Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2660(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

B6-0624/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 14/01/2009 - 4.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0020

Debatter
Onsdagen den 14 januari 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

5. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: Coelho (A6-0500/2008)

 
  
MPphoto
 

  Hubert Pirker (PPE-DE). (DE) Herr talman! Jag röstade för det här betänkandet eftersom man i det kräver en reform för att skydda barnen och också inför åtgärder för att öka passens säkerhet. Allt sammantaget är det därför ett paket som för frågan om kampen mot människohandel med barn och ett bättre skydd för barnen framåt.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag anser att biometriska uppgifter måste läggas in bland säkerhetsåtgärderna i resehandlingar. För att öka de europeiska medborgarnas säkerhet, vilket är vårt främsta mål, måste vi emellertid också beakta den andra sidan av saken, nämligen att skydda medborgarnas privatliv. Jag kommer att försöka se till att genomförandet av denna lagstiftning och tillämpningen på nationell nivå inte leder till byråkratiska problem, eller till och med till missbruk av uppgifter, och det inkluderar missbruk av tredjeländer utanför EU. Jag vill framhålla att vi måste verka för en större delaktighet från Europols och Frontex sida i den här frågan. Det är bara ett omfattande samarbete mellan de brottsbekämpande myndigheterna i medlemsstaterna som kan ge den önskade effekten att göra Europa till ett säkert hem för oss alla. Det gläder mig att barn över 12 år kommer att ha egna pass. Denna åtgärd kommer att minska den organiserade brottslighetens gränsöverskridande kränkningar av barn, vilket är ännu en anledning till att jag stöder denna uppenbart kontroversiella sak.

 
  
MPphoto
 

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Herr talman! Det gladde mig att kunna ge Coelhobetänkandet om biometriska uppgifter i EU-pass mitt bestämda stöd, för om inte annat är detta ett första steg i kampen mot de väldigt många fallen av missbruk och förfalskningar av pass. Det här är en slags harmonisering som vi minst sagt kan stödja, eftersom det är en ändamålsenlig och till och med nödvändig åtgärd, främst i Schengenländerna.

När man inför ett system med öppna inre gränser måste de längre yttre gränserna naturligtvis skyddas så väl som möjligt. Det här betänkandet är ett steg i rätt riktning, för de yttre gränserna är inte tillräckligt skyddade för närvarande.

Jag har dock en invändning. Det räcker inte med enbart bättre pass. Varje år kommer hundratusentals icke-europeiska utlänningar till vår världsdel, Europa. De är lagliga invandrare, halvlagliga invandrare men också olagliga invandrare. Mitt land, Belgien, tog emot över 70 000 icke-europeiska utlänningar förra året, förutom ett okänt antal olagliga utlänningar. Det här är en tidvattenvåg som vi måste stoppa, och enbart bättre pass kommer inte att göra det.

 
  
MPphoto
 

  Dimitar Stoyanov (NI). – (BG) Tack, herr talman. Jag röstade mot Coelhobetänkandet av två skäl. För det första är jag oerhört oroad över medborgarnas rättigheter och över att insamlingen av biometriska uppgifter kommer att utgöra ett stort hot mot medborgarnas säkerhet, särskilt med avseende på deras frihet. Även den grundläggande mänskliga rättigheten till rörelsefrihet kommer att kränkas.

Men någonting som oroar mig än mer är att det i mitt land blir andra gången under de senaste tio åren som nya personliga identitetshandlingar införs. För mig personligen blir det faktiskt tredje gången på tio år som jag får personliga identitetshandlingar utfärdade. Ni kanske tycker att det är lustigt, men i Bulgarien har människor så låga inkomster att den ytterligare börda för deras ekonomi som det innebär att behöva köpa nya personliga identitetshandlingar helt enkelt är oetisk och omoralisk för dessa människor. När vi talar om pensionärer som får 100 lev, vilket motsvarar en pension på 50 euro, är det inte rätt att avkräva dem 20 euro för nya personliga identitetshandlingar. Därför röstade jag emot Coelhobetänkandet, för jag anser att det är ytterst olämpligt för mitt land.

 
  
  

- Betänkande: Cappato (A6-0459/2008)

 
  
MPphoto
 

  Gay Mitchell (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Jag vill bara att det ska gå till protokollet att jag röstade mot betänkandet av Marco Cappato till slut, eftersom jag anser att det finns ett bättre betänkande som kommer att läggas fram för parlamentet där dessa frågor behandlas.

Jag vill även säga att parlamentet inte behöver göra någonting åt sina register när det finns parlamentsledamöter som har varit här i över fyra och ett halvt år, som har tagit ut lön för hela den tiden, och har haft mindre talartid än Colm Burke, som har varit här i parlamentet i sex månader. Jag tycker att det är dags att vi uppmärksammar detta.

Det finns de som inte deltar i arbetet i parlamentet, i utskotten eller i plenum. Några är ledamöter av små grupper. De kommer hit och får talartid innan de rusar i väg till flygplatsen och tillbringar sin tid i våra nationella medlemsstater i stället för att vara här, och talar om för folk hur förskräcklig demokratin är i Europeiska unionen. Demokratin är förskräcklig i EU just på grund av att ledamöter som inte visar sig här i parlamentet får lön för att fortsätta med den här typen av flagrant missbruk av demokratin. Jag vill att detta ska gå till protokollet, herr talman.

Genom att reformera och göra dokument tillgängliga ser vi till att öppenheten ökar, och jag anser att vi bör vidta åtgärder för att visa vilka ledamöter som deltar i parlamentets arbete och vilka som inte gör det.

 
  
  

- Betänkande: Graf Lambsdorff (A6-0415/2008)

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Den europeiska vapenmarknaden fungerar inte effektivt eftersom den är fragmenterad. I dag har vi skapat ett utrymme för offentlig upphandling på det här området samtidigt som undantagen av strategiska skäl enligt artikel 273 i upprättandefördraget respekteras. När det gäller kommittén har jag arbetat för att få slut på slöseriet med offentliga medel till följd av oklara militära avtal. Tidigare har också klausulen om nationellt intresse missbrukats när det gäller offentliga armékontrakt som uppenbarligen inte hade någonting med kvaliteten på den tillhandahållna säkerheten att göra. Jag kan på stående fot nämna arbetskontrakt, catering och transporttjänster. Det här förslaget kommer att spara pengar som då kan investeras i forskning och teknik som mer effektivt kan skydda oss mot nuvarande och framtida hot.

 
  
MPphoto
 

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Jag är emot detta betänkande eftersom jag uppfattar det som ett hot mot de regeringar och företag som har investerat stort i forskning och utveckling på försvarsområdet, och som nu berövas den avkastning som genereras under utvecklings- och produktionsfasen.

Enligt detta förslag till direktiv måste nu upphandlingskontrakt öppnas för konkurrens på EU-nivå, vilket innebär att ett försvarsföretag – eller till och med ett land – lämnas utan möjlighet att skydda sin internationella äganderätt och sina arbetstillfällen. Med tanke på att flera militärförsvarsföretag i Storbritannien har toppmodern forskning och utveckling, utgör betänkandet ett hot som ger upphov till stor oro.

Min olust förstärks av att man erkänner att drivkraften för betänkandet är att stödja EU:s integration och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, i stället för att prioritera konkreta ekonomiska fördelar.

 
  
MPphoto
 

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag ska försöka fatta mig kortare än vanligt. Jag röstade för Lambsdorffbetänkandet, som tar oss ett steg framåt i fråga om gemensam säkerhet och försvar. Jag undrar emellertid en sak, och frågar er också: när kommer vi äntligen att få ett verkligt europeiskt försvar, en verklig europeisk armé, en verklig möjlighet att spara pengar och kunna försvara oss som ett enat Europa? Jag hoppas att det blir riktigt, riktigt snart, herr talman!

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − I det här fallet ankommer det inte på mig att ge något omedelbart svar, vilket skulle vara komplicerat. Låt oss fortsätta med fler röstförklaringar, nu om Schlyterbetänkandet.

 
  
  

- Betänkande: Schlyter (A6-0341/2008)

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag stödde betänkandet om farliga ämnen och preparat (diklormetan), som gör det möjligt att begränsa detta cancerogena ämne i färgborttagningsmedel, även om det ska finnas undantag på strikta villkor. Jag är säker på att undantagen inte kommer att användas i praktiken eftersom det finns säkra alternativ som inte bara konsumenter, utan också professionella användare, kommer att föredra i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! En del ämnen är så farliga att det krävs ett totalförbud eller att deras användning inskränks till strängt begränsade områden med mycket strikta försiktighetsåtgärder när det gäller hälso- och säkerhetsaspekter. DCM är ett av dessa ämnen och det måste tas ur omlopp.

 
  
  

- Betänkande: Figueiredo (A6-0423/2008)

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag välkomnar den internationella överenskommelse som kommer att skapa nya anställningsvillkor i fiskesektorn. Fiskarna löper den största risken för allvarliga arbetsolyckor och dödsfall i arbetet. Jag vill bara vädja till rådet och kommissionen att göra sitt bästa för att ratificera konventionen mycket tidigare än 2012. Jag vill ha taget till protokollet att min voteringsutrustning inte fungerade och att jag naturligtvis röstade för betänkandet.

 
  
  

- Betänkande: Catania (A6-0479/2008)

 
  
MPphoto
 

  Irena Belohorská (NI). – (SK) initiativbetänkandet från Giusto Catania har lett till ett omfattande åsiktsutbyte mellan de politiska grupperna och parlamentsledamöterna.

Europeiska unionen har mycket allvarliga problem nu, såsom finanskrisen och den energikris som konflikten mellan Ukraina och Ryssland har orsakat. Det här är en period då vi bör agera tillsammans och undvika åtgärder som kan undergräva vår enighet. Krisens konsekvenser kommer utan tvivel att drabba alla medborgare i Europeiska unionen, om de så är slovaker, polacker, ungrare eller tyskar. Jag anser att försöken att provocera fram gräl mellan medlemsstater, som då och då dyker upp under våra sessioner, är ett tecken på att man inte är medveten om dagens allvarliga situation där EU:s enighet är hotad. Vi bör koncentrera oss mer på att hitta lösningar och på att ratificera Lissabonfördraget för att öka Europeiska unionens konkurrenskraft.

Jag har vid upprepade tillfällen här i Europaparlamentet framfört åsikten att det inte finns något utrymme för självbestämmande inom vårt gemensamma område. Den centrala tanken att integrera EU:s länder får inte glömmas bort, och än mindre nonchaleras eller tillbakavisas. Vi måste minnas Robert Schumans ord om att en intelligent europé inte kan glädja sig åt sin grannes olycka eftersom vi alla delar samma öde, både i goda och dåliga tider.

 
  
MPphoto
 

  Hubert Pirker (PPE-DE). (DE) Herr talman! Cataniabetänkandet är en ren bluff. Det innehåller ingen som helst genomgång av i vilken utsträckning grundläggande rättigheter respekterades i Europeiska unionen under perioden 2004-2008, utan är bara en uppräkning av kraven från vänsterkanten i parlamentet.

Några av kraven är erkännande av samkönade äktenskap i alla medlemsstater och legalisering av narkotika, dödshjälp och olagliga invandrare. Delegationen från Österrikiska folkpartiet (ÖVP) och jag själv tillbakavisar utan vidare ovanstående krav, som har antagits av en majoritet, och därför röstade vi – och jag – mot det här betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Peter Baco (NI). – (SK) Jag röstade för betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004-2008.

Jag villkorade mitt stöd med tillbakavisandet av det ursprungliga förslaget till formulering i artikel 49 om stöd för territoriellt och regionalt självstyre. Jag anser att detta är ett tydligt tillbakavisande av provokatörernas och konspiratörernas försök att spekulera om status quo. Europaparlamentet accepterar med andra ord inte att man leker med det territoriella och regionala självstyret. Detta är en mycket värdefull slutsats av dagens plenarsammanträde med Europaparlamentet, och jag tycker att vi alla ska ha en eloge för det.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag röstade också emot antagandet av det här betänkandet av en kommunistisk parlamentsledamot om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Icke desto mindre uppskattar jag att föredragande från andra grupperingar har lyckats redigera texten lite och att den innehåller en del bra punkter om minoriteternas situation. En del stycken är emellertid inte objektiva. Dessutom överskrider man i betänkandet gränserna för dokument som kartlägger tidigare perioder på ett aldrig tidigare skådat sätt. Betänkandet återspeglar en alltför ensidig politisk syn på mänskliga rättigheter i unionen. Man trampar på subsidiariteten genom att diktera regler om familjepolitik och andra etiska frågor, vilket strider mot grundfördragen.

 
  
MPphoto
 

  Simon Busuttil (PPE-DE). - (MT) Jag röstade också emot Giusto Catanias betänkande, eftersom det på minst tre ställen kallar abort en mänsklig rättighet. Detta är någonting som jag inte håller med om och som jag tycker är oacceptabelt. Det är synd att man i ett så viktigt betänkande som detta, som omfattar ett så brett spektrum av ämnen, måste lägga in beståndsdelar som utan tvivel inte tillhör Europeiska unionens behörighet, och som Europeiska unionen inte får och inte bör försöka lägga sig i på grund av subsidiaritetsprincipen. Därför röstade jag emot Cataniabetänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Péter Olajos (PPE-DE). (HU) Herr talman! När det gäller Cataniabetänkandet röstade jag för, eftersom det eliminerar tidigare brister i fråga om minoriteters rättigheter. Det är en fråga som är särskilt viktig för Ungern och för de minoriteter som bor både innanför och utanför landets gränser. I betänkandet understryker man skyddet för minoritetsspråk och förklarar att användningen av modersmålet är en av de mest grundläggande rättigheterna. Tyvärr har det inte varit så i många av de nya EU-medlemsstaterna på sistone.

I betänkandet betonar man också behovet av att definiera och fastställa nationella minoriteters ställning. Det tycker jag är av avgörande betydelse för de 150 minoriteterna i Europa.

Slutligen anser jag att punkt 49 är särskilt viktig, eftersom man i den slår fast att självstyre är det mest effektiva sättet att hantera nationella minoritetsgruppers problem. Det gör man genom att tillämpa de mest exemplariska modellerna i Europeiska unionen för personligt, kulturellt, territoriellt och regionalt självstyre.

 
  
MPphoto
 

  Jim Allister (NI). - (EN) Herr talman! Ett samhälle som förtärs av rättigheter ett samhälle som bara vill ha mer och mer, ett samhälle som har förlorat jämvikten. Det är vad som ligger bakom betänkandets krav på lika rättigheter mellan konventionellt gifta par och homosexuella förhållanden. Den naturliga ordningen är en man och en kvinna. Vi fördärvar det när vi kräver lika rättigheter för dess raka motsats.

Hur omodernt det än kan verka förklarar jag utan att skämmas att det onaturliga partnerskapet mellan par av samma kön inte är något som jag, som lagstiftare, vill ge mitt samtycke till. Är mina rättigheter att vidhålla denna ståndpunkt mindre än de som kräver motsatsen? Med tanke på den intoleranta stämning som tidvis rådde under debatten verkar det förhålla sig så.

Jag håller inte med om denna aspekt av betänkandet. Om det gör mig till åtlöje, må så vara. Jag står hellre för det jag anser vara rätt än applåderar det som är fel.

 
  
MPphoto
 

  Frank Vanhecke (NI). - (NL) Herr talman! Under min tid här i parlamentet har jag sällan sett en liknande katalog med politiskt korrekt nonsens och så kallade progressiva plattityder som i Cataniabetänkandet. Det som tar priset är dock att ett betänkande om så kallade grundläggande rättigheter de facto bygger på Lissabonfördraget, ett fördrag som till och med har tillbakavisats i folkomröstningar, och som nu inte har någon som helst rättslig grund. Vilken arrogans! Jag undrar om talet om grundläggande rättigheter kanske inte gäller de europeiska medborgarna, utan bara eurokratin.

Dessutom saknas det en grundläggande rättighet i det här betänkandet, nämligen människors rätt, till exempel människor i ens eget land, att känna sig hemma och säkra i sitt eget land, att försvara sitt dyrköpta välstånd, att behålla sitt språk, sin kultur, sina traditioner och sina lagar. Detta skulle då vara en nyhet i det här templet av politisk korrekthet. Parlamentet har återigen gjort sig till verkligt åtlöje genom att anta Cataniabetänkandet med stor majoritet.

