiösa resultat som övervägs för jordbruket helt återspeglas i de andra förhandlingsområdena, inklusive NAMA⁽¹⁾, tjänster och regler, samt geografiska beteckningar.

I sitt skriftliga svar av den 17 juni 2008 (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2008-0387&language=SV" ) på min fråga om införandet av modulering i de nya medlemsstaterna, anger kommissionen att de direkta utbetalningarna i de gamla och nya medlemsstaterna kommer att vara lika stora 2012 (efter införandet av moduleringen) och uppgå till 87 procent av de totala utbetalningarna.

Tyvärr kommer beloppen per hektar användbar jordbruksmark inte att vara identiska, medan produktionskostnaderna i de nya och gamla medlemsstaterna kommer att vara ungefär lika stora 2012.

Hur länge kommer det enligt kommissionen att dröja innan stödbeloppen per hektar i de gamla respektive nya medlemsstaterna har harmoniserats?

(EN) Det frikopplade stödet grundas på historiska eller regionala produktionsreferenser för EU-15 och den mest tillförlitliga information som vid den tidpunkten fanns för EU, vilket avtalats i anslutningsfördraget. Därför skiljer sig nivån på direktstöden inte bara mellan gamla och nya medlemsstater, utan mellan alla medlemsstater samt regioner och enskilda jordbrukare (beroende på vilken modell för direktstöd som valts).

Konsekvensbedömningen inom hälsokontrollen har visat att en tillämpning av samma schablonbelopp för alla länder inom EU-27 inte skulle förbättra den generella ”ojämna” fördelningen av utbetalningar bland jordbruksföretag, utan leda till enorma omfördelningar i budgeten mellan medlemsstaterna. Det skulle också snedvrida inkomstförhållanden mellan jordbrukssektorn och andra sektorer inom ekonomin, eftersom jordbruksinkomsterna inom EU-12 redan har ökat kraftigt sedan EU-anslutningen.

Men förslaget om hälsokontrollen underlättar en övergång i riktning mot schablonbelopp inom en och samma medlemsstat, eftersom medlemsstaterna kan rikta den omfördelning av stödet som detta skulle medföra enligt mer objektiva kriterier. Emellertid kan alla större omfördelningar av medel mellan medlemsstaterna bara övervägas i samband med budgetöversynen och den sammanlagda nivån för tilldelning av medel, inte bara den som gäller direktstöd.

Klimatförändringarnas följder kan redan märkas i alla EU:s länder. Under de kommande åren måste EU effektivt kunna bekämpa orsakerna till klimatförändringarna och anpassa sig efter de nya klimatförhållandena. Framför allt kommer EU:s södra och östra medlemsstater att även i framtiden drabbas av torka, intensiva värmeböljor och ökenspridning i jordbruksregionerna. Klimatförändringarna kommer också att ha följder för livsmedelsgrödorna. Dessutom visar en forskningsrapport att vatten, särskilt drickbart vatten, kommer att bli en bristvara under kommande år.

Vilka åtgärder planerar kommissionen att vidta för att skapa ett effektivt bevattningssystem som gör det möjligt för medlemsstaterna att ha ett effektivt jordbruk som inte bara tillgodoser den egna befolkningens livsmedelsbehov utan även exporterar jordbruksprodukter till tredjeländer? Vilka gemenskapsmedel finns det för dessa åtgärder? Vilken politik kommer unionen i framtiden att bedriva när det gäller bevattning av jordbruksmark?

(EN) Genom den gemensamma jordbrukspolitiken ges redan finansiellt stöd för att uppmuntra förändrade jordbruksmetoder. Det gäller till exempel ersättande av gamla bevattningssystem med nya som kräver mindre vattenmängder samt att man låter åkerjord övergå till gräsmarker, minskar vattenförbrukningen för befintliga grödor och skapar dammar med mera. Detta stöd ges särskilt genom miljöåtgärder för jordbruket och stöd till investeringar.

Dessutom har kommissionen nyligen lagt fram förslag om att se över 2003 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, de så kallade hälsokontrollförslagen. Vissa föreslagna åtgärder skulle bidra till att minska problemen med vattenmängden. Genom den föreslagna nya standarden för goda jordbruks- och miljövillkor kommer det att krävas att man respekterar tillståndsförfaranden för användning av vatten i bevattningssyfte. Förslaget om att öka den obligatoriska moduleringen till 13 procent senast 2013 skulle ge ny finansiering för att stärka deras program för landsbygdsutveckling, bland annat för att förbättra vattenförvaltningen. Dessutom uppmärksammar kommissionen ledamoten på att kommissionen i fråga om torka antog ett meddelande om ”problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen” i juli 2007, där man belyser de viktigaste politiska ställningstagandena för framtida åtgärder. I meddelandet framhåller man också den viktiga potentialen till vattenbesparingar som finns inom EU och behovet av att uttömma denna potential innan man överväger någon ytterligare lösning för vattentillgången. Detta gäller för jordbruksverksamheten och särskilt för bevattning, där bättre bevattningsteknik och bevattningsrutiner samt förbättrade bevattningsnätverk kan leda till att betydande mängder vatten sparas. Kommissionen avser att anta en uppföljningsrapport till meddelandet före utgången av 2008.

Varje år deltar mer än 100 miljoner EU-medborgare i volontärarbete, vilket i sin tur främjar solidaritet över generationsgränserna, interkulturell dialog och social sammanhållning. Dessa aspekter ingår alla i de värden och mål som fastställs i EU:s olika fördrag. Håller kommissionen med om att ett europeiskt år för volontärarbete 2011 skulle vara ett utmärkt sätt för kommissionen att ge riktat stöd till alla volontärarbetare i hela EU?

(EN) Kommissionen är fullt medveten om vikten av volontärarbete i EU och dess viktiga bidrag till bland annat social sammanhållning, aktivt europeiskt medborgarskap, solidaritet mellan generationer och interkulturell dialog.

Kommissionen har noga följt arbetet i parlamentet, Regionkommittén och Ekonomiska och sociala kommittén inom området volontärarbete under de senaste månaderna.

Särskilt det betänkande om det bidrag som volontärarbete ger för ekonomisk och social sammanhållning som lades fram av ledamoten är ett viktigt steg för att stödja volontärarbetet inom EU och innehåller mycket goda råd. Volontärarbetets betydelse för främjande av socialt deltagande genom informellt och icke-formellt lärande såsom detta belysts i betänkandet är en synpunkt som helt delas av kommissionen.

Kommissionen kommer att inleda en undersökning om volontärarbete inom EU som belyser läget, de kritiska frågorna och utmaningarna för EU inom detta område, för att hjälpa politiska beslutsfattare att bestämma hur man bäst ska gå vidare och vilken omfattning eventuella framtida initiativ på EU-nivå bör ha.

På grundval av resultaten från ovannämnda undersökning kommer kommissionen att undersöka vilka initiativ som skulle vara bäst att genomföra inom området volontärarbete och återspeglas i ett kommande europeiskt år för volontärarbete.

Den 23 januari 2008 lade kommissionen fram ett långtgående förslagspaket, som ska infria Europeiska unionens ambitiösa utfästelser om att bekämpa klimatförändringen och främja förnybar energi fram till 2020 och längre fram. I brännpunkten för denna strategi står en förstärkning och utbyggnad av EU:s system för handel med utsläppsrätter, som är EU:s viktigaste redskap för en kostnadseffektiv utsläppsminskning.

Om det fanns ett internationellt avtal, oavsett av vilket slag, då kunde risken för koldioxid mycket väl lämnas därhän. Men än så länge har vi inte något sådant avtal.

Vi måste veta mera för att kunna avgöra vilka energiintensiva branscher som skulle påverkas av koldioxidläckage. För detta ändamål håller GD Företag på med att sammanställa resultaten av ett frågeformulär som sändes ut till de olika sektorerna, också inom EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Kunde kommissionsledamoten, mot bakgrund av den utbredda oro som råder i denna fråga, vänligen kommentera vilka framsteg som gjorts till dags dato och ange vilka preliminära resultat han eventuellt kunde dela med oss?

När kan Europaparlamentet se fram emot en ingående rapport om vad kommissionen kommit fram till?

(EN) Kommissionens främsta prioritering är att uppnå ett ambitiöst och omfattande internationellt klimatavtal för perioden efter 2012 när de nuvarande åtagandena från Kyoto upphör. I avsaknad av ett internationellt avtal riskerar vissa energiintensiva industrier att flytta produktionen utanför Europa, vilket skulle leda till en ökning av de globala utsläppen (koldioxidläckage).

Kommissionen är för närvarande inte i någon position att identifiera exakt vilka sektorer och/eller undersektorer som löper risk för koldioxidläckage. Denna uppgift bör utföras på grundval av alla objektiva och relevanta kriterier, särskilt de berörda sektorernas förmåga att föra vidare kostnadsökningar som uppkommer genom de nya reglerna inom systemet för utsläppshandel utan att man tappar viktiga marknadsandelar till mindre koldioxideffektiva anläggningar utanför gemenskapen, samt dessa sektorers förmåga att minska utsläppen ytterligare och även den klimatförändringspolitik som genomförs i de länder där konkurrenter är verksamma.

