Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2697(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B6-0630/2008

Debatter :

PV 18/12/2008 - 13.3
CRE 18/12/2008 - 13.3

Omröstningar :

PV 18/12/2008 - 14.3
CRE 18/12/2008 - 14.3

Antagna texter :

P6_TA(2008)0642

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 18 december 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

13.3. Ryssland: Attacker mot försvarare av mänskliga rättigheter och rättegången om mordet på Anna Politkovskaya
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. - Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Ryssland(1).

 
  
MPphoto
 

  Marios Matsakis, författare. − (EN) Fru talman! Ryssland är en av EU:s viktigaste handelspartner. Ryssland ansvarar bland annat för att tillgodose en stor andel av EU:s medlemsstaters energibehov. Dessutom är dagens Ryssland inte samma land som det var förut. I det avseendet är vi nöjda, eftersom vi helhjärtat önskar att Ryssland ska vara en modern och demokratisk nation som vi kan samarbeta med för att främja freden och välståndet i världen. Tyvärr rubbas nu våra förhoppningar – och nu även vårt förtroende – av de brott mot mänskliga rättigheter och den bristande respekt för rättsstatsprincipen som fortfarande förekommer i Ryssland, om än i mycket mindre skala. Ett talande exempel är de ryska myndigheternas helt oacceptabla sätt att hantera det brutala mordet på Anna Politkovskaja 2006.

Med detta resolutionsförslag uppmanar vi den ryska regeringen att göra sitt yttersta för att Rysslands väg mot demokratiska reformer, och det resulterande samarbetet med EU, inte äventyras av de brott mot mänskliga rättigheter som fortfarande förekommer i landet.

 
  
MPphoto
 

  Józef Pinior , författare. – (PL) Fru talman! Elena Bonner talade här tidigare när Sacharovpriset delades ut. Hon var här med sin dotter, Tatjana Jankelevitj. Hennes ord ekar här i kammaren än i dag. Det var verkligen betydelsefulla ord som framförde ett budskap till dagens EU, till dagens omvärld, från någon som överlevt den totalitära regimen i Ryssland och som ger den sanna bilden av dagens Ryssland.

Vi i Europaparlamentet är bekymrade över den rådande situationen i detta stora land. Advokater och människorättsaktivister förföljs, skräms, hotas med våld och de fruktar för sina liv. Allt detta är knutet till Rysslands rådande politiska system.

Den 4 december 2008 genomsökte polisen arkiv i organisationen Memorials kontor. Memorial är en ansedd människorättsinstitution som arbetar med att föra register över diktaturregimens brott. Jag måste medge att jag inte ens kan föreställa mig vilken anledning de ryska myndigheterna kan ha haft för att beslagta Memorials utrustning samt organisationens datorer och filer från Gulagperioden. Jag kan inte komma på någon rimlig förklaring till varför sådana filer kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen i dagens Ryssland.

Vi är också bekymrade över rättegången mot Anna Politkovskajas mördare. Vi förväntar oss inte bara att rättegången ska klargöra exakt vem som begick mordet, vem som var ansvarig och på vems order mordet utfördes, vi förväntar oss även att domstolen klargör alla omständigheter omkring detta chockerande mord. Därför bör rättegången vara öppen för journalister, media och alla som vill övervaka rättegången.

Jag anser även att en klausul om mänskliga rättigheter bör finnas med i avtal mellan EU och Ryssland. Det verkliga Ryssland är det land som Elena Bonner beskrev i går i parlamentet.

 
  
MPphoto
 

  Erik Meijer, författare. (NL) Fru talman! Efter 1991 var Ryssland under en tid ett land med öppna politiska meningsskiljaktigheter och politisk debatt. Landet hade ett flerpartisystem där det rådde skilda meningar om framtiden. Tyvärr kännetecknades denna mest demokratiska period även av bristande administrativ kompetens, slumpmässiga privatiseringar och korruption. Den kaotiska perioden under president Boris Jeltsin under 90-talet har skapat förutsättningar för en återgång till en stark, central makt som inte lämnar mycket utrymme för opposition eller kritisk undersökande journalistik.

Trots att fler partier ställer upp i valen, till skillnad från hur det var under kommunisttiden, ligger makten än en gång hos ett enda parti. Övriga partier saboteras systematiskt och ledaren för det styrande partiet glorifieras. En stor del av den allmänna opinionen står bakom denna ledare och ger inget utrymme för kritik, alternativ eller opposition. Så kommer det att fortsätta så länge Ryssland kan leva på rikedomarna från gas- och oljeexporten. Som ett resultat av detta har utsikterna för verklig demokrati blivit betydligt begränsade.

De som går emot den rådande opinionen lyfter fram den enorma klyftan mellan rika och fattiga, den stora bristen på insyn, intoleransen, de självstyrande regionernas begränsade rättigheter, behandlingen av etniska minoriteter, den våldsamma situationen i norra Kaukasus, försummelsen av ekonomiskt svaga regioner, misshandeln av värnpliktiga, diskrimineringen av homosexuella, mördare som inte straffas, partiets egenhändiga val av polis och rättsväsen samt icke-statliga organisationers och medias begränsade frihet.

Vi måste sympatisera med kritikerna. Vi kan hjälpa dessa kritiker genom att föregå med gott exempel och stödja människorättsverksamheten i kampen mot försvinnanden, skrämselpropaganda, hemlighetsmakeri och mord. I praktiken bidrar länder med välfungerande parlamentariska demokratier helt dumdristigt till motsatsen.

Vi hjälper inte kritikerna genom att inrätta ett missilförsvarssystem eller genom att stödja Georgiens försök att ockupera Abchazien och Sydossetien. Detta ses som fientliga handlingar som endast leder till att människorna samlas runt Vladimir Putin. Vi hjälper dem inte heller när vi, på grund av att vi behöver deras gas och olja, ser genom fingrarna med brott mot de mänskliga rättigheterna i Ryssland. I resolutionen fastslås helt riktigt att vi i våra förbindelser med Ryssland bör prioritera de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin.

 
  
MPphoto
 

  Tunne Kelam, författare. − (EN) Fru talman! Den här debatten har redan dragit över tiden. Vi fortsätter att upprepa orden ”ömsesidigt beroende”. Detta ömsesidiga beroende har inte endast med energi och handel att göra. Det gäller även värderingar, rättvisa, mänsklig värdighet och sanning. Detta är värderingar som Ryssland ställde sig bakom när landet blev medlem av Europarådet.

Den här debatten borde påminna oss om vårt delade ansvar för den oroväckande tillbakagången i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland.

Den 3 december 2008 sände 17 ryska människorättsgrupper ett gemensamt uttalande till EU. De påstår att EU:s reaktion har varit otillräcklig med tanke på vad som händer i Ryssland och i landets relationer med grannländer som Ukraina och Georgien. EU har inte ställt samma krav på Moskva som vi ställer på andra partner. Det är just detta misslyckande, avslutar människorättsgrupperna, som har gjort att ryska myndigheter kan göra så grova överträdelser av mänskliga rättigheter och internationell rätt.

I går fick vi från Elena Bonner höra grundtanken i Andrej Sacharovs budskap: Gör det du måste göra, gör det ditt samvete säger till dig att göra. Om vi inte gör det, riskerar vi att bli medskyldiga till att omintetgöra rättvisa och mänskliga rättigheter i vårt närområde, i våra pragmatiska försök att trygga energiförsörjningen för oss själva.

Kan vi göra någon skillnad? Alla människor som har upplevt den sovjetiska diktaturens brutalitet och skenbara allmakt kan försäkra er om att vi kan göra en skillnad om vi tar våra egna värderingar på allvar. Rysslands medborgare förtjänar att leva under samma värderingar som vi gör.

 
  
MPphoto
 

  Ewa Tomaszewska, författare. – (PL) Fru talman! I Ryssland används mord och lönnmord fortfarande som en metod för att tysta människorättsaktivister och alla som tycker annorlunda.

Den 28 oktober mördades Otto Mesmer, ledare för den ryska jesuitordern och Victor Betancourt, en ecuadoriansk präst. Den 31 augusti dödades Magomed Jevlojev. Ahmed Kotjev, Zurab Tsechoev, Dimitri Kraiuchin, Stanislav Dmitrievskij och Karinna Moskalenko. Den 4 december anordnade ryska offentliga åklagare en razzia mot organisationen Memorials kontor, där en databas med information om tusentals offer för Stalinregimen beslagtogs.

Rättegångarna om morden på Anna Politkovskaja och Alexander Litvinenko visar att de ryska myndigheterna försöker att förhindra en rättvis utgång och att de försöker förhindra att världen får veta vem som gav order om morden. I Ryssland är det vanligt att man arresterar fredliga demonstranter och trakasserar värnpliktiga.

Jag protesterar starkt mot brotten mot mänskliga rättigheter i Ryssland. Jag uppmanar de ryska myndigheterna att sluta förfölja människorättsaktivister.

 
  
MPphoto
 

  Michael Gahler, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Vi har vid ett flertal tillfällen uttryckt vår vilja att samarbeta med Ryssland. Vi vill ha ett ekonomiskt utbyte och en politisk dialog med landet. EU och Ryssland behöver varandra. Just därför är det så oroande att följa utvecklingen när det gäller rättsstatsprincipen och demokratin i detta land, vars invånare redan har lidit under så många år under Sovjetdiktaturen.

Alla demokratiska indikatorer har pekat nedåt sedan Vladimir Putin trädde i tjänst: press- och mediefrihet, yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet – inte bara för politiska partier – rättsväsendets oberoende och respekt för minoriteter.

Att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna här i Strasbourg vid ett flertal tillfällen har fördömt Ryssland är ett nedslående bevis på den civilrättsliga situationen i landet. En av de saker som blivit tydliga i och med razzian mot forsknings- och informationscentret Memorial i Sankt Petersburg den 4 december är att det nuvarande ledarskapet uppenbarligen försöker skaka av sig landets stalinistiska arv och släta över Stalins terrorstyre. Detta är ingen god grund för att utveckla det demokratiska samhälle som är ett måste för landets ekonomiska och sociala utveckling. Det är heller ingen god grund för att bygga upp ett förtroende bland landets grannar i EU som en pålitlig, fredlig partner.

Det ligger i vårt gemensamma intresse att driva på en återgång till rättsstatsprincipen och demokrati i Ryssland i alla våra förbindelser med regeringen, det civila samhället och affärslivet.

 
  
MPphoto
 

  Janusz Onyszkiewicz, för ALDE-gruppen. – (PL) Fru talman! Ryssland är alltför viktigt för oss för att vi ska kunna undgå att oroa oss för vad som händer i landet. Under kommunisttiden var det inte yttrandefriheten som var problemet. Problemet var vad som hände med friheten efter att man yttrat sig. I dag verkar situationen vara ännu värre. Nu är det inte bara människors frihet som står på spel, utan också deras liv.

I resolutionen betonas de många chockerande morden på människorättsaktivister eller människor som av andra skäl anses vara besvärliga för nationella eller lokala myndigheter. De som bär ansvaret för dessa mord tillåts försvinna från landet, som i fallet med Anna Politkovskajas mördare, eller tillåts gömma sig bakom sina parlamentariska privilegier, som i fallet med Alexander Litvinenkos mördare. Denna oroväckande situation innebär att det kommer att bli svårt för oss att betrakta Ryssland som ett land som verkligen vill upprätthålla rättsstatens grundprinciper.

 
  
MPphoto
 

  Mikel Irujo Amezaga, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Jag beklagar förvirringen tidigare när det gäller ordningen i mitt tal.

Mänskliga rättigheter och friheter är de viktigaste pelarna i EU och de måste även ligga till grund för vår dialog med Ryssland.

Tyvärr blir listan på förbrytelser längre för var dag, och de svårigheter som människorättsaktivister möter i sitt arbete blir också värre och värre.

Flera brott mot de mänskliga rättigheterna har inträffat de senaste månaderna, bland mycket annat. Stanislav Dmitrievskij, en konsult för Nizhny Novgorods stiftelse för främjandet av tolerans har utsatts för attacker mot sitt hem. Beväpnade trupper har kidnappat och misshandlat Zurab Tsechoev, en försvarare av de mänskliga rättigheterna i Ingusjien. Iljas Timisjev, en advokat i människorättsfrågor, har anhållits, förhörts och misshandlats.

Jag vill även upplysa er om att den spanska regeringen förra veckan, den 12 december, beslutade att utlämna Murat Gasajev till Ryssland. Murat Gasajev, en rysk medborgare från Tjetjenien, anhölls av den ryska säkerhetstjänsten 2004 och torterades i tre dagar enligt Amnesty International.

Murat Gasajev flydde till Spanien där han sökte asyl 2005. Hans ansökan avslogs på grund av en konfidentiell rapport upprättad av spanska myndigheter som varken han eller hans advokater fick se.

Spanien har undertecknat konventionen mot tortyr, och för att utlämnandet av Murat Gasajev ska kunna gå vidare är det beroende av den ryska regeringens diplomatiska försäkringar.

Människorättsorganisationer har i otaliga rapporter gång på gång väckt frågan om användandet av tortyr i Ryssland särskilt i republikerna i Norra Kaukasus, som Tjetjenien och Ingusjien.

Om Murat Gasajev utlämnas finns det en mycket stor risk att han kommer att utsättas för tortyr och andra former av misshandel när han är i ryskt förvar.

Jag ska avsluta – jag använder nu den extra minuten av min talartid, som vi kommit överens om – genom att upprepa något som en kollega i min grupp, Milan Horáček sade. I juli påminde han oss om att Yukos-fångarna, Mikhail Chodorovskij och Platon Lebedev, sitter fängslade i det sibiriska fängelset Chita. Det finns fler som gör det.

Därför vill jag begära att vi gör allt som står i vår makt för att de ska friges och uppmana Ryssland att se till att åsiktsfriheten och pressfriheten blir verklighet och att inte motverka de icke-statliga organisationernas arbete. Alla dessa faktorer är oerhört viktiga för vår gemensamma framtid i Europa.

 
  
MPphoto
 

  Andrzej Tomasz Zapałowski, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! I dag har den ryska regeringen än en gång kritiserats för att tolerera, och ibland även utlösa, händelser som ligger mycket långt från de medborgerliga principer som är självklara i alla civiliserade länder. Ryssarna har upprörts av att människorättsaktivister kidnappas, hotas och mördas. Samtidigt finns det dock ett märkbart stöd för regeringen i Ryssland, trots dess råbarkade sätt att krossa all opposition.

De flesta ryssar tycker om starka ledare – till och med hänsynslösa ledare. Ryssarna vill återuppbygga det ryska imperiet, oavsett hur det går till. I EU låtsas vi som att vi inte märker detta, eftersom de ekonomiska intressena självklart är de viktigaste. En stor del av den ryska befolkningen vill också att de forna Sovjetrepublikerna ska återförenas med Ryssland, till och med de länder som i dag är medlemmar i EU. Detta är ett ännu större problem än de brott mot mänskliga rättigheter som pågår i Ryssland. Trots denna stora fara är det ingen som säger något om det.

 
  
MPphoto
 

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Ryssland är EU:s största och närmaste grannland, och på grund av våra handelsförbindelser är det också ett av de viktigaste. Det som händer i Ryssland är mycket viktigt för EU av dessa anledningar. Det som händer i Ryssland får även mycket stora konsekvenser för EU. Därför är detta en viktig resolution, även på grund av de brott mot mänskliga rättigheter som den tar upp.

Jag vill påpeka att jag träffade Garry Kasparov här i parlamentet i Strasbourg när han kandiderade till posten som Rysslands president. Han kom som en hedersgäst under sin kandidatperiod. Kasparov gjorde det tydligt för oss – till och med då – att Kremls inställning till politisk verksamhet gjorde att de betraktade honom som en upprorsmakare och brottsling – många av de saker som vi talar om i dag – som förtjänade misshandel och som ständigt levde under hotet att han eller hans anhängare kunde arresteras.

Ibland går den här typen av verksamhet över den ryska gränsen och till och med in i EU. Under en resa till Bulgarien som jag nyligen gjorde med utskottet för framställningar, fick vi höra av den bulgariska ortodoxa kyrkan, som utsätts för allvarlig förföljelse i Bulgarien, att Ryssland till stor del påverkar deras situation.

Vi måste lägga vår oro för energiförsörjningen åt sidan, eftersom den mjukar upp vår hållning till Ryssland och gör att vi inte vågar tala klarspråk. Vi måste sända ett starkt och tydligt budskap till Ryssland och påminna dem om att de är medlemmar av Europarådet och att de har undertecknat den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och Strasbourgöverenskommelsen, och vi måste insistera på att de respekterar demokrati och mänskliga rättigheter i och utanför Ryssland.

 
  
MPphoto
 

  Bernd Posselt (PPE-DE).(DE) Fru talman! Problemen med rättsstatsprincipen är inte slumpmässiga avvikelser, utan en cancer som sprider sig systematiskt. Vi är i fas två av Putin-eran, med Dmitrij Medvedev som galjonsfigur, och den tredje fasen håller just nu på att förberedas.

Vladimir Putin började sin första fas med det andra kriget i Tjetjenien, en attack på ett litet land som liknade ett folkmord och som motiverades av stora koloniala intressen i områdets råvaror. Sedan dess har konflikten trappats upp. Det har gjorts inskränkningar på rättsstatsprincipen och pressfriheten, och försvarare av mänskliga rättigheter som Karinna Moskalenko har förföljts ända hit till den europeiska huvudstaden Strasbourg. Vi har sett att utvecklingen lyser med sin frånvaro och, som jag sade tidigare, det handlar inte bara om slumpmässiga avvikelser utan om ett systematiskt utplånande av de spillror av demokrati och rättsstatliga principer som återstår.

Därför måste EU agera mycket mer kraftfullt. När vi förhandlar om en överenskommelse är vi skyldiga folket detta – Anna Politkovskaja, Alexander Litvinenko och många andra – som har dött för att de vågade undersöka dessa oegentligheter och kalla saker vid deras rätta namn.

Alla som diskuterar detta öppet i Ryssland riskerar sitt liv, och varje gång talas det om mystiska, dunkla omständigheter. Därför har vi, som lever i frihet och relativ säkerhet, ett ansvar att se till att dessa omständigheter äntligen lyfts fram i ljuset. Vi i parlamentet måste åtminstone göra det vi kan, det vill säga tala klart och tydligt till de ryska makthavarna. Det är trots allt det enda språk de förstår, vilket Elena Bonner gjorde klart i sitt rörande tal i går.

Vi måste hitta våra förebilder bland modiga människor som exempelvis Elena Bonner och Andrej Sacharov och äntligen sluta hyckla och lura oss själva. Vi måste säga som det är. Det skulle vara det bästa vi kunde göra för de ryska medborgarna.

 
  
MPphoto
 

  John Bowis (PPE-DE). - (EN) Fru talman! För två år sedan mördades Anna Politkovskaja. Hon sköts hemma i hissen i sitt bostadshus. Ett vapen släpptes bredvid henne. Det var fullt dagsljus. Då var frågan vem det var som avlossade skottet. Senare har frågan varit vem det var som höll i de trådar som styrde händerna på den som avlossade skottet. Det liknade ett maffiamord, men Anna Politkovskaja skrev aldrig om maffian. Hon skrev bara om den ryska regeringen och dess agerande i Tjetjenien. Det var en varning – en varning till andra frimodiga journalister att inte bråka med myndigheterna.

Denna taktik kommer att lyckas om inte världsopinionen och ett tydligt budskap från EU:s institutioner tvingar fram en riktig rättegång och verkligen avslöjar de som beordrade mordet. Vi kan inte få tillbaka Anna, men vi kan skipa rättvisa åt henne. Vi kan låta henne bli en symbol för frihet i stället för förtryck. Vi måste ena oss för att uppnå detta.

 
  
MPphoto
 

  Paulo Casaca (PSE).(PT) Fru talman! Vi ska precis avsluta en oerhört viktig debatt som, vilket redan har sagts, vi skulle ha hållit för länge sedan. Ryssland är viktigt för oss i alla avseenden, men särskilt som ett land där mänskliga rättigheter måste respekteras. De mänskliga rättigheterna måste inbegripa förkastandet av främlingsfientlighet och homofobi, och jag vill uppmana alla ledamöter att se till att man uttryckligen nämner dessa två stora gissel i Ryssland, som med rätta betraktas som sådana i resolutionsförslaget, och att man inte går med på att ta bort dessa uttryck.

 
  
MPphoto
 

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot! Resolutionen hänvisar direkt till förkastliga händelser.

Den här resolutionen får inte bli ett hastverk, utan den måste vara en ständig uppmaning till de ryska myndigheterna eftersom vi fördömer deras förföljelsemetoder. I den här resolutionen vänder vi oss till de ryska medborgarna, militanterna och de ryska hjältar som kommer att kämpa för friheten till dess att ingen behöver vara rädd för att avrättas för att ha utnyttjat sin rätt till yttrandefrihet.

Jag anser att vi bör framföra vårt budskap inom ramen för förbindelserna och mötena mellan den ryska regeringen och Europeiska kommissionen.

 
  
MPphoto
 

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Fru talman! I dag diskuterar vi brott mot mänskliga rättigheter, som mordet på Anna Politkovskaja och andra händelser som ägt rum i Ryssland och som vittnar om statens politiska terror mot sina egna invånare.

Vi måste vara medvetna om att Ryssland, utöver brotten mot de mänskliga rättigheterna, även blir alltmer imperialistiskt och att landet, efter en kort paus i början av nittiotalet, än en gång hotar sina grannländer. Den här situationen beror på att kommunismen aldrig formellt har hållits ansvarig eller fördömts. I dag kan vi tala om Tyskland som ett demokratiskt land som respekterar sina medborgare, eftersom Tyskland har kommit över Hitler och sitt nazistiska förflutna.

I dag måste vi försöka se till att det kommunistiska förflutna tas itu med, både här i parlamentet och varhelst vi har något inflytande, eftersom det är det enda sättet att hejda Rysslands interna terrorpolitik och landets imperialistiska ambitioner utomlands.

 
  
MPphoto
 

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Fru talman! I sitt första årliga tal till federationsrådet den 5 november nämnde president Dmitrij Medvedev uttryckligen den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Detta symboliska omnämnande, som gjordes sextio år efter den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, visar att den nye presidenten intresserar sig för frågor som rör rättsliga reformer och dessa reformers inverkan på de mänskliga rättigheterna. Hans ord är uppmuntrande, men EU kommer att behöva övervaka utvecklingen på detta område mycket noggrant. Verkligheten har de senaste veckorna än en gång påmint oss om de stora problem som försvarare av de mänskliga rättigheterna möter i Ryssland. Vi har självklart lyssnat uppmärksamt på de olika talarna. De har varit noga med att betona de allvarliga hoten mot mänskliga rättigheter i Ryssland.

Två år efter Anna Politkovskajas död har rättegången mot hennes mördare inletts. Från början var den öppen för allmänheten, fortsatte sedan inom stängda dörrar och öppnades slutligen åter för allmänheten. Rättegången kommer att följas noggrant av alla som försvarar yttrandefriheten.

Mordet på Magomed Jevlojev – som dödades när han befann sig i fängsligt förvar hos polisen i slutet av augusti – påminner oss om att yrket som journalist i Ryssland blir allt farligare.

I början av december utsattes Memorial, en av de äldsta och mest ansedda icke-statliga organisationer som utreder 1900-talets Rysslands smärtsamma förflutna, för en polisrazzia. Detta resulterade i att historiska arkiv om gulag-perioden konfiskerades.

Om vi verkligen vill fortsätta det arbete som vi påbörjade i april under konferensen om brott som begås av totalitära regimer i Europa – en konferens som jag själv invigde – så är det självklart att historikerna absolut måste ha tillgång till arkiven. Razzian den 4 december är ett oroväckande tecken för de som tror på behovet av en debatt, och en ärlig sådan, om de djupa såren från det förflutna. Denna debatt behövs för att man i framtiden ska kunna försonas med det förflutna.

Samråden mellan EU och de ryska myndigheterna om mänskliga rättigheter ger oss förstås många tillfällen att upprepa att Ryssland måste respektera sina åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna. Kommissionen fortsätter sitt arbete för att stödja det civila samhällets initiativ, inte minst genom det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter.

Stöd för rättsliga reformer är också något som vi prioriterar i våra samarbetsprogram med Ryssland. Under det senaste mötet med Ryssland fick jag kontakt med de nya ansvariga tjänstemännen för rättsväsendet och jag är fast besluten om att föra en krävande dialog med dem. Dessutom förhandlar nu EU och Ryssland om ett nytt kontrakt som ska ersätta det rådande partnerskaps- och samarbetsavtalet.

Respekt för mänskliga rättigheter måste självklart vara en del av detta nya avtal. De åtaganden som partierna har gjort inom ramen för FN, organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Europarådet måste få utrymme där. Kommissionen förblir aktiv i detta avseende. Benita Ferrero-Waldner har bett mig att tacka er för att ni har inlett denna debatt och har försäkrat mig om sitt personliga engagemang. Jag vill även betona mitt eget engagemang, eftersom jag har möjlighet att föra en dialog med myndigheterna i Moskva om säkerhet och rättvisa.

Det är allt jag kan säga i den här frågan, fru talman. Jag hoppas att de ryska tjänstemännen under 2010 bättre kommer att kunna leva upp till sina åtaganden, för det har de inte gjort under detta år.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. - Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum omedelbart.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Urszula Gacek (PPE-DE), skriftlig. (EN) Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna fortgår i den pågående Yukos-affären. Fem år efter Michail Chodorkovskijs anhållande sitter han och andra Yukos-tjänstemän fortfarande inspärrade under tvivelaktiga omständigheter. Särskilt allvarligt är fallet med den tidigare advokaten på Yukos, Vasilij Alexanjan, som har suttit häktad sedan 2006. Alexanjan, som nu är nära att dö av aids, lymfcancer och tuberkulos, har angett att han vägrat låta sig utpressas till att avlägga falskt vittnesbörd mot Chodorkovskij i utbyte mot medicinsk vård. Hans medicinska tillstånd, som tidigare var under kontroll, har därför förvärrats av dödliga komplikationer. Trots att anklagelserna mot honom preskriberades i december 2008, kommer de rättsliga myndigheterna endast att släppa honom om han betalar en orimlig borgenssumma på 1,4 miljoner euro. Samtidigt har Chodorkovskij inte frigetts, trots att han enligt rysk lagstiftning och rättspraxis har rätt att friges. Utredare har tagit fram nya, osannolika åtal mot Chodorkovskij och han har hållits häktad i nästan två år.

Hanteringen av detta och flera andra fall uppdagar stora brister i det ryska rättssystemet. Frigivningen av dessa personer kommer att vara avgörande för hur vi kommer att bedöma Rysslands framgång i kampen mot ”rättslig nihilism”. Partnerskaps- och samarbetsavtalet EU–Ryssland bör vara beroende av att landet kan reda ut rättsstatliga frågor, bland annat frågor om politiska fångar.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig. – (FI) Ryssland är medlem av Europarådet och organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och har, eller borde åtminstone på grundval av sitt medlemskap ha, åtagit sig att helt och fullt respektera de mänskliga rättigheterna. Men i dagsläget är situationen i landet bedrövlig från människorättssynpunkt. Främlingsfientligheten och homofobin har enligt Moskvakontoret för mänskliga rättigheter ökat, och har under 2008 lett till att 100 personer dödats på grund av ras, nationalitet, religion eller sexuell läggning. I oktober blev Otto Messmer, ledare för den ryska jesuitordern och den ecuadorianska prästen Victor Betancourt brutalt mördade i sin lägenhet i Moskva. Problemet är att de ryska myndigheterna inte fördömer sådana brott i praktiken.

Om man försvarar de mänskliga rättigheterna i Ryssland innebär det dessutom att man försätter sig själv i en synnerligen farlig situation. Situationen för människorättsaktivister är ett allvarligt problem, och det är även de problem som drabbar de icke-statliga organisationer som stöder mänskliga rättigheter. Europadomstolen i Strasbourg har hanterat flera fall som väckts av ryska medborgare. Domarna visar att det i många fall rör sig om allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna och förtryck från de ryska statliga myndigheterna.

Vi måste nu ta dessa frågor på allvar när vi förhandlar fram ett ramavtal som ger oss en omfattande ram för förbindelser mellan EU och Ryssland. I de samtal som inleddes vid toppmötet mellan EU och Ryssland i november måste vi erkänna den centrala roll som de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin spelar. Vi måste även insistera på att de ryska myndigheterna omedelbart följer Europarättens domar.

Advokater inom området för mänskliga rättigheter som anklagas för olika brott och som samtidigt tar enorma personliga risker när de gör sina undersökningar förtjänar vår stora respekt för det värdefulla arbete de utför. De bör garanteras statligt skydd och stödjas av det internationella samfundet.

 
  

(1)Se protokollet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy