Talmannen. – Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om återsändande och återflyttning av Guantánamo-fångar och om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.

  Alexandr Vondra, rådets ordförande. − (EN) Herr talman! Jag är självklart medveten om att frågan om Guantánamo har varit föremål för stort intresse i parlamentet. Jag är också medveten om att parlamentet genom de olika resolutioner som antagits sedan 2002 konsekvent har uttryckt sin åsikt om det speciella problemet. Jag tror därför att ni i likhet med rådet har välkomnat president Barack Obamas beslut att stänga Guantánamo inom ett år. Ordförandeskapet uttryckte denna känsla genom ett uttalande som tillkännagavs strax efter att president Obama hade undertecknat förordningen. Ministrarna välkomnade entydigt detta beslut vid det senaste mötet med rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser), som ni förmodligen känner till.

President Obama har också tillkännagivit sitt beslut att avskaffa militärrättegångar, att på nytt erkänna Genèvekonventionen, att upphöra med de hemliga interneringsprogrammen och att göra slut på förstärkta förhör. Denna välkomna utveckling kommer att göra det möjligt för oss att förstärka det transatlantiska samarbetet ännu mer i kampen mot terrorismen.

Beslutet att stänga Guantánamo är naturligtvis i första hand Förenta staternas ansvar. Mot bakgrund av vårt gemensamma intresse av att bekämpa terrorismen och av att försvara de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen diskuterade ändå ministrarna vid rådets möte i förra veckan olika sätt för medlemsstaterna att erbjuda praktisk hjälp till Förenta staterna och särskilt om de skulle kunna ta emot f.d. fångar.

President Obama gav i sitt dekret om att stänga Guantánamo order om en översyn av statusen för alla fångar. Den har nu kommit igång. En omplacering av fångar skulle beröra dem som befunnits klara för att friges i denna översyn. Frågan om huruvida medlemsstaterna skulle kunna ta emot f.d. fångar är ett nationellt beslut. Förra veckan kom man emellertid överens om att ett gemensamt politiskt svar vore önskvärt och att en eventuell samordnad europeisk aktion skulle utforskas vidare.

Detta ämne väcker flera politiska, juridiska och säkerhetsmässiga frågor som man behöver studera ytterligare och överlägga om och som – och det är också mycket viktigt – kommer att kräva medverkan av ministrarna för rättsliga och inrikes frågor i medlemsstaterna. Den här processen har just börjat, och rådet återkommer till denna fråga så snart några av dessa punkter har klargjorts. Det här rör ett pågående arbete, och Kusp diskuterar det i dag till exempel.

Jag har full förståelse för det fortsatta intresset här i parlamentet, vilket återspeglas i det resolutionsförslag som har lagts fram vid denna session och som jag läst. Jag kan försäkra er att ordförandeskapet kommer att ägna stor uppmärksamhet åt denna fråga och hålla er fullt informerade om resultatet av ytterligare diskussioner i rådet och också om all vidare utveckling.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman! Jag hälsar Alexandr Vondra varmt välkommen. Det gläder mig att kunna instämma i vad han precis har sagt, eftersom det är uppenbart att kommissionen måste bedriva ett nära samarbete med ordförandeskapet i den här svåra frågan.

Jag vill också särskilt uttrycka mitt stöd för Benita Ferrero-Waldner, som i sista stund har fått förhinder och inte kan närvara här ikväll. Jag kommer därför att föra både hennes och min talan.

Kommissionen har gett ett mycket positivt mottagande av de initiativ som president Barack Obama har tagit sedan installationen. Alla beståndsdelar finns nu på plats för att återuppbygga förbindelserna mellan Förenta staterna och EU. Kommissionen kommer att arbeta hårt för att återuppliva detta partnerskap.

Det tydligaste exemplet på Förenta staternas ändrade riktning är deras avsikt att se på frågan om mänskliga rättigheter i samband med behandlingen av misstänkta terrorister. Vi välkomnar naturligtvis president Obamas iver att stänga fånglägret i Guantánamo för att sträcka ut en hand till den muslimska världen och bekräfta Förenta staternas engagemang i Mellanösternprocessen.

Vi noterar också med belåtenhet att det finns andra lika viktiga punkter i de beslut som undertecknades den 22 januari, nämligen nedläggningen av de hemliga CIA-fängelserna, det totala förbudet mot att använda tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling, samt inställandet av rättegångar i militärdomstolar.

EU fortsätter att föra en aktiv politisk dialog med Förenta staterna där man naturligtvis prioriterar främjandet av mänskliga rättigheter i hela världen. Vi samarbetar också aktivt med Förenta staterna i kampen mot terrorismen, men alltid i enlighet med våra skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

Interneringen av fångar på Guantánamo utan rättegång under flera år har spelat de terroristgrupper som försöker radikalisera och rekrytera nya medlemmar i händerna. EU har redan visat sitt motstånd mot Guantánamo. Ert parlament, Europaparlamentet, har oavbrutet krävt att det ska stängas, eftersom kampen mot terrorismen måste bedrivas i enlighet med internationell rätt. Det är viktigt att i kampen mot terrorismen respektera de mänskliga rättigheterna, inte bara av princip, utan även för att motverka en radikalisering runt om i världen. Vi anser att de rättigheter som alla fångar har enligt internationell rätt bör respekteras. Med undantag för väpnade konflikter bör enskilda personer inte interneras godtyckligt och bör ha rätt till en rättvis, laglig rättegång. Vi har tagit upp de här frågorna inom ramen för den politiska dialogen med Förenta staterna. Europaparlamentet har spelat en viktig roll när det gäller att öka medvetenheten om den här frågan.

Jag fortsätter att upprepa Alexandr Vondras ord och tillägger att samtliga Guantánamo-fångar bör få sina fall granskade av de amerikanska myndigheterna. En arbetsgrupp med justitieministern som ordförande och som består av ministrarna för försvar och inre säkerhet och höga tjänstemän har precis inlett sitt arbete.

President Barack Obama har meddelat att det kommer att göras nya diplomatiska insatser för att hitta en lösning på Guantánamo-problemet.

Vid det senaste mötet i rådet (utrikes frågor) den 26 januari hölls en kort diskussion om Guantánamo, vilket Benita Ferrero-Waldner skulle ha rapporterat om. Flera medlemsstater har uttryckt en önskan att upprätta en gemensam ram för en gemensam EU-strategi, även om det i första hand, herr Vondra, är upp till medlemsstaterna att från fall till fall avgöra hur de ska bemöta en eventuell begäran från Förenta staterna.

Vi har i nära samarbete med rådets sekretariat föreslagit att vi ska undersöka dessa frågor närmare. Vi undersöker frågorna kring hur tredjeländer skulle kunna ta emot före detta fångar. Även om de släppta fångarna i princip borde återvända till sina hemländer kan vissa av dem som efter en granskning sannolikt kommer att släppas inte återvända till sina hemländer av rädsla för förföljelse, tortyr eller misshandel.

Vi vill tillsammans med Förenta staterna noga undersöka vad EU kan göra för att hjälpa till att flytta dessa människor till en säker plats. Just dessa fall kommer dock att ge upphov till känsliga, komplicerade frågor som vi måste fundera över i förväg. Principen är alltid densamma: Vi bör göra allt som krävs för att garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut. Vi vill i alla fall anta en positiv och konstruktiv hållning mot den nya amerikanska regeringen. Samtidigt måste vi göra allt vi kan för att se till att EU:s strategi är förenlig med våra skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och vår egen lagstiftning.

Detta kommer varken att bli lätt eller gå snabbt. Vi kommer att ställas inför komplicerade frågeställningar som kräver samordning av medlemsstaternas insatser för att komma fram till en enhetlig EU-strategi. Vi kommer att göra allt vi kan för att bidra till debatten om vilka praktiska åtgärder som bör vidtas på gemenskapsnivå.

För närvarande har Förenta staterna inte gjort någon formell begäran. Som Benita Ferrero-Waldner upprepade gånger har sagt krävs det ett positivt samarbete. Vi måste arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att åstadkomma detta.

Vid nästa möte i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 26 februari kommer vi att uppmana medlemsstaterna att inta en gemensam hållning. Vi kan även komma att använda samma lösning som den som användes när palestinierna fördes till Europa efter händelserna i Födelsekyrkan i Betlehem 2002.

Kommissionen vill naturligtvis bistå de medlemsstater som beslutar att ta emot före detta Guantánamo-fångar på sitt territorium. Naturligtvis är det dock upp till dessa medlemsstater att fastställa de före detta fångarnas status som också är tredjelandsmedborgare och som möjligen kan flyttas till deras territorium.

Det kommer att göras en enskild prövning av varje fall där man tar hänsyn till varje persons individuella situation, humanitära skäl och säkerhetsaspekter. Beslutet att ta emot och tilldela status faller i slutändan inom varje medlemsstats behörighet. Detta måste i möjligaste mån dock vara en del av en gemensam ram.

Det var allt jag hade säga på mina och Benita Ferrero-Waldners vägnar. Jag undrar om jag nu bör göra uttalandet om transport och illegal internering av fångar i Europa. Då fortsätter jag och gör ett uttalande som, även om det är relativt kort, kommer att besvara många av parlamentets frågor.

Det gäller CIA:s användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar. Kommissionens hållning har ända från början kretsat kring tre uppfattningar: För det första måste vi i kampen mot terrorismen respektera grundläggande rättigheter. För det andra måste vi hitta sanningen, oavsett vad den är. För det tredje, vilket jag anser är det viktigaste, måste vi förhindra att detta inträffar i framtiden.

Kommissionen har vid upprepade tillfällen förklarat att den anser att de förfaranden som kallas extraordinära överlämnanden och hemlig internering strider mot de grundläggande rättigheterna enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Kommissionen har också förklarat att de berörda medlemsstaterna måste genomföra heltäckande, oberoende och objektiva utredningar för att komma fram till sanningen, oavsett vad den är. Det här är en positiv skyldighet som kommer av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Det måste sägas att utredningarna har börjat i flera medlemsstater.

När det gäller anklagelserna om hemliga förvar i Polen har kommissionen skrivit till de polska myndigheterna flera gånger. Eftersom jag har fått ansvaret för frågor som rör rättvisa, frihet och säkerhet skrev jag personligen till de polska myndigheterna den 28 maj 2008 och betonade hur viktigt det var att göra ordentliga utredningar.

Efter denna skrivelse, i augusti 2008, informerade den biträdande statsåklagaren mig om att en förundersökning till sist hade påbörjats och att han skulle informera mig om resultatet. Jag anser att det här är ett stort framsteg.

Jag har även kontaktat Rumänien om frågan om hemliga interneringar. I juni 2008 skickade Rumäniens premiärminister rapporten från den rumänska senatens undersökningsutskott. Efter ytterligare kontakter beslutade de rumänska myndigheterna att göra ytterligare utredningar för att granska uppgifterna i Dick Martys andra rapport. Rådet har utsett Dick Marty till föredragande.

Enda sättet för oss att gå vidare är en strategi där vi lägger tonvikten på behovet att göra ordentliga utredningar på nationell nivå. EU och kommissionen har varken behörigheten eller resurserna att ersätta medlemsstaterna i uppgiften att avslöja sanningen. För detta krävs det medlemsstaternas utredningsverktyg och utredningsresurser.

Uppenbarligen hoppas kommissionen, och här kommer jag att ge er en utfästelse, att dessa utredningar kommer att fullbordas och göra det möjligt att, i förekommande fall, avgöra vem som bär ansvaret och, i förekommande fall, se till att offren får ersättning.