Kommissionen undersöker därför denna fråga och föreslår att man senast i juni 2010 avgör vilka sektorer och undersektorer som löper en betydande risk för koldioxidläckage.

Kommissionen kommer att utvärdera situationen för dessa energiintensiva industrier utifrån resultatet av det internationella klimatavtalet eller eventuella sektorsavtal som kan ha slutits. Grundat på denna bedömning kommer kommissionen att skicka en rapport till parlamentet och rådet senast i juni 2011 och vid behov föreslå eventuella ytterligare åtgärder. Sådana åtgärder skulle kunna innefatta en justering av gratisrätterna eller inlemmandet av importörer i systemet för utsläppshandel, eller en kombination av dessa.

Kommissionen har redan börjat arbeta särskilt med frågan om koldioxidläckage. Med utgångspunkt i ett frågeformulär som skickades ut till europeiska industriorganisationer har kommissionen mottagit data som nu undergår en detaljerad analys och för vilka en analytisk ram för närvarande utvecklas.

Målet med kommissionens arbete inom detta område är att bedöma risken för koldioxidläckage, med beaktande av de kriterier som inkluderas i kommissionens förslag om ändring av direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter. Kommissionen kommer att fortsätta, såsom man redan gjorde vid ett möte den 11 april 2008, informera intressenterna om resultatet av detta arbete när relevanta resultat finns tillgängliga. Ett sådant möte har preliminärt planerats i slutet av september 2008.

Kommissionen kommer också att hålla parlamentet och rådet informerade om framsteg som gjorts och resultatet av detta arbete, i syfte att nå en överenskommelse om klimat- och energipaketet senast i slutet av 2008.

I detta skede avser kommissionen dock inte att lämna någon officiell rapport om preliminära resultat av det pågående arbetet.

Enligt en intervju i en spansk tidning med med Philippe Cayla, chef och ledande rådgivare för Euronews, ska Euronews i juni 2007 ha vunnit ett anbudsförfarande anordnat av kommissionen om att dra igång en internationell tv-kanal på arabiska. Kanalen ska sända nyheter 24 timmar i dygnet, 7 dagar i veckan. Kan kommissionen upplysa mig om vilka kriterier som låg bakom valet? Har kommissionen planer på att finansiera flera nyhetskanaler på andra europeiska språk i framtiden? Vilka argument kommer då att ligga till grund för de språk som blir aktuella?

(EN) I enlighet med budgetförordningen har reglerna för anbudsgivning (inklusive kriterier för uteslutande, urval och tilldelning) för inrättandet av den arabiska versionen av en internationell tv-nyhetskanal offentliggjorts i EUT⁽¹⁾, liksom även resultaten av förfarandet⁽²⁾.

Det finns för närvarande inga planer på att inrätta tv-nyhetskanaler på något annat europeiskt språk.

Enligt uppgifter från medborgare erkänns inte brittiska civila partnerskap av franska myndigheter som likvärdiga med äktenskap, och inte ens som likvärdiga med det franska registrerade partnerskapet PACS. Par som registrerats som civila partner i Storbritannien kan inte flytta till Frankrike och ingå pacs eftersom de behöver intyget ”certificat de coutume” som säger att de inte redan är gifta eller ingått någon form av registrerat partnerskap i Storbritannien. Om en av partnerna avlider kommer de franska myndigheterna beskatta den överlevande partnern med 60 procent och han eller hon kommer inte ha några rättigheter enligt fransk lag. Om en fransk medborgare önskar ingå pacs med en brittisk medborgare vid den franska ambassaden i London, krävs inte något ”certificat de coutume” även om de skulle ha ingått ett civilt partnerskap med varandra i Storbritannien. I artikel 25 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Frankrike och Förenade kungariket sägs att franska och brittiska medborgare inte ska behandlas annorlunda i skattehänseende om de befinner sig i samma situation.

Anser inte kommissionen att en sådan situation utgör ett hinder mot fri rörlighet för medborgare och deras familjer och att dessa olika krav avseende ”certificat de coutume” och beskattningsregler utgör diskriminering på grund av sexuell läggning? Vad kommer kommissionen att göra för att rätta till denna situation? Kommer kommissionen att uppmana medlemsstater att säkerställa ömsesidigt erkännande av sådana partnerskap i syfte att säkerställa fri rörlighet för EU:s medborgare?

(EN) Ledamoten uppmärksammar kommissionen på svårigheterna med icke-erkännande från franska myndigheters sida av det brittiska registrerade partnerskapet, som motsvarighet till äktenskap, eller till PACS⁽¹⁾.

Ömsesidigt erkännande inom det familjerättsliga området är verkligen en prioriterad fråga för kommissionen. För närvarande utgör rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar⁽²⁾ (den nya Bryssel II-förordningen) det huvudsakliga rättsliga instrumentet för hantering av ömsesidigt erkännande inom det familjerättsliga området. Denna förordning möjliggör ömsesidigt erkännande av vissa domar som gäller äktenskapsskillnad, hemskillnad eller upplösning av äktenskap.

Emellertid finns det ingen befintlig gemenskapslagstiftning som gäller erkännandet av äktenskap eller registrerat partnerskap mellan personer av samma kön inom hela EU. Följaktligen har kommissionen ingen behörighet att undersöka om det förekommer diskriminering mellan gifta par och par som ingått registrerat partnerskap.

Skillnader som noterats i vissa medlemsstater, som har att göra med det sätt på vilket de hanterar registrerade partnerskap som ingåtts i andra medlemsstater, och deras skatteeffekter, beror på en brist på enhetliga regler för erkännande av äktenskap och registrerat partnerskap inom EU.

Europeiska gemenskapen har ingen befogenhet att anta lagstiftning i frågor som gäller civilstånd, vilka har en direkt inverkan på EU-medborgarnas vardagsliv. Så länge som inga ytterligare befogenheter tilldelas gemenskapen, har kommissionen ingen rättslig grund för att agera inom detta område.

Emellertid har en jämförande undersökning av folkbokföringshandlingar inletts av kommissionen för att svara på behovet av ömsesidigt erkännande av dessa handlingar, vilket har föranletts av medborgarnas ökade rörlighet inom EU. Detta område regleras för närvarande av nationell lagstiftning och internationella konventioner. Målet med denna jämförande undersökning är att tillhandahålla en översyn av nationella lagar och rutiner inom detta område, att identifiera de praktiska problem som medborgarna möter och ange möjliga lösningar på dessa problem. Denna omfattande undersökning förväntas vara slutförd under 2008. Den kommer att ge kommissionen en bra grund för att bedöma olika åtgärder som skulle kunna vidtas på EU-nivå för att förbättra det ömsesidiga erkännandet av folkbokföringshandlingar. Målet är att rätta till det faktum att bristen på ömsesidigt erkännande leder till negativa personliga och ekonomiska konsekvenser för de berörda medborgarna.

I de grekiska konsumenternas ögon har den inre marknaden inte lyckats med att helt harmonisera priserna, särskilt inte priserna på basprodukter. Sedan många år är konsumentprisindexet inte bara det högsta i EU–15, utan även klart högre än genomsnittet i EU. Det grekiska konsumentskyddsverket gjorde nyligen en undersökning av priserna på 86 allmänna basvaror på samma stormarknadskedja i Berlin och Thessaloniki. Undersökningen visade att priset för produkterna tillsammans på stormarknaden i Thessaloniki var 32,57 procent dyrare och att många produkter var dubbelt så dyra.

Vilka möjligheter har den grekiska regeringen att få ner priserna till EU-nivå när man inom ett och samma företag gör transaktioner som leder till en okontrollerad prissättning? Hur kan regeringen sätta stopp för att en sådan prissättning inom företag? Kan de nationella skattemyndigheterna anse att företag lämnar falska uppgifter om a) de utför företagsinterna transaktioner och b) de importerar basvaror och om prissättningen inte klart motsvarar priserna i andra medlemsstater?

(EN) Det främsta målet för EG:s konkurrenspolitik är att få marknaderna att fungera bättre till förmån för EU:s konsumenter. Kommissionen har ett nära samarbete med alla medlemsstaters nationella konkurrensmyndigheter när det gäller tillämpningen av EG:s konkurrensregler (inom ramen för rådets förordning 1/2003), för att säkra att marknaderna fungerar till konsumenternas fördel. Undersökningar inleds när de påstådda konkurrensbegränsande metoderna stärks av rättsliga och ekonomiska bevis.

Det måste dock noteras att prisskillnader mellan olika medlemsstater inte nödvändigtvis är kopplade till en bristande tillämpning av konkurrensreglerna. Faktiskt kan ett antal nyckelfaktorer ha en avsevärd inverkan på prisbildningen. De noterade prisskillnaderna kan bero på en kombination av faktorer på utbudssidan på EU-nivå och världsnivå (strukturell utveckling, klimatvillkor etc.) och pådrivande faktorer på efterfrågesidan (ökad global efterfrågan på varor, förändrade matvanor, tillväxt av nya marknader etc.) eller på strukturen hos medlemsstaternas detaljhandels- och distributionssektorer och hur dessa fungerar. Dessa faktorer inkluderar till exempel konsumenternas preferenser på de relevanta marknaderna, möjligheterna att handla med vissa varor/tjänster samt kostnadsfaktorer (kostnad för infrastruktur, mänskliga resurser etc.).

