Talmannen. − Nästa punkt är frågestunden (B6-0475/2008).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

Del I

Fråga nr 40 från Armando França (H-0733/08)

Angående: Strategi för narkotikabekämpning

Genomförandet av strategin för narkotikabekämpning bygger på två handlingsplaner som sträcker sig över två olika perioder, nämligen 2005–2008 respektive 2009–2012. Dessutom har man planerat för en konsekvensanalys under 2008, som ska genomföras innan handlingsplanen för 2009-2012 inleds enligt den fastställda tidsplanen.

Den problematiska situationen när det gäller narkotika i EU är oroväckande, och de konkreta bekämpningsåtgärder som vidtas måste därför vara strikta, rigorösa, fortlöpande och konsekventa. Mot denna bakgrund frågar jag hur kommissionen, på basis av rapporterna för 2005, 2006 och 2007, bedömer den aktuella situationen samt hur omfattande genomförandet varit av åtgärderna sedan 2005?

Hur framskrider arbetet med den konsekvensanalys som ska slutföras under 2008? Vilka är kommissionens prognoser för perioden 2009–2013, särskilt när det gäller nya instrument för narkotikabekämpning, polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt för det civila samhällets deltagande?

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. −(EN) Fru talman! Det står klart att ingen kan stå likgiltig inför frågan om narkotika. Kommissionen antog den 18 september 2008 ett förslag till handlingsplan för EU:s strategi för narkotikabekämpning för perioden 2009-2012, och en rapport om den slutgiltiga utvärderingen av EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning för 2005–2008 hade bilagts handlingsplanen. Det är den konsekvensanalysen som nämns i frågan.

Båda dokumenten gjordes tillgängliga för parlamentet samma dag. Utvärderingen utfördes av Europeiska kommissionen under första halvåret 2008 i enlighet med åtgärd 45.3 i den följande handlingsplanen. Utvärderingen gav viktig information för den nya handlingsplanen. Bland resultaten återfinns följande.

När det gäller genomförandet av EU:s nya handlingsplan för narkotikabekämpning kan man dra slutsatsen att det har gjorts framsteg med avseende på praktiskt taget samtliga specifika mål och åtgärder, med olika grad av framgång. EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning återspeglas på ett bra sätt i medlemsstaternas nationella politiska beslut och den har översatts till nationell politik om inte målen redan ingick i befintliga dokument.

Medlemsstaterna rapporterar att handlingsplanen återspeglar de viktigaste politiska områdena på nationell nivå. Utvärderingen visar att handlingsplanen stöder en process för harmonisering av medlemsstaternas olika narkotikapolitiska program, vilket kommissionen anser vara mycket viktigt.

När det gäller narkotikasituationen har det inte skett någon betydande minskning i narkotikamissbruket, men användningen av några av de vanligaste drogerna verkar ha stabiliserats och/eller minskat en aning. Kokainmissbruket verkar öka i vissa medlemsstater. Den långsiktiga EU-trenden när det gäller narkotikarelaterade smittsamma sjukdomar, framför allt hiv och aids, är att de har minskat under senare år, liksom de drogrelaterade dödsfallen.

På senare år har det uppkommit nya trender inom drogmissbruket, framför allt användningen av flera olika droger samtidigt. Kokainbeslagens antal och storlek ökar, medan beslagen av odlad cannabis, heroin, ecstasy och amfetaminer verkar ha stabiliserats. Priserna på förbjudna ämnen i allmänhet verkar ha sjunkit, medan renhetsgraden verkar vara tämligen stabil.

När det gäller effekterna av handlingsplanen för narkotikabekämpning antar jag att den konsekvensbedömning som ledamoten hänvisar till är utvärderingsrapporten om genomförandet. Den nuvarande nedgången av antalet drogrelaterade smittsamma sjukdomar och drogrelaterade dödsfall å ena sidan, och genomförandet av skadebegränsande åtgärder inom EU å den andra, pekar på ett klart samband med handlingsplanerna, även om det som bekant är oerhört svårt att bevisa bortom allt rimligt tvivel att det föreligger en sådan koppling.

Vissa medlemsstater har uppnått en dramatisk minskning av sina drogrelaterade hälsoproblem sedan man vidtagit skadereducerande åtgärder. Liknande slutsatser kan dras när det gäller det minskade utbudet och samordningen och samarbetet inom EU när det gäller tillämpning av lagarna mot narkotikamissbruk.

  Armando França (PSE). – (PT) Tack, fru talman! Jag måste särskilt tacka kommissionens företrädare, framför allt för att han besvarade min fråga, men också för det uttömmande svaret. Jag har läst kommissionens dokument mycket noga.

Först måste jag säga att vi samtycker till strategin och handlingsplanen, som i första hand gäller tillgången och därefter efterfrågan. Jag vill uttrycka min åsikt om tillgången.

När det gäller tillgången är vi mycket oroade över den stora mängden kokain och även över den stora mängden syntetiska produkter. Dessutom är vi mycket oroade över de lokala tvister som inträffar mellan gäng som, i vissa medlemsstater, slåss om kontrollen över narkotikamarknaden. Jag vill be er att så utförligt som möjligt klargöra för mig vilka specifika åtgärder som föreslås i fråga om samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan polisen och medlemsstaternas rättsliga myndigheter å ena sidan och mellan medlemsstaterna och de producerande länderna, framför allt de kokainproducerande länderna, å den andra. Detta är ett område av strategin som vi oroar oss mycket över och om vilket vi skulle vilja höra konkreta svar från kommissionen.

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Fru talman! Naturligtvis är samarbetet mellan medlemsstaterna för att bekämpa narkotika, narkotikakarteller och narkotikabrott mycket viktigt och även mycket svårt på grund av den enorma mängd pengar som är i omlopp. Som framgår av handlingsplanen är vår första prioritering bekämpandet av tillgångskedjan för kokain. Vi har flera initiativ för att planera och organisera samarbetet mellan producentländerna i Latinamerika och i Västafrika för att stoppa handeln med kokain. Det finns särskilda centra, till exempel Maritime Analysis and Operations Centre – Narcotics och Centre d’Enquête et de Coordination de la Lutte Anti-drogue en Méditerranée. Båda dessa initiativ riktar sig mot kokainhandeln.

Sålunda finns det samarbete och initiativ, men området är svårt och kampen är hård. Jag måste betona att det inte finns någon anledning till självbelåtenhet. Detta är mer eller mindre en kamp som aldrig tar slut. Det gläder mig emellertid att kunna rapportera några positiva resultat. Sjukdomarna har minskat liksom de narkotikarelaterade dödsfallen.

  Talmannen. − Fråga nr 41 från Péter Olajos (H-0755/08)

Angående: Import av fjäderfäköttprodukter från Kina

Kommissionens beslut 2008/638/EG av den 30 juli 2008(1) ändrade beslut 2007/777/EG(2) om import av köttprodukter från tredjeländer. Enligt det tidigare beslutet tilläts Kina endast exportera värmebehandlade fjäderfäköttprodukter till gemenskapen, vilka hade behandlats i en hermetiskt tillsluten container till ett Fo-värde på minst tre.

Samtidigt har kommissionen, efter begäran av behöriga kinesiska myndigheter, godkänt import av fjäderfäköttprodukter som har behandlads vid en lägre temperatur (lägst 70 ˚C) från Kinas Shandong-provins.

Anser inte kommissionen, mot bakgrund av detta, att en regellättnad kommer att leda till en uppluckring av EU:s stränga bestämmelser för djurhälsa, livsmedelshygien och djurens välbefinnande? Tycker inte kommissionen att det är oroande att det fattas ett beslut som endast gäller en provins i ett land? Tror kommissionen att det är genomförbart att kontrollera att fjäderfäköttprodukterna i fråga endast kommer från Shandong-provinsen? Anser inte kommissionen att beviljande av tillstånd till en provins kommer att leda till en strid ström av förfrågningar om lättnadsregler även för andra provinser (vilket det redan finns tecken på)? Utgör inte de antagna åtgärderna en risk för fjäderfäuppfödare i EU?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Fru talman! Genom de bestämmelser om djur- och folkhälsa som tillämpas på exporten av fjäderfäköttprodukter från Kina garanteras en skyddsnivå som motsvarar EU:s bestämmelser. Dessa importregler innebär en garanti för att alla importerade produkter uppfyller samma höga normer som produkter från EU:s medlemsstater, inte bara när det gäller hygien och alla aspekter på konsumentsäkerhet utan också när det gäller djurens hälsostatus. Principen om att livsmedel måste vara säkra, oberoende av ursprung, är kärnan i EU:s strategi.

Det officiella kontrollsystemet i Kina kontrollerades på ort och ställe genom tre kommissionsinspektioner. Resultatet offentliggjordes på webbsidan för GD Hälso- och konsumentfrågor (SANCO). Inspektionerna har visat att de behöriga myndigheterna, framför allt i Shandongprovinsen, är tillräckligt väl strukturerade för att trygga efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen för värmebehandlade fjäderfäköttprodukter. Dessutom har man genom dessa inspektionsresor också kontrollerat att de behöriga myndigheterna kan genomdriva gemenskapens importkrav.

Som ett resultat av denna process har de kinesiska myndigheterna visat kommissionens enheter att de kan garantera att försändelser med värmebehandlade fjäderfäköttprodukter som har exporterats till EU har producerats i enlighet med gemenskapskraven och endast kommer från Shandongprovinsen.

Alla godkända anläggningar i gemenskapens lista över företag från vilka import av värmebehandlat fjäderfäkött är tillåten ligger i Shandongprovinsen. Detta kontrollerades genom de tre undersökningsuppdragen på ort och ställe: ett 2004, två 2006.

Enligt WTO-överenskommelsen om sanitära och fytosanitära åtgärder kan varje tredjeland begära exporttillstånd av kommissionen för hela eller en del av sitt territorium, vilket behandlas och utvärderas enligt de relevanta gemenskapskraven. Om de garantier som ges av ett tredjeland anses vara tillfredsställande och om de kontrolleras effektivt godkänns sådana önskemål från tredjeländer och exporttillstånd beviljas.

Varje risk för snedvridning av konkurrensen som avser fjäderfäköttproducenter i EU förhindras genom att man med de befintliga åtgärderna ger tillräckliga garantier för att de värmebehandlade fjäderfäköttprodukterna från vissa regioner överensstämmer med den skyddsnivå som EU anser vara nödvändig. Konsumentval grundat på kunskap ska vara svaret på konkurrenstrycket.

De kinesiska myndigheterna har uttryckt intresse för kommissionens godkännande av importen av värmebehandlat fjäderfäkött från Jilinprovinsen. För att få detta godkännande måste de kinesiska myndigheterna garantera att de sanitära förhållanden som tillämpas på produktionen av värmebehandlat fjäderfäkött i Jilinprovinsen överensstämmer med EG-kraven och kommissionen kommer att kontrollera dessa garantier genom inspektioner på ort och ställe.

  Péter Olajos (PPE-DE). - (HU) Tack, herr kommissionsledamot, för ert svar. Problemet är att det i år var meningen att göra sex inspektioner i Kina och att ingen av dem ännu har genomförts. I oktober hade man planerat att göra en fjäderfäinspektion, men den ägde inte heller rum, eftersom kineserna inte hade tid med den. Min fråga är, om vi inte har kunnat genomföra en enda av de sex inspektioner som hade planerats för i år och ändå har planerat 15 för nästa år, hur kommer dessa 15 inspektioner att genomföras? Om kineserna inte samarbetar med sina europeiska affärspartner, varför öppnar vi våra portar för import från Kina och varför ruinerar vi de europeiska fjäderfäuppfödarna? Om Kina inte samarbetar behöver vi inte öppna våra portar för import från dem – det är min åsikt. Tack så mycket.

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Först av allt vill jag säga att Kina är villigt att samarbeta och att vi inte har några tecken på att Kina inte vill göra det. För det andra, när det gäller inspektioner och resor, har dessa resor hittills ansetts vara tillfredsställande. Närhelst det uppstår tvivel eller frågor kommer vi att företa nya inspektionsresor. Tiden mellan de senaste resorna och detta år berodde på administrativ verksamhet i Kina mellan två ministerier. Emellertid kan vi inte – åtminstone från kommissionens sida – säga att det finns någon motvilja mot att samarbeta med oss om normer och produktkvalitet.

Om det finns sådana tecken är kommissionen beredd att organisera nya inspektionsresor. Hittills har sådana resor inte ansetts vara nödvändiga.

  Jim Allister (NI). – (EN) Herr kommissionsledamot! Jag hör vad ni säger, men det hela påminner om den brasilianska kontroversen om nötkött, när kommissionen i flera månader stod på samma plats som ni i dag och försäkrade oss att allt stod rätt till och slutligen tvingades införa ett förbud.

Ni har sagt att detta kött kommer att underkastas liknande tester. Kan ni oförbehållsamt säga att varje importerat köttstycke i lika hög grad kommer att underkastas samma rigorösa veterinärtester som krävs av våra egna producenter? Kommer samma produktionskvot att testas och hur kommer ni att veta om produkten verkligen kommer från Shandongprovinsen? Räcker det om produkten endast bearbetas där? Detta är de frågor som framkallar fientlighet hos våra producenter, att de underkastas alla typer av krav inklusive utfasningen av burar. Kommer detta att hända i samma takt i Kina? Kineserna anser att de själva konkurreras ut genom billig import.

  Armando França (PSE). – (PT) Tack, fru talman! Jag kommer att fatta mig kort. Min fråga går i samma riktning som den föregående ledamotens. Jag håller med om att man nyligen har bemödat sig om att inspektera och övervaka produkter och det är viktigt att detta inspektions- och övervakningsarbete fortsätter. Ändå är det väl inte fråga om att lätta på bestämmelserna? Det bör snarare bli en skärpning, med exakta och tydliga regler fastställda av EU som bör gälla i hela Kina och inte bara i vissa av provinserna, som ledamoten nyss har nämnt. Jag skulle uppskatta ett förtydligande av detta. Tack så mycket, herr kommissionsledamot.

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Hittills har alla produkter som producerats i denna provins varit märkta. Myndigheterna i denna provins ansvarar för kvaliteten och även för ursprungsreglerna.

Naturligtvis finns alltid problemet att varje kyckling inte kan kontrolleras – detta är också fallet i EU. Men vad kommissionen kan göra under sina inspektioner – jag har fått veta att nästa inspektion kommer att äga rum nästa år, så den är redan planerad – är att kontrollera att man genom de administrativa systemen kan kontrollera hur detta fjäderfäkött produceras och på vilken nivå djurhälsoskyddet befinner sig. Hittills har man funnit att svaren är tillfredsställande.

Naturligtvis kommer man att fortsätta att kontrollera fakta, men det tillhör Världshandelsorganisationens regler och vi har alltid tjänat på öppenhet. Kvalitet är viktigt. Normer är viktiga. Hittills är vi övertygade om att kvaliteten på produkterna av fjäderfäkött från Kina är tillfredsställande och nästa provins är, som jag redan har nämnt, också villig att följa efter.

  Talmannen. − Fråga nr 42 från Ona Jukneviciene (H-0786/08)

Angående: Användningen av Europeiska socialfonden i medlemsstaterna

Europeiska socialfonden (ESF) är en av EU:s strukturfonder och inrättades för att minska skillnaderna i välstånd och levnadsstandard mellan EU:s medlemsstater och regioner. Målet var att främja såväl sysselsättningen som den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Under åren 2007–2013 kommer cirka 75 miljarder euro att delas ut till EU:s medlemsstater och regioner för dessa ändamål. Medlemsstaterna finansierar ett antal olika program och i detta sammanhang är det viktigt att veta hur i synnerhet nya medlemsstater använder de tillgängliga medlen och vilka resultat som uppnåtts i form av höjd levnadsstandard och ökad sysselsättning.

Avser kommissionen att offentliggöra ett meddelande om användningen av Europeiska socialfonden i medlemsstaterna och, om så är fallet, när kan vi förvänta oss att detta meddelande läggs fram? Kan vi om kommissionen avser att avge ett sådant meddelande förvänta oss både kvalitativa och kvantitativa analyser av utnyttjandet av medel från Europeiska socialfonden? Det är oerhört viktigt att inte bara få veta hur mycket pengar som använts för att genomföra olika program, utan även att kunna säkerställa att de kommer till påtaglig och hållbar nytta för EU-medborgarna.

Om kommissionen inte planerar att avge något sådant meddelande, varför inte och hur kan kommissionen i sådana fall garantera en insynsvänlig och effektiv användning av Europeiska socialfonden?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Kommissionen påminner om att det i artikel 146 i EG-fördraget föreskrivs att en europeisk socialfond ska inrättas för att förbättra arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter på den inre marknaden och därigenom bidra till en höjning av levnadsstandarden. Genom socialfonden driver man också åtgärder som leder till en förstärkning av dess ekonomiska och sociala sammanhållning.

Kommissionen håller med ledamoten om vikten av att rapportera om de konkreta fördelarna med Europeiska socialfonden. I detta sammanhang tänker kommissionen lägga fram en rad temarapporter om Europeiska socialfondens stöd och verksamhet, de förmånstagare som har nåtts och de resultat som har åstadkommits. De första rapporterna kommer troligen att vara tillgängliga i början av 2009.

Dessutom fastställs i artikel 159 i EG-fördraget att kommissionen vart tredje år ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om de framsteg som har gjorts för att uppnå ekonomisk och social sammanhållning. Den senaste sammanhållningsrapporten offentliggjordes 2007 och där gavs särskild uppmärksamhet åt frågan om investering i mänskliga resurser. Nästa sammanhållningsrapport kommer att läggas fram 2010. Dessutom kommer kommissionen under de mellanliggande åren att offentliggöra en så kallad ”framstegsrapport”.

  Ona Juknevičienė (ALDE). – (EN) Jag är mycket nöjd med ert exakta och konkreta svar. Tack så mycket. Jag uppskattar verkligen att kommissionen anser att min fråga är viktig, inte bara för parlamentsledamöterna utan också för kommissionen. Jag anser emellertid att detta är viktigast för våra medborgare. De måste känna till öppenheten när det gäller användningen av fonder och det effektiva utnyttjandet av dessa fonder. Jag kommer därför att invänta rapporten i början av 2009.

Kan ni upplysa mig om vilket generaldirektorat som kommer att utarbeta denna rapport 2009?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Det är generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter under ledning av min kollega Vladimir Špidla, som ansvarar för dessa rapporter. Siffrorna är intressanta och vi ger yrkesutbildning åt nio miljoner människor i Europa varje år, så det finns tydliga fördelar.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Utbetalningar som har anknytning till uppbyggnad eller återuppbyggnad kan kontrolleras. Inom projekt som finansieras genom Europeiska socialfonden får målgrupperna kunskaper, nya färdigheter och expertis och därför är balansräkningen beroende av tjänstemännens subjektiva åsikter. Den betalningsoförmåga hos icke-statliga och oberoende organisationer som orsakas av medlemsstaternas byråkratiska metoder hindrar ofta mottagarna av medel från Europeiska socialfonden att engagera sig i andra verksamheter inom ramen för detta program. Vilka instrument förfogar kommissionen över för att se till att medlemsstaterna inte reser överdrivna administrativa hinder när de återbetalar de kostnader som är knutna till projekt som finansieras genom Europeiska socialfonden?

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Får jag fråga kommissionsledamoten om han, i dessa tider när recessionen nafsar oss i hälarna, kan undersöka möjligheten av att Socialfonden samarbetar med lokala styrelser för utvecklingspartnerskap där de finns i medlemsstater som Irland, men även i andra medlemsstater? I detta hänseende kan han diskutera med OECD, som har genomfört en undersökning av de lokala utvecklingsprogrammens effektivitet för att främja yrkesutbildning, fortbildning, skapande av mikroföretag och en förbättrad miljö för människor som står utan sysselsättning.

Jag förväntar mig inte att kommissionsledamoten ska kunna ge svar på allt detta i dag, men vad jag framför allt ber om är att han ska undersöka denna möjlighet och kanske rådgöra med OECD för att se hur Socialfonden och socialt partnerskap och lokala utvecklingspartnerskap ska kunna samarbeta för att förbättra våra medborgares samhällsutbildning och sysselsättningsbehov, framför allt i stadsområden.

