Talmannen. - Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Nicaragua⁽¹⁾.

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Fru talman! Yttrandefriheten, rättsväsendets oberoende och bevarandet av de grundläggande demokratiska principerna verkar vara hotade företeelser i detta latinamerikanska land. Som Europaparlamentariker är det vår uppgift och plikt att stå upp för det nicaraguanska folkets rättigheter och sända en tydlig signal till Nicaraguas regering om att vi inte tolererar brott mot de rättigheterna och att vi kommer att se till att EU och FN sätter den press som krävs för att kunna skydda och garantera att medborgarnas mänskliga rättigheter respekteras.

Jag hoppas att budskapet i detta resolutionsförslag kommer att uppfattas tydligt och klart av berörda parter och att de nödvändiga åtgärder som krävs för att förbättra situationen vidtas snarast.

  Manuel Medina Ortega, författare. – (ES) Vi har att göra med ett resolutionsförslag om Nicaragua i vilket vi måste ta hänsyn till ett antal faktorer. För det första förekommer det bedrägerianklagelser – åtminstone inom de två kommunstyrelserna i Nicaragua och León – och det påverkar valutgången den 9 november. Vi har emellertid en regering som har försökt att lösa några av de problem som står i vägen för de mänskliga rättigheterna i Latinamerika, nämligen fattigdomen, analfabetismen, barnadödligheten, tillgången till dricksvatten och bristen på äganderätter till inhemska landområden.

När vi utvärderar situationen måste vi därför göra en tydlig åtskillnad mellan de här två aspekterna. Vi måste främja och upprätthålla de mänskliga rättigheterna i sin traditionella mening, som politiska rättigheter, och dessutom måste vi uppmuntra Nicaraguas regering att fortsätta hjälpa de mest eftersatta sektorerna i landet. Vi måste naturligtvis även se till att oppositionen kan uppfylla sitt syfte, vi måste ta ställning mot bedrägerier och vi måste stödja de icke-statliga organisationernas arbete. Det måste leda till ett balanserat resultat.

Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har lagt fram ett antal muntliga ändringsförslag i ett försök att göra den slutliga texten till ett mer balanserat dokument med hänsyn till anklagelserna om brott mot de grundläggande rättigheterna, frågan om den kriminella bakgrunden bör undersökas eller ej och antalet kommunstyrelser där något slags brott faktiskt har förekommit.

Kort sagt vill vi fördöma de påstådda inskränkningarna av de grundläggande politiska rättigheterna utan att gå för långt och sätta Nicaraguas regering i en svår sits, så att den i stället kan fortsätta utöva sin roll och stödja de mest utsatta samhällsgrupperna.

  Pedro Guerreiro, författare. – (PT) Fru talman! Precis som Europaparlamentet har gjort med andra länder som har försökt fastställa och försvara sin nationella suveränitet och självständighet, dvs. sin rätt att bestämma över sin nutid och framtid, och som har utvecklat en plan för frigörelse, social utveckling och solidaritet med resten av världen, gör Europaparlamentet ännu ett oacceptabelt och föraktligt försök att lägga sig i – denna gång i Nicaraguas situation.

Denna debatt och detta resolutionsförslag syftar helt enkelt till att med buller och bång backa upp de som stöder och uppmuntrar försöken att lägga sig i och destabilisera en demokratisk och suverän stat som Nicaragua. I stället för att förvränga situationen och faktumen och försöka ge Nicaragua lektioner i demokrati, borde Europaparlamentet fördöma EU:s anti-demokratiska försök att påtvinga ett förslag om EU-fördrag, som redan har förkastats, i fullständig likgiltighet inför de demokratiska beslut som har fattats av Frankrikes, Tysklands och Irlands folk.

I stället för att lägga sig i något som endast Nicaraguas folk kan besluta om, borde Europaparlamentet ha förkastat det omänskliga återvändandedirektivet som bryter mot invandrares mänskliga rättigheter, många av dem från Latinamerika. Man borde fördöma EU:s delaktighet i de brottsliga CIA-flygningarna.

I stället för att kopiera Förenta staternas inblandning, borde Europaparlamentet fördöma EU:s oacceptabla utpressning mot Nicaragua och kräva att man uppfyller sina åtaganden för Nicaragua.

Det som verkligen stör det här initiativets stödjare är att Nicaragua har bestämt sig för att förbättra sitt folks livsvillkor beträffande livsmedelsförsörjning, hälsa och utbildning genom att stödja de mest missgynnade. Det bästa sättet att fördöma detta försök av Europaparlamentet att lägga sig i, är det genuina erkännandet och den solidaritet som Latinamerikas folk visar för Nicaragua. Låt mig därför säga det igen: sluta låtsas som att ni kan uppfostra resten av världen.

  Leopold Józef Rutowicz, författare. – (PL) Fru talman! Nicaragua är ett mycket litet, fattigt och skuldsatt land med en mycket låg bruttonationalinkomst.

Detta land har haft mycket otur. Det har styrts av grupper från en rad olika politiska anknytningar, ockuperats av amerikanska trupper och har fastnat mellan Kuba, Sovjetunionen och Förenta staterna. Dessutom har detta land härjats av torka och ständigt återkommande orkaner. En orkan tog 6 000 liv 1999 och var förmodligen världens kraftigaste och omtalade orkan. Politiska förändringar och maktkamper har undergrävt Nicaraguas utveckling, vilket är fallet med många latinamerikanska och afrikanska länder. Denna situation har lett till brott mot de mänskliga rättigheterna och stiftande av lagar som inte följer internationella konventioner.

EU ger bistånd till det här landet och tycker att det är nödvändigt att introducera de demokratiska principerna för regeringen och även att Nicaragua antar en lagstiftning som följer internationella konventioner. Om Nicaragua hade ett demokratiskt styre skulle landet kunna bli medlem i de latinamerikanska ländernas union (Unasur) som i framtiden skulle kunna bli EU:s bundsförvant i den globala politiken. I demokratiseringsprocessen är det viktigt att politikerkåren i Nicaragua vidtar de åtgärder som nämns i resolutionen, vilken jag stöder.

  Raül Romeva i Rueda, författare. – (ES) Att skydda försvararna av de mänskliga rättigheternas rättigheter är något som enligt min mening inte kan åtföljas av uppdelningar i politiskt gillande eller ogillande. Vi i parlamentet har en tendens att alltför ofta döma de som inte delar vissa politiska ideal och överdrivet försvara de som vi betraktar som bundsförvanter.

Jag vill poängtera att när det kommer till mänskliga rättigheter, så måste man bemöta den frågan ur en universell synvinkel.

Vi löper en risk i dag som även finns med i resolutionen om Nicaragua som har lagts fram av vissa politiska grupper.

Vi måste ha omständigheterna i åtanke. I Nicaraguas fall visar omständigheterna tydligt att det är ett land i fattigdom, vilket måste hanteras genast med drastiska strukturåtgärder. Det tycks mig att den sittande regeringen i Nicaragua gör många av de saker som måste göras för att kunna hantera problemet.

Det är dock även viktigt att komma ihåg att kampen mot fattigdomen inte går hand i hand med förföljelse och trakasserier av människor som av en eller annan anledning är oense med regeringen.

En sann demokrati tillåter meningsskiljaktigheter, debatt och yttrandefrihet.

Några saker som har skett i Nicaragua nyligen förtjänar att uppmärksammas. Några av dem är positiva, som till exempel att man i juli upphävde artikel 204 i brottslagen som brottsförklarade homosexualitet. Det gläder mig som vice ordförande i Europaparlamentets tvärgrupp för HBT-personers -rättigheter.

Andra saker är däremot negativa och djupt oroväckande, som de många tråkiga exemplen på kvinnornas förvärrade situation. Det har särskilt förekommit förföljelser av kvinnor som står upp för sina sexuella och reproducerande rättigheter, bland annat genom att hjälpa en ung kvinna som utsatts för våldtäkt att få göra en abort för att hennes liv skulle kunna räddas.

Detta är något som vi inte får glömma bort och som vi måste ta hänsyn till inom ramen för de pågående förhandlingarna om ett associeringsavtal. Jag uppmanar även kommissionen att rådgöra med parlamentet innan ett beslut fattas i den här frågan.

  Fernando Fernández Martín, författare. – (ES) I dag debatterar vi den situation som har uppstått i Nicaragua efter attacker mot försvarare av mänskliga rättigheter och även mot vissa grundläggande friheter och demokrati.

Jag behöver inte påminna er om Zoilamérica, eller Ernesto Cardenal, eller Carlos Mejía Godoy, eller Jarquín, eller Sergio Ramírez, eller om så många andra nicaraguaner som nu känner att deras hopp om ett bättre Nicaragua har svikits.

I november 2006 bad Daniel Ortega folket om, som han kallade det, en ny chans, och de gav honom den på ett demokratiskt sätt. Nu vet vi varför han ville ha den. Sedan dess har nyckfullhet, nepotism och korruption tagit ett stadigt grepp om regeringen, vilket kulminerade i valfusket den 9 november. Innan det hade några mycket allvarliga beslut fattats, som upphävandet av några oppositionspartiers rättsliga status och hot och skrämsel riktade mot allmänheten, journalister och media.

President Ortega liknade EU:s regeringar vid flugor som landar i smuts och betraktade det bistånd som Nicaragua fick utifrån som småsmulor. Han insåg snart att det inte fanns tillräckligt med olja i Venezuela för att han skulle kunna klara sig utan utvecklingsbiståndet.

När vi är redo att gå in i en avgörande fas i förhandlingen om ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika måste Nicaraguas regering förstå att de alltid kommer att ha en vän och bundsförvant i oss. Respekten för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati är kort sagt för oss villkor som vi aldrig kommer att göra avkall på eftersom vi tror att det framför allt är Nicaraguas folk som kommer att tjäna på dem.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Den 9 november i år ägde kommunvalet rum i Nicaragua. Återigen ifrågasattes valförfarandet beträffande den demokratiska legitimiteten. Det förekom bedrägerianklagelser och demonstrationer mellan stödjare av olika politiska partier. Många människor skadades och den politiska kris som landet befinner sig i förvärras nu.

Två politiska partier fick inte delta med några kandidater i det lokala valen. Det är oacceptabelt eftersom det inskränker på alla medborgares grundläggande rättighet att delta i politiken.

Dessutom har vi fått höra direkta redogörelser från företrädare för mänskliga rättighetsorganisationer som vittnar om allmänhetens vilja att ifrågasätta rättssystemet, om de administrativa förtrycksmekanismerna som har fört upp till 17 sociala rörelser till domstol, samt om förföljelsen av oberoende journalister och t.o.m. av kommissionens delegation.

På grund av allt detta måste vi höja våra röster och uppmana först och främst de politiska partierna att fördöma det våld som deras anhängare gör sig skyldiga till och även uppmana själva regeringen att på nytt öppna forum för demokratiskt deltagande, att respektera yttrandefriheten, att sluta förbjuda demonstrationståg och att tillåta alla icke-statliga organisationer att ta emot internationellt samarbetsbistånd och inte bara bistånd från Venezuela för rörelser som stöder regeringen.

Dessutom borde de upphäva brottsrubriceringen av terapeutisk abort i de fall där moderns liv står på spel.

Beträffande förhandlingarna om associeringsavtalet mellan Centralamerika och EU uppmanar vi kommissionen att påminna Nicaragua att de måste respektera rättsstatens principer, demokrati och mänskliga rättigheter. Det får emellertid inte hindra EU från att fortsätta ge bistånd för Nicaraguas utveckling och välstånd, för vi vill att Nicaraguas folk ska få bästa möjliga framtid.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! Den politiska situationen i Nicaragua förvärrades i upptakten till de lokala valen den 9 november. De många insatser och vädjanden om lugn som har kommit från det internationella samfundet, och särskilt från EU:s och kommissionens delegationer, har ignorerats.

Efter valet orsakade omständigheterna kring rösträkningen och tillkännagivandet av valresultatet en kris i det största oppositionspartiet. De konstitutionalistiska liberalerna förkastade resultatet och fördömde valet som en enorm bluff. Medborgarrörelser, kyrkan, arbetsgivarorganisationer och det internationella samfundet har begärt omräkning av rösterna eller nya val. Dessutom har de politiska institutionerna, särskilt parlamentet, fastnat i ett dödläge på grund av att de två största partierna inte har lyckats uppnå någon överenskommelse.

I rapporterna från våra delegationschefer i Nicaragua och rapporten från kommissionens utsända valexperter vittnas det om brott mot vallagarna och internationella konventioner. Den 10 december sände kommissionen, enligt en överenskommelse med medlemsstaterna och efter att ha rådfrågat andra medarbetare, ett brev till myndigheterna i Nicaragua där vi erbjöd vårt stöd för en gemensam lösning mellan landets politiska makter för att få ett slut på krisen och återupprätta medborgarnas förtroende för demokratiska institutioner. I brevet aviserade vi även att vi från och med den 1 januari 2009 håller inne med utbetalningarna från budgetfinansierade biståndsprogram samt att vi inleder en samrådsperiod med Nicaraguas myndigheter om den rådande situationen och om hur vi ska gå tillväga för att omorientera EU:s samarbete med landet.

Jag bör dessutom klargöra att kommissionen inte har dragit in 2008 års stöd till Nicaragua – vi har betalat ut 20 miljoner euro, däribland akut humanitärt bistånd – och alla pengar som har öronmärkts för detta år kommer att betalas ut så länge landet uppfyller de villkor som medföljer varje projekt.

När det gäller 2009 har vi inte dragit in de 57 miljoner euro som öronmärkts för budgetfinansierat bistånd, utan vi har skjutit upp utbetalningarna. Samarbetet kommer att vara inriktat på den typ av program och verksamhet där biståndet garanterat når sina mottagare – Nicaraguas medborgare – direkt, utan att gå via regeringen.

Jag vill tillägga att landets utrikesminister, Samuel Santos, sände ett brev till kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner den 12 december där han uttryckte sitt missnöje med vår åtgärd. Han intygade på nytt valresultatens giltighet och uttryckte sin vilja att ingå en dialog om de samarbetsförsök som kommissionen har för avsikt att utföra så snart som möjligt.

Till sist vill jag säga, som svar på ett av anförandena, att kommissionen självklart hoppas att den rådande krisen kommer att lösas så snart som möjligt. I alla händelser bestyrks på flera ställen i partnerskapsavtalet EU–Centralamerika partiernas respekt för demokratiska principer och värderingar samt god samhällsstyrning. Förhandlingarna om detta partnerskapsavtal kommer att ge oss tillfälle att utöka debatten om dessa principer och deras tillämpning i praktiken.

Det är den information jag kan ge er. Jag vet att Benita Ferrero-Waldner övervakar den här situationen mycket noggrant tillsammans med kommissionens tjänsteavdelningar.

Jag vill tacka er och alla talare för att ha tagit upp frågan om situationen i Nicaragua.

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. – (EN) Nicaragua har många akuta problem: korruption bland politiker och poliser, rättsväsendets bristande självständighet, eventuellt valfusk, växande fattigdom, låg läskunnighet, bristfällig hälso- och sjukvård. Men det faktum att Nicaragua, till skillnad från EU, skyddar sina barn innan de föds, är inte en av deras överträdelser.

I EU har vi råd att ta hand om våra mödrar och barn, men vi tillåter att mer än en miljon barn dödas före födseln. Nicaragua är ett fattigt land, men välkomnar trots detta sina nyfödda. Nicaragua har trots alla sina problem en demografisk framtid, medan vi i EU – som kritiserar Nicaragua – kan se fram emot tuffa demografiska tider.

Vi måste hjälpa Nicaragua att bygga upp en stabil demokrati, en stark, hederlig ekonomi och effektiva system för utbildning och hälso- och sjukvård, och hjälpa landet att ta hand om sina familjer, kvinnor och barn, i stället för att tillintetgöra dem med legaliserad abort.