Nationella konkurrensmyndigheter har goda förutsättningar att hantera frågor som särskilt gäller hur detaljhandelssektorn och/eller livsmedelskedjan fungerar inom deras territorium. Särskilt kan effekten av stigande konsumentpriser mildras genom att man inom alla medlemsstaters detaljhandelssektorer säkrar en tillräcklig grad av konkurrens, samt genom att man minskar omotiverad reglering som kan begränsa konkurrensen och därigenom drabba konsumenterna.

EG:s konkurrensregler förbjuder avtal mellan konkurrerande företag i syfte att begränsa eller undanröja konkurrensen dem emellan, genom att fastställa priser, begränsa utbudet, dela marknaderna, tilldela kunder eller områden, använda sig av underhandsavtal eller en kombination av dessa särskilda typer av konkurrens. I den utsträckning som metoder som används inom företag tenderar att snedvrida konkurrensen (och särskilt priserna inom detaljhandeln) förbjuder konkurrensreglerna konkurrenshämmande affärsmetoder, som ett dominerande företag kan använda för att upprätthålla eller stärka sin ställning på marknaden. I detta sammanhang har bruket att ta ut ett pris som är för högt i förhållande till produkternas ekonomiska värde (överdriven/utnyttjande prissättning) fastställts som en form av missbruk av ställning.

Kommissionen fortsätter att övervaka utvecklingen av de relativa prisnivåerna. Konsumentprisernas nivå och prisskillnaden mellan medlemsstaterna kontrolleras också i den årliga resultattavlan för konsumentmarknaderna. Den första upplagan av resultattavlan offentliggjordes i början av 2008 och processen kommer att upprepas varje år. Vissa prisskillnader, särskilt när det gäller varor och tjänster utanför den konkurrensutsatta handeln, kan bero på inkomstskillnader mellan medlemsstaterna. Inte desto mindre kan speciellt stora skillnader mellan medlemsstaterna också betyda att det finns behov av ytterligare granskning.

Vid kommissionens översyn av den inre marknaden har man identifierat detaljhandeln som en av de sektorer som berättigar grundlig marknadsövervakning på grund av dess nyckelroll för konsument- och leverantörsmarknaden och dess aktuella grad av fragmentering. En uppföljningsrapport kommer att utarbetas för 2009 för att analysera de möjliga orsakerna till bristande tjänster för privatpersoner och mindre företag sett utifrån både konsumenters och leverantörers perspektiv.

Kommissionen antog ett meddelande om “De stigande livsmedelspriserna – Riktlinjer för EU:s agerande” den 20 maj 2008⁽¹⁾. I detta meddelande föreslås flera initiativ för att mildra effekterna av de stigande livsmedelspriserna i EU, nämligen att övervaka prisutvecklingen, justera den gemensamma jordbrukspolitiken, agera till förmån för de minst gynnade personerna och undersöka hur livsmedelskedjan fungerar. Kommissionen kommer att tillsätta en arbetsgrupp som ska undersöka livsmedelskedjan, inklusive koncentration och marknadssegmentering inom EU:s sektorer för livsmedelshandel och livsmedelsdistribution.

Hamas, som i september 2003 betecknades som en terroristorganisation av EU, har startat en TV-station vid namn al-Aqsa, med Hizbollahs TV-station al-Manar som förebild. Som flera tidningar rapporterat använder al-Aqsas barnprogram Disney-lika figurer som uppmuntrar barn att bli självmordsbombare.

Känner kommissionen till att den europeiska satellitdistributören Eutelsat sänder al-Aqsas sändningar via Atlantic Bird 4, som den hyr ut till den jordanska satellitdistributören Noorsat? Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att hindra Eutelsat från att sända al-Aqsas tv-sändningar? Har kommissionen tagit upp frågan med Conseil Supérieur de l´Audiovisuel (CSA) i Frankrike?

I sitt svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2008-1666&language=SV" påpekade kommissionen att den delar oron inför den hets som sänds under en av medlemsstaternas jurisdiktion. För att hetsa till våld och hat och berättiga terrorismen använder Hamas' TV-station Al-Aqsa den europeiska satellitkapaciteten hos det franska företaget Eutelsats Atlantic Bird 4 som Eutelsat hyr ut till det jordanska satellit-TV-företaget Noorsat. Liksom i programmen från Hezbollahs TV-station Al-Manar förekommer det i Al-Aqsas program att barn klär ut sig till självmordsbombare och framställs som hjältar. I ett avsnitt uppträder den populära kaninfiguren Assud till försvar för martyrdöd och självmordsbombningar och säger att detta är det idealiska målet för varje barn som ringer till programmet. I ett annat avsnitt säger seriefiguren att han kommer att "bita och äta upp" alla danskar, eftersom en dansk tidning offentliggjort politiska skämtteckningar som de inte tyckt om. Kaninen Assud tar emot ett telefonsamtal till programmet från en som säger att "vi kommer att lyckas döda och mörda" skämttecknaren, vilket Assud helhjärtat samtycker till.

Vad planerar kommissionen för åtgärder för att hindra Al-Aqsa att sända med europeisk satellitkapacitet? Mot bakgrund av likheterna mellan "Al-Manar" och den hets till våld och terrorism som sänds på "Al-Aqsa" innebär inte detta ett brott mot artikel 3b ("uppammar hat") i direktivet om audiovisuella tjänster utan gränser (direktiv 2007/65/EG⁽¹⁾) i dess ändrade lydelse, såsom fallet var med Al-Manar?

(EN) Kommissionen delar ledamotens oro när det gäller program som uppmuntrar till hat och som faller under en av medlemsstaternas jurisdiktion. Kommissionen samarbetar aktivt med medlemsstaterna, och främjar samarbetet dem emellan, för att säkra en fullständig tillämpning av gemenskapsrätten inom detta särskilt känsliga område.

Genom artikel 22 a i direktiv 89/552/EEG förbjuds sändningar som uppmuntrar till hat på grundval av ras, kön, religion eller nationalitet. Det bör också beaktas att rätten till yttrandefrihet är en hörnsten i demokratiska och pluralistiska samhällen.

Kommissionen är medveten om att Al-Aqsa TV sänds via Atlantic Bird 4 som tillhör den Frankrikebaserade satellitdistributören Eutelsat. Emellertid har kommissionen hittills inte mottagit något formellt klagomål när det gäller de program som sänds av Al-Aqsa TV.

Där ett sändningsföretag utanför EU faller inom en medlemsstats jurisdiktion på grund av de kriterier som fastställts genom direktivet är det i första hand en uppgift för de nationella myndigheterna i fråga att se till att sändningar från detta sändningsföretag följer direktivets regler, och särskilt förbudet mot att uppmuntra till hat grundat på ras, kön, religion eller nationalitet. Därför åligger det i första hand det franska tillsynsorganet, Conseil Supérieur de l'Audiovisuel (CSA), att övervaka om de program som sänds av Al-Aqsa TV uppmuntrar till hat och att vidta lämpliga åtgärder. I motsats till fallet med tv-kanalen Al Manar finns det enligt CSA inte tillräckliga bevis för att berättiga ett totalt förbud för kanalen Al-Aqsa. Hittills har kommissionen inget skäl att ifrågasätta den bedömning som gjorts av CSA.

Särskilt mot bakgrund av de effekter som bedömningen från tillsynsmyndigheten i en medlemsstat kan ha på andra medlemsstater, har kommissionen vidtagit steg för att säkra ett produktivt och effektivt samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och tillhandahåller ett forum för informationsutbyte mellan tillsynsorgan. Kommissionen hänvisar särskilt till mötet i mars 2005 där kommissionsledamoten med ansvar för informationssamhälle och medier var ordförande, i samband med den franska tillsynsmyndighetens förbud mot Al Manars sändningar.

Kommissionen kommer att ta upp frågan om Al-Aqsa TV i samband med nästa möte med nationella tillsynsmyndigheter före sommaruppehållet 2008 och kommer därefter att informera ledamoten om resultatet av detta möte.

Handlingsplanen mellan EU och Egypten innefattar en skyldighet för Egypten att samarbeta för att bekämpa alla former av diskriminering, intolerans, rasism och främlingsfientlighet och framför allt uttalanden som innebär hets eller förtal utgående från religion, övertygelse, ras eller ursprung. Egyptens statsägda satellit Nilesat fortsätter att till Europa sända Hezbollahs satellitkanal Al-Manar och tillåter på det sättet att budskap om hat och terrorism kommer ut till Europa. Kommissionen framhöll i sitt svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2008-0246&language=SV" ⁽¹⁾ att underutskottet för "politiska frågor: mänskliga rättigheter och demokrati" är rätta stället att ta upp frågor som har att göra med kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Underutskottet sammanträdde i Bryssel den 2 och 3 juni.

Kan kommissionen berätta om, och i så fall hur då, frågan om Al-Manar tagits upp och vilka åtgärder man kommit överens om med Egypten beträffande Al-Manar och Egyptens åtagande att, enligt handlingsplanen mellan EU och Egypten, bekämpa diskriminering, intolerans, rasism och främlingsfientlighet?

Handlingsplanen mellan EU och Egypten innefattar en skyldighet för Egypten att samarbeta för att bekämpa alla former av diskriminering, intolerans, rasism och främlingsfientlighet och framför allt uttalanden som innebär hets eller förtal utgående från religion, övertygelse, ras eller ursprung. Egyptens statsägda satellit Nilesat fortsätter att till Europa sända Hezbollahs satellitkanal Al-Manar och tillåter på det sättet att budskap om hat och terrorism kommer ut till Europa. Kommissionen framhöll i sitt svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=QT&reference=H-2008-0246&language=SV" ⁽¹⁾ att underutskottet för "politiska frågor: mänskliga rättigheter och demokrati" är rätta stället att ta upp frågor som har att göra med kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Underutskottet sammanträdde i Bryssel den 2 och 3 juni.

Kan kommissionen berätta om, och i så fall hur då, frågan om Al-Manar tagits upp och vilka åtgärder man kommit överens om med Egypten beträffande Al-Manar och Egyptens åtagande att, enligt handlingsplanen mellan EU och Egypten, bekämpa diskriminering, intolerans, rasism och främlingsfientlighet?

(EN) Sammankallandet av det första underutskottet i politiska frågor någonsin var ett stort steg mot att fördjupa de politiska förbindelserna med Egypten och mot att bygga förtroende för den politiska dialogprocess genom vilken kommissionen också kommer att ta upp frågor av gemensamt intresse på ett konstruktivt sätt grundat på ömsesidig tillit och respekt.

Kommissionen delar ledamotens farhågor om att det material som sänds av nämnda tv-station skulle kunna uppmuntra hat. Underutskottet om politiska frågor med Egypten är en mycket lämplig mekanism för att ta upp frågor som gäller kampen mot rasism, främlingsfientlighet och intolerans. Detta inkluderar strävan i den gemensamma handlingsplanen för EU och Egypten att stärka mediernas roll i kampen mot främlingsfientlighet och diskriminering på grundval av religiös tro eller kultur och att uppmuntra medierna att ta sitt ansvar i detta hänseende.

Emellertid, mot bakgrund av de många övriga brådskande frågorna om politik och mänskliga rättigheter som behövde behandlas, samt EU:s överenskomna prioriteringar för denna dialog, beslutades det tillsammans med medlemsstaterna att frågan om uppmuntran till hat via medierna inte skulle diskuteras i detta första möte i underutskottet.

Kommissionen fortsätter naturligtvis att noga följa denna fråga och kan ta upp den vid ett annat tillfälle inom ramen för EU:s regelbundna politiska dialog med Egypten.

I första veckan i juni kontaktade Pasocs ekonomiska talesman, Louka Katseli, Eurostats generaldirektör och bad att det skulle organiseras ett möte i Grekland mellan den besökande Eurostat-delegationen och företrädare för det huvudsakliga oppositionspartiet för att informera dessa om Eurostats bedömning av den ekonomiska situationen i Grekland. Eurostat-delegationen avböjde förslaget om detta möte med skälet att besöket uteslutande var av teknisk art och att sådana kontakter enbart skulle äga rum med företrädare för regeringen.

Stöder kommissionen Eurostats vägran att anordna ett möte med företrädare för det huvudsakliga oppositionspartiet?

Är de angivna skälen grundade på kommissionens särskilda regler och praxis?

Anser kommissionen att man genom att tillämpa denna praxis aktivt främjar målet om insyn och lika tillgång till information för alla politiska partier och därmed alla EU-medborgare?

(EN) Kommissionen (Eurostat) genomför regelbundet dialogbesök och metodiska besök i medlemsstater för att med relevanta myndigheter i medlemsstaten diskutera viktiga frågor som gäller kvaliteten på statistiken över rapporterade underskott och skulder. Dessa besök äger rum i samband med genomförandet av rådets förordning 3605/93, senast ändrad genom rådet förordning 2103/2005. En rapport om dessa diskussioner görs tillgänglig på Eurostats webbplats i sinom tid, i enlighet med ovannämnda rådsförordning.

När det gäller det besök i Grekland som planerats för 2008, kan kommissionen (Eurostat) bekräfta att den kontaktades den 3 juni 2008 av en företrädare för Panhellenska socialistiska rörelsen (PASOK) med en begäran om att detta politiska parti skulle delta i mötena med de grekiska myndigheterna under dialogbesöket.

De relevanta avdelningarna inom kommissionen (Eurostat) informerade denne företrädare att sammansättningen av den medlemsstatsdelegation som medverkar vid denna form av möten beslutas av den relevanta medlemsstatens myndigheter.

I detta sammanhang bekräftar kommissionen (Eurostat) att den helt följer principerna om öppenhet och lika tillgång till information för alla EU-medborgare, i enlighet med befintliga regler för dessa frågor. Kommissionen (Eurostat) kan garantera att alla inblandade parter ges möjlighet att höras på tillbörligt sätt.

Vem har enligt gemenskapslagstiftningen ansvaret inom ett av EU:s medlemsländer (Polen) för att farligt kategori 1-material, till exempel kött- och benmjöl (såsom animalisk biprodukt härrörande från användningen av kadaver av tamdjur och vilda djur), avskiljs och för att förbränningsanläggningarna fungerar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002⁽¹⁾ av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel och med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG⁽²⁾ av den 4 december 2000 om förbränning av avfall? Kan kommissionen tala om vad som exakt avses med begreppet "behörig myndighet" som använts i rättsakterna?

Hur anser kommissionen att förbränningsanläggningarna för kött- och benmjöl (avfall av typ kategori 1-material) i Polen fungerat under perioden 2005–2007 och hur ser situationen på detta område ut i dag?

(EN) Genom förordning (EG) nr 1774/2002⁽³⁾ fastställs en omfattande ram för insamling och bortskaffande av animaliska biprodukter som inte är avsedda för mänsklig konsumtion. Enligt förordningen får bortskaffandet av animaliska biprodukter av kategori 1 äga rum vid en godkänd förbränningsanläggning som drivs i enlighet med direktivet om avfallsförbränning.

Varje medlemsstat måste ha inrättat ett system för bortskaffande som har kapacitet att hantera den mängd av animaliska biprodukter som uppkommer inom dess territorium.

Operatörer av förbränningsanläggningar måste respektera gällande rättsliga krav, och de är föremål för officiella kontroller från medlemsstaternas behöriga myndigheter.

I förordningen om animaliska biprodukter definieras som behörig myndighet den centrala myndighet i en medlemsstat eller annan myndighet till vilken behörigheten att säkra förordningens efterlevnad har delegerats.

I direktivet om avfallsförbränning definieras inte den behöriga myndigheten men några av dess uppgifter beskrivs. I direktivet krävs att behöriga myndigheter bedömer ansökningarna om tillstånd för att driva avfallsförbrännings- och samförbränningsanläggningar. De behöriga myndigheterna är ansvariga för att bevilja tillstånd inklusive åtgärder för att säkra att direktivets krav uppfylls och att regelbundet ompröva och vid behov uppdatera tillståndsvillkor. Behöriga myndigheter ska också vidta åtgärder för att säkra efterlevnaden om anläggningen inte följer tillståndsvillkoren, särskilt i fråga om de gränser för utsläpp som fastställs i direktivet.

Det är alltså upp till medlemsstaterna att fastställa vilka myndigheter som är ansvariga för ett korrekt genomförande av gemenskapsrätten på deras territorium.

Sedan 2005 har kommissionens veterinärbesiktningsenhet genomfört två besök i Polen för att utvärdera de åtgärder som vidtagits av polska myndigheter för korrekt genomdrivande av reglerna om animaliska biprodukter. Vid deras andra besök i april 2007 bedömde man att åtgärderna för korrekt bortskaffande av animaliska biprodukter av kategori 1 på det hela taget var tillfredsställande.

Att levnadskostnaderna galopperar i höjden (inflationen) och att oljepriset och spannmålspriserna samtidigt fortsätter att öka så rejält är mycket oroväckande. Oroväckande är också det faktum att vidtagandet av tillräckliga åtgärder till förmån för medborgarna i EU och medlemsstaternas ekonomier är så kraftlöst. Vilka är EU:s riktlinjer för att, tillsammans med medlemsstaterna, tackla de galopperande prisstegringarna avseende olja, spannmål och andra levnadskostnader? Existerar det någon planering av konkreta åtgärder, och om så är fallet – vilka är då dessa åtgärder och exakt vad omfattar de?

EU och resten av världen befinner sig i en allvarlig livsmedels- och bränslekris. Har kommissionen någon strategi för hanteringen av de nya utmaningarna med stigande bränsle- och livsmedelspriser i EU och resten av världen? Hur påverkar denna utveckling genomförandet av Lissabonstrategin i EU?

(EN) Kommissionens svar på stigande livsmedelspriser och oljepriser har framställts i två meddelanden under den senaste tiden, vilka var vägledande för diskussionerna med medlemsstaterna vid ett möte i Europeiska rådet den 19–20 juni 2008. Kommissionen skulle vilja framhålla Europeiska rådets stöd för kommissionens strategi.

De stigande oljepriserna är i stor utsträckning en följd av omfattande strukturella förändringar i den globala ekonomin. Vi rör oss bort från en period med billig och lättillgänglig olja. Denna trend är oundviklig och gäller allmänt och globalt. Detta kräver en klar distinktion mellan kortsiktiga åtgärder för att mildra problemen för utsatta samhällssektorer, och åtgärder på längre sikt för att beledsaga och främja övergången till en kolsnål ekonomi.

Regeringar i konsumentländerna, och i tilltagande grad i producentländerna, har föga möjlighet att påverka priserna på de globala oljemarknaderna på kort sikt. Politiska påtryckningar från medborgare och företag inriktas därför på stöd för att utsatta grupper ska ha råd med energi under en tid med stigande priser. En balans krävs för att se till att målinriktat, tidsbegränsat stöd till de utsatta inte sänder ut en signal till leverantörer att skattebetalarna är beredda att absorbera prisökningar, i stället för att dessa förs vidare till konsumenterna. Det är lika viktigt att se till att det incitament som ges genom det höga priset att spara och förändra vår energiförbrukning når alla användare, samtidigt som kompletterande politiska åtgärder bör fokusera på förbättringar inom energibesparingar och energieffektivitet. Därför är det nödvändigt att undvika skatteåtgärder eller andra offentliga ingrepp som skulle kunna ha snedvridande effekter. Dessa hindrar de ekonomiska aktörerna att göra de nödvändiga justeringarna.

Det är också viktigt att förbättra samarbetet mellan oljeproducerande och oljekonsumerande länder för att förtydliga hur marknaden fungerar och undvika framtida prisvolatilitet. Exemplet med det toppmöte som nyligen hölls i Jeddah bör följas upp. Samtidigt kommer våra pågående dialoger med viktiga leverantörer såsom Ryssland, Norge och OPEC⁽¹⁾ att stärkas. Ökad öppenhet när det gäller oljelager skulle också kunna hjälpa. I detta avseende kommer kommissionen att fortsätta undersöka möjligheten att garantera offentlig tillgång till information om kommersiella lager och kommer att lägga fram ett förslag om översyn av befintlig gemenskapslagstiftning om nödlager senast i slutet av året.

Liksom Europeiska rådet bekräftade, är det passande svaret på höga oljepriser en strukturell förskjutning i EU:s energisystem mot rena energiformer och en mer effektiv energianvändning. Kommissionens förslag av den 23 januari 2008 om klimat- och energipaketet behandlar en förskjutning mot en kolsnål ekonomi. Detta kommer att minska EU:s energiimport och göra EU mindre sårbart för marknadsfluktuationer. Mot bakgrund av det stigande energipriset är fördelarna med klimat- och energipaketet tydligare än någonsin och dess antagande är därför en prioritering för kommissionen som bör delas av parlamentet och av medlemsstaterna.

EU bör ta utmaningen med energieffektivitet mer på allvar om vi vill uppnå målet att spara 20 procent av energikonsumtionen senast 2020. Kommissionen kommer att fortsätta verka för fullt genomförande av den befintliga handlingsplanen för energieffektivitet i medlemsstaterna. Senare under 2008 kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om omarbetningen av direktivet om byggnaders energiprestanda.

När det gäller livsmedelspriserna har EU redan agerat. EU upphävde tillfälligt skyldigheten att sätta av 10 procent av den odlingsbara marken för 2008 års skörd, ökade mjölkkvoterna med 2 procent och upphävde tillfälligt importtullarna för de flesta sädesslag. Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken gör det möjligt för våra jordbrukare att mer och mer basera sina produktionsbeslut på marknadens signaler snarare än på var de får högst stödbelopp. Detta beror på att stöden i allt högre grad är frikopplade från produktionen. Genom hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer man att i ännu högre utsträckning ta bort begränsningarna för jordbrukare så att de kan reagera flexibelt på en växande efterfrågan. Man kommer att permanent ta bort arealuttagen, ytterligare minska rollen för marknadsingripande, och gradvis fasa ut mjölkkvoterna fram till 2015. De flesta kvarvarande produktionskopplade stöden kommer att frikopplas från produktionen, så att jordbrukare i stor utsträckning är fria att producera vad marknaden efterfrågar.

Tre specifika åtgärder bör särskilt nämnas. För det första kommer kommissionen snart att lägga fram ett förslag om en förordning för att inrätta ett snabbinsatsinstrument mot livsmedelspriskrisen i utvecklingsländer. Kommissionen planerar ett tidsbegränsat instrument som skulle vara nära relaterat till jordbruksproduktionen i de hårdast drabbade länderna. Detta kommer att utnyttja oanvända resurser i jordbruksbudgeten för att stimulera inhemskt odlad produktion i utvecklingsländerna. För det andra, för att behandla problemen hos de mest utsatta personerna inom EU, kommer kommissionen att föreslå en förordning för översyn av programmet för livsmedelsbistånd i syfte att öka den tillgängliga finansieringen. Målet är att öka stödet, att se till att det riktas mot de mest behövande, och att se till att den rätta kombinationen av varor täcks in. För det tredje kommer kommissionen att göra en undersökning av livsmedelskedjan, övervaka prisutvecklingen och ytterligare analysera den råvarurelaterade utvecklingen på finansmarknaderna.

När det gäller genomförandet av Lissabonstrategin vill kommissionen påminna om att den i sin senaste rapport om strategin noterade den roll som spelas av förnybar energi, kolsnåla och resurseffektiva produkter, tjänster och teknik. De ökade oljepriserna visar att det ligger i EU:s ekonomiska intresse att genomföra förskjutningen mot en kolsnål ekonomi.

Söndagen den 31 maj angrep president Uribe senator Alexander López i mycket hårda ordalag och kallade honom och andra politiker som är verksamma inom den sociala rörelsen för ”politiker som har ruinerat Emcali och som har utfört terroristhandlingar i Cali med stöd av ELN och FARC" och ”politiker som hetsar till klasshat”.

Samtidigt är den allmänne åklagaren, som tidigare var biträdande minister i president Uribes regering, i färd med att lämna in en stämningsansökan mot flera parlamentsledamöter, senatorer och kända motståndare mot Colombias regering, vilka enligt uppgifter som hittats i gerillachefen Raúl Reyes dator ska ha samröre med FARC. Enligt uppgifter från Interpol manipulerade Colombias underrättelsetjänst denna dator mellan den 1-3 mars 2008.

Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att garantera att man i Colombia fortfarande kan utöva en viss politisk opposition och åtnjuta en viss yttrandefrihet? Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit sedan offentliggörandet av ordförandelandet Sloveniens förklaring om Colombia, i vilken man hänvisar till mord på människorättsaktivister, däribland personer som deltar i program som finansieras av EU?

(EN) Kommissionen följer noga situationen i Colombia och delar ledamotens oro över den politiska polariseringen i landet och dess återverkningar för hur landets demokratiska system fungerar.

Colombias demokrati är en av de äldsta och bäst förankrade i Latinamerika. Trots president Uribes mycket höga popularitetssiffror och hans parlamentariska majoritet, har den politiska oppositionen, som särskilt företräds av det liberala partiet och ”Polo Democrático Alternativo”, en stark representation i den colombianska kongressen, och styr ett antal län och kommuner, bland annat staden Bogotá. Oppositionens röster är också starka i medierna, där de företräds av inflytelserika tidskrifter såsom ”El Nuevo Siglo” and ”Semana”.

Kommissionen anser att kopplingarna mellan politiker och tjänstemän och Colombias väpnade grupper direkt drabbar landets demokrati. Det är därför väsentligt att sådana kopplingar, vare sig med tidigare paramilitära styrkor, för vilket över 60 parlamentsledamöter redan har åtalats, eller med gerillagrupper, utreds grundligt och leder till lämpliga påföljder. Detta är en uppgift som bör utföras av Colombias rättsliga myndigheter, som agerar utifrån sitt konstitutionellt garanterade oberoende och i fullständig opartiskhet och neutralitet.

Samtidigt som åsiktsfriheten garanteras av Colombias konstitution begränsas dess praktiska tillämpning av hoten och attackerna mot journalister och människorättsaktivister. Trots regeringens ansträngningar och följande förbättringar, förblir Colombia ett av de farligaste länderna i världen för dessa grupper. Det har förekommit en ny våg av hot och angrepp sedan början av 2008, vilket är mycket bekymmersamt, inte minst eftersom det bland annat har påverkat ett antal personer med nära koppling till EU:s samarbetsprogram i Colombia, särskilt de EG-finansierade ”fredslaboratorierna” som är verksamma i Magdalena Medio och i andra regioner.

Kommissionen har regelbundet uttryck sin oro i förhållande till Colombias regering. Hoten och attackerna mot människorättsaktivister har varit föremål för en åtgärd nyligen från EU-trojkans ambassadörer i Bogotá, och behandlades i den förklaring från EU:s ordförandeskap som ledamoten hänvisar till, som utfärdades den 19 maj 2008. De togs också upp av kommissionens generaldirektör för yttre förbindelser när han besökte Colombia i mitten av maj 2008.

Efter förklaringen har EU:s beskickningschefer i Bogotá genomfört ett besök till Magdalena Medio, under vilket de mötte människorättsaktivister, lokala ledare och företrädare för civilsamhället och uttryckte EU:s stöd för det arbete som utförs av personerna och organisationerna i fråga samt EU:s solidaritet inför de hot som de har mottagit. Liknande möten har också ägt rum i Bogotá.