 
  
MPphoto
 

  Philip Claeys (NI). - (NL) Herr talman! Rätten att fritt uttrycka sina åsikter och det sätt på vilket denna rätt kan utövas är utan tvivel en viktig indikation när man bedömer vår situation i fråga om grundläggande rättigheter. Det är helt rätt att man i betänkandet varnar för icke-officiell censur och självcensur som uppkommer när vissa ämnen utesluts från den offentliga debatten. Avsnittet i betänkandet där man varnar för individer och grupper som vill tysta andra genom att hävda att de permanent attackeras utan grund är lika berättigat.

Någonting som dock är ett fullkomligt mysterium är kravet att ”med bestämdhet beivra alla hatiska uttalanden i rasistiska medier och i artiklar som torgför intoleranta åsikter”. Det är precis sådant som leder till den censur och självcensur som man ondgör sig över på andra ställen i betänkandet. Det var lagstiftning av detta slag som fick det största flamländska partiet i Belgien dömt, eftersom detta parti hade kritiserat den antagna invandringspolitiken. Således måste man veta vad man vill. Det går inte att vara för yttrandefrihet lite grann. Antingen är man för yttrandefrihet och tar alla konsekvenser av detta eller så är man det inte.

 
  
MPphoto
 

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När det gäller grundläggande rättigheter så röstade jag emot i den slutliga omröstningen, men jag röstade för punkt 81, som jag tycker är bra. I den punkten säger min vän Giusto Catania, som just nu tittar på mig från sin plats, att han uppmanar medlemsstaterna att göra allt som står i deras makt för att underlätta och förbättra såväl yngre som äldre människors som funktionshindrade personers tillträde till arbetsmarknaden.

Även om han inte skriver så måste Giusto Catania – som lever upp till sitt namn och är juste till 100 procent – ha tänkt att det inte bara är tillträdet till arbetsmarknaden som ska förbättras, utan också tillträdet till förmåner, eftersom de äldre nämns. Således är förmåner för ungdomar, äldre människor och funktionshindrade relevanta. Jag är säker på – och jag ser att han håller med mig –att yngre människor också får förmåner när de är unga och sedan arbetar när de är gamla. Jag ser att han applåderar. Jag tror att ni håller med mig också, men eftersom mina synpunkter hamnar på Internet vill jag göra det klart att jag sa detta för att vänligt framhålla att också de äldre har rätt till förmåner.

 
  
MPphoto
 

  Kathy Sinnott (IND/DEM). - (EN) Herr talman! När det gäller Catania-betänkandet har många här i parlamentet återigen försökt utnyttja de mänskliga rättigheterna som en ursäkt för att främja abort, trots att man genom aborter förvägrar miljontals ofödda barn varje år den allra viktigaste mänskliga rättigheten – rätten till liv, den mänskliga rättighet som alla andra rättigheter är beroende av.

Som irländsk parlamentsledamot och väljare är det dessutom intressant att konstatera att man i detta betänkande och i ändringsförslagen kopplar Lissabonfördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna till abortlagstiftningen i EU.

 
  
MPphoto
 

  Mairead McGuinness (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Till att börja med vill jag be sammanträdestjänsten att notera att jag vid omröstningen röstade ja till första delen av punkt 31.

Jag anser att de områden som rör funktionshinder där mer arbete krävs kunde ha behandlats bättre i betänkandet. I detta sammanhang är jag emellertid glad över att parlamentet valde att stödja mitt ändringsförslag 42 där kommissionen uppmanas att se till att medel endast beviljas till medlemsstater som uppfyller kriterierna i FN-konventionen när det gäller avinstitutionalisering. Detta är en central fråga för mig och för många ledamöter i parlamentet. Det finns många frågor i betänkandet – som andra redan har påpekat – som är till fördel för subsidiariteten och inte för EU. EU lagstiftar inte om abort, och varken bör eller ska lagstifta om abort. Jag kunde följaktligen inte stödja betänkandet i dess helhet. I stället lade jag ned min röst eftersom jag anser att ändringsförslaget om funktionshinder är viktigt för dem som inte kan yttra sig, som inte har något att säga till om och som inte blir hörda.

 
  
MPphoto
 

  Miroslav Mikolášik (PPE-DE). – (SK) Cataniabetänkandet omfattar många människorättsfrågor. Jag håller med en del av de föregående talarna, och i likhet med dem vill jag framhålla att jag i grunden tar avstånd från det här betänkandet på grund av ett viktigt problem: det har inte gått att anta avgörande ändringsförslag som skulle ha korrigerat ett ursprungligen dåligt betänkande.

Betänkandet innehåller hänvisningar till ”så kallad” sexuell hälsa och sexuella rättigheter, vilka enligt till exempel Världshälsoorganisationens definition uttryckligen inkluderar rätten till abort. Detta är inte någonting som man kan hänvisa till i EU:s gemenskapsrätt eller tvinga på medlemsstaterna.

I egenskap av läkare försvarar jag mänskligt liv och mänsklig värdighet från befruktningstillfället och framåt, och därför röstade jag inte för denna kontroversiella text, som dessutom inte respekterar subsidiaritetsprincipen.

 
  
MPphoto
 

  Michl Ebner (PPE-DE). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag håller med om det som Hubert Pirker sa, och därför behöver jag inte lägga mer tid på detta. Jag anser att Giusto Catania har skrivit om fel ämne. Det här betänkandet skulle inte ens ha kommit fram till kammaren, för tjänstemännen borde kontrollera om ett betänkande handlar om det ämne och kan hänföras till den titel som det har tilldelats eller om det är någonting helt annat. Det här betänkandet är någonting helt annat och har faktiskt ingenting med titeln och uppdraget att göra.

När det gäller den specifika frågan om punkt 49 skulle jag ha föredragit att kammaren hade antagit den ursprungliga texten, utan någon ändring. Jag röstade emot betänkandet som helhet, av just de skäl som jag har nämnt.

 
  
MPphoto
 

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Herr talman! Jag har sällan röstat emot ett betänkande med lika stor övertygelse som i dag. Om vi skulle följa rekommendationerna i det här betänkandet skulle vi skapa en diktatur av politisk korrekthet i Europeiska unionen i morgon, varigenom rätten att fritt yttra sig om ämnen som asyl och invandring skulle begränsas ännu mer av förmenta så kallade antirasistiska skäl framförda i pretentiösa principuttalanden. Med det här betänkandet vill man öppna portarna för en ännu större ström av laglig och olaglig invandring till Europeiska unionen, och man lyckas inte placera medborgarnas rätt till säkerhet i centrum för denna politik, utan anser i stället att det är brottslingarnas rättigheter som ska erkännas som så kallade grundläggande rättigheter.

Detta är uppochnedvända världen. I ett normalt samhälle går rättigheter och skyldigheter hand i hand. I det här klumpiga betänkandet kan jag emellertid inte hitta ett spår av skyldigheter för utlänningar att integrera sig i vårt europeiska samhälle. Precis tvärtom: det är bara vi européer som man skjuter in sig på till leda. Men nu är det så att medborgarna är utleda på stigmatiserande pekfingrar från de europeiska mandarinerna som bara riktar sig mot dem.

 
  
MPphoto
 

  Martin Callanan (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Det finns mycket i Cataniabetänkandet som jag inte instämmer i.

För det första godtar jag inte att det ska vara EU:s sak att tilldela oss några rättigheter överhuvudtaget – historien lär oss i själva verket att EU har gjort exakt motsatsen.

Jag accepterar inte heller att stadgan om de grundläggande rättigheterna – som är ett grundläggande politiskt dokument, och som har kokats ihop som en del av den förkastade europeiska konstitutionen – ska inbegripas i EU-lagstiftningen, och ännu mindre bör den införlivas i brittisk lag.

Jag motsätter mig starkt stadgan om de grundläggande rättigheterna. Jag tolererar inte den absolutistiska inställningen till mänskliga rättigheter. Jag vill påpeka att jag inte är emot erkännande av partnerskap av samma kön i princip, men återigen, det är inte en fråga för EU, det är en fråga som de enskilda medlemsstaterna ska besluta om på sina egna territorier.

Med tanke på dessa grundläggande invändningar röstade jag mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (NI). - (EN) Herr talman! Erfarenheten från många århundraden tillbaka visar oss att rättigheter på papperet i sig inte är lämpliga garantier för medborgerliga rättigheter. De rättigheter som anges i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna skiljer sig inte så mycket från de symboliska rättigheterna i till exempel Östtysklands eller Sovjetunionens konstitutioner, men som medborgarna i dessa olyckliga statsformer upptäckte, är rättigheter på papperet värdelösa när det inte finns lämpliga mekanismer för parlamentariskt styre.

Det råder ingen kris för de mänskliga rättigheterna i EU, det råder kris för den demokratiska legitimiteten. Ett sätt att råda bot på den krisen är att vi håller vårt löfte till våra väljare och låter dem rösta om Lissabonfördraget i en rad folkomröstningar som vi lovade. Pactio Olisipiensis censenda est!

 
  
MPphoto
 

  Ewa Tomaszewska (UEN). - (PL) Herr talman! Alla barn har rätt till kärlek från båda sina föräldrar. Även om föräldrarnas äktenskap går i kras är det barnens bästa och inte offentliga tjänstemäns ”godtycke” som ska avgöra vilka kontakter barnen ska ha med sina föräldrar.

Barn har rätt att tala med sina föräldrar på sitt modersmål. Om föräldrarna har olika nationaliteter bör de ha rätt att tala båda språken. Den tyska barn- och ungdomsmyndigheten Jugendamt agerar dock i strid med de intressen som barn från blandäktenskap har genom att genast begränsa tillgången till den icke-tyska föräldern. Utskottet för framställningar har registrerat över 200 klagomål om detta. Därför stödde jag ändringsförslag 24. Eftersom det tillbakavisades röstade jag i den slutliga omröstningen emot ett betänkande som förnekar rätten till liv genom abortvänlig lagstiftning och bryter mot subsidiaritetsprincipen.

 
  
MPphoto
 

  Gerard Batten (IND/DEM). - (EN) Herr talman! UK Independence Party är emot rasism, kvinnlig könsstympning, kriminalisering av homosexualitet och fördomar mot utlänningar, var än i världen de förekommer. Britterna har emellertid redan en alldeles utmärkt lagstiftning om mänskliga rättigheter och vi behöver inte EU:s skydd. EU är odemokratiskt och demokratifientligt, och är därför ingen lämplig väktare av någons mänskliga rättigheter.

Vi vill även påminna parlamentet om att familjerätten är medlemsstaternas behörighet och inte ett område som EU har befogenheter över. Frågan om huruvida narkotikamissbrukare ska kunna åtalas hör till medlemsstaternas lagstiftning och EU får inte försöka undergräva och ersätta medlemsstaternas rättsystem. Ledamöterna i UK Independence Party röstade därför mot detta betänkande.

 
  
MPphoto
 

  Christopher Heaton-Harris (PPE-DE). - (EN) Herr talman! När det gäller betänkanden som detta talar jag ofta med olika frivilligorganisationer och intresseföreningar från min valkrets, eftersom man kan lära sig mycket av andra människors erfarenheter och kontakter.

Jag försöker också regelbundet pejla åsikterna hos andra ledamöter av parlamentet, från olika politiska grupper och olika länder, för att försöka förstå andras åsikter och hur de upplever olika problem. Jag delar fullständigt den uppfattning som har uttryckts av mina kolleger Daniel Hannan och Martin Callanan.

När det gäller frågor som de som behandlas i detta betänkande vill jag även gärna tala med ledamöter som Jim Allister, som, även om han inte tillhör mitt politiska parti, är en hårt arbetande och praktiskt inställd ledamot. Hans råd är ofta kloka och jag vet att jag kan vara oenig med honom på ett civiliserat sätt, vilket är fallet med det han just har sagt.

Med betänkanden som detta – där man kan vraka och välja mellan de många olika frågorna för att bestämma sig för hur man ska rösta – blir det omöjligt att finna en skiljelinje för om man ska rösta för eller mot, så jag smet ifrån mitt ansvar och lade ned min röst, jag ber om ursäkt för det.

 
  
MPphoto
 

  Kinga Gál (PPE-DE). (HU) Herr talman! Det betänkande som vi just har antagit, med titeln ”om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen” är heltäckande och innebär ett genombrott i flera hänseenden. Redogörelsen för barns rättigheter och grundläggande sociala rättigheter förtjänar särskild uppmärksamhet. Jag tycker att det är oerhört bra att man äntligen närmar sig traditionella nationella minoriteters problem och rättigheter på rätt sätt och slår fast principerna om självstyre och språkanvändning, områden där unionen har varit mycket senfärdig med att skapa normer.

Därför stödde jag det här betänkandet och kämpade för att få det antaget, och därför röstade den ungerska delegationen i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater också för det, trots att det finns många tvivelaktiga antagna punkter som vi inte kan instämma i, eftersom vi anser att det är oacceptabelt att reglera vissa frågor på EU-nivå.

 
  
MPphoto
 

  László Tőkés (Verts/ALE). (HU) Herr talman! Jag beklagar att jag inte anmälde mig, det visste jag inte. Som präst och medlem av en ungersk minoritet som diskrimineras, och villig att kompromissa om det behövs, röstade jag med gott samvete för Cataniabetänkandet om grundläggande rättigheter, eftersom jag anser att det är ett viktigt steg framåt i många avseenden, till exempel när det gäller sociala rättigheter.

Jag vill säga att jag särskilt uppskattar artikeln om minoriteters rättigheter, som skulle kunna utgöra grund och utgångspunkt för en rättslig EU-ram för skydd av minoriteter. Jag instämmer i det som Kinga Gál sa.

En kompromiss var nödvändig eftersom jag inte instämmer i en del punkter, till exempel punkten om dödshjälp och frågorna om homosexualitet. Jag tillbakavisar uppfattningen att religiösa ledare ska få sin samvetsfrihet och religionsfrihet begränsade när det gäller homosexualitet.

Jag beklagar att punkt 49 inte innehåller några uttalanden om traditionella minoriteters och gruppers rättigheter eller om territoriellt och regionalt självstyre.

 
  
MPphoto
 

  Georgs Andrejevs (ALDE). - (LV) Tack, herr talman. I den slutliga omröstningen röstade jag emot det här betänkandet, som var värt att stödja på många sätt. Jag röstade emot eftersom man i betänkandet blandar ihop traditionella minoriteter och deras rättigheter med de ekonomiska migranter och tvångsförflyttade migranter som strömmade in i mitt land när Lettland ockuperades efter andra världskriget. Under 50 år av ockupation blandades den inhemska befolkningen upp så att den bara utgjorde 50 procent och till och med hade minoritetsställning i Lettlands 13 största städer, däribland huvudstaden Riga. Tack.

 
  
MPphoto
 

  John Attard-Montalto (PSE). - (EN) Herr talman! I dag har vi just röstat om EU:s grundläggande rättigheter. Det var med stor sorg som vi, jag och två av mina maltesiska kolleger i PSE-gruppen, såg oss tvingade att lägga ned våra röster i omröstningen om betänkandet.

Även om många frågor om de grundläggande rättigheter som behandlas i betänkandet är lovvärda, innehåller det även andra frågor, som abort, som aldrig skulle ha tagits med i betänkandet. Eftersom de maltesiska socialdemokratiska företrädarna i Europaparlamentet är mot abort, blev vi tvungna att rösta mot just de delarna av betänkandet.

Det finns även andra känsliga frågor i betänkandet, såsom livsvilja och rätten till ett värdigt slut på livet, och vi blev tvungna att lägga ned våra röster om dem. Det är skälet till att vi lade ned våra röster i slutomröstningen. Jag vill tacka er för detta tillfälle.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Vi ska nu övergå till röstförklaringar om Cappatobetänkandet, eftersom Gay Mitchell redan har talat.

 
  
  

- Betänkande: Cappato (A6-0459/2008)

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Jag stödde inte den här populistiska texten som, i originalversionen, innehöll ett antal användbara bestämmelser om större öppenhet i fråga om den politiska verksamheten i Europeiska unionen. Tyvärr ändrades den. Jag har inte för avsikt att främja sådant nonsens som att sprida politiska och personliga dokument som ledamöterna utväxlar eller får från icke-statliga organisationer och lobbyorganisationer. Jag anser visserligen inte att sådana dokument är konfidentiella, men inget nationellt parlament i en civiliserad demokrati tvingar människor att sprida korrespondens som har med det politiska uppdraget att göra – och verkligen inte all korrespondens.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. − Bra. Sist men inte minst: Syed Kamall!

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Tack för era mycket vänliga ord. Jag hoppas att jag kommer att minnas dem för evigt.

När vi talar om insyn och tillgång till EU-handlingar finns det en sak som vi alla kan vara eniga om här i kammaren. Trots allt är vi här endast på grund av de skattebetalare som röstade in oss i parlamentet och som finansierar dessa institutioner och vårt arbete. Men vi måste tala klarspråk om detta. När vi talar om insyn och tillgång till handlingar måste vi försäkra oss om att skattebetalarna får tillgång till de handlingar som de verkligen är intresserade av.

Nyligen reste gruppledare från parlamentet för att besöka statchefen för ett demokratiskt land, Tjeckien. Gruppledarna, som företrädde parlamentet, förolämpade efter vad vi har förstått den tjeckiske presidenten. Det enda ett antal medborgare har bett om är att protokollet från det sammanträdet offentliggörs. Så låt oss vara öppna och tydliga och respektera dem som har en annan åsikt än vi har här i parlamentet.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

- Betänkande: Coelho (A6-0500/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. − (EN) En av de toppsäkra åtgärder som man har enats om är att utfärda pass och resedokument med biometriska kännetecken. Detta medför naturligtvis en avsevärd utgift som uppgår till miljontals euro, men man kan inte kompromissa med säkerhetsåtgärderna.

Å ena sidan måste man beakta medborgarna inkomster, som varierar mellan staterna. Utfärdandet av ett vanligt pass på Malta medför utgifter. Vem ska betala för övergången till biometriska pass, staten, individen eller ska det vara ett gemensamt arrangemang?

Här i parlamentet har vi i dag enats om att de medlemsstater där det är tillåtet att barn införs i föräldrarnas pass ska vara skyldiga att utfärda enskilda resedokument för barn utan extra kostnader förutom de materiella kostnaderna. Det skulle vara lämpligt om regeringen noterar detta eftersom det har blivit allmän praxis att inte hänskjuta frågor som handlar om att regeringen tar ut olagliga taxor och tullar, vilket har varit fallet med moms på registrering och tidigare betalningar av satellitmottagare.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig. (NL) Carlos Coelhos betänkande är grundat på sunt förnuft, vilket är anledningen till att jag bestämt röstade för det. Det är välkommet att behandlingen av biometriska uppgifter för pass och resehandlingar kommer att bli föremål för strängare regler och harmonisering, framför allt eftersom avskaffandet av Europas inre gränser har demonstrerat behovet av förstärkta säkerhetskontroller vid de yttre gränserna. Ett enhetligt och harmoniserat system för bland annat biometriska uppgifter kommer att hjälpa oss att bekämpa brottslighet mer effektivt. Detta betänkande är ett vacklande steg i rätt riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Den här förordningen är avsedd att förbättra standarderna för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna. Det är en förordning som vi varit emot sedan den skapades 2004, eftersom den införde en harmonisering av säkerhetsmekanismerna och biometriska kännetecken i samband med säkerhetspolitiken på EU-nivå.

Det här ändringsförslagets viktigaste syfte är att införa undantag för barn under 12 år, ett undantag som ska gälla i fyra år för att de länder som har fastställt en lägre åldersgräns ska kunna behålla den så länge de följer minimigränsen på sex år (det är fallet med Portugal, Frankrike och Estland). Men även andra aspekter av skydd och säkerhet för biometriska uppgifter tas upp.

Även om man i förslaget inför undantagsregler för barn under 12 år (ett beslut grundat på rent tekniska aspekter) anser vi att man inte tar itu med den grundläggande frågan, det vill säga barns biometriska uppgifter och harmoniseringen av sådana uppgifter på EU-nivå (särskilt som utfärdandet av pass ligger inom varje medlemsstats ansvarsområde) med tanke på gemenskapens säkerhetspolitik.

Av den anledningen avstod vi från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för Carlos Coelhos betänkande om säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar.

Det är dock ingen mening med att blint godkänna en bristfällig förordning om det går att förbättra den på något sätt.

Till exempel är det oacceptabelt att medlemsstater tillämpar olika åldersgränser för att ta barns fingeravtryck. Därför är det viktigt att vi inför åtgärder som, speciellt med tanke på handeln med barn, åtminstone är mer omfattande, även om de inte alltid genomförs gemensamt.

Sist men inte minst vill jag betona att biometriska uppgifter inte på några villkor får användas för ohederliga syften. Det är därför absolut nödvändigt att med jämna mellanrum genomföra stränga kontroller av datasäkerheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Herr talman! Jag röstar för betänkandet om Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2252/2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna (A6-0500/2008).

Jag instämmer med föredragandens förslag att införa principen ”ett pass per person” så att alla människor har ett pass med sina biometriska uppgifter.

I fall där ett pass kan utfärdas för en person samt hans eller hennes barn genom att uppta deras för- och efternamn, eller där endast biometriska uppgifter för föräldern som innehar passet sparas, kan detta medverka till handel med barn.

Jag stöder även Carlos Coelhos initiativ att tillåta två undantag för obligatorisk fingertryckstagning för barn under sex år och personer som av olika anledningar inte är fysiskt i stånd att lämna fingeravtryck.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom det klargör flera viktiga punkter vad gäller de standarder som krävs för biometriska pass. Därutöver hoppas jag att införandet av biometriska pass i Rumänien den 1 januari 2009 kommer att leda till att Rumänien tas med i USA:s program för viseringsundantag samt skynda på processen för landets integrering i Schengenområdet.

Vi måste emellertid fokusera på biometriska teknikers tillförlitlighet, eftersom de har visat sig vara ineffektiva när det gäller identifieringen av barn under sex år. Medlemsstaterna bör inom kort starta ett nytt pilotprojekt för att analysera identifikationssystemets tillförlitlighet. Det kommer säkerligen att hjälpa oss precisera de problem som uppstår i medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig.(EL) Till och med barn måste registreras eftersom de anses potentiellt farliga för EU. Det är förslaget från kommissionen, rådet och parlamentet. Den enda skillnaden mellan förslaget till direktiv och parlamentets förslag är vid vilken ålder ett barn anses farligt. Kommissionen anser att barn blir farliga vid sex års ålder och att fingeravtryck därför måste finnas i personliga pass från och med denna ålder. Europaparlamentet å sin sida demonstrerar sin ”demokratiska finkänslighet” genom att anse att barn först måste registreras vid 12 års ålder.

Detta oacceptabla direktiv som godkänts av Europaparlamentets anhängare av principen om enkelriktning i Europa är det oundvikliga resultatet av EU:s frenetiska ”antiterroristpolitik”. Denna politik drivs i grund och botten för att skydda kapitalets suveränitet över arbetar- och gräsrotsrörelserna och har på ett farligt vis klassificerat till och med barn som farliga. Det tycks som om EU använder sig av den taktik som praktiseras av den israeliska militären, som överdriver försvaret av den israeliska statens ”säkerhet” mot palestinska ”terrorister” genom att slakta otaliga barn i Gaza i detta nu. Hur gamla är de mördade palestinska barnen – sex eller tolv år?

 
  
MPphoto
 
 

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Jag avstod från att rösta om betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2252/2004 om standarder för säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar som utfärdas av medlemsstaterna.

Betänkandet föreslår en begränsning av den biometriska övervakningen av EU:s medborgare genom att barn under 12 år undantas från kravet att lämna biometriska uppgifter. Ett sådant undantag bör välkomnas varmt.

Jag vill dock ta avstånd från okontrollerade biometriska identifieringssystem. De ökar polisstatsbevakningen av medborgarna. Så förbättrar vi inte säkerheten. Eftersom betänkandet på det hela taget godtar denna typ av bevakning kunde jag inte rösta för det. Att rösta emot skulle innebära att jag förkastade den förbättring som jag nyss nämnde. Därför avstod jag från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Herr ordförande, mina damer och herrar, jag röstade för Carlos Coelhos betänkande om säkerhetsdetaljer och biometriska kännetecken i pass och resehandlingar.

Jag samtycker till förslaget att använda pass även för barn, för att bekämpa barnarov och handel med barn. Jag stöder minimigränsen på sex år, men namnet på barnets målsman eller målsmän bör tas med i resehandlingen av ovannämnda anledningar.

Slutligen håller jag med Carlos Coelho i hans förslag att införa en treårig översynsklausul så att vi kan invänta resultaten av en ingående, storskalig studie av tillförlitligheten och nyttan av fingeravtryck som tas av barn och äldre människor. Denna känsliga och viktiga fråga kräver konstant bevakning så att den kan hanteras på rätt sätt ur gemenskapslagstiftningssynpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Denna lagstiftning tillåter att fingeravtryck dokumenteras i pass/resehandlingar så att handlingarna och innehavarens identitet kan bestyrkas.

Jag röstade för förändringarna som föredraganden föreslår. Det positiva är att barns fingeravtryck endast får tas om medlemsstaterna redan har lagstiftning som föreskriver detta. Jämfört med kommissionens och rådets alternativ att ta fingeravtryck av barn från sex års ålder, är detta ett framsteg.

Att ta fingeravtryck kostar även pengar. Ett visum gör dig lätt 60 euro fattigare. Obligatoriska fingeravtryck kommer att öka kostnaden betydligt, så att en familj på fyra personer som vill åka utomlands måste göra av med en hel del pengar redan innan de börjar resan.

I alla fall motsätter jag mig en överdriven användning av fingeravtryck och biometriska uppgifter. Innebär det inte mer besvär än det är värt? Vi har långt ifrån sett bevis på systemets effektivitet, det står inte i proportion till det avsedda resultatet och det är väldigt dyrt. Detta är skälet till att jag stödde de ändringsförslag som förbättrade texten men till slut uttryckte mitt missnöje genom att rösta mot lagstiftningsresolutionen.

 
  
  

- Betänkande: Graf Lambsdorff (A6-0415/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. − Vi har röstat för Alexander Graf Lambsdorffs betänkande om upphandlingsregler på försvars- och säkerhetsområdet.

Det är tydligt i betänkandet att medlemsstaterna har exklusiv behörighet när det gäller försvar och nationell säkerhet, vilket vi tycker är viktigt att betona. Vi anser att materiel, anläggningsarbeten och tjänster i normalfallet ska bli föremål för upphandling även på detta område. Vi anser dock att det är en naturlig följd av denna marknads karaktär att man inte kan upphandla allt enligt direktivets regler. Dessa undantag ska dock bara gälla då man kan motivera dem med hänvisning till den säkerhetspolitiska betydelsen. Vi tror att man på så sätt kan komma till rätta med det vanemässiga användandet av protektionistiskt motiverade undantag, som inte minst skadar svensk industri.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Alexander Graf Lambsdorff har lagt fram ett förslag om kommissionens ”försvarspaket”, som omfattar upphandling för både militära och icke-militära säkerhetsändamål och offentliga kontrakt som ingåtts mellan EU-operatörer. Detta förslag bidrar till att förbättra direktivet från 2004 (2004/18/EG) som för närvarande är i kraft genom att öka flexibiliteten, insynen och viktigast av allt, skapa rättvis konkurrens. Marknaden för upphandling på försvarsområdet är väldigt speciell, och Alexander Graf Lambsdorff ger oss ett verktyg för att hantera denna komplexa struktur.

Det finns uttryckliga undantag för vissa skyldigheter när det gäller offentliggörande när detta strider mot en medlemsstats centrala säkerhetsintressen.

Försvarsupphandlingar förblir huvudsakligen en nationell befogenhet, men detta förslag bidrar till att inrätta en inre marknad för varor på försvars- och säkerhetsområdet, en marknad som är värd 90 miljarder euro per år, genom en strukturerad rättslig ram. Alexander Graf Lambsdorff har föreslagit en gemensam ståndpunkt som jag kan stödja.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Att förstärka den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft, som man påstår skadas av att de europeiska marknaderna är för smala och för slutna är förevändningen för detta direktiv om att öppna upp marknaden för offentlig upphandling i försvarssektorn.

Visserligen behandlar den text som läggs fram i dag ett antal problem som kommissionens ursprungliga text gav upphov till, till exempel tillämpningsområdet, det faktum att världshandelsorganisationen WTO:s avtal om offentlig upphandling inte tillämpas, finansiella trösklar och sekretess.

Icke desto mindre är den helt i linje med Bryssels logik som föreskriver att ingen sektor, inte ens en strategisk eller livsviktig sådan, kan vara undantagen gemenskapens övervakning, liberalisering eller privatisering. Texten garanterar inte respekt för medlemsstaternas självständighet även om det är medlemsstaterna ensamma som är rättsligt ansvariga för den nationella säkerheten. Den uppmuntrar inte vidsträckta marknader i ett Europa där medlemsstaternas försvarsbudgetar minskar drastiskt. Den inför inte något system för gemenskapspreferens vilket skulle få en europeisk marknad att uppstå självmant. I stället förstärker den uppdelningen mellan det civila och det militära som är så typisk för Europa och redan har stått oss dyrt. Framför allt prioriterar den ekonomiska och marknadsorienterade överväganden över alla andra. Dessa allvarliga brister på mycket viktiga punkter är anledningen till vårt motstånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE), skriftlig. − (PL) Den europeiska marknaden för försvarsupphandlingar är mycket splittrad, vilket har en negativ ekonomisk effekt. Det antagna direktivets huvudsakliga syfte är att motverka denna splittring och skapa en gemensam försvarsmarknad inom EU, samtidigt som man tar med försvarsmarknadens specifika karaktär i beräkningen och värnar om medlemsstaternas säkerhetsintressen.

Medlemsstaterna har grundat sina beslut på premissen att det nu gällande direktivet för offentlig upphandling inte ser till den offentliga försvarsupphandlingens speciella karaktär på ett tillfredsställande sätt. Därför har flera verktyg skapats i direktivet för att hantera tilldelningen av kontrakt, val av anbudssökande eller kontraktsvillkor som införs av upphandlande myndigheter. De kontrollmekanismer som byggts in i direktivet bör även garantera anbudssökande lämpligt rättsligt skydd, samt främja insyn och sörja för icke-diskriminering i tilldelningen av kontrakt.

Jag anser att de regler som har antagits i stor utsträckning kommer att bidra till att öppna upp marknaden och samtidigt värna om den nationella säkerheten. Direktivet bör också leda till en kostnadsoptimering både inom nationella budgetar och på industrins sida, samt till att våra stridskrafter har den bästa utrustningen på marknaden att tillgå.

 
  
MPphoto
 
 

  Malcolm Harbour och Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Den konservativa delegationen har konsekvent stött insatserna för att öppna marknader och främja gränsöverskridande handel mellan EU:s medlemsstater. Vi välkomnar att den brittiska industrin nu får tillträde till marknader för försvarsutrustning som kanske har varit stängda för extern konkurrens hittills. Vi beklagar emellertid att dessa positiva och praktiska aspekter underordnas EU:s politiska motiv att inrätta en integrerad bas för EU:s försvarsindustri och stärka EU:s säkerhets- och försvarspolitik, vilket vi konsekvent har motsatt oss.

Vi är särskilt oroade över de negativa följderna av att man, trots att nationella regeringar och företag har investerat i forskning och utveckling på försvarsområdet, insisterar på öppna upphandlingsförfaranden för efterföljande produktionskontrakt. Detta kommer att urholka möjligheten att få avkastning på FoU-investeringar och erbjuder inga möjligheter att skydda äganderätt, arbetstillfällen eller exportmöjligheter. Vi är även oroade över att den inskränkta EU-strategin på detta område kommer att inverka negativt på våra nödvändiga och mycket givande industriella relationer med andra länder – särskilt USA, men även Japan, Israel och andra länder.

Av dessa skäl lade den konservativa delegationen ned sina röster om betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftligt. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Alexander Graf Lambsdorffs betänkande om upphandlingsregler på försvars- och säkerhetsområdet. Om vi ska upprätta en europeisk säkerhets- och försvarspolitik måste vi bygga upp nödvändig kapacitet, och för det krävs det i sin tur en effektiv europeisk industri. Genom att skapa en industriell och teknisk bas för ett europeiskt försvar och en europeisk marknad för försvarsmateriel kan vi bidra till detta.

Dessa två åtgärder kan ge den kapacitet som behövs för att möta de globala utmaningarna på försvarsområdet och de nya säkerhetsutmaningarna. Jag instämmer därför med föredraganden om att syftet med förslaget till direktiv borde vara att inrätta en enhetlig europeisk rättslig ram som gör att medlemsstaterna kan tillämpa gemenskapsrätten utan att deras säkerhetsintressen äventyras.

Slutligen instämmer jag i att man i rättsakten bör införa ett förfarande för rättslig prövning. Härigenom uppnår man syftet att garantera anbudsgivare ett effektivt rättsligt skydd genom att främja insyn och icke-diskriminering i samband med kontraktstilldelning och bidrar på så sätt till att marknaden verkligen öppnas.

 
  
  

- Betänkande: Schlyter (A6-0341/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. − (PT) Jag röstade för Carl Schlyters betänkande om begränsningar för utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen och preparat (diklormetan). Jag anser att förslaget att ändra direktiv 76/769/EEG kommer att bidra till en effektiv minskning av risken för att miljön och människor utsätts för ämnen med farliga egenskaper, till exempel diklormetan (DCM), som har en unik riskprofil med negativa effekter för människors hälsa. Att skydda människors hälsa måste prioriteras före industrins intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Vi röstade för kompromisstexten eftersom denna åtgärd kan få positiva följder för anställda i olika industrier, speciellt bil- och varvsindustrin, då den minskar deras exponering för relativt giftiga medel. Den gäller diklormetan (DCM), som är en färglös kemisk förening med en stickande eterliknande eller mild, sötaktig lukt. Ämnet används framför allt för tillverkning av läkemedel, lösningsmedel och hjälpämnen samt färgborttagningsmedel och lim.

DCM har en unik riskprofil med negativa effekter för människors hälsa och har upptagits som en av 33 prioriterade substanser i ramdirektivet om vatten. DCM är klassificerad som ett cancerframkallande ämne i kategori 3. Den har en bedövande effekt som leder till nedsättning av det centrala nervsystemet, medvetandeförlust och kardiotoxikologiska effekter vid höga exponeringsnivåer, med direkt risk för dödsfall vid missbruk.

Enligt Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker är riskerna för särskilt sårbara grupper ett av de största problemen när det gäller toxiciteten hos DCM.

Olika alternativ till DCM-baserade färgborttagningsmedel finns redan på marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Jag är i grund och botten ense med förslagets syfte, att minska riskerna med diklormetan (DCM) för allmänheten och arbetstagare.

DCM har en unik riskprofil med negativa effekter för människors hälsa: det är ett cancerframkallande ämne med en bedövande effekt och leder till nedsättning av det centrala nervsystemet, medvetandeförlust och kardiotoxikologiska effekter vid höga exponeringsnivåer, med direkt risk för dödsfall vid missbruk.

Enligt kommissionen har 18 dödsfall till följd av användning av DCM registrerats i EU mellan 1989 och 2007. Enligt min åsikt är det absolut nödvändigt att tillämpa åtgärder på europeisk nivå för att förbjuda eller ersätta ämnet.

Efter omröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, stöder jag ett förbud mot användning av DCM av allmänheten men tillstånd för professionell användning under säkra förhållanden.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Carl Schlyters betänkande om ändring av rådets direktiv med avseende på begränsningar för utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen och preparat.

Diklormetan har i själva verket många negativa effekter för människors hälsa. Det har en bedövande och nedsättande effekt för det centrala nervsystemet och får kardiotoxikologiska effekter vid höga exponeringsnivåer. Det är därför nödvändigt att den befintliga lagstiftningen om arbetstagares hälsa och säkerhet efterlevs. Förfarandena för tillämpning på det här området är otillräckliga, framför allt på grund av det stora antalet företag och deras ringa storlek och rörliga karaktär. Slutligen håller jag med Carl Schlyter om att vi måste se speciellt till barnens hälsa, eftersom de är känsligare på grund av att de potentiellt utsätts för högre exponering.

 
  
  

- Betänkande: Figueiredo (A6-0423/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Omröstningen i dag om det betänkande om ILO:s konvention om arbete i fiskenäringen från 2007 som jag lade fram för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, är ett viktigt steg mot att skapa internationella minimistandarder som garanterar bättre arbetsvillkor, bättre säkerhet och färre dödsolyckor i en sektor som är både extremt farlig och strategisk. Konventionen innebär att vi prioriterar fiskares värdighet och hårda arbete inom den sektor som har den högsta andelen dödsolyckor. Det är värt att notera att betänkandet fick 671 ja-röster och endast 16 nej.

Konvention nr 188 kommer att träda i kraft när den har ratificerats av tio av ILO:s 180 medlemsstater, varav åtta måste vara kuststater.

Jag vill påpeka att genom denna konvention revideras konventionerna om fiskares minimiålder, läkarundersökningar, avtal om anställning samt logi. Konventionen omfattar även frågor som arbetsmiljö, rekrytering och förmedling av arbetstillfällen samt social trygghet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera ILO:s konvention om arbete i fiskenäringen (konvention nr 188). Denna konvention är från 2007 och tar upp betydelsefulla frågor såsom fiskares arbetsmiljö, vilotid och sociala trygghet. Det ska vara medlemsstaternas sak att i demokratisk ordning avgöra om de vill ratificera den aktuella ILO-konventionen eller inte. Jag har därför röstat nej till det aktuella betänkandet, då frågan inte hör hemma på Europaparlamentets bord.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Med den gemensamma fiskeripolitiken försöker EU effektivisera fiskenäringen så att sektorn, som även omfattar vattenbruk, kan bli ekonomiskt livskraftig och konkurrenskraftig, garantera godtagbar levnadsstandard för de befolkningar som lever av fiskenäringen och även uppfylla konsumenternas krav.

ILO:s konvention 188 som antogs i juni 2007, är en text som ska garantera rättvis konkurrens mellan ägare av fiskebåtar och se till att anställda i sektorn får anständiga arbetsvillkor. Konventionen ska uppnå dessa målsättningar genom att etablera internationella minimistandarder för fiskerinäringen vilket på vissa områden är gemenskapens exklusiva behörighet. Det verkar därför nödvändigt att föreslå medlemsstaterna att de ratificerar konventionen i gemenskapens intresse och i enlighet med den gemensamma fiskeripolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr ordförande, mina damer och herrar, Jag stöder Ilda Figueiredos betänkande om bemyndigande för medlemsstaterna att ratificera ILO:s konvention om arbete i fiskenäringen från 2007 (konvention nr 188).

Ett av målen med konventionen från 2007 är att skapa och upprätthålla lika förutsättningar i fiskenäringen genom att främja anständiga levnads- och arbetsvillkor för fiskare och mer rättvisa konkurrensvillkor i världen. Dokumentet är ett försök att råda bot på det låga antalet länder som ratificerat många av konventionerna om arbete till sjöss. I det avseendet är konventionen ett framsteg med hänsyn till införandet av mer anständiga arbetsvillkor i denna strategiskt viktiga näring, eftersom den omfattar flera olika aspekter av den yrkesmässiga verksamheten: bättre säkerhetsanordningar och säkerhetsförhållanden i arbetet, lön, sjukvård till sjöss och i land, vilotid, anställningskontrakt och social trygghet.

Slutligen välkomnar jag Ilda Figueiredos initiativ, eftersom det syftar till att garantera att minimistandarderna tillämpas universellt utan att påverka eventuella standarder i individuella medlemsstater som gynnar anställda till sjöss i större utsträckning.

 
  
  

- Betänkande: Catania (A6-0479/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet. När vi hanterar frågan om de grundläggande rättigheterna i EU i dag får vi dock inte glömma de fruktansvärda händelserna i Gaza. Det som händer i Mellanöstern kräver att EU ständigt uppmärksammar frågan om respekt för grundläggande mänskliga rättigheter, vilka tyvärr är i fara i dessa tider. Jag skulle faktiskt vilja påstå att i de svåra förhandlingar, som jag hoppas ska leda framåt, beror EU-institutionernas auktoritet och handlingskraft delvis på den demokratiska kvalitet som vi lyckas skapa inom EU.

Tyvärr finns det en överhängande risk att kampen mot terrorism kan leda till förbiseende av grundläggande rättigheter och friheter, till och med i Europa. Uttalandena av USA:s president Barack Obama om en början till samarbete mellan Europa och USA i denna fråga är hoppingivande. Slutligen anser jag att bland alla de aspekter som utgör ramen för de okränkbara mänskliga rättigheterna bör vi särskilt uppmärksamma de mest sårbara individerna, det vill säga barn, äldre, invandrare och unga människor som söker arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Vi konservativa erinrar om att vi länge ansett att stadgan om de grundläggande rättigheterna inte bör vara rättsligt bindande. I detta sammanhang anser vi att många av de frågor som behandlas i betänkandet hör till medlemsstaternas behörighet, och inte är områden som EU ska försöka utforma politik för. Betänkandet tar också upp ett antal frågor där svaret beror på den enskildes samvete. Här finns till exempel en underförstådd rekommendation om dödshjälp och avkriminalisering av tunga droger. Av dessa skäl kunde vi inte rösta för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Casini (PPE-DE) , skriftlig. − (IT) Min slutgiltiga röst mot betänkandet i fråga beror inte så mycket på dess innehåll som på det som utelämnats.

Man kan omöjligt diskutera mänskliga rättigheter utan att tala om den första och främsta av dem alla: rätten till liv. Varje år i de 27 medlemsstaterna förstörs ca 1 200 000 människor i överlagda aborter. Det är en tragisk siffra och till den måste läggas de olagliga aborterna och det oräkneliga antalet mänskliga embryon som förstörs när in vitro-befruktning används. Det är vår plikt att erkänna att meningarna går isär i denna fråga, men det står helt klart att detta är ett angrepp på själva grunden för kulturen om mänskliga rättigheter. I resolutionen inte bara ignorerar man problemet utan ser till att det glöms bort, genom att endast fokusera på kvinnors ”reproduktiva och sexuella hälsa”.

Ingen kan motsätta sig kvinnors hälsa, särskilt om kvinnorna är unga, gravida och mödrar, men detta kan inte motivera att man helt utelämnar barnens rättigheter. Å andra sidan är det ett välkänt faktum att begreppet ”reproduktiv och sexuell hälsa” underförstått omfattar abort, som anses vara en rättighet och en social tjänst.

 
  
MPphoto
 
 

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade mot betänkandet som lades fram av Giusto Catania eftersom jag inte samtycker med artikel 49, en kontroversiell artikel som uppmuntrar att ”traditionella nationella minoritetsgruppers” problem löses genom ”former av självstyre (personligt-kulturellt, territoriellt och regionalt självstyre)”.

Jag stöder rättigheterna för de personer som tillhör en minoritetsgrupp, men jag motsätter mig kategoriskt idén om territoriellt självstyre baserat på etniska kriterier och om minoriteters kollektiva rättigheter, en idé som i praktiken har lett till etnisk separatism och interetniska konflikter. Dessutom kan vaga, kontroversiella begrepp som ”självstyre” och ”kulturell självständighet” också ge upphov till konflikter. Dessa begrepp går längre än europeiska standarder för internationell lagstiftning med avseende på rättigheterna för de personer som tillhör nationella minoriteter och för oss in på kontroversiell mark.

Jag anser att EU:s medlemsstater har den suveräna rätten att bestämma i vilken utsträckning de accepterar sådana begrepp. Faktum är att EU måste respektera och garantera sina medlemsstaters suveränitet och integritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylwester Chruszcz (UEN), skriftlig. – (PL) Även om viljan att respektera de mänskliga rättigheterna är en grundpelare i alla stater och organisationer på internationell nivå är detta betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004-2008 ett anstötligt brott mot dessa samma rättigheter i Europa. Av den anledningen kunde jag inte stödja det i omröstningen i dag. Här har vi ännu ett exempel på hur man försöker påtvinga medlemsstaterna en speciell syn på världen, utifrån författarens perspektiv. Det är något jag inte kan samtycka till.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Roland Clark, Trevor Colman, Nigel Farage och Michael Henry Nattrass (IND/DEM), skriftlig. − (EN) UKIP är mot kvinnlig könsstympning, homofobi, rasism och främlingsfientlighet. Vi motsätter oss emellertid även att EU ska kontrollera de grundläggande rättigheterna. Storbritannien har redan en alldeles utmärkt lagstiftning om och garantier för grundläggande rättigheter. EU är odemokratiskt och därför ingen lämplig väktare av människors rättigheter. Dessutom ingår familjerätten i medlemsstaternas befogenheter. Det är inte ett område inom EU:s jurisdiktion. Frågan om huruvida narkotikamissbrukare ska kunna åtalas hör till medlemsstaternas lagstiftning och EU får inte försöka snedvrida rättssystemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Under ett antal år har rådet lämnat en årlig rapport till parlamentet om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU. I respons till denna har parlamentet sedan utarbetat ett initiativbetänkande.

För första gången har man vid sammanställningen av betänkandet beaktat resultaten från byrån för grundläggande rättigheter. Detta är speciellt viktigt med tanke på att inget betänkande har antagits i denna fråga sedan 2003.

Jag anser att föredraganden har utvecklat vissa punkter för mycket eftersom de redan har diskuterats i separata betänkanden. Flera punkter är också tämligen kontroversiella och jag har röstat mot några av dem eftersom de klart och tydligt går emot mina principer.

Betänkandet innehåller dock många andra punkter som jag fullkomligt samtycker till, och av det skälet valde jag att avstå från att rösta för att jag tycker att texten förbättrades betydligt genom Kinga Gáls utmärkta arbete, men också för att jag inte under några omständigheter med rent samvete kan rösta mot ett betänkande som försvarar grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade mot detta betänkande eftersom det argumenterar för ett synsätt som uppmuntrar till flerfaldiga aborter, äktenskap mellan personer av samma kön och självstyre baserat på etniska kriterier.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder detta betänkande som innehåller rekommendationer om en lång rad olika frågor, bland annat diskriminering, invandring, sociala rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

I betänkandet konstateras att medlemsstaterna och EU-institutionerna fortfarande inte har genomfört parlamentets rekommendationer i betänkandet om CIA:s extraordinära utlämnanden i EU (februari 2007). Kampen mot terrorismen får aldrig utnyttjas för att försvaga skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Att försvara de mänskliga rättigheterna är just att kämpa mot terrorismen, både mot dess orsaker och effekter. I det avseendet välkomnar jag uttalandet från USA:s tillträdande president Barack Obama om att stänga fånglägret Guantanamo Bay och aldrig mer genomföra utlämnanden.

Betänkandet innehåller även förslag om hur vi ska kunna öka allmänhetens medvetande om kvinnornas rätt att fullt ut utöva sina sexuella och reproduktiva rättigheter, bland annat genom att underlätta tillgång till preventivmedel för att förhindra oönskade graviditeter och olagliga aborter som medför mycket höga risker, och om hur vi ska bekämpa kvinnlig könsstympning.

Dessutom uppmanas medlemsstaterna att vidta lagstiftningsåtgärder för att förhindra diskriminering mot homosexuella par genom att erkänna sådana förhållanden. Medlemsstater som redan har lagstiftning om homosexuella par bör gå vidare genom att erkänna bestämmelser med liknande verkan som har antagits av andra medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. − (EN) Jag stödde Cataniabetänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004–2008. Jag röstade särskilt för punkt 32 om att förstainstansrättens dom om den iranska motståndsrörelsen Folkets muhajedin (PMOI) måste respekteras. I domen krävs att PMOI ska strykas från EU:s förteckning över terroristorganisationer.

Jag har inget till övers för PMOI. Jag slutade att underteckna deras förklaringar om situationen i Iran för länge sedan, eftersom jag hade allt svårare att tro på dem, särskilt efter att ha deltagit i utrikesutskottets delegation till Teheran, då jag med egna ögon kunde se den spirande reformistiska oppositionen mot den hårda fundamentalistiska regimen i Iran.

Men jag behöver inte stödja PMOI för att beklaga att man underlåter att genomföra domstolens dom om att organisationens verksamhet inte utgör ett tillräckligt skäl för att föra upp eller behålla den på terrorlistan, och därför utsätts för de repressiva åtgärder som det innebär.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE), skriftlig. − (PL) I betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004-2008 framhålls att ett effektivt skydd och främjandet av de grundläggande rättigheterna utgör grunden för demokrati i Europa. Parlamentets utskott anmärker dock att medlemsstaterna upprepade gånger har vägrat att låta EU granska deras politik för mänskliga rättigheter och gjort skyddet av mänskliga rättigheter till en helt och hållet nationell fråga. Därmed undergrävs gemenskapens trovärdighet när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna på internationell nivå.

Kommissionen borde därför inrikta sig på att uppmuntra medlemsstaterna till ett närmare samarbete genom att uppmana dem att låta framtida betänkanden om mänskliga rättigheter omfatta inte bara analyser av världen i stort, utan även av enskilda medlemsstater. Av intresse är också en rad förslag till att effektivt bekämpa diskriminerande politik i EU, vilka betonar att jämställdhet är varje medborgares grundläggande rättighet och inte en förmån. Det är mycket oroande att 20 procent av barnen i EU lever under fattigdomsgränsen och många av dem kommer från familjer med en förälder eller där föräldrarna kommer från länder utanför EU. Det är därför nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder för att öka tillgången till rättigheter, med särskild fokus på barnens behov samt att medlemsstaterna vidtar effektiva åtgärder för att bekämpa fattigdom.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Giusto Catanias betänkande är högst oroväckande. Det är en katalog över alla de rättigheter, förmåner och orimliga lagenliga rättigheter som han anser borde beviljas minoriteter, speciellt icke-europeiska sådana. Det är en uppsättning anvisningar för hur man förstör nationella och regionala identiteter, hur man förstör våra länders värderingar, traditioner och kulturer och systematiskt och på institutionell väg diskriminerar européer i deras egna länder. Det är ett angrepp på vår oförytterliga rätt till självstyre – vilken beviljas alla nationer utom vår egen.

Det är också höjden av hyckleri från en institution som dagligen diskriminerar på grund av politiska idéer och som utan omdöme eller eftertanke sätter etiketten ”skyldig” på några av sina medlemmar, till exempel Frank Vanhecke och jag, som är offer för en häxjakt i våra respektive länder.

Vi är inte här för att först och främst försvara dessa synliga och ljudliga minoriteter som kräver fler och fler förmåner och stigmatiserar länder och befolkningar som är vänliga nog att släppa in dem. Vi är här för att försvara våra egna, våra nationers medborgare, den – än så länge – stora majoriteten européer som i era ögon är osynliga, ohörbara och föraktliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN), skriftlig. − (PL) Jag röstade mot betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004-2008 som skrivits av italienska parlamentsledamoten Giusto Catania, eftersom författaren snarare än att beskriva situationen de senaste fyra åren har vädrat sina egna åsikter och föreslår, ja till och med försöker tvinga på medlemsstaterna, lagstiftning som endast medlemsstaterna själva har befogenhet att anta. Jag tror inte att EU:s länder kan tvingas utfärda lagar som deras befolkning inte accepterar.

Själva definitionen av ”äktenskap” bör vara reserverad för unionen mellan man och kvinna. Giusto Catanias förslag kommer snarare än att leda till tolerans för homosexuella beteenden (vilket jag förespråkar), att orsaka diskriminering mot grundläggande biologiska, dvs. heterosexuella förhållanden. I grund och botten måste vi fråga oss om avsikten är att begränsa rättigheterna för den traditionella familjen (dvs. en familj med mamma, pappa, barn). Det skulle innebära att högst personliga frågor som hänger samman med en persons sexliv blir politiska handlingar, – till när exempel en person offentligt demonstrerar sin homosexualitet genom att delta i så kallade ”love parades”.

Detta betänkande, som använder formuleringar som ”reproduktiva rättigheter”, vilka för närvarande i internationell juridisk mening omfattar abort på beställning, öppnar enligt min mening dörren på vid gavel för sådana förfaranden.

 
  
MPphoto
 
 

  Lívia Járóka (PPE-DE), skriftlig. – (HU) Jag anser att min kollegas betänkande är särskilt viktigt eftersom de mänskliga rättigheterna utgör en av värdepelarna i EU:s fördrag. Förutom demokrati och rättsordning så kräver vi respekt för de mänskliga rättigheterna av våra kandidatländer, och vi betonar även erkännandet av de universella, oförytterliga rättigheterna i våra internationella förbindelser. Men EU kan bara vara en trovärdig försvarare av de globala mänskliga rättigheterna om det inom sina egna gränser använder alla medel som står till buds för att försvara de värden som finns i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Betänkandet ägnar ett separat avsnitt till romerna som är den största minoriteten i EU och den som är mest tyngd av socialt utanförskap. Det är de europeiska staternas gemensamma ansvar att utarbeta en övergripande och enad strategi för att ta sig an problem relaterade till romerna, som ofta lever under bedrövliga omständigheter och i fattigdom. Det behövs ett handlingsorienterat regelverk med klara mål och tidsfrister, samt effektiva mekanismer för kontroll och utvärdering.

Ett program måste utformas som, oberoende av partier och regeringscykler, är inriktat mot utbildning, boende, hälsa och diskriminering och som tar sig an medlemsstaternas misslyckade åtgärder. Ett sådant program skulle kunna fungera som en plattform för omedelbar hjälp till regioner i kris. Om vi kan hjälpa miljoner romer att i andlig mening bli fullfjädrade europeiska medborgare och medlemmar av den Europeiska gemenskapen, så innebär det ett enormt framsteg för den sociala sammanhållningen på kontinenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Ona Juknevičienė (ALDE), skriftlig. (LT) En av de grundläggande rättigheterna för gemenskapens medborgare är rörelsefriheten. Jag anser att varje EU-medborgare har samma rättighet att delta i EU:s politiska liv och att fritt uttrycka sin politiska åsikt och hållning. De rättigheterna blev ännu viktigare efter EU:s utvidgning till länderna i Östeuropa, eftersom den ekonomiska utvandringen från de nya medlemsstaterna till Västeuropa ökade avsevärt så snart de östeuropeiska länderna gick med i EU. Litauen är till exempel det land som ligger i topp när det gäller antalet utvandrade personer sedan EU-inträdet. När jag träffade litauiska utvandrare i London fick jag veta att många av dem planerar att stanna kvar i Storbritannien på längre sikt, särskilt de som bildat familj där och har barn som börjat i skolan. Vad jag vet så återspeglar sig en sådan tendens även i statistiken. Det råder en liknande situation i andra EU-länder dit litauer har utvandrat. Jag anser att det är särskilt viktigt att garantera dessa medborgare rätten att delta i valet till Europaparlamentet i det land där de för tillfället är bosatta.

Jag skulle också vilja betona att medborgarnas deltagande i EU-frågor och i val till Europaparlamentet inte ökar, utan tvärtom så blir avståndet mellan EU och dess folk allt större. Med detta i åtanke tror jag, att så snart en EU-medborgare får rätt att rösta i valet till Europaparlamentet i det land där personen är bosatt, så kommer det bara att öka förtroendet för EU:s institutioner. På grund av dessa anledningar har jag röstat för ändring 45.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. (PL) Jag röstade emot Giusto Catanias betänkande om de grundläggande rättigheterna i EU 2004-2008. Jag röstade inte emot det för att jag är mot de grundläggande rättigheterna. Tvärtom så tror jag att de har exceptionell betydelse för EU och hela världen. Problemet är att Giusto Catanias betänkande är skadligt för genomförandet av de grundläggande rättigheterna, och det eftersom begäran om europeisk lagstiftning för att bekämpa homofobi eller erkänna partnerskap mellan personer av samma kön inte hör till de grundläggande rättigheterna. Om det ska lagstiftas om dessa så bör det göras i ett helt separat betänkande. Europaparlamentet kan i själva verket inte utvidga definitionen av de grundläggande rättigheterna eftersom det inte har befogenhet att skriva om internationell lag. Dessutom är flera medlemsstater oense om en sådan utvidgad tolkning. Därför är detta inget annat än en politisk gest och önsketänkande.

Risken är att det här är ett område där medlemsstaterna tar, och bör ta sina egna beslut. Påtvingandet av sådana åsikter är ett slag i ansiktet för EU:s sammanhållning. Jag tycker inte om homofobi, men att lagstifta mot det i gemenskapsrätten är absurt. Om EU vill bekämpa homofobi så kan man likaväl säga att man borde bekämpa anti-polskhet, ryssfobi, tyskfobi, franskfobi, islamofobi, antipapism, antiklerikalism, antikatolicism och en rad olika attityder och levnadssätt. Att tvinga medlemsstaterna att lagstifta om partnerskap mellan personer av samma kön kan vara ännu farligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag röstade mot ändringsförslag 103 i Catania-betänkandet där det föreslås att långvarigt bosatta personer som inte är medborgare i landet ska ges rätten att rösta i valet till Europarlamentet och i lokala val för att främja den sociala och politiska integrationen.

Valet till Europaparlamentet är i själva verket likvärdigt ett val till ett nationellt parlament. Det är en medborgerlig rättighet att delta i dessa val. Annars kommer medborgarskapet att förlora sin mening, och bosatta personer som inte är medborgare förlorar även motivationen att ansöka om medborgarskap. Endast på detta sätt kan vi behålla den viktiga avvägningen mellan rättigheter och skyldigheter som bara medborgare i ett land kan ha.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE), skriftlig (FI) Medlemsstaternas olika politik när det gäller etiska frågor föranledde precis en så omfattande diskussion i de politiska grupperna som man hade kunnat vänta sig, och särskilt i vår egen. Jag kan bara säga att vi är överens om att vi inte är överens och det får ses som ett tecken på mångfalden i Europa. Vi måste skapa utrymme för meningsskiljaktighet. Jag beundrar min egen grupps grunduppfattning i flera avseenden.

Med hänvisning till punkt 61 vill jag emellertid säga att jag skulle finna det problematiskt om någon samtidigt vore motståndare till medvetenhet om rätten till reproduktion och sexuell hälsa (vilket i stort sett är en eufemism för rätten till abort) och information om att underlätta tillgången till preventivmedel för att förebygga oönskade graviditeter och aborter. Att vara motståndare till båda delarna ser jag som ett allvarligt ”verklighetsglapp” och något som bara kan resultera i oönskade konsekvenser. Jag säger detta med all respekt, och jag vill än en gång tacka alla partier för en givande diskussion.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Lambrinidis (PSE), skriftlig.(EL) Parlamentsgruppen Pasok röstade för Giusto Catanias betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU, men skriver för att påpeka att vi motsäger oss formuleringen av punkt 49 och tillhörande ändringsförslag 35.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Att anförtro en kommunistisk ledamot ett sådant betänkande är en provokation för hundratals miljoner av kommunismens offer. I det här betänkandet är Giusto Catania inspirerad av en ideologi, och det är sant att den är mindre brutal än kommunismen, men den är precis lika totalitär: euro-internationalismen. Hans text förnekar de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, nämligen

– rätten till liv, genom förespråkandet av abort och eutanasi,

– varje barns rätt till en far och en mor, genom att kräva att medlemsstaterna tillämpar ”principen om ömsesidigt erkännande av homosexuella par oavsett om de är gifta eller lever i ett registrerat partnerskap”,

–de europeiska nationernas rätt till självbestämmande och att förbli som de är, en rättighet som kränks i förslag som syftar till att öppna Europa ännu mer för global invandring, vilket är en utveckling som medborgarna i våra länder förväntas anpassa sig till,

– och rätten till demokrati, eftersom betänkandet gör anspråk på samhörighet med Lissabonfördraget som de irländska väljarna förkastade.

För att garantera våra rättigheter och nationella identiteter är det nu viktigare än någonsin att skapa ett nytt Europa, ett Europa som består av fria och självbestämmande stater.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Junilistan anser att skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna är av största vikt, både inom och utom EU. Det är oerhört viktigt att EU:s medlemsstater följer grundläggande fri- och rättigheter, och man kan naturligtvis inte överlämna åt medlemsstaterna att kontrollera sig själva. Junilistan ställer sig dock kritisk till inrättandet av en ny europeisk byrå på området och till ambitionen att bedriva ”extern politik”. Vi anser att FN med sin globala räckvidd, långa erfarenhet och kompetens är bättre på att kontrollera och genomföra de åtgärder som är nödvändiga – inte EU.

Jag har därför valt att rösta nej till betänkandet i dess helhet, men jag ställer mig mycket positiv till en del skrivelser i förslaget, som jag har röstat för. Jag välkomnar att betänkandet tar upp den orättfärdiga behandlingen av fångar i det amerikanska fånglägret Guantánamo. Det finns bara en väg att gå: ställ dem inför rätta eller fria dem!

Jag är mycket orolig över individer från olika minoritetsgruppers särskilda utsatthet och är av uppfattningen att åtgärder, både på nationell och internationell nivå, måste vidtas. Jag har röstat för detta i betänkandet men ställer mig skeptisk till om en straffrättslig ram på europeisk nivå är en bra lösning på problemet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE), skriftlig. (RO) Betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU innehåller ändringsförslag som jag har lagt fram och som jag anser viktiga för romska medborgare. (Till exempel ändringen om avskaffandet av arbetsmarknadsrestriktioner för medborgare från andra medlemsstater.)

Dessutom instämmer jag i många av de punkter som presenteras i betänkandet, till exempel strategin för integrering av romer, minoritetsskydd, rättigheter för migrerande arbetstagare och skydd för barn.

Men betänkandet innehåller även hänvisningar som utmanar några av det rumänska samhällets grundläggande principer (till exempel att familjen utgör en viktig beståndsdel i samhället) eller som strider mot rumänsk lagstiftning (till exempel konsumtion av droger).

På grund av detta röstade jag emot betänkandet i den slutliga omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. − (EN) Jag välkomnar denna resolution, där de viktigaste frågorna när det gäller situationen för de grundläggande rättigheterna i EU stakas ut och sammanfattas, och betänkandets rekommendationer om hur situationen för de mänskliga rättigheterna ska kunna förbättras i medlemsstaterna är mycket värdefulla.

 
  
MPphoto
 
 

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. − (EN) I Giusto Catanias betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004–2008 betonas behovet av att skydda minoriteternas rättigheter och bekämpa alla former av diskriminering mot alla sårbara kategorier.

Jag välkomnar betänkandet, som innehåller viktiga delar från den skriftliga förklaringen nr 111 om att få slut på hemlösheten, vilken antogs av Europaparlamentet i april 2008.

Jag välkomnar särskilt att parlamentet efterlyser ”beredskapsplaner för vintern” för de hemlösa, en ramdefinition av hemlöshet och att jämförbar och tillförlitlig statistik ska samlas in inom EU.

Att få slut på hemlösheten är en grundläggande fråga för EU. Detta betänkande utgör ytterligare ett led i påtryckningarna på Europeiska rådet, kommissionen och medlemsstaterna så att de agerar för att få slut på hemlösheten.

Avslutningsvis kommer inte Lissabonfördraget att leda till att situationen för de grundläggande rättigheterna i EU förbättras. Att stödja det här betänkandet innebär inte att man stöder fördraget. Parlamentets vägran att respektera irländarnas nej strider i själva verket mot stadgans anda.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Om enskilda medlemsstaters befolkning beslutar att tillåta par av samma kön att gifta sig, ingå civilt partnerskap eller adoptera barn, så ska inte andra medlemsstater tvingas att göra likadant. Om religiösa ledare eller politiker säger att de inte är alltför entusiastiska i frågan om homosexualitet, så som den politiskt korrekta majoriteten dikterar, ska de inte straffas eller förföljas för sina övertygelser. Det gäller även rasism och den knölpåk som snabbt svingas mot den som riktar uppmärksamhet mot avvikelser kopplade till asyl och utländska medborgare.

I stället försöker man bakvägen, på odemokratiskt vis, att påtvinga medlemsstaterna partnerskap mellan personer av samma kön, vilket antagligen är en försmak av det som väntar oss om vi genomför Lissabonfördraget. Den som skulle våga kritisera homosexualitet eller peka på förehavanden kopplade till asyl eller samexistens med utländska medborgare blir stämplad som kriminell, vilket bryter mot yttrandefriheten. Därför bör Catanias betänkande förkastas å det bestämdaste.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexandru Nazare (PPE-DE), skriftlig. (RO) Giusto Catanias betänkande är fullt av generella tolkningar och rekommendationer om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU:s medlemsstater. Det grundregelverk som vi behöver finns redan: Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Vår prioritet just nu är inte att lägga till nya regler utan att se till att de vi redan har fungerar och är effektiva.

En central fråga i betänkandet behandlar rörelsefrihet för arbetstagare, något som tyvärr inte alla europeiska medborgare kan åtnjuta på lika villkor ännu. Fastän den två år långa perioden för arbetsmarknadsrestriktioner för de nya medlemsstaterna löpte ut i slutet av 2008 så har sex medlemsstater förlängt restriktionerna för Rumänien och Bulgarien till ytterligare tre år. Beslutet att förlänga restriktionerna rättfärdigas med den aktuella finanskrisen. Betänkandet tar inte upp problemet på ett tydligt sätt trots att situationen innebär att EU-medborgare särbehandlas, något som inte rättfärdigas här.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade emot betänkandet som förutom minst tio punkter värda att kritisera (vilket är ett snällt sätt att beskriva dem) innehåller en oacceptabel hänvisning till Europarådets rekommendation 1201. Denna rekommendation bör inte åberopas utan en mycket noggrant förklaring av dess innebörd, eftersom den går att tolka som att den garanterar kollektiva rättigheter till minoriteter, eller territoriell självständighet baserad på etnicitet. Jag välkomnar ett godkännande av ändringsförslag 35 som är mycket rimligt, men jag anser att det finns ett antal aspekter i betänkandet som inte går att acceptera.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig.(EL) Betänkandet försöker att dölja det så kallade demokratiska och sociala underskott i det, i sig mycket reaktionära EU, för att göra det mer attraktivt och minska det missnöje som EU har orsakat genom sin anti-gräsrotspolitik. I betänkandet accepteras och välkomnas alla reaktionära principer och institutioner som har antagits av EU, till exempel Maastrichtfördragets fyra friheter, genom att försöka tillskriva deras tillämpning en faktisk dimension.

Betänkandet är huvudsakligen grundat på EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna tillsammans med Lissabonfördraget som är av anti-gräsrotskaraktär, och som ligger på en lägre nivå av rättigheter än de som finns i många medlemsstater. Till stor del utgörs betänkandet av idéer och en vag önskelista. Det behandlar grundläggande rättigheter, såsom rätten till arbete, utbildning och hälsa, bara som ”möjligheter” som alla behöver ges ”på lika villkor” – något som i praktiken är fysiskt omöjligt, och i de mer specifika fallen föreslår man endast åtgärder för vissa extrema fall av fattigdom, diskriminering och så vidare, med åtgärder som införandet av minimilön m.m. Slutligen avslöjas betänkandets karaktär genom avsaknaden av hänvisningar till antidemokratiska beslut och åtal mot medborgare, till exempel förbud mot kommunistiska partier och andra organisationer samt fängslanden av kommunister och andra kämpar i Centraleuropa och Baltikum.

 
  
MPphoto
 
 

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig.(EL) Jag röstade för betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU eftersom jag anser att det, genom konstruktiv kritik, berör ett av grundproblemen med vår förenande struktur. Diskriminering av de grundläggande rättigheterna handlar ofta om diskriminering på grund av kön, ålder, bakgrund och sexuell läggning, vilket noga påpekas i betänkandet. Problemet förvärras då offren för sådana överträdelser inte själva kan agera, huvudsakligen på grund av att de är inlåsta på mentalinstitutioner, vårdhem etc. Europa kan inte förbli likgiltigt inför den här situationen, där snävare mänskliga rättigheter ska bidra till att stärka frihet och säkerhet i Europa. Följaktligen, och utifrån det faktum att EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna inte är bindande och att det är mycket svårt för enskilda individer att vända sig till gemenskapens domstolar, kan jag bara välkomna Giusto Catanias förslag om en allmän skyldighet för EU:s institutioner att ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna i sin verksamhet, samt att skapa en specialinstans för ändamålet.

 
  
MPphoto
 
 

  Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Problemet med betänkandet är att det behandlar många känsliga frågor. Även om det finns ett antal rekommendationer för olika områden, inklusive minoritetsrätt, så har föredraganden åter inkluderat frågan om reproduktiv hälsa i betänkandet.

Ändringsförslagen och tilläggen om reproduktiv hälsa som Europaparlamentet har röstat för förnekar rätten till liv och bryter mot subsidiaritetsprincipen. Respekt för varje ofött barn och behovet att skydda mänskligt liv från och med befruktningen är principfrågor för mig. Jag håller inte med om att vi på europeisk nivå ska ta beslut i frågor där medlemsstaterna har olika åsikter baserade på kristna traditioner. Jag håller inte med om att EU ska tvinga Slovakien, Polen, Irland och andra medlemsstater att acceptera abort eller eutanasi, som inte är tillåtet enligt deras nationella lagstiftning. På europeisk nivå talar vi alltid om moderns rätt att bestämma om liv och död för sitt barn och vi glömmer det ofödda barnets rätt till liv.

Av dessa anledningar röstade jag emot betänkandet om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU 2004-2008.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig.(RO) Det säger sig självt att PPE och PD-L (Rumäniens liberaldemokratiska parti) värderar och respekterar grundläggande mänskliga rättigheter och starkt tar ställning när dessa överträds.

Jag röstade emot Giusto Catanias betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU 2004-2008 eftersom betänkandet överskrider sitt mandat genom att innehålla rekommendationer och kommentarer som sträcker sig bortom perioden 2004-2008. I stället för att ta upp specifika brott mot mänskliga rättigheter, gör Catania kommentarer och rekommenderar medlemsstaterna att införa regleringar som strider mot nationella regleringar. I punkt 38 och 76 till exempel, används begreppet äktenskap mellan personer av samma kön, något som inte bara strider mot våra religiösa åsikter utan också mot våra rättsliga och rationella åsikter.

Punkt 149 nämner legalisering av konsumtion av droger, något som bryter mot rumänsk straffrätt.

Även om initiativet att utarbeta ett betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU är lovvärt och några av punkterna i betänkandet är korrekta, så röstar jag emot det baserat på det jag nyss sagt.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Att tro att de grundläggande rättigheterna är helt garanterade och skyddade i EU och medlemsstaterna vore en felanalys och politiskt skadligt. De grundläggande rättigheterna behöver skyddas och främjas även i demokratiska samhällen. Betänkandet och denna debatt väcker emellertid enskilda frågor.

Till att börja med har vi frågan om övervakning och skydd av rättigheterna på nationell nivå. I våra samhällen utövas dessa funktioner framför allt i ett nationellt sammanhang, men naturligtvis utan att det påverkar den möjlighet att överklaga på EU-nivå som vi har. Mellan institutionernas uppgift att se till att fördragen efterlevs och samtidigt värna om den nationella suveräniteten, finns det utrymme för alla parter att utföra sina uppgifter utan att det påverkar EU:s institutionella karaktär.

Å andra sidan råder en förvirring i betänkandet om vad som är grundläggande rättigheter och vad som är ideologiska alternativ för samhällsorganisation. Det är en intressant diskussion. Försöket att tvinga på medlemsstaterna dessa åsikter mot deras demokratiskt uttryckta vilja och mot subsidiaritetsprincipen, visar emellertid på riskerna med att ta upp nationella frågor på gemenskapsnivå. Med anledning av detta, och eftersom jag inte samtycker till en stor del av innehållet, har jag röstat emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Om jag hade varit anhängare av nej-sidan i den irländska folkomröstningen så skulle jag entusiastiskt ha välkomnat Giusto Catanias betänkande och dess anhängare. Det representerar en så grov respektlöshet för subsidiaritetsprincipen och trampar på EU:s institutionella regler och medlemsstaternas befogenheter så till den grad att det ger trovärdighet åt dem som hyser misstro mot Bryssels politiska glupskhet. Att attackera säkerhetsklausulerna, som är ett direkt uttryck för fördragen och en grundläggande garanti för demokrati i medlemsstaterna, för att de syftar till att ”kodifiera … diskriminerande handlingar” är patetiskt och något som kraftigt undergräver medborgarskapets grundläggande rättigheter.

Att kräva att hela EU skulle vara förpliktat att foga sig efter internationella konventioner eftersom en majoritet av medlemsstaterna skrivit under dem, är rättsligen helt orimligt. Det är ett lågvattenmärke som överträffar den mest extrema federalismen. Jag förkastar också det fullständigt felaktiga påståendet om att Europa saknar trovärdighet, vilket skulle leda till så kallad taktisk underlägsenhet. Vad det än är för problem som Europa har, så är Europa inte Sudan, och inte heller Folkrepubliken Kina, eller Kuba, Somalia eller Nordkorea. Kort sagt, betänkandet förirrar sig in på områden vars politiska strider inte har något att göra med de grundläggande rättigheterna, och därför tappar det sin trovärdighet, konsekvens och effektivitet. Jag röstade emot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade emot Giusto Catanias betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU 2004-2008.

Jag håller inte med om att medlemsstaterna skadar den aktiva roll som EU har som försvarare av de mänskliga rättigheterna runt om i världen. Vidare så håller jag inte heller med om att kampen mot terrorism kan användas som ursäkt för en tillbakagång när det gäller skyddet för de mänskliga rättigheterna, särskilt när det gäller rätten till personlig integritet.

Därför opponerar jag mig mot de punkter som handlar om romerna som inte behöver något särskilt skydd. Det skulle i så fall skapa en betydande diskriminering i förhållande till romerna, som i den här resolutionen bedöms vara en etnisk grupp som skiljer sig från andra. Till sist håller jag inte med om punkten om återsändande, det förfarande som används för återsändande av en individ kan inte enbart bedömas utifrån dessa parametrar.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa kan inte existera utan skydd för de grundläggande rättigheterna. Det är Europas plikt att utgöra en förebild och att vara oklanderlig i frågan.

Överträdelser har konstaterats, man har till exempel avslöjat att det finns stängda inrättningar som härbärgerat barn och äldre personer. Vi har även ett ständigt problem med den katastrofala situationen i vissa fängelser, något som belyses i betänkandet vi har röstat igenom i dag. Vi måste också kämpa för att sociala rättigheter ska erkännas.

Fattigdom och otryggt arbete är attacker på de mänskliga rättigheterna. Hur kan vi acceptera en situation där människor har arbete men ändå inte har råd med boende i Europa på 2000-talet?

Vi måste proklamera allas våra grundläggande rättigheter. Europeiska unionen är utrustad med en stadga för de grundläggande rättigheterna.

Låt oss se till att den respekteras!

 
  
MPphoto
 
 

  Toomas Savi (ALDE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag röstade för betänkandet och jag välkomnar särskilt att punkt 31 har tagits med, där parlamentet djupt beklagar att EU har underlåtit att genomföra förstainstansrättens dom av den 12 december 2006 och den 4 och 17 december 2008 samt Storbritanniens appellationsdomstols beslut av den 7 maj 2008 till förmån för den iranska motståndsrörelsen Folkets muhajedin (PMOI).

EU står för demokrati och rättsordning. Desto mer förfärande är tanken att en av EU:s egna institutioner agerar i strid mot unionens principer. Jag hoppas att rådet noga beaktar parlamentets ståndpunkt när det sammanställer EU:s nya ”svarta lista”. Anklagelser om terroristverksamhet måste i själva verket vara väl underbyggda, precis som besluten om att föra upp vissa organisationer på den svarta listan borde vara mer öppna.

Sådana frågor får inte behandlas på ett godtyckligt sätt, utan i enlighet med demokrati- och rättstatsprinciperna. EU får inte tillåta att den globala kampen mot terrorism förvandlas till en politisk kohandel och måste därför respektera domstolarnas utslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. − Punkt 149 i Giusto Catanias betänkande om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europiska unionen tolkar jag som att man uppmanar medlemsstaterna att se till att lika behandling av patienter inom sjukvården även gäller missbrukare. Därför röstade jag för denna punkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Csaba Sógor (PPE-DE), skriftlig. – (HU) De senaste två utvidgningarna av EU, då Centraleuropas och Östeuropas tidigare socialistiska länder accepterades, öppnade också ett nytt kapitel i EU:s inställning i människorättsfrågor.

Sedan dess har det blivit tydligt att skyddet för de grundläggande rättigheterna, inklusive rättigheterna för nationella minoriteter i de nya medlemsstaterna, utgör den största utmaningen för den europeiska gemenskapen.

I Giusto Catanias initiativbetänkande betonas att när man hanterar traditionella nationella minoritetsgruppers problem måste principerna om subsidiaritet och självstyre vara vägledande om man ska kunna utforma en politik som syftar till att lösa dessa gruppers situation på ett tillfredsställande sätt.

I betänkandet uppmuntras kulturella, territoriella och regionala former av självstyre.

Jag välkomnar även att min kollega Giusto Catania i sitt betänkande efterlyser utarbetandet av en definition av vad som avses med tillhörighet till en nationell minoritet och föreslår att ett utkast till en grunduppsättning av gemenskapsnormer görs för att skydda sådana minoriteters rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Att skydda och främja de grundläggande rättigheterna är av central vikt i vår europeiska demokrati, och en nyckelförutsättning om vi vill förbättra vårt europeiska område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför är det en självklarhet att dessa rättigheter i praktiken har införlivats i EU:s mål på olika politiska områden.

Vidare ber vi rådet att utifrån årliga rapporter om mänskliga rättigheter analysera situationen i hela världen och i varje medlemsstat, för att bevara EU:s trovärdighet och inte sända dubbla signaler i sin interna och externa politik. De ändringsförslag som Verts/ALE lagt fram om antidiskriminering, minoritetsrätt och sociala rättigheter har antagits antingen i sin helhet eller delvis.

Vi har också lyckats med vårt försök att inkludera en hänvisning till behovet av att ta hänsyn till de grundläggande rättigheterna i lagstiftning och straffrättsprocesser. Giusto Catanias betänkande kartlägger problemen kring de grundläggande rättigheterna och ger rekommendationer för att lösa dem. Betänkandet har mitt fulla stöd eftersom respekt för alla människor och deras grundläggande rättigheter är centralt för de grönas politik, oberoende av kön, ålder och nationalitet eller socioekonomisk bakgrund.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. − (EN) Det gladde mig att parlamentet stöder kravet på att PMOI ska strykas från förteckningen över terroristorganisationer. Tjugo tusen regimkritiker har dödats. Fler människor kommer att dödas i Iran bara för att ha kritiserat regimen så länge PMOI står kvar på terroristlistan. EU måste följa Storbritanniens exempel och stryka PMOI från förteckningen över terroristorganisationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Under dagens omröstning talade jag för att man skulle anta Giusto Catanias betänkande om situationen för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen.

Sorgligt nog kränks ofta de grundläggande rättigheterna i EU. Det vanligaste är att minoriteter diskrimineras och att skyddet av privatlivet åsidosätts. Lika möjligheter, framför allt för kvinnor, är ett annat problem. Föredraganden uppmanar medlemsstaterna att förkasta argument som rättfärdigar våld och diskriminering av kvinnor på grund av traditioner och religion.

I många EU-länder lever framför allt de svagaste medborgarna, dvs. barnen, i fattigdom och är utsatta för diskriminering. I betänkandet fördöms med rätta alla former av våld mot barn, till exempel våld i hemmet, sexuellt utnyttjande och kroppslig bestraffning i skolan.

Medlemsstaterna misslyckas med att kontrollera hur de mänskliga rättigheterna efterlevs och undergräver därför trovärdigheten i EU:s utrikespolitik. Enligt min åsikt kan gemenskapen inte tillämpa ”dubbla standarder” i sin inre och yttre politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (EN) För mig är den viktigaste aspekten av Giusto Catanias betänkande att vi påminner oss om att vi har våra egna problem att ta itu med i EU. Vi bör därför vara väldigt försiktiga med att inta en självgod attityd när vi kommenterar människorättsfrågor utanför EU.

Jag var ledamot av det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar. Det var i princip en plattform för vänstern att attackera sitt käraste svarta får, Förenta staterna.

Enligt min åsikt bör vi vara tacksamma mot CIA och Förenta staterna för att de har hjälpt oss att skydda européerna mot terrorister som föresätter sig att döda oskyldiga medborgare. Det är en anklagelse mot våra egna samhällen att vi var tvungna att lita till Amerika för att göra det arbetet åt oss.

Absolutism när det gäller mänskliga rättigheter är att spela i händerna på dem som skulle förgöra oss om de fick chansen, och att riskera våra egna medborgares mänskliga rättigheter.

Jag röstade därför mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. − (PL) Betänkandet om de grundläggande rättigheterna i EU 2004-2008 som i dag har antagits i Europaparlamentet innehåller krav på ömsesidigt erkännande av homosexuella par i alla EU-länder och införandet av dessa förhållanden i medlemsstaternas lagstiftning. I en annan del av betänkandet försvaras de så kallade reproduktiva rättigheterna, som på internationellt rättsspråk även inkluderar abort på begäran. Innefatta religiösa ledare bland författarna till sådana kommentarer.

Den europeiska vänstern har lagt beslag på betänkandet om de grundläggande rättigheterna i EU för att främja aborter och krav för homosexuella, som inte har något att göra med de grundläggande rättigheterna. Det finns inga dokument i internationell eller europeisk lag som stöder förekomsten av sådana så kallade rättigheter.

Betänkandet är, trots sin icke-bindande karaktär, det skadligaste dokument som har antagits under parlamentets nuvarande mandattid. Det är det senaste försöket att omdefiniera de grundläggande rättigheterna och införa ändringar i deras betydelse utan att behöva göra ändringar i fördrag på FN eller EU-nivå.

En annan aspekt med betänkandet är att EU inför ett specialdirektiv som bestraffar ”homofobiska” handlingar. På grund av formuleringens breda och vaga karaktär utgör detta ett försök att exkludera homosexuella från den demokratiska rättigheten till fri kritik. Införandet kan få konsekvenser när det gäller censur.

Resultatet av den slutliga omröstningen (401 för, 220 emot och 67 nedlagda röster) visar hur delade parlamentsledamöterna är i den här frågan. Det är ett nederlag för föredraganden eftersom de grundläggande rättigheterna är något som bör förena och inte dela parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Jag skulle ha velat att situationen för föräldralösa barn och barn med funktionshinder i institutionell vård i Rumänien och Bulgarien, de nyaste medlemsstaterna, hade behandlats närmare i betänkandet.

Innan dessa länder anslöt sig till EU rådde det stor oro om standarden på vården av institutionaliserade föräldralösa barn och funktionshindrade barn. Det kanske är möjligt att gå in mer i detalj på den frågan i nästa betänkande.

Mer allmänt uttryckte jag mina åsikter om detta betänkande i förra månadens debatt. Jag är orolig för att vår kultur av mänskliga rättigheter har infekterats av absolutism, och genom att främja brottslingars och terroristers rättigheter undergräver vi i själva verket alla andras rättigheter.

Jag anser i synnerhet att abort och preventivmedel inte är frågor som EU ska hantera, utan att de bör vara föremål för lämplig lagstiftning på medlemsstatsnivå. Dessutom motsätter jag mig kravet på att stadgan om de grundläggande rättigheterna ska ha företräde framför lagen i Storbritannien, som har förhandlat fram ett undantag från stadgans bestämmelser.

Jag lade därför ned min röst om betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag röstade emot Cataniabetänkandet. Jag är förundrad över att kammaren ens godkände betänkandet i sin nuvarande form. Det inkräktar i flera avseenden på subsidiaritetsprincipen. När det gäller innehållet, så är i stort sett allt värt att kritisera. Nationsstaterna får inte låta sig handlingsförlamas eller försvagas när det gäller de grundläggande rättigheterna. Detta är ett försök att, på majoritetens bekostnad, tvinga fram minoritetsrättigheter som inte kan genomföras på nationell nivå. En positiv attityd mot abort är ofattbar för mig. Själva frågan om de mänskliga rättigheterna och verkställandet av dessa under de senaste fyra åren, nämns inte.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Wise (NI), skriftlig. − (EN) Jag lade ned min röst vid omröstningen med namnupprop om punkt 62 eftersom jag anser att alla länder – och EU är inget land – bör se till att lagstiftningen om kvinnlig könsstympning är lokalt förankrad och tillämpas på denna nivå. Ett internationellt avtal skulle vara lämpligare och mer framsynt. Som det är nu har EU ingen behörighet i hälsofrågor, och bör inte heller ha det.

Jag lade även ned min röst om punkt 72 eftersom jag är oroad över följderna för yttrandefriheten. Även om diskriminerande kommentarer är djupt beklagliga spär de inte nödvändigtvis på ”hat och våld”. Att vi uppmanas att enas om detta kommer att innebära att de som vill kan använda detta som ett bevis på sådana kommentarer.

Mitt beslut om att lägga ned min röst om ändringsförslag 54 baseras på att det strider mot EU:s fria rörlighet för personer och principen om ömsesidigt erkännande. Det återspeglar alltså inte på något sätt mina åsikter om partnerskap mellan personer av samma kön, eftersom jag håller med om att de bör ha samma rättigheter som alla andra.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har just röstat om Giusto Catanias betänkande om tillämpningen av de mänskliga rättigheterna. Vid en tidpunkt då vi nyligen firat sextioårsdagen för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna ställer det här betänkandet frågan om vad vi menar med grundläggande rättigheter.

Det är sant att enigheten kring Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna uppnåddes efter mer än ett års förhandlingar mellan olika påtrycknings- och lobbygrupper, företrädare för det civila samhället, de nationella regeringarna etc. Detta arbete, som vi företrädare för länderna i öst inte var inbjudna att medverka till, är intressant på mer än ett sätt. Stadgan kommer inte att vara en rättsligt bindande text förrän Lissabonfördraget ratificerats av alla medlemsstater, något som också betonas i Cataniabetänkandet.

Byrån för grundläggande rättigheter, som upprättats i Wien i Österrike, grundar sig emellertid helt och hållet på denna politiska text för att motivera sina ställningstaganden. Det är därför intressant att få en inblick i hur de grundläggande rättigheterna i stadgan betraktas genom att analysera de frågor som tas upp inom byrån för grundläggande rättigheter. Det är extra intressant när det gäller nätverket Fralex, de rättsexperter som anställdes under sommaren 2008 och som i huvudsak ingår i det nederländska nätverket ”Human european Consultancy”.

 
  
  

Förslag till resolution (B6-0624/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för resolutionen eftersom ratificeringen av konventionen kommer att utgöra ett betydelsefullt bidrag till främjande av rimliga arbetsvillkor i hela världen. I resolutionen stöder man också avtalet mellan arbetsmarknadens parter när det gäller arbetsvillkoren för anställda inom sjöfartssektorn eftersom det garanterar en rättvis balans mellan behovet av förbättrade arbetsvillkor och skyddet av sjöfartsanställdas hälsa och säkerhet, och även för att denna kategori arbetstagare existerar i Rumänien.

 
  
MPphoto
 
 

  Constantin Dumitriu (PPE-DE), skriftlig. (RO) I den resolution som Mary Lou McDonald har lagt fram sammanfattas de huvudpunkter som måste beaktas i förslaget till rådets direktiv om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (KOM(2008)0422).

Arbetstagare inom sjöfarten tillhör en kategori som verkar under extremt svåra, ofta även farliga förhållanden. Det är därför vi måste ha både standarder för arbetsvillkor som gör det möjligt för oss att ta hänsyn till dessa arbetstagares hälsa och säkerhet, och tydliga regler för deras anställning. Det första steget i upprättandet av dessa standarder måste vara att lyfta fram de behov och problem som arbetstagare och arbetsgivare inom sjöfarten har identifierat samtidigt som man ser till att det finns ett mått av flexibilitet i medlemsstaternas tillämpning av dem.

De dokument som vi antar på EU-nivå måste åtföljas av åtgärder från medlemsstaterna och övervakning från kommissionen, så att vi försäkrar oss om att bestämmelserna tillämpas. Dessutom har EU, när det gäller arbetsvillkor inom sjöfarten, tillfälle att ta täten i arbetet med att införliva dessa standarder i principer som kan tillämpas överallt i världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (IT) Vi röstade för detta betänkande om förslaget till rådets direktiv om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations och European Transport Workers’ Federation om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG, eftersom det befäster internationella minimivillkor för arbetstagare. Det är viktigt för att säkerställa bättre arbetsförhållanden och större säkerhet, med respekt för dessa yrkesutövares värdighet.

Vi beklagar emellertid att de förslag som vår grupp lade fram inte antogs, särskilt de som strävade efter att undanröja eventuell rättslig osäkerhet eller eventuella nackdelar i förhållande till det arbete som görs av arbetsmarknadens parter för att nå en överenskommelse. I själva konventionen godtas att länder inte tillämpar flexibilitet, och det var vad som angavs i förslaget till direktiv, med medgivande av arbetsmarknadens parter. Vi instämmer därför inte med majoriteten av Europaparlamentet om att ta med frågan om flexibilitet i punkt 6.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bekräfta min röst för resolutionen om 2006 års konvention om arbete till sjöss (förfaranden beträffande den sociala dialogen).

Jag stöder fullt ut det avtal som ingåtts av arbetsmarknadens parter om vissa aspekter rörande arbetsvillkoren för anställda inom sjöfartssektorn eftersom det garanterar en rättvis balans mellan behovet av förbättrade arbetsvillkor och skyddet av sjöfartsanställdas hälsa och säkerhet. Jag är dessutom övertygad om att det är nödvändigt att utforma och införa globala minimistandarder för arbets-, hälso- och säkerhetsvillkor för sjöfartsanställda och personer som arbetar ombord på sjögående fartyg. Slutligen är jag nöjd med den roll som arbetsgivare och arbetstagare har för att förbättra hälso- och säkerhetsförhållanden för arbetstagarna.

 
  
  

- Betänkande: Liucija Andrikienė (A6-0498/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet. Vi inser nu, mer än någonsin tidigare, betydelsen av den roll som ett organ som rådet för mänskliga rättigheter (HRC) kan spela. De åtgärder som hittills vidtagits bör stödjas, och vi bör också uppskatta den aktiva roll som EU spelar inom UNHRC, trots de obestridliga begränsningar som det innebär att Förenta staterna inte är med. Dess frånvaro leder i själva verket ofta till att EU blir isolerat. Det bör dock inte vara någon ursäkt för EU, som borde kunna göra politiska insatser för att bygga ett enat, sammanhängande ledarskap där man övervinner de motsättningar mellan de geografiska blocken som ofta kan iakttas.

Således återstår mycket att göra för att ge UNHRC större trovärdighet och auktoritet, och för att förhindra att vissa regeringar fortsätter att undandra sig sina skyldigheter på det internationella området. Jag stöder därför helhjärtat en ny analys med avseende på utvärderingen, och jag vill bekräfta att stärkandet av UNHRC är en mycket viktig etapp på den civilisationens väg som EU alltid har stött.

 
  
MPphoto
 
 

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för Laima Liucija Andrikienės betänkande om framtiden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, eftersom jag menar att EU behöver en långsiktig strategi för denna institutions verksamhet, som måste bli det främsta globala forumet för de mänskliga rättigheterna. Jag anser att EU-medlemsstaterna måste uppvisa större enighet och effektivitet när man för fram vissa för EU gemensamma ståndpunkter om de mänskliga rättigheterna.

EU måste bli en global ledare och initiera strategier för att skydda de mänskliga rättigheterna över hela världen. Vi måste ägna större uppmärksamhet åt att främja mänskliga, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter eftersom fattigdom, eftersläpning och en låg nivå på utbildning och kultur hos befolkningen får negativa multiplikatoreffekter.

EU måste, för att erhålla ett mycket bredare stöd för sina ståndpunkter, inrätta koalitionsskapande mekanismer och börja organisera regelbundna möten om särskilda frågor med alla demokratiska stater på andra kontinenter. Det är också mycket viktigt att staterna skickar specialister till internationella forum, med verklig sakkunskap på det aktuella området, vilket med all rätt krävs i Laima Liucija Andrikienės betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI), Koenrad Dillen (NI), skriftlig. (NL) Jag har röstat mot detta betänkande därför att FN:s råd för mänskliga rättigheter inte, hur man än tänjer på fantasins gränser, kan anses vara en legitim institution. Det är oacceptabelt för mig att länder som Kuba, Saudiarabien, Egypten, Pakistan, Jordanien och ett antal afrikanska regimer utfärdar resolutioner där man kritiserar människorättssituationen i andra länder. Situationen för politiskt eller religiöst oliktänkande i dessa länder gör denna institution till ett fullständigt åtlöje.

 
  
MPphoto
 
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta förslag till Europaparlamentets resolution därför att respekten för samt främjandet och garanterandet av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet är en väsentlig del av EU:s rättsliga regelverk och en av EU:s grundläggande principer. Jag röstade också för det därför att FN och dess råd för mänskliga rättigheter är en av de organisationer som är bäst lämpade att på ett övergripande sätt hantera frågor som sammanhänger med de mänskliga rättigheterna och utmaningarna på det humanitära området. Jag anser att mänskliga rättigheter och demokrati är centrala inslag i EU:s yttre förbindelser och utrikespolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Neena Gill (PSE), skriftlig. − (EN) Herr talman! Jag röstade med glädje för Laima Liucija Andrikienės betänkande om FN:s råd för mänskliga rättigheter eftersom jag välkomnar att detta organ har mycket större trovärdighet än sin föregångare, FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, som fick allmänt dåligt rykte på grund av att flera av dess medlemmar visade mycket dåliga resultat i sitt människorättsarbete.

Den allmänna återkommande utvärderingen av medlemsstaternas människorättsarbete är en central faktor för människorättsrådets anseende. Detta kommer att bli särskilt viktigt i nästa utvärderingsrunda, som kommer att omfatta Ryssland, Kuba, Saudiarabien och Kina.

Lika välkommet är det som sägs i betänkandet om att utvärdera samordningen av dessa frågor mellan EU-medlemsstaterna. Det är ytterst viktigt att EU, som en organisation som placerar de mänskliga rättigheterna i centrum för sitt uppdrag, arbetar med multinationella partner med liknande ideal, t.ex. FN, för att fördjupa samarbetet. Det är absolut nödvändigt med samarbete för att se till att de mänskliga rättigheterna inte längre åsidosätts som utrikespolitiskt mål av kommersiella eller strategiska skäl.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) I detta betänkande framkommer ett visst missnöje från Europaparlamentet med FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), eftersom EU:s medlemsstater utgör en ”minoritetsgrupp”, vilket, enligt dess tolkning, ”reser ett allvarligt hinder för EU:s möjligheter att påverka agendan inom UNHRC” och för att uppnå den eftersträvade rollen som en ”ledande kraft”.

Denna upphöjda vision grundas på det oacceptabla försöket att införa EU som modell när det gäller mänskliga rättigheter, särskilt när omständigheterna visar på dess hycklande människorättspolitik, som demonstreras av EU:s delaktighet när det gäller Israel – se bara på hur man lade ned sin röst om UNHRC:s resolution om Palestina.

Betänkandet är fullt med motsägelser, nämligen när man beklagar att UNHRC splittras i regionala block samtidigt som man hävdar att man stöder en samordnad, gemensam ståndpunkt inom UNHRC från EU:s sida. Är inte också det en blockpolitik, eller är en blockpolitik dålig bara när den inte gagnar EU?

I motsats till Europaparlamentet ”beklagar” vi inte att Förenta staterna inte är företrädda i UNHRC, först och främst på grund av landets upprepade brott mot de mänskliga rättigheterna och folkrätten, och även på grund av att landet avstod från att kandidera för att slippa skämmas för att inte bli valt. Det är förståeligt varför...

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. − Detta betänkande innehåller förvånansvärt många kloka synpunkter för att komma från utskottet för utrikesfrågor. Till exempel framförs åsikten att det är positivt att EU:s medlemsstater i allt större utsträckning väljer att ta till orda och inte låter EU:s ordförandeskap föra talan för samtliga länder. Uttalanden av det slaget är mycket ovanliga, och jag välkomnar dem.

De goda inslagen är dessvärre på tok för få. En av de mest förkastliga skrivningarna återfinns i skäl H, där man ondgör sig över ”medlemsstaternas enträgna önskan att agera självständigt i FN”. ”En stat, en röst” är trots allt en av FN:s grundstenar. Vidare beklagar utrikesutskottet att UNHRC alltmer splittras i regionala block. Paradoxalt nog verkar vissa regionala block – dvs. EU – vara önskvärda.

Europaparlamentet varken är, kan eller bör vara en garant för att de mänskliga rättigheterna i världen inte kränks. Detta visar sig inte minst genom de uttalanden om exempelvis homosexuella som kolleger i kammaren gjort. Även om andemeningen i betänkandet troligtvis är god har jag röstat emot det vid dagens omröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) EU påstår att mänskliga rättigheter och demokrati är centrala inslag i dess utrikespolitik. Europaparlamentet uppmanar EU att ge akt på trovärdigheten i människorättsfrågor när man ratificerar avtal. Men EU:s egen trovärdighet har redan flyttats västerut: CIA-flygningarna, dess underlåtenhet att ingripa mot Förenta staternas tortyrfängelser och dess sicksackande i folkrätten – när det gäller exempelvis Kosovokrisen – borgar för det.

Hur kan ett samhälle som sätter så stort värde på demokrati förneka folkomröstningsresultat, upprepa omröstningar tills de ger det önskade resultatet och bestraffa medlemsstater för valresultat? Om EU verkligen brydde sig så mycket om respekten för dess ofta citerade värdegemenskap, skulle EU ha varit tvunget att avbryta anslutningsförhandlingarna med Turkiet för länge sedan, men allra senast när landet visade sig vara en krigshetsare. I stället för att verkligen arbeta för att främja mänskliga rättigheter och människors rättigheter, och gemensamma värderingar kastar EU nu uppenbarligen bort omkring 15 miljoner euro varje år på en onödig europeisk byrå för grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicolae Vlad Popa (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om utvecklingen av FN:s råd för mänskliga rättigheter därför att jag, med erkännande av både de oomtvistliga resultat och insatser som har gjorts för att stärka trovärdigheten och nivån på skyddet för de mänskliga rättigheterna, är helt övertygad om att detta organs verksamhet också kan förbättras i framtiden.

Samtidigt känner jag att EU måste fortsätta att ha en aktiv roll med hög profil i uppbyggnaden av FN:s råd för mänskliga rättigheter och verksamheten inom det.

Jag uppskattar också att man i betänkandet uppmanar EU att bekräfta och kraftfullt försvara de mänskliga rättigheternas universalitet, odelbarhet och ömsesidiga beroende.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. − (PT) Om man förutsätter att FN och de olika organ och organisationer som är knutna till FN till sin natur speglar världen, så är det naturligt att den bild som återspeglas inte är den vi önskar eller skulle vilja bygga upp. Dessa överväganden är nödvändiga i debatten om FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Att debattera och fatta beslut genom omröstning om mänskliga rättigheter i en värld med länder som inte uppmärksammar dem, kan förväntas få ett bisarrt resultat. Detta är inte bara en fråga om legitimitet. Det är framför allt en fråga om språkbruk. Vilka utvärderande normer rörande mänskliga rättigheter kan man förutsätta att Libyens eller Zimbabwes regeringar har gemensamt med demokratiska stater som ansvarar inför sina befolkningar? Inga, naturligtvis. Det är dock just för att underlätta dialog mellan dem som talar olika språk som det finns diplomati. Medling mellan dem som är lika behövs inte.

Alltså måste förekomsten av rum för dialog vara en politik som ska stimuleras och främjas. Annars kan jag inte tro att vi kan eller bör ha något som har beslutats i ett sådant sammanhang som norm för våra värderingar och handlingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Laima Liucija Andrikienės betänkande om utvecklingen av FN:s råd för mänskliga rättigheter, som också omfattar EU:s roll. EU:s ståndpunkt i rådet för mänskliga rättigheter är avgörande.

EU, som ser mänskliga rättigheter och demokrati som centrala inslag i sin utrikespolitik, framför allt i de insatser som man gör inom internationella människorättsorganisationer, har från början varit engagerat för att bibehålla en aktiv och synlig roll i inrättandet och driften av FN:s råd för mänskliga rättigheter, med syftet att upprätthålla den högsta standarden i fråga om mänskliga rättigheter, genom att ta initiativ, själv eller tillsammans med andra, till texter där man fastslår standarder.

Jag välkomnar därför Laima Liucija Andrikienės förslag om att utreda vilka åtgärder EU kan vidta för att förbättra sitt inflytande i FN:s råd för mänskliga rättigheter och för att vitalisera det, så att det blir ett mer effektivt fungerande organ.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) Den 15 mars 2006 antog FN:s generalförsamling en resolution om att ersätta FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna med rådet för mänskliga rättigheter, ett internationellt stödorgan för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna.

Namnbytet åtföljdes av införandet av nya mekanismer och förfaranden som ökar möjligheterna för FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Syftet med betänkandet är att utvärdera vad detta råd har åstadkommit och jämföra förväntningarna med resultaten. Det är framför allt för att fastställa möjliga förbättringar av dess verksamhet.

Låt oss inte glömma bort att demokrati och mänskliga rättigheter är stöttepelaren för EU:s arbete på den internationella arenan. EU har gett sig själv en mycket framträdande roll och är aktivt i internationella människorättsorganisationer, och var också aktivt i tillsättandet av FN:s råd för mänskliga rättigheter. EU har varit med och författat texter såsom konventioner eller resolutioner där normerna för skyddet av de mänskliga rättigheterna slås fast.

Tyvärr saknar EU ofta förmågan att ligga före (vilket framför allt beror på de tidskrävande förfaranden som ibland krävs för att utarbeta gemensamma ståndpunkter) och att visa ledarskap i initiativ som rör mänskliga rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. − (EN) Mina brittiska konservativa kolleger och jag stöder det arbete som genomförs av FN och FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vi godtar att det krävs ytterligare reformer av människorättsrådet för att se till att situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras runtom i världen.

Vi håller med om att EU-medlemsstaterna bör verka för att enas om ståndpunkter i människorättsrådet, men betonar samtidigt betydelsen av att varje medlemsstat skyddar sina egna nationella intressen och ståndpunkter.

Vårt stöd för detta betänkande innebär inte att vi stöder den punkt i betänkandet (nr 56) där man kräver att FN:s resolution om ett moratorium för dödsstraff ska genomföras. Dödsstraffet är en samvetsfråga för varje konservativ ledamot.

 
  
  

- Betänkande: Cappato (A6-0459/2008)

 
  
MPphoto
 
 

  Alessandro Battilocchio (PSE), skriftlig. (IT) Jag röstar för. Nästa möte med väljarkåren närmar sig och det kräver att vi förser de röstande medborgarna med alla de redskap som de behöver för att få tillgång till Europaparlamentets handlingar. I en tid då vi ber väljarkåren att ha förtroende för dessa institutioner så behöver vi samtidigt arbeta för att få bort alla kvarvarande hinder för öppenhet och tillgänglighet.

För det ändamålet menar jag att de röstande medborgarna också bör ges möjligheten att kontrollera parlamentsledamöternas aktivitet, deltagande i och närvaro vid parlamentets arbete i absoluta och relativa tal samt procentuellt. Steg bör också tas för att underlätta tillgång till uppgifter om ledamöternas ersättningar och utgifter. Slutligen hoppas jag att allt detta kan uppnås senast i slutet av denna valperiod.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicodim Bulzesc (PPE-DE), skriftlig. (RO) Rätten att få tillgång till parlamentets, rådets och kommissionens handlingar är en grundläggande rättighet som alla medborgare och bosatta i EU har (i enlighet med artiklarna 254 och 255 i EU-fördraget).

Jag vill dock lyfta fram en aspekt. Jag menar att offentliggörandet av EU-institutionernas arbetsdokument bara är ett första steg. Majoriteten av EU-medborgarna förstår nämligen inte våra förfaranden och kommer inte att veta hur de ska hitta den information de behöver. I detta avseende instämmer jag med min kollega, som föreslår inrättandet av en enda EU-portal med tillgång till alla handlingar, med en struktur som gör det lättare för alla att förstå. På denna portal bör informationen presenteras på ett lättillgängligt och enkelt sätt, så att EU-medborgarna kan använda den utan problem. Sådana tekniska lösningar finns faktiskt, och jag hoppas att man kommer att få fram de ekonomiska resurserna för att genomföra denna portal.

Jag röstade dock mot betänkandet även om den allmänna ramen är riktig, eftersom vissa inslag i min kollegas förslag är oacceptabla.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI) , skriftlig. (NL) Eftersom jag är för största möjliga öppenhet i alla EU-institutioner har jag eftertryckligen röstat för detta betänkande. Det är bra att olika EU-institutioner får en ordentlig uppsträckning. Europeiska rådet fattar viktiga politiska beslut och diskuterar mycket viktiga och kontroversiella frågor. Men det är också nedslående och oacceptabelt att rådet inte skulle tillåta att olika nationella delegationers exakta ståndpunkter blir kända då besluten fattas. Parlamentet bör också sopa rent framför egen dörr och garantera maximal öppenhet i alla avseenden.

 
  
MPphoto
 
 

  Esther De Lange (PPE-DE), skriftlig. (NL) Röstförklaring från den kristdemokratiska delegationen i Europaparlamentet avseende Cappatobetänkandet om tillgång till handlingar.

Den kristdemokratiska delegationen i Europaparlamentet avstod i dag från att rösta om betänkandet om tillgång till handlingar. Det var inte för att vi har något problem med öppenhet. Vi är för öppenhet och demokratisk kontroll. Det var inte för inte som den tidigare parlamentsledamoten Hanja Maij-Weggen var med vid själva begynnelsen för gemenskapslagstiftningen på detta område.

Vi har avstått från att rösta eftersom Cappatobetänkandet innehåller alltför många felaktigheter, saker som inte framställs på rätt sätt och alltför förenklade uttalanden. Enligt vår åsikt bör till exempel öppenheten garanteras i fråga om rådets handlingar, men det finns en tydlig skillnad mellan handlingar för lagstiftningsförfaranden och andra förfaranden. Föredraganden gör dock ingen åtskillnad mellan dessa förfaranden. Vi är också oroade över den omfattande administrativa börda som rekommendationerna i Cappatobetänkandet skulle medföra.

Vi kan inte stödja betänkandet på grund av felaktigheterna och de otydliga påståendena. Eftersom vi ville stödja principen om öppenhet och demokratisk kontroll avstod vi slutligen från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI) , skriftlig.(NL) Jag röstade uttryckligen för detta betänkande. Det kan inte skada för en gångs skull. Vi får lov att applådera att vissa EU-institutioner får ta emot omfattande kritik, men jag vill göra en iakttagelse. Mot bakgrund av att det är Europeiska rådet som styr och i slutändan fattar beslut om mycket viktiga och kontroversiella frågor är det oacceptabelt att rådet inte skulle tillåta att olika nationella delegationers ståndpunkter offentliggörs då besluten fattas. Det är också sant att parlamentet bör sopa rent framför egen dörr och garantera maximal öppenhet i alla avseenden, innan man läxar upp någon annan.

 
  
MPphoto
 
 

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. − (EN) I detta initiativbetänkande av Marco Cappato vill man ha parlamentets stöd till genomförandet av förordning (EG) nr 1049/2001, som handlar om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, kommissionens och rådets handlingar när institutionerna handlar i egenskap av lagstiftare.

Syftet att öka insynen i EU-institutionerna har mitt fulla stöd, men det finns tre viktiga punkter i betänkandet som kräver ytterligare granskning.

1) Sekretessen mellan klient och advokat skyddas inte tillräckligt enligt beslutet i Turco-domen, som nämns i de inledande styckena, och jag kan inte stödja tillämpningen av denna dom.

2) De nationella regeringarnas individuella beslutsprocesser kan också undergrävas genom att kravet på samtycke för att offentliggöra handlingar som översänds till EU-institutionerna upphävs.

3) De olika synsätten på informationsfrihet i medlemsstaterna beaktas inte i dessa EU-omfattande rekommendationer.

Det krävs en viss grad av sekretess för att garantera fullständigt uppriktiga politiska diskussioner mellan de politiska grupperna, och att basunera ut deras åsikter kan göra mer skada än nytta. Utsikten att begränsade meningsutbyten ska ersätta våra livliga debatter bådar inte gott för våra demokratiska institutioner.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang och Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Det råder inget tvivel, för den som är bekant med kommissionens, parlamentets och rådets mysterier, om att den genomsnittlige medborgaren stöter på många hinder på vägen när han eller hon försöker få tillgång till information om EU:s institutioner. Det finns många anledningar till det.

I själva verket handlar det lika mycket om det enorma antalet handlingar som utfärdas och de oräkneliga publikationsformerna (betänkanden, yttranden, resolutioner, direktiv, förordningar osv.) som om bristen på enkelhet och tydlighet i institutionernas register och webbplatser, och bristen på öppenhet och kommunikation.

I detta betänkande föreslås, med all rätt, att dessa problem ska lösas genom att man ser till att EU-institutionerna blir mer öppna.

Detta ingår i den bredare frågan om att öka unionsmedborgarnas delaktighet i unionens funktionssätt och förståelse för detta. Europas folk vill inte systematiskt uteslutas från beslut som direkt påverkar deras vardag och som de inte har någon rätt att få insyn i eller invända mot. Vid de sällsynta tillfällen när de har fått göra sina röster hörda genom folkomröstning har de tagit avstånd från sina ledare och Brysselbyråkratin, som är blind, döv och ointresserad av deras behov och önskningar.

Att göra EU-institutionerna mer öppna är ett första steg mot ett nytt EU, ett folkens och de suveräna nationernas EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. − (DE) Jag röstade för årsrapporterna om förenklad tillgång till EU-institutionernas handlingar.

Det råder inget tvivel om att det bör bli lättare att få tillgång till de olika handlingarna från Europaparlamentet, rådet och kommissionen. EU-medborgarna får inte känna att de är utestängda från EU-institutionernas verksamhet och omröstningar. Dessutom har de rätt att få information om allt som är möjligt.

Vi bör dock se närmare på om offentliggörandet kanske bör begränsas för att förhindra att människor tappar överblicken. För det första är det ingen som vill få för mycket uppgifter, och för det andra måste personalens integritet respekteras också i fortsättningen. Det brukar vara så, på grund av uppgiftsskyddet, att ett stort antal uppgifter inte är tillgängliga för alla, inte ens för andra institutioner, vilket också gäller nationella institutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI), skriftlig. − (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för det förslag som lades fram av Marco Cappato om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

Det är av grundläggande betydelse för EU att medborgarna känner att gemenskapsinstitutionerna är nära dem. Detta kan endast uppnås genom allmänhetens tillgång till de tre institutionernas handlingar. Jag instämmer därför till fullo med föredraganden när han slår fast att vi måste uppmana EU:s institutioner och medlemsstater att främja en gemensam förvaltningskultur som präglas av öppenhet och grundar sig på de principer som anges i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, EG-domstolens rättspraxis, Europeiska ombudsmannens rekommendationer och medlemsstaternas bästa metoder.

Slutligen välkomnar jag Marco Cappatos initiativ, därför att jag menar att informationen till allmänheten borde vara en högt prioriterad fråga för att förbättra och skynda på integrationsprocesserna, med tanke på problemen med de italienska parlamentsledamöternas ogiltiga frånvaro från arbetet i kammaren.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. − (PL) I fördraget om Europeiska unionen fastställs att öppenhet och allt tätare band mellan Europas folk måste prioriteras och att beslut måste fattas så öppet som möjligt och så nära medborgarna som möjligt. Öppenhet möjliggör en större delaktighet för medborgarna i beslutsfattandet och garanterar att förvaltningen blir mer trovärdig, mer effektiv och mer ansvarig gentemot medborgarna i ett demokratiskt system.

EG-domstolens dom i målet Turco kommer att få genljudande effekter för öppenheten och tillgången till EU-institutionernas handlingar som rör lagstiftningsfrågor.

I domen bekräftas att principen i fråga ska ges företräde och att detta bör gälla för alla gemenskapsinstitutioner, och (vilket är mycket viktigt) möjligheten till undantag från detta bör tolkas restriktivt och bedömas från fall till fall med utgångspunkt från det övervägande allmänintresset, som alltså är öppenhet. Öppenhet ökar förtroendet för institutionerna genom att en öppen debatt möjliggörs.

EG-domstolen fastslog att avslaget på ansökan om tillgång till handlingar i detta fall inte kan utgöra grund för ett allmänt krav på att juridiska yttranden i lagstiftningsfrågor ska vara sekretessbelagda.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. − (DE) Jag avvisade detta betänkande. Kraven i betänkandet går långt utöver vad jag avser med öppenhet. Jag menar till och med att det är farligt att offentliggöra närvaroregistren och omröstningslistorna för parlamentsledamöterna utan omfattande förklaringar. Jag har en hög registrerad närvaro och är därför höjd över alla misstankar. Det är också viktigt att bevara det rättsliga skyddet för ledamöternas personer. EU skulle kunna öka öppenheten genom att till att börja med offentliggöra rådets och kommissionens sammanträden, innan man tvingar parlamentsledamöterna att blotta sig. Dessutom måste det finnas sekretess mellan institutionerna under besvärliga förhandlingsskeden.

 
  
MPphoto
 
 

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) På grundval av medlemsstaternas erfarenheter har EU kommit att erkänna en verklig ”rätt till tillgång till handlingar” och ”rätt till information”, som utgår från principerna om demokrati, insyn, allmänintresse och öppenhet.

Europaparlamentet är övertygat om att den vanliga medborgarens tillgång till information om EU-institutionerna ger upphov till problem som beror på en bristande interinstitutionell strategi om medborgartillvänd kommunikation.

För att uppnå en större öppenhet bör EU:s institutioner respektera principen om flerspråkighet. År 2008 lade jag fram en skriftlig förklaring från Europaparlamentet i den frågan. EU: s verksamhet sker på alla de nationella språken och inte bara på ett enda språk eller en samling språk som man kan ha valt ut och som kanske inte förstås av en stor del av dess medborgare.

Översättning av rättsakter och politiska och administrativa handlingar möjliggör för EU att uppfylla sina rättsliga åtaganden. Samtidigt bidrar systemet med flerspråkighet till att öka unionens öppenhet, legitimitet och effektivitet. Det bidrar till ordentliga förberedelser för valet till Europaparlamentet som kommer att hållas i juni 2009.

Jag uppmanar härmed EU:s institutioner att se till att man avsätter medel i EU:s budget för 2009 för de resurser som krävs för att täcka underskottet av tjänster för officiella översättare inom EU:s institutioner. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att översätta alla rättsakter och politiska och administrativa handlingar för denna valperiod snarast till EU:s samtliga officiella språk, för att möjliggöra för medborgarna att följa det politiska arbete som görs i alla institutioner.

Därigenom kan vi verkligen bidra till större insyn för våra medborgare.

 
Senaste uppdatering: 17 april 2009Rättsligt meddelande