Muntliga röstförklaringar

- Situationen i Georgien (B6-0402/2008)

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag röstade för resolutionen och vill särskilt tacka Elmar Brok för hans bemödanden att uppnå bred enighet om den.

Även om det väsentligt att ha en dialog med Ryssland, anser jag att vi måste se till att inte bli totalt eller övervägande beroende av Ryssland när det gäller energipolitiken, eftersom det allvarligt minskar vår möjlighet att föra diskussioner. Vi får inte glömma att Georgiens militära reaktion vilar på en lång historia av provokationer från separatiststyrkorna, som på senare tid blivit mycket intensiva, och att Ryssland har utnyttjat denna åtgärd i självförsvar som grund för en invasion. Hur som helst bör vår främsta prioritering vara att uppnå en fredlig lösning på konflikten och jag önskar alla inblandade en snabb framgång, så att det inte går på samma sätt för Krim, Lettland, Litauen och Kazakstan som för Sydossetien.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Europeiska politiker bryter nu sin långa tystnad och beskriver Rysslands insatser i Georgien som oproportionerliga. Nej, här är det fråga om att ryska medborgares rättigheter i andra länder skyddas med hjälp av militär aggression. Vissa EU-länder som har blockerat Georgiens och Ukrainas förhoppningar att gå med i NATO har gjort det möjligt för Ryssland att fullfölja sin aggressiva politik mot angränsande territorier. De flesta EU-länder är beroende av energiimport från Ryssland och de är rädda för att gasledningen ska stängas av. Det gör att Ryssland kan börja diktera villkoren för hela EU på ett verkligt oproportionerligt sätt. Jag röstade för resolutionen även om jag anser att varken kommissionens eller parlamentets ställningstaganden när det gäller framtida förbindelser med Ryssland har blivit tillräckligt tydligt definierade.

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Jag anser att vi bör säga upp avtalet om viseringslättnader, avlägsna de ryska ”fredsskapande” styrkorna och ersätta dem med internationella styrkor och, för det tredje, avbryta diskussionerna om partnerskap och samarbete med Ryssland. Jag anser också att EU bör anta en gemensam och tydlig ståndpunkt när det gäller situationen i Georgien och inte blunda för Rysslands grova inblandning i en av dess grannstaters suveränitet och integritet.

Moskva bröt mot internationella avtal när ryska styrkor i början av augusti gick över gränsen till Georgien, en gräns som Ryssland tidigare erkänt. De ryska styrkorna gick inte bara in i Sydossetiens territorium utan de avancerade vidare in i landet.

Jag fördömer absolut Rysslands erkännande av Abchaziens och Sydossetiens självständighetsförklaring. Vi måste minnas att även om några prisar självständigheten, sörjer Georgien över de oskyldiga människor som förlorade sina liv och hem under de ryska styrkornas invasion. Min övertygelse är att EU måste utöva påtryckningar och, som del av den internationella gemenskapen, yrka på Georgiens territoriella integritet.

Slovakien har följt principen om territoriell integritet i fallet med Kosovo och erkänner fortfarande inte dess separation från Serbien. På samma sätt erkänner jag inte de georgiska regionernas och Sydossetiens självständighet.

  Toomas Savi (ALDE). - (EN) Herr talman! Som en av förslagsställarna till motionen om en resolution om situationen i Georgien har jag röstat för ändringsförslag 1, där Internationella olympiska kommittén (IOK) uppmanas att på allvar se över om beslutet att tillerkänna Sochi värdskapet för vinterspelen 2014 fortfarande är giltigt i ljuset av den senaste tidens händelser i de framtida OS-orternas omedelbara närhet. Det skulle vara mycket ansvarslöst om IOK riskerade livet på OS-deltagarna genom att låta spelen hållas i en så oförutsägbar region.

Jag behöver inte påminna er om att elva deltagare i OS i München föll offer en massaker den 5 september 1972. Jag var där i egenskap av läkare för Sovjetunionens olympiska trupp, och jag minns hur de tragiska händelserna påverkade hela olympiaden. Något liknande får inte inträffa igen.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag har stor respekt för Martin Schulz, men hans uttalande i dag var oacceptabelt. President Dmitrij Medvedev beskrev tidigare i dag Micheil Saakasjvili, Georgiens demokratiskt valde president, som ett ”politiskt lik”. Det skulle vara kränkande också ur ett demokratiskt perspektiv, men om ni betänker att Dimitrij Medvedev företräder en regim som lät mörda Saakasjvilis föregångares föregångare Zviad Gamsachurdia, lät mörda Tjetjeniens president och nu låtit mörda en folkrättsaktivist från Ingusjetien, då är ett sådant uttalande nästan ett fysiskt hot.

Det handlar inte om ifall vi tycker om Micheil Saakasjvili eller ej, det är vår skyldighet att stötta den valde företrädaren för det georgiska folket, som blivit offer för en imperialistisk handling och som man nu tar struptag på. Jag anser därför att det efter vår resolution, som jag välkomnar, är av största vikt att vi går ett steg längre och stationerar europeiska fredsbevarande styrkor i Georgien. Vi behöver inget mandat från FN eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, eftersom Georgien är en suverän nation och har anhållit om EU:s närvaro. Vi måste också se till att landet kan leva och verka i fred, eftersom användning av ryska styrkor som fredsbevarare, såsom FN och OSSE har arrangerat det, är att utnämna en pyroman till brandchef.

  Bogdan Pęk (UEN). – (PL) Herr talman! Resolutionen om Georgien är viktig och jag röstade för den trots att jag anser att EU, som ställdes inför ett viktigt prov genom händelserna i Georgien, inte höll måttet. Den viktigaste orsaken till misslyckandet, som jag ser det, är att några viktiga tyska intressen är inblandade, i synnerhet intressen från den tyska vänstern och förre förbundskanslern Gerhard Schröder. Martin Schulz har mycket tydligt gett uttryck för dem här i dag.

EU måste inse att den baltiska gasledningen kan vara orsaken till vad som inte är något annat än utpressning mot Litauen, Lettland, Estland, Polen och dessutom Vitryssland. Vi måste bli av med gasledningen, och trots sina deklarationer måste EU ta slutgiltig ställning till en gemensam energipolitik som inte under några omständigheter har plats för den baltiska gasledningen, även om det går emot vissa tyska intressen. Tyskarna måste acceptera att de antingen är med och utformar en enad europeisk union och avger uppriktiga deklarationer eller att deras agerande är hyckleri och att de sätter sina egna intressen före EU:s.

  Milan Horáček (Verts/ALE). - (DE) Herr talman! Jag röstade för resolutionen, men med viss ängslan. Kriget mellan Ryssland och Georgien har satt ljuset på olikheter i fråga om krishantering. Georgien har en mängd olösta problem, men Ryssland följer de halvasiatiska diktaturernas sedan länge etablerade tradition med lömskhet, provokation och krigsliknande brutalitet. Det är en fara inte bara för Ukraina utan också för oss.

Våra starka sidor är mänskliga rättigheter, demokrati, rättssäkerhet och den frihet som vi alla har kämpat hårt för att uppnå – frihet från underordning och träldom. Det är av största vikt att försvara dessa värderingar genom en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Den brittiska konservativa delegationen stöder resolutionsförslaget om Georgien, vilket som helhet är balanserat. Vi har emellertid invändningar mot punkt 19, där man efterlyser ett militärt ESFP-uppdrag i Georgien – även om vi inte ser något kontroversiellt med närvaro av civila EU-observatörer.

Likaså anser vi att punkt 30, där man hävdar att Lissabonfördraget skulle stötta EU:s ställning när det gäller hantering av denna kris, saknar grund. Vi stöder en kraftfullare gemensam extern energipolitik under GUSP med tanke på importen av rysk gas och olja, men vi inser inte vilken skillnad Lissabonfördraget skulle ha inneburit när det gäller hantering av den här krisen. Det här handlar inte om EU:s allmänna svaghet i utrikesfrågor utan om Rysslands tyranni och revanschism i södra Kaukasus.

  Richard Falbr (PSE). – (CS) Jag avstod från att rösta eftersom svaret på frågan om det är sant att georgierna anföll en sovande stad med raketgevär, är ”ja”.

- Europeisk avtalsrätt (B6-0374/2008)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Vi går vidare med den fråga som Klaus-Heiner Lehne vill ställa till kommissionen. Vi anser i själva verket att den europeiska avtalsrätten bör fylla två mycket viktiga sammanlänkade behov. Det första är behovet av klarhet och enkelhet, det andra är behovet av säkerhet. Vi uppskattar att föredraganden har tagit hänsyn till det utomordentliga arbete som utförts av ”Société de législation comparée”, och vi hoppas att arbetet kommer att utföras med hänvisning till vårt gemensamma arv, den romerska rätten. Reglerna om avtalsfrihet, giltighetsreglerna, bristande samtycke och offentlighet har varit fastställda i vår civilisation sedan antiken. Det är detta gemensamma kulturarv som vi ska hänvisa till.

För att få säkra transaktioner hoppas vi också att enhetliga rättsregler vid lagval också ska komma före enhetliga materiella regler. Avtal som slutits mellan människor på olika platser, i synnerhet den besvärliga frågan om slutande av avtal och godkännande, förfaranden, val av tidpunkt och bevisning kan samtliga göras enhetliga utan att de materiella reglerna i de olika lagstiftningarna måste göras enhetliga.

- Betänkande: De Rossa (A6-0289/2008)

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För ett par dagar sedan, på en liten ö nära Sardinien, utropade sardiska separatister, utan våld och i syfte att bevara miljön, en ny republik med det poetiska, polynesiskt ljudande namnet ”Republiken Maluventu”. Jag vill påpeka att presidenten redan har fått en karta som inspirerats av FN-kartan och den okränkbara principen om folkens självbestämmande. Europa har alltid stått sida vid sida med dem som kämpar för frihet med fredliga och demokratiska medel. Länge leve det sardiska folkets kamp för självbestämmande!

- Betänkande: García Pérez (A6-0325/2008)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Jag röstade emot García Pérez’ betänkande trots att jag är övertygad om att män och kvinnor givetvis är jämlika och givetvis ska få lika lön för lika arbete. Vi glömmer fortfarande alltför ofta att jämställdhet mellan könen är ett av de mål som faktiskt uppnåtts i dagens EU, i den europeiska världen, i västvärlden, men att den principen inte alls är erkänd i vissa andra delar av världen. Det måste vi ha i minnet.

Men det här är bara en aspekt av betänkandet. Betänkandet är också fullt av en mängd andra synpunkter som jag inte alls håller med om. Ett exempel är dess stöd för den ändlösa frågan om kvinnokvotering, som om kvinnor vore hjälplösa varelser som inte själva kan få befattningar genom egna kvalifikationer. Ett annat är det ständiga stödet för abort – jag frågar mig vad det har med betänkandet att göra.

Av bland annat dessa orsaker röstade jag mot Iratxe García Pérez betänkande.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Av någon bisarr orsak har jag brutit mot min föresats att alltid rösta i parlamentet, genom att inte rösta mot betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män – jag lade ner min röst.

Tidigare har jag alltid röstat mot den här typen av betänkanden eftersom de brukar vara fulla av en massa smörja. Men eftersom jag är gift och har två döttrar försöker jag läsa varje ord i dessa betänkanden för att få en uppfattning om vad som menas.

Jag har vissa betänkligheter när det gäller det utskott som materialet kommer från – jag anser faktiskt inte att vi behöver ett speciellt utskott för kvinnor när vi har ett utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

Det finns några formuleringar i betänkandet – till exempel ”feminisering av fattigdomen” – som inte betyder någonting alls men som låter tjusigt för den PC-brigad som håller till här utanför.

Jag undrar vad det utskottet anser om de kvinnor som når toppositioner, till exempel en fembarnsmor vars minsta barn har Downs syndrom och vars äldsta dotter är gravid i femte månaden – jag tänker förstås på den amerikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin. Jag tror inte att det utskottet skulle tycka om att hon har uppnått en så framstående position. Men jag avstod alltså från att rösta om det här betänkandet.

  Ewa Tomaszewska (UEN). – (PL) Herr talman! Trots att jag stöder lika rättigheter har jag röstat mot resolutionen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Den här resolutionen innehåller några kryptiska punkter där man förespråkar abort. Man kränker således subsidiaritetsprincipen inom detta område. Eftersom ändringsförslag 2, som går ut på att dessa punkter stryks, förkastades vid omröstningen, blev det nödvändigt att förkasta hela resolutionen. Det är synd att Europaparlamentet så lättsinnigt kan skända de principer som ligger till grund för hur EU ska fungera.

- Kloning av djur (B6-0373/2008)

  Hynek Fajmon (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag röstade mot ett förbud mot kloning. Ett förbud mot kloning är ett angrepp på den vetenskapliga forskningens frihet och på den fria företagsamheten. Att begränsa dessa friheter kommer inte att gagna EU utan kommer att leda till att ännu fler vetenskapsmän flyttar till Förenta staterna eller andra länder där man inte har sådana förbud. Ett förbud mot att handla med sådana produkter kommer att leda till ännu fler handelstvister inom Världshandelsorganisationen. Vi vill inte ha en sådan utveckling.

Hälsorisker och andra risker med kloning måste bedömas korrekt i enlighet med tillämpliga processer och förfaranden, och resultaten måste vara offentliga. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har under första halvåret 2008 genomfört ett vetenskapligt samråd om det här ämnet, och resultaten från samråden ger inga skäl till att förbjuda kloning.

  Avril Doyle (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade mot resolutionen om att förbjuda klonade djur i livsmedelskedjan, eftersom det inte finns något vetenskapligt stöd för vår hållning i parlamentet. Oavsett om det gäller en omröstning om lagstiftning, en resolution om en parlamentsfråga eller ett initiativbetänkande, kommer de beslut som fattas av Europaparlamentet och vid plenarsammanträdena att minska kraftigt i värde om de inte visar sig övertygande vid sakkunnigbedömd vetenskaplig granskning. Vårt arbetes trovärdighet och integritet kommer därför att bli rättmätigt ifrågasatt.

- Betänkande: Svensson (A6-0199/2008)

  Ivo Strejček (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag röstade mot Eva-Britt Svenssons betänkande och jag är tacksam över att få berätta varför.

Jag har följande skäl. För det första har ingen konsument kunskap om allting, inte heller den som stiftar lagar. Det är därför som reklam är en vital del av handel och affärsverksamhet. För det andra måste alla annonser (tyvärr eller lyckligtvis) vara påfallande, attraktiva, ha slagkraft och fungera som blickfång. Det här beror på att det alltid finns åtminstone några producenter som saluför samma produkt och att var och en av dem vill sälja sin egen produkt. För det tredje, Eva-Britt Svensson har uppmärksammat de här principerna i sitt betänkande och söker förbättra marknadskrafterna med artificiella lagstiftningssteg, något som kommer att skada och snedvrida de naturliga marknadskrafter som kommer ur förhållandet mellan tillgång och efterfrågan. Därför har jag röstat mot.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Om jag ska sammanfatta varför jag röstade mot Eva-Britt Svenssons betänkande, vill jag bara säga att betänkandet enligt min åsikt är fullständigt nonsens. Det är det femtielfte betänkandet där parlamentet – som faktiskt har ett offentligt uppdrag att försvara EU-medborgarnas frihet – kräver frihetsbegränsning och censur. Åtskilliga bestämmelser i Eva-Britt Svenssons betänkande, exempelvis punkt 14 om censur, verkar komma direkt ur Fahrenheit 451, en bok som berättar om en värld där böcker och kritiskt tänkande är förbjudna.

Jag är alltid mycket kritiskt inställd till parlamentet, men det får inte göra sig till åtlöje och bli till en kopia av Högsta Sovjet.

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag vill gratulera Eva-Britt Svensson. Hennes betänkande är en av de mest förmyndaraktiga, interventionistiska, politiskt korrekta texterna under hela den här valperioden. Hon verkar faktiskt övertygad om att reklam och marknadsföring är en stor konspiration för att, ända från de första åren i ett barns socialisering, bidra till den könsdiskriminering som vidmakthåller livslång ojämlikhet mellan kvinnor och män. Jag får inte ihop det här: största delen av meningen har hämtats ordagrant från skäl M.

I betänkandet förespråkas förstås mer lagstiftning och upprättande av organ som specifikt sysslar med att övervaka hur de nya reglerna följs. Jag skulle vilja säga att ett sådant arbete ”kräver mannakraft”, om uttrycket inte vore så ”könsstereotypt”. Punkt 14 i texten tar priset, där det förespråkas att något som kallas ”budskap som förmedlar könsstereotyper” ska avlägsnas från läroböcker, leksaker, tv- och datorspel, Internet och reklam. Med andra ord, censur. Jag vet inte om uttrycket ”läroböcker” också syftar på litteratur, men om så är fallet kan vi börja med offentliga bål på Shakespeares verk.

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag återgår till ursprunget för det här betänkandet, och jag röstade mot. Jag ska närmare ange några av orsakerna.

Jag har den största respekt för föredraganden Eva-Britt Svensson, som har ägnat mycket arbete åt det här området och som är en av de starkaste kvinnliga förebilder som parlamentet kan visa upp. Vissa punkter i det här betänkandet – av vilka några har röstats ned – är dock i det närmaste obegripliga. Punkt 9 innehåller krav på en jämställdhetspolis, i punkt 13 ifrågasätts de traditionella könsrollerna och i punkt 14 finns något som liknar ovilja mot nya bilder på Internet.

Manliga och kvinnliga former har alltid används i reklamen. De manliga formerna tenderar att se bättre ut än mina och de kvinnliga formerna tenderar att se bättre ut än formerna hos vissa ledamöter i detta parlament. Det är så reklam fungerar. Till och med Europeiska kommissionen – om ni tittar på vår webbplats, eller på något av allt det PR-material som förekommer på affischer på kommissionens byggnader – använder bilder av män och kvinnor som ser något bättre ut än genomsnittet.

Skriftliga röstförklaringar

- Betänkande: Sartori (A6-0140/2008)

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström and Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har valt att rösta för betänkandet eftersom det syftar till en global harmonisering av klassificering, märkning och förpackning av kemikalier. Detta kan bidra till en säkrare kemikaliehantering vilket främjar miljö och hälsa.

Vi hade dock gärna sett en märkning av kemikalier i den så kallade kategori fem.

Dessa kemikalier finns ofta i hushåll och är en vanlig förgiftningsorsak för barn.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Debatten om kemiska ämnen och den roll de spelar i våra liv har öppnats på internationell nivå men går tillbaka till 1980, först inom Internationella arbetsorganisationen och därefter inom FN som antog GHS (det globalt harmoniserade systemet för klassificering och märkning av ämnen och blandningar) i december 2002, med en översyn 2005.

Besluten fick genomslag på gemenskapsnivå i samband med antagandet av flera dokument.

Det vi just nu håller på med är bara ett förslag till en förordning om klassificering och märkning av ämnen och blandningar, genom vilket EU ska tillämpa de internationella kriterier som man enats om i FN:s ekonomiska och sociala råd för klassificering och märkning av kemikalier, och som också kallas det globala harmoniseringssystemet (GHS).

Det främsta syftet med detta system är att skydda människors hälsa och miljön utan att hindra förflyttning av ämnen och blandningar och att fastställa kriterier för klassificering och information, däribland krav på märkning och säkerhetsdatablad. Det handlar om att upprätthålla säkerhet vid transport av farligt gods samt om förebyggande åtgärder för att skydda hälsa och säkerhet för konsumenter, arbetstagare och miljö. Vi har därför röstat för dessa betänkanden.

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Kemikalier produceras och marknadsförs globalt och risken med dem är desamma över hela världen. Ämnen som anses farliga i ett land kan vara underkastade andra regler i ett annat land. Samma produkt borde inte beskrivas på olika sätt i olika länder.

Huvudmålet för GHS (Globally Harmonised System) är att skydda konsumenterna, förutom att ge information. Den nya lagstiftningen inom området klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ska ge ökat skydd för människors hälsa och ökat miljöskydd. Jag menar att man har uppnått kompromisser som innehåller goda lösningar för konsumenternas hälsa. Professionella användare av kemikalier och konsumenter runt om i världen kan vinna på global harmonisering.

När betänkandet genomförts kommer skyddet för de människor som använder sådana farliga ämnen att öka, företagen blir effektivare och antalet olyckor kommer att minska. Användningen av de farliga ämnena kommer att bli säkrare och användarna kommer att få korrekt, fullständig och noggrann information, vilket säkerställer ett bättre konsumentskydd.

- Betänkanden: Sartori (A6-0140/2008) (A6-0141/2008) (A6-0142/2008)

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Amalia Sartoris betänkanden tar upp viktiga frågor som angår alla EU:s medborgare. Kemikalier framställs och saluförs globalt och riskerna är desamma var de än används. Det är således på sin plats att klassificering och märkning av farliga ämnen harmoniseras på lämpligt sätt. Det paket som vi enats om i dag är en förnuftig kompromiss som uppnåtts mellan de politiska grupperna och institutionerna och jag har därför kunnat stödja det.

- Betänkande: Weisgerber (A6-0201/2008)

  Sylwester Chruszcz (NI), skriftlig. − (PL) Betänkandet avser legalisering av tillverkning av vätgasdrivna fordon. Det här ett av de sällsynta dokument som visar på en genomtänkt strategi inför problemet med alternativa fordonsbränslen. Det är särskilt lovvärt i så motto att det är en alltigenom innovativ teknik som är helt ofarlig för miljön, eftersom förbränningsgasen är vatten. Jag tvivlar inte på att dokumentet har inspirerats av tillverkaren av det fordon som används av Hans-Gert Pöttering, men jag har medvetet röstat för det.

  Hanne Dahl (IND/DEM), skriftlig. − (DA) Junilistan utvärderar bränsleceller som använder vätgas som energibärare och baseras på förnybara energikällor som sol-, vind-, och vågenergi som transportsystem, eftersom vätgas är ett rent bränsle, dvs. vätgas innehåller inga förorenande partiklar samtidigt som den kan produceras med hjälp av förnybara energikällor. Vätgasdrivna fordon har emellertid så låg energieffektivitet som 20 procent från källa till hjul. Detta överträffas stort av eldrivna fordon som går på datorstyrda litiumbatterier med en energieffektivitet på 80–90 procent. Dessutom skulle flera miljoner batterier kunna lösa lagringsproblemet för den förnybara energin. Vi vill därför arbeta på att kommissionen ska vidta åtgärder för att gynna detta alternativ.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) I betänkandet ges förslag på hur man kan fylla den inre marknadens behov av vätgasdrivna fordon, med konsumentskyddskraven i åtanke.

Det är angeläget att vätgasdrivna fordon inkluderas i EU:s typgodkännandesystem för att stödja forskning och utveckling av sådan miljövänlig teknik på hela den inre marknaden.

Man har också upprättat tekniska specifikationer för att garantera tillförlitlighet och säkerhet hos vätgaskomponenter och vätgassystem, liksom tydlig identifiering av vätgasdrivna fordon genom märkning, något som kan bli betydelsefullt i en eventuell nödsituation.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för Anja Weisgerbers betänkande. Man har länge insett vätgasens potential som en ren energiform, och tekniken inom området förbättras ständigt. Vätgasenergi kan bli verkligt effektivt som en ren och grön energikälla under förutsättning att vätgasen kommer från hållbara, i bästa fall förnybara, källor, vilket också konstateras i det slutliga betänkandet.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Weisgerberbetänkandet om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon.

Att utveckla miljövänliga alternativa bränslen i EU är ett viktigt steg som måste få stöd i dessa tider. Vätgasdrivna motorfordon fyller detta syfte, men de måste ge garantier för en hög säkerhetsnivå och ett gott miljöskydd. Därför är det mycket angeläget att införa enhetliga villkor för typgodkännande i EU. Utan EU-omfattande bestämmelser för klassificering av vätgasdrivna motorfordon finns det risk för att de enstaka tillstånd som utfärdas av medlemsstaterna snedvrider konkurrensen och att företagen konstaterar att det inte längre lönar sig att investera i vätgasdrivna motorfordon.

Ett enhetligt system för typgodkännande ger medborgarna det skydd som ett EU-omfattande direktiv erbjuder och främjar en ökning av antalet miljövänliga fordon, vilket är mycket viktigt.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Anja Weisgerbers betänkande om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon. Betänkandet är ett bra steg på vägen mot att stimulera industrin att intensifiera sina FoU-insatser. Genom att uppmuntra införandet av vätgasdrivna fordon på den inre marknaden kan vi i hög grad bidra till att EU:s klimatmål uppfylls. Jag röstade för rekommendationerna i betänkandet.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Det råder inga tvivel om att vätgaskraft är en teknik med potential för framtiden, men den är långt ifrån mogen än. Förutom att förvärvskostnaderna fortfarande alldeles för höga för att kunna finansieras, är det också dyrt att tillverka och lagra väte. Dessutom är det, även om bilarna i sig inte producerar några skadliga utsläpp, ännu inte säkert hur vätgasen ska framställas på ett sätt som förbrukar så lite energi som möjligt och som inte genererar koldioxid.

Avslutningsvis vet vi inte heller om batteri- eller bränslecelldrivna bilar kommer att bli standard, men det är i vilket fall som helst viktigt att vi stöder alternativ teknik för att minska vårt beroende av fossila bränslen. Därför röstade jag för Weisbergerbetänkandet.

  Eluned Morgan (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom denna lagstiftning kommer att bereda vägen för fullskalig produktion av de här bilarna och ge EU:s bilförare verkliga alternativ inom en snar framtid. Denna nya lag kommer att bidra till att stärka utvecklingen av dessa fordon och samtidigt se till att de är pålitliga och säkra, och genom de åtgärder som nämns i betänkandet kommer man att kunna se till att vi får största möjliga nytta för miljön av vätgasdrivna fordon.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. − (RO) Byggandet av bilmotorer baserade på vätgasteknik är en garanti för att det utvecklas ekologiska transportmedel i framtiden och att folkhälsan skyddas. För att åstadkomma miljöfördelar i samband med användningen av fordon som bygger på vätgasteknik bör fordonen tillverkas på ett hållbart sätt, och bullernivåer och luftkvalitet bör förbättras redan från början.

Denna förordning kommer att garantera att vätgasbaserade system är lika säkra som konventionell framdrivningsteknik och stimulera industrin att bygga den här typen av fordon. Det måste inrättas ett lämpligt ramverk för att skynda på saluföringen av fordon med innovativ framdrivningsteknik, så att transportindustrin kan ge ett betydande bidrag till en renare och säkrare framtid.

Med hänsyn till de globala problemen till följd av klimatförändringarna och bristen på energikällor bör vätgasbilarna främjas på internationell nivå, särskilt i utvecklingsländer och i USA, för att ge ett bättre miljöskydd mot den globala uppvärmningen.

Därför röstade jag för detta förslag till förordning, som är ett första steg mot ett renare EU.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. − (EN) Med hänsyn till de nuvarande och kommande problemen för petroleumdrivna motorfordon är det uppenbart att det är nödvändigt att utveckla alternativ. Godkännandet av de närmare bestämmelserna för detta är ett rejält framsteg. Förhållandet mellan den samlade oljeförbrukningen genom bilanvändning och den ökande förekomsten av sjukdomar i andningsvägarna, samt åtföljande ökande föroreningar, innebär att ”nästa generations” fordon måste utformas med hänsyn till detta.

Framställning av vätgas med hjälp av elektricitet innebär naturligtvis att man måste göra mer övergripande överväganden, bland annat av varifrån man ska få energin för att framställa elektriciteten till att börja med. Detta betänkande bidrar ändå till att föra debatten och industrin bakom framtidens bilar i rätt riktning.

  Bernard Wojciechowski (IND/DEM), skriftlig. − (PL) Vätgas är allmänt erkänt som det ”renaste” och mest acceptabla bränslet ur miljösynpunkt, eftersom den enda restprodukten vid förbränning i luft eller syre är vatten.

Trots att det finns stora problem med hur vätgas ska lagras och överföras till bränsletankar pekar det oförtröttliga arbetet vid forskningscenter i hela världen på att detta är framtidens bränsle. Som bränsle kommer vätgas att ge oss en miljövänlig förnybar energikälla.

Införandet av ett EU-kriterium för typgodkännande av vätgasdrivna fordon är avgörande för den inre marknadens funktion och för att skapa en hög säkerhetsnivå och ett gott miljöskydd.

- Situationen i Georgien (B6-0402/2008)

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. – (IT) Jag röstar för denna resolution i förhoppningen om att den kommer att leda till ett snabbt och fredligt slut på denna tragiska kris. Jag menar att två aspekter måste bekräftas: å ena sidan går det inte att ifrågasätta principen om att de olika staternas territoriella integritet är okränkbar; å andra sidan måste det understrykas att de berörda minoriteternas rättigheter måste respekteras helt och hållet.

Det är uppenbart att det internationella samfundets röst är svagare och mycket mindre trovärdig efter händelserna i Kosovo, men de diplomatiska ansträngningarna för att åstadkomma en trovärdig och konkret lösning måste intensifieras. Samtidigt som världens regeringar arbetar måste vi emellertid agera skyndsamt för att hantera den växande humanitära krisen i samband med ett ökande antal flyktingar. EU måste inrätta en insatsgrupp för att lindra de hundratusentals behövande människornas lidande.

Jag har kontakt med den internationella sambandsmannen vid UNICEF, som har bekräftat lägets allvar. Jag hoppas att Europeiska kommissionen kommer att spela sin roll, precis som den har gjort i andra situationer.

  Giorgos Dimitrakopoulos (PPE-DE), skriftlig. – (EL) Ledamöterna från Ny demokrati (ND) beslöt att lägga ned sina röster vid den slutliga omröstningen om resolutionen om situationen i Georgien. Beslutet fattades på grund av att det slutliga förslaget till resolution, som omröstningen gällde, var formulerat på ett sådant sätt att den anda av balans som präglat de tidigare förslagen till resolution försvann.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag kommer att rösta för denna gemensamma resolution eftersom det är viktigt att EU sänder ett kraftfullt budskap till den ryska ledningen. Ändå misslyckas betänkandet med att i tillräckligt hög grad kritisera det georgiska ledarskapet och låta det ta på sig sin del av skulden för att ha utlöst krisen. Jag anser att Georgien med sin nuvarande ledning definitivt inte är på rätt väg för att ansluta sig till Nato inom överskådlig framtid.

Min andra anmärkning är att den här krisen förstärker kravet på en gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik. Ju snabbare denna del av Lissabonfördraget genomförs desto bättre.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Läget i Georgien och hur man ska ställa sig till det är utrikespolitiska frågor. Junilistans ståndpunkt är att varken Europaparlamentet eller någon annan EU-institution ska uttala sig i sådana eftersom utrikespolitik ska bedrivas på nationell nivå, inte av Europeiska unionen.

Föga förvånande tar Europaparlamentet tillfället i akt att propagera för en förstärkt gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt, än värre, för ett genomförande av Lissabonfördraget. Vi ser redan i dag hur olika medlemsstater har olika synpunkter i frågan om Georgien. Det är alltså inte önskvärt att EU ska tala med en röst, eftersom den rösten måste komma att tala mot många medlemsstaters ståndpunkter. De talrikt förekommande referenserna till Nato är även de mycket problematiska, eftersom det finns länder som är medlemmar i EU men inte i Nato.

Situationen i Georgien är mycket allvarlig, inte minst med tanke på alla civila offer i konflikten. EU ska dock inte bedriva utrikespolitik och därför har vi röstat nej till denna resolution.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den resolution som antogs av majoriteten i parlamentet och som vi röstade mot är en väsentlig del i den antiryska kampanj som bedrivs av dem som använder denna metod för att försöka dölja sitt eget stora ansvar för att ha förvärrat det internationella läget och för att skapa en förevändning för riskabla nya steg i upptrappningen av konflikten.

Bland annat döljer resolutionen det faktum att roten till det nuvarande internationella läget och läget i Kaukasus är den nya kapprustningen och den militarisering av internationella förbindelser som USA och Nato understöder (med sitt offensiva strategiska koncept och utvidgningen till Rysslands gränser), USA:s utstationering av nya baser och missiler i Europa och den ökande militariseringen av denna kontinent, aggressionen mot och styckningen av Jugoslavien och erkännandet av den serbiska provinsen Kosovos självständighet i strid med folkrätten, attackerna mot och ockupationen av Afghanistan och Irak, det vill säga imperialism (och mellankapitalistiska konflikter).

Några av dem som nu vill tillämpa folkrätten och kräver att territoriell integritet, suveränitet och staters oberoende ska respekteras är samma personer som kämpade för och stödde aggressionen mot Jugoslavien eller Irak. Vilket hyckleri!

Vägen mot fred och en tryggad framtid för mänskligheten ligger i respekten för de principer som fastställs i artikel 7.1, 7.2 och 7.3 i den portugisiska konstitutionen.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Det gläder mig att min egen grupps ändringsförslag var framgångsrikt. Vi har begärt att de ryska och georgiska myndigheterna ska överlämna information om var de klusterbomber som fälldes under fientligheterna finns, så att minröjningen kan påskyndas.

Parlamentet har fördömt våldsanvändningen och anser att konflikterna i Kaukasus inte går att lösa med våld. En snabb minröjning kommer att förhindra nya civila dödsoffer.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för ändringsförslagen 2 och 5 eftersom jag anser att Ryssland försöker återupprätta det forna Sovjetunionens territoriella gränser på olika sätt. Genom sitt agerande i Georgien har Ryssland på nytt visat sin vilja att invadera och ockupera en suverän stats territorium under förevändning att man försvarar sina medborgares rättigheter. Jag anser att EU i sin resolution tydligt måste visa hur oberättigade Rysslands expansionsplaner är, särskilt när det gäller de baltiska länderna.

Genom att rösta mot andra satsen i punkt 27 vill jag säga att EU varken kan eller har rätt att avgöra om Georgien fortfarande befinner sig i processen med att ansluta sig till Nato. Vi kan bara konstatera faktum, nämligen att Nato den 3 mars 2008 bekräftade att Georgien kan ansluta sig, men det är upp till den suveräna staten Georgien att fatta det beslutet.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Mina damer och herrar! Jag röstade för resolutionen om situationen i Georgien. Det gjorde jag inte för att detta är en idealisk resolution, jag tvivlar inte på att vår resolution kunde ha varit bättre. Jag var tveksam till att stödja förslaget till resolution.

Mina tvivel väcktes av Martin Schulz strax före omröstningen. Han beklagade att den georgiska presidenten inte hade kritiserats i resolutionen. Detta anmärkningsvärda påpekande gjorde mig övertygad om att resolutionen kunde ha varit mycket sämre och kunde ha förstörts av den proryska lobbyn i Europaparlamentet. Med sitt uttalande underskattade Martin Schulz parlamentets enighet i fråga om krisen i Kaukasus. Nu är det uppenbart att det skulle ha varit bättre om Europaparlamentet hade hållit ett extra sammanträde tidigare i fråga om Georgien. Det är synd och skam att vi inte lade fram vår ståndpunkt under ett möte i rådet. Det är synd och skam att vi inte lade fram våra krav och synpunkter innan medlemsstaternas ledare samlades.

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (EN) Herr talman! Genom att inta en entydig ståndpunkt mot Ryssland och engagera EU i konfliktlösningen inleder Europeiska rådet och en majoritet i parlamentet en process som är lika farlig som den som störtade kontinenten i första världskriget.

Denna process är resultatet av de illa förberedda utvidgningarna österut, som för oss närmare konfliktområdena i Balkan och Kaukasus. Vilka kommer följderna att bli när Turkiet, som gränsar till Irak och Iran, ansluter sig? Genom att erkänna den serbiska provinsen Kosovos självständighet öppnade våra regeringar dessutom Pandoras ask och utmanade den territoriella integriteten inte bara i Georgien utan i de flesta europeiska länder både i öst och i väst.

Om Georgien, som socialdemokraterna, liberalerna, PPE-DE och de gröna skulle vilja, blir medlem i Nato och ansluter sig till ett EU som styrs av Lissabonfördraget, skulle våra nationer hamna i konflikt med Ryssland.

Bryssels Europa betyder krig. Det är – nu mer än någonsin, med hänsyn till ett mäktigare Kina och det islamistiska hotet – hög tid att bygga ett annat Europa, ett Europa med suveräna stater, förenat med Ryssland genom de civilisatoriska band som vårt grekiska och kristna arv ger oss.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar det franska ordförandeskapets snabba agerande för att hitta en lösning på konflikten mellan Georgien och Ryssland. Även om Tbilisis militära engagemang i Sydossetien kan kritiseras är Moskvas vedergällningsåtgärder både oproportionerliga och en tydlig kränkning av Georgiens territoriella integritet. Jag uppmanar Europaparlamentet att ge den ryska ledningen ett tydligt budskap om att deras agerande är oacceptabelt. Därför röstade jag för resolutionen.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Det finns all anledning att ge den georgiska befolkningen humanitärt bistånd och även att fördöma militära ingripanden i det område som inte omfattas av konflikten samt Rysslands användning av klusterbomber. Det jag inte kan stödja i den här resolutionen är att man ställer sig bakom Georgien och dess försök att straffa och isolera Ryssland och omringa landet av Nato för att det har erkänt Abchaziens och Sydossetiens självständighet.

Många av dagens europeiska länder skapades faktiskt genom att de bröt sig loss från ett annat land, utfärdade en ensidig självständighetsförklaring och så småningom erkändes av andra länder. De flesta europeiska länder bildades efter 1830, särskilt i vågor efter 1918 och 1991. Kosovo är det senaste exemplet. Det finns absolut ingen anledning att förklara Kosovos födelse som ett undantag eller att låtsas att det här är sista gången som ett nytt land bildas.

Det är aldrig den sista gången. Så länge det finns regioner där majoriteten av invånarna anser att den sittande regeringen är värdelös eller till och med hotfull och betraktar den som en utländsk makt, kommer det att fortsätta att bildas nya länder. Låt oss erkänna att invånarna i Abchazien och Sydossetien inte vill lyda under Georgien.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Ryssland är viktigt för EU inte bara som energileverantör utan också som en motvikt mot Förenta staternas strävan att dominera världen. Därför, men även för att inte tappa trovärdighet, är det viktigt att EU spelar en neutral roll som medlare mellan Georgien och Ryssland.

Det finns mycket stora ryska befolkningsgrupper i många stater i det forna Sovjetunionen, till exempel Ukraina. Därför är det lätt att förstå varför Kreml känner ett särskilt ansvar för dessa ryska folkgrupper. EU skulle kunna hjälpa till med att förhandla fram en lösning som alla parter kunde godta och exempelvis höja sin röst till försvar för generösa minoritetsrättigheter för ryssar i den postsovjetiska eran, vilket skulle passa väl in i EU:s mål för mänskliga rättigheter, som så ofta åberopas. Med hänsyn till detta stöder jag alltså den ståndpunkt som utarbetades vid det särskilda toppmötet och jag är emot vasallinställningen gentemot Förenta staterna i detta betänkande och röstade därför mot det.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I den gemensamma resolutionen försvaras EU:s politik, det vill säga att utnyttja krisen i Kaukasus. Detta är ett försök att intensifiera EU:s ingripanden och närvaro i denna viktiga region. Under sken av att vara fredsmäklare föreslår EU en rad åtgärder för att underlätta sin konsolidering och närvaro i Kaukasus. Resolutionen är provokativ eftersom den inte innehåller något fördömande av den georgiska Europa-Nato-regeringens brutala attack och mord på tusentals civila. Tvärtom erbjuds allt möjligt stöd till Georgiens politik och dess anslutning till Nato. Fördömandet av Sydossetiens och Abchaziens utbrytningsförsök är minst sagt ett skrattretande hyckleri med tanke på styckningen av Jugoslavien och EU:s beslut om Kosovo nyligen.

I nätet av konflikter och rivalitet mellan EU, Förenta staterna och Ryssland är Europaparlamentets resolution så gott som identisk med USA:s politik, eftersom det i resolutionen ensidigt tas ställning emot Ryssland för vi ska få en bättre position för förhandling om en andel av Eurasiens marknader och välståndsskapande resurser.

Imperialisternas förvärrande av konflikten och rivaliteten och Rysslands försök att stärka sin ställning i imperialistpyramiden skapar nya faror för folken i Kaukasus och närområdet. Folkets svar kan och måste bli att de ansluter sig till den antiimperialistiska kampen.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag har i likhet med hela gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster röstat mot resolutionen om situationen i Georgien, eftersom krisen där ses genom den förvrängda lins som utgörs av Bushvänlig politik och egennytta. Den värsta och mest provokativa aspekten av resolutionen är att där inte förekommer minsta kritik av det opportunistiska agerandet från den georgiske premiärministern Micheil Saakasjvili, som satte i gång krisen för att inte misshaga sina amerikanska beskyddare. Den ståndpunkt som majoriteten i Europaparlamentet har intagit står i direkt motsats till den ståndpunkt som samma politiska krafter intog för ett halvår sedan i Kosovofrågan.

Det går inte att skapa stabilitet i Kaukasusområdet genom en politik som går ut på att spela andrafiolen till Förenta staterna, som blundar för det verkliga läget och som för egen del driver en politik som bygger på dubbelmoral.

  Ioan Mircea Paşcu (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för ändringsförslag 2 eftersom jag tycker att det är oacceptabelt att gränser ska kunna ändras med ursäkten att man visar omsorg om minoriteter i grannländer. Jag röstade också för att det skulle nämnas att Georgien utlovats Natomedlemskap vid toppmötet i Bukarest och att landet är på rätt väg av följande skäl:

a. Det är sant: Georgien fick försäkringar om att landet skulle bli Nato-medlem och detta är officiellt inskrivet i slutkommunikén från Natotoppmötet i Bukarest.

b. Minst en viktig europeisk ledare har – i samband med kriget mot Ryssland nyligen – sagt att Georgiens strävan efter Natomedlemskap skulle förverkligas.

c. EU har förbundit sig att garantera Georgiens säkerhet, oberoende och territoriella integritet genom det partnerskapsavtal som EU slutit med Georgien inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, och eftersom EU inte kan göra detta – eftersom unionen inte är utformad för det – innebär det att den enda institution som kan göra detta är Nato, som majoriteten av EU-länderna också är medlemmar i.

  Béatrice Patrie (PSE), skriftlig. – (FR) Även om den inte är perfekt förtjänar den resolution som Europaparlamentet har antagit stöd eftersom den bekräftar den enighet som EU har visat i fråga om en lösning på situationen i Georgien.

Denna komplexa kris visar hur angeläget det är att EU utvecklar en riktig regional strategi gentemot Kaukasus och Ryssland. Därför skulle EU göra klokt i att föreslå en internationell konferens liknande Helsingforskonferensen, som ledde fram till bildandet av OSSE 1975.

Under tiden måste vi se till att behovet av att skapa en balanserad dialog med landet, som omfattar alla frågor av gemensamt intresse, inklusive demokratiska värderingar och energifrågan, verkligen tas upp i det motiverade betänkandet om förhandlingarna om ett stärkt partnerskap mellan EU och Ryssland.

Här är det synd att Europaparlamentet inte tydligare kräver en översyn av vår energistrategi, som utöver den förutskickade diversifieringen av våra försörjningskällor bör innefatta utveckling av förnybar energi och energisparande åtgärder.

  Gilles Savary (PSE), skriftlig. – (FR) Jag avstod från att rösta om Europaparlamentets resolution om händelserna i Sydossetien och Abchazien, eftersom parlamentet intog en ensidig, obalanserad ståndpunkt gentemot Kosovos ensidiga förklaring om självständighet från ett normaliserat, demokratiserat Serbien.

Parlamentet ansåg att det inte var lämpligt att anta en liknande resolution om Kosovo med hänsyn till samma principer om respekt för folkrätten och nationella gränsers integritet som det nu åberopar för att fördöma Moskvas erkännande av Ossetiens och Abchaziens självständighet. Vi vet alla varför: vi vill inte kritisera Västländerna – vi var snabba att erkänna Kosovos ensidiga och olagliga självständighetsförklaring – för samma saker som vi nu i dag med rätta kritiserar Ryssland för.

Även om den georgiska regeringens militära initiativ i likhet med de ryska bör fördömas kraftfullt och bör ersättas med en diplomatisk lösning och internationell medling får EU inte tillåta sig att tillämpa dubbelmoral på de många fastlåsta konflikterna i det kalla krigets efterdyningar.

Inget kunde vara värre för säkerheten på vår kontinent än om EU blandar samman allianser och lojalitet mot Bushregeringens brottsbefrämjande politik i den här delen av världen, som skett på andra ställen.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Samtidigt som det i resolutionen ges uttryck för många åsikter som jag kan ställa mig bakom – framför allt synen på Sydossetiens och Abchaziens slutliga status och uppmaningen om att de ryska trupperna ska dras tillbaka från det egentliga Georgien – så innehåller den också många inslag som är till föga hjälp.

EU skulle kunna vara till hjälp genom att erbjuda civila observatörer och övervakare och genom humanitärt bistånd. Däremot bör vi inte försöka utnyttja den georgiska krisen för våra egna syften genom att kräva en förstärkning av EU:s försvars- och säkerhetspolitik, genom att sätta in övervakare inom ramen för ESFP eller genom att stödja det nedröstade Lissabonfördraget. Dessutom var det en besvikelse att formuleringen om att Georgien fortfarande är på rätt väg mot att ansluta sig till Nato ströks vid omröstningen. Därför avstod jag från att rösta om den här resolutionen.

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. − (EN) Vi från Labourpartiet i Europaparlamentet välkomnar den här resolutionen som visar en stark och tydlig enighet mellan EU:s medlemsstater i rådet och i Europaparlamentet i denna viktiga fråga. Vi sörjer de tragiska dödsoffren i den här konflikten och fördömer våldet från båda sidor. Vi stöder åtgärder för att skapa hållbar fred, humanitärt bistånd till offren och återuppbyggnadsinsatser.

Vi avstod från att rösta om den andra delen av punkt 27 eftersom det står klart för oss att detta är en resolution som syftar till att lösa situationen i Georgien. En diskussion om ett kommande medlemskap i en extern organisation som Nato skulle bara avleda oss från detta viktiga mål.

Vi stöder helt och hållet resolutionens uppmaning om att säkra en hållbar lösning på konflikten med utgångspunkt i det sexpunktsavtal som EU medlat fram, och vi uppmanar Ryssland att agera beslutsamt för att uppfylla de överenskomna villkoren för denna plan för vapenvila och därmed göra det möjligt att återuppta förhandlingarna om partnerskapsavtalet mellan EU och Ryssland.

  Vladimír Železný (IND/DEM), skriftlig. − (CS) Jag avstod från att rösta om Europaparlamentets resolution om situationen i Georgien, inte för att jag vill ifrågasätta legitimiteten i Georgiens ståndpunkt utan tvärtom för att jag därmed skulle ha godkänt Rysslands olämpliga och aggressiva åtgärder. Precis som ofta har varit fallet nyligen har vissa eurofederalistiska ledamöter än en gång missbrukat konflikten i Georgien och resolutionen om den för att kräva en förtida ratificering av Lissabonfördraget. Det var detta olämpliga beteende som ledde till att jag lade ner min röst.

  Marian Zlotea (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Europeiska rådets extra möte den 1 september visade och bekräftade EU:s enighet, vilket är ett framsteg jämfört med 2003, när läget i Irak väckte frågor om enigheten i EU.

EU måste fortsätta att utrycka sin solidaritet och sin beslutsamhet i fråga om Rysslands efterlevnad av folkrätten och de internationella normerna. I den resolution som vi har röstat om i dag betonas att partnerskapet mellan EU och Ryssland måste bygga på ömsesidig respekt för de grundläggande reglerna för europeiskt samarbete.

Ryssland fortsätter att bryta mot vissa villkor i eldupphöravtalet. Detta beteende måste mötas med enade politiska och ekonomiska påtryckningar för att uppmuntra Ryssland att göra ett fullständigt tillbakadragande av alla trupper från georgiskt territorium och minska sin militära närvaro i Sydossetien och Abchazien.

Det är avgörande att åtgärder vidtas omedelbart för att trygga kontinuerliga biståndsleveranser till flyktingar i denna konflikt. Rysslands oroande agerande bör mötas med enad beslutsamhet från EU. För att förebygga liknande utmaningar i framtiden måste EU hitta alternativa energikällor och stärka den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken i enlighet med Lissabonfördraget.

- Europeisk avtalsrätt (B6-0374/2008)

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för resolutionen från utskottet för rättsliga frågor. Den gemensamma referensramen kommer att var en viktig rättslig utveckling och vi vet ännu inte vilken form den kommer att ta. Det är avgörande att detta parlament och berörda parter i alla länder och rättssystem hålls fullständigt informerade om händelseutvecklingen.

- Betänkande: De Rossa (A6-0289/2008)

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. − (EN) Trots den komplicerade titeln gäller detta betänkande ett klagomål från 2001 om felaktig handläggning av kommissionen i fråga om den tyska regeringens underlåtenhet att genomföra arbetstidsdirektivet korrekt. Ärendet hänvisades till Europaparlamentet genom en särskild rapport från Europeiska ombudsmannen.

Att överlämna en särskild rapport till Europaparlamentet är det sista steget som ombudsmannen kan ta för att försöka få en tillfredsställande lösning på en medborgares vägnar. Mitt betänkande för utskottet för framställningar stöder ombudsmannens slutsatser om att det föreligger ett administrativt missförhållande eftersom kommissionen i nästan åtta år har underlåtit att behandla framställarens klagomål.

Betänkandet gäller inte innehållet i arbetstidsdirektivet i sig varför ett ändringsförslag som syftade till att ta upp direktivets innehåll avslogs, eftersom det är irrelevant för detta betänkande.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet om kommissionens vägran att undersöka en tysk läkares klagomål om att den tyska staten bryter mot arbetslagstiftningen om arbetstid belyser EU:s klasshärjade natur. Kommissionen reagerar blixtsnabbt när kapitalets intressen hotas. Den tvingar medlemsstaterna att följa EU-lagstiftningen, men när arbetstagare klagar på att deras rättigheter kränks struntar kommissionen i det.

Kommissionens provokativa ståndpunkt är en naturlig följd av EU:s folkfientliga politik som främjar en återgång till medeltida anställningsvillkor för arbetarklassen för att skydda de europeiska monopolens lönsamhet. Arbetsmarknadsministrarna antog vid rådets möte i juli ett förslag till ändring av EU:s arbetstidsdirektiv. Denna arbetarfientliga travesti innebär att begreppet arbetstid delas in i aktiv och inaktiv tid – den senare betraktas inte som betald arbetstid – och att arbetsgivarna ges rätt att låta sina anställda arbeta upp till 13 timmar om dagen, 65 timmar i veckan, utan att betala dem ett öre i övertidsersättning.

Arbetarklassens och arbetstagarnas rättigheter kan inte tryggas med klagomål till kommissionen utan genom samling och en intensifierad klasskamp mot kapitalet och EU för att avskaffa den här politiken.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att arbetstider skall regleras på nationell nivå. Detta betänkande bör därför inte behandlas i Europaparlamentet, även om det formellt handlar om kommissionens behandling av ett överträdelseärende.

Subsidiaritetsprincipen som hyllas i alla tänkbara högtidliga sammanhang är här fundamental. När Europaparlamentets majoritet kommer in på detaljerna är det precis tvärtom, ingenting kan egentligen vara kvar i medlemsstaterna. Arbetstidsdirektivet är i sig självt ett klart brott mot subsidiaritetsprincipen. Länderna har olika näringslivsstruktur. Somliga har tung processindustri, andra har lätt industri, andra åter har mycket turism och säsongsberoende näringar och den offentliga sektorn är uppbyggd på olika sätt. Det är därför ytterligt olämpligt att försöka reglera arbetstiderna för hela EU och det finns heller ingen anledning. De som argumenterar för detta säger att vi annars får problem med social dumpning i EU. Det är en enormt grov anklagelse mot de länder vi har accepterat som medlemmar i EU, som alla uppfyller Köpenhamnskriterierna och som alla är rättsstater med fri organisationsrätt.

Detta betänkande är ännu ett försök av EU att lägga sig i arbetstidsfrågan som är medlemsländernas ansvar. Vi har röstat nej med hänvisning till subsidiaritetsprincipen.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Jag kunde stödja De Rossabetänkandet och hoppas att kommissionen helt och hållet följer ombudsmannens rekommendationer om rättssäkerheten och principen om god förvaltning.

- Betänkande: García Pérez (A6-0325/2008)

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder helt och hållet principen om lika möjligheter för kvinnor och män. Vi håller med om vissa aspekter i detta betänkande, t.ex. behovet av att göra större framsteg när det gäller löneklyftan mellan kvinnor och män, främjandet av kvinnligt företagande, betydelsen av politik på nationell nivå för att göra det lättare att balansera arbete och familjeliv. Som vår skuggminister för kvinnor har sagt: ”En konservativ strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män måste bygga på tron på lika möjligheter och jämlik rättslig, affärsmässig, social och politisk behandling.”

Däremot är vi oroade över andra aspekter i betänkandet, som kravet på nya rättsliga grunder i EU-lagstiftningen och kravet på ett beslut om ”fullständig överföring till gemenskapens behörighet”. Inte heller kan vi stödja inrättandet av det dyrbara Europeiska jämställdhetsinstitutet i enlighet med betänkandet. Dessa frågor måste det vara upp till de enskilda medlemsstaterna att driva.

Därför har vi bestämt oss för att avstå från att rösta om detta betänkande.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Europaparlamentets resolution som byggde på betänkandet av min spanska kollega Iratxe García Pérez om jämställdhet mellan kvinnor och män. Vi behöver mer än någonsin uppmärksamma denna frågas båda sidor: dels att garantera jämställdhet mellan kvinnor och män inom alla politikområden (integrering av ett jämställdhetsperspektiv), dels att genom målinriktade åtgärder minska diskrimineringen av kvinnor, bland annat genom informationskampanjer, utbyte av bästa metoder, medborgarsamtal och initiativ för offentlig-privata partnerskap. Alla frågor är viktiga: ojämlika löner, delaktighet i beslutsfattandet, särskilt i offentliga beslut, möjligheten att förena privatlivet med yrkeslivet och våld mot kvinnor. Jämställdhet är en viktig fråga där mycket redan har gjorts, men den måste uppmärksammas av de humanistiska politiska krafterna för att komma framåt och den måste diskuteras överallt, även inom ramen för den interkulturella dialogen.

  Koenraad Dillen, Carl Lang and Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Ibland sker det lyckliga, rentav roliga, sammanträffanden. Vi tar vara på det tillfälle vi ges genom detta årliga betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män, som kommer samtidigt med initiativet från det franska ordförandeskapet för EU, att lyfta fram en marginell men lustig sak som i värsta fall handlar om brist på takt och som i bästa fall är en perfekt tillämpning av principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, som innebär att det inte ska göras någon skillnad mellan dem.

För några dagar sedan, när Nicolas Sarkozys ordförandeskap inleddes – vilket uppmärksammades så mycket i medierna – fick parlamentsledamöterna presenter. I den kostnadsfria dokumentmappen låg anmärkningsvärt nog en slips.

Av de 785 parlamentsledamöterna är nästan en tredjedel kvinnor. Hade inte de rätt till en liten personlig gåva också, eller ska vi dra slutsatsen att även kvinnor ska bära slips?

Det verkar fortfarande vara så att det tölpaktiga får övertaget över hövligheten, trots att det hålls stora diskussioner om kvinnors roll och plats i det politiska livet.

  Konstantinos Droutsas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi kan inte rösta för betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008, eftersom det går ut på att övertala kvinnor att nöja sig med flexibla anställningsförhållanden och att nedskärningen och kommersialiseringen av de små socialförmåner som finns kvar för arbetarklassfamiljerna är ett nödvändigt ont, så att kvinnorna ska anpassa sig till EU:s politik för att göra det möjligt att kombinera familjeansvar och yrkesåtaganden.

De relevanta slutsatserna om löneskillnaderna mellan kvinnor och män tas inte upp, och de undanröjs absolut inte. I stället finns bara uppmaningar eller inrättandet av en internationell dag för lika lön. De åtgärder som föreslås för att bekämpa könsstereotyper och skapa jämlik representation i beslutsprocessen, undanröja alla former av könsbaserat våld osv. är ett steg i rätt riktning men kommer att förbli önsketänkande så länge den underliggande orsaken till dessa förhållanden och upprätthållandet av dem kvarstår, det vill säga det kapitalistiska system som skapar och förvärrar diskriminering och ojämlikhet.

Verklig jämställdhet kräver kamp för att ändra maktbalansen. En sådan politik gynnar arbetarna och främjar ett avskaffande av EU:s strategi. Dessutom borde vi kämpa mot kapitalets ockerverksamhet och arbetsgivarnas brist på ansvar. Inga åtgärder kan fungera om inte folkrörelsen i varje land förstärks och det ställs upp mål för en betydande ändring, ända upp till maktens boningar.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Itratxe García Pérez betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008, eftersom jag anser att minskade skillnader mellan kvinnor och män är grundläggande för att skapa ett rättvisare samhälle och dessutom är en avgörande faktor för EU:s ekonomiska tillväxt, välstånd och konkurrenskraft.

Jag vill upprepa föredragandens förslag som syftar till att stärka EU:s jämställdhetslagstiftning. Trots de åtgärder som har vidtagits på detta område har det inte gjorts några större framsteg på EU-nivå, särskilt när det gäller lönegapet mellan kvinnor och män, kvinnors deltagande i beslutsfattandet, kampen mot våld mot kvinnor, tillgång till utbildning och livslångt lärande eller ens när det gäller möjligheterna att förena yrkesliv och familje- och privatliv.

Däremot beklagar jag att ändringsförslag 1 antogs och att den viktiga hänvisningen till behovet av att kommissionen och rådet skapar en tydlig rättslig grund för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor därigenom avlägsnades.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I detta betänkande betonas viktiga aspekter av de former av diskriminering som fortfarande finns i samhället och särskilt i fråga om arbete, lön, fattigdom, pensioner och reformer. Dessutom behandlas frågan om våld mot och handel med kvinnor, utbildning, brist på sociala inrättningar och tillgång till omsorg om barn och andra familjemedlemmar som behöver det, samt främjande av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

Det finns emellertid fortfarande vissa motsägelser, till exempel när det gäller de åtgärder som föreslås på sysselsättningsområdet, där ett förslag som vi lagt fram avvisades trots att ett annat förslag om att skydda aspekter av betydelse för kvinnor godkändes. Jag tänker på följande förslag som nu ingår i Europaparlamentets slutliga resolution: ”… uppmanar därför medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att garantera efterlevnaden av sociala standarder och arbetstagarnas rättigheter i de olika sektorerna och att sålunda se till att arbetstagarna, särskilt kvinnor, har en skälig inkomst och rätten till en god arbetsmiljö, socialt skydd och fackföreningsfrihet samt att bidra till att avskaffa diskriminering mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden.”

Därför röstade vi för resolutionen trots att vi beklagar att andra goda förslag avvisades.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan tar starkt avstånd från alla former av diskriminering. EU är en värderingsunion och medlemsstaterna ska behandla samtliga grupper inom samhället på ett rättvist och jämställt sätt.

Betänkandet innehåller dock ett förslag som vi tar starkt avstånd från, nämligen att Europaparlamentet ska uppmana kommissionen och rådet att fatta beslut om en fullständig överföring till gemenskapens behörighet av frågor som invandring och asyl. Dessa frågor ska skötas av respektive medlemsstat.

I övrigt innehåller betänkandet många synpunkter på hur jämställdhet ska uppnås. Bland annat föreslås arbetsmarknadspolitiska åtgärder, informationskampanjer, medborgarsamtal, kvoteringar, löneutjämningar, åtgärder mot yrkessegregationen inom undervisningsväsendet och förbättringar av mammaledigheten för kvinnor som är egenföretagare. Betänkandet välkomnar vidare inrättandet av Europeiska jämställdhetsinstitutet och förespråkar att EU:s institutioner och medlemsstater ska införa en särskild internationell dag för lika lön.

Jämställdhet mellan män och kvinnor måste vara ett mål för alla medlemsländer. Vilka politiska åtgärder som används för att uppnå målen ska dock avgöras på nationell nivå. De internationella samordningar som är önskvärda bör ske på global nivå, företrädesvis inom FN. Vi har således valt att rösta nej till detta betänkande.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. − (EN) Rent generellt stöder jag det mesta i det här betänkandet. Jag har dock problem med punkt 9. Jag anser att texten i punkt 9 bör modifieras genom en hänvisning till behovet att respektera nationella lagstiftningsprocesser när det gäller abortfrågan.

Irland har ett protokoll till Maastrichtfördraget i den här frågan och dessutom ingår den inte i EU:s behörighetsområde. Det är upp till varje medlemsstat att utforma sin egen lagstiftning på detta område och parlamentet måste därför respektera subsidiaritetsprincipen. Tyvärr är texten inte tydlig i detta avseende.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) García Perezbetänkandet tar upp många viktiga frågor i samband med jämställdhet, social rättvisa och grundläggande rättigheter. En fråga som väcker allt större oro i hela EU är människohandeln som drabbar offer både inom och utanför EU. Kampen mot organiserad brottslighet av detta slag kräver en gränsöverskridande strategi som involverar flera aktörer, och det uppenbart att EU har en nyckelroll här.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Även om det har gjorts framsteg för jämställdheten i EU är vi långt från fullständigt jämlikhet. I betänkandet betonas olika områden som kommissionen måste uppmärksamma, som arbetskvalitet och behovet av bättre instrument för att ta itu med våldet mot kvinnor. Jag vill också stödja uppmaningen till medlemsstaterna att snarast ratificera Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel. Jag röstade för Iratxe García Pérez betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar betänkandet om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008 och stöder en stor del av dess innehåll.

Men jag lade ner min röst vid slutomröstningen eftersom ändringsförslag 2 avvisades. Jag anser att formuleringen av det ändringsförslaget var bättre än ursprungstexten.

  Eluned Morgan (PSE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande som syftar till att ta itu med bristen på jämställdhet. Det är uppenbart att kvinnor inte har samma karriärmöjligheter som män. Arbetande mödrar kommer aldrig att kunna balansera familj och yrkesliv utan starkare föräldrarättigheter för både män och kvinnor.

Därför stöder jag helt och fullt uppmaningarna om att förlänga föräldraledigheten och särskilt vidta fler stimulerande åtgärder för att uppmuntra pappor att ta föräldraledigt, samt om flexibla arbetsvillkor. Det är bara med den här typen av rättigheter som vi kommer att kunna lösa bristen på jämställdhet. Kvinnor kommer aldrig att bli verkligt jämställda förrän männen tar sin del av ansvaret för att sköta hem och barn, precis som min underbare make gör. Han lagar mat, han handlar, man han är inte så bra på att bädda!

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Som skuggföredragande från PSE-gruppen i utskottet för sysselsättning och sociala frågor röstade jag för detta betänkande eftersom jag anser att det är mycket viktigt när det gäller förslagen för att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Här vill jag betona vikten av punkt 42 i betänkandet, där kommissionen uppmanas att införa en uppsättning användbara, jämförbara och tillgängliga kvalitativa och kvantitativa indikatorer och även könsbaserad statistik som kan användas för att övervaka genomförandet av Lissabonstrategin för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Med hänsyn till att en av de avgörande faktorerna för att öka sysselsättningen är att det går att förena yrkesliv och familj vill jag också nämna punkt 34, där kommissionen uppmanas att samla in och sprida kunskap om de bästa metoderna för att skapa balans mellan yrkesliv och privatliv.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet verkar tro att dess ledamöter lider av Alzheimers sjukdom! Varje år vid ungefär samma tidpunkt dyker två olika betänkanden upp: ett om mänskliga rättigheter i EU och ett om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Även om innehållet i det första kan variera något från år till år är detta uppenbarligen inte fallet med det andra.

Som bevis behöver ni bara läsa de föregående betänkandena: Kauppibetänkandet från 2007 eller Estrelabetänkandet från 2006 om jämställdhet mellan kvinnor och män. Där listas samma utmaningar, där rapporteras samma ojämlikheter och där ges samma rekommendationer. Drar vi slutsatsen att ingenting har hänt? Nej, för det har gjorts framsteg i fråga om sysselsättning och kvinnors deltagande i beslutsfattandet på lokal, nationell och europeisk nivå.

Det är bara det att vi eurokrater, påhejade av kvinnolobbyisterna – jag tänker särskilt på den mäktiga Europeiska kvinnolobbyn – inte är nöjda med framstegen. De vill ha och förespråkar ännu större jämställdhet, ännu större likhet mellan kvinnor och män, in absurdum.

Måste vi gå med på den här påtvingade jämställdheten, som åstadkoms genom obligatoriska, diskriminerande och minoritetsinriktade kvoter?

Jag tycker inte det. Könskampen måste inte äga rum.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Iratxe García Pérez betänkande om jämställdhet mellan kvinnor och män 2008 var i grunden ganska bra. Här fanns en hel del viktigt, inte minst möjligheten för kvinnor (och män!) att kombinera arbete med familjeliv och vikten av generösa föräldraförsäkringar.

Att där fanns en del hetluft och upprepningar hade jag kunnat leva med. Vad som var svårare var punkt 4 där man ville skapa en rättslig grund på EU-nivå för "allt slags våld mot kvinnor". Ambitionen är det inget fel på och hade det gällt människohandel, som är gränsöverskridande, hade det inte varit några problem. Men här vill man ha en "fullständig överföring till gemenskapens behörighet av de politiska åtgärdsprogrammen" på ett område som i första hand är en nationell kompetens, och det är mer bekymmersamt.

Anledningen till att jag till slut lade ned min röst var dock andra meningen i punkt 6 där man uppmanar till kvotering. Det är något som jag helst inte vill se på nationell nivå, och absolut inte introducerat som ett diktat från Bryssel.

- Betänkande: Eva-Britt Svensson (A6-0199/2008)

  Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder helt och hållet principen om lika möjligheter för kvinnor och män. Vi stöder den grundläggande princip som beskrivs i punkt 1 i betänkandet: ”Europaparlamentet understryker vikten av att kvinnor och män ges samma möjligheter att utvecklas som individer oavsett könstillhörighet.”

Vi anser dock att betänkandet är alltför normativt och hårdhänt i sin inställning och sina slutsatser. Vi anser inte att EU bör få större befogenheter inom detta område. Det är upp till de enskilda medlemsstaterna att besluta om dessa frågor.

Vi avvisar den inställning som beskrivs enligt följande i skäl I: ”Könsstereotyp reklam reproducerar således ojämlika maktförhållanden mellan könen.” Sådana påståenden främjar inte en sund jämställdhetsdiskussion. Inte heller kan vi ställa oss bakom tankegångarna i exempelvis skäl F och G. Kraven på nolltolerans i betänkandet är alltför vaga och skulle kunna leda till dålig lagstiftning om de genomförs.

Därför har vi bestämt oss för att rösta mot detta betänkande.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Eva–Britt Svenssons betänkande om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män, eftersom jag håller med om att det behöver utvecklas en uppförandekod för reklam som gäller i alla medlemsstater och som garanterar respekt för principen om jämställdhet mellan kvinnor och män och bekämpar användningen av könsstereotyper.

Jag anser att reklam och marknadsföring är farliga förmedlare av könsstereotyper och begränsar friheten för både kvinnor och män i deras olika dimensioner och roller genom livet och därmed påverkar deras roll i samhället negativt.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Detta betänkande av den svenska parlamentsledamoten Eva–Britt Svensson, från gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, har gjort det möjligt för oss att inta en i stort sett positiv hållning i fråga om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män.

Precis som föredraganden påpekar är själva syftet med reklam att påverka var och en av oss – kvinnor som män. De val vi gör genom livet påverkas faktiskt av en rad faktorer, däribland vilken social klass vi tillhör, vårt kön, de bilder av och uppfattningar om kön och könsroller som ständigt omger oss i utbildning, medier och reklam.

Därför är det viktigt att fortsätta kampen mot könsstereotyper som hänger sig kvar i samhället trots olika gemenskapsprogram för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Precis som nämns i betänkandet har skolsystemet grundläggande betydelse för att utveckla barns kritiska förmåga i fråga om bilder och medier i allmänhet, för att förhindra de katastrofala effekterna av könsstereotypernas återkomst i marknadsföring och reklam.

Men det behövs också positiva åtgärder för att främja de bästa metoderna i reklam och vi ger exempel på sådana i den resolution från Europaparlamentet som nu har antagits.

  Petru Filip (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Jag bestämde mig för att en nedlagd röst var det bästa sättet att lyfta fram det blandade innehållet i betänkandet. Det vill säga, vi diskuterar ett verkligt problem som jag anser har besvarats i olämpliga termer. Det räcker inte med att hävda att ”könsstereotyper måste avskaffas”.

Jag anser inte att det handlar om ge priser till massmedier och reklamexperter som respekterar jämställdheten mellan kvinnor och män, vilket föreslås i vissa punkter i betänkandet (punkt 9 och 27). I stället bör vi utforma tydliga föreskrifter och program på gemenskapsnivå som gör sådana priser överflödiga. Eftersom de olika former av reklam som präglar det dagliga livet är en realitet som får djupgående och omedelbara sociokulturella effekter behövs det ett enhetligt och sammanhängande regelverk för denna verksamhet.

En uppsättning beskrivande hänvisningar till en så aktuell och viktig fråga (som Svenssonbetänkandet) kan inte ge övertygande argument och förmå mig att rösta ja. Inte heller har de lösningar som övervägs beskrivits på ett tydligt och konkret sätt.

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. − (EN) Jag anser att reklam är ett kraftfullt verktyg för att forma identitet, värderingar, åsikter och attityder och utan tvekan påverkar allmänhetens beteende. Å andra sidan kan okontrollerad reklam inverka negativt på kvinnors självkänsla – t.ex. i tidningsannonser om sexuella tjänster – och här är tonåringar och dem som riskerar att drabbas av ätstörningar särskilt utsatta.

Vi måste skydda våra barn från skadligt inflytande och här får vi inte underskatta skolornas och utbildningens betydelse. Jag stöder också förslaget om att kommissionen och medlemsstaterna bör utarbeta en uppförandekod för reklam med utgångspunkt i principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. − (FI) Jag röstade mot Svenssonbetänkandet i enlighet med vår grupps ståndpunkt.

Anledningen var att även om betänkandet om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män innehöll många goda idéer som jag stöder helhjärtat, däribland att barn ska utbildas i att använda sin kritiska förmåga när det gäller medier och att lära människor att ifrågasätta könsstereotyper, så anser jag att betänkandet i stort gick för långt. Förslagen om att upprätta en uppförandekod på EU-nivå och ett övervakningsorgan dit människor kan lämna klagomål om könsstereotyper i reklam och marknadsföring är uttryck för just den typ av nedlåtande politik som väcker fientlighet mot EU.

Marknadsföring och reklam är viktiga inslag i kommunikation, och om tillverkarnas produkter ska kunna konkurrera på marknaden måste reklamen förstås fånga människors uppmärksamhet. Jag anser att införandet av regler för marknadsföring och reklam ska ske på nationell nivå, och kritik av medier och ett sunt ifrågasättande av könsstereotyper börjar med utbildning och uppfostran.

  Roselyne Lefrançois (PSE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att detta betänkande har antagits, eftersom det lyfter fram marknadsföringens och reklamens betydelse för att utforma och permanenta könsstereotyper och det föreslås ett antal vägar för att motverka detta.

Utveckling av medvetandehöjande åtgärder verkar vara en lämplig åtgärd, särskilt för barn, som är en särskilt sårbar grupp. Exponering från mycket unga år för könsstereotyper i medierna bidrar kraftigt till att den livslånga bristen på jämställdhet mellan kvinnor och män förevigas, och det är därför det är så viktigt att utveckla barns kritiska förmåga när det gäller bilder och medier i allmänhet.

Jag håller också med om att marknadsföring och reklam har ett stort ansvar för ökningen av antalet människor som lider av ätstörningar och därför borde vara försiktigare i sitt val av kvinnliga förebilder.

Det är synd att förslaget om att uttryckligen integrera kampen mot könsstereotyper i befintliga eller kommande uppförandekoder, vilket skulle ge dem som arbetar inom de berörda sektorerna ett ansvar för att se till att åtagandena uppfylls, inte fick stöd av majoriteten.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstar för Svenssonbetänkandet om reklam som fortfarande är diskriminerande.

Trots de åtgärder som har vidtagits för att motverka det är könsstereotyper fortfarande ett stort problem i samhället. Särskilt reklamen tenderar att föreviga trötta gamla stereotyper om män och kvinnor. Barn och ungdomar identifierar sig i särskilt hög grad med figurerna i reklamen och tar till sig de klichéer som framställs. Detta bör förhindras så att den yngre generationen kan hantera frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män mer praktiskt. Jag anser att särskilda utbildningsprogram i jämställdhet mellan kvinnor och män skulle vara en god utgångspunkt, och framför allt måste det göras något åt de överallt förekommande stereotyperna i läroböckerna.

Sammanfattningsvis kan man säga att alla medborgare ställs inför reklam i sitt dagliga liv och att den därför måste visa upp goda förebilder. Betänkandet bereder vägen mot ett förverkligande av målet.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I parlamentet har vi haft den dåliga vanan att utarbeta initiativbetänkanden i triviala frågor som egentligen bör behandlas genom subsidiaritetsprincipen. EU ska med andra ord undvika att lägga sig i frågor som omfattas av medlemsstaternas suveränitet och som hanteras bättre på nationell nivå.

Detta betänkande är oacceptabelt i den utformning som röstats fram av en majoritet i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag bör påpeka att vi naturligtvis är oroade över de könsstereotyper som förs fram i en del reklam.

Naturligtvis är vi emot reklam för sexuella tjänster som förstärker stereotypen av kvinnor som objekt.

Naturligtvis vill vi skydda barn från reklam som eggar till bland annat våld och sexism.

Naturligtvis är vi medvetna om betydelsen av etik och uppförandekoder, men det är inte kommissionens sak att ålägga medlemsstaterna detta.

Reklam bör respektera de värderingar vi håller högt, men den måste få finnas och spela sin roll i marknadsekonomin utan att anklagas för all slags ondska, vilket är andemeningen i detta betänkande.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Förslaget till betänkande innehåller många olika tyckanden och önskemål. Vi vill dock betona att Europaparlamentet inte kan lösa några problem inom detta område och lagstiftning på EU-nivå är inte heller rätt väg att gå.

Sist och slutligen anser vi att det är genom opinionsbildning och debatt i medlemsländerna som man kan få bort annonser och reklam för sexuella tjänster i dagstidningarna. Genom hot om köpbojkott från konsumenterna kan tidningar tvingas sanera annonser och hotell tvingas bli porrfria. Men det kräver att opinionen byggs underifrån. Inte genom åtgärder på EU-nivå.

Vi har efter viss vånda röstat ja till betänkandet i dess helhet, men vill betona att vi gör det för att vi anser många värderingar och krav i det är så angelägna, men vägen till att nå dessa mål råder det delade meningar om.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar Eva-Britt Svenssons betänkande om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män. Den moderna reklamens globala natur kräver en gemensam EU-insats för att förmå reklammakarna att upphöra med könsstereotyperna. Självregleringen i Storbritannien är redan ganska sträng, och jag hoppas att övriga medlemsstater skulle vara öppna för att vidta liknande åtgärder. Därför röstade jag för betänkandet.

  Rovana Plumb (PSE), skriftlig. − (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom där återges mycket väl vid vilken tidpunkt det krävs insatser för att minska marknadsföringens och reklamens dåliga inflytande på jämställdheten mellan kvinnor och män, nämligen de första åren av ett barns socialisering.

Införandet av stereotyper och fördomar i så unga år bidrar avgörande till könsdiskriminering och förstärker direkt den livslånga ojämlikheten mellan kvinnor och män.

Informationsexplosionen går knappast att förhindra hos barn. En studie som genomfördes i början av det här året i Rumänien visar att sexåriga barn är de största reklamkonsumenterna.

Jag välkomnar tanken på att inrätta en särskild avdelning för jämställdhet mellan kvinnor och män vid medlemsstaternas nationella massmedieövervakningsorgan, men det är ytterst viktigt att de får en dubbel roll: regelbunden och systematisk övervakning av genusbilder i medierna samt tvingande övervakning av deras informationsmedier. Utan tvingande åtgärder blir våra initiativ verkningslösa.

  Teresa Riera Madurell (PSE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för ett bra betänkande om ett viktigt ämne: reklam och marknadsföring, som har väldigt stor makt genom att de har ett avgörande inflytande på sexistiska stereotyper.

Alla EU-institutioner bör införa mekanismer för att se till att dessa instrument används på ett positivt sätt för att främja likabehandling av kvinnor och män och förmedla en kvinnobild som stämmer med verkligheten.

Det är värt att särskilt nämna det åtagande som alla offentliga myndigheter gjort om att utrota våldet mot kvinnor och den roll som reklam och marknadsföring bör spela i den processen.

Det bör erkännas att många som arbetar inom området strävar efter detta, men i detta betänkande lyfts det fram att det fortfarande återstår mycket att göra. Därför behöver vi införa mekanismer för att se till att villkoren uppfylls och att det finns resurser för att behandla klagomål effektivt.

Det nya Euroepiska jämställdhetsinstitutet bör få resurser för att noggrant övervaka bilder och språkbruk och ta bort våldsamma bilder och sådana som på ett försåtligt sätt framställer kvinnor som objekt som kan kontrolleras och ägas och därför kan angripas.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Eva-Britt Svenssons betänkande skapade en hel del huvudbry inför omröstningen. I sitt ursprungsformat var betänkandet fullt med svepande generaliseringar och - i min mening - överdrifter. Man blandade och gav vilt mellan medier och reklam, uppförandekoder och lagförslag, självsanering och nya myndigheter.

Det betänkande som fanns kvar efter omröstningen var dock ett helt annat. De värsta överdrifterna var borta, och kvar återstod en ganska rimlig problemställning om att reklamen ibland, om än inte alltid, är karikerad och könsstereotyp. Jag tycker inte att det är ett dugg besvärligt att uttala oro både över vilket intryck barn och unga flickor tar, inte minst av bilder på extremt magra kvinnor. Betänkandet var inte helt fritt från socialistiska undertoner, men problemet är verkligt- inte ideologiskt. Därför röstade jag till slut ja.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade mot detta initiativbetänkande eftersom det inskränker åsiktsfriheten alltför mycket och har en anstrykning av diktatorisk censur. Alla frågor om legitimitet och etik när det gäller reklam regleras redan på nationell nivå. Det är inte EU:s sak att försöka kontrollera mångfalden i åsiktsfriheten och friheten att göra reklam. Som tur är, är detta endast ett initiativbetänkande.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag röstade för att denna resolution skulle antas.

Den är ett resultat av ett samarbete inom utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och även ett resultat av kompromisser för att ge betänkandet ett mer utbrett stöd. Syftet med betänkandet var att använda lagen för att styra alla aspekter av livet, även om den har vissa centraliserade drag. Å andra sidan är jag dock säker på att om Europaparlamentets ledamöter har möjlighet att ingripa och främja det gemensamma bästa, så har vi en moralisk plikt att göra det. Vi är skyldiga att kräva ett förbud mot sexistiska bilder som kränker kvinnors värdighet. Att begära vägledning och styrning av ungdomar i förhållande till medierna ingår också i denna strategi.

I betänkandet hänvisas också till skyddet av barnen, som påverkas allvarligt av reklam med våldsamma och sexuella undertoner som skapar orealistiska illusioner. Vi måste under alla omständigheter vara vaksamma. Inget EU-direktiv kan ändra mäns och kvinnors natur. Innan vi kan kräva att könsstereotyperna avskaffas måste vi låta sociologer och psykologer göra en grundlig analys av hur detta kommer att påverka kommande generationer.

Analyser av oberoende experter förblir ofta opublicerade eftersom de strider mot politiska åsikter. Naturlagarna kan inte ändras genom en resolution i parlamentet. Tvärtom – om parlamentet vill vinna respekt borde det ta större hänsyn till naturlagarna.

Betänkandet om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män är långt ifrån bra utan skapar flera problem som parlamentet helst borde undvika.

  Vladimír Železný (IND/DEM), skriftlig. − (CS) Jag röstade mot betänkandet och mot flertalet av de framlagda ändringsförslagen, som på ett planerat och enhetligt sätt syftar till att använda sex övergripande prioriterade områden för att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män inom reklamen och hantera reklamens sätt att stödja och förstärka vissa slags diskriminerande stereotyper som påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män negativt.

Jag röstade nej eftersom detta betänkande är ett allvarligt hot och dessutom en farlig inblandning på ett område där det förekommer stora individuella och kulturella skillnader i de olika medlemsstaterna. Det som betraktas som generande eller oacceptabelt i ett land kan ses som roligt eller underhållande i ett annat. Ett försök att införa EU-omfattande regler om hur de båda könen ska framställas i reklam skulle skapa ett slags homogeniserad, steril stereotyp. I detta betänkande läggs det fram omfattande förslag till åtgärder som går långt utöver EU:s befogenheter. Medlemsstaterna har självregleringsorgan, som marknadsetiska rådet, där den nationella reklambranschen gradvis kan skapa och anpassa acceptabla modeller för reklamverksamhet.

Med hänsyn till reklamens särskilda nationella egenskaper är den ett lämpligt område för självreglering, som på ett mycket mer lyhört sätt kan avspegla nationella kulturella traditioner, seder och förebilder. Dessa bör aldrig ersättas av enhetliga och homogeniserade regler som i grunden kan skada reklam som en fullständigt legitim och nödvändig sektor i den nationella ekonomin.

- Kloning av djur (B6-0373/2008)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Denna resolution kommer efter en viktig diskussion om kloning av djur i livsmedelssyfte och dess eventuella konsekvenser för den genetiska mångfalden i djurbesättningar, livsmedelssäkerheten, djurens hälsa och välfärd samt för miljön. Det är uppenbart att det fortfarande finns många tvivel vid denna tidpunkt och en mängd undersökningar med tydliga och exakta slutsatser om konsekvenserna, vilket utgör ett allvarligt hot mot jordbruksproduktionens image i EU-länderna.

Därför har Europaparlamentet efter ett förslag från utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling beslutat att uppmana Europeiska kommissionen att lägga fram förslag om att förbjuda kloning av djur i livsmedelssyfte, avel av klonade djur eller deras avkomma, utsläppande på marknaden av kött eller mejeriprodukter som härrör från klonade djur eller deras avkomma och import av klonade djur, deras avkomma, sädesvätska och embryon av klonade djur eller deras avkomma samt kött eller mejeriprodukter som härrör från klonade djur eller deras avkomma.

Förslagen verkar rimliga för oss i detta skede och de tar hänsyn till försiktighetsprincipen, varför vi röstade ja.

  Petru Filip (PPE-DE), skriftlig. − (RO) Min ja-röst bygger på följande principer och praktiska överväganden. För det första strider alla former av kloning – oavsett om det görs på människor eller djur – mot den kristna princip och doktrin som Europeiska folkpartiet bygger på.

Ur etisk synvinkel finns det fortfarande kontroversiella frågor som måste diskuteras och klargöras fullständigt. När det gäller de praktiska aspekterna kan vi ännu inte exakt avgöra konsekvenserna av kloning.

Dessutom är det omöjligt att kontrollera tillgången och göra uppföljningar av dessa produkter av animaliskt ursprung när de väl har hamnat i det kommersiella systemet. Därför anser jag att det bästa beslutet just nu är att förbjuda kloning av djur i livsmedelssyfte.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Med hänsyn till den vetenskapliga osäkerheten och de etiska frågor som uppstår ställer jag mig helt och hållet bakom uppmaningarna till kommissionen att lägga fram förslag för att förbjuda kloning av djur i livsmedelssyfte.

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag anser att kloning av djur i livsmedelssyfte medför flera risker både för folkhälsan och för djurens välfärd. Jag är inte övertygad om att ett införande av den här sortens teknik för konsumtionsändamål gynnar EU-medborgarna. Därför röstade jag för kravet på ett förbud mot kloning av djur i livsmedelssyfte.

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar debatten om kloning av djur. Jag lade ner min röst i slutomröstningen om resolutionen om kloning av djur i livsmedelssyfte, eftersom jag har vissa invändningar mot ett direkt förbud enligt förslaget i resolutionen.

Hittills har det tagits upp farhågor om kloningens konsekvenser för djurens välfärd, och de behöver besvaras. Det verkar inte uppstå några frågor om livsmedelssäkerhet.

Men det vi behöver är mer tillförlitlig och vetenskaplig information och rådgivning innan vi beslutar om ett förbud. Därför ser jag med intresse fram emot kommissionens förslag på området, med hänsyn till rekommendationerna från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och Europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) För bara tolv år sedan slog en ny teknik, som uppenbarligen är förknippad med höga dödstal och avsevärt lidande, världen med häpnad när fåret Dolly klonades. Den kommersiella sektorn gnuggar redan händerna och drömmer om ”nyttigt” klonat fläsk, berikat med Omega 3-fettsyror. De hävdar att detta djurplågeri också är bra för grisarna som lär ska bli friskare tack vare kloningen. Naturligtvis gynnas uppfödarna också eftersom deras finansiella förluster minskar.

Det hela är oroväckande likt de många och skiftande frestelserna med genteknik som har ruinerat massor av jordbrukare eftersom utsädet inte gick att återanvända och de inte hade råd att köpa mer. Det påminner också om den plötsliga onaturliga död som drabbat hela besättningar sedan djuren ätit genmodifierat foder.

De långsiktiga konsekvenserna av radioaktiv strålning och genteknik har ännu inte fastställts tillräckligt noggrant och det är omöjligt att bedöma konsekvenserna av kloning, för att inte tala om korsningar. Vad skulle hända om ett klonat djur utfordrades med genetiskt foder? Hur skulle det påverka människor? Frankenstein lurar bakom dörren! Därför röstar jag nej den här gången.

  James Nicholson (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Kloning av djur för livsmedel är en aktuell fråga just nu. Rent generellt är jag inte emot kloning för vetenskaplig forskning och utveckling av djuravel. Men när det gäller djurens välfärd och livsmedelssäkerheten är jag helt och hållet emot att klonade djur förs in i livsmedelskedjan.

Forskning och tidigare erfarenheter har visat att klonade djur lättare blir sjuka och har en kortare förväntad livslängd. Jag vill inte stå i vägen för vetenskapen, men det är tydligt att vi ännu inte känner till alla konsekvenser och följder av kloning, varken för djurens välfärd eller för livsmedel.

Därför bör det införas tydliga villkor och kontroller för att se till att klonade djur förhindras från att föras in i livsmedelskedjan. Även om jag inser att detta är ett känsligt ämne tycker jag att vi bör hålla oss på den säkra sidan. Vi bör fortsätta att prioritera produktkvalitet, djurskydd och miljöhänsyn när det gäller livsmedelsproduktion.

  Luca Romagnoli (NI) , skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstar för Neil Parishs förslag till resolution om kloning av djur i livsmedelssyfte. Jag stöder anledningarna till förslaget och de farhågor som tas upp.

Det är sant att de mer ”revolutionerande” innovationerna tidigare har betraktats med misstänksamhet och har gett fördelar först på medellång och lång sikt. Det är också sant att syftet med denna resolution skulle kunna falla inom denna kategori. Men vi måste ändå allvarligt överväga riskerna med att klona djur i livsmedelssyfte: livsmedelssäkerhet, klonade djurs välfärd och den genetiska och zootekniska mångfalden hos dessa djur. Dessa aspekter hänger tydligt ihop. Därför välkomnar jag detta initiativ och är säker på att det kommer att vidtas åtgärder för att skydda både folkhälsan – genom att bevara den goda kvaliteten på maten vi äter – och djurens välfärd.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. − (SK) Jag röstade för denna resolution. Konsumenterna i EU:s medlemsstater måste skyddas mot de negativa konsekvenser för deras hälsa som eventuellt kan orsakas av produkter som har klonats i livsmedelssyfte. Det är försiktighetsprincipen som måste tillämpas korrekt. Parlamentet betonar de många fördelarna med ett högkvalitativt jordbruk, vilket jag stöder.

Ändå är jag förvånad över ett sorgligt faktum: parlamentet röstade mot kloning av djur, men stöder kloning av människor för forskning som innefattar experiment på mänskliga embryonala stamceller. Sådana projekt för kloning av människor finansieras redan genom sjunde ramprogrammet för forskning. Vi förstör mänskligt liv för forskningsändamål.

Dessa experiment finansieras också med skattebetalarnas pengar, till och med i stater där kloning betraktas som ett brott i lagstiftningen. Det verkar som om EU-lagstiftarna bryr sig mer om kloning av djur i livsmedelssyfte än om att skydda människor mot vetenskaplig forskning.

(Sammanträdet avbröts kl.13.10 och återupptogs kl.15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS ROCA
Vice talman