För att bidra till att skydda personer som arbetar på gräsrotsnivå har kommissionens delegation i Bogotá organiserat ett möte med företrädare för EG-finansierade projekt och EG:s regionala säkerhetsansvarige, där rekommendationer framfördes i samband med projektarbetares säkerhet. Fredslaboratoriet i Magdalena Medio har också vidtagit några förebyggande åtgärder, inklusive ett tillfälligt avlägsnande av projektledare och experter från södra Bolívar-regionen.

Kommissionen kommer att fortsätta stödja människorättsförsvarare genom sina samarbetsprogram. Kommissionen stöder bland annat journalism på regional nivå genom sina fredslaboratorier. På nationell nivå medfinansierar den ett symboliskt alternativt tv-program (Contravía, som leds av den kände journalisten Hollman Morris, som nyligen har utsatts för dödshot). EG stöder också rättsväsendets arbete, genom några storskaliga verksamheter som syftar till att stärka riksåklagarämbetets och högsta domstolens kapacitet, med målsättningen att stödja dem i hanteringen av de mål som gäller offer för Colombias inre konflikt.

Den 28 december 2006 beslutade Bulgariens ministerråd att avsluta anbudsförfarandet för kartläggningen av naturresurserna vid Svarta havets kontinentalsockel. Anledningen till detta är att kandidaten Melrose Resources SARL, Luxemburg, överträtt bestämmelserna. Ett år tidigare, den 6 december 2007, hade rådet antagit beslut 2007/848 och gav då företaget Melrose Resources i uppdrag att genomföra kartläggningen. Beslutet innebar en överträdelse av det officiella förfarandet, vilket, liksom ministerrådets inkonsekventa agerande, ger anledning att misstänka korruption bland de ledande beslutsfattarna. Denna misstanke förstärks av Bulgariens högsta förvaltningsdomstols och åklagarmyndighetens agerande. Högsta förvaltningsdomstolen vägrar att ta fram bevis mot ministerrådet. Den verkliga orsaken till detta är politiska påtryckningar. Trots att åklagarmyndigheten hade lagt fram uppgifter som tydde på en straffbar handling, lade den ned domstolsförfarandet utan förundersökning.

Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta för att genomföra en brådskande undersökning i samband med detta skandalösa fall av godtycklighet i förvaltningen och en domstolsinstans som vägrar att fylla sin funktion?

(EN) På grundval av ledamotens fråga förefaller det som om kontraktet i fråga gäller utforskande av naturresurser. Enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, omfattar detta direktiv kontrakt för verksamhet som gäller utnyttjandet av ett geografiskt område “för att undersöka förekomsten av eller utvinna olja, gas, kol eller andra fasta bränslen”.

Utifrån ledamotens fråga verkar det dock som om tilldelningsförfarandet i fråga redan pågick 2006, dvs. före Bulgariens anslutning till EU. Mot bakgrund av den information som tillhandahållits upphävdes förfarandet endast tillfälligt i december 2006 och det finns inget som antyder att förfarandet officiellt slutfördes eller upphörde. Kontraktet tilldelades senare, den 6 december 2007. Eftersom förfarandet redan var pågående före Bulgariens anslutning till EU gäller EG-direktivet om offentlig upphandling inte för detta.

De transitpassagerare på flygplatser inom EU/EES som är på väg hem från ett tredjeland riskerar fortfarande att de drycker som de handlat tullfritt beslagtas.

I juli 2007 antogs förordning (EG) nr 915/⁽¹⁾ för att sätta stopp för detta fiasko. Ett stort antal länder utanför EU ansökte enligt denna förordning om en bedömning av säkerhetsstandarderna vid deras flygplatser och om ett godkännande av den behöriga myndigheten inom EU i de fall säkerheten uppfyllde erfordrade krav.

Varför har bara ett land godkänts ett år efter att förordningen antogs? Avser kommissionen att vidta någon åtgärd för att underlätta ett snabbt godkännande av fler länder?

Den fortsatta konfiskeringen av skattefria inköp från flygresenärer som transiterar genom flygplatser inom EU/EES på väg hem från ett tredjeland åsamkar den skattefria försäljningen och leverantörer av skattefria produkter stor skada. Flygresenärer vill inte köpa skattefria produkter i rädsla för att dessa ska konfiskeras.

Införandet av förordning (EG) nr 915/⁽¹⁾ i juli 2007 skulle lösa detta problem. Många tredjeländer har med hänvisning till denna förordning begärt att flygresenärer ska kunna inhandla skattefria varor i deras butiker för skattefri försäljning utan att behöva vara rädda för konfiskering.

Flygplatssäkerheten i många av de tredjeländer som lämnat en begäran är minst lika sträng, och i vissa fall strängare, än vid flygplatser inom EU. Hur kommer det sig då att bara ett enda land fått sin begäran godkänd under det senaste året?

(EN) Såsom förklarades i svaret till parlamentsfrågan H-0022/08 från Jim Nicholson⁽²⁾ utvecklade kommissionen, genom kommissionens förordning (EG) nr 915/2007⁽³⁾, ett sätt att uppnå likvärdighet för säkerhetsåtgärder för vätskor, aerosoler och geler som sålts på tredjeländers flygplatser, vilket skulle möjliggöra undantag från konfiskering vid säkerhetskontrollerna i gemenskapens flytplatser.

Sedan ikraftträdandet av förordning nr 915/2007 har ett antal tredjeländer uttryckt ett intresse av att få ett undantag från gemenskapens allmänna regler om vätskor, aerosoler och geler.

Hittills har ett sådant undantag endast beviljats för Singapore. Kommissionen delar ledamotens besvikelse över att fler flygplatser i tredjeländer inte har beviljats undantag. Emellertid har det hittills varit omöjligt för kommissionen att bevilja några fler undantag för flygplatser i andra tredjeländer, eftersom ingen ännu har tillhandahållit all den information som krävs för att uppfylla verifikationsprocessen.

Hur fort processen med att konstatera likvärdighet för säkerheten vid tredjeländers flygplatser går avgörs i stor utsträckning av tredjelandet självt. För att likvärdighet ska konstateras måste de uppvisa att deras säkerhetsstandarder är likvärdiga, vilket inkluderar en analys av den nationella lagstiftningen och annan relevant information. Dessutom ska de tillämpa de rekommenderade riktlinjerna för säkerhetskontroller från Internationella civila luftfartsorganisationen för kontroll av vätskor, geler och aerosoler och använda garantiförseglade påsar för vätskor som säljs på flygplatserna. Efter analysen av informationen kan kommissionen komplettera denna med hjälp av en inspektion.

Medan många tredjeländer har uttryckt ett intresse för att få sina flygplatser tillagda på förteckningen över untantagna flygplatser är det få som har tillhandahållit denna information för att styrka sitt ärende. I vissa fall har man tyvärr inte infört garantiförseglade påsar i flygplatsbutikerna.

För att påskynda det hela har kommissionen klargjort för berörda tredjeländer att det är av högsta vikt att de tillhandahåller den nödvändiga informationen och/eller garantier för säkerhetsstrukturen vid deras flygplatser, och att dessa faktorer annars har en negativ effekt på hur snabbt behandlingen går.

Associeringsrådet beslutade den 16 juni 2008 att uppvärdera förbindelserna mellan EU och Israel med målen att åstadkomma en förstärkt politisk dialog, mer ekonomiskt samarbete, en betydelsefull integrering i gemenskapens inre marknad och ett samarbete på området för rättsliga och inrikes frågor. Kommissionsledamot Ferrero-Waldner medgav i pressen att texten medvetet hållits vag. En delegation från Europaparlamentet, som i början av juni besökte området, var enhälligt av den åsikten att man på grund av den ihållande konflikten i nuläget inte kan genomföra någon uppvärdering. Gazaremsan är fortfarande ett utomhusfängelse. Israel fortsätter med att bygga ut bosättningar. Byggandet av muren fortskrider. Europaparlamentets talman skrev den 29 maj 2008 till kommissionsledamoten och bad om information till och samråd med parlamentet om eventuella EU-förslag i associeringsrådet. Hittills har ingenting sådant skett.

Anser kommissionen att parlamentet inte bör rådfrågas på förhand? Om svaret är ja, varför inte? När kommer detta att ske? Varför hölls texten avsiktligt vag? Vad står det exakt i texten, och vilka mål har EU med denna uppvärdering? På vilka områden och i vilken utsträckning ska förbindelserna med Israel uppvärderas? När kommer denna nya överenskommelse att träda i kraft? Anser kommissionen inte att EU på detta sätt gör sig av med ett viktigt påtryckningsmedel för att påverka fredsförhandlingarna? Varför har man inte på minsta vis skapat en länk till den pågående fredsprocessen?

(EN) Låt kommissionen börja med att beskriva vad som beslutades den 16 juni 2008 vid associeringsrådets möte: Ett partnerland, och ett av de mest avancerade partnerländerna i vårt grannskap, har sökt ett närmare samarbete med EU.

I sitt meddelande om den europeiska grannskapspolitiken till parlamentet och rådet i april 2008 förklarade kommissionen sin ståndpunkt när det gäller utvecklingen av mer intensiva och produktiva förbindelser med våra partner inom grannskapspolitiken, på grundval av principen om differentiering, och nämnde Israel som ett av föregångsländerna inom den europeiska grannskapspolitiken. All ytterligare utveckling i de bilaterala förbindelserna med Israel kommer att ske inom ramen för denna europeiska grannskapspolitik.

Ministrarna uppgav i sitt uttalande av den 16 juni 2008 – vilket är ett offentligt dokument – att utvecklingen av förbindelserna med Israel ska ses i samband med fredsprocessen i Mellanöstern.

Associeringsrådet med Israel såg den 16 juni 2008 inledningen på en process. Denna process leder inte till någon ny form av associering utan kommer att grundas på vårt befintliga Europa–Medelhavsavtal om upprättande av en associering med Israel.

EU och Israel har identifierat områden av ömsesidigt intresse för ett fördjupat samarbete, vilka finns upptagna i EU:s uttalande. Diskussioner om dessa kommer att äga rum under de kommande månaderna. Förhandlingarna har ännu inte inletts. Kommissionen är beredd att hålla parlamentet informerat om eventuella framsteg som görs inom de områden som faller inom vår behörighet.

Europaparlamentet och Europeiska unionens medlemsstater har alltid talat för mänskliga rättigheter och demokrati. Har Europeiska kommissionen varnat medlemsstaterna för att låta sig manipuleras av extremistiska Khalistani-grupper, som är kända för att tidigare ha gripit till våld för att uppnå sina mål under en täckmantel av mänskliga rättigheter och självbestämmanderätt?

Är kommissionen medveten om att extremister i Europa försöker att återuppliva Khalistan-rörelsen för att uppnå ett självständigt hemland för sikher och dela upp Indien med våldsamma medel? Om ja, vilka åtgärder har kommissionen vidtagit eller avser kommissionen att vidta för att få Europeiska unionens medlemsstater att förhindra sådana verksamheter?

(EN) Frågan om terrorism i samband med Khalistan-rörelsen, som eftersträvar en självständig sikhisk nation (Khalistan), behöver först ses i det bredare perspektivet av Punjabs politiska historia under senare år. Den indiska delstaten Punjab, som under 15 år drabbades av våld på grund av sikhiska separatister under 1980-talet, återgick till normala förhållanden efter att rörelsen framgångsrikt kunde hanteras i mitten av 1990-talet. Efter åratal av direktstyre från New Dehli återupptogs den demokratiska processen framgångsrikt med en demokratiskt vald regering 1997. Det senaste delstatsvalet 2007 ledde till att partiet Akali Dal (som uteslutande företräder sikhernas intressen) åter blev det styrande partiet.

Det har förekommit olika pressrapporter som anger att ett kvarvarande nätverk av terrorism fortsätter att existera, särskilt utanför Indien, vilket delvis kan förklara att sikhiska militanta personer lyckades utlösa en bomb i en biograf i Ludhiana (sju döda, inklusive ett 10-årigt barn, och 40 skadade) den 14 oktober 2007. Kommissionens analys är dock att den ideologi som var drivkraft för ett och ett halvt årtionde av terrorism i Punjab har avvisats av befolkningen.

Som svar på ledamotens fråga, tror kommissionen att det bästa sättet att varna medlemsstaterna för risken av att utnyttjas av extremistiska Khalistan-grupper är att uppmana dem att noga följa EU:s och Indiens gemensamma ansträngningar i kampen mot terrorismen och att stödja möten mellan EU:s arbetsgrupp mot terrorism och indiska experter samt indiska förfrågningar om att öka samarbetet med Europol.

Under de senaste åren har ett ökande antal statligt ägda industrianläggningar kommit i privat ägo, särskilt i de nya medlemsstaterna. Tyvärr har ingen ägnat någon tanke åt vad som ska ske med det tillverkningsavfall som har lämnats kvar. Avfallet utgör ett allvarligt hot mot miljön och folkhälsan. I de flesta fall har de nya ägarna, sedan de köpt anläggningen, inte tillräckligt med pengar för att återvinna (destruera) det kvarlämnade avfallet, och det finns inga statliga medel tillgängliga för detta syfte. Eftersom det saknas nationell lagstiftning om avfall och de kostnader som är förknippade med destruktion av avfallet är så stora, så sitter ägarna helt enkelt med armarna i kors. Om detta får fortgå kan det om några år vara alltför besvärligt att få läget under kontroll.

Avser kommissionen att vidta några åtgärder i denna fråga?

(EN) Hanteringen av avfall, inklusive tillverkningsavfall, måste följa bestämmelserna i den relevanta gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv 2006/12/EG om avfall⁽¹⁾. Enligt detta direktiv ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att se till att avfallet återvinns eller bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön. Särskilt måste avfallsåtervinning och bortskaffande av avfall utföras utan risk för vatten, luft, jord eller växter och djur, utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt, och utan att negativt påverka landskapet och områden av särskilt intresse. I detta direktiv specificeras att kostnaden för bortskaffande av avfall i enlighet med principen ”förorenaren betalar” ska belasta a) den innehavare som låter en insamlare eller ett företag för bortskaffande av avfall hantera avfallet, och/eller b) de tidigare innehavarna eller producenten av den produkt från vilken avfallet härrör.

Visst tillverkningsavfall kan vara riskfyllt. Farligt avfall utgör en större risk för miljön och människors hälsa än icke-farligt avfall och kräver därför ett hårdare kontrollsystem. I detta fall skulle bestämmelserna i direktiv 91/689/EG om farligt avfall⁽²⁾ gälla, inklusive ytterligare skyldigheter till registerhållning, tillsyn och kontroller från ”vaggan till graven”, från avfallsproducenten till dess att bortskaffandet eller återvinningen slutligen sker.

Medlemsstaterna bör se till att alla krav i ovannämnda lagstiftning införlivas i nationell lagstiftning och följs. Kommissionen övervakar regelbundet medlemsstaternas införlivande av gemenskapens avfallslagstiftning. I den händelse att införlivande i nationell lagstiftning inte sker, om införlivandet inte är korrekt, eller den relevanta gemenskapslagstiftningen inte följs, vidtar kommissionen rättsliga åtgärder mot medlemsstaten i fråga.

När det gäller kostnaderna för att genomföra gemenskapens avfallslagstiftning, bör dessa beslutas från fall till fall av de behöriga nationella myndigheterna. Medlemsstaterna kan bidra ekonomiskt till återvinning eller bortskaffande av industriavfall, särskilt där det inte längre är möjligt att identifiera den aktuella eller tidigare innehavaren eller producenten av avfallet. I detta syfte kan medlemsstaterna använda sig av egna resurser eller gemenskapsfinansiering enligt gällande rutiner.

Gemenskapsfinansiering av miljöprioriteringar planeras inom ramen för det viktiga operativa programmet för infrastruktur och miljö inom sammanhållningspolitiken 2007–2013 samt 16 regionala operativa program i Polen. Till exempel kommer omkring 8,8 miljarder euro (omkring 13,5 procent av den totala finansieringen för programperioden 2007–2013) att finnas tillgängligt för miljön och riskförebyggande projekt i Polen, av vilket 1,3 miljarder euro tilldelas avfallssektorn (2 procent av all finansiering) under kategorin ”Förvaltning av hushållsavfall och industriavfall”. Varje ny medlemsstat kommer att ha sina egna anslag. Trots dessa resurser kommer det fortfarande att finnas ett betydande ekonomiskt glapp för genomförandet av den EU-lagstiftning, inklusive direktiv om avfall, för vilken övergångsperioder fastställts i anslutningsfördraget.

När det gäller avfallshantering kommer stöd från det operativa programmet för infrastruktur och miljö att ges till initiativ som förebygger eller begränsar produktionen av kommunalt avfall och inför återvinningsteknik för att neutralisera kommunalt avfall, initiativ som undanröjer risker med bortskaffandet av avfall, i enlighet med nationella och regionala planer för avfallshantering, samt initiativ inom området återställande av postindustriell och postmilitär mark. När det gäller återställande av mark, finns stöd tillgängligt för projekt för stora områden i icke-urbaniserade områden, men bara när den aktuella markägaren inte bär ansvaret för förekomsten av föroreningar eller försämringen av miljön.

Inom detta operativa program kommer stora företag samt små och medelstora företag också att ha rätt till stöd för att rätta sig efter miljökraven. Stödet kommer bland annat att syfta till att minska mängden producerat avfall förutom kommunalt avfall och öka graden av avfallsåtervinning, samt öka återvinningen av produktionsavfall och farligt avfall.

Finansieringen av det operativa programmet för infrastruktur och miljö kommer att ges genom regionala operativa program som kan stödja projekt för avfallshantering, förutsatt att de är inkluderade i de regionala avfallshanteringsplanerna. Regionala operativa program kommer också att medfinansiera stödet till små och medelstora företag inom avfallshanteringsområdet. Till exempel kan de stödja system för miljöförvaltning, rationalisering av resurser och avfallshantering, hantering av industriavfall och farligt avfall samt genomförande av den bästa tillgängliga tekniken.

År 2006 sålde det kommunägda aktiebolaget Aalborg Havn hamnområdet Østre Havn till det privatägda företaget A. Enggaard. Området på 75 000 kvadratmeter såldes för 44 miljoner danska kronor vilket enligt experter är långt under marknadsvärdet. Ingen upphandling föregick försäljningen och en sakkunnig och opartisk värdering av försäljningspriset har inte inhämtats.

Anser kommissionen att denna överlåtelse strider mot EU:s riktlinjer för konkurrens? Kan den betraktas som en form av olagligt statligt stöd? Har kommissionen för avsikt att agera i denna sak?

(EN) Genom meddelandet om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader⁽¹⁾, har kommissionen inrättat allmänna riktlinjer för medlemsstaterna, i syfte att tydliggöra den allmänna princip som gäller problemet med statligt stöd genom offentliga myndigheters försäljning av mark och byggnader. När en offentlig myndighet inte avser att använda ett ovillkorligt anbudsförfarande för försäljningen, bör man enligt detta meddelande före försäljningsförhandlingarna låta en eller flera oberoende värderingsmän utföra en oberoende utvärdering, för att fastställa marknadsvärdet utifrån allmänt godtagna marknadsindikatorer och värderingsnormer. Det marknadspris som på detta sätt fastställts är det minsta inköpspris som kan sättas utan att statligt stöd beviljas.

Det fall som beskrivs av ledamoten är inte känt för kommissionen. Om kommissionen får mer detaljerad information om det påstådda statliga stödet i samband med försäljningen av en del av Ålborgs hamn, skulle den eventuellt kunna göra en mer specifik bedömning och om det krävs vidta åtgärder i denna fråga. För att underlätta klagomål som gäller statligt stöd och ge vägledning för potentiella klagomål, finns en blankett för klagomål tillgänglig på webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens.

Enligt den grekiske utrikesministern, Prokopis Pavlopoulos, uppfyller Turkiet inte på något sätt de åtaganden som landet gjort enligt återtagandeavtalet med Grekland. Tvärtom främjar landet genom sin politik en massiv ökning av den illegala invandringen till Grekland. De senaste förhandlingarna om ett återtagandeavtal mellan EG och Turkiet torde ligga så långt tillbaka i tiden som december 2006. Enligt uppgift gjordes inga större framsteg i förhandlingarna.

Hur ser kommissionen på genomförandet av återtagandeavtalet mellan Grekland och Turkiet och uttalandena av den grekiske utrikesministern? Hur förklarar kommissionen det faktum att det fortfarande inte har ingåtts något återtagandeavtal mellan EG och Turkiet? Vad är det som hindrar ett sådant avtal? Hur påverkas förhandlingarna av Turkiets vägran att ingå ett återtagandeavtal med EG och/eller följa återtagandeavtalet med Grekland?

(EN) Frågor som gäller bilaterala återtagandeavtal mellan medlemsstater och tredjeländer faller inom de berörda ländernas ansvarsområde. Emellertid, i de regelbundna underutskottsmöten med Turkiet med DG JLS⁽¹⁾ kommer kommissionen alltid att insistera på behovet av att man sluter återtagandeavtal med grannländer och korrekt genomför befintliga återtagandeavtal.

I fråga om återtagandeförhandlingarna mellan EG och Turkiet, ägde den senaste formella förhandlingsrundan rum i december 2006. Kontakter mellan kommissionen och turkiska myndigheter har tagits sedan dess men har hittills inte lett till ytterligare framsteg. Undertecknandet av ett återtagandeavtal med Turkiet förblir en prioriterad fråga för EU och därför överväger EU nu olika sätt att få igång processen.

Kommissionen funderar på ett förslag med syftet att fasa ut användningen och tillverkningen av traditionella glödlampor till förmån för miljöanpassade energisparlampor.

När kommer kommissionen att lägga fram detta förslag?

Vilka åtgärder tänker kommissionen vidta för att stödja europeiska tillverkare att få en effektiv övergång till energisparlampornas miljöanpassade teknik?

Vilka följder kommer denna åtgärd i sin mest ambitiösa form att få för sysselsättningen i Europa, och vilka stödjande åtgärder planeras i detta sammanhang?

I samband med tidpunkten för utfasningen av användningen av glödlampor: När planerar kommissionen en översyn av ekodesigndirektivet (generellt men också specifikt för lampor) och en översyn av direktiv 98/11/EG⁽¹⁾ vad gäller energimärkning av lampor för hushållsbruk?

(EN) Kommissionen arbetar för närvarande med en möjlig genomförandeåtgärd enligt ramdirektivet om Ekodesign⁽²⁾ för allmän belysningsutrustning. Det huvudsakliga syftet är att fastställa minimikrav för energieffektivitet som lampor för allmän belysning (inklusive glödlampor) skulle behöva uppfylla för att få släppas ut på EU:s marknad. Förslaget är ett resultat av en förberedande teknisk-ekonomisk-miljömässig undersökning som rekommenderade potentiella möjligheter till förbättrad miljöprestanda för allmänna belysningsprodukter, med hänsyn till lampornas livscykel. För närvarande genomförs en konsekvensbedömning som bör bidra till att utvärdera de olika politiska alternativens miljömässiga, sociala och ekonomiska inverkan.

Alla tillgängliga bevis anger att effektivitetskrav bör fastställas på nivåer som i praktiken skulle leda till en utfasning av traditionella glödlampor för allmän belysning. I konsekvensbedömningen undersöks bland annat vilken tidsplanering som är lämplig för kravens ikraftträdande och effekterna av åtgärden för den europeiska belysningsindustrin och sysselsättningen. Syftet är att bevara den europeiska belysningsindustrins konkurrenskraft samtidigt som man tar hänsyn till behovet av snabba åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna.

Det preliminära datumet för antagande av en genomförandeåtgärd om allmän belysning från kommissionens sida är våren 2009, efter parlamentets granskning. Inget konkret slutligt beslut har ännu fattats.

Kommissionen ska uppdatera direktivet om energimärkning av lampor för hushållsbruk⁽³⁾ under 2010 i samband med fastställandet av effektivitetskraven. Direktivet om ekodesign behöver inte revideras för att en genomförandeåtgärd i fråga om belysning ska kunna antas.

Införandet av digitala färdskrivare har visat sig vålla problem i praktiken. I enlighet med Europeiska ombudsmannens avgörande av den 26 maj 2008 i klagomål 284/2006/PB kan frågor ställas till kommissionen om dess hantering i egenskap av administratör.

Vad kommer kommissionen att göra för att se till att ett liknande förlopp som det som omtalas i klagomålet inte upprepar sig i framtiden?

I kommissionens svar på fråga http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=P-2008-1488&language=SV" konstaterar kommissionen att de tekniska föreskrifterna för digitala färdskrivare inte längre är tidsenliga och att kommissionen därför har för avsikt att anpassa dem till teknikens utveckling.

I vilket skede av denna nyvärdering befinner man sig i dag och hur ser tidsplanen ut?

(EN) Kommissionen har noterat Europeiska ombudsmannens beslut som gäller klagomål 284/2006/PB, om genomförandet av gemenskapsrätten om införande av en digital färdskrivare i kommersiella fordon. Kommissionen har också noterat de skäl som har lagts fram för att stödja detta beslut.

Kommissionen påminner dock om att denna speciella situation krävde en omedelbar åtgärd för att förebygga risken för större förseningar i genomförandet av den digitala färdskrivaren, som skulle ha kunnat leda till negativa konsekvenser för hur gemenskapens vägtransportmarknad fungerar.

Kommissionen anser att denna typ av situation kan förhindras genom lämpliga rättsliga bestämmelser för att senarelägga ikraftträdandet av komplexa tekniska åtgärder som beror både på industrin och på effektiv samordning på EU-nivå.

Såsom framställts i svaret till ledamotens prioriterade fråga P-1488/08, planerar kommissionen att anpassa de tekniska specifikationerna för färdskrivaren till tekniska framsteg under 2009 och har beställt en undersökning i syfte att definiera sådana uppdaterade specifikationer. Samråd med intressenter, inklusive godstransportindustrin, tillverkare av färdskrivare och sammanslutningar av verkställande organ pågår nu inom ramen för detta projekt. Med utgångspunkt i resultaten av dessa samråd och ytterligare utveckling, särskilt i samband med handlingsplanen för intelligenta transportsystem, kan kommissionen på längre sikt överväga att lämna ett förslag till parlamentet och rådet om att i ett senare skede omarbeta förordning 3821/85.

Fiskenäringen står inför en förvärrad social och ekonomisk kris till följd av de ökande bränslepriserna (bensin och dieselolja). Genom proteståtgärder som nyligen genomförts i olika medlemsstater, bland dem Portugal, ställer fiskenäringen krav på att verkningsfulla stödåtgärder omgående vidtas.

Hur långt har man kommit i arbetet med vart och ett av de förslag som aviserades den 17 juni, inte minst mot bakgrund av slutsatserna från det sammanträde som rådet (jordbruk och fiske) höll den 23–24 juni 2008?

(EN) Kommissionen är nöjd över att kunna informera ledamoten om att den antog ett lagstiftningspaket den 8 juli 2008, i linje med de förslag som presenterades den 17 juni 2008. Detta paket har redan överlämnats till parlamentet för att inhämta dess åsikt. Det har också skickats till ministerrådet i syfte att kunna antas den 15 juli 2008.