Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om

– en muntlig fråga till rådet från Marco Cappato för ALDE-gruppen, om demokrati, mänskliga rättigheter och det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam (O-0095/2008 – B6-0473/2008), och

– en muntlig fråga till kommissionen från Marco Pannella för ALDE-gruppen, om demokrati, mänskliga rättigheter och det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam (O-0096/2008 – B6-0474/2008).

  Marco Cappato, frågeställare. − (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, företrädare för rådet, mina damer och herrar! Förhandlingar äger rum om det nya samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam, och jag anser att det är viktigt att Europaparlamentet informeras om innehållet i förhandlingarna, särskilt när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokrati.

Vi påstår inte att vi med hjälp av samarbetsavtal kan, genom att bara knäppa med fingrarna, mirakulöst skapa respekt för demokrati och mänskliga rättigheter i Vietnam eller på annat håll. Vad som dock krävs av oss enligt EU-lagstiftningen är att vi vägrar acceptera allvarliga, systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och demokratin. Vi vet att vi inte har enorma resurser till vårt förfogande för att införa denna respekt, men vi vet dock att omförhandlingen av samarbetsavtalen kan ge oss en bra möjlighet att göra åtminstone några framsteg när det gäller de allra allvarligaste och mest systematiska kränkningarna.

Jag hoppas att Europaparlamentet i den resolution som kommer att antas imorgon kan lägga fram några särskilt viktiga frågor till kommissionen och rådet, som även togs upp vid utfrågningen som hölls av Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, med bland annat personer som Kok Ksor, Vo Van Ai och medlemmar av det radikala ickevåldspartiet.

För det första gäller det situationen för minoriteten montagnarderna (degar), som är kristna och lever i Vietnams centrala högland. De arresteras fortfarande i hundratals, och det finns fortfarande ingen fri tillgång till Vietnams centrala högland för internationella observatörer, särskilt från Förenta nationerna. När nu Vietnam är med i FN:s säkerhetsråd borde inte detta ske längre. De hundratals politiska fångar som för närvarande hålls fängslade måste friges.

Det finns ett stort problem med religionsfriheten, och Vietnam måste ge ett svar om detta innan ett nytt avtal kan undertecknas, särskilt i fråga om misslyckandet med att erkänna Vietnams förenade buddistiska kyrka. Kyrkans ledare, Thich Quang Do, hålls fortfarande fängslad, och den egendom som tillhör katolikerna är fortfarande konfiskerad. Det är dags för Vietnam att upphäva lagarna som kriminaliserar avvikande och religiösa verksamheter.

Fru kommissionsledamot, herr rådsordförande! Vår begäran är mycket tydlig. Kan vi garantera att dessa problem, åtminstone dessa allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, blir lösta innan det ingås ett nytt samarbetsavtal?

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar och herr Cappato! Det gläder mig att vara tillbaka hos er i dag.

Vi följer mycket noggrant människorättssituationen i Vietnam, och ordförandeskapet har nyligen haft möjlighet att återigen uttrycka sin oro över domarna i synnerhet mot två journalister som hade skrivit om korruptionsfall. Rådet och kommissionen för en regelbunden dialog med Vietnam om mänskliga rättigheter, i samtal som äger rum två gånger om året. På det senaste mötet, som hölls i Hanoi den 10 juni 2008, fick vi tillfälle att tala om den generella människorättssituationen i Vietnam, särskilt yttrandefriheten, situationen för minoriteter samt tillämpningen av dödsstraffet, liksom ett antal enskilda fall.

Förutom denna dialog har en rad mer selektiva åtgärder vidtagits i enskilda fall, när vi uppfattar att arresteringar eller domar undergräver respekten för medborgerliga rättigheter och internationella åtaganden och särskilt med hänsyn till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Vietnam har ratificerat.

Inom ramen för Europadagen mot dödsstraff den 10 oktober förklarade vi dessutom återigen vår tydliga ståndpunkt i den här frågan för de vietnamesiska myndigheterna. De verkade mottagliga för vårt budskap och tog upp reformen av strafflagen som just nu pågår. Det är en reform som förväntas minska antalet brott som leder till dödsstraff. Det är det allra minsta de kan göra.