Ett av kommissionens praktiska bidrag efter Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2007, utöver uppmaningarna till medlemsstaterna att göra utredningar, var att klargöra definitionen av ”statsluftfartyg”. När jag var kommissionsledamot med ansvar för transport lade jag fram ett meddelande om civil- och affärsflyg som klargjorde frågan.

Parlamentet har också begärt en utvärdering av nationell antiterroristlagstiftning. För att få en överblick över den rådande situationen har kommissionen skickat ett frågeformulär till medlemsstaterna om hur effektiva åtgärderna för att bekämpa terrorismen är och om deras förhållande till grundläggande rättigheter. Kommissionen har mottagit svar från de 27 medlemsstaterna, och ett dokument där svaren presenteras kommer att offentliggöras under de kommande sex månaderna. Nu behöver vi verkligen granska alla svaren.

Det var det. Jag har använt en hel del tid. Samtidigt som det här är ett område där EU har begränsad behörighet har kommissionen försökt få fram sanningen och främja respekt för grundläggande rättigheter. Jag kan bara säga en sak, men jag gör ett personligt åtagande genom att säga det. Jag kommer naturligtvis att fortsätta att se till att hela sanningen kommer fram, framförallt så att vi kan förvissa oss om att sådana beklagliga handlingar inte upprepas.

  Alexandr Vondra, rådets ordförande. − (EN) Herr talman! Jag förväntade mig två fristående frågor: Guantánamo å ena sidan och de hemliga interneringarna och överlämnandena å den andra. Som vi alla känner till fattade president Barack Obama i praktiken tre beslut under sina första dagar i ämbetet. Det första har jag redan informerat er om, det vill säga Guantánamo, men det var två andra viktiga också.

För det första gjorde han slut på CIA:s hemliga interneringsprogram. Han gav order om att alla fångar som hålls av Förenta staterna i framtiden måste registreras av Internationella rödakorskommittén (ICRC). Med detta beslut tog han upp en fråga som har varit ett problem för både rådet och parlamentet. Därför har rådet också varmt välkomnat detta beslut. Jag är säker på att det lika varmt välkomnas av parlamentet.

President Obama gjorde också slut på CIA:s användning av ”förstärkta” förhörsmetoder. Förenta staternas utredare kan inte längre förlita sig på rättsutlåtanden om tortyr och andra förhörsmetoder som skrivits efter den 11 september. Detta beslut är viktigt. EU har bundit sig för ett absolut förbud mot tortyr och mot grym, omänsklig och nedbrytande behandling.

Vad beträffar det tredje beslutet har president Obama också gett order om en översyn av överförings- eller överlämnandepolitiken för att se till att den ligger i linje med Förenta staternas skyldigheter enligt internationell rätt. I framtiden får inte politiken leda till överföring av personer till andra nationer för att ställas inför tortyr eller annars i syfte att, eller som en konsekvens, undergräva eller kringgå Förenta staternas åtaganden eller skyldigheter för att garantera en human behandling av personer i dess förvar eller under dess kontroll.

Vi tror att dessa beslut tillsammans med beslutet att stänga Guantánamo, som jag redan nämnt, kommer att ytterligare stärka samarbetet med Förenta staterna i kampen mot terrorismen. Jag tror också att detta kan återupprätta ett bättre klimat i de transatlantiska förbindelserna och kan svara mot de känslor som har framförts mycket tydligt här i parlamentet och som också förekommer i hög grad i den allmänna opinionen i Europa.

Jag anser att vi alla kan vara överens om en sak från början: att ramen för dagens diskussion har förändrats oerhört. Jag är också medveten om att CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och olaglig internering av fångar har varit en källa till djup oro bland många ledamöter i parlamentet. Ni har följt dessa frågor mycket uppmärksamt, inte minst genom det tillfälliga utskottets verksamhet.

Parlamentets inställning uttrycktes klart i er resolution från februari 2007. Jag vill understryka inför er att rådet ständigt har återupprepat sitt engagemang för att effektivt bekämpa terrorism och att använda alla lagliga medel som står till buds, eftersom terrorism i sig självt är ett hot mot ett värdesystem som bygger på rättsstaten.

Rådet har också upprepade gånger fastslagit att förekomsten av hemliga interneringsanläggningar, där fångar förvaras i ett rättsligt vakuum, inte följer internationell humanitär rätt och lagen om mänskliga rättigheter. Det är också vår inställning i dag och vi håller fast vid den, men den scenförändring som den nuvarande utvecklingen i Förenta staterna innebär gör att jag också i första hand skulle vilja rikta in mig på framtiden. Låt oss se framåt hellre än tillbaka. Rådet välkomnar i hög grad det nya beslutet i denna fråga av Förenta staternas president.

Den transatlantiska gemenskapen har varit ett samfund med gemensamma värderingar och måste förbli så om vi ska kunna försvara våra intressen globalt. Det råder inget tvivel om att mänskliga rättigheter och stöd för rättsstaten i kampen mot terrorismen är en del av detta gemensamma arv.

  Hartmut Nassauer, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Bör vi ta emot Guantánamo-fångar i EU? Det är den frågan som vi måste ställa oss idag. Svaret beror på de faktorer som vi väljer att vägledas av.

Vissa människor påstår att fångarna har torterats. Det är ett skäl att ta emot dem, av humanitära skäl. Det är med all säkerhet sant att tortyr är ytterst grymt och förnedrande. Om dessa människor har torterats så förtjänar de vår medkänsla, oavsett vilka anklagelser som riktas mot var och en av dem. Är detta den enda aspekt som vi måste ta hänsyn till?

Många av de människor som är eller var fängslade på Guantánamo åkte till exempel på träningsläger för terrorister i Afghanistan efter den 11 september. De var inte turister som ville uppleva landets skönhet utan potentiella terrorister. Vi har en skyldighet att skydda EU-medborgarna mot potentiella terrorister.

Tyvärr förekommer tortyr över hela världen, och vi fördömer det ständigt. Vi har ännu inte gått så långt att vi säger att alla som har torterats har rätt att tas emot i Europa. Vi har inte gjort det ännu, av goda skäl. I stället har vi vägt detta skäl mot behovet av säkerhet i EU. Det måste vi även göra i det här fallet. Vi måste se till att vi inte får potentiella terrorister i Europa, och därför vill jag vid utvärderingen av problemet se att säkerhetsbehovet får högsta prioritet, framför alla andra hänsyn.

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Min kollega, Claudio Fava, kommer att föra vår grupps talan om frågorna kring CIA-flygningarna och den delen av diskussionen. Jag kommer att fokusera på de frågor som rör nedläggningen av Guantánamo-lägret, och jag kommer att börja med att bemöta Hartmut Nassauers kommentarer.

Det stämmer att vi måste väga våra insatser mot EU-medborgarnas säkerhetsbehov. Jag vill dock börja med följande fråga: Vad skadar vår säkerhet mest? Är det rädslan för att ta emot Guantánamo-fångar här för att de anses utgöra en säkerhetsrisk efter att de har släppts? Eller, vilket är mer troligt, är det det faktum att lägret finns, vilket strider mot internationell rätt och kränker de mänskliga rättigheterna, som är det huvudsakliga skälet till att miljontals människor över hela världen känner en våg av överväldigande ilska? Det beror på att den så kallade västvärlden, som onekligen provocerades på ett aldrig tidigare skådat sätt av händelserna den 11 september, i viss mån inte kunde påverka det som hände och därför var tvungen att acceptera att en president i Förenta staterna åsidosatte grundläggande mänskliga rättigheter för att han ansåg att det var ett lämpligt sätt att bemöta denna provokation.

Jag anser att detta i mycket större utsträckning har bidragit till att öka osäkerheten i världen än om vi i Europa nu, när en annan president vill återställa sitt land till dess forna storhet genom att göra Förenta staterna till en symbol för bevarandet av grundläggande rättigheter i hela världen, skulle förklara att vi inte vill ha någonting med det här att göra och att de själva får komma på hur de ska lösa det.

Vi skulle sända ett budskap om att ett förbund av stater som EU, som anser sig vara, och faktiskt är, en gemenskap och ett rättssamhälle, vill smita undan sina skyldigheter med det argumentet vid en tidpunkt då en olaglig situation håller på att upphöra. Vi kan inte förvänta oss att våra medborgare ska acceptera att det här är en säkerhetsrisk. Det är fel budskap. Det är förödande eftersom vårt beteende är värre än de människor som, i likhet med Barack Obama, säger att det trots alla risker som de själva tar, trots motståndet från militären, trots motståndet i USA, för där säger människor också ”låt dem vara kvar i Guantánamo, ta inte hit dem, här utgör de en större risk”, och trots allt detta motstånd finns en symbolisk makt som beror på att en ny president håller på att åter börja respektera mänskliga och grundläggande rättigheter, även för dem som själva inte har visat någon hänsyn för mänskliga och grundläggande rättigheter. Det vore fel att inte hjälpa honom i det här läget, och det skulle strida mot åtminstone min grupps syn på EU:s uppgift, som är att se till att den gemenskap och det rättssamhälle som vi har skapat exporteras som en aspekt av internationell politik.

Det kan vi bara göra om vi inom våra egna gränser på ett trovärdigt sätt bidrar till att se till att vi prioriterar varje enskild persons grundläggande rättigheter. Guantánamo är en skamlig plats. Det är en plats för tortyr. Det är därför också en symbol för att förbundet av stater i väst inte kan påstå att de lever som de lär, det vill säga att det viktigaste av allt är att människans värdighet är okränkbar. Så står det i den första artikeln i vår stadga om de grundläggande rättigheterna. Det står ingenting i stadgan om att denna okränkbarhet kan minskas. Vår känsla av överlägsenhet över terroristfilosofin har en del att göra med att vi säger att vi till och med tillskriver grundläggande rättigheter till de människor som genom sina handlingar vill förvägra andra dessa rättigheter.

Därför anser jag att vi i större utsträckning kan bidra till säkerheten i världen genom att stänga ned Guantánamo, genom att stödja Barack Obama och genom att spela en aktiv roll om den amerikanska regeringen ber oss att göra det och om vi kan arbeta med regeringen för att inleda en process för att ta emot dessa människor, än om vi skulle plädera för en falsk säkerhet som, herr Nassauer, endast skulle kunna genomföras om polisen och säkerhetstjänsten gjorde sitt jobb. Det stämmer inte att människor som kommer ut från Guantánamo kan röra sig fritt och obemärkt här. Säkerhetsaspekten är viktig, men grundläggande rättigheter måste i det här fallet prioriteras högre.

(Applåder)

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! När senator Obama blev president Obama upphävde vi alla en suck av lättnad. Ondskans axel, regimförändring, kampen mot terrorism: europeiska medborgare längtar efter att se dessa eufemismer förpassas till historien tillsammans med de människor som uppfann dem.

Men att bryta med det förflutna och återvända till rättsstaten fordrar mod och beslutsamhet, så jag gratulerar den nye presidenten. Han gjorde rätt i att fördöma skendränkning som tortyr, rätt i att sätta stopp för de felaktiga militärrättegångarna i Guantánamo Bay och rätt i att meddela sin avsikt att stänga lägret fullständigt inom ett år. Jag välkomnar att rådets ordförandeskap i dag försäkrar att Förenta staterna nu har förkastat alla de smutsiga metoder som har fläckat dess regering under senare år, inbegripet tortyr i tredjeländer och extraordinära överlämnanden, för att göra slut på olaglighetens axel.

Men Europa kan inte ta ett steg tillbaka, rycka på axlarna och säga att dessa förhållanden är Förenta staternas egen sak att komma till rätta med. Vi saknar den öppna debatt och den gemensamma förändring av viljeinriktningen som finns i amerikansk demokrati. Ändå har medlemsstaterna i vår gemenskap alltför ofta varit delaktiga i det som Bushadministrationen gjort. Om den 43:e presidenten lärt oss något är det följande: i internationell rättskipning leder mentaliteten att ta saken i egna händer till en återvändsgränd av misslyckade försök.

Därför är utmaningen Guantánamo, det problem som 245 misstänkta som flyter utanför rättssystemet utgör, inte en fråga för enbart Förenta staterna. Det är ett besvärligt problem som vi måste lösa tillsammans. Förenta staterna måste åtala misstänkta när det finns välgrundade bevis och i enlighet med rättsstatens principer. Förenta staterna måste frige de misstänkta som det finns otillräckliga bevis mot och försvara dem om de riskerar att utsättas för tortyr i hemlandet.

Men vad ska vi göra med dem som har frigetts, som inte utgör ett hot, men som inte har någon önskan att stanna kvar i ett land som fängslat dem på felaktiga grunder? Om Europa får frågan, borde vi inte erbjuda dessa få medborgare de fri- och rättigheter som inget annat land är villigt att göra? Vi kan inte för evigt tveka mellan rådets försäkran att det är den enskilda medlemsstatens sak att avgöra och rådets uttalade önskan om ett gemensamt europeiskt ställningstagande. Europa måste uppträda enat och ta sitt ansvar för att få slut på denna skymf mot rättvisan. Många av oss har tidigare kritiserat Förenta staterna för dess brist på samarbetsvilja. Det gjorde vi rätt i, men nu kanske vår hjälp behövs och det vore fel av oss att säga ”nej”.

  Konrad Szymański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Enligt en konservativ standardtolkning av internationell rätt måste Guantánamo stängas omedelbart och ovillkorligen. Efter den 11 september är ingenting emellertid längre standard. Det är därför som till och med president Barack Obama, som är så angelägen om att åstadkomma förändring, har stora problem med att komma fram till vad man ska göra med de människor som för närvarande hålls fångna i Guantánamo. Det är inga vanliga fångar. Var nionde person av dem som släppts från Guantánamo har omedelbart återupptagit terroristverksamhet. Jag uppmanar därför till försiktighet när vi ger råd till Förenta staterna och EU:s medlemsstater.

Tre saker är helt säkert i den här frågan. Vi är verkligen skyldiga att flytta våra medborgare och invånare från lägret. Vi måste också effektivt isolera enskilda personer som utgör ett allvarligt hot. Dessutom bör vi granska Genèvekonventionen i syfte att hitta en lämplig lösning på problemet med statslösa terroristarméer. Tyvärr har inga av dessa frågor behandlats tillräckligt i förslaget till resolution.

  Kathalijne Maria Buitenweg, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Herr talman! Min grupp välkomnar minister Alexandr Vondras synpunkter om Guantánamo Bay. Det förefaller som om EU i princip försöker hitta en gemensam strategi, och det tjeckiska ordförandeskapet kommer att hjälpa oss med det. Exakt vart fångarna ska flyttas är fortfarande en nationell fråga, men enligt uppgift kommer EU i princip att svara ja på Förenta staternas begäran. Det kommer att glädja parlamentet eftersom vi redan 2006 bad EU:s medlemsstater att aktivt insistera på en återflyttning av före detta fångar, bland annat till EU.

Min fråga till rådet är följande: Är ni berett att aktivt göra detta? Skulle ni fråga Förenta staterna nu vilka fångarna är? Kommer ni att fråga om deras bakgrunder och vad som kommer att hända med dem så att vi kan göra de förberedelser som behövs? Det gläder mig dock att det finns en sådan positiv attityd, som förhoppningsvis kommer att sätta stopp för de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som dessa människor har utsatts för.

Samtidigt som det här är underbart för Guantánamo Bay, som är en symbol, bör vi inte glömma att det även finns andra fängelser som vi bör yttra vår åsikt om. Jag tänker till exempel på Bagram, nära Kabul, där omkring 600–700 människor hålls fängslade. Jag uppmanar rådet och kommissionen att se till att dessa fängelser också stängs.

Även om kommentarerna om Guantánamo Bay gladde mig är jag lite häpen över CIA. Jag inser att rådet framförallt vill se framåt, inte bakåt. Jag kan förstå det mycket väl, eftersom det ni ser när ni ser tillbaka är en enda stor röra. Det vore alltför förenklat att säga att vi, bara för att Förenta staterna nu har en ny president, kan tillämpa samma standarder igen på oss alla och glömma att se till oss själva och se genom fingrarna på det stöd som vi har gett till en regering som ni nu säger har agerat felaktigt.

  Gabriele Zimmer, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Herr talman! Min grupp, gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, har ända från början krävt att det amerikanska fånglägret i Guantánamo ska stängas. I motsats till alla relevanta grundläggande rättsprinciper och internationella överenskommelser har människor hållits fångna och torterats under flera år och inte fått en rättvis rättegång. Deras grundläggande mänskliga rättigheter har åsidosatts. Samma makt som försöker att upprätthålla mänskliga rättigheter, demokrati och frihet över hela världen har i det här fallet brutit mot grundläggande rättigheter och upprättat sitt eget laglösa område för sitt krig mot terrorismen. Det är oacceptabelt!

Det var viktigt att Europaparlamentet under lång tid ständigt upprepade sitt krav på att Guantánamo skulle stängas. Nu när en ny regering har sagt att den ändrar sin politik börjar vi européer dock tvivla på det som vi själva har efterlyst. Vi tvekar och har inlett en period av skamlig kohandel. Jag ser det som en cynisk hållning.

Vad har hänt med vårt krav på de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet? Vi kan väl ändå inte säga att vi vill säga en sak och göra en annan. Det kan inte stämma att vi på något sätt vill rättfärdiga och acceptera detta skamliga läger. Vi kan inte bara se på upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna som en viktig princip när vi kräver det av andra och inte göra någonting för att själva främja det.

Jag uppmanar medlemsstaterna att tydligt förklara sin ståndpunkt. På min grupps vägnar säger jag dock också att nedläggningen av fånglägret i Guantánamo endast är ett första steg. Förenta staternas militärbas i Guantánamo måste också bort.

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Vi känner nog alla en stor lättnad över det som har hänt i USA. Det liknar den situation vi hade i början på femtiotalet när det amerikanska folket och det amerikanska systemet visade sin förmåga att göra upp med McCarthyismen. Nu gör den det med att välja en ny president som på sin första dag förklarar att Guantánamo ska stängas. Tack och lov för detta.

Det som varit fel här är ju att man griper sådana man misstänker för terrorism eller andra brott. Man lagför dem, man friar eller fäller, man släpper eller straffar. De som inte har fällts ska behandlas som oskyldiga. Om vi sedan har misstankar är det en uppgift för säkerhetstjänsten att i framtiden följa upp detta. Jag har svårt att förstå varför inte de som man inte har kunnat fälla inte skulle kunna stanna i USA, men naturligtvis ska europeiska länder själva vara beredda att ta emot dessa som inte har ... Tack för ordet!

  Koenraad Dillen (NI). - (NL) Alla som manipulerar rättsstatsprincipen använder samma metoder som dem som man påstår att rättsstatsprincipen ska bekämpa. Det är bra att fängelset i Guantánamo Bay stängs, där rätten till ett försvar, i den mening som vi avser i västvärlden, inte garanterades. Detta behöver inte utvecklas eftersom många före mig har betonat detta. Det faktum att George W. Bush med sin hårda politik har lyckats skydda det amerikanska folket mot ett andra 11 september ändrar inte saken nämnvärt.

En demokrati bör alltid respektera rättssäkerheten i hela världen. En demokrati bör dock även fundera över bestämda vägar att skydda sig mot religiösa extremister som vill förstöra vårt öppna samhälle. Jag kan inte hitta denna ståndpunkt i de förslag som vi har framför oss.

Slutligen bör vi inte vara fixerade vid Guantánamo. Kuba, där den amerikanska enklaven Guantánamo ligger, är i sig ett stort fängelse där tusentals oskyldiga politiska fångar berövas möjligheten till en rättvis eller snar rättegång. Detsamma gäller vår stora handelspartner Kina, som vi om och om igen låter komma undan när det gäller mänskliga rättigheter.

  Nils Lundgren (IND/DEM). - (EN) Herr talman! Jag vill bara fråga varför Martin Schulz fick överskrida sin talartid oerhört mycket – men inte vi andra? Varför?

  Talmannen . − Europaparlamentets talman, Hans-Gert Pöttering, var ordförande när Martin Schulz talade, och därför är detta en fråga för Hans-Gert Pöttering. Jag ser inte att det har något samband med att jag nu är ordförande. Ni får ta upp frågan igen när Hans-Gert Pöttering innehar ordförandeskapet.

  Urszula Gacek (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Vad ska vi göra med de f.d. fångarna i Guantánamo Bay? Hur ska vi göra en riktig avvägning mellan att garantera säkerhet för EU:s medborgare och finna en plats att placera f.d. fångar?

Låt mig för det första klargöra att jag för min del inte diskuterar fångar som av Förenta staterna bedömts vara farliga men olämpliga för rättegång, och var snäll och kom ihåg att en sådan ansenlig grupp fortfarande existerar. Men också de som friats från anklagelserna och bedömts vara helt riskfria utgör ändå enligt min åsikt en risk.

Vår rädsla är grundad eftersom 61 f.d. fångar, som enligt Pentagon hade rentvåtts från alla anklagelser och därefter frigetts, nu uppges vara inblandade i terroristverksamhet. En är ställföreträdande chef för al-Qaida i Jemen, och en har sprängt sig själv till döds.

I går fastslog president Barack Obama offentligt i tv att han inte kan vara säker på att fångar som rentvåtts och släppts inte kommer att utgöra något hot mot säkerheten. Kan man be oss ta den risken i EU? Ja, jag tror att vi kan bli tillfrågade, men vi måste ha rätt att avgöra om vi kan acceptera den risken eller inte.

Medlemsstaterna har visat olika grad av villighet att ta emot f.d. fångar. Jag betonar att erbjudandet att ta emot fångar måste vara medlemsstatens eget suveräna beslut. Det kan inte tvingas på medlemsstaten av EU, men inte heller kan det fattas isolerat. Med hänsyn till den fria rörlighet som vi har i Europa, särskilt Schengenområdets gränsfria Europa, får medlemsstaternas beslut att tillåta fångar från Guantánamo Bay att slå sig ner i deras land säkerhetskonsekvenser inte bara för den medlemsstaten utan också för dess grannar. Därför kräver jag, och vi, att sådana beslut fattas i samråd med andra EU-medlemmar.

  Claudio Fava (PSE). - (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Nedläggningen av Guantánamo ger oss en chans att rätta till en kränkning som har vanärat den internationella rätten och som framförallt har gjort kriget mot terrorismen en björntjänst.

Idag räcker det emellertid inte att bara välkomna president Barack Obamas beslut. Det har nu blivit dags att ta ansvar, och detta ansvar rör även EU och medlemsstaterna. Guantánamo är till viss del resultatet av EU:s tystnad och många av våra regeringars samarbete i systemet med överlämnanden. Det som har hänt på senare år är att våra regeringar å ena sidan sa att Guantánamo måste stängas och å andra sidan skickade dit sina poliser för att förhöra fångarna. Vi talar om skyldigheter som förnekades när parlamentet utredde frågan men som har erkänts och verifierats under de senaste två åren.

Februari 2008: London ber om ursäkt för CIA-flygningarna. Vissa flygplan har använt brittiska baser, sa utrikesminister David Miliband, och motsade det som Tony Blair hade sagt tre år tidigare då han vidhöll att det inte hade förekommit någonting olagligt på brittisk mark. December 2008: Den spanska regeringen under José María Aznar kände till att många CIA-flygningar hade flugit över spanskt luftrum och använt spanska flygplatser. Detta framgick av ett hemligt dokument som publicerades i El País och som visade sig vara sant. Den dåvarande utrikesministern, Josep Piqué, som erkände att man använt spanska flygplatser, sa att han inte kände till vad som hände efteråt i Guantánamo. Kanske trodde han att det var en nöjespark. I oktober 2008 fick vi veta att utrikesministern i Portugal, Luís Amado, erkänt att den förra center-högerregeringen under José Manuel Barroso medvetet låtit CIA använda portugisiska flygplatser och portugisiskt luftrum för sina olagliga flygningar. Luís Amado sa följande: ”Jag talade inte om det för att inte störa lugnet i de europeiska institutionerna.” Vi undrar följande: Har inte medborgarna rätt att veta? Eller ska vi tro att inte ens José Manuel Barroso kände till vilket slags civil och juridisk vidrighet Guantánamo var då och är än idag?

Det är det som är poängen och jag ska strax avsluta: De senaste åren har vi visat mycket god vilja och mycket hyckleri, inte minst om det som rådet har hållit tyst om under dessa år. För två år sedan lade parlamentet fram 46 rekommendationer till rådet. Vi hade förväntat oss att åtminstone några av dessa rekommendationer skulle bli föremål för vederbörlig granskning och uppmärksamhet och att det så småningom skulle ha kommit svar på åtminstone några av rekommendationerna. Vi anser därför att vi, EU och dess 27 medlemsstater, genom att hjälpa till att stänga Guantánamo och ta vårt kollektiva ansvar skulle lämna ett bidrag, om än ett litet bidrag, för att gottgöra för vår kollektiva tystnad.

  Sarah Ludford (ALDE). - (EN) Herr talman! Huvudansvaret för stängningen av Guantánamo Bay och omplaceringen av fångarna är utan tvekan Förenta staternas. Europa måste emellertid erkänna den politiska realiteten att Förenta staterna inte kan klara det på egen hand. Vi har uttryckt en mycket stor goodwill gentemot president Barack Obama och ett engagemang för transatlantiska förbindelser. Det måste innebära ett erbjudande om praktisk hjälp.

Det finns också andra skäl för att EU:s medlemsstater ska samarbeta om att stänga fängelset. Först och främst det humanitära skälet som jag knappast behöver utveckla vidare, att rädda dessa män från det helvete där några av dem har plågats i sju år. För det andra Europas trovärdighet: vi har uppmanat Förenta staterna att stänga Guantánamo; nu måste vi bidra till att det blir verklighet. För det tredje vårt eget egenintresse av att göra slut på en mäktig symbol som agerar som förevändning för terroristrekrytering och radikalisering, och till sist det moraliska ansvar som Claudio Fava talade om.

Jag tror emellertid att vi kommer att diskutera överlämnanden och hemliga överenskommelser med europeiska regeringar i ett andra resolutionsförslag om två veckor. Därför välkomnar jag varmt den gemensamma resolution som vi kommit överens om mellan grupperna och över hela det politiska spektrumet, och jag hoppas verkligen att vi får ett starkt utslag i morgon. Under förutsättning att ALDE-gruppen går med på mitt råd kommer vi varken att framlägga eller stödja några ändringsförslag till denna resolution.

Jag vill bara ta upp ett par saker. För det första påståendena att 61 frisläppta fångar blivit involverade i terrorism: vi har hört från advokater som känner till påståendena att de till stor del är grundlösa. Vi känner till två som har blivit delaktiga i terrorism. Andra inbegriper dem, som de åtta personerna i Albanien, som gav intervjuer i medierna; de s.k. ”Tipton Three”, brittiska medborgare som gjorde en film som kritiserade Guantánamo. Det är inte att ”återvända till terrorism”.

Till sist beträffande säkerhetsfrågorna: vi behöver diskutera dem, men trovärdiga lösningar håller på att tas fram och vi kan engagera advokater till det.

  Mirosław Mariusz Piotrowski (UEN). – (PL) Herr talman! När Barack Obama hade valts till Förenta staternas president och han hade undertecknat dokumentet om att förvarsenheten Guantánamo skulle stängas kunde man känna en ohälsosam upprymdhet här i kammaren. Ledamöterna i det nu upplösta tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar tog till orda. Jag vill påminna parlamentet om att nämnda utskott inte lyckades komma fram till någonting, även om det gjorde sig stort besvär att uttrycka sin upprördhet och fördöma så kallade extraordinära överlämnanden.

Vi vet redan att den nya presidenten inser hur allvarligt problemet är. Han har justerat sin ståndpunkt sedan valkampanjen, och strax efter att han svurits in utfärdade han en förordning där han förlängde den period under vilken de metoder som hittills använts för att hantera terrorister får användas.

Vi inser att det för många medlemsstater i EU, inklusive Polen, är omöjligt att acceptera fängslade terrorister. Trots det bör EU:s medlemsstater och parlamentet, i stället för att kritisera och försvaga fronten i kriget mot terrorn, samarbeta med Förenta staterna och åta sig en del av ansvaret för att bekämpa fenomenet. Jag måste än en gång påminna parlamentet om att terrorism är ett globalt hot som även påverkar EU:s medborgare.

  Cem Özdemir (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Fånglägret i Guantánamo har blivit en symbol för förakt mot mänskliga rättigheter och rättssäkerheten. Förenta staternas nya president Barack Obama har skickat ett lika kraftfullt och nödvändigt budskap genom att besluta att militärdomstolarna i Guantánamo ska stängas och lova att lägret ska stängas inom ett år.

Det är dock inte bara Förenta staterna som har förlorat trovärdighet till följd av sitt förakt för mänskliga rättigheter i kriget mot terrorismen. Våra europeiska regeringar kan inte avsäga sig ansvaret, som Europaparlamentets tillfälliga utskott för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar konstaterade i sitt betänkande i februari 2007. Detta visar på den dubbelmoral som finns i många länder i EU, som med rätta kräver att kandidatländerna ska upprätthålla mänskliga rättigheter men som själva trampar på de mänskliga rättigheterna i EU.

EU har också en skyldighet att spela en aktiv roll i arbetet med att hitta en gemensam lösning för alla fångar som inte längre är misstänkta och som inte kan återvända till sina hemländer. Detta gäller särskilt Tyskland, som kan och bör hjälpa till att göra det möjligt att ta emot flyktingar. Vi får inte upprepa det misstag som vi gjorde i fallet med den tyska turken från Bremen, Murat Kurnaz, som felaktigt tillbringade fyra år i Guantánamo Bay.

Nystarten i Washington innebär en chans för oss att skicka en tydlig signal om att mänskliga rättigheter inte får urholkas i kriget mot terrorismen.

  Willy Meyer Pleite (GUE/NGL). – (ES) Herr talman! Jag hoppas och önskar att president Barack Obamas uttalande om att stänga förvarsenheten Guantánamo kommer att vara början på en förändring av Förenta staternas utrikespolitik.

Jag hoppas att det kommer att innebära att vi förkastar en poltik där vi vedergällde terror med terror och brott med brott, en politik som i slutändan innebar att vi trampade på den internationella rätten.

Jag hoppas och önskar att det är så. EU:s problem är att många europeiska stater har varit engagerade i George W. Bushs tidigare politik att vedergälla brott med brott och tortyr med tortyr. Och de har varit medskyldiga i den politiken. Det var därför som det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar inte kunde slutföra sitt arbete: det fanns europeiska regeringar som dolde sina skamliga gärningar, de skamliga gärningarna inom George W. Bushs utrikespolitik. Det är också därför som vi måste insistera på att ställa dem till svars. Det amerikanska folket har gjort det genom valsedeln.

Jag hoppas också att president Barack Obama visar mod och drar de tjänstemän som har torterat och de tjänstemän som olagligen har hållit människor fängslade inför rätta. För Guantánamo-fångarna finns det nämligen bara en lösning i lagens mening. Om det finns bevis mot någon av dem så ska de åtalas. Om det inte finns några bevis så måste de släppas. Amerikanska regeringstjänstemän måste ta ansvar för de människor som olagligen har hållits fängslade.

Det är det som händer i mitt land och i alla demokratier som bygger på demokratiska rättigheter. Tack så mycket.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Jag tycker inte att det är vår uppgift att vara utlopp för den godtyckliga politik som Förenta staterna tyvärr medvetet har fört på det här området. Politiken går stick i stäv med våra gemensamma västerländska principer och bedrivs i ett cyniskt valt område som är en kvarleva från kolonialtiden. Det finns inte någon rättssäkerhet där, vare sig enligt den kubanska lagstiftningen, vilken, som Koenraad Dillen mycket riktigt sa, inte ger den enskilde något skydd, den amerikanska lagstiftningen eller vårt gemensamma arv i form av internationell rätt.

I juridiska termer tycker jag att saken är klar. Om det enligt sedvanerätten finns brottsmisstankar mot några av fångarna bör de bedömas i en rättegång. Om de till exempel misstänks ha organiserat attackerna den 11 september så borde de för sju år sedan ha fått reda på vad de står åtalade för, ha fått tillgång till advokater och ställts inför amerikansk domstol. Det finns ingen brist på sådana i Förenta staterna.

Om andra anses vara krigsfångar efter de allierades ingripande i Afghanistan så bör de förvaras enligt villkoren i krigslagarna tills fientligheterna officiellt upphör.

Om det finns interner som inte hör hemma i någon av dessa båda kategorier så bör de släppas och skickas hem.

Jag har fått höra att vissa kan vara farliga. Om jag personligen skulle ha hållits helt isolerad i sju år så skulle jag, även om jag kanske inte hade varit farlig från början, definitivt ha blivit farlig till slut. Jag tror att det är så för de flesta av de här människorna.

Om vissa inte vill återvända hem kan de be sina fångvaktare att få politisk asyl. Det här var allt jag hade att säga, och jag vill i förbigående tacka Jacques Barrot för hans utredningsarbete. Det kommer med tiden att visa sig ha varit den bästa analysen av dessa illegala överföringar av fångar.

  Carlos Coelho (PPE-DE). – (PT) Herr talman, herr rådsordförande, herr Barrot, mina damer och herrar! Parlamentet har åtskilliga gånger krävt att fängelset i Guantánamo Bay ska stängas. Vi fick medhåll från de två andra institutionerna: kommissionen och rådet. Nu när beslutet har fattats får det inte råda någon tvekan om vår ståndpunkt. Vi gratulerar president Barack Obama hjärtligt till beslutet, ett beslut som han rättfärdigade med behovet att åter ge Förenta staterna den moraliska auktoritet som de tidigare hade i världen.

Vi bör därför vara tydliga: Bushregeringens beslut att inrätta fängelset i Guantánamo Bay, samt programmet med ”extraordinära överlämnanden”, var ett slag mot den moraliska auktoriteten. Ändamålet helgar inte medlen. Det är inte acceptabelt att bryta mot internationell rätt, att använda sig av tortyr, att öppna hemliga fängelser eller att få fångar att försvinna. I rättsstater ställs fångar inför rätta och har rätt att försvara sig. Bushregeringen gjorde fel som begick dessa överträdelser, och dess medbrottslingar gjorde också fel, antingen genom tysta applåder eller genom skamsen tystnad.

Om Förenta staterna ber EU om hjälp så får vi inte säga nej. Detta gäller – precis som Jacques Barrot faktiskt sa – under förutsättning att vi inte äventyrar våra medborgares säkerhet. Vi får dock inte använda det som en förevändning för att inte samarbeta. Vi behöver även Förenta staternas hjälp för att sprida ljus över de överträdelser som begicks i Europa, utreda vem som var ansvarig och se till att samma brott inte upprepas i framtiden. Vi måste också fråga medlemsstaterna och EU-institutionerna vad de har gjort för att genomföra de rekommendationer som parlamentet antog i februari 2007 och, i tillämpliga fall, hur de förklarar att de inte har gjort det.

