Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om

– en muntlig fråga till rådet från Hannes Swoboda för PSE-gruppen, om kontroll på energipriserna (O-0082/2008 - B6-0460/2008),

– en muntlig fråga till kommissionen från Hannes Swoboda för PSE-gruppen, om kontroll på energipriserna (O- 0083/2008 - B6- 0461/2008),

– en muntlig fråga till rådet från Giles Chichester, Anne Laperrouze, Sophia in 't Veld och Eugenijus Maldeikis för grupperna PPE-DE, ALDE och UEN, om att få energipriserna under kontroll (O-0089/2008 - B6-0463/2008),

– en muntlig fråga till kommissionen från Giles Chichester, Anne Laperrouze, Sophia in 't Veld och Eugenijus Maldeikis för grupperna PPE-DE, ALDE och UEN, om att få energipriserna under kontroll (O-0090/2008 - B6-0465/2008),

– en muntlig fråga till kommissionen från Rebecca Harms och Claude Turmes för Verts/ALE-gruppen, om kontroll på energipriserna (O-0091/2008 - B6-0466/2008),

– en muntlig fråga till rådet från Esko Seppänen och Ilda Figueiredo för GUE/NGL-gruppen, om att få energipriserna under kontroll(O-0093/2008 - B6-0468/2008),

– en muntlig fråga till kommissionen från Esko Seppänen och Ilda Figueiredo för GUE/NGL-gruppen, om att få energipriserna under kontroll (O-0094/2008 - B6- 0469/2008).

  Hannes Swoboda, frågeställare. − (DE) Herr talman! Jag vill hälsa kommissionsledamoten och ministern Jean-Louis Borloo varmt välkommen. Vi vill ställa några frågor, eftersom vi ärligt talat anser att Europeiska unionen – och detta gäller kommissionen och kanske också rådet – inte har ägnat tillräckligt mycket uppmärksamhet åt oljepristrenderna. Med all respekt för kommissionsledamoten anser jag att vi bör göra mer på detta område.

Jag ska först ta upp de stigande oljepriserna. Jag har alltid påpekat att stora vinster görs. Vad händer med dessa? I realiteten investeras de inte i exempelvis alternativa energikällor eller andra viktiga investeringsprojekt, utan används i stället för att köpa upp aktier och betala utdelningar.

För det andra, har kommissionen när det gäller de fallande oljepriserna, som i viss utsträckning också förekommer, någon överblick över om detta påverkar konsumenterna? Jag är rädd för att man inte har det, och jag vore tacksam för ett svar från er även angående detta.

För det tredje skulle jag vilja ta upp frågan om energifattigdomen, som vi tidigare har diskuterat, inte minst i samband med de betänkanden som vi har antagit i utskottet. Det finns ingen anledning till att kommissionen inte, oberoende av framtida lagstiftning, skulle lägga fram ett mycket konkret paket för att bekämpa energifattigdom. Och det är inte bara kommissionen som bör vidta en sådan åtgärd; det är givetvis också något som de olika regeringarna måste göra. Även när det gäller detta skulle vi emellertid behöva se mer initiativ från kommissionen.

Detta leder mig för det fjärde till frågan om den yttre energipolitiken och energiförsörjningen, och särskilt givetvis gas, vilket är en fråga som vi har diskuterat många gånger. Jag hörde att ni var i Nigeria nyligen, och det skulle vara intressant att höra vilka initiativ som har tagits i detta sammanhang.

Vi ser att Nabuccoprojektet inte fungerar så bra, för att bara ta ett exempel. Amerikanerna har fått oljeledningen PTC. Alla hävdade att detta inte skulle ge någon vinst, men den är verkligen vinstgivande i och med de stigande oljepriserna. Amerikanerna sa helt enkelt: ”Detta är vad vi vill ha och vad vi behöver för att diversifiera energiförsörjningen.”

Men vad gör EU? Jag anser att EU har varit alldeles för mjäkigt för att uppnå vissa saker, och jag skulle önska att rådet och kommissionen var betydligt fastare och bestämdare när det gäller att diversifiera EU:s energikällor, eftersom detta också är viktigt för energiförsörjningen. Något som särskilt oroar vår grupp är emellertid frågan om energifattigdomen och vad vi gör för att ta itu med den, eftersom det fortfarande är ett mycket allvarligt problem i Europa.

  Giles Chichester, frågeställare. − (EN) Herr talman! Det är tråkigt att socialisterna har valt att torgföra sina gamla fördomar om profit och sociala frågeställningar när vad det egentligen handlar om är en ekonomisk och industriell fråga. Ökande oljepriser är allvarliga för realekonomin, särskilt om priserna fluktuerar eller är instabila, men låt oss dra oss till minnes våra lärdomar från 1970-talet. Bland dessa lärdomar ingår att högre priser frammanar bättre utnyttjande och utveckling av resurserna. De motverkar överdriven konsumtion och driver på effektiviteten. Jag medger att frågan om bränslefattigdom är viktig, men den bör hanteras via sociala trygghetsåtgärder och inte genom snedvridningar på marknaden som att sätta ett tak för priserna.

Vi ska också komma ihåg att priser kan falla lika väl som de kan stiga och att marknader ofta visar prov på överdrifter innan de inrättar sig på en realistisk nivå. Att inrätta en verkligt konkurrenskraftig marknad är en grundförutsättning för att kunna nå andra politiska mål. I prisfrågan understryks grunderna för EU:s energipolitik och energisituation. Det handlar om de tre pelarna: behovet av verkligt konkurrenskraftiga marknader – marknader som erbjuder de lägsta priserna och levererar de mest effektiva tjänsterna; försörjningstrygghet i fråga om vårt beroende av importerade bränslen; överensstämmelse mellan hållbarhetsmålen och de två andra delarna av vår politik. Vi ska akta oss för att kasta ut babyn med badvattnet för att vi bekymrar oss för prisökningarna förra sommaren och glömmer att priser faller lika väl som de går upp.

  Rebecca Harms, frågeställare. − (DE) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot, herr Chichester! Det är klart att priserna kan gå ned lika väl som upp men det viktigaste är att vi är ense om att energiresurserna är knappa och begränsat tillgängliga och att den globala konkurrensen om tillgång till och andelar i dessa resurser sannolikt medför fortsatt mycket höga priser på lång sikt.

Dagens utveckling och problemet med energifattigdom visar att vi ännu inte har reagerat riktigt på situationen. Jag menar att de akuta sociala problem som hänger samman med höga energipriser alltid ska angripas genom socialpolitiken, men vi behöver också se till strukturellt att våra samhällen inte längre slösar med energiresurserna. Kommissionsledamot Andris Piebalgs har säkerligen något att säga om detta eftersom han visat sådant engagemang i frågan sedan han tillträdde.

Målen i fråga om energihushållning och energieffektivitet måste eftersträvas mycket mer konsekvent än hittills. Vi har ofta sagt att vi ska bygga en ny typ av hus och att vi behöver olika värme- och kylsystem och resurssnålare elektriska apparater, men var är den storskaliga, samlade åtgärd som vi behöver för att utnyttja den enorma potential vi har när det gäller energieffektivitet och energihushållning?

Om det är något område där vi behöver någon sorts huvudplan för EU eller nationella planer så är det här. Jag anser att t.ex. strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och Europeiska investeringsbankens program ska användas på ett samordnat sätt så att vi verkligen kan eftersträva de mål som ni, herr Piebalgs, föreslog flera gånger för tre år sedan.