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) För det första vill jag säga att byråkratin och den administrativa bördan otvivelaktigt existerar. Som jag sa ansvarar min kollega Vladimir Špidla för de pengar som betalas ut och jag för ansvarsfriheten: att se till att inga pengar slösas bort. Detta är alltid ett dilemma.

Vi försöker vara så flexibla som möjligt, men samtidigt granskas förmånerna och de eventuella resultaten också noga av de nationella myndigheterna, av de utbetalande byråerna och troligen av det ansvariga ministeriet. Detta innefattar också Europeiska revisionsrätten och vårt generaldirektorat, så det finns olika kontrollnivåer.

Resultatet granskas genom ett brett offentligt deltagande och projekten måste vara synliga, så nu är vi skyldiga att se till att allt som rör finansieringen offentliggörs på webbsidan så att alla kan ta del. Socialfonden finansierar emellertid huvudsakligen yrkesutbildning.

Som svar på nästa fråga vill jag säga följande: Det förekommer samarbete mellan olika källor av finansierande strukturfonder, inklusive Socialfonden och regionala utvecklingsfonder och åtminstone i mitt land samarbetar de mycket nära med varandra. Detta samarbete är beroende av de nationella myndigheterna. Vi kan endast stödja gott samarbete och effektiv användning av pengar.

Del II

  Talmannen. − Fråga nr 43 från Dimitrios Papadimoulis (H-0746/08):

Angående: Gemenskapsfinansierade projekt och Siemens ”svarta kassor”

Domstolsmyndigheterna i Grekland och Tyskland fortsätter utredningen av fallet med Siemens ”svarta kassor”, dvs. det mutsystem med svarta utbetalningar till politiska partier och personer i ansvarsställning som företaget byggt upp för att tilldelas större projekt och upphandlingar av offentliga och offentligägda företag. Det tyska domstolsväsendet har redan dömt en före detta högt uppsatt företrädare för företaget, som även erkänt förekomsten av ”svarta kassor” i Grekland.

Med tanke på att mutor är något som även kan drabba projekt som samfinansieras av gemenskapen vill jag fråga kommissionen: Undersöker Olaf eller någon annan av kommissionens byråer om förfarandena för tilldelning och genomförande av särskilda samfinansierade projekt går rätt till?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Dessa frågor är alltid mycket komplicerade och allvarliga. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har behörighet att göra undersökningar, där EU-medel är inblandade, när det finns tillräckligt allvarliga misstankar om att bedrägeri eller oegentligheter har begåtts mot Europeiska unionens ekonomiska intressen.

I de fall då projekt samfinansieras genom EU-medel – som i fallet med strukturfonderna – delar medlemsstaterna och kommissionen ansvaret för förvaltningen av dessa medel. I detta hänseende är det medlemsstaterna som i första hand bär ansvaret för fördelningen av utbetalningarna och de nödvändiga kontrollerna. Dessutom vet ledamoten troligen att det, som ett resultat av sådana kontroller och undersökningar samt genom anmälan till Olaf om möjliga fall av bedrägeri eller oriktigheter, finns bestämmelser enligt förordning (EG) nr 1681/94, där det fastställs att medlemsstaterna i ett lämpligt skede ska anmäla detaljerade uppgifter till kommissionen om deras undersökning av sådana eventuella fall av bedrägeri eller oriktigheter. Dessutom har Olaf, närhelst det bedöms vara lämpligt, ett nära samarbete med de behöriga nationella myndigheterna om framstegen i sådana ärenden.

När det gäller det ärende som ledamoten hänvisar till har kommissionen genom Olaf informerats om att byrån är medveten om det som händer i Tyskland och Grekland, men att direkt hjälp av Olaf i de ärenden som gäller Siemens i Tyskland och/eller Grekland när det handlar om strukturfonder hittills inte har begärts av de rättsliga myndigheterna i någon av de båda medlemsstaterna. Vidare vill kommissionen hänvisa till det svar som redan har lämnats på ledamotens skriftliga fråga där det konstaterades att ekonomiska aktörer, enligt artikel 3 i förordning (Euratom, EG) nr 2185/96, inte samtidigt kontrolleras av både kommissionen och medlemsstaternas myndigheter för samma handlingar på grundval av gemenskapsbestämmelser för en särskild sektor eller nationell lagstiftning. Dessutom kan kommissionen när som helst inleda ett överträdelseförfarande mot medlemsstaterna, på grundval av artikel 226 i EG-fördraget, om det finns tillräckliga fakta som tyder på överträdelse av gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling. När det gäller de speciella fall som ledamoten hänvisar till har kommissionen inga bevis som skulle kunna berättiga att man inleder ett överträdelseförfarande.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr kommissionsledamot! Det är exakt vad jag ber er att göra. Ni vet mycket väl att Siemens, som är ett stort och ärevördigt företag, har fått kontrakt värda flera miljoner euro från samfinansierade program. Siemens är baserat i Tyskland och har fått kontrakt i Grekland och på annat håll. Det har förekommit anklagelser och medgivanden om att detta företag använder sig av mutor och korruption.

Hur kan ni vara säker på att företaget inte har använt samma metoder och ”svarta kassor” för samfinansierade program? Herr kommissionsledamot! Hur länge tänker ni gömma er bakom de undersökningar som genomförs i Tyskland och Grekland? Ni kan handla på eget initiativ. Tänker ni, som behörig kommissionsledamot, be Olaf undersöka ärendet eller tänker ni inte göra något av rädsla för den koloss som går under namnet Siemens?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Nej, jag är inte rädd för Siemens och jag kommer med glädje att uppdra åt Olaf att undersöka dessa ärenden, men naturligtvis finns det en tydlig rättslig ram inom vilken vi kan agera och inleda undersökningar. Som jag sa följer vi utvecklingen och vi kan uppmana medlemsstaterna att informera oss (de är i vilket fall som helst skyldiga att informera oss) och agera aktivt. Men för närvarande måste det finnas en indikation och en begäran från medlemsstaterna om hjälp från Olaf. Hittills har detta inte varit fallet, men vi kommer att följa utvecklingen.

Vi har tydliga och ibland mycket känsliga fördelningar av ansvar och skyldigheter mellan medlemsstaterna och gemenskapsorganen. Detta gäller i synnerhet när undersökningsreglerna är mycket exakt definierade.

  Talmannen. − Eftersom författaren av fråga nr 44, Christopher Heaton-Harris, inte är närvarande utgår denna fråga.

Fråga nr 45 från Nirj Deva (H-0752/08)

Angående: Administrativa frågor och Lissabonfördraget

Skulle kommissionen kunna redogöra för de förändringar som Lissabonfördraget skulle ha medfört vad gäller GD ADMIN:s befogenheter? Har kommissionen några planer på att införa någon eller några av dessa reformer?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Lissabonfördraget innehåller tre viktiga bestämmelser i den konsoliderade versionen av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som handlar om administrativa frågor: artikel 197 om administrativt samarbete, artikel 298 om en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration och artikel 336 om tjänsteföreskrifter.

I artikel 197 fastställs att unionen ska vidta åtgärder, som inte får omfatta någon harmonisering, för att stödja medlemsstaternas arbete med att förbättra sin förmåga att genomföra unionsrätten. Artikel 336 har ändrats för att ändra förfarandet för att anpassa tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen till det ordinarie lagstiftningsförfarandet – det vill säga normalt medbeslutande. För närvarande handlar rådet på förslag från kommissionen och efter att ha hört den andra institutionen genom omröstning med kvalificerad majoritet.

I den nya artikel 298 fastställs att förordningar ska antas genom vilka man garanterar en ”öppen, effektiv och oberoende europeisk administration”, vilket är vad vi redan försöker göra utan att vänta på att Lissabonfördraget slutligen ska träda i kraft.

  Nirj Deva (PPE-DE). – (EN) Får jag tacka kommissionsledamoten för hans mycket tydliga svar och gratulera honom till att ha genomfört ett öppet och effektivt sätt att sköta arbetet i kommissionen, trots att Lissabonfördraget aldrig kommer att se dagens ljus?

Men samtidigt undrar jag om kommissionen har planer på att införa några av de reformer som kanske inte behöver Lissabonfördraget för att genomföras – till exempel att förbättra förmågan att genomföra EU-lagstiftningen om tjänsteföreskrifterna?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Jag måste säga till ledamoten att vi varje dag försöker förbättra administrationens arbete och just nu har jag livliga diskussioner med våra fackföreningar om bestämmelserna om parlamentsassistenter, som också ingår i våra tjänsteföreskrifter. Detta ger definitivt mer öppenhet och klarhet när det gäller detta – hittills – problematiska område. Därför är vi mycket glada att vi har öppnat många webbsidor som i mycket hög grad förbättrar insynen i vår verksamhet.

Följaktligen pågår detta arbete. När det gäller tjänsteföreskrifterna – som är ett gediget dokument – är detta ett mycket stort och komplicerat projekt, om vi verkligen syftar till att införa förändringar. Vi kommer troligen att diskutera eventuella förändringar med parlamentet under nästa mandatperiod, men små reformer pågår. Internt har vi just ändrat reglerna om de så kallade ”översynerna av karriärmöjligheter”. Praktiskt taget varje dag sker det följaktligen förändringar.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr kommissionsledamot! Ni hänvisade till att kommissionen måste och kommer att vidta permanenta förändringar och förbättringar av sina tjänsteföreskrifter. En utveckling under senare år som ger verklig anledning till oro är att mycket – faktiskt mer och mer – utlokaliseras till byråer och andra administrativa enheter. Innebär inte detta ett brott mot principen om en enhetlig administration, framför allt enhetligheten av den politiska kontrollen av administrationen?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Detta är en bra fråga som också ofta har diskuterats i budgetkontrollutskottet. Som kommissionsledamot med ansvar för administrativa frågor, revision och kampen mot bedrägeri är jag naturligtvis mycket oroad. Min kollega Dalia Grybauskaitė och jag ställer alltid frågor om nödvändigheten att skapa nya organ och vi betonar att de regler som täcker de nya organen ska vara lika öppna och tydliga som de är i våra viktigaste organisationer och huvudkontor.

Att ha byråer som kan vara mer flexibla och exakta när det handlar om att genomföra EU-politiken är i huvudsak en fråga om att fatta politiska beslut. Denna fråga har diskuterats mycket här i parlamentet och har stötts vid många olika tillfällen.

Jag kan vara en byråkrat som alltid tar upp frågor om hur man ska revidera och kontrollera dessa byråer, men samtidigt tror jag inte att det är en dålig idé att fördela EU-institutionerna eller att i viss mån sprida EU-institutionerna i Europa. Låt oss därför balansera och väga båda sidor: Å ena sidan nödvändigheten att fatta politiska beslut och fördelarna med detta och å andra sidan den administrativa tydligheten och tydliga regler för revision. I alla beslut har vi försökt uppnå en viss balans.

  Talmannen. − Fråga nr 46 från Ryszard Czarnecki (H-0789/08)

Angående: Bedrägerier och korruption bland EU-tjänstemän

Den allmänna opinionen i Europa upprörs med jämna mellanrum av uppgifter om bedrägerier och korruption bland EU-tjänstemän. Kan kommissionen ge besked om omfattningen av dessa företeelser på sistone, detta år och förra året, och även jämföra uppgifterna med föregående år?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Först måste jag säga att kommissionen inte har några indikationer på att det finns fler fall av bedrägeri än i andra organisationer. Kommissionen påpekar att det brittiska överhuset i en särskild rapport kom fram till att det inte fanns några tecken på utbredd korruption inom kommissionen och att antalet bedrägerier mot EU:s budget inte är högre än i jämförbara offentliga utgiftsprogram, Storbritannien medräknat.

I medeltal inleder Olaf omkring 40 inre undersökningar per år om tjänstemän från alla institutioner. I omkring hälften av dessa fall drar Olaf slutsatsen att det krävs en uppföljning som kan vara administrativ, disciplinär, rättslig, ekonomisk eller till och med lagstiftande eller en kombination av flera av dessa.

Kommissionens beslut om nolltolerans och en formell skyldighet för tjänstemän att utan dröjsmål rapportera allvarliga fel bidrar till ökad vaksamhet mot eventuella bedrägerier eller korruption. Det kan också leda till inledandet av ett stort antal undersökningar där de första misstankarna slutligen visar sig vara ogrundade.

När det gäller kommissionen var 15 medlemmar av tjänstemännen föremål för disciplinära åtgärder 2007, jämfört med ett medeltal av fem medlemmar mellan 2004 och 2006. Sanktioner infördes 2007 i sju fall för olika brott, inklusive yttre verksamhet, som inte var förenliga med funktionens värdighet, exempelvis obehörig frånvaro och ekonomiska oegentligheter.

I tjänsteföreskrifterna ingår ett välutvecklat disciplinsystem, med möjliga sanktioner som sträcker sig från en enkel varning till nedgradering och i de allvarligaste fallen, avsked med eller utan inskränkning av pensionsrättigheterna. Dessutom kan en tjänsteman personligen anses vara ekonomiskt ansvarig för den skada som har orsakats genom hans eller hennes allvarliga personliga försummelse.

  Ryszard Czarnecki (UEN). − (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! Det fanns ingen anledning att inta någon försvarsattityd. Den nuvarande kommissionen kan helt klart vara stolt över att den i jämförelse med Jacques Santers kommission kan likställas med den helige Franciscus. Emellertid vill jag ta upp en annan fråga, nämligen om några andra medlemmar av den administrativa personalen i EU har arresterats och åtalats och inte bara avskedats från sina anställningar.

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) Som jag sa har vi några fall på gång men hittills har vi inte avslutat några brottmål under de senaste sex åren. Ingen tjänsteman i Europeiska kommissionen har dömts. Vi har några aktuella mål men de tillhör alla de nationella domstolarna. Dessutom har kommissionen sedan 2002 upphävt immuniteten. Om en undersökning ska inledas mot en tjänsteman beslutar kommissionen att upphäva immuniteten. Vi har upphävt immuniteten – för brottmål i domstolar – för 35 personer och hittills har hälften frikänts och målen har lagts ner. Vissa mål pågår fortfarande och det har ännu inte förekommit några fällande domar i brottmål. Detta är situationen för brottmål mot tjänstemän vid kommissionen. Vi är fast övertygade om att det också kommer att bli några fällande domar, men i vissa nationella domstolar tar det mycket lång tid. Vi samarbetar definitivt i alla dessa undersökningar.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr kommissionsledamot! Ni hänvisade nyss till att även korruption, ett brott som ska straffas av domstolarna, måste följas upp och åtalas av de nationella domstolarna. Är de flesta av dessa mål – vilket jag förmodar att de är – belgiska mål eller pågår åtal för korruption mot tjänstemän i andra medlemsstater?

  Siim Kallas , kommissionens vice ordförande. − (EN) De flesta, kanske alla mål avgörs av de belgiska domstolarna, eftersom tjänstemännen har sin arbetsplats i Belgien. Därför äger de flesta mål rum i Belgien – och dessutom i Luxemburg.

  Talmannen. − Eftersom följande frågor behandlar samma ämne kommer de att behandlas gemensamt.

Fråga nr 47 från Eoin Ryan (H-0712/08)

Angående: Konsekvensbedömningen av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas

I sitt anförande till ekonomiutskottet i juni i år hänvisade kommissionsledamot Kovacs till en konsekvensbedömning av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, som han ansåg vara nödvändig för sitt lagstiftningsförslag. Kan kommissionen ge oss mer information om konsekvensbedömningen och intyga att planerna på ett sådant lagstiftningsförslag kommer att läggas på hyllan om förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inte skulle stödjas av bedömningen?

Fråga nr 48 från Marian Harkin (H-0724/08)

Angående:

Gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB)

Kan kommissionen redogöra för den aktuella situationen i överläggningarna om införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas? Har kommissionen ändrat sin strategi på något sätt med hänsyn till den oro som de irländska väljarna gav uttryck för i folkomröstningen om Lissabonfördraget när det gäller denna fråga?

  László Kovács, ledamot av kommissionen. − (EN) En konsekvensbedömning av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (CCCTB) genomförs för närvarande. Denna konsekvensbedömning kommer att täcka ett antal möjliga alternativ till en reform av CCCTB på EU-nivå.

I enlighet med kommissionens nuvarande praxis måste ett sådant förslag åtföljas av en konsekvensbedömning i enlighet med de viktiga analytiska steg som har fastställts i riktlinjerna för konsekvensbedömningar. De viktiga analytiska stegen innebär att fastställa problemen, att definiera målen, att utveckla de huvudsakliga politiska alternativen, att analysera deras effekter och att definiera övervakningen av politiken och utvärderingen.

I konsekvensbedömningen kommer det att finnas en beskrivning och bevis på de befintliga gränsöverskridande skattehindren för företag på den inre marknaden och där kommer de mål att definieras som ska uppnås genom reformen. Ett antal politiska alternativ, inklusive CCCTB, genom vilka man kan hantera hindren kommer att analyseras och deras respektive ekonomiska, miljömässiga och sociala effekter kommer att granskas.

När det gäller de mest relevanta verkningarna av de olika politiska alternativen kommer konsekvensbedömningen att omfatta följande: a) de ekonomiska effekterna av de alternativa skattereformerna på EU:s konkurrenskraft, på EU:s ekonomiska tillväxt och välfärd, b) deras respektive effekter på företagens fullgörandekostnader och c) framför allt de respektive effekterna på de nationella bolagsskattebaserna och på kostnaderna för skatteförvaltningen.

Betydelsefulla framsteg har gjorts när det gäller förberedandet av konsekvensbedömningen, men arbetet är ännu inte klart. Så snart konsekvensbedömningen är slutförd och de olika alternativen har granskats kommer kommissionen att dra de nödvändiga slutsatserna. Att kommissionen genomför en konsekvensbedömning betyder inte nödvändigtvis att det kommer ett förslag.

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Jag är milt sagt besviken över svaret: Detta är exakt vad ni meddelade oss i juni förra året. Ni talade om för oss att vi kunde få det här i september. Jag måste säga att det finns mycket säkra rykten om att ni har fått en delrapport om CCCTB. Ni har inte godkänt skattebasen officiellt, men jag drar slutsatsen att man i denna rapport inte är positivt inställd till CCCTB och att vi inte får se den därför att ni inte har godkänt den formellt.

Jag vill fråga er om detta är fallet, eftersom det är mycket orättvist på grund av att denna fråga nu har diskuterats under ganska lång tid. Det finns många starka känslor på båda sidor, och jag anser att ni bör visa oss denna rapport, eller delrapport, så att vi kan granska den för att se hur man i rapporten förhåller sig till denna ytterst viktiga fråga. Jag vill enträget be er göra det. Jag anser att det är fel om ni har tagit emot en delrapport och inte visar oss den därför att det inte framgår av den vad kommissionen önskar i denna fråga.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Jag vill instämma i Eoin Ryans kommentarer. Den specifika fråga som ställdes var: Kommer ni att bordlägga planerna att genomföra CCCTB om bedömningen visar sig vara ogynnsam? Denna fråga har inte besvarats.

Det har också varit några andra bedömningar – tydligen inte utförda av kommissionen – som har visat att CCCTB på många sätt skulle falla ihop av sin egen tyngd.

Men med tanke på att ni inte har besvarat frågan vill jag ställa ytterligare några frågor till er. Håller ni med om att detta inte är någon förenkling? För närvarande har vi 27 skattebaser. Med CCCTB skulle vi i slutändan få 28. Om detta skulle träda i kraft, håller ni inte med om att det skulle skada EU:s förmåga att dra till sig utländska direktinvesteringar genom att skatter som ska betalas av multinationella företag i ett land inte längre skulle avgöras genom denna stats lagstiftning utan genom hänvisning till en komplicerad formel som endast kan beräknas i efterhand? Med andra ord finns det således ingen politisk säkerhet. Det kommer mer än något annat att avskräcka utländska direktinvesteringar. Jag vill bara höra er åsikt om detta, herr kommissionsledamot.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. − (EN) Ja, det är sant att vi har inriktat oss på att lämna ett förslag i höst detta år, men ni måste förstå att det, för ett så omfattande projekt som CCCTB, inte är möjligt att förutsäga exakt när vi kommer att vara färdiga att lägga fram förslaget, eftersom tidsplaneringen för förslaget är beroende av när kommissionen har slutfört konsekvensbedömningarna och dess utveckling.

När det gäller sambandet mellan den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget och CCCTB vill jag betona att kommissionen intar en avvägd strategi som baseras på ett omfattande samråd och en noggrann undersökning av alla aspekter av CCCTB. Kommissionen är medveten om att de frågor som har tagits upp av väljarkåren under folkomröstningen i Irland gäller Lissabonfördraget. Jag vill emellertid påpeka att bestämmelserna i Lissabonfördraget inte har någon direkt inverkan på den process genom vilken medlemsstaterna eventuellt kommer att besluta om något förslag till ett eventuellt kommissionsförslag om CCCTB.

(Inpass från salen av Eoin Ryan)

  Talmannen. − Jag beklagar, herr Ryan. Enligt reglerna har ni en följdfråga. Jag kommer inte att ge er ordet.

  Talmannen. − Fråga nr 49 från Georgios Papastamkos (H-0716/08)

Angående: Tullsamarbetet mellan EU och Kina

Vad anser kommissionen om organisations- och effektivitetsnivån i tullsamarbetet mellan EU och Kina?

  László Kovács, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Får jag ta mig friheten att i korthet besvara Eoin Ryans kommentarer? Jag vill bara meddela er att ni snart kommer att få ett fullständigt rättsligt baserat svar från min kanslichef. Då kommer ni att förstå vår ståndpunkt.

När det gäller den andra frågan är tullsamarbete en viktig del av det strategiska samarbetet mellan EU och Kina. Överenskommelsen mellan EG och Kina om tullsamarbete och ömsesidig administrativ hjälp utgör den rättsliga grunden för detta samarbete. Tullsamarbetskommittén EG–Kina sammanträder en gång om året för att leda och kontrollera genomförandet av överenskommelsen.

I enlighet med tullsamarbetsöverenskommelsen utvecklar EG och Kina ett konkret samarbete inom viktiga tullområden som klart och tydligt har organiserats för att motsvara den europeiska gemenskapens intresse.

Problemet med varumärkesförfalskning är vår viktigaste prioritet när det gäller Kina som är den främsta källan till de förfalskningar som kommer in över EU:s yttre gränser. Under mina besök i Peking i januari och april 2008 kom jag överens med mina kinesiska kolleger om att utveckla en långtgående handlingsplan för att genomdriva immateriella rättigheter med konkreta mål och åtgärder som ska antas av toppmötet EU–Kina i december. Det bör bland annat innefatta ett utbytessystem om information om risker som rör de immateriella rättigheterna, ett utbytesprogram för operativa tjänstemän och samarbete om att utveckla partnerskap med näringslivet i Kina och EU.

Att säkerställa leverantörskedjan är en annan viktig aspekt av tullsamarbetet mellan EG och Kina. Det gemensamma pilotprojektet om säkerhet i leveranskedjan har pågått sedan november 2007 med tre deltagande hamnar, Shenzhen i Kina, Rotterdam i Nederländerna och Felixstowe i Storbritannien.

Målet med detta projekt är att stärka säkerheten samtidigt som handeln mellan EG och Kina underlättas genom användning av modern teknik och utbyte av förhandsinformation. Samtidigt kommer det att bidra till en bättre inriktning på handeln med illegala varor. Dessutom syftar pilotprojektet till att förbereda en framtida överenskommelse om ömsesidigt erkännande av säkerhetsåtgärder och certifieringsprogrammet Authorised Economic Operator (AEO) och dess kinesiska motsvarighet. Det innebär samarbete inom så viktiga områden som anpassning av den kinesiska säkerhetslagstiftningen, informationsutbyte och riskanalys. Kina har under tiden, från och med den 1 april 2008, antagit och genomfört sin egen AEO-lagstiftning, som i hög grad liknar det europeiska gemenskapskonceptet.

EG och Kina förstärker också samarbetet inom andra viktiga områden. Man förväntar sig att en överenskommelse mellan EU och Kina om samordnad kontroll av handeln med narkotikaprekursorer ska undertecknas vid det kommande toppmötet mellan EU och Kina, som kommer att ge oss möjlighet att mer effektivt bekämpa den otillåtna handeln med narkotika.

Vi kom överens om att ytterligare förbättra vårt samarbete för att bekämpa bedrägerierna genom det fastställda systemet med ömsesidigt bistånd.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har stationerat en av sina agenter i Kina för att stödja byråns arbete mot smuggling och förfalskning, framför allt cigarettsmuggling.

Europeiska unionen är beredd att fortsätta att bistå Kina för att förbättra kapaciteten för tullverken, bland annat genom tillämpning av de nyligen offentliggjorda tullplanerna.

Trots att vi har gjort avsevärda framsteg med att förbättra tullsamarbetet med Kina krävs det ytterligare framsteg, framför allt för att bekämpa förfalskning och piratkopiering. Ett korrekt genomförande av ovannämnda initiativ, framför allt den föreslagna handlingsplanen för skydd av immateriella rättigheter, kommer att avgöra hur effektivt detta samarbete blir.

  Georgios Papastamkos (PPE-DE). – (EL) Tack, herr kommissionsledamot, för ert svar. Handelsunderskottet mellan EU och Kina uppgick 2007 totalt till 160 miljoner euro till nackdel för EU. Detta underskott är i hög grad ett resultat av ofullständigt tullsamarbete mellan EU och Kina. Förutom talet om siffrorna är vi också – vilket är rimligt – mycket intresserade av folkhälsa, skyddet av de europeiska konsumenterna och, naturligtvis, de europeiska produkternas konkurrenskraft.

Jag anser att dessa kontroller kommer att trappas upp inom den närmaste framtiden så att vi kan skydda de allmänintressen jag har hänvisat till.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. − (EN) Jag delar fullständigt er oro – enligt min åsikt är förfalskning mycket mer än ett ekonomiskt problem.

Först och främst är det en rättslig fråga: brott mot immaterialrätten.

För det andra är det ett finansiellt och ekonomiskt problem eftersom det undergräver medlemsstaternas inkomster och även vinsten för det företag som tillverkar de ursprungliga produkterna och det kan till och med resultera i förlust av arbetstillfällen i våra medlemsstater.

Men för det tredje – och detta är mitt verkliga bekymmer – är det ett nytt hot mot våra medborgares säkerhet och hälsa – till och med mot deras liv. Som ni så tydligt betonade är det därför en fråga om konsumentskydd. När jag först fick veta att tullen i EU hade beslagtagit några läkemedelsförsändelser mot hjärtsjukdomar och att kapslarna innehöll tegelmjöl och gul målarfärg fick jag en verklig chock.

Följaktligen är det mer än en ekonomisk eller rättslig fråga. Det är ett säkerhetsproblem för våra medborgare och vi måste göra vårt bästa.

Får jag säga att jag nu är mer optimistisk: I april träffade jag min nye motpart, den nye ministern med ansvar för tullen i Kina. Även med min föregående motpart upplevde jag några positiva förändringar i det kinesiska sättet att förhandla. Sedan 2005 har det blivit mer och mer konkret, mer exakt och Kina har gjort vissa framsteg. De har till exempel till och med ändrat lagstiftningen om att bekämpa varumärkesförfalskningarna.

Men ni har rätt i att allt fortfarande inte fungerar på bästa sätt. Därför påbörjade vi ett handlingsprogram och jag klargjorde för min nye partner att vi från Kina förväntar oss konkreta åtgärder och konkreta resultat på marknaden och jag tror att han förstod budskapet.

Här följer ytterligare några anledningar till varför jag är optimistisk: Först och främst anser jag att Kina, en makt på uppgång som spelar en allt viktigare roll i världsekonomin och världspolitiken, helt enkelt inte har råd att sammankopplas med och betraktas som det främsta ursprungslandet för falska varor. För det andra är Kina alltmer ett målland. Nyligen hörde vi talas om kinesiskt förfalskat mjölpulver som var orsaken till några kinesiska barns död. Kina är således inte bara ett ursprungsland utan också ett målland, ett mål för förfalskare.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Som ledamot av Europaparlamentets delegation för förbindelser med Folkrepubliken Kina har jag med intresse noterat ert svar.

Har det över huvud taget skett någon förbättring av Kinas skrämmande rekord i varumärkesförfalskning eller stöld av immaterialrätter sedan landet gick med i WTO. Vilka påtryckningar utövas mot Kina för att landet ska bättra sig på detta område?

Ni nämnde tullsamarbetskommittén EG–Kina. Vem ingår i denna kommitté från EG:s sida och vilka är kvalifikationerna för att bli ledamot av den?

En sista punkt: Har denna samarbetskommitté mandat att hantera handel med olika avfallsprodukter från Europa till Kina för dumpning?

  László Kovács, ledamot av kommissionen. − (EN) En av de siffror jag kan hänvisa till i mitt svar är att mer än 80 procent av de förfalskade produkter som beslagtogs 2005 kom från Kina. Nu uppgår denna andel till omkring 60 procent. Jag anser att det vore för tidigt att säga att detta beror på tullsamarbetsavtalet och att det är resultatet av tullsamarbetskommitténs årliga sammanträde, men jag är ganska säker på att det finns ett visst samband mellan dessa två.

Som jag redan har sagt har det skett förändringar i den kinesiska lagstiftningen: Tillverkning och distribution av förfalskade varor tillhör nu strafflagen, vilket inte var fallet tidigare och exportkontroller har också införts. Jag skulle inte vilja påstå att denna exportkontroll är systematisk och fullständig. Den är ganska sporadisk och tillfällig, men den innebär ett framsteg. Det finns konkreta fakta som visar att Kina håller på att bli mer samarbetsvilligt och allvarligt syftande. Jag har redan talat om kinesernas motivation.

När det gäller tullsamarbetskommittén är ministern medordförande för kineserna och jag själv för EG, men i samarbetskommittén är också alla medlemsstaterna företrädda på expertnivå. De har mer än ett sammanträde om året på expertnivå. En gång om året sammanträder också de båda ordförandena i samarbetskommittén och diskuterar frågorna.

  Talmannen. − Fråga nr 50 från Seán Ó Neachtain (H-0708/08)

Angående: Finansieringen av säkerhetsåtgärder vid regionala flygplatser i EU

Före utgången av 2008 väntas kommissionen lägga fram en rapport om finansieringen av säkerhetsåtgärder vid europeiska flygplatser, som kan komma att leda till ett nytt lagstiftningsförslag på området.

Kostnaderna för säkerhetsåtgärder är en tung börda för regionala flygplatser i EU. Vilka lösningar krävs enligt kommissionen för att hjälpa regionala flygplatser att klara de stigande säkerhetskostnaderna? Planerar kommissionen att införa några nya åtgärder som kommer att innebära att medlemsstaterna måste bidra till att finansiera säkerheten på EU:s regionala flygplatser?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Fru talman! Enligt det löfte som gavs i artikel 22 i förordning (EG) nr 300/2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av den tidigare förordningen i december i år kommer kommissionen att lägga fram en rapport om finansieringen av de kostnader som rör säkerhetsåtgärder vid flygplatser i EU.

Mot bakgrund av denna situation granskar kommissionen resultaten av samrådet med de berörda parterna och med medlemsstaterna för att bestämma innehållet i ett nytt lagförslag om denna fråga. Kommissionen kommer att lägga fram sina slutsatser i rapporten och för att ta itu med vissa av de frågor som har ställts under samråden kan kommissionen också uppmanas att vidta ytterligare åtgärder i detta ärende.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (EN) Fru talman! Jag vill veta mer. Vad exakt tänker kommissionen göra för att bistå de flygplatser som berörs av denna kostnad? Det finns fem flygplatser i min valkrets i nordvästra Irland och de har mycket svårt att överleva ekonomiskt på grund av det tryck de utsätts för. De innefattar två internationella flygplatser, Shannon Airport och Ireland West Airport jämte tre andra regionala flygplatser. Vad kan kommissionen göra för att hjälpa dessa flygplatser att överleva och göra det möjligt för dem att fungera ekonomiskt?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr Ó Neachtain! Jag kan tyvärr inte ge er det omedelbara, konkreta svar ni önskar. Emellertid håller kommissionen på att granska resultaten av ett samråd som den höll för att undersöka resultaten och sålunda besluta om hur och i vilken utsträckning, med hänsyn till medlemsstaterna, om det endast är en fråga för medlemsstaterna, vi måste sluta granska samråden.

Så snart vi har slutat granska samråden, kommer jag, om ni vill, att informera er omedelbart, och i varje fall kommer vi, som jag sa, att lägga fram vår rapport om hela denna sektor före årets slut. Det gäller bara att vänta några veckor på våra tjänstemäns slutliga granskning av alla samråd. Mitt kansli och min personal är beredda att ge er alla nödvändiga upplysningar för att ni ska kunna informera era väljare.

  Manolis Mavrommatis (PPE-DE). – (EL) Herr kommissionsledamot! Kommer det, med tanke på vad ni just har sagt, att bli möjligt att utvärdera varje medlemsstats och de regionala flygplatsernas säkerhetskrav – eftersom frågan gällde detta – där det är många flygplatser, till exempel på de grekiska öarna och i Italien, Spanien och Portugal?

Ni vet tydligen hur många öar och hur många sådana områden det finns. Kommer i detta avseende finansieringen från er totala budget att vara proportionell och differentierad?

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Vi vet att kostnaderna tydligen överförs på passagerarna. Därför måste vi också differentiera. Det är numera ingen större skillnad mellan att ta tåget, vare sig det till exempel är TGV eller något annat höghastighetståg, och ett flygplan. Om man ser på säkerhetsåtgärderna på tågstationerna och på flygplatserna finns det kanske utrymme för harmonisering. Tror ni det är möjligt att införa samma lagbestämmelser i detta fall?

  Talmannen. − Herr kommissionsledamot …

(Inpass från salen av Jim Higgins)

Förlåt mig, herr Higgins! Jag har tillåtit två följdfrågor, vilket är allt jag kan tillåta, och vi har behandlat frågan så korrekt vi kan.

(Inpass från salen av Jim Higgins)

Enligt reglerna är två följdfrågor tillåtna. Förlåt, men jag kan inte inleda en diskussion med er. Det är orättvist mot dem som väntar på att få sina frågor besvarade.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Fru talman! Jag vill säga till de ledamöter som, på grund av arbetsordningen, inte kan få svar på de frågor de vill ställa att mitt kansli är tillgängligt för att ge all information de önskar och som utgör svar på alla frågor vi har möjlighet att besvara.

När det gäller den fråga som ställdes av Manolis Mavrommatis – i grund och botten frågade han om medlemsstaterna kan anta strängare säkerhetsåtgärder än dem som fastställs i artikel 22 i förordning (EG) nr 300/2008 – kan medlemsstaterna naturligtvis välja att tillämpa strängare åtgärder än dem som fastställs i den rättsliga ramen. Dessa strängare åtgärder kan emellertid få återverkningar för den inre luftfartsmarknaden, eftersom de ofta varierar från en medlemsstat till en annan.

I den rapport som jag försäkrar er kommer att offentliggöras mycket snart kommer kommissionen att överväga om konkurrensen genom dessa strängare åtgärder snedvrids mellan flygbolagen och flygplatserna. När det gäller frågan om öflygplatserna håller kommissionen också på att granska denna fråga i samband med de svar som har lämnats. Öflygplatser inbegrips naturligtvis i undersökningen om det allmänna flygplatssystemet. Ni vet hur mycket kommissionen värderar regionerna, till exempel öarna i ert eget hemland, men också i länder som jag själv är mer bekant med, som endast kan nås med flyg eller båt. Kommissionen tar därför stor hänsyn till dessa förbindelser.

När det gäller Paul Rübigs fråga granskar kommissionen de olika alternativen. Om det är möjligt att använda offentliga medel är en av de möjliga lösningarna för att finansiera kostnaderna för flygsäkerheten. Därmed har det inte sagts att biljettpriserna bör höjas. Andra finansieringsformer skulle också kunna användas. Emellertid, för att vara uppriktig och ge ett svar som är mer än enbart ett formellt svar, vill jag betona att kommissionen noggrant undersöker all information som har samlats in och, så snart allt har undersökts, granskats och övervägts, kommer vi att försöka utarbeta ett förslag som är balanserat och förenligt med EU-medborgarnas intressen.

Herr Rübig! Jag vill säga samma sak till er som jag sa till de andra ledamöterna att mitt kansli alltid är tillgängligt för alla ledamöter för alla klargöranden och för att organisera alla sammanträden ni skulle vilja ha med mig om frågor som gäller transportsektorn.

  Talmannen. − Fråga nr 51 från Stavros Arnaoutakis (H-0713/08)

Angående: Kvalitetstransporter och EU:s småöar

Vad tänker kommissionen göra för att garantera hållbara och högkvalitativa transportsystem i EU och slå vakt om medborgarnas rättigheter och säkerhet? På vilket sätt tänker kommissionen bidra till utformningen av ett tillförlitligt transportsystem (båt, flygplan, helikopter) som även omfattar EU:s småöar?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Fru talman! Detta är på sätt och vis en fortsättning på den fråga som ställdes av Manolis Mavrommatis. För att kunna garantera hållbara transporter av hög kvalitet i Europa och för att skydda medborgarnas rättigheter och säkerhet föreslår vi Europaparlamentet och rådet ett lämpligt regelverk och så snart lagstiftarna har godkänt det kommer vi att se till att det genomförs.

Låt mig ge tre exempel: passagerarrättigheter, hållbara transporter och passagerarsäkerhet. Ni bad mig också att närmare specificera hur man genom detta kommer att bidra till att inrätta ett pålitligt system för transporter med båt, flyg eller helikopter till de små öregionerna i EU. Den grundläggande utmaningen med detta förslag är finansieringen. Därigenom återvänder vi till ämnet för den föregående frågan.

Ärade ledamöter, jag skulle nästan kunna säga kolleger, eftersom jag alltid är medveten om att jag själv för många år sedan var parlamentsledamot, vi måste vara tydliga när det gäller denna punkt. Det är medlemsstaternas och de regionala myndigheternas sak att besluta om mängden och kvaliteten på förbindelserna mellan de små öregionerna och mellan dessa regioner och kontinenten. Vår roll, kommissionens roll, är av underordnad betydelse och består av två mycket tydliga uppgifter. Å ena sidan genomför kommissionen den europeiska sammanhållningspolitiken för att stödja utvecklingen av regioner med geografiska och naturliga nackdelar. Inom ramen för sammanhållningspolitiken kan kommissionen tillhandahålla samfinansiering för att förbättra tillgängligheten för öregionerna. Å andra sidan måste kommissionen se till att man genom det ekonomiska stöd som ges till transportleverantörer inte förvrider konkurrensen på den inre marknaden, i strid med det gemensamma intresset.

Detta skydd garanteras genom gemenskapslagstiftningen på den inre transportmarknaden. Statligt stöd för transporter av hög kvalitet till och inom öregionerna kan inte godkännas av kommissionen, framför allt i form av kompensation för skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Den lagstiftning som styr den inre marknaden inom sjö- och flygtransportsektorerna ger medlemsstaterna ett stort utrymme att välja hur de vill organisera den kollektivtrafik som förbinder öarna med fastlandet och med varandra, förutsatt att alla potentiella transportleverantörer har samma möjlighet att tillhandahålla denna offentliga tjänst.

  Costas Botopoulos, ställföreträdare för frågeställaren. – (IT) Kommissionsledamot Tajani! Eftersom ni har talat på italienska är jag frestad att göra det själv, men jag ska avstå och tala på grekiska i stället.

(EL) Herr kommissionsledamot! Min fråga gällde inte i första hand finansieringen, som min kollega Manolis Mavrommatis har besvarat. Den gällde tre specifika punkter som ni hänvisade till och som jag vill kommentera särskilt. Den första är transportstandarden, som är en mycket viktig fråga. Den andra är det särskilda fallet med de små öarna. Som ni vet har mitt land en mängd mycket små öar, vilket är ett specialfall. Den tredje punkten är sinnesstämningen hos invånarna på dessa små öar. De känner sig i detta hänseende ganska isolerade från resten av Grekland och från Europa i allmänhet när vi inte fäster särskild vikt vid deras problem, framför allt i fråga om transporter. Min fråga är därför en politisk fråga som sträcker sig bortom finansiering. Anser ni att EU bör spela en politisk roll också i detta avseende?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Jag vill tacka ledamoten för att han svarade mig på mitt modersmål. Jag är frestad att svara er på gammalgrekiska, som jag studerat i många år – min mor undervisade också i gammalgrekiska i många år, men jag skulle kanske göra några misstag och riskera att inte göra mig förstådd. Tack ändå för gesten.

Costas Botopoulos! Jag sa detta själv när jag var parlamentsledamot. Jag valdes i en valkrets som också omfattade många små öar, så jag är väl medveten om de allvarliga förbindelseproblem de har, långt från fastlandet, särskilt på vintern. Eftersom många av dessa öar är turistmål finns det sommartid båtar som transporterar besökare och invånarna på dessa öar, som alltså inte har några svårigheter under två–tre månader (juni, juli och augusti). Bekymren börjar i september och sedan finns det verklig risk att man känner sig isolerad.

Jag anser att Europeiska kommissionen, som inte kan fatta beslut direkt i frågan – jag nämnde detta i mitt anförande, vi måste alltid ta hänsyn till subsidiaritetsprincipen – kan ge stöd, t.ex. genom att medfinansiera vissa transportsystem, utan att snedvrida den inre marknaden, för att ge dessa medborgare, som är EU-medborgare och som har samma rätt till rörlighet som de som bor i storstäder eller på fastlandet, just rätten att resa och ta emot leveranser, eftersom frågan också gäller livsmedelsförsörjning och även vatten i vissa fall.

Jag delar er oro och stöder den. Europeiska kommissionen, som vill skydda alla medborgares rättigheter vid alla tillfällen, tänker när det är möjligt och i den utsträckning lagstiftningen tillåter det, arbeta hårt för att stödja de bofasta på de minsta öarna genom att utarbeta praktiska lösningar för dessa medborgare som verkligen upplever ogynnsamma förhållanden, särskilt under vintermånaderna.

Jag står till ert och alla grekiska parlamentsledamöters – och inte bara de grekiska ledamöternas, förstås – förfogande om ni vill diskutera eventuella initiativ för att utarbeta konkreta lösningar för invånarna på små öar.

  Avril Doyle (PPE-DE). – (EN) Skulle ni kunna gå in närmare på innehållet i det ändamålsenliga regelverk som ni nämnde var på gång, särskilt i förhållande till den ekonomiska hållbarheten i tillgångstransporter till små öregioner?

Kan ni försäkra mig att den nuvarande ordningen om skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster inte på något sätt kommer att påverkas av detta kommande regelverk ni har i åtanke? Detta är avgörande för den ekonomiska hållbarheten i dessa perifera regioner.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Tack för frågan! Jag tror att jag nämnde detta under mitt huvudanförande, där jag besvarade frågan. Vi tänker förhindra all snedvridning av konkurrensen. I vilket fall skulle alla former av interventioner endast göras för att möta medborgarnas behov utan att störa den inre marknaden och utan att störa konkurrensen. Syftet skulle som sagt endast vara att ge de människor som bor i missgynnade områden – framför allt under vintermånaderna – möjlighet att vara medborgare som alla andra. Vårt stöd kommer att vara riktat, utan att skada någon, för att göra det möjligt för dessa medborgare att leva på samma villkor som alla andra EU-medborgare.

När det gäller era farhågor kan jag alltså försäkra er att vårt syfte är att hjälpa dessa medborgare utan att snedvrida marknaden eller konkurrensen.

  Talmannen. − Fråga nr 52 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0715/08)

Angående: Europeiska lagstiftningsåtgärder för sjösäkerhet

Har kommissionen utvärderat konsekvenserna för den europeiska sjöfarten om det införs europeisk sjösäkerhetslagstiftning som tar över dagens enhetliga internationella bestämmelser?

Varför tycker inte kommissionen att det räcker att medlemsstaterna ratificerar IMO:s internationella konventioner, så att frågor där medlemsstaterna har exklusiv behörighet och frågor med delad behörighet mellan gemenskapen och medlemsstaterna regleras enbart inom ramen för det internationella regelverket, som medlemsstaterna utformar med exklusiv behörighet på grundval av sina suveräna rättigheter?

Tror inte kommissionen att det i en tid då européerna är så oerhört måna om sina länders suveränitet, och i en sjöfartssektor som präglas av stora ekonomiska spänningar, finns en risk att den exklusiva behörighet som gemenskapen är ute efter och de nya befogenheter som kommissionen därigenom får kommer att göra mer skada än nytta?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Fru talman! Manolis Mavrommatis är alltid mycket aktiv och är alltid inblandad i transportrelaterade frågor. Kommissionens förslag åtföljs alltid av en konsekvensanalys. Detta gäller framför allt förslagen om det tredje sjösäkerhetspaketet i november 2005.

I kommissionens förslag på detta område tas särskild hänsyn till de relevanta internationella konventionerna. I majoriteten av fallen syftar lagförslagen till att uppmana medlemsstaterna att ratificera konventionerna eller att genomföra dem inom gemenskapen. Det är aldrig fråga om ett försök att förvärva nya befogenheter. Jag vill reda ut ett vanligt missförstånd: Gemenskapen har redan de befogenheter som krävs för sjösäkerhet inom ramen för den gemensamma transportpolitiken. Det går dock inte att undvika att medlemsstaternas möjlighet att agera på egen hand på internationell nivå är begränsad, eftersom det är Europaparlamentet och rådet som stiftar lagarna.

Detta är dock inte till någon nackdel för medlemsstaterna. Tvärtom stärker detta vårt kollektiva inflytande inom det internationella samfundet, vilket ökar skyddsnivån för våra medborgares liv och för miljön. Ibland måste EU helt enkelt ta initiativet. Så skedde t.ex. när vi införde ett snabbare tillbakadragande av oljetankers med enkelskrov och vårt beslut följdes sedan av ett liknande beslut från Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).

Manolis Mavrommatis! Ni är väl medveten om problemen med Internationella sjöfartsorganisationen: Vi kan inte alltid fatta beslut på egen hand. Detta är befogenheter som inte berör Europa och vi måste alltså ständigt jämföra med denna organisation, inte minst för att våra hav ofta trafikeras av fartyg som för flagg från länder som inte hör till vår union.

Genom den föreslagna nya lagstiftningen om sjösäkerhet hoppas kommissionen ändå kunna förbättra balansen i den globala dimensionen av sjöfarten. Den kräver globala lösningar, samtidigt som man måste ta hänsyn till begränsningarna i det globala rättsliga regelverket.

Gemenskapens åtgärder är ett konkret uttryck för medlemsstaternas kollektiva arbete och engagemang, inte något som påtvingats utifrån eller som strider mot deras intressen. Tack vare vårt och ert arbete har antalet fartyg i europeiska vatten som inte uppfyller de aktuella normerna minskat dramatiskt. Kommissionen kommer att fortsätta driva en välavvägd men aktiv politik, vars främsta syfte är att skydda våra medborgares liv och uppehälle.

  Manolis Mavrommatis, ersättare för författaren. – (IT) Herr kommissionsledamot! Ni vet hur mycket jag tycker om våra diskussioner och debatter. Dessutom har ni alltid ett svar till mig. Jag vill naturligtvis tacka er för de påpekanden som gäller alla länder i EU.

(EL) Tror ni inte att det i en tid då européerna är så oerhört måna om sina länders suveränitet, särskilt i en sektor som sjöfarten, som präglas av stora ekonomiska spänningar, finns en risk att den exklusiva behörighet som gemenskapen är ute efter och de nya befogenheter som kommissionen därigenom får kommer att göra mer skada än nytta?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Jag tror inte att det finns någon risk för att vi orsakar skador, men syftet är att försöka åstadkomma en harmonisering inom en ram. Detta är alltid komplicerat i sjöfartslagstiftningen eftersom vi tyvärr alltid ställs inför IMO-beslut och Europa tar, som sagt, tack och lov ledningen ibland och den internationella organisationen följer oss.

Jag upprepar, vi vill inte begränsa medlemsstaternas rättigheter, utan enbart försöka få till stånd en harmonisering som bara kan ge EU-medborgarna snabbare och kraftfullare reaktioner.

  Colm Burke (PPE-DE). – (EN) Jag undrar om kommissionsledamoten anser att medlemsstaterna vidtar tillräckliga åtgärder i fråga om att genomföra befintliga lagar och regler. Jag fick egen erfarenhet av att vidta rättsliga åtgärder efter en mycket allvarlig olycka och ännu tolv månader efter olyckan hade rederiet ännu inte följt de förordningar som gällde då och som hade varit i kraft i över tre år.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Tack för att ni ställde denna fråga! Detta ger mig tillfälle att ta upp det mycket positiva resultat vi fick vid rådets (transport) möte för två veckor sedan i Luxemburg då rådet äntligen gav klartecken för ett godkännande av det tredje sjöfartspaketet. Denna framgång berodde också på Europaparlamentets enträgenhet, dess engagemang, det faktum att parlamentet gjorde sin röst hörd tillsammans med kommissionen, för att åstadkomma en mer omfattande förordning för att garantera allmänhetens skydd i alla avseenden, inklusive på våra hav, miljöskydd och ansvarsskyldighet vid olyckor.

När dessa bestämmelser träder i kraft kommer gemenskapens kontroll definitivt att förstärkas. När det gäller kommissionens engagemang kan jag försäkra er om att vi kommer att fortsätta att övervaka läget noggrant och uppmärksamt, bl.a. genom arbetet vid vår byrå i Lissabon, för att se till att all gemenskapslagstiftning alltid följs. Framför allt vill vi se till att våra hav blir allt mer säkra genom gemensamma rättsliga och operativa insatser i alla vatten som omfattas av EU:s behörighet.

  Talmannen. − Fråga nr 53 från Emmanouil Angelakas (H-0717/08)

Angående: Förbättrade stadstransporter

Det är ett faktum att trafiksituationen i städerna i dag inte är den bästa tänkbara för Europas medborgare. De svåra trafikstockningarna i storstäderna, föroreningarna som bara ökar, på grund av att stadstrafiken nu svarar för minst 40 procent av de totala koldioxidutsläppen från vägtransporter, och den bristande säkerheten för förarna och för utsatta grupper som fotgängare och cyklister är bara några av de problem som européer i storstäder konfronteras med dagligen. Vilka mål och vilken handlingsplan föreslår kommissionen i denna fråga för att det ska kunna bli tal om hållbarare stadstransporter, och enligt vilken tidtabell ska insatserna göras för att dessa mål ska uppnås?

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. − (IT) Fru talman! Jag vill upplysa ledamöterna – jag tänker alltid först ”kära kolleger”, det måste vara vanans makt, jag har bara varit ledamot av kommissionen i några månader, medan jag var ledamot av Europaparlamentet i många år och känner fortfarande samhörighet med detta parlament – om att frågan om stadstransporter togs upp och diskuterades ingående vid rådets informella möte i La Rochelle den 1–2 september 2008. Kommissionen och medlemsstaterna ägnade stor uppmärksamhet åt frågan och bjöd in sakkunniga, borgmästare från stora och medelstora städer samt specialister inom sektorn för att tala om stadstransporter.

Jag talade själv om detta ämne under den vägsäkerhetsdag som hölls för några dagar sedan i Paris – kommissionens och rådets officiella dag under vägsäkerhetsveckan – och betonade att vägsäkerhet även måste innebära ett bra stadstransportsystem: våra vägar kommer att bli säkrare, särskilt i stora städer, om det finns ett bra stadstransportsystem. Jag menar att detta tveklöst skulle minska antalet offer för olyckor som inträffar i stora städer, där det största antalet olyckor förekommer och även det största antalet offer.

Kommissionen håller på att utarbeta en handlingsplan för urban rörlighet med utgångspunkt i de samråd som följde efter offentliggörandet av grönboken. Vi tänker lägga fram planen före utgången av det här året. Planen kommer att innehålla förslag till konkreta åtgärder på EU-nivå under de närmsta åren.

Europeiska kommissionen har förstås inte behörighet inom detta område: dessa områden berör medlemsstaterna, men vi vill med utgångspunkt i subsidiaritetsprincipen – och som ni alla vet har uttrycket sina rötter i ordet subsidium – hjälpa medlemsstaterna och borgmästarna i stora städer. Den tidigare borgmästaren i Milano, Gabriela Albertini, som är vice ordförande för utskottet för transport och turism kan intyga allt det här: genom den här handlingsplanen kommer vi att se till att all information vi har, alla råd, alla idéer och förslag kan göras tillgängliga för alla städer och framför allt för de stora städerna med trafikproblem.

Handlingsplanen kommer också att bistå beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå med full respekt – jag upprepar, full respekt – för subsidiaritetsprincipen. De åtgärder vi tänker föreslå kommer att bidra till att minska kostnaderna och garantera tillfredsställande finansiering av den inre marknaden. Dessutom kommer nya marknader för ny teknik att skapas för att utveckla hållbar urban rörlighet. Det är ingen tillfällighet att debatten så sent som i går kväll avslutades och en omröstning hölls om ett direktiv som bör uppmuntra, som syftar till att uppmuntra, lokala myndigheter att sträva efter offentliga transportmedel med minskade skadliga gasutsläpp.

Idag är det dock fortfarande för tidigt att beskriva eller ge konkreta exempel på innehållet i handlingsplanen. Vi förväntar oss ändå, och ni kan förvänta er, att den ska omfatta avskaffande av bestämmelserna om tillgång till grönområden, urbana godstransporter och logistik, bättre information om allmänna kommunikationer i europeiska städer eller övergripande planer om hållbar urban rörlighet, samt förslag till metoder för att integrera stadsplanering och rörlighet. Handlingsplanen kanske även kommer att omfatta förslag om delning av information, förbättrad datainsamling och bättre forskningsmetoder och kanske även frågan om finansiering, som är mycket känslig. Jag upprepar att allt detta kommer att bygga på respekten för subsidiaritetsprincipen.

  Emmanouil Angelakas (PPE-DE). – (EL) Herr kommissionsledamot! Vi ser fram emot den föreslagna handlingsplanen med stort intresse och då kommer vi att få tillfälle att samtala igen.

Jag skulle dock vilja höra er personliga åsikt om följande fråga: Det förekommer stora diskussioner om de trängselavgifter som har införts i städer som London, Rom och Stockholm och som verkar ha bidragit till att minska trängseln och öka antalet passagerare på lokaltrafiken. I andra städer däremot, där det saknas ett organiserat nät, är man fortfarande skeptiska. Jag undrar vad ni som erfaren kommissionsledamot anser och om och i så fall i vilken omfattning ni är för eller emot trängselavgifter.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Detta är en ytterst känslig fråga: Om Gabriele Albertini, som alltid är mycket generös, skulle vilja bjuda oss på kaffe, kunde vi diskutera detta och lyssna till erfarenheterna hos en borgmästare från en europeisk storstad.

Det finns inget enkelt svar på den här frågan. Jag var ledamot av kommunfullmäktige i Rom i fem år samtidigt som jag satt i Europaparlamentet och jag hanterade just dessa frågor. Det här måste man titta på från stad till stad, från fall till fall. Vissa städer – jag tänker på Rom – har ett historiskt centrum med mycket smala gator där det är svårt för trafiken att komma fram. Andra städer har en annan stadsmiljö och därför är det inte lätt att ha samma regel för alla.

Jag anser att borgmästare – hela tiden med respekt för subsidiaritetsprincipen – i samförstånd med kommunfullmäktige bör välja att införa trängselavgifter om de tycker att det är meningsfullt och om deras stad behöver begränsa trafiken, eftersom det mycket lätt blir alltför trångt i centrum av mycket gamla städer. Läget varierar alltså från stad till stad och det är svårt att hitta en lösning. Jag vill definitivt säga att detta inte är ett alternativ som man ska bortse ifrån, även om det ibland orsakar förvirring. Man måste titta på var gränsen ska gå. Jag vill betona att det är de enskilda städerna som ska avgöra detta. Personligen är jag inte emot det i princip, men i vissa fall kan det vara orättvist, medan det i andra är fullständigt rimligt.

Med hänsyn till mångfalden i de europeiska städerna anser jag att det framför allt i det här fallet alltid är de lokala myndigheterna som ska få fatta det slutliga beslutet, även om vi kan lägga fram förslag och idéer i handlingsplanen. Det viktiga är att medborgarna hela tiden hålls informerade och att de vet vad som pågår och vilka beslut som fattas, eftersom när det gäller att betala skatt är det alltid bra om medborgarna fattar vad det är de betalar för.

Jag beklagar att jag inte kan ge något definitivt principsvar. Jag menar verkligen att vi måste undersöka fakta och konsekvenser, bl.a. för stadsmiljön, och fatta besluten från fall till fall. Avslutningsvis vill jag än en gång säga att jag inte är emot detta i princip, men att det kan finnas fall där det skulle vara meningslöst att införa den här typen av avgifter.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr kommissionsledamot! Jag lade märke till två ord som ni använde: att finansiering är en ”känslig” fråga och att ni upprepade ordet ”subsidiaritet”, vilket är viktigt.

Är kommissionen orolig över att de ekonomiska svårigheterna i medlemsstaterna kommer att hindra de nödvändiga investeringarna i effektiva allmänna transportsystem? Samtidigt kanske medlemsstaterna inför trängselavgifter i stora städer för hårt trängda bilister som inte har något alternativ.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Käre herr Tajani! Vi gläder oss förstås mycket över att få möjlighet att ställa frågor, särskilt om uppmaningar att lämna anbud i fråga om stadstransporter. Finns det några planer på att lägga ut stadstransporter på anbud, så som har skett i ett flertal fall i Sverige, där det nu råder konkurrens inom stadstransporterna?

För det andra undrar jag om det verkligen finns planer på enhetliga kontrollsystem i hela Europa? När man kommer till en främmande stad är det ofta svårt att förstå hur deras system fungerar. Kanske det behövs ett förslag från kommissionen här.

  Antonio Tajani, kommissionens vice ordförande. – (IT) Fru talman! Tack för frågan. För det första anser jag att vi i den kommande handlingsplanen bör insistera på behovet av att informera EU-medborgare när de flyttar sig från en stad till en annan, så att de känner till läget och vad de kan förvänta sig när de reser från Stockholm till Madrid jämfört med från Rom till Wien. De behöver kunna förstå upplägget, vilka avgifter de kan behöva betala och kunna planera sina resor, oavsett om de reser i arbetet eller som turister. Detta är redan viktigt och jag menar att vi har en del arbete att göra.

Naturligtvis vill jag betona subsidiaritetsprincipen. Det är inte EU:s sak att ingripa i frågor som helt och hållet omfattas av de lokala myndigheternas behörighet. Detsamma gäller finansiella aspekter. Kommissionen har ingen rätt att lägga sig i. Finansieringen är ett problem. I vår handlingsplan kommer vi förstås att försöka samla alla förslag som har lagts fram vid de olika utfrågningarna som en tjänst och ett stöd till de lokala myndigheterna. Det står dem sedan fritt att acceptera eller avvisa dessa förslag. Vårt syfte är att försöka harmonisera systemet, åtminstone vad gäller information till medborgarna, och ge de olika lokala myndigheterna så mycket information som möjligt när det gäller andra städers erfarenheter, så att de kan utnyttja dem om de vill. Detta är viktigt.

När det gäller finansieringen menar jag att varje lokal myndighet är fri att göra det som den anser är bäst, dock utan att störa marknaden eller medborgarnas fria rörlighet. I varje fall måste den mest ändamålsenliga lösningen väljas. När det gäller Paul Rübigs sista fråga har de lokala myndigheterna dock i enlighet med direktivet om skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster själva rätt att besluta om de ska ta in anbud. Här har EU än en gång insisterat på subsidiaritetsprincipen.

Jag tycker det är bra, eftersom vårt arbete inte ska vara inkräktande. Vi bör inte reglera allt och alla, vi bör ägna oss åt de stora frågorna, ge stora svar och om något hjälpa lokala organ och medlemsstater att lösa problem där så är möjligt, kanske med hjälp och stöd av EU, utan att detta stöd blir dominant eller inkräktande. När det gäller lokala allmänna kommunikationer anser jag att vi alla borde hålla oss till den principen och jag tror att vi vill göra det.

  Talmannen. − Frågestunden är avslutad.

De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

(Sammanträdet avbröts kl.19.45 och återupptogs kl.21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: KRATSA-TSAGAROPOULOU
Vice talman