Claudio Fava nämnde ordförande José Manuel Barroso, och jag anser att vi är skyldiga honom ett tack. Kommissionen har, till skillnad från rådet, som gjorde motstånd, ljög och undanhöll information från parlamentet, agerat lojalt och samarbetat fullt ut i våra utredningar.

  Jan Marinus Wiersma (PSE). – (NL) President Barack Obama har hållit sitt ord. En av hans första politiska åtgärder var att stänga fängelset i Guantánamo, vilket vi naturligtvis välkomnar. Eller det var snarare att kungöra att Guantánamo skulle stängas, för den nya amerikanska regeringen står inför den svåra uppgiften att hitta en lösning för de fångar som fortfarande är där.

För det första bör deras status fastställas, samt om de alla kan släppas utan risk. De har olagligen låsts in av Bushregeringen som uppenbarligen har brutit mot internationell rätt. Det är därför först och främst ett amerikanskt problem som Washington behöver lösa. Det är i nuläget ännu inte klart om Förenta staterna kommer att be de europeiska länderna och EU om hjälp, och det vore något riskabelt att gå händelserna alltför mycket i förväg.

Jag håller inte heller med de kolleger som anser att vi redan bör avlägga löften utifrån antagandet att EU har en moralisk skyldighet att göra det, eftersom vissa länder kanske har varit inblandade i transporten av fångar till Guantánamo. Detta bygger helt och hållet på antaganden. Vi har aldrig kunnat bevisa att det låg någon sanning i det. Vi vet inte heller vilka länder som skulle ha varit inblandade i denna transport. Jag anser således att det är ganska tunt att bygga vårt argument för att ta emot fångarna på detta. Det gläder mig att man inte har gjort det i resolutionen.

Vi bör naturligtvis inte utesluta möjligheten att Förenta staterna fortfarande kommer att göra denna begäran, och jag håller med min gruppordförande om detta. Om de gör en sådan begäran måste vi verkligen svara ja med hänsyn till internationell rätt, men även för att EU behöver vidta humanitära åtgärder i en situation som denna.

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE). – (ES) Herr talman! Guantánamo är ett problem som inte skapades av EU. Det är visserligen ett problem som inte skulle ha funnits om EU – förutom att fördöma det så många gånger – faktiskt hade förkastat det, i stället för att passivt och ibland aktivt samarbeta om det svarta hålet i den internationella rätten. Trots det är det klart att vi inte skapade det själva. Vi har emellertid verkligen en skyldighet att samarbeta för att få slut på den här situationen. Det är en tydlig skyldighet som vi bör genomföra.

Det råder ingen tvekan om att vi måste behandla varje fall för sig. Guantánamo-fångarna kan inte behandlas som om de var en homogen grupp. De är människor med rättigheter men också med sina egna personliga historier. Vissa av dem är brottslingar som måste ställas inför rätta som sådana. Vissa är oskyldiga, och vissa kan tveklöst vara farliga.

EU kan engagera sig i enlighet med sina värderingar och principer, samt sin generositet, och utarbeta en gemensam strategi som kan hjälpa oss att lösa problemet samtidigt som vi respekterar våra egna regler.

  Hélène Flautre (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Enligt uppgifter från CIA och icke-statliga organisationer har 728 fångar passerat portugisiskt territorium mellan 2002 och 2006 på vägen till Guantánamo. Vilka siffror gäller för Spanien, Italien eller andra medlemsstater?

EU lyckades inte ta täten för att förhindra att den internationella rätten kringgicks i kampen mot terrorismen men försöker nu följa efter Barack Obama i hans åtaganden.

Det förklarar varför vi har dessa fortfarande timida krav från ledamöter som uppmanar medlemsstaterna att ta emot de oskyldiga fångar som inte kan återvända till sina egna länder av rädsla för tortyr. Detta görs inte av solidaritet, inte heller av välgörenhet, eller ens av generositet, utan enbart för att leva upp till våra internationella åtaganden.

Kommer EU, utöver det budskap som Barack Obama har skickat, att kunna resa sig upp? Kommer EU att kunna utreda, fastställa och åta sig sina skyldigheter och samtidigt få ett slut på sin medskyldighet i extraordinära överlämnanden? Kommer EU att kunna reformera kontrollen över sina egna säkerhetstjänster? Kommer EU att kunna rehabilitera offren genom rättsprocesser och ersättning?

Jag välkomnar därför Jacques Barrots avsiktsförklaring. Jag måste dock säga att samtidigt som vi får reda på mer och mer om vad Portugals före detta premiärminister mörklade mellan 2002 och 2004 så är resultatet av hans initiativ som ordförande för Europeiska kommissionen för att få ut unionen ur denna gråzon av olaglighet fortfarande helt okänt för oss.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Jas Gawronski (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det gläder mig att man har insett att det är lämpligt att de europeiska länderna tar emot fångar från Guantánamo, en uppfattning som konstigt nog saknades i min grupps ursprungliga resolution. Jag håller helt och hållet med Martin Schulz och Graham Watson.

I den första punkten i resolutionen nämns de viktiga förändringarna i Förenta staternas politik om humanitär rätt. Jag ser vissa förändringar, framförallt i tonen, men även en stor kontinuitet med den politik som fördes av den ”avskydda” George W. Bush, i och med att president Barack Obama inte har övergett programmet med extraordinära överlämnanden och CIA-fängelser i andra länder. Jag säger detta särskilt till det tjeckiska ordförandeskapet som tycks ha en annan uppfattning. Jag vill inte att Obama-entusiasterna ska bli besvikna för tidigt.

Propagandan mot Förenta staterna, som florerade redan i CIA-utskottet för två år sedan, har återvänt i den muntliga frågan om CIA-flygningar i Europa. Jag ska bara ge er ett exempel: I en av punkterna avslöjas att det finns en hemlig CIA-organisation i Polen. Det faktum att det finns en CIA-organisation i ett land som Polen borde inte komma som någon överraskning – det vore konstigt om det inte fanns det – men jag tror att frågeställarna är förargade över att organisationen är hemlig. De kommer alltid att vilja att säkerhetstjänster agerar öppet, utan hemlighetsmakeri, och att CIA-planen har ”CIA” skrivet på flygplanen som om de vore British Airways eller Air France. Här är jag också rädd att de kommer att bli besvikna: inte ens Barack Obama skulle gå så långt.

  Stavros Lambrinidis (PSE). – (EL) Herr talman! Det omänskliga fängelset i Guantánamo borde aldrig ha öppnats. Det verkar åtminstone som om det nu ska stängas. Givetvis måste vi dock dämpa gratulationerna av president Barack Obama om rapporterna i den amerikanska pressen om att oacceptabla metoder fortfarande används i form av hemliga bortföranden, förhör och fängslanden i tredjeländer är sanna. Här bär dessvärre Europa uppenbarligen också ansvaret när det gäller kampen mot terrorismen. Ett mycket allvarligt skäl för oro är att det enda nationella parlament som har uppmanat Europaparlamentet att presentera CIA-utskottets slutsatser och rekommendationer är den amerikanska kongressen. Inte en enda europeisk regering, inte ett enda nationellt parlament, har uppmanat oss att göra det. Låt dem göra det nu så att den här typen av olagliga metoder aldrig upprepas.

  Marco Cappato (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Förenta staterna skapade Guantánamo-problemet, och en amerikansk president gör sig beredd att lösa det. Vi behöver veta om EU kommer att ha befogenhet och behörighet att delta i detta.

EU måste samarbeta. Våra medlemsstater måste ta emot fångarna, till exempel uigurerna, utan att ge efter för påtryckningar från Kina. Om vi inte gör det riskerar vi att bli betydelselösa i arbetet med att stänga Guantánamo.

Det här kan vara början på ett nytt arbete med att avslöja sanningen, våra nationella regeringars ansvar – till exempel den portugisiska regeringen under ordförande José Manuel Barroso – och vårt ansvar för att exilförslaget för Saddam Hussein förkastades. Förslaget var det enda alternativet till kriget, och våra regeringar, inklusive Förenta staterna, förkastade det.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Många europeiska länder, inklusive Spanien, har bland annat genom sitt tysta samförstånd och sin medverkan verkligen möjliggjort Guantánamos existens. Det är inte acceptabelt att nu säga att det inte är vårt problem. Det är ännu mindre acceptabelt att säga att stängningen av Guantánamo och konsekvenserna av detta enbart är den amerikanska regeringens problem.

I åratal har vi har sett mellan fingrarna när Förenta staternas säkerhetstjänst ostraffat har flugit runt i Europa och transporterat fångar. Vi bör därför ta vårt ansvar och inte bara kräva att Guantánamo omedelbart stängs utan även ta emot en del av de fångar som inte kan återvända till sina egna länder eller för den delen stanna i Förenta staterna och som kräver att andra länder, däribland europeiska länder, ska ta hand om dem.

Portugal har redan lovat att göra det, och jag tror att det delvis beror på en viss ansvars- och skuldkänsla. Spanien har minst lika stor skuld. Därför tar jag tillfället i akt och uppmanar den spanska regeringen att ta emot en del av dessa människor och göra ett sådant åtagande som Portugal har gjort och som många organisationer har bett oss att göra. Jag betonar att det inte bara är vår moraliska skyldighet utan även vårt politiska ansvar.

  Marian-Jean Marinescu (PPE-DE) . – (RO) Kampen mot terrorismen är det moderna samhällets högsta prioritering. Misstag har dock begåtts, och kontroversiella beslut har fattats för att nå detta önskvärda mål. Nedläggningen av förvarsenheten i Guantánamo som har varit en skönhetsfläck i den civiliserade världens image under det senaste årtiondet är ett befogat beslut av största vikt. Nästa normala steg vore att åtgärden följs av att Förenta staterna löser situationen för de människor som för närvarande hålls fångna. EU och Förenta staterna har kämpat och kämpar fortfarande för respekten för de mänskliga rättigheterna och respekten för människans värdighet. De bör därför arbeta tillsammans för att rätta till de misstag som har begåtts.

Jag anser att det är absolut nödvändigt att vi, innan vi tar upp frågan om att ta emot fångar i Europa, lägger fram all information som finns om eventuell terroristverksamhet som fångarna var inblandade i eller eventuellt medlemskap i terrorgrupper. Informationen måste noggrant kontrolleras, och det bör också göras en objektiv utvärdering av vilka möjliga återverkningar det kan få att låta fångarna återvända till de länder där de är bosatta. En officiell begäran från Förenta staterna är helt nödvändig. Jag anser att det är upp till medlemsstaterna att besluta om de ska ta emot fångar i Europa. De som fattar beslutet måste också komma ihåg att de åtar sig ansvaret på EU:s vägnar.

När det gäller kommissionsledamot Jacques Barrots hänvisning till Rumänien så har det riktats grundlösa anklagelser förut. Rumänien har dock besvarat EU-institutionernas samtliga frågor, tagit emot CIA-utskottet och lämnat all relevant information. Det rumänska parlamentet har gjort en utredning och lämnat resultatet till de berörda parterna. Jag anser att det här är helt tillräckligt. Jag anser att Rumänien har lämnat tillräckliga svar på de helt grundlösa anklagelserna.

  Wolfgang Kreissl-Dörfler (PSE). – (DE) Herr talman! Det råder ingen tvekan om att USA bär ansvaret för Guantánamo. Det är dock en solidaritetshandling att hjälpa och stödja Barack Obama i hans strävan efter att åter följa internationell rätt när han ber oss att göra det. Jag tänker till exempel på uigurerna som inte kan återvända till Kina. Vi behöver emellertid också ta hänsyn till de människor som har tillbringat fem eller sju år i Guantánamo. Vi kan inte bestämma om de vill bo i USA eller inte. Det är deras val. Staden München och de uigurer som bor där skulle till exempel vara beredda att ta emot dessa uigurer och stödja och ta hand om dem så att de kan komma över sina traumatiska upplevelser.

En sak måste dock klargöras. Det är inte acceptabelt att inrikesministern i Bayern, Joachim Hermann, säger: ”Alla som hålls fångna på Guantánamo måste ha begått ett brott.” Rätten till oskuldspresumtion måste gälla i det här fallet. Som chef för en polismyndighet bör ministern packa sina väskor och gå. Vi utbildar polisen i andra länder i att införa just denna rätt till oskuldspresumtion i sitt arbete och inte ge förhastade order att skjuta. Vi bör noga tänka på det.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman! Guantánamo och dess hemliga fängelser borde aldrig har inrättats överhuvudtaget. Det är Förenta staterna som bär huvudansvaret för att stänga fängelset och för behandlingen av fångarna efteråt. Det finns dock humanitära skäl och överväganden utifrån mänskliga rättigheter som talar för att medlemsstaterna ska ta emot dem. Varje medlemsstat ska utifrån sin egen lagstiftning besluta om de ska ta emot dem eller inte.

Samtidigt vill jag påminna parlamentet om de miljontals fångar runt om i världen och om de flyktingläger där människor har bott i åratal. Vi tittar bort. Vi vänder ryggen till. Tyvärr är de förebyggande tankarna kring mänskliga rättigheter selektiva i EU.

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr vice ordförande för kommissionen, herr rådsordförande! I maj 2006 besökte jag Guantánamo tillsammans med Thomas Mann och James Elles. Vi gjorde det mycket klart att Guantánamo-fängelset utgör ett brott mot internationell rätt och en kränkning av mänskliga rättigheter.

Den då nyvalda tyska förbundskanslern, Angela Merkel, sa också detta till president George W. Bush under hennes första besök i Washington, och hon krävde också att Murat Kurnaz skulle släppas. Jag anser att president Barack Obamas beslut är ett bra beslut, och det kommer att bidra till att återställa Förenta staternas och hela västvärldens trovärdighet. Därför måste vi klargöra att trovärdighetsfrågan har stor politisk vikt.

Samtidigt måste vi slå fast att fångarna där inte bör ses som fredliga förkämpar för mänskliga rättigheter och att de måste bedömas utifrån detta. Jag har ibland under den här debatten haft ett helt annat intryck. Vi måste se till att Förenta staterna tar det största ansvaret i det här fallet och att de förklarar varför de inte kan ta emot många av dessa fångar. Dessa människors hemländer måste också förklara varför de inte vill ta emot dem eller så måste fångarna bevisa att de inte kan återvända till sina hemländer för att de skulle utsättas för allvarlig förföljelse.

När allt det här har ägt rum kan vi börja fundera över om EU bör ta emot en del av fångarna. Det är emellertid endast möjligt när vi i varje enskilt fall har utrett vilken risk varje person utgör. Denna utredning får inte bara äga rum på nationell nivå eftersom de öppna gränserna inom gemenskapen innebär att vi måste tillämpa europeiska normer på utvärderingen av den säkerhetsrisk som dessa människor kan utgöra.

Någon talade om flyktingar idag. Det här är inte flyktingar. Det är fångar, och vi måste bevisa att de inte är farliga om vi inte vill ta oansvariga risker. Jag tycker att vi bör ta emot de människor som har en koppling till våra medlemsstater, till exempel Murat Kurnaz i Tyskland eller de nio människorna, tror jag, i Storbritannien. Sammanlagt tror jag att EU redan har tagit emot 60 personer, och det får vi inte glömma bort.

  Ana Maria Gomes (PSE). - (EN) Herr talman! Portugal yrkade på en EU-överenskommelse om att omplacera personer från Guantánamo, och detta är god taktik för transatlantisk solidaritet och också en humanitär yttring mot folk som rentvåtts från misstanke och som stått ut med internering, tortyr och avsaknad av rättvisa. Men det är också en plikt för 14 EU-stater som i hemlighet samarbetade med Bushadministrationen om medverkan till tortyr i Guantánamo och hemliga fängelser som parlamentet har påpekat. Ett europeiskt ansvar för brott mot rättsstatsprinciperna och de mänskliga rättigheterna kan inte utplånas.

Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har förnekat kännedom om det samarbete som hans regering gav vid transporten av fångar till Guantánamo och hemliga fängelser, ändå tror ingen att hans militär, polis, underrättelsetjänst och administration skulle kunna vara så inkompetenta att man lät Förenta staterna systematiskt kränka portugisiskt luftrum, hav och territorium.

Är Barroso beredd att offentliggöra anteckningarna från mötena mellan hans diplomatiska rådgivare och Condoleezza Rice medan han var premiärminister för att klargöra detta? Är han beredd att offentliggöra det rättsutlåtande han då bad att få från sin juridiska rådgivare Carlos Blanco de Morais för att införa särskilda sjöfartsregler för skepp som närmade sig Förenta staternas militära fartyg som fraktade fångar på portugisiska vatten?

  Panayiotis Demetriou (PPE-DE). - (EL) Herr talman! Europaparlamentet förklarade sin ståndpunkt om Guantánamo i en särskild resolution 2006. Guantánamo borde aldrig ha inrättats, och det behövde stängas. Europaparlamentets ståndpunkt om terrorism är lika tydlig. Vi vill bekämpa terrorismen med alla lagliga medel. Vi vill inte bekämpa terrorismen genom att kränka mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det är ett faktum att Förenta staterna har burit den tyngsta bördan i kampen mot terrorismen. De har dock också begått stora misstag. Det var ett stort misstag att inrätta Guantánamo. Det var ett stort misstag att behandla fångarna som de gjorde. Det var ett stort misstag att transportera dem som de gjorde. Det har sagts här i parlamentet. Det som är viktigt idag är att president Barack Obama har fattat rätt beslut att stänga detta skamliga fängelse. Beslutet är positivt för Amerika och troget Amerikas historia och det internationella samfundet i allmänhet.

Hur är EU inblandat i det här? EU är inblandat eftersom man vill stödja och hjälpa president Barack Obama att genomföra hans korrekta beslut. EU bör dock göra det på ett villkor: att det inte äventyrar medborgarnas säkerhet. Det är ett grundläggande krav, och medlemsstaterna bör fatta sitt beslut, oavsett vad det är, utifrån det perspektivet.

  Javier Moreno Sánchez (PSE). – (ES) Herr Romeva! Oroa er inte: den spanska regeringen kommer att samarbeta som den alltid har gjort. Får jag påminna er om att den spanska utrikesministern, Miguel Ángel Moratinos, var den första som ställdes inför undersökningsutskottet i den här frågan och var den som besvarade alla frågorna, inklusive er egen.

Vi i parlamentet har länge fördömt tortyren och den grymma, förnedrande behandling som används på militärbasen i Guantánamo i kampen mot den internationella terrorismen. Vi välkomnar därför president Barack Obamas beslut att ställa in rättegångarna i fyra månader och hans avsikt att stänga fängelset permanent inom ett år.

Även om den amerikanska regeringen bär ansvaret kan EU inte vända ryggen till utan bör erbjuda sitt stöd för att garantera att förvarsenheten stängs.

Vi bör också bedöma möjligheten att ta emot fångar som kommer från länder där det inte är säkert att de mänskliga rättigheterna respekteras om Förenta staterna ber oss att göra det.

Vi kommer då att behöva presentera en gemensam europeisk strategi, som den spanska regeringen kommer att delta i, och samtidigt respektera den internationella rättsliga ramen och från fall till fall bedöma varje medborgares, varje fånges, rättsliga situation – hans ursprung, hans internering och hans situation.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Terroristerna har förklarat ett grymt, blodigt och obevekligt krig mot vår civilisation. De vill förstöra vår värld som är grundad på respekt för mänskliga rättigheter och hängivenhet för friheten. Attacken den 11 september visade att terroristerna är beredda att använda vilka medel som helst. Förenta staterna åtog sig att försvara den fria världen på allas vägnar. Nära samarbete mellan Europa och Förenta staterna erbjuder det enda hoppet om framgång och förstörelse av terroristernas nätverk. Europa behöver känna ansvar för kriget mot den globala terrorismen.

Det var rätt att försvararna av mänskliga rättigheter uppmärksammade brott mot dessa rättigheter och mot användningen av förödmjukande metoder under förhören i Guantánamo. Dessa metoder innebar ofta tortyr. Det var också rätt att man uppmärksammade internering utan rättegång och utan rätt till försvarsadvokat. Inga medel som anses otillåtna enligt upprättade internationella konventioner får användas.

Den nyvalde presidenten för Förenta staterna har redan utgett en förordning som förbjuder användning av tortyr under förhör som rör terroristmisstänka. Det är rätt och riktigt att tolka detta som en seger för alla dem som slog larm om denna fråga. Enligt samma förordning kommer det emellertid fortfarande att vara möjligt att kidnappa terrorister och hålla dem kvar under korta perioder i transitländer. Kort sagt har respekten för fångarnas värdighet ökat, men samtidigt måste möjligheten att effektivt lamslå terroristverksamhet bestå, annars skulle vi riskera att bli hjälplösa.

Jag skulle också vilja uppmärksamma parlamentet på att på samma ö, där interneringslägret Guantánamo ligger, hålls politiska fångar i fängelse under förhållanden som bryter mot alla upptänkliga normer. Dessa människor har dömts till långa fängelsestraff eftersom de vågade göra motstånd mot despoten Fidel Castros kommunistpropaganda.

Den tjetjenska nationen mördades inför våra ögon. Såvitt jag vet upprättade inte parlamentet ett särskilt utskott för att behandla det. Förenta staterna har erkänt att användning av tortyr är otillåtet, liksom hemliga fängelser. Det borde göra slut på debatten om hemliga fängelser och transitflygningar.

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

  Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Kampen mot terrorism måste vara en gemensam satsning som alla demokratier borde bidra till. Det betyder inte bara Europa utan också Förenta staterna och andra.

Guantánamo utgör ingen konstitutionell stat, för i en konstitutionell stat har en misstänkt, också en terrorist, rätt till skydd och en rättvis rättegång på grundval av de värderingar som vi delar med varandra.

Jag uppskattar president Barack Obamas beslut att stänga Guantánamo Bay, men det kan inte vara så, och borde verkligen inte vara så, att skulden i första hand läggs på Europa. När allt kommer omkring är människorna i Guantánamo Bay fångar och inte folk som man kan leka med. Vi kan vara hjälpsamma, men om vi är det, om det inte finns något annat sätt, är detta bara möjligt på grundval av ett europeiskt beslut, europeiska normer som vi måste fastställa gemensamt. Vi borde klart inse att det förblir ett amerikanskt problem där vi kan vara till hjälp, om bara för det faktum att mänskliga rättigheter är av största vikt för oss.

  Ioannis Varvitsiotis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Beslutet att stänga fängelset i Guantánamo, som fattades av den nye presidenten för Förenta staterna, var en av hans första viktiga och positiva åtgärder, och jag välkomnar det varmt. President Barack Obama har emellertid inte upphävt CIA:s rätt att gripa terroristmisstänkta på främmande mark och föra dem till tillfälliga interneringsläger. Detta är särskilt oroande, och detta problem måste framföras i en gemensam resolution. I den gemensamma resolutionen från de två stora partierna i Europaparlamentet står det emellertid inget om detta, och följaktligen är jag tvungen att rösta emot denna gemensamma resolution.

  Genowefa Grabowska (PSE). – (PL) Herr talman! Jag är övertygad om att vår djupt humanitära resolution kommer att bidra till att minska fiendskapen mellan Europa och den islamiska världen. Jag kräver att den antas också när jag tänker på situationen för min landsman som har blivit ett offer för kriget mot terrorismen, ett krig där ”öga för öga, tand för tand” tillämpas. Jag anspelar på en polsk medborgare, 42 år gammal, som kidnappades. Han greps i gränstrakterna mellan Afghanistan and Pakistan. Han är geolog och arbetade där. Han har hållits kvar i området ända sedan dess. Hans familj har förklarat att de vet att Piotr inte är en viktig person på världspolitisk toppnivå, men de förlitar sig på att allt som kan göras kommer att göras för att säkra hans frigivning.

Härmed vädjar jag för att denna förbättring i förbindelserna med den islamiska världen ska utnyttjas också till skydd för och försvar av våra medborgare. Låt oss visa solidaritet och agera på de EU-medborgares vägnar som är illa behandlade, fängslade, kidnappade eller internerade.

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Vi har alla kämpat för att Guantánamo ska stängas, och vi välkomnar alla president Barack Obamas beslut att stänga detta skammens fängelse.

Nu borde inte vi behöva tillfrågas om att ta emot Guantánamo-fångar. Som européer, trogna våra värderingar att försvara mänskliga rättigheter, måste vi finna oss i våra skyldigheter, vår plikt att ta emot dessa ex-fångar.

Det har förekommit rapporter, och nu vänder jag mig till rådet här, det har förekommit rapporter i pressen att vissa medlemsstater inte är pigga på att ta emot dem. Jag skulle därför vilja uppmana rådet och, i synnerhet, alla förtegna medlemsstater att acceptera ankomsten av dessa fångar till sina territorier.

Jag skulle också vilja säga till er, mina damer och herrar, att det värsta vi kan göra är att låta den stärkta moral som stängningen av Guantánamo inneburit försvinna för att Europa inte var berett att ta ställning.

  Colm Burke (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Mot bakgrund av att många EU-medlemsstater var delaktiga i processen med de extraordinära överlämnandena anser jag att EU-staterna, Irland inbegripet, har ett gemensamt ansvar att ta emot ett visst antal lågriskfångar från Guantánamo av Förenta staterna för omplacering inom EU.

Den irländske justitieministern Dermot Ahern har accepterat på villkor att EU ger sitt godkännande, men det är inte nödvändigt att Irland väntar på ett EU-direktiv för att installera Guantánamofångar. Vi kan själva bestämma att teckna ett bilateralt avtal med Förenta staterna som Portugal gjort.

Den irländske justitieministern och utrikesministern har inte samma åsikt i denna fråga där justitieminister Ahern till synes inte är beredd att gå så långt som utrikesminister Michael Martin när det gäller bosättning. Ett sammanhållet ledarskap behövs nu från den irländska regeringen i detta ärende. I en anda av transatlantiskt samarbete och för att delta i kampen mot internationell terrorism borde Irland ta sitt ansvar för att hjälpa den nya regeringen i Förenta staterna att stänga Guantánamo.

  Ioan Mircea Paşcu (PSE). - (EN) Herr talman! EU har länge krävt att Guantánamo ska stängas. I dag har det beslutet fattats av den nya regeringen i Förenta staterna, och EU-staterna förväntas visa solidaritet genom att ta emot dessa fångar. Emellertid anser somliga att sådan solidaritet i första hand borde visas av de länder som förut nämnts i pressen för att ha gett tillstånd för CIA:s hemliga förvarsenheter.

Jag skulle än en gång vilja betona att några sådana påståenden inte har bekräftats av bevis, vare sig när de gjordes eller senare. Det gäller också för Dragutin Mate, som inte lyckades få fram bevis till stöd för sina anklagelser just här i kammaren. Dessutom har interna utredningar inte heller styrkt anklagelserna. Att utnyttja folks eventuella minnesluckor om att sådana bevis saknades då gör det inte till bevis i dag. På sin höjd är det helt enkelt en cynisk manipulation för dolda syften.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Herr talman! Hela världen välkomnar Barack Obamas plan att stänga Guantánamo eftersom det är en symbol för en obarmhärtig behandling av människor – de må vara hänsynslösa terrorister eller misstänkta för de mest allvarliga brott. Några av dem har inte ens anklagats eller i laga ordning ställts inför rätta. Det var en populär gest av Obama som nu beslutar vad som ska ske med dem. Han borde framför allt övertala kongressen att ändra lagen så att fångarna kan överföras till amerikansk mark och några kan få en ny identitet. Det är en ytterst het potatis: efter frigivningen återgick 60 Guantánamo-fångar till terroristverksamhet, och därför borde varje fall undersökas individuellt. Det tjeckiska ordförandeskapets förhandlingar om en lösning för Guantánamo är ett lämpligt tillfälle att betona att dialogen mellan Förenta staterna, Europa och Kuba om förändringar på den totalitära ”frihetsön” börjar med mänskliga rättigheter och inte bara mänskliga rättigheter för fångar på den amerikanska basen. Framför allt borde denna dialog leda till frigivning av politiska fångar på Kuba och yttrande- och rörelsefrihet för oskyldiga kubanska medborgare.

  Armando França (PSE). – (PT) Vi tycker att det är självklart att applådera president Barack Obamas beslut: beslutet att stänga fängelset i Guantánamo Bay, att förbjuda tortyr och olagliga förhör och att inställa militärrättegångarna.

Jag kan emellertid försäkra min kollega, som inte längre är närvarande, att Portugal och dess socialistiska regering inte känner sig skyldiga. Portugals socialistiska regering samarbetade inte med Bushadministrationen, tvärtom. Den portugisiska administrationen, den portugisiska regeringen, har just nu på utrikesminister Luis Amados initiativ öppnat för möjligheten och skyldigheten för EU och andra demokratiska länder att acceptera och ta emot fångar från Guantánamo Bay som inte har anklagats. Detta är verkligen viktigt och måste lyftas fram som ett exempel som andra EU-stater bör följa. Det är också viktigt att resolutionen antas i morgon av alla de partier som är företrädda här i parlamentet så att enigheten kan ge beslutet mer kraft.

  Charles Tannock (PPE-DE). - (EN) Herr talman! Fängelset i Guantánamo Bay var ett nödvändigt verk av Förenta staterna vid tillfället i fråga. Stängningen av det är nu en fråga för Förenta staterna. Jag motsätter mig att EU:s medlemsstater blir invecklade i de oundvikliga rättsliga komplikationer och den börda som våra säkerhetstjänster åläggs genom att ta emot fångar som inte hör hemma i EU och som tidigare betecknades som fientliga kombattanter.

Jag beklagar inte interneringen av de farligaste terroristerna som var inriktade på att förstöra vår livsstil när det fanns bevis mot dem. En av Guantánamos stora nackdelar var att det omintetgjorde varje regelrätt straffrättsligt förfarande mot dem som hölls fångna där. När allt kommer omkring är riktiga rättegångar det enda sättet att lösa statusen för de Guantánamofångar som är medborgare utanför EU.

Eftersom Guantánamos fångar tillfångatogs av Förenta staterna är det Förenta staternas skyldighet att åtala dem i sina egna domstolar eller återlämna dem till deras ursprungsländer om de är oskyldiga. Om president Barack Obama menar allvar med att stänga Guantánamo, vilket jag välkomnar, och med att skydda Förenta staterna och dess allierade borde han tillämpa denna politik.

  Alexandru Nazare (PPE-DE) . – (RO) Först och främst vill jag, oavsett innehåll i och resultat av diskussionerna om CIA-fängelserna, välkomna det intresse som visats av parlamentsledamöterna och av Europas medborgare för den obetingade respekten för mänskliga rättigheter, oberoende av sammanhanget.

Tortyr är oacceptabelt, och det finns inga undantagsfall som kan ändra på denna sanning. Men jag känner ett behov av att göra några påpekanden så länge som man fortsätter att citera Rumänien i detta sammanhang. Jag skulle vilja påminna er om att hittills har man riktat anklagelser mot oss utan att kunna styrka dem med bevis. Martinbetänkandet är det bästa exemplet på den taktiken. Det innehåller anklagelser mot Rumänien som är både omtvistade och ogrundade.

Jag vill framhålla detta exempel på hur anklagelser har riktats mot Rumänien, eftersom det kanske kan fläcka bilden av andra europeiska stater också. Jag vill återupprepa att det är oacceptabelt att det vitt och brett pratas om namn på medlemsstater som Rumänien i samband med denna debatt.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag håller med de talare som vill se till att Europa gör sin humanitära plikt genom att stödja särskilt de personer som utpekats trots att inga bevis hittats mot dem. De utgör klassiska asylfall.

Jag skulle emellertid vilja be medlemsstaterna att inte försöka handla på egen hand, och jag vill särskilt betona detta. Europa måste lära sig att uppträda enat och agera gemensamt. Då skulle vi kunna avhjälpa problem som Förenta staternas nya administration har och leva upp till vår egen självbild som en europeisk union med gemensamma värderingar som förpliktigar oss att vidta gemensamma åtgärder.

  Ville Itälä (PPE-DE). – (FI) Herr talman! Vi delar en gemensam önskan att stänga fånglägret i Guantánamo, och nu har vi ett utmärkt tillfälle att göra det eftersom Förenta staternas nye president har visat att han har samma önskan.

Huvudansvaret ligger uppenbart hos Förenta staterna, men jag hoppas att EU kan bilda enad front och att medlemsstaterna visar solidaritet och är tillräckligt flexibla för att ta emot dessa fångar i sina egna fängelser där det är möjligt och där det står i samklang med deras egna förhållanden för att göra det.

Vi gick med i kampen mot terrorismen för att försvara mänskliga rättigheter. Nu behöver vi engagera oss för att hjälpa Förenta staterna att försvara mänskliga rättigheter.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (PL) Mina damer och herrar! Denna sak har två sidor. Å ena sidan är det rättsläget. Jag anser att medborgare i ett land åter bör släppas in i sitt ursprungsland. Kanske skulle något slags humanitärt program kunna upprättas för de fall där hinder föreligger, som politisk förföljelse. Jag skulle också vilja göra alldeles klart att även om Portugal eller något annat land samtycker till att ta emot 20 sådana fångar innebär inte det att dessa kommer att vilja stanna i Portugal eller i något annat överenskommet land. EU är nu en enhet, och detta problem måste därför övervägas. Slutligen bör lämpliga metoder användas så att sådana personer inte längre stigmatiseras som misstänkta eller farliga. Om de inte befrias från en sådan stämpel kommer ingen att vilja ta emot dem. Detta är ett allvarligt problem som förtjänar eftertanke. Avslutningsvis vill jag säga att problemet huvudsakligen berör Förenta staterna.

  Alexandr Vondra, rådets ordförande. - (EN) Herr talman! Först av allt vill jag tacka er för denna debatt. Jag anser att den var mycket nyttig. Om ni hade lyssnat på debatten under lunchen vid rådets senaste sammanträde skulle ni ha lagt märke till en liknande vilja att ta itu med problemet, men också en medvetenhet om vilket komplext problem det är som vi diskuterar. Det har en moralisk och politisk dimension, men också en säkerhetsmässig och rättslig dimension.

Vi är alla överens om att president Barack Obamas beslut att stänga Guantánamo var ett viktigt och gott beslut, som vi alla uppskattar och som välkomnas av praktiskt taget er alla. Men nu när vi diskuterar följderna och vad vi kan göra för att uttrycka solidaritet – och det ligger i vårt intresse att agera i transatlantisk harmoni – märker vi förstås att problemet är komplicerat. Martin Schulz sa att vi inte kan bekämpa terrorism och samtidigt ge oss in i en konflikt om grundläggande rättigheter. Han har helt rätt, men Hartmut Nassauer nämnde att det finns två dimensioner. Den ena är den moraliska dimensionen, och den andra handlar om säkerhet. Han har också rätt, och just därför måste även justitie- och inrikesministrarna diskutera detta. Ur politisk synvinkel sett handlar detta inte bara om att visa oss på styva linan moraliskt, och inte heller bör vi angripa detta problem enbart på grund av skuldkänslor. Det hela är sannerligen mer komplext än så.

Graham Watson talade om behovet av att uppträda enat i den här frågan. Ännu en gång, visst har han rätt, men samtidigt – eftersom detta även berör det rättsliga problemet och frågan om befogenhet – kan vi inte tvinga medlemsstaterna att ta emot fångar från Guantánamo på begäran. Om ni var tvungna att lösa problemet genom att besluta att välkomna dessa fångar till era hem – föreställ er att ni tar på er inrikesministrarnas ansvar – nog skulle ni tänka er noga för angående hur problemet ska hanteras. Jag anser absolut inte att rådet och medlemsstaterna bör behandla detta som en fråga om kohandel – inte alls. Det handlar inte om att ha kakan och äta den. Kärnan av problemet är helt enkelt att ansvaret för beslutet om att stänga Guantánamo förstås i första hand vilar på Förenta staterna, landet som byggde anläggningen. Men vi har – och måste ha – den goda viljan att uttrycka solidaritet och vara samarbetsvilliga när det gäller att lösa problemet.

Vi har också den taktiska sidan att tänka på. Ska vi servera detta erbjudande på silverfat nu, eller borde vi vänta tills en begäran har inkommit? Men om det kommer en begäran måste vi vara redo att reagera. Därför började rådet diskutera detta på allvar andra dagen efter president Barack Obamas beslut. Jag anser att vi inte kan underskatta säkerhetsfrågan – som ni har påpekat – eftersom det är ett faktum att somliga av internerna som frigavs återgick till terroristverksamhet, och det är ett faktum att en man, Said al-Shihri, nu är assisterande ledare för al-Qaida i Jemen. Så USA måste påbörja det viktiga arbetet med att klargöra vilka dessa personer är, och vi måste bryta med dem.

Rättsligt sett anser jag att vi måste vara medvetna om att beslutet om att ge utländska medborgare rätt till inresa och vistelse i EU-medlemsstater tillhör medlemsstaternas nationella befogenhetsområde. Det är den ena nivån. Men på en annan nivå finns det en överenskommelse om att vi nu borde arbeta i riktning mot en europeisk ram för de nationella besluten. Enligt såväl Schengenavtalet som Dublinavtalet krävs ett europeiskt tillvägagångssätt, eftersom samtliga Schengenmedlemsstaters säkerhet kommer att påverkas i någon mån av beslut tagna av enskilda medlemsstater. Alltså finns det ett tvingande inre skäl till ett samordnat tillvägagångssätt.

Vidare undersöker EU möjligheten att bistå USA med omplacering och återanpassning av före detta fångar i tredjeländer.

Vissa av er har tagit upp frågan om hastighet: kan vi agera snabbare än vad vi gör nu? Jag anser att vi bör vara medvetna om att diskussionen bara har börjat. Det har bara gått en vecka. Frågorna som vi står inför är verkligt komplexa och kommer att ta tid, trots att president Obama själv har begärt en översyn av fångarnas akter och har fastställt en tidsfrist på ett år för att stänga Guantánamo. Man borde inte vänta sig att rådet ska kunna lösa alla dessa invecklade problem på ett par dagar.

Vidare måste man hålla i åtanke att ansvaret för Guantánamo i första hand vilar på USA. Även om medlemsstaterna framfört att de är villiga att arbeta på en samordnad strategi har frågan en bilateral dimension såväl som en multilateral. De olika medlemsstaternas definitiva inställning till omplaceringen av fångarna är ännu inte känd. Justitie- och inrikesministrarnas sammanträde, som kommer att äga rum senare den här månaden, kommer att vara till stor nytta. Under tiden arbetar även Gilles de Kerchove, samordnare för kampen mot terrorism, på flera förslagsdokument.

Detta var alltså min sammanfattning om Guantánamo, som tog upp större delen av tiden. Om den andra frågan, den om illegal internering, Claudio Favas favoritämne, tänker jag bara upprepa vad som sagts flera gånger av mina föregångare: anklagelsen rörde nationella underrättelseorgans involvering, och tillsynen av dessa organ är de enskilda medlemsstaternas ansvar. Rådet har ingen befogenhet att agera på detta område utöver vad som redan gjorts.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. − (FR) Herr talman! Kommissionen delar i stora drag de åsikter som uttryckts av Alexandr Vondra.

Ändå skulle jag vilja säga att vi efter denna långa debatt befinner oss vid en viktig vändpunkt, viktig för kampen mot terrorismen. Vi måste hädanefter försöka ta upp den kampen med återupprättat moraliskt anseende för hela västsamhället, kämpa medan vi samtidigt respekterar grundläggande värderingar och grundläggande rättigheter.

Europa måste sedan leda hela det internationella samfundet mot en önskan att bekämpa terrorismen i en anda av precis samma grundläggande värderingar som föranledde kampen i första hand. Det är en viktig vändpunkt, och parlamentets förklaring kommer i detta avseende ytterst väl till pass eftersom den förutsätter att alla medlemsstater är villiga att delta i denna viktiga förändring.

Det är emellertid sant att det ursprungliga ansvaret vilar på Förenta staterna. De måste förvissa sig om varje fånges status innan de gör en officiell begäran om överföring till en EU-stat. Detta är verkligen ett nödvändigt villkor. Förenta staterna måste skicka oss en tydlig och motiverad begäran för varje enskilt fall. Det är absolut nödvändigt.

I slutändan är det naturligtvis varje medlemsstats sak att avgöra om de är villiga att ta emot en ex-fånge från Guantánamo, men debatten har visat att samarbete på europeisk nivå uppenbart är mycket, mycket önskvärt.

Samverkan kommer att vara arbetsbesparande för att bestämma rättslig status för ex-fångar och kommer också att vara nödvändigt för att skydda medlemsstaterna i händelse av diplomatiska eller andra önskemål från dessa fångars ursprungsländer. Denna samverkan kommer att behövas för att lugna medlemsstaterna, i synnerhet, och nu tänker jag på vad Hartmut Nassauer sa, de som har problem med den allmänna ordningen och säkerheten.

En samordnad europeisk strategi skulle slutligen kunna ge oss ett större inflytande i förhandlingarna med Förenta staterna över tillträde till dokument och överföringsprocesser. Vi skulle möjligen då kunna lägga till ekonomisk hjälp för att underlätta mottagandet i vissa medlemsstater.

Jag skulle vilja säga i Alexandr Vondras närvaro att vi naturligtvis kommer att arbeta nära det tjeckiska ordförandeskapet. Med Gilles de Kerchove håller vi också på att skriva det studiedokument som kommer att tjäna som grund för diskussionen som ska äga rum i rådet för rättsliga och inrikes frågor den 26 februari.

Jag vill också säga här att vi utan tvivel kommer att använda vårt besök i Washington med Ivan Langer, ordförande för rådet (rättsliga och inrikes frågor), att ta upp alla de frågor som rör och följer av stängningen av Guantánamo med våra amerikanska kolleger.

Vi måste nu ta itu med denna fråga mycket seriöst och göra rättsliga förberedelser för att i varje enskilt fall svara på Förenta staternas begäran. Vi måste arbeta mycket, mycket seriöst och naturligtvis ta hänsyn till denna önskan om ett positivt samarbete i denna nya kamp mot terrorismen som kommer att inbegripa överensstämmelse med de grundläggande värderingar som förenar oss och som måste förena världssamfundet.

Tack.

  Talmannen. − Jag har mottagit tre förslag till resolutioner(1) om Guantánamo som ingivits i enlighet med artikel 103.3 i arbetsordningen. Förslaget till resolution om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar kommer att meddelas senare.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen om Guantánamo kommer att äga rum onsdagen den 4 februari 2009, medan omröstningen om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar kommer att äga rum under nästa session.

  Călin Cătălin Chiriţă (PPE-DE), skriftlig. – (RO) Beslutet av Förenta staternas president, Barack Obama, att stänga fånglägret i Guantánamo har en symbolisk betydelse för hela den demokratiska världen. Denna gest framhäver att kriget mot terrorismen som utkämpas för att försvara västs demokratiska värderingar inte får negligera just dessa värderingar.

Terrorismen måste bekämpas kraftfullt, men mänskliga rättigheter måste alltjämt respekteras. Till och med de som misstänks ha begått allvarliga brott har rätt att dömas i enlighet med korrekt förfarande, av en opartisk domstol, på tydlig rättslig grund och att få ett straff som står i rimlig proportion till deras brott.

Spekulationerna där Rumänien nämns i samband med CIA:s hemliga fängelser är helt ogrundade. Ingen har kunnat bevisa deras förekomst i Rumänien. Rumänien är en trogen allierad till Förenta staterna i Nato och är engagerad i kampen mot terrorismen, främst i Afghanistan. Både de rumänska myndigheterna och den allmänna opinionen har en stark respekt för mänskliga rättigheter. Rumäniens medborgare som drabbats av den sovjetiska ockupationens och den kommunistiska diktaturens övergrepp tar avstånd från alla brott mot mänskliga rättigheter.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) De nya besluten av Förenta staternas regering har helt enkelt bekräftat – som om det vore nödvändigt – vad som länge har fördömts: förekomsten av ett nätverk för kidnappning, tortyr och illegal internering som sponsras av Förenta staterna.

Dessa beslut får inte tjäna som en bortförklaring för det ansvar som Förenta staterna och EU-ländernas regeringar har för systematiska brott mot internationell rätt och de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

Som tidigare måste vi kräva ett fullständigt slut på sådana ovärdiga metoder och en utredning om sanningen, inbegripet EU-regeringarnas skuld beträffande användningen av deras luftrum och territorium för att fängsla och överföra illegalt internerade fångar till exempelvis Förenta staternas militärbas i Guantánamo Bay. Detta är desto nödvändigare mot bakgrund av rapporter om att den hemliga amerikanska verksamhet som kallas ”extraordinära överlämnanden” – med andra ord den illegala interneringen och transporten av medborgare – inte har ifrågasatts av den nya administrationen i Förenta staterna.

Därför motsätter vi oss alla avtal mellan stater eller mellan Förenta staterna och EU beträffande ”överföring av fångar” som varit fängslade i Guantánamo. Detta betyder inte att beslut och önskemål från personer som fritt uttalat sig uttryckligen för asyl i Portugal inte kan övervägas inom ramen för respekt för nationell suveränitet, den portugisiska konstitutionen och internationell rätt, inbegripet asylrätt.

  Esko Seppänen (GUE/NGL), skriftlig. – (FI) EU visade sig obegripligt nonchalant när det inte inom ramen för internationella organisationer vidtog bestämda diplomatiska åtgärder för att på grundval av mänskliga rättigheter fördöma den illegala verksamhet som Förenta staterna var inblandad i.

Den åtgärd som nu vidtagits av den nye presidenten visar att den verksamheten betraktas som illegal och oacceptabel av etiska och moraliska skäl. Allt detta handlar om EU:s engagemang i Amerikas olovliga verksamhet medan det följde den tidigare presidenten i hälarna, och från fria EU-medborgares synpunkt innebär det att EU förlorade ansiktet och respekten. EU borde skämmas för att det underlät att agera.