Om vi betraktar den nuvarande debatten om exempelvis oljepriserna och ser vad Europaparlamentet har föreslagit för att slå på bromsen gentemot kommissionen, som trots allt ville göra bilarna mer energieffektiva, är frågan vi bör ställa oss huruvida tanken att priserna kommer att stanna på en hög nivå på lång sikt faktiskt ska tas på allvar.

Herr kommissionsledamot! Jag vill uppmuntra er att ge era tidigare förslag om energieffektivitet och energihushållning en central roll i den strategiska energiöversynen då detta blir det område där det avgörs om vi gör rätt saker för våra samhällen och tillgodoser deras behov i tider av ständigt höga priser.

  Anne Laperrouze, frågeställare. – (FR) Herr talman, herr Borloo, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De stigande energipriserna får alla möjliga negativa konsekvenser, och tydligast märks det i de ökande levnadsomkostnaderna för våra medborgare. Det visar än en gång hur beroende vi är av energi. Det behövs olika åtgärder om vi ska minska energiprisfluktuationerna och särskilt få ned priserna.

Jag har tre förslag i det sammanhanget. Det första vi behöver göra gäller den ekonomiska förvaltningen av energipriserna. Det måste göras omedelbart genom att medlemsstaterna utvecklar finansiella mekanismer där prisökningar som faktor kan elimineras från företagens budgetar och även hushållens budgetar. Medlemsstaterna behöver också främja sociala åtgärder för att bekämpa energifattigdomen i låginkomsthushåll.

Det vi behöver göra i ett andra steg är att koncentrera oss på de priser som tas ut för den importerade energin. Vad föreslår ni som gör det möjligt för EU att uppvisa en enad front i förhandlingar med producentländerna – denna s.k. enade front som folk talar om – så att man i all grannskapspolitik och alla partnerskapsavtal äntligen kan ta vederbörlig hänsyn till energidimensionen? Låt mig, måhända naivt, föreslå en lösning som kan underlätta kontakterna i våra förhandlingar med Ryssland. Varför inte koppla ihop driften av Nabuccogasledningen med South Stream-projektet? Det kanske kan få saker och ting att svalna något.

Det tredje steget är att minska importen eller rentav stoppa den helt, vilket vore den idealiska lösningen. Då måste vi bryta den symbiotiska kopplingen mellan ökad tillväxt och ökad energiförbrukning. Det är verkligt viktigt att tillväxt inte automatiskt medför en proportionerlig ökning i energiförbrukning. Vi behöver självklart utveckla förnybara och koldioxidsnåla energiformer, och Claude Turmes betänkande är ett steg i den riktningen. Att vara energieffektiv betyder också att spara energi, något vi i dag inte gör i tillräcklig utsträckning. De dokument som nu läggs fram skulle därför ha kommit för länge sedan. Vi behöver koncentrera oss på fysisk och teknisk energilagringskapacitet och i synnerhet de faktorer som fungerar som bärare för energiförbrukning.

Kan ni, herr Borloo, säga oss om ni hyser stora förhoppningar om att energi- och klimatpaketet ska antas någon gång de kommande veckorna? Vad måste ske innan ett ambitiöst åtgärdspaket införs för att nå dessa olika mål?

  Esko Seppänen, frågeställare. − (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! I kompromisslösningen tas ingen hänsyn till betydelsen av spekulationer i energikostnadsökningar i samband med energipriserna. Virtuell olja säljs emellertid på derivatmarknaderna för sex gånger priset på fysisk olja. Elpriset är också kopplat till värdepappersmarknaden. Virtuell elektricitet säljs på energimarknaderna till högre priser än fysisk elektricitet; på European Energy Exchange är detta pris fem gånger högre.

Det finns mängder av bevis för bedrägerier på OTC-derivatmarknaden, som är oreglerad och inte övervakas av fondbörserna själva. Harmoniseringen på elområdet kommer att resultera i automatiska oväntade vinster för storföretagen, och 2013 kommer handeln med utsläppsrätter att öka möjligheterna till spekulation många gånger om.

På energiderivatmarknaderna tvingas konsumenterna att betala priset för spekulationen på samma sätt som de gjorde på subprimemarknaden i Förenta staterna. Vinsterna privatiserades och förlusterna socialiseras. Kapitalism är ett kasino där priset på energi är ett lotteri på aktiebörserna. Tack.

  Jean-Louis Borloo, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Efter att ha lyssnat på de olika frågor som snart sagt alla verkar ställa vill jag gärna göra några egna kommentarer.

Den första gäller det felaktiga sätt som priserna har förändrats på. Vid en tidpunkt låg priset på 10 US-dollar, sedan 140 för ett kort tag sedan och nu är det tillbaka på 100. Det verkar inte finnas något samband mellan själva produktens värdestegring och den finansmarknad som är baserad på denna vara. Men på lång sikt verkar det stå rätt klart att de som spekulerar kommer att vara verksamma så länge som vår uppfattning är att de globala energibehoven – som fortsätter att öka – inte bygger på en ny energimix som är mindre beroende av kolväten.

Vidare noterar jag att det allmänna budskapet var fullständigt klart i Jeddah i slutet av juni, där kommissionsledamot Andris Piebalgs och jag deltog i ett möte mellan alla producent- och konsumentländer. Förväntningarna gick inte att ta miste på: de viktigaste konsumentländerna måste sända tydliga signaler om sina avsikter att anpassa sin energimix, genomföra åtgärder för energieffektivitet och bli mindre beroende av kolväten. Producenterna själva ställer sig helt bakom detta. Det är vad hela det kommande klimat- och energipaketet handlar om, och jag tror att EU:s 500 miljoner konsumenter säger att de vill ha mer lokalt producerad energi, mer självförsörjande energi och en direktare koppling mellan producent och konsument.

På mycket kort sikt finns det uppenbarligen olika problem att lösa kring regleringen av detta, däribland tillgången till information om kommersiella lager, och då avses inte enbart strategiska lager. Förenta staterna gör det, Japan gör det. Kommissionen har ombetts att fundera på detta. I slutet av oktober eller i början av november tror jag att kommissionen lägger fram ett förslag om att skapa mer öppenhet och insyn på området på mycket kort sikt. Men en lämplig strategi för självförsörjande energianvändning och en annan energimix utgör fortfarande det mest effektiva svaret på medellång och lång sikt.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Detta är frågor som ställs i rättan tid och det är en mycket viktig debatt. Kommissionen lägger nu sista handen vid den andra strategiska energiöversynen, som också bygger på debatterna i Europaparlamentet. Jag förväntar mig att denna andra strategiska energiöversyn antas i november, och den kommer särskilt att täcka in de frågor som vi har tagit upp i dag.

Det finns definitivt en gräns för vad vi kan föreslå i den strategiska energiöversynen med anledning av ratificeringen av Lissabonfördraget, eftersom det finns en artikel om energi som skulle möjliggöra en mer effektiv reaktion. Men vi kan ändå göra en hel del.

Kommissionen anser att oljepriserna sannolikt kommer att ligga kvar på en hög nivå på medellång och lång sikt. Denna typ av prognos finner sin grund i fluktuationerna på marknaderna med daglig handel. Även om oljepriset i dag ligger på 106 eller 110 US-dollar per fat, vilket är mycket lägre än för en tid sedan då det låg på 145 US-dollar, gör de dagliga fluktuationerna att situationen fortfarande är svår att förutspå, något som ger mycket långtgående konsekvenser och kräver motåtgärder.

Medlemsstaterna behöver verkligen agera på kort sikt för att mildra effekterna för de mest utsatta hushållen, samtidigt som det viktigaste politiska gensvaret bör vara att söka underlätta övergången till klart mer hållbara sätt att producera och förbruka energi. Vi ska med andra ord sikta på att bli en koldioxidsnål och energieffektiv ekonomi. Då är det helt nödvändigt att gå vidare med kommissionens förslag om klimat- och energipolitik som en uppföljning av Europeiska rådets politiska åtaganden.

När det gäller strukturreformerna är det viktigt att understryka att vi står inför stigande energipriser, inte bara på olja. Det gäller även kol och gas, vilket i sin tur påverkar elpriserna. Kopplingarna mellan dessa priser har med prissättningsstrukturen att göra. I gasavtal används exempelvis ofta oljepriset som riktmärke; gaseldad elproduktion får allt mindre betydelse och blir därför prissättande. Därför är det väldigt viktigt att inte enbart arbeta med frågor som rör oljepriset utan samtliga sektorer. Situationen gör utan tvekan att behovet av att uppmuntra konkurrens blir större i hela energisektorn. Därför vill jag betona vikten av att snabbt nå ett avtal om det tredje paketet för den inre energimarknaden.

Europa kan och måste utveckla sina egna starka sidor för att hantera den snabbt skiftande globala energiekonomin. En väl fungerande, fullständigt sammankopplad och konkurrenskraftig inre marknad för hela EU är ett svar. Det minskar vår utsatthet för störningar i energiförsörjningen och underlättar vårt samarbete med energiproducerande länder och transitländer. Solidaritet mellan medlemsstaterna blir möjlig genom europeiska nät.

När det gäller oljelager för energin i EU har vi nu utarbetat lagstiftning där två saker tydligt behandlas. En sak är att dessa oljelager alltid ska vara tillgängliga i händelse av kris och enkelt kan användas. En annan är att vi tar fasta på de situationer som uppstått på senare tid samt öppenhet och rapportering varje vecka om kommersiella lager. Även om vi inte förbrukar mest olja i världen kan vi påverka öppenheten och insynen på marknaden och minska instabiliteten och spekulationernas omfattning på marknaden.

Spekulation är definitivt en fråga. Vi har gjort en analys. Den ger vid handen att utbud och efterfrågan är de viktigaste drivkrafterna för oljepriserna och att dessa fundamenta kommer att ge upphov till höga priser i framtiden. Men vi ska samtidigt göra vad vi kan för att analysera vilka konsekvenser spekulationer får vid ett givet tillfälle och om det verkligen är möjligt att minska instabiliteten och öka tillsynen på energimarknaden.

Det är dock uppenbart att öppenhet på oljemarknaderna, när det gäller både avtal, finansiella instrument och fundamenta, är ett måste. Jag vill också säga att både kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter agerar mot konkurrenshämmande beteende. Så kan vi föra oljeprisförändringarna vidare till konsumenterna, eftersom de använder raffinerade produkter. Kommissionen kommer att göra fler ansträngningar och följa upp frågan, och många konkurrensmyndigheter i medlemsstaterna har redan börjat utreda hur snart och hur snabbt oljeprisförändringarna når konsumenterna. Samtidigt är det tydligt att det råder skillnader mellan olika medlemsstater eftersom företagen tillämpar olika strategier för hur de använder sina källor. Det finns också biobränsleblandningar i vissa länder som också påverkar den hastighet med vilken priserna kan förändras i förhållande till oljepriset. Detta är dock något som alla myndigheter som motarbetar konkurrensbegränsande samverkan ska ha i tydligt fokus.

Energieffektivitet, förnybara energikällor och diversifiering – det står mycket klart att huvuddragen ligger i vår energi- och klimatpolitik, som kommer att ha en framträdande plats i vår strategiska energiöversyn.

Det finns redan en betydande rättslig ram i EU-lagstiftningen. Dessutom vidtas många åtgärder inom den nuvarande handlingsplanen för energieffektivitet. Det finns också understödjande åtgärder, t.ex. programmet Intelligent energi – Europa.

När det gäller den befintliga EU-lagstiftningen är det genomförandet som är avgörande. Det ambitiösa målet för energihushållning fram till 2020 går inte att nå utan ett lämpligt införlivande i medlemsstaterna. Kommissionen arbetar energiskt med överträdelseförfaranden för att se till att medlemsstaterna verkligen genomför sin befintliga EU-lagstiftning.

Kommissionen kommer också att anta ett energieffektivitetspaket i år. Det kommer att innehålla ett meddelande med en omfattande översikt över kommissionens ambitioner i fråga om energieffektivitet och lagstiftningsmässiga och politiska initiativ. Där märks främst förslag till en långtgående omarbetning av direktivet om byggnaders energiprestanda, men även en anpassning av energimärkningsdirektivet för att åstadkomma en mer effektiv och dynamisk märkning. Det säger sig självt att fortsatt höga energipriser ger stöd för åtgärder på området. Vi får också ett tydligt engagemang från Europeiska investeringsbankens sida.

När Europeiska rådet analyserar de lämpliga motåtgärderna i situationen med de höga oljepriserna framhäver det betydelsen av en hållbar och lämplig ram för beskattning.

Det finns stort utrymme för EU och medlemsstaterna att använda beskattning mer systematiskt och effektivt för att uppmuntra energihushållning. Kommissionen avser att presentera förslag och rekommendationer om kostnadseffektiv användning av beskattning och specifika skatteincitament, däribland sänkt mervärdesskatt för att främja utbud och efterfrågan på energieffektiva varor och tjänster.

I sin översyn av energiskattedirektivet kommer kommissionen också att undersöka hur man bättre kan stödja EU:s energi- och klimatpolitik och uppmuntra energieffektivitet och utsläppsminskningar. En mer allmän och systematisk användning av vägavgifter, i linje med principerna i kommissionens meddelande om ”grön” transport, stimulerar också en övergång till mer öppenhet och insyn i regelverket för energieffektivitet.

Då vi talar om finansiering av alternativ energiteknik och forskning vill jag påpeka att vi just nu förbereder ett meddelande om finansiering av koldioxidsnål teknik som en uppföljning till den strategiska EU-planen för energiteknik. Meddelandet kommer att innehålla en analys av resursbehovet för långsiktig forskning och utveckling, storskaliga demonstrationsprojekt och den tidiga kommersialiseringsfasen. Vi överväger åtgärder som innebär bästa möjliga utnyttjande av offentliga investeringar som hävstång för ytterligare privata investeringar, t.ex. inrättande av en särskild facilitet för storskaliga demonstrationsprojekt. Dessa skulle kunna bygga på befintliga instrument såsom finansieringsfaciliteten med riskdelning, ett gemensamt initiativ mellan kommissionen och EIB. Kommissionen uppmuntrar även medlemsstaterna att utnyttja sina nationella resurser, exempelvis potentiella resurser som kan frigöras genom utauktionering av utsläppsrätter för koldioxid i de omarbetade systemen för utsläppshandel.

När det gäller trygg energiförsörjning och utrikespolitiska aspekter återkommer jag till tanken att Europa kan och måste utveckla sina egna starka sidor för att hantera den snabbt skiftande globala energiekonomin. EU:s inre och yttre politik hänger samman på energins område. Ju starkare en gemensam energimarknad i EU är, desto starkare kommer den att stå gentemot externa energileverantörer. Vi strävar efter diversifiering genom leveranser från länder som Azerbajdzjan, Turkmenistan, Egypten, Irak och Nigeria, men det är uppenbart att vi ska verka för förutsebarhet i förbindelserna med leverantörer som Ryssland. Vi undersöker definitivt möjligheten för Norge att öka sina leveranser till marknaden, eftersom EU-marknaden helt klart är lockande för leverantörerna. Vi ska inte vara rädda att bli utan gas utan arbeta för en konkurrenssituation mellan leverantörerna till EU-marknaden och inte försätta oss i ett läge där vi kan utsättas för utpressning med höga priser.

När det gäller frågan om stöd till oljeimporterande utvecklingsländer får tillgången till och priset på energi stora konsekvenser för utvecklingen och de globala klimatförändringarna, varför energisamarbete blir viktigare och viktigare i allt vårt arbete för utvecklingsstöd. Det var en central frågeställning vid mitt och kommissionsledamot Louis Michels besök vid Afrikanska unionen och i ett antal länder i Afrika tidigare denna månad. Vi investerar avsevärda resurser till stöd för att dessa länder inte bara ska kunna undanröja energifattigdomen utan också förse sig med rena och nya energikällor.

På ett makroekonomiskt och socialt plan utgör de höjda oljepriserna utan tvekan en påfrestning för konsumenterna och vissa sektorer i ekonomin som står inför svåra anpassningsprocesser. Nu närmast har de flesta medlemsländer vidtagit – eller överväger att vidta – motåtgärder på kort sikt som svar på de senaste ökningarna av energipriserna. De flesta av dessa politiska åtgärder riktar in sig på de utsatta hushållen i överensstämmelse med Europeiska rådets slutsatser. Vissa medlemsstater har också genomfört eller diskuterat tillfälliga åtgärder med sikte på specifika sektorer.

Eftersom energipriserna förväntas ligga kvar länge på en hög nivå är det nödvändigt att de politiska åtgärderna syftar till att underlätta skiftet till mer hållbara mönster inom produktion, transport och konsumtion. Det framhåller också betydelsen av flexibla produkt- och arbetsmarknader och Lissabonagendan samt vikten av övergången till en koldioxidsnål och starkt energieffektiv ekonomi.

Men jag tror inte alls att det finns ett enda svar på dessa frågor. Den ram som vi föreslår genom energi- och klimatförändringspaketet och paketet för den inre energimarknaden utgör emellertid en ryggrad, för ju förr den antas desto starkare står vi och desto mer konkurrens och lägre priser för konsumenterna. Samtidigt ska vi vara öppna och ärliga och säga till människor att vi inte ska förvänta oss oljepriser på 20 US-dollar per fat igen. Det betyder att vi alla måste ändra beteende, för en del av frågan är också vårt eget beteende, och jag menar att vi verkligen ska stanna upp och reflektera över det i vår vardag.

  Jerzy Buzek, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi har att göra med två olika problem. Det första handlar om priserna på olja och gas. EU importerar lejonparten av dessa två resurser. Det andra handlar om priset på elenergi.

När det gäller det första kan olje- och gaspriserna falla om producenterna, och inte bara konsumenterna, utsätts för marknadskrafterna. Det är någonting vi ska förhandla om som union med Ryssland, länderna i Nordafrika och OPEC. Vi måste också bli mycket bättre på energieffektivitet och energihushållning. Det är vår skyldighet och det bör vi prioritera som uppgift. Vi har diskuterat det länge och väl nu. Vi behöver också utveckla användningen av förnybar energi eftersom vi då kan utnyttja våra egna inhemska tillgångar. Men det kommer säkert inte att täcka våra behov. Då återstår för oss vår kol- och kärnenergi. Om vi vill förhindra drastiska prisökningar har vi inte råd att bortse från någon av dessa två energikällor.

Det leder mig fram till den andra punkten, nämligen elenergi. Elkostnaden skulle kunna sänkas genom en resolut ansträngning att skapa en gemensam EU-marknad för energi. Då behöver det tredje energipaketet genomföras kvickt. Vi kan också kontrollera elpriserna genom varsamt och gradvist genomförande av energi- och klimatförändringspaketet. Det är särskilt viktigt för elenergisektorn. Med tanke på det sistnämnda är det av vikt att överväga lösningar för riktmärkning eller infasning i direktivet om systemet för utsläppshandel.

Jag vill tacka kommissionen för det hårda arbete man utför och även författarna till resolutionen för att man lyfter frågan.

  Robert Goebbels, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman! Den 2 januari 2008 erbjöd Richard Arens, som är handlare på Nymex, 100 000 US-dollar för ett parti på 1 000 fat olja. Priset för ett fat olja hade nått 100 US-dollar för första gången. Handlaren fick också lägga ut ca 5 000 US-dollar för transaktionen. Han sålde omedelbart partiet vidare och tog därmed en förlust på 800 US-dollar. Det var en liten förlust som han firade på lämpligt sätt med sina kolleger som den förste att spränga den psykologiska gränsen på 100 US-dollar per fat.

Handlare i New York hade många anledningar att fira nya rekord de efterföljande månaderna. Ett fat olja nådde 148 US-dollar den 14 juli. Även om priserna dalar igen är skadan skedd. Oljepriset har exploderat och utlöst en spekulationsfrossa i råvaror, även livsmedel.

Den globala ekonomin klarar sig inte utan marknader, men det är oacceptabelt att finansvärlden ägnar sig åt vild kommersiell vadslagning som snarare hör hemma på ett kasino. Handlaren hade med bara 5 000 US-dollar som hävstång lyckats sätta i gång en våg av spekulationer i olja som skulle anställa förödelse rakt igenom hela världsekonomin. Aktiemarknadsmyndigheterna slog till sist till bromsen för denna rena spekulation genom att förbjuda handlare, åtminstone tillfälligt, att sälja aktier de inte ägde, en process som kallas naken blankning. Om vi ska stävja dessa osunda metoder behöver vi inte tillfälliga regler utan absolut strikta bestämmelser. Vi behöver därför vara mer konsekventa i hur vi kontrollerar de spel som iscensätts av dem som spekulerar. Den amerikanska senaten debatterar nu ett förslag som syftar till en ökning av handlarnas egen andel till minst 25 procent av varje transaktion. Det skulle förhindra mycket av det våghalsiga dobbel som nu kan bedrivas med aldrig så lite växelpengar.

Den mängd pengar som investeras i bara råvarumarknaden i USA har tiofaldigats de senaste fyra åren. Prisindex för de 25 viktigaste varorna har haft en explosionsartad ökning på mer än 200 procent. Prisnivåerna bestäms nu inte längre av fysiskt utbud och faktisk efterfrågan på råvaror utan av finansmarknadernas spekulationsmekanismer. Under årets sex första månader avsåg 60 procent av affärerna på den amerikanska oljemarknaden virtuell olja som såldes och såldes vidare om och om igen. Aktiebörsen används inte längre som ett sätt att justera den komplexa samverkan mellan tillgängligt utbud och faktisk efterfrågan utan har blivit en mötesplats för vadslagning om finansiella produkter som är alltför komplexa att förstå även för dem som sitter i ledningen för finansbolagen. Det enda som räknas för handlarna och deras chefer är bonusen. Alla detta globala kasinos guldgossar har stoppat miljoner i egna fickor medan de förlorar miljarder som tillhör kunderna. Vinsterna har inkasserats medan förlusterna nu har nationaliserats. Amerikanska skattebetalare kommer att behöva punga ut med över en biljon dollar för att betala av finansvärldens dåliga krediter. Det är lika mycket som sju gånger EU:s totala budget.

Köpkraften har minskat också i Europa, lån har blivit dyrare och recessionen hotar. Kommissionen och de nationella regeringarna har alltid vägrat att införa alltför mycket regleringar på finansmarknaderna, som haft rykte om sig för sin effektivitet. Men när dessa finansgenier helt har försvunnit måste de offentliga myndigheterna nu agera snabbt genom att införa strängare regler och effektiva åtgärder för att förhindra den vilda spekulation som grasserar på marknaderna, även oljemarknaden.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman

  Liam Aylward, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar att vi debatterar alla energipriser, inte bara oljepriset, även om det naturligtvis är djupt oroande. Det är inte bara med oljan som vi har upplevt en prischock det gångna året. Kostnaderna för kol och gas stiger lika snabbt som oljan, om inte snabbare. Som alltid är det konsumenterna som drabbas hårdast.

Toppar i energipriser utsätter genomsnittskonsumentens budget för väldiga ansträngningar. Som politiska företrädare för folket kommer det an på oss att genomföra politiska åtgärder som leder till hållbara bränslelager till rimliga priser. Hur kan vi åstadkomma det när energikällorna håller på att tömmas? Vi bör koncentrera oss ännu mer på förnybar energi och förnybara energikällor Vi bör öka forskningen om och investeringarna i alternativa energikällor. Det är inte alls någon ny tanke men ändå har vi hittills inte gjort tillräckligt i det avseendet. Vi har en skyldighet mot EU:s folk att, också för miljöns skull, omsätta våra ord i handling.

Miljöskydd och konsumenternas ekonomiska välfärd är mål som inte behöver utesluta varandra. Genom att lägga mer pengar, tid och resurser på området för förnybar energi kan vi nå båda och se till att vi får ett hållbart energilager för framtiden.

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Robert Goebbels har rätt i att det sker enorma spekulationer i oljepriserna, och rådets ordförande Jean-Louis Borloo och kommissionsledamot Andris Piebalgs har sagt samma sak. De gröna, socialdemokraterna och den enade vänstern har alla presenterat ändringsförslag som syftar till att se till att hänsyn till detta tas i vår resolution. De inom högern som i dag har välkomnat idén med åtgärder mot vild spekulation på oljemarknaden, något som gläder mig oerhört, stöder förhoppningsvis våra ändringsförslag i morgon. Det vore löjligt om parlamentet skulle rösta för en resolution som inte behandlar den överdrivna spekulationen på oljemarknaderna.

En andra viktig fråga är den sociala aspekten. Vi måste hjälpa de fattigaste i vår gemenskap att komma ur denna situation. Jag rekommenderar för egen del riktat stöd. Det vore bättre att ge fattiga hushåll 100 euro än att sätta i verket så kallat goda idéer som att sänka mervärdesskatten. Den föreställningen, som ligger Nicolas Sarkozy så varmt om hjärtat, kommer tvivelsutan att avvisas av parlamentet i morgon, för vi stöder hellre Jean-Louis Borloo, som förordar främjande av bonus-malus-systemet genom att ge medborgarna tillgång till tjänster och apparater som förbrukar mindre energi.

Jag vill bara säga två saker till som avslutning. Vi kommer bara att kunna hantera frågan om fördelningsfonden genom att göra framsteg när det gäller förvaltningen av energi och förnybara energikällor. Där vill jag fråga kommissionsledamoten om kommissionen avser att göra sig till åtlöje igen genom att presentera ett strategidokument om energi och trygg energiförsörjning som inte behandlar transportfrågan? Transporterna nämns inte i något av de förslag jag har sett. Det är löjligt, för EU är mycket beroende av olja, inte gas, och det står ingenting om det i era dokument.

Så en sista kommentar till Jean-Louis Borloo om förnybara energikällor, som Coreper diskuterade i dag. Nu förstår jag inte längre det franska ordförandeskapet. Ni undergräver saker och ting med rendez-vous-klausulen, inklusive 20-procentsmålet. Tacknämligt nog avvisades förslaget i dag av majoriteten av medlemsstaterna. Därför vädjar jag direkt till det franska ordförandeskapet att sluta äventyra direktivet, för det är ett mycket viktigt dokument.

  Sergej Kozlík (NI). - (SK) EU har en lysande möjlighet att påverka energipriserna genom att nå en tillräcklig produktion av egen energi baserad på egna energikällor i stället för olja och gas. Men har EU slagit in på denna väg?

Slovakien och Ungern började på 1980-talet tillsammans bygga vattenkraftverket Gabrikovo-Nagymaros. Ungern drog sig sedan ur projektet och Slovakien byggde färdigt vattenkraftverket på egen hand. I stället för elproduktion vid energitoppar blev resultatet ett internationellt förlikningsmål, vars utgång emellertid har ignorerats av Ungern.

Slovakien investerade stora resurser på 1990-talet i att öka säkerheten och förlänga livslängden för kärnkraftverket i Jaslovské Bohunice. Internationella atomenergiorganet bekräftade att säkerhetsstandarderna uppfyllts. Men som en del av processen för anslutning till EU måste Slovakien stänga två av kraftverkets reaktorer i förtid.

Kommissionen undersöker nu frågan om byggnation av ytterligare två reaktorer vid kärnkraftverket i Mochovce. De första två reaktorerna är redan i säker och effektiv drift. Kommissionen tar dock tid på sig att ta fram ett svar. Slovakiens exempel visar att målet att öka vår egen produktion och därmed kontrollera energipriserna i EU ännu är mycket avlägset.

  Margaritis Schinas (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Oljeprisökningen i år är en stor skandal som drabbar hushållen med lägst inkomst i EU. Detta kräver politiska motdrag då vi förutom att anpassa oss till en grön ekonomi och utarbeta en politik i fråga om rörledningar och för energipaketet måste vinna striden mot oljekartellerna.

Det finns i dag två oljekarteller som verkar på EU-medborgarnas bekostnad.

Den ena är den internationella oljekartell som vi inte bemöter med en enad front – eller över huvud taget – för när OPEC agerar är man inte öppen för några påtryckningar från EU för att avstå.

Det finns en andra kartell som agerar på själva EU-marknaden men där ni, herr kommissionsledamot, och er kollega med ansvar för konkurrens fortfarande tittar på utan att ingripa. Förutom ockerfrågan som Robert Goebbels med rätta tog upp behöver vi ta itu med bristen på öppenhet och insyn på den inre marknaden för petroleumprodukter. Detta är ett gyllene tillfälle för kommissionens generaldirektorat för konkurrens, som vi väntar oss någon åtgärd från i medborgarnas intresse eftersom konkurrenspolitiken ännu är gemenskapens ansvarsområde, om jag inte tar miste.

Om vi sedan får problem med OPEC, låt oss då genomföra konkurrenspolitiken inom EU.

  Eluned Morgan (PSE). - (EN) Herr talman! Vi kommer att få se radikala förändringar i EU:s sätt att producera och förbruka sin energi. Detta bygger på strategi från kommissionen med tre delar: trygg energiförsörjning, hållbarhet och konkurrenskraft. Men kommissionen utelämnade en grundläggande del i denna viktiga debatt, nämligen frågan om överkomlighet.

Sedan offentliggörandet av grönboken om energi har socialdemokraterna i parlamentet efterlyst att konsumenten ska placeras bakom ratten igen. Vi vill att energifattigdomen blir en del av debatten. Än så länge finns det i EU inga nationella definitioner och ingen datainsamling, så vi har ingen aning om problemets omfattning. Vi vet att energipriserna har stigit exponentiellt och att de slår hårdast mot de mest utsatta i samhället.

Jag vill varsko rådet om att frågan om energifattigdom kommer att bli avgörande i vår överenskommelse när vi snart ska börja förhandlingarna om el- och gasdirektiven. Vi ska inte trampa er på tårna. Vi begär nationella åtgärder i frågan – inte gemenskapsåtgärder – men vi förväntar oss åtgärder mot energifattigdomen för de fattigaste människorna i EU.

  Luca Romagnoli (NI). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag dristar mig att säga att det är omöjligt att säga hur vi ska bromsa energipriserna på bara en dryg minut. Vi ska försöka sammanfatta situationen. Först och främst behöver vi nationella socialpolitiska åtgärder till förmån för de mest utsatta grupperna och småföretagen, t.ex. fiskarna, men också offentliga myndigheter. Därför förordar jag riktade sociala åtgärder som Claude Turmes nämnde. Sedan behöver vi en annan politik gentemot producentkarteller och producentländer, i likhet med vad Jerzy Buzek och kanske även andra har sagt. Detta är helt klart grundläggande.

Jag vill även betona en annan aspekt som vi ofta glömmer bort. Det är frågan om punktskatter. Om man satte ett tak för det högsta pris som regeringar fick ta ut för bränsle skulle punktskatten automatiskt justeras till detta tak utan att inkräkta på vare sig den skattemässiga subsidiariteten eller lagarna om fri konkurrens. Varför inte överväga den tanken? Kommissionsledamot Andris Piebalgs verkade antyda att han förordade något liknande.

Vi behöver rent allmänt en strategi som gynnar dem som förbrukar mindre och straffar dem som förbrukar mer, med andra ord en strategi som belönar energieffektivitet. Men vi behöver också åtgärder, som ännu inte finns, för att komma åt spekulationerna och en dubbelriktad anpassning av detaljhandelspriserna och produktionskostnaderna.

  Vito Bonsignore (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Energiprisernas utveckling stryper ekonomin och urholkar familjernas köpkraft när de ser energiräkningarna stiga obarmhärtigt.

I detta nya sammanhang är kopplingen mellan energipriser och utrikespolitik uppenbar, och därmed också producentländernas ökade politiska slagkraft. EU måste helt klart följa en kortsiktig strategi som bygger på att påskynda användningen av förnybara energikällor, främja och söka nya metoder för exploatering av naturlig, ren energi och bygga nya rörledningar. Därför är det också nödvändigt att öka våra olje- och gasreserver.

Detta räcker inte i sig och nya initiativ krävs. Jag vill framhäva de två förslag som premiärminister Silvio Berlusconi lagt fram de senaste veckorna: de energiköpande länderna bör träffas och fastställa ett högsta pris och vi behöver sjösätta en övergripande plan för kärnkraftverk. Herr kommissionsledamot, kan kommissionen ge sin syn på dessa två förslag? När ni redogör för era strategier för att staka ut en annorlunda framtid när det gäller försörjningen, kan ni tala om ifall det såvitt ni vet sker finansspekulationer, och vad kommissionen i så fall tänker göra åt det?

  Reino Paasilinna (PSE). - (FI) Herr talman! Denna resolution är viktig och vi har våra egen grundläggande uppfattning om den. Den här situationen är lika stormig som Bermudatriangeln. Beroendet, klimatproblemen och priserna som de fattiga helt enkelt inte kan betala gör havet upprört – spekulanterna och matpriserna inte att förglömma.

Energisparande är nödvändigt och den effektivaste lösningen – det vet vi. De fattigas koldioxidavtryck är emellertid obetydligt jämfört med de rikas. De rika har i realiteten inte för avsikt att minska utsläppen utan är helt enkelt beredda att betala mer.

Bör vi i denna situation därför införa lagstiftning om progressiv energibeskattning? De som har råd att betala skulle relativt sett betala mer för energin. Eller bör vi sätta ett högre pris på varor som kräver mycket energi eller på tjänster som innebär slöseri med energi? Spekulanterna måste naturligtvis kontrolleras. Vi talar om hållbar utveckling: hjältarna är i detta sammanhang de energifattiga och deras situation måste organiseras på ett hållbart sätt. Det är vår grundläggande åsikt.

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Den inre elektricitetsmarknaden är ett av de projekt som EU har uppmuntrat på den irländska ön. Kan kommissionen förklara varför den inte fungerar för konsumenterna i Nordirland och varför vi, i stället för stabilitet och prisbesparingar, har upplevt en massiv prishöjning på 52 procent sedan januari i år och ett allt större gap jämfört med priserna i resten av Storbritannien, där prisökningen under samma period uppgick till 29 procent? Det är visserligen mycket men avsevärt mindre än 52 procent.

Kommer kommissionen att undersöka misslyckandet med planen att infria handelsminister Nigel Dodds löfte om effektivitetsbesparingar och ökad konkurrens för att bidra till att minimera grundpriset på elektricitet, varvid merparten av vinsten, enligt honom, skulle gå till konsumenten? För invånarna i min valkrets låter detta verkligen mycket ihåligt ett knappt år senare. Kommer kommissionen framför allt att undersöka hur misslyckandet att på ett adekvat sätt ta itu med elbolaget ESB:s dominans på den södra marknaden och den därav följande bristen på konkurrens, som naturligtvis är en förutsättning för framgång på varje inre elektricitetsmarknad, har bidragit till misslyckandet med att åstadkomma en inre elektricitetsmarknad?

  Ari Vatanen (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Vi talar alltid om förnybar energi när vi talar om priser. Vi vet alla att den kommer att ”kosta skjortan”, och därför har det finansiella ansvaret när det gäller energipriser ofta gått upp i rök. Vad ska man säga om dessa 80 procent? Hur skulle det vara om vi tillgodosåg behoven inför framtidens ökande energiförbrukning?

Se på gasledningen Nord Stream. Vi talar bara om miljönormerna för Nord Stream. Det är ungefär som att se på kvaliteten på repet som ligger om ens hals, eftersom Nord Stream och liknande projekt minskar vårt energioberoende när vi i stället måste öka vårt oberoende.

Vad ska vi då göra? Det enda verkligt ansvarsfulla svaret är kärnkraften: den är oberoende, billig och konkurrenskraftig och priset är förutsägbart – den är dessutom utsläppsfri och oberoende av Ryssland.

  Atanas Paparizov (PSE). – (BG) Herr talman, herr kommissionsledamot! När energipriserna stiger är det särskilt viktigt att garantera större öppenhet när det gäller prisinformation. Gemensamma bestämmelser måste införas för att utveckla en inre europeisk energimarknad. Detta kommer att innebära större säkerhet för nya instrument inom energisektorn och inom överföringsnäten för elektricitet och gas. Det tredje energipaketet måste antas så snart som möjligt, och kommissionens och rådets roll är särskilt viktig i detta avseende. Genom paketet stärks energimyndigheternas rättigheter och oberoende, och deras verksamhet harmoniseras genom den nyligen inrättade byrån. Det är också nödvändigt att särskilt uppmärksamma begreppet ”energifattigdom” och den nationella definitionen av detta begrepp, bland annat för att genom mekanismen med offentliga tjänster av allmänt intresse garantera en minimimängd energi på vintern för människor under fattigdomströskeln.

Jag anser att problemet med de höga energipriserna också kan kontrolleras genom en lämplig energipolitik avsedd att erbjuda stimulansåtgärder för energieffektivitet, förnybara energikällor och miljöbesparande produkter. Vi kommer att med intresse överväga det förslag om energieffektivitet som kommissionsledamot Andris Piebalgs diskuterade i sitt anförande.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE). - (RO) Forskning visar att minst 20 procent av den energi som konsumeras i EU går till spillo. Vi betonar att hushållen har en energibesparingspotential på nära 30 procent, vilket betyder att en tredjedel av den energi som för närvarande konsumeras i hyreshusen kan sparas. En praktisk lösning är att installera fjärrvärme i husen, men denna lösning ignoreras och underfinansieras på ett orättvist sätt av EU.

I Rumänien skulle till exempel övergång till fjärrvärme leda till besparingar på motsvarande över 600 000 ton olja per år. Jag anser att Europaparlamentet bör stödja ökningen med minst 10 procent av den EU-finansiering som kan anslås till en förbättring av hushållens uppvärmningseffektivitet. Detta är en konkret, bekväm och hållbar lösning på de problem som medborgarna orsakas genom prisstegringen på energi.

  Gyula Hegyi (PSE). - (EN) Herr talman! Jag vill bara tala om en aspekt på energipriserna, nämligen priset på fjärrvärme. I Ungern använder hundratusentals hushåll fjärrvärme – framför allt familjer med låga inkomster – och priset är en viktig social fråga. På grund av den nedkörda infrastrukturen och av andra tekniska orsaker är fjärrvärme mycket dyrare än individuell uppvärmning. Detta strider mot sunt förnuft och de grundläggande miljöintressena. Därför uppmanar jag så ofta jag kan kommissionen och rådet att tillhandahålla ekonomiskt stöd till förbättring av fjärrvärmesystemen för att göra fjärrvärme socialt acceptabelt och effektivt ur miljösynpunkt. Så länge fjärrvärme i vissa medlemsstater är dyrare än individuell uppvärmning är det nonsens att tala om energieffektivitet.

  Paul Rübig (PPE-DE). - (DE) Herr talman, herr rådsordförande! Kommissionen har presenterat ett åtgärdspaket för säkra och trygga kärnkraftverk. Kommer ni att se till att detta paket slutligen hamnar på dagordningen för rådets arbetsgrupp så att det kan bli en framgång för det franska ordförandeskapet?

Jag vill fråga kommissionsledamot Andris Piebalgs om det är möjligt att tala med kommissionsledamot László Kovács för att se om vi kan få några stimulansåtgärder och möjligheter att skriva av investeringarna inom energisektorn, så att vinsterna kan investeras på ett förnuftligt sätt. Detta skulle också innebära en sänkning av priserna.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) För att lösa våra energiproblem är det viktigt att ha en gemensam energipolitik med utrikespolitiska inslag. Vi måste genomföra den inre marknaden. Det tredje energipaketet utgör grunden för detta. Men direktivet är inte något svar i sig självt. Vi behöver ekonomiska insatser och skapande av verkliga förbindelser inom området för både gas och elektricitet. Detta skulle innebära en garanti för vår energisäkerhet.

När det gäller den yttre aspekten bör EU i likhet med WTO yttra sig enhälligt. Kommissionen bör ha befogenhet att förhandla om energipriserna. Detta bör inte vara en fråga som varje individuell stat talar om. Vi bör gemensamt förhandla om denna fråga som en betydande deltagare på världsmarknaden.

Vi bör ha en vidare syn på vilka våra leverantörer är. Bygger vi inte gasledningar som kanske inte får någon gas, som man misstänker att fallet är med Nord Stream? Ser vi Arktis som en potentiell energikälla?

Jag vill också understryka vikten av kortsiktiga åtgärder. Här tänker jag på OPEC-länderna och frågan om mervärdesskatten.

  Christopher Beazley (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Under denna debatt har kolleger från de socialdemokratiska och gröna bänkarna talat om spekulation och om hur oacceptabelt detta är när det gäller energipriserna, och jag håller med dem. Jag vill be dem att också reflektera över den politiska bakgrunden till energiprissättningen, och framför allt över den tyske kanslern Gerhard Schröders karriär. Han är för närvarande anställd av Gazprom, vars intressen givetvis inte har med kärnkraft att göra, men som Ari Vatanen påpekade inte är oberoende av den ryska politiken.

Jag vill be rådet att i sitt svar förklara färdplanen för en gemensam energipolitik i EU och redogöra för tidsplanen. Jag vill också fråga kommissionsledamoten om han har tagit fram en tabell till rådet över de relativa kostnaderna för olja och gas, till exempel från Ryssland, i jämförelse med flytande naturgas från Qatar, kärnenergi och alla de övriga, eftersom det förefaller mig som om våra regeringar inte producerar energi till de priser som konsumenterna önskar. De fullföljer sina egna politiska intressen.

  Jean-Louis Borloo, rådets ordförande. – (FR) Herr talman! Här är tre upplysningar. Jag anser att tidsåldern då man producerar energi på en plats och sedan transporterar den och säljer den över hela världen har fört oss in i en territoriell situation som av goda anledningar har blivit en del av den globala finanskrisen. Det finns nämligen välgörande regn men också översvämningar. När vi plötsligt får för mycket regn på ett ställe som inte kan absorbera det talar vi om översvämning och katastrof, och detta resulterar i en ström av biprodukter och i att hela denna ackumulerade penningmängd förvaltas på ett orealistiskt sätt.

Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Energi är den stora frågan för detta århundrade. Jag har nyss lyssnat på Robert Goebbels och jag slogs av den känsloladdade tonen i hans anförande. Jag anser att vi inte bara måste minska vår konsumtion utan också lokalisera den på ett sätt som gör att vi inte blir beroende av den typ av energi som det handlar om. Detta kommer också att skapa problem, som i fallet med kol, som är en lokaliserad resurs och en resurs att räkna med. Vi måste också lokalisera spekulationerna, vi måste begränsa dem och vi måste bekämpa dem.

Under mötet mellan EU och OPEC för en och en halv månad sedan föreslog man att specialister skulle tillkallas för att utföra en omfattande granskning i ett försök att förstå vad som har hänt inom olika marknadssektorer ur ett kortsiktigt perspektiv.

Sedan har vi frågan om långsiktig förväntan. Det enda svaret på frågan om förväntan är att foga sig i det som beslutades under oljemötet i Jeddah, nämligen att Europa, det vill säga varje land i Europa och hela Europa, måste röra sig i riktning mot energieffektivitet och minskad konsumtion. Om vi avstår från sex till nio miljarder, och om vi följer denna modell, kommer de förväntansfulla naturligtvis alltid att ha rätt.

Frågan om ett visst tillvägagångssätt kan uppstå, om att öka den sammanlagda finansieringen för olika forskningsområden. När det gäller energieffektiviteten är det en fråga som vi säkert kommer att återvända till.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag vill lugna er med att oljepriserna kommer att gå ned. Men jag vill dra fram de frågor som på något sätt har undervärderats. Genom oljemarknaderna har den fysiska leveransen av olja garanterats, gasmarknaderna levererar fysiska förråd av gas och kolmarknaderna levererar kol. Det innebär att samspelet mellan finansmarknaderna och oljemarknaderna kan fungera. Med andra ord behöver vi inte ifrågasätta marknaden, men vi behöver förändra vårt sätt att producera och konsumera energi inom EU. Detta är det verkliga svaret, eftersom vi inte kan förvänta oss att marknaden blir lättare.

Det finns tillväxt. Om det finns tillväxt finns det mer efterfrågan på energikällor, och ingen av de befintliga energikällorna är så stor att vi kan säga att man kan garantera någon enkel tillgång. Därför behöver vi ett paradigmskifte. Vi måste på allvar investera i energieffektivitet, i förnybara energikällor, forskning och utveckling – en ny investering.

Men för detta behöver vi pengar från både privata och offentliga investerare. Därför kan vi göra detta bara om det finns en marknad som verkligen fungerar. En marknad som verkligen fungerar innebär att alla betalar realpriset för att inte bara täcka kostnaden utan också räntan på investeringen. Vad vi måste koncentrera oss på – och det finns befintlig lagstiftning om detta – är den skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som gäller hushåll eller små och medelstora företag som verkligen behöver dem. Men vi bör inte avvika från denna kurs.

Jag anser – och jag har sagt det upprepade gånger – att de förslag som ingår i det andra paketet är avgörande för denna förändring, och för att förstärka detta kommer vi att lägga till några delar i den andra strategiska energiöversynen under följande rubriker: infrastrukturbehov och diversifiering av energiförsörjningen, yttre energiförbindelserna, tillgången på olja och gas och krismekanismer, energieffektivitet och bästa sättet att använda EU:s inhemska energikällor.

Vi är på rätt spår. Vi behöver inte avvika från kursen och tro att det finns en magisk lösning för att genast få ned priserna. Men om vi följer denna väg kan vi verkligen garantera att vi redan under denna generation kommer att ha effektiv och ren energi till överkomliga priser. Om vi dröjer med att förändra energisektorn kommer inte bara vi utan också de kommande generationerna att lida.

Vi befinner oss alltså i detta kritiska skede, och som ministern sa är energi huvudfrågan för detta århundrade. Det är en huvudfråga, men allmänheten har inte alltid uppfattat det. Man tror att vi har en silverkula som kan förändra allt. Vi bör fortsätta på den väg vi har börjat gå med parlamentet, och jag anser att det viktigaste är samstämmighet och hoppas verkligen att de lagstiftningsförslag som har lagts fram kommer att antas under denna valperiod. Det är avgörande: detta är det bästa svaret på de stigande oljepriserna.

  Talmannen. − Jag har tagit emot sex resolutionsförslag(1), som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi har nyligen sett en ökning av bränslepriserna som saknar motstycke. Detta är huvudsakligen ett resultat av spekulationer från företag som har gjort mycket stora vinster på den spekulativa värderingen av oljelager som har köpts in till lägre priser.

Denna skandalösa prisstegring har förvärrat allmänhetens levnadsvillkor, framför allt för de ekonomiskt svagare delarna av samhället, och har haft en förödande inverkan på den ekonomiska verksamheten i olika sektorer, till exempel inom transport och andra tjänster, industri, jordbruk och fiske.

Trots ett betydande prisfall på råolja vidmakthålls emellertid i vissa länder de höga priserna, och konsumenterna är offren. Detta leder till att varje medlemsstat tvingas införa en skatt som endast läggs på orimligt stora och spekulativa vinster och som går till de statliga kassakistorna. Pengarna kan sedan bidra till att stödja de sektorer och människor som mest berörs av situationen.

De viktigaste förändringarna bör emellertid vara strukturella och innebära ett stopp för avregleringen av energisektorn, med tanke på att detta är en strategisk utvecklingssektor. Denna sektor bör följaktligen nationaliseras för att man ska garantera en politik som tjänar de nationella intressena och hela befolkningen.

  Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Det är verkligen mycket lämpligt att Europaparlamentet diskuterar energipriserna precis när sommaren lider mot sitt slut. Många av invånarna i min valkrets tittar redan på termometern med en känsla av fruktan. Fallande temperaturer innebär att de måste överväga om det finns anledning att sätta på den ack så dyra värmen.

Man väntar med fasa på den dag då hushållets gas- eller elektricitetsräkning beräknas komma. Det är inte bara de fattigaste familjerna som måste besluta vilka viktiga inköp de blir tvungna att avstå från i höst och i vinter för att hålla sig varma.

Hushåll med små barn eller äldre personer är särskilt hårt drabbade. De har de mest begränsade budgetarna och samtidigt det största behovet av energi.

Alla åtgärder som vidtas för att lindra energikostnadsbördan för de äldsta i samhället får mitt helhjärtade stöd.

I det civiliserade hjärtat av Europa i det 21:a århundradet kan en varm bostad inte betraktas som någon lyxvara.

  András Gyürk (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Under de senaste månaderna har energipriserna mitt framför våra ögon stigit som aldrig förr. De skyhöga kostnaderna för energikonsumtionen kan få mycket skadliga följder för EU:s konkurrenskraft. Dessutom har processen en allvarlig inverkan på de mest försvarslösa samhällslagren. Problemet förvärras genom att vissa länder låter sina tillgängliga reserver av råmaterial underordnas de politiska målen. Av denna anledning har de ökade energipriserna blivit en av de känsligaste politiska frågorna.

Trots att ingen enda medlemsstat kan undandra sig följderna av prisökningarna befinner sig vissa länder i en särskilt försvarslös situation. På grund av den tygellösa, missriktade regeringspolitiken har de ungerska konsumenterna fyra gånger tvingats stå ut med en ökning av gaspriset, bara under 2008. Av denna anledning har ökningen av energipriserna blivit en av de viktigaste orsakerna till det sociala missnöjet i Ungern.

Samordnade, konsekventa åtgärder krävs för att priserna ska bli hanterbara. Allt måste göras för att se till att systemet med långsiktiga internationella avtal för energiförsörjning medger insyn. Dessutom måste konkurrensen skärpas på både EU- och medlemsstatsnivå, tillsammans med åtgärder som syftar till en förbättring av energieffektiviteten. EU måste ta ordentliga steg för att inta en fast ståndpunkt, i första hand genom att bygga alternativa transportvägar för energi. Samtidigt anser vi att det är lämpligt att samordna de åtgärder som syftar till att skydda de mest försvarslösa. Vi anser att de ökade elektricitetspriserna inte får kombineras med en ökning av de sociala skillnaderna.

  Katrin Saks (PSE), skriftlig. – (ET) Det är viktigt att medlemsstaternas regeringar gör allt de kan under den kommande vintern för att stödja enskilda personer som har svårt att klara ökningen av energipriserna. Prisökningar på upp till 30–40 procent förutspås också i Estland. Jag är särskilt oroad över konsekvenserna av de stigande energipriserna för låginkomsttagare, fattiga och sårbara grupper.

Jag håller helt med om att medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder för att garantera överkomliga energipriser. Dessa inbegriper ett starkt inkomststöd och rabatter samt stimulansåtgärder för att förbättra hushållens energieffektivitet.

Jag är också övertygad om att medlemsstaterna bör göra upp handlingsplaner för att bekämpa energifattigdomen. Det finns framför allt ett behov av att definiera ”energifattigdom”. En definition av begreppet skulle bidra till att rikta uppmärksamheten på målsättningarna. Vi måste lyfta alla ut ur bränslefattigdomen!

Till skillnad från i exempelvis Storbritannien är termen ”energifattigdom” hemma i Estland mycket främmande. Den är ett typiskt exempel på den eurojargong som, avsiktligt eller inte, smyger sig in i språkbruket. Bakom den ligger emellertid en mycket intressant tanke som lagstiftarna måste göra sig bekanta med.

Ett särskilt stöd till äldre, till stora familjer och funktionshindrade i stil med ”vinterbränslebidraget” eller ”kallvädersbidraget” i Storbritannien spelar en viktig roll. Sådana åtgärder är enligt min åsikt ett strålande exempel för andra.

Man talar mycket om besparingar men det görs inte mycket, trots att handling skulle vara det snabbaste sättet att åstadkomma förändring. Ju bättre isolerade och energieffektiva våra bostäder är, desto mindre kommer vi att behöva betala för att behålla temperaturen inomhus. Besparingarna skulle bli stora, eftersom byggnaderna i Estland till exempel absorberar 40 procent av primärenergin. Men på denna punkt får vi inte förlita oss på att överlåta initiativet till varje person som känner av kylan.

ORDFÖRANDESKAP: WALLIS
Vice talman