Mina damer och herrar! Som ni tydligt märker är frågan om de mänskliga rättigheterna en viktig del i våra förbindelser med Vietnam. Det är en känslig fråga. Herr Cappato, ni nämnde situationen för de kristna i centrala Vietnam, en fråga som vi är särskilt uppmärksamma på, och jag vill tacka er för att ni tog upp den. Jag vill påpeka att Europeiska unionen är den enda makten som kan fullfölja en sådan global och målinriktad politik i denna fråga, vilket ibland gör oss till måltavla för kritik från vår partner. Jag vill dock vara tydlig på den här punkten: vi kommer att med beslutsamhet fortsätta denna politik.

Jag vill nu gå vidare till det framtida partnerskaps- och samarbetsavtalet, där debatten redan pågår. En ny samtalsperiod pågår för närvarande i Hanoi och kommer att fortsätta fram till den 22 oktober. Precis som andra avtal som ingåtts mellan EU och ett tredjeland måste detta avtal innehålla en väldigt viktig människorättsklausul. Denna klausul kommer att utgöra en central del i det framtida avtalet, som kan avbrytas eller till och med upphävas om en av parterna inte respekterar den – jag vill yrka på denna punkt. Vid detta skede i förhandlingarna har Vietnam inte utmanat principen i en sådan klausul. Återigen är detta det minsta de kan göra. Detta är ett positivt tecken från Vietnam och ett praktiskt åtagande från landets sida om att respektera de mänskliga rättigheterna. Så fort avtalet har ratificerats kommer EU därmed att ha till sitt förfogande ett mäktigt rättsligt instrument för att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna.

Mina damer och herrar, herr Cappato! Vi håller med er om att människorättssituationen i Vietnam måste förbättras. Vi anser att de åtgärder som vi har vidtagit nu under flera år hjälper till att förbättra den, men utöver detta anser vi att det är undertecknandet av ett framtida partnerskaps- och samarbetsavtal som kommer att göra det möjligt för oss, i detta fall liksom i andra, att använda människorättsklausulen för att tillhandahålla den bästa ramen för att ta itu med den aktuella frågan som gäller Vietnam. Naturligtvis kommer Europaparlamentet att hållas informerat om utvecklingen i förhandlingarna som jag vill påminna er om just nu pågår.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (ES) Herr talman! Ursäkta att jag störde förhandlingarna när jag för ett ögonblick lyssnade till några av era ledamöter.

  Talmannen. – Fru kommissionsledamot! Det är inte ert fel att parlamentsledamöter kommer fram och stör er med någonting irrelevant och på så sätt visar en tydlig brist på solidaritet med den parlamentsledamot som för tillfället har ordet. Ni är därför ursäktad, och det är ledamöterna själva som måste beakta att när en av oss talar ska de inte distrahera rådets ordförande eller vem som än talar för kommissionen. Var vänlig och fortsätt.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (FR) Herr talman, ärade rådsmedlemmar, mina damer och herrar och herr Cappato! Kommissionen gläder sig åt Europaparlamentets uppmärksamhet för förhandlingarna om ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Vietnam, liksom människorättssituationen i Vietnam.

Vår debatt kommer väldigt lämpligt, eftersom det just i dag, som ordföranden påpekade, hålls samtal i Hanoi för att förhandla om detta avtal. Jag kan berätta för er att människorättssituationen är en absolut avgörande fråga för EU i dess förbindelser med Vietnam. Det stämmer att landet trots allt håller på att göra vissa framsteg på detta område. Jag tänker särskilt på de senaste ansträngningarna för att begränsa omfattningen av dödsstraffet, för att till exempel upprätta en lagstiftning som fastställer villkoren för religionsfrihet och en bättre hantering av frågan om etniska minoriteter som flytt till Kambodja och som nu håller på att återvända till Vietnam.

Ändå – och ni har rätt i detta avseende – är det tydligt att under de senaste månaderna har tyvärr vissa oroande trender utvecklats, särskilt när det gäller religionsfrihet och yttrandefrihet. Dessa trender märks särskilt i trakasserierna av det katolska samfundet i Hanoi och förra veckans domar mot journalisterna på grund av deras undersökningar om korruption.

Som jag sa till Vietnams vice premiärminister Pham Gia Khiêm när han var i Bryssel den 17 september skulle det vara katastrofalt för Vietnams långsiktiga stabilitet och dess internationella trovärdighet om de nuvarande ekonomiska och sociala svårigheterna i landet skulle leda till att landet instinktivt återgick till diktatoriskt ledarskap och förtryck.

Nu måste Vietnam mer än någonsin istället upprätta mekanismer som tillåter ett fredligt uttryck av de spänningar och sociala frustrationer som märks av i landet. Detta är ett budskap som kommissionens ordförande José Manuel Barroso kommer att upprepa denna vecka vid sitt möte med premiärminister Nguyen Tan Dung i samband med Asien–Europa-mötet (ASEM) i Peking. Detta kommer att vara EU:s budskap under nästa sammanträdesperiod för människorättsdialogen mellan EU och Vietnam, som också kommer att äga rum i Hanoi i december. I det utkast till partnerskaps- och samarbetsavtal som EU föreslagit Vietnam bekräftas och förstärks den vikt vi fäster vid de mänskliga rättigheterna i våra förbindelser med landet.

Det nuvarande förslaget till avtal inkluderar faktiskt, som ordföranden sa, en central, suspensiv människorättsklausul, det befäster den verkliga människorättsdialogen mellan EU och Vietnam genom att skänka den rättsstatus samt fastställer bestämmelser om att hjälpa Vietnam att utrusta sig med en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter. Avtalet inkluderar en hel rad detaljerade bestämmelser om överensstämmelse med arbetsrätten, goda styrelseformer och främjandet av rättsstatsprincipen. Avtalet innehåller också en klausul om Internationella brottmålsdomstolen. Detta avtal är därmed ett rättsligt instrument och ett påtryckningsmedel för politisk handling som jag anser att vi behöver för att öka vårt deltagande inom områden som mänskliga rättigheter och demokratisering.

  Charles Tannock, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag måste tyvärr säga att jag fortfarande är skeptisk när det gäller människorättsklausulen i samarbetsavtalet mellan EU och Vietnam och undrar om klausulen ens är värd papperet den är skriven på.

De ädla avsikterna med klausulen återspeglar förståeligt nog EU:s gemensamma värderingar, men det är inte mycket mer än en tom fasad och en förståelig eftergift till den mäktiga människorättslobbyn i EU. När allt kommer omkring är Kina numera EU:s näst största handelspartner, och ändå tar den kommunistiska diktaturen i Peking ingen hänsyn till vår oro över de mänskliga rättigheterna. Ibland undrar jag om det ens är värt att ta upp frågan igen.

Det politiska förtrycket och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Kina tenderar att distrahera oss från det som pågår i grannlandet Vietnam, där saker och ting är precis lika brutala. Dissidenter som är för demokrati och religiösa minoriteter fängslas, journalister skräms till tystnad och de friheter vi tar för givna här i EU, som till exempel ett ocensurerat Internet, existerar helt enkelt inte.

Därför föreslog jag förra året, tillsammans med Marco Cappato och andra, att Thich Quang Do skulle få Nobels fredspris. Denna modiga buddistiska munk har blivit trakasserad och arresterad i flera år i sin kamp för religiös frihet och mänskliga rättigheter.

Vietnam kapslar in det dilemma som EU står inför. Hur stor roll ska de mänskliga rättigheterna få spela i våra handelsförbindelser med tredjeländer när de uttryckligen finns inskrivna i handelsavtal och partnerskapsavtal? Kan enbart starkare ekonomiska band bli en positiv drivkraft för politiska, människorättsliga och demokratiska reformer?

Detta är svåra frågor som den nya brittiska kommissionsledamoten för handel, Catherine Ashton, kommer att ge sig i kast med. Jag anser att våra gemensamma värderingar inte är förhandlingsbara. Därför uppmanar jag kommissionen och rådet att antingen vara ärliga och skrota detta svepskäl genom att avskaffa dessa människorätts- och demokratiklausuler eller att verkligen och uppriktigt hålla tredjeländer ansvariga för deras hänsynslösa missbruk av värderingar som vi håller för okränkbara. Jag vill särskilt tacka Marco Cappato för det utmärkta arbete han utfört i detta avseende.

  Barbara Weiler, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! EU har en djup förståelse för, ett livligt intresse för och en stark samhörighetskänsla med Vietnams folk. Min grupp minns fortfarande alltför väl det fruktansvärda lidande och den förödelse som orsakades av krigen och ockupationerna i Vietnam, inte bara av Förenta staterna utan även av europeiska länder.

Vietnam håller nu på att utvecklas i en synnerligen dynamisk och spännande region i Sydostasien. De 10 medlemsstaterna i Asean är inte alla demokratier som vi i EU uppfattar begreppet, men saker och ting håller på att förändras. I den nya Asean-stadgan fastställs uttryckligen att kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte kan ignoreras, herr Tannock, och förhandlingarna som ledde fram till den bevisar att kränkningar av de mänskliga rättigheterna i högsta grad står på dagordningen.

Nu är det särskilt lämpligt eftersom förhandlingarna har återupptagits och samarbetsavtalet från 1995 håller på att omförhandlas. Det stämmer att efter Kina är Europeiska unionen Vietnams näst största handelspartner, och det är av just det skälet som vi kommer att kunna göra framsteg. Partnerskapsavtal är verkligen inte meningslösa.

Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att se till att tryckfriheten, friheten för minoriteter och demokratiaktivister, religionsfriheten och, självklart, friheten för FN-observatörer att utföra sitt arbete garanteras. Då kommer vi att kunna utveckla en ännu närmare vänskap med detta vackra land.

  Athanasios Pafilis, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Vi förstår att imperialismen och dess företrädare, EU, Förenta staterna och alla som stöder dem troligtvis inte kommer att glömma Vietnam, eftersom det var en global symbol. Vietnams folk besegrade både den franska och den amerikanska imperialismen och vann sitt oberoende.

De identiska resolutioner som föreslagits i dag är oacceptabla och uppmanar Vietnam att rätta sig efter EU:s förslag. Vad ni misslyckades med att uppnå med vapen försöker ni nu att uppnå med ekonomisk utpressning. Detta är avsikten med de klausuler ni har antagit om så kallad respekt för mänskliga rättigheter och demokrati.

Eftersom ni har tagit upp frågan om mänskliga rättigheter vill jag be er alla, inklusive Marco Cappato, att svara på detta. Det finns tiotusentals människor i Vietnam som lider på grund av användningen av Agent Orange, som är ett brutalt kemiskt och biologiskt vapen som användes av Förenta staterna. Det sker tusentals muterade födslar, dödsfall på grund av cancer och hela områden är ödelagda på grund av användningen av detta vapen, som tillverkades av det välkända företaget Monsanto.

Har inte dessa människor, som fortfarande lider och dör, några mänskliga rättigheter, inklusive den största rättigheten av dem alla, nämligen rätten till sitt eget liv? Varför stöder ni inte den begäran från den vietnamesiska regeringen och offren om kompensation och ser till att följderna av detta förbjudna biokemiska krig åtgärdas när ni stöder förmodade mänskliga rättigheter för återlämnandet av kyrkoegendom som tillhör folket?

Därför är det hyckleri att åberopa de mänskliga rättigheterna. Endast Vietnams folk har befogenhet att lösa sina problem, inte de människor som i slutändan borde be om ursäkt för att de mördade en miljon människor i det krig som de släppte lös på dem. Vad som behövs är ett balanserat, ömsesidigt, fördelaktigt ekonomiskt samarbete utan politisk och ekonomisk utpressning.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Trots de tidigare protesterna från Vietnams regering om att de garanterar religionsfrihet och trots ansträngningarna från föregående talare för att rentvå regimen i Vietnam, så är verkligheten väldigt annorlunda, särskilt för de isolerade kristna grupperna. Samtidigt som konfiskeringen av kyrkoegendom har varit utbredd så har de som kopplats till oregistrerade evangeliska hemkyrkoförsamlingar varit särskilt utsatta för förföljelse av staten. För bara några månader sedan dog en ung man, som vägrade förneka sin kristna tro, från skadorna han tillfogats under det officiella förhöret. Hundratals personer sitter häktade på grund av sin tro i fängelser där misshandeln grasserar. Jag hedrar dem för deras mod och fördömer deras förföljare, men framför allt vädjar jag till EU om att inte prioritera förbindelserna med Vietnam och handel framför försvaret och kravet på grundläggande mänskliga rättigheter för de troende människorna. Vi får inte på grund av handel eller andra kortsiktiga vinster strunta i den upprörande hanteringen av mänskliga rättigheter i Hanoi.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Vietnam är ett land som blir alltmer öppet för EU, men det finns ett allvarligt hinder, nämligen de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I samband med detta vill jag särskilt uppmärksamma religionsfriheten, vilket tack och lov också görs i denna resolution. Kristna i Vietnam förföljs, och biskopen i Augsburg, som är särskilt oroad över förföljelsen av kristna, är här i dag för att tala om detta. Även buddister och andra religiösa grupper hindras och förföljs i sin religionsutövning.

Vi kan klargöra att det är vår plikt att se till att Vietnam blir en jämlik partner, att landet öppnar sig och söker sig närmare oss. Detta får dock inte ske på bekostnad av grundläggande mänskliga rättigheter utan måste baseras på ett rättvist partnerskap som grundas på grundläggande mänskliga rättigheter.

  Richard Howitt (PSE). - (EN) Herr talman! Vår resolution i dag uttrycker inte bara vår oro över yttrandefriheten, förtrycket av dissidenter och den religiösa diskrimineringen i Vietnam. Med resolutionen uppmanas även EU att beakta vad som uppnås med hjälp av människorättsdialogen och fastställa tydliga kriterier för att kunna få till stånd ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Vietnam.

Vi kan aldrig acceptera att en journalist fängslas för att han har lyckats avslöja att trafikministeriet har förskingrat 750 000 US-dollar, delvis genom spel på fotbollsmatcher i den engelska ligan.

Vi kan inte acceptera att 29 olika brott kan ge dödsstraff när det i EU inte förekommer i något fall. Vi får veta att avrättningar äger rum klockan fyra på morgonen, utan förvarning, vilket medför att fångarna aldrig somnar före klockan sex på morgonen på grund av rädsla för att stå på tur.

Vi kan heller inte acceptera hot och skrämsel mot den katolska kyrkan, som till exempel de som följde efter de fredliga massdemonstrationerna i Hanoi förra månaden. Amnesty International berättar hur en kvinna som kom ut från kyrkan kunde höra ett gäng som ropade ”Döda ärkebiskopen” och ”Döda prästerna”.

Vietnam har varit en avtalspart i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter sedan 1982. De aktuella bevisen visar på ett tydligt brott mot artiklarna 2 och 18. I juli övertog dessutom Vietnam ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd. Vi vill uppmana EU:s förhandlare att klargöra för den vietnamesiska regeringen att samtliga strävanden efter att upprätthålla internationell rätt i de internationella institutionerna måste matchas med respekt för den i det egna landet.

  Konrad Szymański (UEN). - (PL) Jag anser att från listan över kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Vietnam är det nödvändigt att betona det statligt sanktionerade våldet mot katoliker. Regeringen i Hanoi kontrollerar ensidigt den katolska kyrkans tillgångar, i strid med tidigare åtaganden. Katoliker som protesterar mot beslagtagandet av byggnader i Hanoi, som tillhör det påvliga sändebudet, blir attackerade av patruller. Antalet samvetsfångar ökar. Nyligen arresterades ytterligare några personer inne i redemptoristernas kloster i Thai Ha. Ärkebiskopen i Hanoi, Quang Kiêt, är satt i husarrest och fortsätter att vara under bevakning, samtidigt som han fruktar för sitt liv. Fastän Vietnam relativt sett har öppnat sig ekonomiskt och socialt så har det blivit ett land där kristna blir alltmer förföljda. Det nya avtalet mellan EU och Vietnam måste behandla frågan om religionsfriheten i Vietnam, annars bör avtalet inte undertecknas.

  Marco Cappato (ALDE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Till Athanasios Pafilis vill jag bara säga att Vietnamkriget i dag är det krig som Vietnams regim för mot sitt eget folk, det vietnamesiska folket, khmer krom-folket och degarfolket.

Det nya avtalet kommer att innehålla en människorättsklausul. Det är en bra sak, men det finns redan en klausul i det nuvarande avtalet, och vi har inte lyckats se till att den efterlevs. Vår begäran, och en mycket viktig sådan, är därför att innan vi undertecknar ett nytt avtal ska vi se till att få medgivanden om grundläggande aspekter när det sker systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Vi ska kräva tillträde till Vietnams centrala högland, frisläppande av politiska fångar och erkännande av den buddistiska kyrkan samt katolikernas egendom, för om vi inte lyckas uppnå någonting innan vi undertecknar avtalet kommer det att vara omöjligt att komma och kräva respekt för EU:s lagstiftning och internationell rätt i efterhand.

  Jean-Pierre Jouyet, rådets ordförande. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar och herr Cappato! Jag anser att vi inte bör röra ihop vad det innebär att ha fallit offer för imperialismen med vad vi i dag känner till om respekten för de mänskliga rättigheterna. För egen del skulle jag inte jämföra de som fallit offer för biokemiska vapen med dem som förföljts på grund av sin tro. Allt detta formar en enda, absolut odelbar helhet.

För att besvara Charles Tannock, och i viss del även Marco Cappato, bör vi inte underskatta värdet av den suspensiva klausulen i fråga om mänskliga rättigheter. Vi behöver bara beakta svårigheterna med att ingå andra avtal som ofta har förhandlats i cirka 20 år med andra stater – jag tänker då på Gulfstaterna. Vi kan också beakta den roll denna klausul spelar när det gäller vissa länder inom ramen för Cotonouavtalet. Detta visar att EU tas på allvar i sitt främjande av de mänskliga rättigheterna i avtalen.

När det gäller de ytterligare eftergifter som Marco Cappato efterfrågar så är det just förhandlingarna som förts av kommissionen som gör det möjligt att se – och kommissionsledamoten har betonat den här punkten – om de vietnamesiska myndigheterna har gjort några framsteg på detta område. En sådan utveckling kommer att bedömas i sin helhet. Jag anser återigen att det är genom dialog som vi kommer att kunna se framsteg i dessa länders förbindelser med EU, och det är genom denna typ av avtal och klausuler som EU bäst kan främja de värderingar som ni, vi, Marco Cappato och övriga här i denna kammare värnar så starkt om.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Det är tydligt att vi alla vill ta itu med frågan om mänskliga rättigheter när och var det än går. Jag gjorde som sagt det för några veckor sedan, och jag gjorde det även när jag var där för två år sedan. Jag minns att jag då lyckades få några fångar befriade, så det finns verkligen en möjlighet. Vi tillhandahåller även listor och säger här, här och här måste någonting göras.

Därför anser jag att detta var en viktig debatt, eftersom den fick oss att fokusera om våra idéer på den särskilda frågan om religiösa samfund och, i detta specifika fall, kristna och katoliker. Vi måste fokusera väldigt tydligt på dessa frågor, men samtidigt vill jag också säga att vi är medvetna om att Vietnam också står inför en svår ekonomisk och social situation, så om Vietnam inte är försiktigt kommer det inte att komma några investeringar från utlandet, särskilt inte från EU:s medlemsstater. Detta är också ett väldigt bra instrument som vi har till vårt förfogande förutom dialog.

Vi kommer till exempel säkert att kräva att de vietnamesiska myndigheterna benådar de två journalister som nyligen fängslades och dömdes i Hanoi för att de utnyttjade sin yttrandefrihet. Det är något som vi också kommer att ta upp igen.

Slutligen vill jag säga att nästa gång Vietnam kommer att utsättas för en periodisk, universell översyn av människorättssituationen i landet blir i Genève, och det kommer att bli ytterligare ett utmärkt tillfälle att tydligt markera frågorna och se vad som har uträttats så långt.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Jag har mottagit fyra resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag.